KAPITEL 1 EKONOMISTYRNINGENS UTGÅNGSPUNKTER

Transkript

1 1 av 51 KAPITEL 1 EKONOMISTYRNINGENS UTGÅNGSPUNKTER Företag arbetar med olika slag av mål. De kan vara finansiella och icke-finansiella. Ekonomistyrning fokuserar traditionellt på ekonomiska mål men det finns en utveckling mot ökad betydelse av icke-finansiella som kundnöjdhet, nöjda medarbetare, hållbar utveckling osv. som visat sig bidra minst lika mycket till uppfyllandet av finansiella mål. Ekonomistyrning handlar om att styra en verksamhet mot uppsatta mål. Det finns olika typer av styrmedel: 1. Formella styrmedel, t.ex. produktkalkylering, budgetering och prestationsmätning. 2. Organisationsstruktur, t.ex. ansvarsfördelning, belöningssystem och organisationsform. 3. Mindre formaliserade styrmedel, t.ex. företagskultur, lärande och bemyndigande. I denna bok behandlas främst ekonomistyrningens mer formaliserade delar. UTGÅNGSPUNKTER- VISION, AFFÄRSIDÉ, STRATEGI OCH VERKSAMHETSPLANER Vision Företagets vision anger hur man vill att kunderna ska uppfatta företaget, eller den riktning man vill att företaget ska utvecklas. Den beskriver vart företaget är på väg och vad det ska uppnå. Utvecklingen visar att man börjar uttrycka fler än en vision och även att det lutar mer mot visioner inom samhällsviktiga frågor som t.ex. hållbar utveckling. Många företag har t.ex. en strategisk vision och en hållbarhetsvision. En vision är legitimerande, har ambition och fokus, ger identifikation och motivation. Affärsidé Affärsidén anger vad företaget ska ägna sig åt och hur man avser att utvecklas i förhållande till visionen. Det är också ett verktyg för att klargöra vad som skiljer företaget för andra företag. De innehåller ofta information om: Vilka produkter som erbjuds, vilka kunder man vänder sig till, vilka marknader man arbetar på/ avser att arbeta på och vilka utvecklingsplaner man har. Dess viktigaste funktioner är att ange företagets riktning och attityd. Strategi I ett företags strategi klargörs hur företaget ska arbeta. Den sägs därför innehålla en beskrivning av eller en plan för hur företagets affärsidé ska uppnås. Den innehåller bl.a. klargöranden om: - Vilka konkurrensfördelar företaget avser att utveckla och utnyttja. - Företagets styrkor och svagheter samt möjligheter och hot i omvärlden (SWOT) - Vilka kundsegment man inriktar sig mot. - Vilken organisationsstruktur man ska ha. - Hur verksamheten ska finansieras mm. Mindre företag bedriver vanligen en homogen verksamhet. Större företag har vanligen flera strategier och riktigt stora har strategier på flera organisatoriska nivåer (koncernstrategi, affärsområdesstrategi, divisionsstrategi, affärsenhetsstrategi osv.)

2 2 av 51 När man diskuterar strategi är det oftast på divisions- eller affärsenhetsnivå då det är på de nivåerna man behöver en mer precist formulerat strategi, och det är också på dessa nivåer som ekonomistyrningen oftast förekommer. Verksamhetsplaner När företagets strategi formulerats behöver företagets huvudmål brytas ned i delmål. Hur huvudmålet ska nås formuleras av strategin, de delmål som väljs riktar sig ofta mot olika organisatoriska delar av företaget. Mål kan vara av formell sort; räntabilitet, försäljning, kostnader eller informell; kvalitet, kundtillfredsställelse, marknadsandel. Även målens tidshorisont klargörs. Verksamhetsplaneringen innehåller bl.a. produktionsstyrning, lagerstyrning, marknadsstyrning och ekonomistyrning. KLIPP IN BILD FRÅN SID 19. FÖRETAGSMÅL - TEORI, MODELLER OCH PRAKTIK Det finns många olika mål och därför även många olika teorier och modeller. Detta beror på att bl.a. 1. Olika sammanhang kräver olika teorier och modeller. Ofta belyser eller studerar man ett visst problem eller fenomen och måste då förenkla och avgränsa verkligheten, och bara inkludera de aspekter som är relevanta. 2. Företag och dess omgivning förändras ständigt. Detta kräver nya, föränderliga mål; under en period kan lönsamhet vara viktigast och en annan tillväxt. 3. Mål skiljer sig också åt mellan och inom företag. 4. Det finns olika uppfattningar om och synsätt på mål. Det har orsaker som är bl.a. politiska, ideologiska och moraliska ståndpunkter. Vinstmaximeringsmodellen I denna modell betraktas företag som en förädlings- eller resursomvandlingsenhet med ett inflöde av resurser som omvandlas till ett utflöde. Man bortser från individer och behandlar inte hur omvandlingen ska gå till. Företaget ses som en svart låda, black box (denna älskar vi). Företagets handlande i denna teori är rationellt, inga handlingar innebär avsteg från vinstmaximeringsmålet. Kritiken mot denna teori är att vinstmaximering är det enda målet, att företag antas ha all den information som krävs och att det skulle finnas en enda effektiv kombination av pris och kvantitet. Företagsledarmodeller Denna modell menar att företag har andra mål än vinstmaximering. Huvuddraget i modellen är att ägande och drift skiljs åt, detta minskar ägarnas möjligheter att kontrollera driften av företaget och det skapar utrymme för företagsledningen att arbeta i enlighet med egna mål. Satisfieringsmodellen Har presenterats av vår kära Herbert Simon (om ni minns Carniege-Mellon skolan). Han menar att företag strävar efter en tillfredställande vinst, snarare än maximal. Han menar att företag inte är rationella utan snarare utmärks av begränsad rationalitet, beslutsfattarna känner inte till samtliga tänkbara handlingsalternativ och får därför nöja sig med det alternativ som ligger närmst målet.

