Slutrapport Jättelokan i Falkenbergs kommun

Transkript

1 Slutrapport Jättelokan i Falkenbergs kommun Marie Karlsson, Hilde Herrlund, Ingela Danielsson Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen Falkenbergs kommun December 2014

2 Sammanfattning... 3 Inledning... 4 Syfte...4 Miljömål och nationella strategi...4 Sammanfattning av projektet... 4 Fakta om jätteloka... 6 Artinformation...6 Habitat...6 Livscykel och reproduktion...6 Spridning...6 Problematik kring jättelokan... 7 Hälsoeffekter...7 Ekologiska effekter...7 Ekonomiska effekter...7 Utbredning av jättelokan i Falkenbergs kommun... 8 Bekämpningsmetoder... 9 Mekanisk bekämpning Uppgrävning/rotkapning Jordbearbetning Övertäckning Kemisk bekämpning Övriga metoder Olika bekämpningsmetoders effektivitet Test av mekanisk bekämpning vid blomning Fältförsök i Steninge Återinventering av Suseån Markägarnas erfarenheter Sammanfattning Tillsyn Arbetets gång i Falkenbergs kommun från 2006 till Fami- Falkenbergs kommuns arbetsmarknas- och introduktionsenhet Markägarnas syn på jättelokabekämpningen Egna slutsatser och erfarenheter Referenser

3 Slutrapport Sammanfattning Falkenbergs kommun har under bedrivit två olika projekt med syfte att kartlägga och initiera bekämpning av jättelokan i Falkenbergs kommun. Projektet har kunnat genomföras genom statliga bidrag till lokala naturvårdsprojekt (LONA-projekt). Jättelokan är en invasiv främmande art som är ett hot mot vår biologiska mångfald och vars växtsaft kan ge upphov till hudskador. Under 2010 gjordes en kartläggning av jättelokans utbredning i kommunen. Kartläggningen visade att jättelokan förekommer vid tätorter och vattendrag i kommunen och att den har en mycket omfattande utbredning utmed Suseån. Under de senaste åren har kartläggning av jättelokan utmed Ätran och dess biflöden prioriterats, med syfte att tidigt kunna upptäcka och bekämpa nya bestånd inom detta område. Falkenbergs kommun upprättade 2006 en bekämpningsplan för jätteloka och har sedan dess informerat allmänhet och markägare om jättelokan och initierat bekämpningsinsatser i kommunen. Det är markägarens ansvar att bekämpa jättelokan på sin fastighet. Den vanligaste bekämpningsmetoden har varit mekanisk bekämpning med tex lie ca 3 ggr/år och det är också den metod som använts på kommunens mark. Drygt en tredjedel av markägarna (ca 36 %) uppger dock att de använt kemisk bekämpning. De markägare som inte har haft möjlighet att utföra jättelokabekämpningen själva har kunnat anlita kommunens arbetslag mot en kostnad. Ny information från EU-projektet Giant Alien Project har visat att den mekaniska bekämpningen kan ge bättre effekt om den sker under blomningen, istället för tidigare under säsongen. Kommunen har därför sedan 2011 testat bekämpning vid blomning på ett par platser i kommunen med bra resultat och metoden används numera generellt av kommunens arbetslag. Fältförsök har också visat att upprepad mekanisk bekämpning kan leda till stor nyetablering av lokaplantor, vilket undviks vid mekanisk bekämpning vid blomning. Fältförsök har visat att kemisk bekämpning är effektiv, men med hänsyn till natur och miljö ska kemisk bekämpning så långt som möjligt undvikas speciellt då jättelokorna ofta förekommer utmed vattendrag. På mindre bestånd rekommenderas rotkapning som är en väldigt effektiv men arbetskrävande metod. Länsstyrelsen kan enligt jordbruksverkets föreskrifter om bekämpning av jättelokan (SJVFS 1998:31), förelägga fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att bekämpa jättelokan. Kommunen har under de senast åren utvecklat nya rutiner för samarbetet med länsstyrelsen kring tillsynen av jättelokabekämpningen. Bekämpningen av jätteloka i Falkenbergs kommun har pågått under knappt 10 år och det ser nu ut som om bestånden har börjat minska, tack vare markägarnas insatser. En uppföljande inventering av jättelokan 2014 av vissa utvalda bestånd utmed Suseån, visar att nästan alla bestånd minskat. Av de markägare som svarade på kommunens enkät 2014 bedömde 66 % av dem att deras lokabestånd har minskat. För att kunna minska bestånden ytterligare är det dock viktigt att fortsätta att kontinuerligt bekämpa jättelokorna. Av de markägare som svarade på kommunens enkät angav också hela 85 % att de tycker att bekämpningen ska fortsätta. Information till markägare, möjligheten att kunna anlita kommunens arbetslag till bekämpningen, regelbunden tillsyn och länsstyrelsens möjlighet att förelägga markägarna har varit viktiga faktorer för att uppnå en effektiv bekämpning. 3

