Alkohol- och drogförebyggande. arbetslivet. En inventering på svenska arbetsplatser. A 2011:01

Transkript

1 Alkohol- och drogförebyggande insatser i arbetslivet En inventering på svenska arbetsplatser A 2011:01

2 , ÖSTERSUND A 2011:01 ISSN: ISBN:

3 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET 3 Innehåll FÖRORD... 4 SAMMANFATTNING... 5 Syfte... 5 Material och tillvägagångssätt... 5 Resultat... 5 Diskussion och slutsats... 6 INLEDNING... 7 Kunskapsläget... 8 Syfte och frågeställningar... 9 METOD OCH MATERIAL...10 Deltagare...10 Frågeformulär...10 Tillvägagångssätt...10 Undersökningsgruppen...11 Bortfallsanalys...12 RESULTAT...14 Alkohol...14 Narkotika...19 Vilka arbetsplatser har ett alkoholförebyggande arbete...23 DISKUSSION...26 SLUTSATSER...30 REFERENSER...31 BILAGA 1. WEBBASERADE FRÅGEFORMULÄRET...32

4 4 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET Förord En förhöjd och riskabel alkoholkonsumtion kan leda till ökad risk för ohälsa bland anställda, risk för olyckor och arbetsrelaterade skador, ökad frånvaro samt en negativ effekt på arbetsmiljön i stort. Sammantaget kan dessa risker leda till ökade kostnader för såväl samhället, arbetsgivaren som den enskilde. I den nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador för perioden var arbetslivet en prioriterad arena för alkohol- och drogprevention. I proposition 2005/06:30 underströks det faktum att nästan hela den vuxna befolkningen återfinns i arbetslivet och därmed majoriteten av högkonsumenterna av alkohol. Nationella kartläggningar har visat att för åldersgruppen år (där merparten har ett arbete), rapporterar 85 procent av männen och drygt 70 procent av kvinnorna att man druckit alkohol den senaste månaden och andelen riskkonsumenter skattas till 13 procent bland männen och 8 procent bland kvinnorna. Modellen att anställda via företagshälsovården (FHV) erbjuds alkoholscreening och rådgivning i samband med en hälso- eller levnadsvaneundersökning benämns i denna rapport som Riskbruksmodellen. Svenska studier har visat att det är möjligt att genomföra denna modell på arbetsplatser och att den inte upplevs som känslig om den genomförs av FHV. Det nationella Riskbruksprojektet vid Statens folkhälsoinstitut har bland annat haft i uppdrag att öka FHV:s kompetens vad gäller metoder att tidigt upptäcka och åtgärda alkoholproblem samt att sprida kunskap om dessa metoder till arbetslivet. År 2009 fick Statens folkhälsoinstitut i uppdrag av regeringen att genomföra en nationell kartläggning av alkoholpreventiva insatser i arbetslivet. Syftet var att kartlägga hur omfattande användningen är av alkoholpreventiva metoder i allmänhet och av Riskbruksmodellen i synnerhet. Den systematiska kartläggningen som redovisas i denna rapport har genomförts av STAD (Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem) vid Stockholms läns lansting. Ansvariga för rapporten har varit Håkan Leifman, fil dr och verksamhetschef vid STAD, Håkan Källmén, docent som arbetar vid STAD och Stig Vinberg, docent som arbetar på Statens folkhälsoinstitut med arbetslivsfrågor. Rapporten är granskad av Sven Andreasson, docent och expert, Statens folkhälsoinstitut. Östersund, februari 2011 Sarah Wamala Generaldirektör Statens folkhälsoinstitut

5 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET 5 Sammanfattning Syfte I juni 2009 gav Socialdepartementet Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att genomföra en nationell kartläggning av alkoholpreventiva insatser i arbetslivet. Syftet var att kartlägga hur omfattande användningen är av alkoholpreventiva metoder i allmänhet och av Riskbruksmodellen i synnerhet. Arbetet har genomförts av STAD i samarbete med det nationella Riskbruksprojektet vid Statens folkhälsoinstitut. Material och tillvägagångssätt En webbaserad enkätundersökning genomfördes på 929 slumpmässigt utvalda arbetsplatser. Totalt erhölls, efter två påminnelser, svar från 374 arbetsplatser vilket motsvarar 40 procent av samtliga 929. Den skevhet som fanns mellan de svarande och bortfallet i form av branschtillhörighet, antalet anställda och region/ort visade sig i jämförelser av viktade och oviktade resultat inte påverka resultaten nämnvärt. Resultat Resultatet visar att cirka 70 procent av respondenterna har en alkoholpolicy och ca 50 procent uppgav att de har en narkotikapolicy. Ca var tredje arbetsplats rapporterade att de känner till Riskbruksmodellen och var femte (19 procent) uppgav att de använder Riskbruksmodellen eller motsvarande. Arbetsplatser med många anställda (50 eller fler) hade i större utsträckning en alkoholpolicy, arbetade alkoholförebyggande och kände i större utsträckning till Riskbruksmodellen samt använde sig av Riskbruksmodellen eller liknande modell jämfört med arbetsplatser med få anställda (10 19 anställda). Även det narkotikaförebyggande arbetet var mer sällan förekommande på de mindre arbetsplatserna (10 19 anställda) än på de större (20 49, och 50 eller fler, anställda). Aktivitetsgraden i det alkohol- och narkotikapreventiva arbetet tycks, enligt denna undersökning, inte påverkas av arbetsplatsens branschtillhörighet eller geografiska placering. I analyserna av vad som kännetecknar arbetsplatser som har ett alkoholförebyggande arbete framkom, förutom arbetsplatsens storlek, även arbetsplatser som har flest kvinnliga anställda, arbetsplatser i offentlig regi samt det faktum att anställda fått utbildning i alkohol under de senaste tre åren som signifikanta variabler. Nästan hälften (48 procent) av arbetsplatserna framhöll att man har behov av mer kunskap om metoder som syftar till att tidigt upptäcka och förhindra såväl alkohol- som narkotikaproblem.

6 6 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET Diskussion och slutsats Att var femte arbetsplats infört screening och kort rådgivning och var tredje känner till Riskbruksmodellen eller någon liknande modell kan tolkas som en viss framgång i såväl spridning som implementering av modellen. För att implementering av en metod skall lyckas bör, enligt litteraturen, metoden vara relevant, ha relativt synliga fördelar och stämma överens med mottagarens värderingar, dessutom skall den vara enkel att använda och kunna anpassas till mottagarens behov. Flera av dessa kriterier passar väl in på Riskbruksmodellen och dess implementeringsmöjligheter. Nästan hälften av arbetsplatserna svarade att man har behov av mer kunskap om metoder som syftar till att upptäcka och förhindra såväl alkohol- som narkotikaproblem i ett tidigt skede. Detta kan tolkas som att det finns ett fortsatt stort behov av Riskbruksmodellen (eller liknande modell) och att det därmed finns utrymme för ytterligare kunskapsspridning.