3 3 av 51 Intressentmodellen Utmärkande för ovan teorier är att företag betraktas som slutna system där inga kopplingar till omvärlden finns och det finns därför inga krav på relationer till den. Detta har väckt kritik och lett till utvecklingen av det s.k. öppna systemsynsättet. Intressentmodellen bygger på Simons teori och utgångspunkten är att företag strävar efter att uppnå ett stabilt förhållande till omvärlden. Varje företag har ett visst antal intressenter och mellan dessa och företag finns beroendeförhållanden. Målet är att tillgodose intressenternas krav. Kassaflödesbaserade modeller Dessa modeller baseras på kassaflöden, dvs. in- och utbetalningar. De bygger på ett kapitalmarknadssynsätt och har ett investerarperspektiv på företag. Målet är att maximera nuvärdet av framtida nettokassaflöden (inbetalningar minus utbetalningar). Detta synsätt har ett mycket starkt stöd och är troligen det mest accepterade företagsmålet. Symboliska mål De teorier vi gått igenom förespråkar att företag arbetar efter formella och uttalade mål. Mycket tyder dock på att det finns många privata mål i företag. Symboliska mål är sådana mål företag använder för att skapa en bild av sig själva, man skulle kunna hoppas på att dessa alltid var realistiska och sanna men många företag använder dessa mål för att dölja deras verkliga agenda, ex. att man har mål att minska miljöfarligt utsläpp men egentligen inte gör något åt det. Företagen söker legitimitet genom dessa mål. KAPITEL 2 EKONOMISTYRNINGSENS GRUNDBEGREPP Här kommer vi gå igenom en del begrepp och dess innebörd, dessa begrepp är fundamentala för ekonomistyrningen. EFFEKTIVITET Definieras som grad av måluppfyllelse. Det är ett uttryck för i vilken utsträckning ett företag uppnår ett mål, hur bra eller dåligt man bedriver sin verksamhet. Effektivitet bestäms av förhållandet mellan värdet av vad som åstadkommits (utflödet) med värdet av de resurser som satts in (inflödet) i förhållande till ett mål. Effektivitet = värdet av utflöde / värdet av inflöde Effektivitet mäts ofta i finansiella termer som ex. lönsamhet, resultat i förhållande till satsat kapital är ett vanligt mått. Effektivitet som lönsamhet = resultat / kapital I vissa sammanhang talar man om inre effektivitet och yttre effektivitet. Inre effektivitet handlar om att göra saker rätt och yttre effektivitet om att göra rätt saker. Hög inre effektivitet förknippas med hög produktivitet, kostnadseffektivitet, ordning och reda och välutvecklade system och rutiner.

4 4 av 51 Den yttre effektiviteten rör företagets relationer med omvärlden, affärsmässighet, tillväxt, kvalitet och service (allt kan kallas kundvärde). PRODUKTIVITET Begreppet avser samma förhållande som effektivitet, vad som åstadkommits (utflödet) och den resursinsats som satts in (inflödet), men det uttrycks i fysiska termer, i kvantiteter. Produktivitet = Kvantitet utflöde / Kvantitet inflöde Det finns en del svårigheter med begreppet; - Produktivitetsmål utgör en subjektiv storhet, vad som är hög respektive låg beror på vad man utgår från. - Det kan vara svårt att avgöra om produktiviteten påverkats av företagets insatser eller andra omständigheter. - Tidsaspekten måste beaktas, ett företag kan på kort sikt ha mycket hög produktivitet men på lång sikt är den sårbar för företag och minskar dess produktivitet (samma gäller för effektivitet). - Produktiviteten kan öka utan att företaget lyckas bättre. Det kan vara t.ex. om den tid man lägger på att betjäna kunder minskar, då kommer produktivitetstalet öka men kundnöjdheten kommer antagligen inte göra det. INTÄKTER KOSTNADER = RESULTAT Resultatet utgörs av skillnaden mellan intäkter och kostnader för en viss period. Vi kommer här gå igenom de tre viktiga begreppsparen vi gick igenom i introduktionen: - Inbetalning och utbetalning - Inkomst och utgift - Intäkt och kostnad Inbetalning och utbetalning Begreppen är knutna till de tillfällen då överföringar av likvida medel sker, dvs. när betalningstransaktioner äger rum. En inbetalning eller utbetalning behöver inte ske i direkt samband med ett köp. Man kan t.ex. beställa på faktura och kommer därför ha en utgift innan utbetalningen sker. Inkomst och utgift Begreppen är knutna till ett företags affärstransaktioner med externa parter. De fokuserar på tidpunkter för avyttring (försäljning) av produkter och anskaffning av resurser. Enligt redovisningspraxis uppkommer ex. inkomsten det datum verifikationen för sålda produkter är daterade. Inkomsten kan alltså uppstå innan inbetalningen sker. Intäkt och kostnad Begreppen är inte lika enkla att definiera. Det är här väsentligt att skilja mellan de sammanhang de används. Man talar om bestämning av intäkter och kostnader på bokföringsmässiga samt kalkylmässiga grunder. Inom externredovisning används bokföringsmässiga grunder och inom ekonomistyrning används i stor utsträckning kalkylmässiga grunder. I. Intäkter och kostnader på bokföringsmässiga grunder ger bokföringsmässigt resultat I externredovisningen bestäms intäkter och kostnader för tidsperioder. Intäkterna utgörs av värdet av de prestationer som utförts under en tidsperiod, s.k. periodiserade inkomster.

5 5 av 51 Kostnaderna utgörs av värdet av den resursförbrukning som utförts under en tidsperiod, s.k. periodiserade utgifter. Ett företag som under en period bara producerat varor mot lager har med denna utgångspunkt varken intäkter eller kostnader för perioden. II. Intäkter och kostnader på kalkylmässiga grunder ger kalkylmässigt resultat Med intäkter på kalkylmässiga grunder avses värdet av de prestationer som utförts. Istället för att, som i den tidigare metoden, bestämma intäkterna med utgångspunkt i försäljningen bestäms intäkterna med utgångspunkt i vad som presterats, oberoende av om någon försäljning skett eller inte. Intäkterna beräknas genom att producerade kvantiteter multipliceras med kalkylerade eller erhållna priser. Med kostnader menas värdet av den resursförbrukning som krävs för att producera. Liksom fallet med kalkylmässiga intäkter tas ingen hänsyn till någon viss period. För att beräkna använder man ofta resursernas återanskaffningsvärde eller alternativvärde som utgångspunkt. LÖNSAMHET Resultatbegreppet är viktigt och används i stor utsträckning men har en del begränsningar. Exempelvis behöver inte ett företag med stor vinst vara mer lönsamma än ett företag med lägre vinst. Lönsamhet är ett bättre uttryck för hur bra eller dåligt en verksamhet går. Resultatet är utfallet av ett företags verksamhet uttryckt i absoluta tal. Lönsamhet beräknas som ett kvotmått, ett relationstal. Ett företags resultat sätts då i förhållande till en viss storhet. Denna storhet utgörs oftast av något uttryck för det kapital som finns och används i företaget. Lönsamhet = Resultat / Kapital Det finns många olika slag av lönsamhetsmått. Räntabilitet eller avkastning är ett vanligt mått. Exempel på kapitalbegrepp som används vid räntabilitetsberäkningar är totalt kapital och eget kapital. KAPITEL 3 EKONOMISTYRNINGENS STYRMEDEL Tre slag av styrmedel För att kunna styra mot ekonomiska mål behövs hjälpmedel, styrmedel, av olika karaktär. Dessa brukar delas in i tre huvudslag: Formella styrmedel Organisationsstruktur Mindre formaliserad styrning Resultatplanering Organisationsform Företagskultur Produktkalkylering Ansvarsfördelning Lärande Budgetering Belöningssystem Medarbetarskap 1.Formella styrmedel är av metodkaraktär och har elva varianter som behandlas i denna bok. Dessa styrmedel är något som utvecklas hela tiden pga. vår föränderliga värld och de mest uppmärksammade nya medlen är aktivitetsbaserad kalkylering ABC och balanserat styrkort. Följande formella styrmedel behandlas i boken: Resultatplanering Standardkostnader Processtyrning Produktkalkylering Internprissättning Målkostnadskalkylering