4 Inledning Jättebjörnloka (Heracleum mantegazzianum) är en främmande art som introducerades som trädgårdsväxt i Sverige på 1800-talet. Arten skapar problem genom att den tränger undan naturligt förekommande arter och genom att dess växtsaft kan ge hudskador på djur och människor. Falkenbergs kommun har under bedrivit två olika projekt med syfte att kartlägga och initiera bekämpning av jättelokan i Falkenbergs kommun. Projektet har kunnat genomföras genom statliga bidrag till lokala naturvårdsprojekt (LONA-projekt). Syfte Syftet med projekten har varit att öka kunskapen om jättelokans utbredning i kommunen, att informera berörda markägare och allmänheten om jättelokans påverkan på den biologiska mångfalden och dess hälsoskadliga effekter på människor genom möten och informationsutskick, att initiera bekämpning av jättelokabestånd samt att öka kunskapen om olika bekämpningsmetoders effektivitet Miljömål och nationell strategi Bekämpningen av jättelokan är ett led i att uppfylla den del av miljömålet Ett rikt växt- och djurliv som omnämner främmande växt- och djurarter, samt även miljömålet En god bebyggd miljö (god livsmiljö för människor). Vi har också ett åtagande genom konventionen för biologisk mångfald (Rio de Janeiro), Artikel 8 h som lyder: Fördragsslutande parter ska förhindra införsel, kontrollera eller utrota de främmande arter som hotar ekosystem, livsmiljöer eller arter. I den nationella strategin och handlingsplanen för främmande arter och genotyper (Rapport 5910) anges det hur Sverige övergripande ska arbeta med främmande arter nationellt och internationellt. Målet är att människans spridning av organismer som naturligt inte hör hemma i svenska ekosystem, inte ska tillåtas skada biologisk mångfald, ekosystemens funktion, socioekonomiska och kulturella värden eller människors och djurs hälsa. Syftet med den nationella strategin och handlingsplanen är att etablera ett gemensamt nationellt fungerande system för all hantering av främmande arter och genotyper. Sammanfattning av projektet Under har miljö- och hälsoskyddsnämnden drivit ett jättelokaprojekt på uppdrag av kommunstyrelsen. Syftet med projektet har varit att kartlägga och initiera bekämpning av jättelokan i Falkenberg. Projektet har finansierats av kommunstyrelsen med hjälp av statliga bidrag till lokala naturvårdsprojekt (LONA). En bekämpningsplan upprättades 2006 som antogs av miljö- och hälsoskyddsnämnden , 13, Dnr Under 2006 till 2008 informerades berörda markägare genom brev om förekomsten av jättelokan på deras fastighet med en vädjan om att medverka till bekämpning. Med brevet följde ett informationsunderlag om Hur man bekämpar jätteloka. Två informationsträffar hölls i Berte Museum, Slöinge, under denna period. På de fastigheter som hade mycket stora 4

