Formseende & Visus. [Grupparbete i perception]

Transkript

1 Formseende & Visus [Grupparbete i perception] Jaycee Björklund, Mette Eriksson, Dhurata Haxhiislami Tiina Koolmeister, Lovisa Pettersson, Farah Saleh Umran & Elin Strandberg Optikerprogrammet HT

2 Innehållsförteckning Inledning...3 Anatomiska strukturer och fysiologi...3 Perceptionsbanan...Fel! Bokmärket är inte definierat. Symptom vid nedsatt formseende...4 Mätning av formseende och visus...5 Källförtäckning...8 Literatur...8 Internetsidor...8 Övrigt...8 Figur...8 Ändringar och tillägg från original 8 2/8

3 Inledning Formseendet är en av de mest grundläggande synförmågorna vi människor har. Det kan till exempel vara att skilja en trekant från en cirkel eller att skilja på bokstäverna E och F. Förmågan att begripa formen av ett objekt eller en bild är nyckeln till många av våra livsvillkor. 1 V3 är den bark som ansvarar för form- och mönsterseende. Där reagerar inte nervcellerna på färger, endast på konturer. Dvs, på den informationen om föremåls kanter och ytstrukturer. Det är viktigt med delarnas exakta lägen eftersom relationen mellan dessa avgör vilken form ett föremål har. V3 måste även veta hur ett föremål ser ut i rörelse under skilda belysningsförhållanden, olika avstånd och vinklar. 2 Anatomiska strukturer och fysiologi När vi pratar om visus menar vi förmågan att urskilja små detaljer. Det vi menar då är oftast foveal visus, vilket innebär att man med fovea fixerar ett objekt på till exempel syntavlan. Den centrala delen av fovea består enbart av tappar och är ca 54 mm i diameter. Här kopplar varje tapp till en egen gangliecell. 3 Som sedan skickar informationen vidare via optiska nerven vidare till cortex. Fotoreceptorer ganglieceller synnerven chiasma opticus dlgn area striate cortex Temporal- eller frontalcortex Så med fovea kan vi alltså se detaljer, men för att kunna se former eller större objekt i helhet krävs ett större synfält och att vi kan urskilja kontraster. Detta sker med både stavar och tappar som finns i det perifera synfältet utanför fovea. Stavar och tappar bildar receptiva fält som läser av kanter mellan ljus och mörker. Dessa receptiva fält skickar sedan informationen vidare till en gangliecell. Härifrån skickas sedan informationen vidare till dlgn (laterala knäkroppen) via antingen parvo-, magno- eller koniobanan. Parvobanan är den bana där information om färger, detaljer och högkontrast löper från parvoceller (typ av ganglieceller i retina) till lager 3-6 i dlgn. Magnobanan löper också från retina till dlgn, men då från magnoceller i retina till lager 1 och 2 i laterala knäkroppen. Via denna bana så kodas information om snabba rörelser samt låg kontrast. Koniobanan löper också samma bana, men vad den har för funktion vet man inte riktigt i nuläget. Från dlgn skickas sedan informationen vidare till area striate i cortex som också kallas Brodmanns area 17, area V1 och primära syncortex. Här smälts bilderna från höger och vänster öga samman och cellerna i area striate skickar axon vidare till högre kortikala areor till exempel via den ventrala strömmen till temporala kortikala områden. 4 Inferotemporala Neuropsykologi, Håkan Eriksson, 2001 Liber AB 3 Primary care optromety, 5th edition. Theodor Gosvenor, 2007 Butterworth-Heinemann 4 Visual perception a clinical orientation, 3 rd edition, Steven H. Swartz, 2004 McGraw-Hill 3/8

4 cortex tillhör den ventrala strömmen tillsammans med area V4. Celler som finns i Inferotemporala cortex svara för igenkänning av komplexa former och ansikten. Inom detta område finns stora receptiva fält vilket innebär att information kan samlas från omfattande områden. Det gör att vi kan uppfatta och analysera komplicerade mönster. Occipitalloberna omfattar de bakre delarna av hjärnbarken. Dess främsta uppgift är att ta emot information från omvärlden via synsinnet. Som övriga lober är också occipitalloberna indelade i primära V1, sekundära V2 och tertiära zoner. En visuell perception innebär en successiv analys av sinnesintryck som så småningom leder fram till en helhetsbild. Analysen, av ett föremål, börjar i den primära regionen där neuronen specialiserade på t.ex. vertikala eller horisontella utbredning, intensitet, rörelse. Analysen fortsätter sin väg till de andra regioner där neuronen reagerar på mer komplexa kombinationer av stimuli vidare till de komplicerade system som gör det möjligt att känna igen själva utseendet, formen av ett visst föremål, att veta vad den kan användas till. De två vägarna som informationen tar efter att den passerat primära zonen i occipitalloberna är parietala regionerna och temporala regioner som identifierar vad det är man ser, användning av föremålet, betydelsen. 5 Det finns många studier som tyder på att det finns två visuella vägar i människans hjärna. Den ena är Dorsal ström (dorsal stream) för fysisk och rörelse vision och svarar på frågan Var?. Den andra är Ventral ström (ventral stream) för perception, färg, ansikten, objektigenkänning och form och svarar på frågan Vad?. 6 Mellan frontal och temporal cortex sker ett ständigt utbyte av information precis som mellan area striate och dlgn. Detta räknas som tolkning och finjustering av information som vi får från ögonen och kallas top-down processen. Formperception är alltså resultat av de interaktioner som sker mellan de strukturer och areor som ansvarar för bottom-up och top-down processerna. Region Lateral occipital Fusiform face area Extrastriate body area Fusiform body area Parahipppcampal place area Funktion Object analys Ansikts analys Kroppsanalys Kroppsanalys Analys av landmarks 5 Klinisk neuropsykologi, H. Nyman, A. Barfai 6 4/8