6 6 av 51 Budgetering Prestationsmätning Investeringskalkylering Intern redovisning Benchmarking 2.ORGANISATIONSSTRUKTUR Vi kommer nu läsa om tre typer: organisationsform, ansvarsfördelning och belöningssystem. Organisationsform Företag kan beskrivas på olika sätt; Det vertikala perspektivet Företaget som en hierarki Det horisontella perspektivet Företaget som en värdekedja Dessa två perspektiv/modeller illustrerar olika sätt att organisera en verksamhet. Det vertikala perspektivet - Företaget som en hierarki Gemensamt för de flesta organisationsformer är att företaget i dom betraktas som en hierarki med överordnade och underordnade enheter på olika nivåer. Högst upp finns företagets ägare och längst ner enskilda anställda. Utgångspunkten för hur ekonomistyrningen utformas är ägarnas krav som i en vertikal styrprocess översätts till krav på styrelse och ledning ner till funktionella enheter. Kravet behöver inte vara samma på samtliga enheter utan ett räntabilitetskrav från ägarna kan brytas ned till lönsamhetskrav för ledning och kostnadsansvar på lägre nivåer. Det horisontella perspektivet - Företaget som en värdekedja Under de senaste årtiondena har företagsmiljön förändrats i många avseenden. Pga. en allt snabbare teknisk utveckling, förändrade efterfrågemönster, kortare produktlivscykler, ökade krav på social och miljömässig hållbarhet mm. måste företag anpassa sig för att överleva. Av alla anpassningar som kan göras är kundorientering troligen mest framträdande och man arbetar mycket idag med kunden i fokus. Många hävdar att det traditionella vertikala perspektivet på ekonomistyrning inte lämpar sig för kundorienterade företag. De svagheter det perspektivet för med sig som t.ex. att kunder inte indirekt kan inkluderas i styrningen kan överbryggas av att använda ett horisontellt perspektiv på ekonomistyrning, ett s.k. värdekedjeperspektiv. Begreppet värde ska tolkas ur ett kundperspektiv, det handlar om att skapa värde för kunder. Dimensionerna överordnad och underordnad enhet minskar och ersätts av förhållandet mellan mottagande och avlämnande enhet. En kombination av de två perspektiven Teoretiskt sett föreligger ett motsatsförhållande mellan det vertikala och det horisontella perspektivet men går dom att kombinera i praktiken? Svaret är JAAAAA. Det vertikala perspektivet betonar enheters självständighet. Om varje enhet håller vad den lovat och uppfyller sina mål, fungerar helheten. Problem uppstår om förutsättningarna ändras och någon enhet inte uppfyller sitt mål, måluppfyllelsen för andra enheter kan då påverka effektiviteten negativt för helheten. Delarna saknar helhetsperspektiv. Det horisontella perspektivet innebär en motsatt filosofi där den enskilda enhetens roll i helheten ska vara klar för alla. Beroendet och sambandet mellan enheter betonas istället för deras självständighet. Det syftar till att öka kommunikation och samverkan horisontellt. Ett problem kan dock vara att ansvaren inte blir lika klara som i hierarkin och att ansvar och befogenheter inte stämmer överens.

7 7 av 51 Även om utvecklingen går mot plattare företag genom att nivåer i hierarkin försvinner kan nog få eller om ens något helt hierarkilöst företag existera. Därför bör man beakta både den vertikala och den horisontella dimensionen av verksamheten i ekonomistyrningen. I en matris-organisationsform kombineras de två perspektiven. Ett företag tillverkar tre olika produkter och vänder sig till tre kundkategorier. Varje process ansvarar för sina produkter gentemot deras kundsegment, de har därför ett kundansvar, ett horisontellt ansvar. Samtidigt existerar en vertikal ansvarsstruktur. Varje funktion ansvarar för sitt arbete gentemot närmast överordnade enhet. Ansvarsfördelning Ett centralt styrmedel inom ekonomistyrning är fördelning av ansvar. Det innebär att det ställs ekonomiska krav på olika organisatoriska enheter. Det finns fyra huvudslag av ekonomiskt ansvar: 1. Lönsamhetsansvar 2. Resultatansvar 3. Intäkts- eller bidragsansvar 4. Kostnadsansvar Lönsamhetsansvar (räntabilitetsansvar) Utgångspunkten är att ansvaret ska svara mot ägarnas avkastningskrav. Lönsamhetsansvar innebär ansvar för skillnaden mellan intäkter och kostnader, resultatet, i förhållande till det kapital som satts in. Genom att dela upp kapitalposter kan olika typer av lönsamheter skapas. För företag som helhet kan räntabilitet på eget eller totalt kapital användas. Man kan även göra mer avgränsade mått som t.ex. på enskilda enheter. Resultatansvar För enheter som har både intäkter och kostnader men inte befogenheter och möjligheter att påverka kapitalposter kan resultatansvar definieras. Mål för verksamheter kan sättas i absoluta tal och i termer av marginaler. Resultatansvar behöver inte ges till dom enheter som direkt handlar med externa kunder utan man strävar oftast efter att ge flera enheter detta ansvar. Detta kan vara psykologiskt. Det finns vissa risker men resultatansvar då det kan leda till ökad kapitalbindning som då ger negativa effekter på räntabiliteten. För att motverka sådana effekter kompletteras ofta resultatansvar med ansvar för vissa kapitalposter som lager och kundfordringar. Då kan även kapitalomsättningsmått som lageromsättningshastighet användas istället för räntabilitetsmått. Intäkts- eller bidragsansvar Intäktsansvar innebär att målsättningar och krav preciseras i termer av intäkter, dvs. försäljning. Oklart. Läs mer i bok sid 47. Kostnadsansvar På den lägsta organisatoriska nivån och för många administrativa enheter utanför produktionsflödet är det vanligt med kostnadsansvar. Osv mer sidan 47.