7 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET 7 Inledning Enligt regeringens Nationella handlingsplan för att förebygga alkoholskador är arbetslivet en prioriterad arena för alkohol- och drogprevention. I proposition 2005/06:30 understryks det faktum att nästan hela den vuxna befolkningen återfinns i arbetslivet och därmed majoriteten av högkonsumenterna av alkohol. Dessutom betonas att ohälsan i arbetslivet är ett av de allvarligaste problemen för svensk välfärd och tillväxt. Regeringens bedömning är att insatserna för att förebygga alkoholproblem inom arbetslivet behöver öka. Ett av delprojekten i det nationella Riskbruksprojektet, förlagt till Statens folkhälsoinstitut, har haft i uppdrag att öka företagshälsovårdens (FHV) kompetens vad gäller sekundärpreventiva metoder som screening och kort rådgivning. Delprojektet har även haft i uppdrag att sprida kunskap till arbetsplatser för att därmed öka takten på implementeringen av evidensbaserade metoder för att tidigt upptäcka och åtgärda alkoholproblem i arbetslivet. Screening med kort rådgivning har av delprojektet presenterats som Riskbruksmodellen. Under perioden har projektet genomfört 25 fördjupningsutbildningar riktade till personal inom FHV. Utbildningarnas syfte har varit att deltagarna skall erbjudas möjlighet att tillägna sig fördjupade teoretiska och praktiska kunskaper för att kunna genomföra Riskbruksmodellen i praktiken. Utbildningarna skulle även öka FHV:s beredskap att sprida information om modellen till kunder och beställare. För att nå ut med information till arbetslivet har 14 nationella konferenser genomförts i samarbete med bl.a. Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Alecta och AFA försäkring. Målgruppen har främst varit de personer som kan påverka eller besluta om Riskbruksmodellens införande på arbetsplatsen, dvs. chefer, HRpersonal (personaladministratörer), fackliga representanter, skyddsombud och FHVrepresentanter m.fl. arbetsmiljöaktörer. Konferenserna har genomförts över hela landet och totalt har ca 930 personer deltagit. Utöver de nationella konferenserna har även 160 lokala/regionala seminarier genomförts. Seminarierna (Ett nytt sätt att tänka på alkohol) har arrangerats på orter över hela landet och ofta i samarbete med FHV-enheter eller arbetsplatser. Ca personer (samma målgrupp som vid de nationella konferenserna) har deltagit. Frågan om att upptäcka och åtgärda riskbruk av alkohol i arbetslivet har väckt en del uppmärksamhet massmedialt under åren Ett hundratal artiklar har skrivits om Riskbruksmodellen i branschtidningar, dagstidningar och i regional-/lokalpress. Även via hemsidor och i viss mån tv/radio har ämnet lyfts.

8 8 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET Kunskapsläget Alkoholkonsumtionen har ökat i Sverige sedan mitten av 1990-talet. Under de senaste åren syns dock en viss minskning men fortfarande är konsumtionen, enligt SoRADs skattningar, nästan 20 procent högre idag jämfört med mitten av 1990-talet (Leifman and Ramstedt, 2009). Merparten av den vuxna befolkningen har ett arbete och i åldersgruppen år så rapporterar 85 procent av männen och drygt 70 procent av kvinnorna att man druckit alkohol den senaste månaden. Andelen riskkonsumenter skattas till 13 procent bland männen och 8 procent bland kvinnorna (Leifman and Ramstedt, 2009). Det finns vetenskapligt stöd för att tidiga insatser mot alkoholproblem i arbetslivet kan påverka det allmänna hälsoläget i ett land (Richmond et al., 1998). En förhöjd och riskabel alkoholkonsumtion kan leda till ökad risk för ohälsa bland anställda, risk för olyckor och arbetsrelaterade skador, ökad frånvaro samt en negativ effekt på arbetsmiljön i stort (Hermansson, 2004). Sammantaget kan dessa risker leda till ökade kostnader för såväl arbetsgivaren som den enskilde. Det finns, utifrån ovanstående kunskap, goda motiv för både arbetsgivaren och arbetstagaren att införa sekundärpreventiva metoder på svenska arbetsplatser. En sekundärpreventiv alkoholmetod som kan förebygga en hög och riskabel alkoholkonsumtion är screening och kort rådgivning. Metoden används inom primärvården och kallas i den internationella forskningslitteraturen för screening and brief intervention, SBI, (screening och kort rådgivning). Metoden innebär att personer får svara på frågor om de egna alkoholvanorna och, om de bedöms ha riskabla alkoholvanor, erbjuds de ett kort, icke konfronterande, samtal i syfte att motivera till förändring. Denna metod är tidsbesparande och har även visat sig vara effektiv när det gäller att motivera riskkonsumenter att dricka mindre (SBU, 2001). Metoden har även visat sig vara lämplig inom arbetslivet för att påverka medarbetares alkoholvanor (Hermansson et al., 2010; Webb et al., 2009). Alkoholscreening på en arbetsplats sker ofta i samarbete med FHV i samband med en hälso- eller levnadsvaneundersökning. Syftet är att på ett tidigt stadium upptäcka och åtgärda begynnande alkoholproblem. Att genomföra tidiga interventioner är ett av sju alkoholförebyggande områden som har visat sig fungera väl ur ett folkhälsoperspektiv (Babor et al., 2010). Att vara alkoholpåverkad på arbetet eller att ha nedsatt arbetsförmåga på grund av hög alkoholkonsumtion kvällen innan (dagen efter effekt) kan medföra ökade problem på arbetsplatsen i form av både olycksfall (Smith and Kraus, 1988) och sjukfrånvaro (Hermansson et al., 2002). Användningen av narkotika på svenska arbetsplatser är ett outforskat område även om det finns belägg för att personer i arbetsför ålder missbrukar narkotika och att en del av dem finns på svenska arbetsplatser (Hermansson, 2008). Internationella studier har visat att de som använder narkotika är inblandade i fler arbetsolyckor, oftare är frånvarande och oftare blir uppsagda, än de som inte använt narkotika (Bush and Autry, 2002). Det finns även stöd för att narkotikaanvändning, särskilt cannabis, leder till en kognitiv funktionsnedsättning (Hermansson, 2008). Detta innebär att motivationen för att arbeta drogförebyggande på arbetsplatsen borde vara hög.