5 jättelokabestånd bedömdes bekämpningen nästan som en övermäktig uppgift. Det visade sig också svårt att få markägare till att på frivillig väg genomföra bekämpningen. Markägare erbjöds 2009 möjligheten att mot ersättning ta hjälp av en patrull på 4-5 personer från Fami (Falkenbergs kommuns arbetsmarknad- och introduktionsenhet) som bekämpade jättelokan med lie. Under 2010 anställdes en miljö- och hälsoskyddsinspektör under juni-september för att genomföra en mer detaljerad kartläggning av jättelokan med hjälp av en GPS och uppdatera listan över ansvarig markägare. I samband med den kartläggningen 2010 fann man nästan en fördubbling av antalet jättelokabestånd i kommunen. Markägare upplystes under 2010 om att kommunen, i enlighet med jordbruksverkets föreskrifter om bekämpning av jättelokan (SJVFS 1998:31), kan initiera tvingande åtgärder hos länsstyrelsen som kan förelägga fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att bekämpa jättelokan. Rapporten Jättelokan (Heracleum mantegazzianum) i Falkenbergs kommun, upprättades och skickades ut till berörda markägare. På kommunens hemsida lades rapporten ut tillsammans med mer information om jättelokan och hur man kan bekämpa den samt kartor på jättelokabestånd utmed Suseån. Kommunstyrelsen ansökte 2010 om nytt LONA-bidrag till en fortsättning av projektet Ansökan beviljades av länsstyrelsen och miljö- och hälsoskyddsnämnden fick uppdraget att driva projektet. Miljö- och hälsoskyddsnämnden antog 2011 en ny bekämpningsplan (Beslut dnr 2005:1310/18). Från år 2011 har det årligen skickats ut brev under våren för att påminna berörda markägarna om kommande bekämpningssäsong av jättelokan. I brevutskicken ställdes även frågan till markägarna om de avsåg att utföra bekämpningen själva eller om de ville ta hjälp av Fami. År 2012 tog Halmstad kommun fram ett arbetslag för att bekämpa jättelokan och Fami träffade arbetslaget för att lämna råd och tips. Hushållningssällskapet Halland fick i uppdrag av Falkenberg- och Halmstad kommun att testa olika bekämpningsmetoder på ett jättelokabestånd i Steninge i Halmstad kommun under 2011 och Hushållningssällskapet sammanställde två rapporter från fältförsöken. Falkenberg- och Halmstad kommun hade 2013 ett möte med Hushållningssällskapet Halland gällande fältförsöken och dess resultat med fokus på kemisk bekämpning. Under åren som bekämpningen har pågått har informationsmöten anordnats för berörda markägare, länsstyrelsen, Halmstad kommun, vattenråd m.fl. Rapporter, kartor och information har lagts upp på kommunens hemsida. Information om jättelokan har även spridits via lokaltidningar. Falkenberg och Halmstad kommun har hållit en del kontakt i arbetet med jättelokan. Falkenbergs kommun har även varit i kontakt med flertalet andra kommuner i landet för att både ge och få råd och tips kring jättelokabekämpningen. 5

6 Fakta om Jätteloka Jätteloka, jättebjörnloka eller kaukasisk björnloka (Heracleum mantegazzianum) är en främmande art som introducerades som trädgårdsväxt i Sverige på 1800-talet. Ursprungsområdet är Kaukasus i Sydosteuropa. Den har sedan spridit sig i landet och finns framförallt i södra och mellersta Sverige och längs hela Östersjökusten. Artinformation Arten räknas som flerårig och är en av de största örterna i Europa som vanligtvis blir mellan 2-3 meter hög men kan även växa upp till 4-5 meter. Bladen kan bli upp till 3 meter i längd och forma ett paraplyliknande bladverk. Den tillhör familjen flockblomstriga växter där blomman kan bli en halv meter i diameter. Roten är en pålrot, cm lång, ganska grov och något förgrenad. Jättelokan blommar från juni till augusti i Sverige. Habitat Jättelokan trivs gärna i fuktiga områden längs vattendrag, i kärr, på gräsmattor, hedar och stränder men också vid vägkanter, på ruderatmark som industriområden och banvallar. Den är mycket konkurrensstark och har förmåga att tillväxa ytterst snabbt. Den klarar de flesta jordmåner och tenderar att bilda jättelokalandskap där det mesta utom vedartade växter trängs bort och dör. Livscykel och reproduktion Jättelokan reproducerar sig enbart med hjälp av frön. Vanligtvis tar det tre till fem år innan de blommar och oftast dör de efter första frösättningen. Växten kan vänta med att blomma i upp till tolv års ålder om den lever under sämre förhållanden som t.ex. näringsfattig jord eller under skuggig vegetation. I genomsnitt producerar en jätteloka ca frön, men man har även hittat enstaka exemplar med upp till frön. Köldchocker är nödvändiga för att fröna ska kunna gro. I början på våren finns det omkring 2000 levande frön/m 2 i marken vid varje växt. Fröna har lätt för att börja gro och under sommaren finns det ca 200 levande frön/m 2 kvar i jorden. Omkring 8 % av dessa frön överlever i jorden i mer än ett år och 5 % överlever i två år. Frövilans längd bestäms bland annat av frönas utvecklingsgrad vid fruktmognaden. Frön från samma sådd kan därför gro vid olika tidpunkter. Troligtvis kan växtens frön överleva i marken i ca 5 år. Spridning Av fröna hamnar 60-90% inom en yta av 4m 2 kring föräldraväxten. Bara några få frön sprids till nya områden med vind, vatten, av boskap och med jord som flyttas med trädgårdskompost eller fastnar på fordons däck. 6