8 8 av 51 Belöningssystem Används i många företag. Det vanligaste syftet är att motivera anställda att utföra sina uppgifter mer än väl och att förbättra utförandet. Andra syften kan vara att få anställda att stanna kvar på företaget. Belöningar kan vara av finansiell karaktär ex. bonuslön och icke-finansiell som ex. form av ledighet, befordran, utökat ansvar. Det svåra med sådana system är att om belöningarna sker på individnivå kan det bli problem med uppfattningar om att någon favoriseras. Lösningen på detta, som är grupprelaterade belöningar, kan ha problem i form av s.k. freeriders som egentligen inte bidrar alls. 3. MINDRE FORMALISERAD STYRNING Även om tyngdpunkten ligger på formella styrmedel och organisationsstruktur har intresset för mjukare styrmedel ökat under den senaste tiden. Vi kommer nu introducera: företagskultur, lärande och bemyndigande. Företagskultur I alla företag råder en viss kultur. Kulturen påverkar sättet att leva, tänka, handla och vara. Hur man fattar beslut, kommunicerar, bedömer andras ord och handlingar och bedömer vad som i olika avseenden är bra eller dåligt, vad som bör eftersträvas och undvikas. Några exempel på vad en företagskultur består av: - Handlingar och beteenden - Rutiner, procedurer och ceremonier - Språk, jargong, humor - Objekt och ting ex. kläder - Uttalade värderingar och normer - Rekryterings-, belönings- och karriärsystem Det stora intresset kring företagskultur förklaras av behovet av mer ändamålsenliga medel för att planera, samordna och motivera anställda. Decentraliseringssträvanden och behovet av flexibilitet i företag är en annan förklaring. Lärande De nya inriktningarna, bl.a. kund- och marknadsorientering, har skapat idén om lärande organisationer. Lärande i organisationer kan bidra med mycket och ger en möjlighet till flexibilitet. Det kan innebära ändrade uppfattningar om hur arbetet ska utföras eller att man lär sig nya arbetsuppgifter. Man talar ofta om att det inte finns ett organisatoriskt lärande utan att det är individer som lär sig och applicerar sin kunskap i organisationen. Vad som eftersträvas i sammanhanget är att man vill ha ett klimat där medarbetare försöker ändra på existerande arbetssätt, metoder och rutiner. Även att man lättare ska kunna identifiera avvikelser, problem och svagheter och hitta lösningar på detta. Organisatoriskt lärande är alltså en förändringsprocess. För att lyckas med detta krävs ett öppet företagsklimat där medarbetare är tillåtna att experimentera. Man talar ofta om två typer av lärprocesser; enkelkretslärande (single loop) som innebär att när något oönskat inträffar så löser man det utan att gå till botten med orsaken till det inträffade. Dubbelkretslärande (double loop) innebär att såväl det oönskade löses men man går även till botten med orsaken.

9 9 av 51 Medarbetarskap Intresset för företagskultur och lärande har även väckt intresset för medarbetarskap (empowerment). Medarbetarskap handlar om demokratisering av arbetslivet. Det handlar om mer än att anställda ska kunna påverka sitt arbete. De anställda ska ha befogenhet och inflytande i fråga om bl.a. arbetsplatsens utformning, arbetets utförande, investeringar, tillsättande av chefer, anställningsförhållanden etc. Detta kan vara en strategi för att öka engagemanget bland anställda då de känner att de utför meningsfullt arbete, får förtroende osv. KAPITEL 4 RÖRLIGA OCH FASTA KOSTNADER De två kostnadsbegrepp vi nu går igenom förekommer i flera sammanhang bl.a. i en produktkalkyl-, budgeterings-, marknadsförings- och tillverkningssammanhang. Rörliga och fasta kostnader och verksamhetsvolym Totala kostnader = Fasta kostnader + Rörliga kostnader Skillnaden mellan fasta och rörliga kostnader görs med avseende på kostnadernas känslighet för förändringar i företagets verksamhetsvolym. Rörliga kostnader En rörlig kostnad avser en kostnad vars totalsumma förändras kontinuerligt när verksamheten förändras. De delas vanligen in i tre kategorier: Proportionellt rörliga kostnader Progressivt rörliga kostnader Degressivt rörliga kostnader Proportionellt rörliga kostnader Är det begrepp som är vanligast inom ekonomistyrning, främst pga. att det är mycket enklare att räkna på. Det är precis som det låter, kostnaderna ökar proportionellt (linjärt) med förändring i verksamheten. En egenskap hos dessa kostnader är att även om totalsumman förändras är styckkostnaden alltid konstant. Ex. materialkostnad i tillverkningsföretag, dieselkostnad i ett transportföretag, varukostnad i en livsmedelsbutik. Progressivt rörliga kostnader Är kostnader vars totalsumma förändras i snabbare takt än förändringar i verksamhetsvolymen. Det (ex. styckpriset) ökar mer än proportionellt vid stigande och minskar mer än proportionellt vid sjunkande verksamhetsvolym. Vid en ökning av volymen kostar en extra enhet mer än den föregående och tvärtom. Ex. lönekostnader vid övertidsersättning och skiftarbete, kostnader för utrustning; fordon, maskiner. Degressivt rörliga kostnader Är kostnader vars totalsumma förändras i långsammare takt än förändringar i verksamhetsvolymen. Det (ex. styckpriset) ökar mindre än proportionellt vid stigande och minskar minde än proportionellt vid sjunkande verksamhetsvolym. Vid en ökning av volymen kostar en extra enhet mindre än den föregående och tvärtom. Ex. materialkostnader när mängdrabatt erhålls vid inköp.