9 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET 9 I en tidigare studie (Källmén and Leifman, 2009) undersöktes om en endagsutbildning i alkohol- och drogprevention på arbetsplatsen påverkar arbetsplatsens förebyggande arbete. Resultatet visade att utbildning i alkoholpreventiva insatser kan ge ett intensifierat ökat förebyggande arbete. De anställda som fått utbildning arbetade mer med alkoholpolicy och handlingsplaner än icke utbildade kontrollpersoner. De som fått utbildning kände sig även säkrare på vad som skulle göras om arbetskamrater visade sig ha alkoholproblem än de icke utbildade. Syfte och frågeställningar Huvudsyftet med denna kartläggning var att uppskatta hur stor andel av svenska arbetsplatser som arbetar alkohol- och narkotikaförebyggande och mer specifikt att uppskatta omfattningen av spridningen av Riskbruksmodellen inom arbetslivet. Dessutom var syftet att ta reda på vilka faktorer som stödjer ett förebyggande arbete och påverkar användningsgraden av Riskbruksmodellen. De specifika frågeställningarna var följande: Hur stor andel av svenska arbetsplatser arbetar med någon form av aktivitet för att förebygga alkohol- och narkotikaproblem? Hur spridd är Riskbruksmodellen på svenska arbetsplatser och inom olika branscher? Vilka karaktäristika har arbetsplatser som arbetar med alkohol- och drogförebyggande insatser?

10 10 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET Metod och material Deltagare I samarbete med PAR AB drogs ett icke stratifierat slumpmässigt urval av offentliga och privata arbetsplatser med minst 10 anställda från registret Parad. Från dessa drogs ytterligare ett slumpmässigt urval på arbetsplatser. Anledningen till detta tvåstegsurval var att säkerställa att tillräckligt många svar skulle erhållas om svarsfrekvensen blev låg. Reservurvalet har dock inte utnyttjats. Parad är ett heltäckande register och innehåller kontaktuppgifter till mer än 1,8 miljoner beslutsfattare. Parad uppdateras dagligen från en mängd olika källor som SCB, postala enkäter, matriklar, dags- och fackpress. Företagen är indelade efter bransch, t.ex. tillverkningsindustri. Varje bransch är sedan indelad i sektorer, till exempel kemisk industri. Sektorerna är i sin tur indelade i produktområden, som läkemedel, industrigas, sprängämnen m.m. Företagen är också indelade i nio olika storleksklasser. För varje företag finns dessutom personnamn på beslutsfattarna. Den offentliga sektorn är indelad på liknande sätt. I urvalet om arbetsplatser fanns uppgifter om namn och e-postadress till personalansvariga chefer på 211 företag och offentliga arbetsplatser. För att få fram kontaktuppgifter till personalansvariga på de övriga 789 arbetsplatserna användes webbplatser på internet. E-postadresser som hittades där bekräftades via telefon. Uppgifter om telefonnummer saknades till 19 arbetsplatser. Totalt identifierades 929 arbetsplatser med namn och e-postadress till antingen en personalchef eller en chef med personalansvar. Frågeformulär Ett frågeformulär (APW09, se bilaga 1) med 25 frågor användes för att kunna ge svar på frågeställningarna. Enkäten bestod av bakgrundsfrågor, t.ex. ålder, kön och yrkeserfarenhet frågor om förekomst av både alkoholpolicy och narkotikapolicy, om och hur förebyggande arbete utfördes frågor om man hade kunskaper om Riskbruksmodellen frågor om man gav utbildning i alkohol och droger till chefer och anställda frågor om man erbjöd rehabilitering till anställda med missbruksproblem frågor om systematiskt arbetsmiljöarbete och om vilket kunskapsbehov som förelåg. Tillvägagångssätt Genom Easyresearch Questback skickades ett elektroniskt e-postmeddelande tillsammans med ett missivbrev till deltagarnas personliga e-postadresser. I meddelandet fanns en länk som mottagaren kunde använda för att logga in på en hemsida och där svara på enkäten. Svaren sparades automatiskt på en fil som kan importeras till en extern

11 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET 11 dator. En vecka efter det ursprungliga utskicket skickades en påminnelse och två veckor efter det första utskicket skickades ytterligare en påminnelse. Undersökningsgruppen Efter utskicket av enkäten och två påminnelser erhölls 316 svar (34 procent). För att få en bättre uppfattning om de arbetsplatser som inte svarade, och i syfte att öka antalet respondenter, drogs ett slumpmässigt urval på 200 arbetsplatser av resterande (n= 527). Dessa arbetsplatser och de som tidigare svarat fick ett erbjudande från Riskbruksprojektet att delta i en halvdags utbildning i alkoholförebyggande arbete på arbetsplatsen. De 200 arbetsplatserna kontaktades per telefon och ombads att besvara enkäten, vilket resulterade i att ytterligare 58 respondenter svarade (24 via telefon och 34 via en elektronisk kopia av enkäten som skickades till dem). Tabell 1 visar hur urvalet på 929 arbetsplatser har indelats i fem olika svars- och bortfallsgrupper. Tabell 1. Antal och andel (procent) av urvalet som tillhörde de olika svarsgrupperna. Grupper av svarande Antal Andel av hela urvalet Svar på enkät inom 3 utskick Svar på uppföljande 24 3 telefonintervju Svar på uppföljande webbenkät 34 4 Ej svarat Avanmälda 67 7 Totalt Av de 374 arbetsplatser som svarade på enkäten i någon form, var fördelningen på olika bakgrundsvariabler som följer enligt tabell 2. För dem som svarade på uppföljande telefonintervju och uppföljande webbenkät saknas vissa bakgrundsdata från urvalsramen. Detta gör att uppgifter om antalet anställda, branschtillhörighet och ort uppgår till 316, dvs. de som svarade på enkäten inom tre utskick. Som framgår av tabellen har en majoritet av de deltagande arbetsplatserna 0 19 (45 procent) respektive anställda (37 procent). Sexton procent av arbetsplatserna är lokaliserade i en av de tre storstadskommunerna och ungefär lika många arbetsplatser som bedrivs i offentlig regi bedrivs i privat regi.

12 12 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET Tabell 2. Andel (procent) svarande arbetsplats i varje kategori. Kategori Antal Andel (procent) Antal anställda (n=316) anställda anställda anställda och fler 33 9 Ort (n=316) Storstadskommuner (Stockholm, Göteborg, Malmö) Övriga kommuner Bransch Jordbruk och Fiske 4 1 Mineralutvinning 2 1 Tillverkning 26 8 Försörjning av el, gas, värme och kyla Vatten avloppsförsörjning 4 1 Byggverksamhet 17 5 Handel, reparation av fordon Information, kommunikation 16 5 Transport magasinering 13 4 Hotell, restaurang 4 1 Fastigheter 5 2 Juridik, ekonomi, vetenskap, teknik 4 1 Uthyrning service tjänster 20 6 Offentlig förvaltning, försvar, socialförsäkring 12 4 Utbildning Vård, omsorg Kultur, Nöje, fritid Annan service 9 3 Hushållsarbete 7 2 Sektor (n=373) Privat Offentlig Annan 17 5 Bortfallsanalys Från databasen Parad erhölls registeruppgifter om antal anställda, i vilken ort arbetsplatsen är belägen och inom vilken bransch arbetsplatsen är verksam. Indelningen i branscher gjordes enligt SNI-koder som delades in i 21 huvudgrupper. Dessa registerdata användes för att med χ2-analyser (chi-två analyser) undersöka om de som svarat skilde sig från dem som inte svarat med avseende på om deras arbetsplats låg i storstad (Stockholm, Göteborg eller Malmö) eller inte (χ21= 0,101, p=0,751), om de hade färre än 50 anställda eller fler (χ2 1= 4,47, p=0,035) samt branschfördelningen (χ2 18= 62.43, p<0,001). Bland dem som svarat fanns en större andel stora arbetsplatser än bland dem som inte svarat. Bland dem som svarat fanns också en större andel arbetsplatser inom offentlig förvaltning, utbildning eller vård och omsorg liksom det fanns en mindre andel arbetsplatser inom byggnadsverksamhet och tillverkning än bland