5 Symptom vid nedsatt formseende Formseendesvårigheter beror på skador som sitter i hjärnan. Former finns i omgivningen, i t.ex. bilder och i delar av text. Dessa påverkas på olika sätt vid defekter. I och med att formseendet är förmågan att urskilja ett objekts form, mönster och kontur, så kan nedsatt, obefintligt eller skadat formseende (agnosier) ge stora konsekvenser på människans utveckling. 7 Med upprepade upplevelser blir vissa mönster vanligare. Det gör så att vi lär oss vad mönstren står för, det får ett innehåll. Det gör att barn har svårare att uppfatta saker. T ex så måste ett barn titta upprepade gånger vid övergångsställe. Medan för en vuxen räcker det med en snabb blick. 8 Normalt för ett barn som är 18 månader gammalt är att de känner igen nio olika former om klossarna är färgglada även om de inte tar hjälp av färgen. 9 Konstans är en viktig del i vår perception. Det gör att vi upplever stabilitet i en värld med ständiga förändringar. Ljus, färg och form förändras. Om vi tittar tex. på en bok så ändras formen beroende på vilken vinkel man betraktar den. Storleken skiftar beroende på hur långt ifrån den ligger. Ändå så upplevs boken rektangulär och lik stor. 10 De främsta tecknen som tyder på defekt formseende, är att personen inte kan namnge ett objekt synligt, men kan namnge det om han eller hon känner på det. I många fall kan personen inte kopiera en teckning, men i vissa fall namnge samma objekt som det inte kan rita. Personen har läs och skrivsvårigheter då de inte känner igen eller kan skriva tecken. Dessa svårigheter tyder på att det finns en viss area i cortex som specialiserar sig på komplexa nivåer av formbearbetning, objekt placering och kopplingar till minnet. Detta tycks påverkas av skada i temporalloben och/eller i occipitalloben, varpå vi stöter på dessa symptom. 11 Vid skador i hjärnan kan tex. ansiktsagnosi och personagnosi uppkomma. Dessa två skiljs åt. Ansiktsagnosi är oförmåga att identifiera en annan person genom att se dennas ansikte. Man uppfattar i regel ett ansikte som ett ansikte och kan känna igen känslomässiga uttryck men man vet inte personen man betraktar är. Personagnosi har helt tappat förmågan att känna igen en individ. Vid ansiktagnosi kan den drabbade identifiera personen med andra egenskaper t.ex. röst. 12 Skadorna kan förorsaka bortfall/defekter på formseendet, medan färgseendet kan vara helt normalt. Ett exempel på hur detta fungerar är ett test, LEA-testet 13, som är ett slags pussel, där man ska passa in enkla formfigurer i rätt hål. Ett test är svartvitt, medan det andra består av olika färger. Kan barnet passa in figurerna med färg, men har svårigheter med de svartvita är detta en indikation på att det finns någon skada som påverkar formseendet. Vissa kan 7 kl 13.59) 8 Hjärnan, Människan och Kulturen Stellan Sjödén1998 Brain Books AB Hjärnan, Människan och Kulturen Stellan Sjödén 1998 Brain Books AB Neuropsykologi Håkan Eriksson 2001 Liber AB /8