10 10 av 51 Fasta kostnader Avser en kostnad vars totalsumma är oförändrad när verksamhetsvolymen förändras eller som förändras i vissa intervall. Det delas vanligen upp i två kategorier: Helt fasta kostnader Halvfasta kostnader Helt fasta kostnader Vars totalsumma är helt oförändrad vid förändring i verksamhetsvolym. En viktig egenskap är att styckkostnaden sjunker vid stigande volym och stiger vid minskande. Ex. lokalhyreskostnad, lönekostnad för administration och försäljning, leasingavgifter, försäkringspremier och avskrivningar. En klassificering av kostnader som är helt fasta är giltig inom ett relevant område under en kortare tidsperiod (max ett år). En kostnad är endast helt fast på kort sikt då mycket kan hända som gör att man får större kostnader eller måste expandera. För att inte missförstånd ska uppstå bör man specificera det relevanta området och tidsfaktorn ex: De helt fasta kostnaderna beräknas under det kommande budgetåret uppgå till kr vid en produktion om enheter. Halvfasta kostnader Vars totalsumma förändras med vissa av verksamheten beroende intervall. De är helt fasta i intervall men hoppar till en ny nivå när verksamhetsvolymen över- eller understiger en viss gräns. Styckkostnadens utveckling är en annan. Inom varje intervall sjunker den med stigande verksamhetsvolym och stiger med sjunkande verksamhetsvolym. Om man bryter intervallgränser förändras förloppet. Vid övergång till ett högre intervall stiger styckkostnaden abrupt för att sedan sjunka i takt med att volymen ökar. Vid en övergång till lägre intervall sjunker styckkostnaden abrupt för att sedan stiga i takt med att volymen minskar (med undantag för irreversibla halvfasta kostnader som kommer snart). Ex. lokalhyra, löner till t.ex. förmän och vissa fordonskostnader. Man bör beakta att om det relevanta området är stort så kan kostnaden behandlas som helt fast. I de fall volymintervallen i de relevanta områdena och de abrupta övergångarna till nya kostnadsnivåer är små kan kostnaden behandlas som rörlig. Halvfasta kostnader delas in i två kategorier pga. att deras beteenden är olika vid förändring. Reversibla halvfasta kostnader stiger abrupt vid ökande verksamhetsvolym och sjunker lika abrupt vid minskande. Irreversibla halvfasta kostnader stiger abrupt vid ökande verksamhetsvolym men sjunker inte omedelbart vid övergång till lägre. Även här bör man förtydliga om det relevanta området och tidsfaktorn; De halvfasta kostnaderna beräknas under det kommande kvartalet att uppgå till kr vid en fsg om artiklar och till kr vid fsg om artiklar. Blandade rörliga och fasta kostnader Kostnader som består av en rörlig och en fast del. Totalkostnaden är inte 0 när verksamhetsvolymen är 0 utan uppgår till den fasta kostnaden. Detta är en kostnad som till viss

11 11 av 51 del förändras och till viss del inte förändras vid en förändring av verksamhetsvolymen. Ex. kostnad för hyrbil, provisionskostnaden till försäljare. Kostnadsdrivare och aktiviteter Hittills har vi kollat på kostnadsförlopp i förhållande till verksamhetsvolymer. Dock förekommer kostnader i många andra sammanhang. Kostnadernas storlek kan bero på antalet kvalitetskontroller, antalet inköpstillfällen av råmaterial, antalet produkter i produktprogrammet osv. Kostnader som beror på icke-outputrelaterade faktorer beaktas i den s.k. ABC-kalkylen. I det sammanhanget ses inte kostnader som endast rörliga eller fasta i förhållande till ett enda uttryck för verksamhetsvolymen utan att fler sådana kan behöva beaktas. Man talar om att kostnader beror på kostnadsdrivare. En förändring i kostnadsdrivaren leder då till en förändring i kostnadsnivån. De appliceras inte på företaget som helhet utan på mindre delar av det. KAPITEL 5 RESULTATPLANERING I resultatplanering studeras samband mellan intäkter, rörliga kostnader, fasta kostnader och volym. Det finns olika modeller för resultatplanering och vi kommer gå igenom två; totalanalys och bidragsanalys. Totalanalys ägnas mest utrymme åt, bidragsanalys ses som en enklare variant av resultatplanering. Totalanalys Utförs med hjälp av enkel matematik eller diagram. Den matematiska ansatsen för totalanalys Ett företags TC delas upp i FC och VC. Totala kostnader = Fasta + Rörliga Resultatplanering inkluderar i grunden endast proportionella rörliga och helt fasta kostnader och det kommer vi göra i detta kapitel också. Det ger oss att: Rörlig kostnad per styck x Volym + Fasta kostnader = Totala kostnader Storleken på intäkter beror på hur mycket företaget lyckas sälja, försäljningsvolymen: Pris per styck x Volym = Totala intäkter Fasta intäkter är inte vanligt men kan förekomma hos bl.a. telekom- och elbolag. Vi bortser dock från detta i detta kapitel. Resultatet fås av: Pris per styck x Volym - Rörlig kostnad per styck x Volym - Fasta kostnader = Resultat Ansatsen med diagram för totalanalys Resultatdiagram Man lägger först in fasta kostnader i ett diagram och sen de rörliga på dessa fasta. Vi gör även en graf för Intäkter. För att erhålla ett fullständigt diagram ska de rörliga kostnaderna, fasta kostnaderna och intäkterna kombineras i ett enda diagram, då kan man tydligt se vinst- samt förlustområdena.

12 12 av 51 Kritisk punkt och säkerhetsmarginal Kritisk punkt Den kritiska punkten (även kallad nollpunkten eller break-even-punkten) anger vid vilken volym och vid vilken total intäkt resultatet är noll kronor. Den består alltså av två komponenter; den kritiska volymen och den kritiska intäkten. Pris per styck x Volym - Rörlig kostnad per styck x Volym - Fasta kostnader = 0 kr Kritisk volym * Pris per styck = Kritisk intäkt Säkerhetsmarginal Är skillnaden mellan det kritiska värdet och det faktiska värdet av volymen eller intäkten. Följande beräkningar och tolkningar gäller: Säkerhetsmarginal uttryckt i volym Absoluttal: Faktisk volym - Kritisk volym Talet anger hur många faktiska enheter som kan minska innan förlust uppstår. Procenttal: (Faktisk volym - Kritisk volym) / Faktisk volym Talet anger med hur många procent volymen kan minska innan förlust uppstår. Säkerhetsmarginal uttryckt i totala intäkter Absoluttal: Faktisk total intäkt - Kritisk total intäkt Talet anger hur mycket den totala intäkten kan minska innan förlust uppstår. Procenttal: (Faktisk total intäkt - Kritisk total intäkt) / Faktisk total intäkt Talet anger med hur många procent den totala intäkten kan minska innan förlust uppstår. Totalanalys i flervaru- och flertjänsteföretag Hittills har vi utgått från att företag endast har en vara eller tjänst. Oftast är inte detta fallet och man behöver då göra fler beräkningar. En enkel metod som används bygger på utnyttjandet av vägda medelvärden. När flera produkter förekommer måste det beaktas att de kan ha olika priser och kostnader. Man väger dessa utifrån volym per vara/tjänst. Antaganden vid resultatplanering Det största kravet är ett givet relevant område och en given tidsperiod. Nedan punktas ytterligare några upp: - Förändringar i kostnader beror endast på en faktor dvs. verksamhetsvolymen. - Intäkt och rörlig kostnad per styck är konstanta Pga. ett givet relevant område och en kort tidsram. - Fasta kostnader är konstanta Även om det förekommer en helt fast och en halvfast under en given period är antagandet realistiskt. - Kostnader kan indelas i rörliga och fasta Man använder ibland hög/lågmetoden, står mer sid Försäljningsvolym är lika med framställd volym Det förekommer därför inte lagerförändringar. Bidragsanalys Kan utföras såväl med matematik som med diagram. Skillnaden mellan totalanalys och bidragsanalys är liten därför är denna del inte lika uttömmande.