13 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET 13 dem som inte svarat. Resultatet visade även att det inte var någon skillnad i regional belägenhet mellan grupperna. Ett sätt att testa hur skillnaden i fördelning mellan urval och urvalsram påverkar resultaten i denna undersökning är att analysera data både oviktat (såsom de är) och viktat. I detta fall viktat mot urvalsramens fördelning på branscher och även storlek på arbetsplatser. De grupper som är underrepresenterade viktas (räknas) således upp och de som är överrepresenterade viktas ner så att deras fördelning överensstämmer med urvalsramen. Idealet vore att vikta mot hur fördelningen ser ut för alla arbetsplatser i Sverige men sådana data har vi inte haft tillgång till. Eftersom urvalsramen utgör ett slumpmässigt urval av Parads databas och denna databas sannolikt speglar Sveriges arbetsplatser relativt väl torde detta viktningsförfarande emellertid vara adekvat. Det bör understrykas att viktningar bygger på att man räknar upp eller ner värden bland dem som svarat och att man därmed antar att de som inte svarat skulle ha svarat på samma sätt som de som svarat i samma kategori. Eftersom vi inte vet hur bortfallet faktiskt skulle svarat så är det fortfarande möjligt att bortfallet snedvrider resultaten.

14 14 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET Resultat Alkohol I tabell 3 visas resultaten på flera av de viktigaste frågorna om alkoholförebyggande insatser på arbetsplatserna, både med oviktade och viktade värden. Som framgår tydligt är skillnaderna mellan de oviktade och viktade resultaten små. Den skevhet som fanns i urvalets representation av arbetsplatsers olika storlek och branscher påverkar således inte resultaten nämnvärt varför vi också i det följande väljer att redovisa resultat baserade på oviktade värden. Av tabellen framgår att en majoritet av arbetsplatserna (ca två tredjedelar) hade en alkoholpolicy och att ca hälften uppgav att de arbetar alkohol- och drogförebyggande själva eller med företagshälsovård/annan aktör. Av de arbetsplatser som svarade ja på frågan Känner du till Riskbruksmodellen?, dvs. att medarbetare i samband med livsstils- hälsoundersökning på företagshälsovården erbjuds alkoholscreening (genom att fylla i ett frågeformulär och eventuellt lämna ett blodprov) och vid behov får rådgivning, så uppgav 16 procent att de arbetar enligt en sådan modell men använder inte begreppet Riskbruksmodell. Drygt tre procent svarade att de använder sig av Riskbruksmodellen. I den följande redovisningen har vi slagit samman dessa två grupper under beskrivningen använder Riskbruksmodellen eller liknande. Tabell 3. Andel (procent) arbetsplatser som svarat att de har/bedriver olika alkoholförebyggande insatser (andel ja-svar). Fråga som besvarats Samtliga oviktat Samtliga viktat för storlek på arbetsplats och bransch (SNI-kod) 1 Har en alkoholpolicy riktad till den egna personalen (n=371) Arbetar förebyggande själva eller med företagshälsovård/annan aktör (n=367) Känner till Riskbruksmodellen (n=369) Använder Riskbruksmodellen eller liknande modell för att upptäcka riskkonsumtion (n=367) Chef/chefer fått utbildning om alkohol under de senaste tre åren (n=365) Anställda fått information om alkohol under de senaste tre åren (n=364) Fördelningen på dessa två variabler bland svarande har viktats mot fördelningen i urvalsramen om 929 arbetsplatser, dvs. andelarna bland de svarande motsvarar de andelar som finns i urvalsramen.

15 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET 15 Drygt en tredjedel av de svarande uppgav att de känner till Riskbruksmodellen. Drygt tre procent uppgav att de använder sig av Riskbruksmodellen och ca 16 procent att de använder sig av en liknande modell (ej redovisade separat i tabellen). Sammantaget använder således knappt var femte Riskbruksmodellen eller en liknande modell vilket framgår av tabell 3. Vidare svarade knappt 28 procent att arbetsplatsen utbildat chefer under de senaste tre åren och 33 procent uppgav att de anställda fått information om alkohol under samma tidsperiod. I tabell 4 redovisas andelarna uppdelat på olika undergrupper av arbetsplatser. Som framgår uppvisade de mindre företagen de lägsta andelarna, dvs. lägst andel med en alkoholpolicy riktad till den egna personalen, lägst andel som arbetar med alkoholförebyggande insatser respektive lägst andel som känner till och arbetar med Riskbruksmodellen eller liknande modell. På motsvarande sätt framkom de högsta andelarna i regel i gruppen med flest anställda (50 anställda eller fler). När det gäller utbildning till chefer och information till anställda var dessa skillnader inte att betrakta som statistiskt säkerställda, vilket även gäller samtliga skillnader på samtliga variabler mellan storstadskommuner och övriga kommuner. Fler offentliga än icke offentliga svarade att de har en alkoholpolicy (79 procent mot 60 procent), att de arbetar alkoholförebyggande (själva, och/eller tillsammans med FHV eller annan aktör), och att cheferna på arbetsplatsen fått alkoholutbildning under de senaste tre åren. Vidare framkom att arbetsplatser med flest kvinnor uppvisade signifikant lägre andel med alkoholpolicy för den egna personalen jämfört med arbetsplatser med flest män.