6 med lite träning lära sig hur figurerna ska sitta, men ofta glöms det bort när någon annan aktivitet kommer emellan, även om det endast gått ett fåtal minuter. Detta innebär alltså att de kan ha förmåga till forminlärning, men att problemet förmodligen ligger i att överföra informationen från korttidsminnet till långtidsminnet. När barn har formseendedefekter får de ofta mycket problem i skolan, där det ofta tolkas som inlärningssvårigheter. Barnet har svårt att läsa och skriva då de inte känner igen bokstäverna. I LUS (läsutvecklingsschema) för barn och ungdomar som berättar vart eleven ligger jämfört med målen, nämns redan i första punkten tillsammans med att känna till läsriktningen att känna igen bokstäver. 14 Ett annat exempel på hur formseendet kan vara intakt är att man har svårigheter med storleks- och avståndsbedömning av former. Man kan till exempel ha svårt att förstå varför man måste gå runt ett avlångt bord för att komma till andra sidan. Problem med former kan yttra sig på många sätt, och på vilket sätt/hur allvarligt det påverkar formseendet beror mycket på om det är en eller flera delar av hjärnan som är skadade. 15 Formseendedefekter uppstår endast om skadan sitter kortikalt vilket ger bilaterala defekter. Alltså sitter problemet i hjärnan och det innefattar alltid båda ögonen. Mätning av formseende och visus Att kunna se färgskiftningar och skuggningar är viktigt och att kunna bedöma och tolka dessa nyanser med hänsyn till djup, kontur, textur och motion är nyckeln till ett bra formseende. För att kunna mäta formseende används psykofysiska tester. Kontrastseendetester är lämpliga, likaså tester som mäter patientens perception av djup, rörelse och objektigenkänning. Ett enkelt test som kan utföras för att mäta formseende är visusmätning. Man kan säga att bokstäver är former i sig själva och kravet är att patienten måste kunna känna igen de olika formerna som vi kallar för optotyper. 16 För barn som inte kan läsa är ett utmärkt sätt att testa formseendet leapussel och liknande. Om de inte klarar av att matcha färgerna kan man vända på leapusslet och använda svartvita sidan. 17 Vanliga Snellentavlor är bra för att visa olika former (tex T, C, Z), men man kan även få bra information av Landholdts ringar (bokstaven C som orienteras åt olika håll) för att testa hur patienten tolkar ett objekts riktning och orientering. Mätningar av visus bygger på ögats upplösningsförmåga. För att mäta detta krävs det att två separata punktkällor upplevs som åtskilda, dvs att minst en ostimulerad receptor finns mellan två stimulerade UBremö, M Wahlberg Synskärpa-Visus UBremö, M Wahlberg Synskärpa-Visus 6/8

7 Visus är förmågan att särskilja små detaljer. År 1862 antog Snellen att ett normalt öga ska kunna se ett mellanrum på en bågminut på en optotyp. Den minsta vinkel i bågminuter som kan urskiljas kallas för Minimun Angle of Resolution(MAR). I Sverige anges viss som invers på MAR. Om ögat kan urskilja ett mellanrum på en bågminut, anges visus som 1/MAR = 1/1 = 1,0. Om ögat behöver två bågminuters mellanrum för att urskilja detaljer anges visus som 1/MAR = 1/2 = 0,5. (2) 19 Ett normalt öga har visus på 0,8-1,2 på avstånd utan korrektion. 20 Formseende svarar frågorna: Vad är det jag tittar på? Var finns det i rummet? Hur stort är det? Hur är det orienterat? (det finns ett huvud, två armar och två ben, men hur sitter de ihop?) Hur är det orienterat i förhållande till mig? (avstånd/vinkling) Vem är det (igenkänning av formen/ansiktet)? Om jag vill krama henne, hur högt/långt ska jag sträcka ut armarna? Hur brett? Hur djupt? Behöver jag gå fram till henne? Källförtäckning Litteratur: Remington LeeAnn, 1998, Clinical Anatomy of the Visual System 2:nd edition, St, Louis, Missouri, Butterworth Heidemann Steven H. Swartz, 2004, Visual Perception A Clinical Orientation, third edition, McGraw-Hill Håkan Eriksson, 2001, Neuropsykologi, Liber AB Theodor Gosvenor, 2007, Primary care optromety 5th edition., Butterworth-Heinemann 19 UBremö, MWahlberg Synskärpa-Visus aspx (Ansvarig för sidan: Marcus Sjödin, Optiker) 7/8

8 William R. Hendee,Peter 1997, The perception of visual information, Springer-Verlag New York Inc. H. Nyman, A. Barfai, 2000, Klinisk neuropsykologi, Studentlitteratur AB Internetsidor: false( kl 13.59) aspx (Ansvarig för sidan: Marcus Sjödin, Optiker) Övrigt: PowerPoint, UBremö, MWahlberg Synskärpa-Visus Figur: Tabell: B. Kolb, Ian Q. Whishaw, 2008, Fundamental of human neuropsycology, Worth Publishers Inc.,U.s. Tillägg & Ändringar: 1. Nytt försättsblad 3. Ny inledning med nya källor Ändringar i meningsuppbyggnad o text Tillägg av info från Gosvenor Ändringar i fotnot samt källa (det saknades källor på viss information) 4. Tillägg och fördjupning samt bildtillägg Tillägg av bild och tabell samt fördjupning i text och tillägg Ändring i fotnot samt källa (det saknades källor på viss information) Tillägg om och fördjupning om symptom 5. SYMPTOM: Tillägg om LUS, små ändringar i meningsuppbyggnad, förenkling om bilateralt. MÄTNING: Tillägg om leapussel. 6. Visus: ny text om 8/8