13 13 av 51 Den matematiska ansatsen för bidragsanalys Totalanalysen lägger på kostnadssidan fokus på totalkostnaden. I bidragsanalysen fokuserar man mest på rörliga kostnader. De betraktas som proportionellt rörliga, precis som i totalanalysen. Skillnaden mellan totala intäkter och totala rörliga kostnader kallas täckningsbidrag eller bidrag. Pris per styck x Volym - Rörlig kostnad per styck x Volym = Totalt täckningsbidrag Ansatsen med diagram för bidragsanalys Linjen för fasta kostnader behandlas på samma sätt som i totalanalys. Skillnaden är att bidragsanalysen varken inkluderar linjen för intäkter eller rörliga kostnader. Istället används en bidragslinje som anger skillnaden mellan intäkter och rörliga kostnader vid olika volymer. Täckningsgrad, kritisk punkt och säkerhetsmarginal Utöver de två tidigare begreppen förekommer i bidragsanalysen begreppet täckningsgrad. Täckningsgrad Anger hur stort täckningsbidraget är per styck eller totalt i förhållande till priset per styck, respektive den totala intäkten. Den anger det bidrag varje försäljningskrona ger i procent; Täckningsbidrag per styck / Pris per styck = Täckningsgrad eller Totalt täckningsbidrag / Totala intäkter = Täckningsgrad Kritisk punkt Anger vid vilken volym och vilket totalt täckningsbidrag som resultatet är 0 kr, den volym där det totala täckningsbidraget är lika stort som den fasta kostnaden. Den kritiska punkten består av två komponenter: den kritiska volymen och det kritiska täckningsbidraget. Pris per styck x Volym - Rörlig kostnad per styck x Volym - Fasta kostnader = 0 och Fasta kostnader / Täckningsbidrag per styck = Kritisk volym (Kritisk volym x Pris per styck - Kritisk volym x Rörlig kostnad per styck = Kritiskt täckningsbidrag?) Även den kritiska totala intäkten kan beräknas vid bidragsanalys. Följande beräkningar, utöver de vi redan gått igenom vid totalanalysen, kan användas: (Fasta kostnader / Täckningsbidrag per styck) x Pris per styck = Kritisk total intäkt och Fasta kostnader / Täckningsgrad = Kritisk total intäkt KAPITEL 6 PRODUKTKALKYLERING Begrepp och utgångspunkter Företag fattar olika slag av beslut. Vid uppföljning av dessa beslut används underlag, sammanställningar av intäkter och/eller kostnader, s.k. produktkalkyler. Det är en sammanställning av intäkter och/eller kostnader för ett visst kalkylobjekt i en viss kalkylsituation.

14 14 av 51 Namnet är missvisande men man kan göra produktkalkyler för kund, order, projekt, aktivitet, avdelning mm. Produktkalkyler används i samband med ex: Prissättning, Lönsamhetsberäkning, Kostnadskontroll, Produktval, Köpa in eller producera själv?, Val av verksamhetsvolym. Kostnader i produktkalkyleringen Begreppet kostnad står inom produktkalkyleringen för förbrukning eller användning av resurser. De kostnader som inkluderas kallas kalkylmässiga kostnader (till skillnad från bokföringsmässiga (periodiserade) kostnader som förekommer i externredovisning). Skillnaden mellan bokföringsmässiga och kalkylmässiga kostnader delas in i tre delar; urval, värdering och periodisering. Urval Urvalsfrågan handlar om vilka kostnader som ska tas med i kalkyleringen. Typiska kostnader är material, löner, hyra och energi där man inte skiljer på behandlingen mellan bokföringsmässiga eller kalkylmässiga kostnader. De kostnader som inte ska inkluderas i kalkyleringen är bokföringsmässiga merkostnader som kan vara ex. bolagsskatt och bokföringsmässiga ränte- och avskrivningskostnader. Kalkylmässiga ränte- och avskrivningskostnader och lön i en firma är ex. på kalkylmässiga merkostnader. Värdering Värderingsfrågan handlar om hur resurser ska värderas och prissättas. Kostnader för löner, energi och lokal-, inventarie- och maskinhyra är typexempel på kostnader som inte görs skillnad i bokföringsmässig eller kalkylmässig kostnad (då anskaffning och förbrukning ligger nära i tid). När det gäller resurser som anskaffas och som sedan används under flera perioder uppstår skillnader. Medan man bokföringsmässigt fokuserar på anskaffningspriset fokuserar man på nuanskaffningsvärdet kalkylmässigt, vad hade det kostat oss nu att skaffa denna maskin ex. Periodisering Rör behandling av poster i tidsdimensioner. Det är ingen skillnad mellan metoderna när man anskaffar resurser som ska förbrukas under samma period (vanligtvis samma år). Skillnaden uppstår när förbrukningen ska ske under flera perioder. Den ekonomiska livslängden är även utgångspunkt i kalkyleringen men i den interna redovisningen har man inte samma krav och förbrukningen/avskrivningen kommer i många fall vara längre. En annan skillnad är att man periodiserar FoU-projekt, marknadssatsningar, utbildning och organisationsförändringar i kalkyleringen (man skriver bara in hela summan när man gör bokföringsmässig). Kapitalkostnader Kapitalkostnaderna består dels av kostnader för förbrukning (värdeminskning) och dels för den ersättning företagets finansiärer kräver på det kapital de ställt till förfogande (räntekostnader på lånat kapital, avkastningskrav på eget kapital). Kapitalkostnaderna är betydande och därför viktiga att beakta i kalkyleringen. Kalkylmässig avskrivning och kalkylmässig ränta är troligen kalkyleringens mest komplicerade inslag. Kalkylmässig avskrivning Via kalkylmässiga avskrivningar beaktas värdeminskning genom att det investerade kapitalet fördelas på flera perioder, de perioder under vilka tillgångarna används. De är därför en kostnad för att förbruka kapital.