16 Tabell 4a. Andel (procent) arbetsplatser uppdelat på olika grupper som svarat att de har/bedriver olika former av alkoholförebyggande insatser (andel ja-svar). Har alkoholpolicy riktad till den egna personalen Arbetar alkoholförebyggande själva eller med företagshälsovård/ annan aktör Känner till Riskbruksmodellen Använder Riskbruksmodellen eller liknande modell för att upptäcka riskkonsumtion Chef/chefer fått utbildning om alkohol under de senaste tre åren Anställda fått information om alkohol under de senaste tre åren Antal anställda S 1 S S S ES 1 ES anställda (n=137) anställda (n=115) (n=57) Offentlig/privat S S ES ES S ES Privat (n=174) Offentlig (n=180) Annat (n=17) Ort Storstadskommunerna ES ES ES ES ES ES (Sthlm, Göteborg, Malmö) Övriga kommuner Könsfördelning på arbetsplatsen S ES ES ES ES EJ Flest kvinnor (n=107) Flest män (n=189) Ungefär lika många (n=74) S= statistiskt säkerställd skillnad, ES= ej statistiskt säkerställd skillnad enligt χ 2 -analyser

17 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET 17 Skillnader mellan olika branscher För de ursprungliga 316 som svarade på enkäten finns uppgifter via urvalsramen om branschtillhörighet (se tabell 2). Totalt sett tillhörde dessa 316 arbetsplatser 18 olika branscher. Eftersom vi inte bedömde det som meningsfullt att gruppera dessa i större grupper har vi istället valt att redovisa endast de branscher som innehåller minst 15 arbetsplatser separat (och inte inom ramen för föregående avsnitt i tabell 4a). Det bör understrykas att det fortfarande rör sig om få svarande arbetsplatser per bransch. Den med störst andel svarande innehåller 63 och den med minst andel svarande innehåller 16 svarande arbetsplatser. Vi har också valt att redovisa signifikansnivåer (S, ES) men även statistiskt säkerställda skillnader måste betraktas med stor försiktighet. Vi kan som bäst tala om vissa tendenser. Tabell 4b. Andel (procent) arbetsplatser uppdelat på olika grupper som svarat att de har/bedriver olika former av alkoholförebyggande insatser (andel ja-svar). Tillverkning (n=25) Byggverksamhet (n=17) Handel, reparation av fordon (n=45) Information, kommunikation (n=16) Uthyrning, service tjänster (n=20) Har alkoholpolicy riktad till den egna personalen Arbetar alkoholförebyggande själva/med företagshälsovård/annan aktör Känner till Riskbruksmodellen Använder Riskbruksmodellen eller liknande modell för att upptäcka riskkonsumtion Chef/ chefer fått utbildning om alkohol de senaste tre åren Anställda fått information om alkohol de senaste tre åren ES 1 ES S ES ES 1 ES Utbildning (n=32) Vård och omsorg (n=63) Kultur, nöje, fritid (n=48) Totalt för dessa branscher (n=264) Branschsnitt (n=8) S = statistiskt säkerställd skillnad, ES = ej statistiskt säkerställd skillnad enligt χ 2 -analyser 2 Genomsnittet för dessa nio branscher där varje bransch väger som en enhet (oberoende av antalet deltagande arbetsplatser). I tabell 4b ovan redovisas andelen som svarade ja på de sex alkoholförebyggande variablerna för de utvalda branscherna. Generellt sett ligger kultur, nöje, fritid högt (exempelvis högst andel med alkoholpolicy). Möjligen ligger också branschen

18 18 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET byggverksamhet högre än genomsnittet med undantag för utbildning av chefer. På det stora hela är det dock svårt att se något enhetligt mönster. Vissa branscher ligger relativt sett högt på någon/några frågor men relativt sett lågt på andra. I tabell 5 redovisas innehållet i utbildningar till chefen/cheferna utifrån färdiga svarsalternativ i enkäten, dels som andel av dem som svarade att chefen/cheferna fått utbildningar, dels som andel av samtliga svarande på enkäten. Det vanligaste innehållet (81 procent av samtliga som haft chefsutbildning) var information om hur chefen bör agera om alkoholrelaterade problem uppstår på arbetsplatsen, följt av rehabilitering (69 procent), medicinska fakta (61 procent) och hur alkoholen påverkar säkerheten samt arbetsrättsliga aspekter (båda 59 procent). Femton procent, dvs. 23 respondenter, uppgav att utbildningen innehöll information om Riskbruksmodellen. Tabell 5. Andel (procent) arbetsplatser med olika innehåll i utbildningen av samtliga som svarat att de har haft utbildning och av samtliga som besvarat webbenkäten. Fråga som besvarats Samtliga med genomförd utbildning till chefer (n= ) Samtliga svarande på enkäten (n=374) Medicinska fakta om alkoholens risker Hur alkohol påverkar säkerheten på en arbetsplats Hur man som chef kan och bör agera om medarbetare har alkoholproblem Information om Riskbruksmodellen 15 6 Arbetsrättsliga aspekter Rehabilitering av medarbetare Annat innehåll När det gäller rehabiliterande insatser ställdes en fråga om arbetsplatsen erbjuder rehabilitering när alkoholproblem uppdagas. Femtionio procent svarade att det alltid erbjuds, ytterligare åtta procent att det ofta erbjuds och fyra och fem procent att det ibland respektive sällan erbjuds. Tio procent svarade att rehabiliterande insatser aldrig erbjuds. Andelen som svarade att de alltid eller ofta erbjuder rehabilitering ökade med storleken på arbetsplatserna, men skillnaderna är inte statistiskt säkerställda. Den sista frågan om alkohol löd: Genomför din arbetsplats utandningstester (nykterhetskontroller)?. Flera olika svarsalternativ redovisades och respondenten kunde fylla i en eller flera av dessa (se bilaga 1, fråga 15). Tjugotvå procent av respondenterna svarade att de genomför utandningsprov vid misstanke om alkoholpåverkan, följt av elva procent i samband med rehabilitering och sju procent via alkometer som finns monterad i arbetsplatsens fordonspark. Knappt två procent svarade att de genomför utandningstester vid nyanställning och lika stor andel angav att de genomför detta genom slumpmässig testning.

19 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET 19 Narkotika I tabell 6 redovisas svaren på tre frågor om narkotikainsatser på arbetsplatserna. Liksom för alkoholen visade det sig att oviktade och viktade värden visade på mycket lika resultat. Varannan personalansvarig svarade att deras arbetsplats har en narkotikapolicy riktad till den egna personalen. Knappt var femte gav svar att de utbildat chefer respektive att de anställda fått information om narkotika under de senaste tre åren. Tabell 6. Andel (procent) arbetsplatser som svarat att de har/bedriver olika narkotikaförebyggande insatser (andel ja-svar). Fråga som besvarats Samtliga oviktat Samtliga viktat för storlek på arbetsplats och bransch (SNI-kod) 1 Har en narkotikapolicy riktad till den egna personalen (n=365) Chef/chefer fått utbildning om narkotika under senaste tre år (n=361) Anställda fått information om narkotika under senaste tre år (n=358) Fördelningen av dessa två variabler bland svarande har viktats mot fördelningen i urvalsramen om 929 arbetsplatser, dvs. andelarna bland de svarande motsvarar de andelar som finns i urvalsramen. Hur svaren på dessa tre frågor ser ut uppdelat på de undergrupper som redovisades ovan framgår av tabell 7a. Arbetsplatser med få anställda (10 19), uppvisade signifikant lägre andel med narkotikapolicy än övriga arbetsplatser och arbetsplatser i offentlig regi hade i större utsträckning en narkotikapolicy jämfört med övriga (55 procent, jämfört med 48 procent bland privata och 25 procent bland de som svarar annat ). Narkotikapolicy var ungefär lika vanligt på arbetsplatser med fler kvinnor som på arbetsplatser med fler män, men båda uppvisade signifikant högre andel jämfört med arbetsplatser med ungefär lika många män som kvinnor. I övrigt framkom endast en ytterligare signifikant skillnad, nämligen att en större andel arbetsplatser inom offentlig regi (och annat) än arbetsplatser inom privat regi har utbildat chefer om narkotika.

20 20 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET Tabell 7a. Andel (procent) arbetsplatser uppdelat på olika grupper som svarat att de har/bedriver olika former av narkotikaförebyggande insatser (andel ja-svar). Har narkotikapolicy riktad till den egna personalen Chef/chefer fått utbildning om narkotika under senaste tre år Anställda fått information om narkotika under senaste tre år Antal anställda S 1 EJ 1 EJ anställda (n=137) anställda (n=114) (n=58) Offentlig/privat S S EJ Privat (n=178) Offentlig (n=170) Annat (n=17) Ort Storstadskommunerna ES ES ES (Sthlm, Göteborg, Malmö) Övriga kommuner Könsfördelning på arbetsplatsen S ES ES Flest kvinnor (n=107) Flest män (n=189) Ungefär lika många (n=74) S= statistiskt säkerställd skillnad, ES= ej statistiskt säkerställd skillnad enligt χ 2 -analyser Skillnader mellan olika branscher Även för narkotika redovisas de större branschernas (minst 15 arbetsplatser) svar separat på frågorna i tabell 7b nedan. Det bör återigen understrykas att det rör sig om få svarande arbetsplatser per bransch vilket gör att vi med stor försiktighet bör tolka resultaten. Även här är det svårt att se något tydligt mönster, möjligen att branschen kultur, nöje, fritid uppvisar högre andelar och framförallt, som också framkom i alkoholavsnittet, för andelen med narkotikapolicy (47 procent jämfört med branschgenomsnittet på 36 procent).

21 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET 21 Tabell 7b. Andel (procent) arbetsplatser uppdelat på olika grupper som svarat att de har/bedriver olika former av narkotikaförebyggande insatser (andel ja-svar). Har narkotikapolicy riktad till den egna personalen Chef/chefer fått utbildning om narkotika under de senaste tre åren Anställda fått information om narkotika under de senaste tre åren S 1 ES 1 ES Tillverkning (n=24) Byggverksamhet (n=17) Handel, reparation av fordon (n=45) Information, kommunikation (n=16) Uthyrning, service tjänster (n=20) Utbildning (n=31) Vård och omsorg (n=61) Kultur, nöje, fritid (n=47) Totalt för dessa branscher (n=261) Branschgenomsnitt (n=8) S = statistiskt säkerställd skillnad, ES = ej statistiskt säkerställd skillnad enligt χ 2 -analyser 2 Genomsnittet för dessa nio branscher där varje bransch väger som en enhet (oberoende av antalet deltagande arbetsplatser). Av tabell 8 framgår att det vanligaste innehållet i narkotikautbildningen var medicinska fakta om narkotikans risker och hur man bör agera vid narkotikaproblem hos medarbetare (80 procent för båda). Annat förekommande innehåll var säkerhet, arbetsrättsliga aspekter och rehabilitering (60 67 procent). Att det är färre arbetsplatser totalt sett som haft narkotikautbildningar än alkoholutbildningar framgår av den högra kolumnen i tabell 8 (se nästa sida), i jämförelse med motsvarande kolumn i tabell 5. I likhet med alkohol ställdes även för narkotika en fråga om arbetsplatsen erbjuder rehabilitering när narkotikaproblem uppdagas. Fyrtiofem procent (jämfört med 55 procent för alkohol) svarade att det alltid erbjuds, ytterligare tre procent att de ofta erbjuds och 2 respektive 4 procent att det ibland respektive sällan erbjuds. Tretton procent (jämfört med 10 procent för alkohol) svarade att rehabiliterande insatser aldrig erbjuds. Andelen som svarade att de alltid eller ofta erbjuder rehabilitering var signifikant högre på offentliga arbetsplatser än på privata (och övriga). Vidare visade det sig att andelen var signifikant högre på arbetsplatser där majoriteten är män än på de övriga.

22 22 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET Tabell 8. Andel (procent) arbetsplatser med olika innehåll i narkotikautbildningen av samtliga som svarat att de har haft utbildning i narkotika och av samtliga som besvarat webbenkäten. Fråga som besvarats Av samtliga med genomförd utbildning till chefer (n=88) Samtliga svarande på enkäten (n=374) Medicinska fakta om narkotika och dess risker Hur narkotika påverkar säkerheten på en arbetsplats Hur man som chef kan och bör agera om medarbetare har narkotikaproblem Arbetsrättsliga aspekter av narkotikaproblem på en arbetsplats Rehabilitering av medarbetare vid narkotikaproblem Annat innehåll 1 0 Liksom i fallet med nykterhetskontroller på arbetsplatsen ställdes en liknande fråga om narkotikatester. Tyvärr blev det en miss i frågekonstruktionen vilket innebar att respondenterna endast kunde fylla i ett av de uppgivna svarsalternativen när det gällde narkotikatester. Därför är svaren inte jämförbara med svaren för alkoholen. I likhet med alkohol var det dock en minoritet av arbetsplatserna (ca 26 procent) som svarade att de genomför någon form av narkotikatester och det i särklass vanligaste ifyllda svaret var vid misstankar om narkotikapåverkan (23 procent) följt av vid nyanställning och vid slumpmässig testning, både med knappt två procent. Det visade sig att cirka 40 procent av de arbetsplatser som genomför nykterhetskontroller vid misstanke om alkoholmissbruk även genomför narkotikatester vid misstanke om bruk/missbruk. Fråga 23 i enkäten handlade om vilken ytterligare kunskap som man bedömer att arbetsplatsen har behov av. Flera olika svarsalternativ kunde fyllas i. Hur respondenterna svarade framgår av tabell 9. Knappt hälften (48 procent) uppgav att de behöver mer kunskap om metoder att upptäcka och förhindra alkohol- och narkotikaproblem i ett tidigt skede och 39 procent att de behöver mer utbildning för chefen/chefer i att hantera misstankar om alkohol och narkotikaproblem. Ungefär var fjärde svarade att de är i behov av informationsmaterial till medarbetare (26 procent) och informationsmaterial riktat till chefer (23 procent) och ca var femte att de behöver kunskap om policydokument och handlingsplaner om alkohol- och narkotikafrågor.