15 15 av 51 Hur ska kapitalet värderas? - Tillgångar värderas till anskaffningsvärde reducerat med avyttringsvärde när prisförändringar inte förekommer. - Tillgångar värderas till nuanskaffningsvärde reducerat med avyttringsvärde när prisförändringar förekommer. Vilken avskrivningstid ska användas? Riktlinjen är att man ska fördela på den uppskattade ekonomiska livslängden. Hur ska kalkylmässiga avskrivningar fördelas över tiden? Linjär (konstant) avskrivning Innebär att tillgångar skrivs av med ett lika stort belopp varje period. Detta är den mest frekvent använda metoden. Degressiv avskrivning Är det som förespråkas mest och innebär att tillgångarna skrivs av med efter hand sjunkande belopp över den ekonomiska livslängden. Strävan är att göra summan av avskrivningskostnaden, driftkostnader och kostnader för reparation och underhåll lika stor under varje period (rep. kostnader är störst i slutet så då skriver man av mindre). Progressiv avskrivning Innebär att tillgångarna skrivs av med efter hand stigande belopp. Det är tämligen osannolikt att kostnader för ex. reparation och underhåll minskar ju äldre tillgången blir. Dock är det mer logisk om man har en tillgång med stora initiala kostnader. Strävan är dock samma att göra summan av avskrivningskostnaden, driftkostnader och kostnader för reparation och underhåll lika stor under varje period. Kalkylmässig ränta För att kunna bedriva verksamhet behöver man resurser och för att skaffa resurser behövs kapital. Vi delar upp kapital i lånat kapital (skulder) och av ägarna satsat kapital (eget kapital). På det lånade kapitalet måste man betala ränta och på insatt eget kapital ska det fås avkastning. Det finns alltså en kostnad för att nyttja kapitalet i verksamheten. På vilket kapital ska kalkylmässig ränta beräknas? Räntan beräknas på det kapital som normalt sammanhänger med verksamheten, anläggningstillgångar, omsättningstillgångar. Rörelsefrämmande kapital t.ex. rent finansiella placeringar i värdepapper ska EJ ingå. Vissa poster som ex. leverantörsskulder och ej utbetalda semesterlöner och skattekrediter är räntefria, dessa ingår inte heller. Kapitalmåttet sysselsatt kapital = eget kapital + räntebärande skulder. (anläggningstillgångar + omsättningstillgångar - räntefria skulder = sysselsatt kapital) Investeringar i immateriellt kapital t.ex. FoU, marknadssatsningar, utbildning och organisationsförändring räknas inte i praktiken med i ränteberäkningar. Dessa kostnadsförs istället omedelbart. Hur ska kapitalet värderas? Värdering av kapitalet vid prisförändring Anläggningstillgångar delas in i monetära tillgångar (långfristiga fordringar, dotterbolagsaktier) och icke-monetära (maskiner, inventarier). Monetära värderas till nominellt värde och de ickemonetära värderas till deras nuanskaffningsvärde minskat med hittills gjorda kalkylmässiga avskrivningar.

16 16 av 51 Man gör samma indelning vad gäller omsättningstillgångar, monetära: kassa och kundfordringar, icke-monetära: produkter i arbete och färdigvarulager. Icke-monetära värderas till nyanskaffningsvärdet och de monetära värderas inte om utan värden används som anges i balansräkningen. Värdering av kapitalet utan prisförändring Anläggningstillgångar bör värderas till planenligt restvärde. Detta värde utgörs av tillgångarnas anskaffningsvärde minskat med hittills gjorda avskrivningar. Vad gäller omsättningstillgångar värderas de till de värden som anges i externredovisningen. Vilken nivå ska användas på den kalkylmässiga räntan? Man kan antingen utgå från företagets kostnad för anskaffning av kapital eller för användning av kapital (den avkastning kapitalet genererar). I praktiken räknar man ofta räntesatsen utifrån ett genomsnitt av kostnaden för lånat kapital och eget kapital. Räntenivån kan även avspegla den räntesats som företaget har möjlighet att låna kapital, den avkastningsnivå man åstadkommit, den avkastningsnivån som krävs osv. Det är viktigt att skilja på real och nominell ränta. Nominell ränta = Real ränta + Inflation Real ränta = Nominell ränta - Inflation Val av räntesats i tider med prisförändring Även här delar vi in kapital i monetära och icke-monetär. Det hela handlar om att undvika dubbel inflationskompensation och denna risk är stor med icke-monetära tillgångar. Två metoder används för att undvika detta: Avskrivningar baserade på tillgångarnas anskaffningsvärden kombineras med att ränta beräknas med en nominell kapitalränta (på tillgångarnas restvärde, anskaffning minus totala avskrivningar) Avskrivningar baserade på tillgångarnas nuanskaffningsvärden kombineras med att ränta beräknas med en real kapitalränta (på bruksvärden- tillgångars nuanskaffningsvärde minus totala avskrivningar) Avkastingskrav på icke-monetära tillgångar behöver inte sättas lika högt som för monetära då man räknar med att de icke-monetära följer inflationen. Avkastningen för monetära bör täcka både inflationen och ett realt avkastningskrav. Val av räntesats i tider utan prisförändring Risken för dubbelkompensation förekommer inte. Den nominella räntan kommer då vara lika med den reala. För- och efterkalkyler Produktkalkyler upprättas både före och efter beslut. Före kallas dom förkalkyler och efter kallas de efterkalkyler. Förkalkyler görs för att utgöra beslutsunderlag. Efterkalkyler för uppföljning. De mer kundorienterade företaget är mycket bättre på att upprätta sådana här kalkyler då det är viktigt att hela tiden följa upp sin verksamhet. KAPITEL 7 SJÄLVKOSTNADSKALKYLERING Självkostnad utgör summan av samtliga kostnader för en vara/tjänst/order till dess den är levererad och betald. Samtliga kostnader som förknippas med verksamheten ska tas med i kalkylen (förutom extraordinära eller tillfälliga kostnader). Självkostnadskalkylering utmärks av en fullständig kostnadsfördelning, enda ner på enhetsnivå. Självkostnaden uttrycker kalkylobjektets långsiktiga

17 17 av 51 genomsnittliga kostnad. Huvudmetoder för självkostnadskalkylering - Periodkalkylering (divisons, normal och ekvivalent) - Orderkalkylering (påläggsmetoden, aktivitetsbaserad självkostnadskalkylering) Vilken som används beror på företagets situation. I praktiken jobbar man ofta med båda delarna och man arbetar då med hybridkalkyler. Periodkalkylering Här beräknas självkostnad för en viss tidsperiod. Den lämpar sig bäst när företag tillhandahåller endast en vara eller tjänst = kalkylobjekten är lika resurskrävande. Periodkalkyler är vanligast vid massproduktion. Man delar in periodkalkylering i divisionsmetoden, normalmetoden och ekvivalentmetoden. Divisionsmetoden Är den enklaste metoden. Självkostnaden beräknas enligt: Totalkostnad för en tidsperiod / Verksamhetsvolym = Självkostnad per styck Divisonsmetoden med uppdelning på kostnadsställen För att kunna kontrollera vart kostnader uppstår och deras utveckling över tid kan det vara bra att dela upp kostnaden på respektive kostnadsställe, ex. avdelningar. Kostnaden per kostnadsställe divideras med verksamhetsvolymen. Nackdelen med divisionsmetoden är att den inte fångar kapacitetsutnyttjandet. Den tar inte hänsyn till fluktuationer i ett företags sysselsättning (beroende på ex. konjunktur) därför kommer sysselsättningsskillnader påverka självkostnaden i perioder. Under normal sysselsättning stiger självkostnaden per enhet och när den är över normal sjunker den. Detta är problematisk vid kostnadsbaserad prissättning och vid lönsamhetsberäkningar. Normalmetoden Denna metod beaktar sysselsättningseffekten. Fördelen är att självkostnaden inte fluktuerar mellan tidsperioder och kalkyltillfällen. Självkostnaden beräknas enligt: (Rörliga kostnader/verklig volym) + (Fasta kostnader/normal volym) = Självkostnad per styck Verklig volym är den som faktiskt framställts och normal volym avser den volym som under längre tid betraktats eller beräknad som ett genomsnitt (under en konjunkturcykel). Över- och undertäckning av fasta kostnader När den verkliga volymen för en period avviker från den normala uppstår antingen över- eller undertäckning av fasta kostnader. Om normal volym är enheter och den fasta kostnaden per enhet då är 20 kr kommer man vid fall av volym på enheter få en övertäckning på (2000*20=) kr. Vid en volym på ex enheter fås en undertäckning på (1000*20=) kr. Man brukar dock se att dessa tar ut varandra över tiden. Man kan dela upp i kostnadsställen även med normalmetoden, för mer kontroll.