23 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET 23 Tabell 9. Andel (procent) arbetsplatser om vilket kunskapsbehov avseende alkohol och narkotika som finns. Kunskapsbehov Antal (n=350) Andel Rehabilitering Metoder att upptäcka och förhindra alkohol och narkotikaproblem i ett tidigt skede Utbildning för chefen att hantera misstankar om alkohol och narkotikaproblem Mer kunskap om arbetsrättsliga aspekter på hantering av alkohol- och narkotikaproblem Informationsmaterial (broschyrer, filmer, etc.) riktat till medarbetare Informationsmaterial (broschyrer, filmer etc.) riktat till chefer Mer kunskap om policydokument och handlingsplaner om alkohol- och narkotikafrågor på en arbetsplats Annat 8 2 Vet ej Webbenkäten avslutades med två frågor om systematiskt arbetsmiljöarbete. Den första frågan löd: Systematiskt arbetsmiljöarbete innebär bland annat att arbetsgivaren regelbundet undersöker arbetsförhållandena och bedömer och åtgärdar risker för ohälsa eller olycksfall i arbetet. Pågår ett sådant systematiskt arbetsmiljöarbete på din arbetsplats? Den andra frågan gällde om alkohol- och narkotikaprevention ingår i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Åttioåtta procent av de svarande uppgav att ett sådant arbete pågår på arbetsplatsen och 49 procent av dem (44 procent av alla svarande) uppgav att alkohol- och narkotikaprevention ingår i detta arbete. Vilka arbetsplatser har ett alkoholförebyggande arbete För att undersöka vilka variabler som kännetecknar ett alkoholförebyggande arbete på arbetsplatsen genomfördes så kallade logistiska regressionsanalyser där åtta olika variabler användes. De variabler som ingick var (1) om personalansvarige har mer eller minde än fem års erfarenhet, (2) om det finns fler män eller kvinnor på arbetsplatsen, (3) om arbetsplatsen tillhör privat eller offentlig sektor, (4) om arbetsplatsen ligger i storstad (Stockholm, Göteborg eller Malmö) eller ej, (5) om arbetsplatsen har färre än 50 anställda eller 50 anställda eller mer, (6) om de anställda fått information om alkohol de senaste tre åren eller ej, (7) om chefen fått utbildning om alkohol de senaste tre åren eller ej samt (8) om chefen fått utbildning om narkotika de senaste tre åren eller ej.

24 24 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET Resultatet visade att fyra av dessa variabler var signifikant associerade till om arbetsplatsen arbetar alkoholförebyggande eller ej (tabell 10). Resultatet visade att stora arbetsplatser med 50 eller fler anställda har nästan fem gånger så stor sannolikhet att arbeta med alkoholprevention som mindre arbetsplatser med under 50 anställda. Arbetsplatser där personalen fått utbildning om alkohol under den senaste treårsperioden hade fyra gånger högre sannolikhet för att jobba med alkoholprevention än de arbetsplatser som inte utbildat sin personal inom denna period. Dessutom var det mer än dubbelt så vanligt med alkoholprevention på offentliga arbetsplatser än på privata och på kvinnodominerade arbetsplatser än på arbetsplatser med flest män. Det bör betonas att denna analys, såväl som analyserna som ligger till grund för resultaten i tabellerna 11 12, inte säger något säkert om orsaksföljden. Detta gäller framförallt variablerna om utbildning av personal och av chefer. Det är exempelvis möjligt att utbildning till de anställda om alkohol snarare är ett resultat (en effekt) av ett alkoholförebyggande arbete på arbetsplatser snarare än en orsak till ett alkoholförebyggande arbete. Det kan dessutom se olika ut på olika arbetsplatser. Vad analyser säger är endast om det föreligger statistiskt säkerställda samband beroende och oberoende variabel vid kontroll för övriga i analysen ingående variabler. Tabell 10. Logistisk regressionsanalys av svar på frågan angående alkoholförebyggande arbete på arbetsplatsen (n=367). Signifikanta förklaringsvariabler. Beta-koefficient, χ2-test, Odds ratio (OR) och konfidensintervall för OR Förklaringsvariabler Beta Wald χ2 df p OR Konfidensintervall Flest kvinnliga anställda 0,79 7,49 1 0,006 2,20 1,25 3,88 Offentlig sektor 0,95 4,85 1 0,028 2,58 1,11 5,98 Antal anställda 1,53 6,94 1 0,008 4,64 1,48 14,51 Anställda fått utb. (alkohol) de senaste 3 åren 1,38 12,53 1 <0,001 3,99 1,85 8,58 Utifrån samma åtta förklaringsvariabler (se ovan) testades i en logistisk regression av frågan använder ni er av Riskbruksmodellen, eller liknande modell, för att upptäcka riskkonsumtion av alkohol? Resultatet visade att två av de åtta ingående variablerna var signifikant relaterade till denna. Om chefen fått utbildning om narkotika de senaste tre åren så ökade sannolikheten att arbeta med Riskbruksmodellen eller liknande nästan sju gånger. Om personalen fått utbildning om alkohol inom tre år så ökade sannolikheten att jobba med Riskbruksmodellen eller liknande över 6 gånger (se tabell 11).

25 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET 25 Tabell 11. Logistisk regressionsanalys av svar på frågan om användning av Riskbruksmodellen eller liknande modell på arbetsplatsen (n=323) Signifikanta förklaringsvariabler. Betakoefficient, χ2-test, Odds ratio (OR) och konfidensintervall för OR. Förklaringsvariabler Beta Wald χ2 df p OR CI Chefen/cheferna har fått utb. om narkotika de senaste 3 åren Anställda har fått utbildning om alkohol de senaste 3 åren ,05 1 0,025 6,84 1,48 14,51 1,86 10,47 1 0,001 6,44 1,28 36,60 Samma modell men med variabeln chefen fått utbildning om narkotika senaste 3 åren, testades som förklaring av har narkotikapolicy. Det visade sig (tabell 12) att om chefen på arbetsplatsen fått narkotikautbildning så ökade sannolikheten för att det finns en narkotikapolicy nästan fem gånger. Övriga variabler var icke statistiskt säkerställda. Tabell 12. Logistisk regressionsanalys av svar på frågan om det finns narkotikapolicy på arbetsplatsen (n=365) Signifikanta förklaringsvariabler. Beta-koefficient, χ2-test, Odds ratio (OR) och konfidensintervall för OR. Förklaringsvariabler Beta Wald χ2 Df p OR CI Chefen/cheferna har fått utbildning om narkotika de senaste 3 åren 1,58 20,15 1 0,001 4,89 2,44 9,77

26 26 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET Diskussion Syftet med denna rapport var att kartlägga omfattningen av det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet på svenska arbetsplatser i allmänhet och spridningen av Riskbruksmodellen i synnerhet. Riskbruksprojektet, delprojektet FHV/arbetsliv, vid Statens folkhälsoinstitut har sedan 2005 spridit kunskap om Riskbruksmodellen (här screening och kort rådgivning) till svenska arbetsplatser. Initialt var uppdraget att utbilda FHV i syfte att kunna tillämpa alkoholscreening och rådgivning i samband med exempelvis livsstilsprofiler och hälsoundersökningar och dylikt. Projektet fick senare ett utökat uppdrag att även sprida kunskap om modellen till arbetslivet. Resultatet visar att cirka 70 procent av de svarande arbetsplatserna har en alkoholpolicy för den egna personalen och hälften uppger att de bedriver ett alkoholförebyggande arbete. Av de arbetsplatser som svarade att de känner till Riskbruksmodellen, dvs. att medarbetare i samband med livsstils- hälsoundersökning på företagshälsovården erbjuds alkoholscreening (genom att fylla i ett frågeformulär och eventuellt lämna ett blodprov) och vid behov får rådgivning så uppgav en femtedel av arbetsplatserna att de arbetar enligt en sådan modell. Dock var det en mindre andel av arbetsplatserna som benämner den Riskbruksmodellen (3 procent av arbetsplatserna), övriga (16 procent av arbetsplatserna) uppgav att de arbetar enligt en liknande modell. Både Statens Beredning för medicinsk Utvärdering (SBU, 2001) och Socialstyrelsen i de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård (Socialstyrelsen, 2007) framhåller att screening med kort rådgivning är en effektiv sekundärpreventiv alkoholmetod som tidigt kan upptäcka och åtgärda begynnande alkoholproblem. En viktig fråga i detta sammanhang är om arbetsplatserna, framförallt de som uppgav att de arbetar enligt en liknande modell, verkligen genomför alkoholscreening och rådgivning via FHV enligt de rekommendationer som både SBU och Socialstyrelsen ger. Används exempelvis validerade screeningsinstrument som AUDIT (Alcohol Use Disorders Identification Test) och genomförs en systematisk screening? I fråga 9 i webbenkäten (om man känner till Riskbruksmodellen) definieras modellen och alkoholscreening nämns som en del av modellen (se bilaga 1). Det är dock oklart om samtliga intervjuade verkligen uppfattat att det är nödvändigt att alkoholscreening ingår i modellen för att kunna svara ja på följdfrågan (fråga 10): Använder ni er av Riskbruksmodellen, eller liknande modell, för att upptäcka riskkonsumtion av alkohol? Att inte kunna besvara denna fråga tillfredsställande får betraktas som en svaghet i denna undersökning. Intressant att notera är att var tredje arbetsplats rapporterade att de känner till Riskbruksmodellen. Däremot rapporterade ett fåtal (15 procent) av arbetsplatserna att information om riskbruk ingått i exempelvis utbildning till chefer. I dessa utbildningar dominerar andra ämnesområden som hur chefen skall agera vid misstankar om alkoholproblem bland medarbetare (se tabell 5). Även om denna kartläggning inte kan belägga att kunskapen om Riskbruksmodellen specifikt kommer från de olika seminarier och konferenser som Riskbruksprojektet genomfört för arbetslivet så är det rimligt att anta att dessa haft betydelse för arbetslivets kännedom om den sekundärpreventiva metoden, alkoholscreening och rådgivning.

27 ALKOHOL- OCH DROGFÖREBYGGANDE INSATSER I ARBETSLIVET 27 Trots oklarheten i hur man uppfattat kravet på screening i fråga 10 så skulle resultatet, att var femte arbetsplats uppger att de arbetar enligt Riskbruksmodellen eller liknande modell och att var tredje känner till metoden, kunna tolkas som en viss framgång i såväl spridning som implementering av modellen. Karin Guldbrandsson (2007) sammanfattar några centrala metodkriterier för att införandet av en metod skall lyckas. Hon nämner att metoden skall vara relevant, ha relativt synliga fördelar, stämma överens med mottagarens värderingar, vara enkel att använda och kunna anpassas till mottagarens behov. Flera av dessa kriterier passar väl in på Riskbruksmodellen och dess implementeringsmöjligheter. Projektet har rekommenderat att alkoholscreening och rådgivning skall användas som en del i de redan befintliga livsstils- och hälsoundersökningar som FHV genomför. Att lära sig att hantera metoden kliniskt är relativt enkelt och den upplevs inte som känslig av medarbetare (Hermansson et al., 1998). Kostnaden att addera alkoholscreening med kort rådgivning till en redan befintlig livsstilsundersökning är låg (SBU, 2001). Konceptet att addera alkoholscreening och rådgivning till hälso- och livsstilsundersökningar tycks ha varit ett hinder för att införa modellen på vissa arbetsplatser eftersom alla arbetsplatser inte erbjuder medarbetare hälso- och livsstilsundersökningar. Resultaten från denna kartläggning visar till exempel att arbetsplatser med få anställda (10 19 personer) i signifikant mindre utsträckning använder Riskbruksmodellen (11 procent) jämfört med 21 procent (20 49 anställda) och 24 procent för arbetsplatser med fler än 50 anställda. Arbetsplatser med få anställda använder sig inte alltid av FHV och efterfrågar inte hälso- och livsstilsundersökningar i samma utsträckning som de med fler anställda. Detta resultat väcker därmed frågan om modellen, alkoholscreening och rådgivning, även borde prövas i andra situationer (settings) än hälso- och livsstilsundersökningar och om metoden kan genomföras av andra aktörer än FHV för att möjligen få större spridning till arbetsplatser med färre anställda. Cirka hälften (48 procent) av arbetsplatserna framhåller att man har behov av mer kunskap om metoder som syftar till att upptäcka och förhindra såväl alkohol- som narkotikaproblem i ett tidigt skede. Detta behov skulle möjligen kunna leda till att användningen av Riskbruksmodellen (eller liknande sekundärpreventiva alkoholmetoder) skulle kunna öka ytterligare. En viktig förutsättning för att behovet skall tillgodoses är troligen att FHV eller andra aktörer fortsätter att sprida kunskap till sina uppdragsgivare och kunder (arbetsplatserna) samt att FHV får stöd i att vidmakthålla kompetensen om metoden, inte minst i själva genomförandet av alkoholscreening med kort rådgivning. På frågan om arbetsplatsen har ett systematiskt arbetsmiljöarbete svarade 88 procent att de hade ett sådant arbete och av dessa uppgav hälften (49 procent) att alkohol- och narkotikaprevention ingick i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Dock uppgav knappt 30 procent att de utbildat chefer och drygt 30 procent att de informerat de anställda i alkoholfrågan under de senaste tre åren. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete paragraf 8 ger verket råd om tillämpning av föreskrifterna och skriver: Risker i arbetet behöver undersökas och bedömas systematiskt. Det kan göras genom dagliga undersökningar eller till exempel genom skyddsronder, arbetsmiljöronder och andra probleminventeringar. Att ca 70 procent av arbetsplatserna inte genomfört någon utbildning riktad till chefer och eller personalen under de senaste tre åren skulle kunna tolkas som att alkoholfrågan inte prioriteras som en naturlig del av