18 18 av 51 Ekvivalentmetoden (behöver inte räkna på det bara förstå) Både divisions- och normalmetoden utgår från att kalkylobjekten är lika resurskrävande. Det är därför möjligt att dividera totalkostnaden för en period med verksamhetsvolymen. Denna förutsättning gäller inte alltid och man bör då ta hänsyn till skillnader i resursförbrukning. Då kan man använda ekvivalentmetoden. Ekvivalenttal För att kunna ta hänsyn till skillnader i resurskrav används ekvivalenttal som fastställs genom studier av verksamheten. Anta att man finner att en av produkterna kräver dubbelt så mycket bearbetning som den andra. Den mer resurskrävande produkten ska då bära dubbelt så stor kostnad som den andra. Ekvivalenttalet är 2 för den mer krävande och 1 för den andra. Talen anger vilka skillnader som finns när det gäller ex. bearbetning och materialåtgång. Talen anger i vilka proportioner relevanta kostnader ska fördelas. Ekvivalentvolym De andelar av kostnader som ska påföras kalkylobjekten beror även på volymen per objekt. Ekvivalenttalen multipliceras därför med volymen per kalkylobjekt. Då erhålls ekvivalentvolymen per objekt. När volymen inte överensstämmer med normal behöver kostnaderna delas in i rörliga och fasta. LÄS OM PRODUKTER I ARBETE VID PERIODKALKYLERING och problemet med detta på sidan 113. Orderkalkylering Här beräknas självkostnaden för kalkylobjekt oberoende av tidsaspekt. Orderkalkylering är lämplig när objekten väsentligt skiljer sig åt när det gäller resursförbrukning. Man kostnadsberäknar var för sig. Begreppsparen särkostnad och samkostnad Särkostnaden är kostnader som orsakas av ett kalkylobjekt - direkta kostnader som ex. material. Samkostnader orsakas av två eller fler kalkylobjekt. Något som ska förbrukas av alla och ska fördelas mellan dom som ex. en lokal. Begreppsparen direkt kostnad och omkostnad Sär- och samkostnader är de teoretiskt rätta begreppen men när kalkylering görs rutinmässigt behöver den förenklas. Att ta fram samtliga särkostnader i en kalkylsituation är krävande. Därför använder man direkt kostnad och omkostnad. Direkta kostnader registreras direkt på kalkylobjektet. Omkostnaderna registreras på det ställe de uppstår och fördelas sedan till kalkylobjekten via särskilda omkostnadspålägg. Ju större andel av direkta kostnader desto bättre blir precisionen i kalkyleringen. Man skiljer på två metoder: påläggsmetoden och aktivitetsbaserad självkostnadskalkylering (kap8) Största skillnaden mellan metoderna rör på vilket sätt omkostnader fördelas. Påläggsmetoden LÄS hela listan på olika kalkylmallar sid Kriterier för fördelning av omkostnader Det finns ingen bästa fördelningsmetod men i praktiken grupperas omkostnaderna och väljs fördelningsnycklarna med utgångspunkt att fördelningen ska ge en rättvisande bild av de förhållanden man vill fånga upp. Fördelningen innebär ett visst mått av godtycklighet. De tre dominerande kriterierna för fördelning är:

19 19 av 51 Orsak/Verkan Strävan är att fördela kostnaderna på basis av hur kalkylobjekten orsakar kostnader. Att fastställa orsakssamband är svårt. Man delar oftast in omkostnaderna i rörliga och fasta. De rörliga knyts till objekten genom att välja fördelningsnycklar vilka omkostnaderna varierar proportionellt. Nytta Tillämpas på fasta kostnader, kapacitetskostnader. Det är inte möjligt längre att prata om orsakssamband. Däremot kan man hävda att kalkylobjektet drar nytta av ex. lokaler. Denna nyttan utgör en utgångspunkt i hur man fördelar (långsiktigt orsakande av kostnader). Bärkraft När det inte finns orsakssamband på kort eller lång sikt tittar man på bärkraft. Typiska sådana kostnader är för admin, försäljning, ledning osv. Omkostnader fördelas med utgångspunkt i hur stora andelar kalkylobjektet klarar av att bära. Ju lönsammare en produkt är desto mer omkostnader klarar den att bära. Principer för fördelning av omkostnader Omkostnader grupperas i olika slag av omkostnadsposter med utgångspunkt i var i företaget de uppstår. Omkostnaderna fördelas sedan vidare till objekten via pålägg. Påläggen beräknas med fördelningsnycklar. Påläggen anges både i procent- och absoluttal. Omkostnader/Fördelningsnyckel = Pålägg Framställning utgår från proportionalitetsprincipen. Man väljer fördelningsnycklar vars storlek varierar proportionellt med förändringar i omkostnaderna. Nycklarna kan uttryckas i tid, kvantitet och värde. Typiska omkostnader i tillverkningsföretag är material-, tillverknings-, administrations- och försäljningsomkostnader. Materialomkostnaders fördelningsnycklar -Direkt materialkostnad är den vanligaste -Kvantitet driekt material Tillverkningsomkostnaders -Direkt lönekostnad är den vanligaste -Direkt arbetstid Administrations- och försäljningsomkostnaders -Tillverkningskostnad Typiska omkostnader i tjänsteföretag är tjänsteomkostnader samt administrations- och försäljningsomkostnader. Tjänsteomkostnader -Direkt lönekostnad är den vanligaste -Direkt arbetstid