7 Problematiken kring jättelokan Hälsoeffekter Jättelokans växtsaft innehåller vissa kemiska substanser så kallade furokaminer, som när de utsätts för solljus eller UV-strålning kan orsaka mer eller mindre svåra hudskador av typen brännblåsor eller återkommande eksem. Hudskadan uppträder först timmar efter exponering och det medför att kontakten med växtsaften fortsätter innan man blir medveten om risken, vilket kan resultera i svåra skador. En vecka efter kontakten med växtsaften kan huden mörkna, vilket kan hålla i sig i månader. Därefter kan huden vara känslig för ultraviolett ljus i flera år. I riskzonen ligger framförallt de människor som arbetar med bekämpningen av bestånden eller barn som leker bland de höga växterna. Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i Falkenberg skickade under våren 2014 ut en enkät (se sid 21) till de som bekämpar eller har bekämpat jättelokor på sin fastighet. Av de som svarade på enkäten angav 8 av 41 att de fått hudskador av jättelokans växtsaft i samband med bekämpningen. En av de som svarade angav att upplevelsen var smärtsam och att såret inte läkte på 2-3 veckor. I ett annat svar anges att jättestora blåsor och feber uppkom efter kontakten med växtsaften. Ekologiska effekter Jättelokan bildar monokulturer och den naturliga floran och faunan hotas då den måste lämna plats åt jättelokalandskapen. Jättelokan kan på detta sätt bidra till en minskad biologisk mångfald. Detta kan också medföra att marken lämnas fri på vissa platser under vinterhalvåret. Drabbade områden längs vattendrag kan därför utsättas för ökad erosion. Ekonomiska effekter Jättelokans konkurrenskraft, spridningsförmåga och giftighet orsakar bekymmer och problem, dels som olägenhet för människors hälsa och miljö, dels som främmande och expanderande element i vår naturmiljö. De täta bestånden och dess hälsoeffekter minskar värdena av miljöer längs vattendrag för rekreation. Även hudskador på grund av jättelokans växtsaft där människor måste behandlas inom sjukvården kostar samhället pengar. Det är viktigt att upptäcka nya kolonier tidigt och bekämpa beståndet för att minska spridningen och framtida bekämpningsbehov. Bekämpningen måste fortgå löpande, strukturerat och samordnat för att man ska få bukt med problemet. Misslyckande av bekämpningsplanen kan medföra höga ekonomiska kostnader då varje fröfällning bidrar till nya jättelokor under flera år framöver. 7

8 Utbredning av jätteloka i Falkenbergs kommun Kartläggning av jättelokans utbredning i Falkenbergs kommun har visat att jättelokan är spridd i kommunen, se bild 1. Den förekommer främst runt tätorterna och utmed stora vattendrag. Huvuddelen av bestånden finns utmed Suseån. Under 2010 gjordes en översiktlig kartläggning av jättelokans utbredning i Falkenbergs kommun. En mer detaljerad kartläggning av jättelokan gjordes också kring Suseån 2010 genom att vandra runt ån och med GPS mäta in jättelokornas placering. Tack vare kartläggningen 2010 upptäcktes flera tidigare okända bestånd. Bild 1: Karta över kända bestånd av jättelokan i Falkenbergs kommun Under kartläggningen som gjordes 2010 inventerades allt från enstaka jättelokor upp till platser med mer än tals jättelokor. Jättelokan återfanns framförallt utmed vatten, eller 8

9 på fuktiga marker. Jättelokan kunde ses inne i olika tall- och lövskogar, ängsmark, åkermarker, sandbankar och i vass. Jättelokan visar sig alltså vara väldigt konkurrenskraftig då den kan etablera sig i så många olika miljöer. Bild 2. Jättelokans utbredning kring Suseån Heldragen linje visar täta bestånd av jättelokan. Under somrarna har stickprovskontroller per år gjorts av olika jättelokabestånd i kommunen. Minst ett nytt bestånd har upptäckts årligen i kommunen och dessa har lagts in i ett GIS-skikt. Inventering och kartläggning av 6,67 mil vattendrag har utförts i kommunen. Båtturer längs med Ätran, från Falkenberg till Vessigebro, har gjorts för att kontrollera så att jättelokan inte etablerat sig där. Utmed Ätraforsdammen har man upptäckt flertalet jättelokabestånd. Tidigare tips från allmänheten gällande jättelokor i Falkenberg har följts upp och nyinkomna tips gällande lokor följs upp med kontroll på plats. Bekämpningsmetoder Det finns flera olika sätt att bekämpa jättelokan på. På Jordbruksverkets hemsida finns det länk till manualen The Giant Hogweed Best Practice Manual guidelines for the management and control of an invasive weed in Europé, framtagen inom EU-projektet Giant Alien Project ( ). I manualen finns råd och tips på hur bekämpningen av jättelokan bör utföras och information om olika bekämpningsmetoder. 9

10 Mekanisk bekämpning I manualen The Giant Hogweed Best Practice Manual, framgår att tidpunkten för mekanisk bekämpning är av vikt när man bekämpar jättelokan. Om bekämpning sker för tidigt, det vill säga innan blomning, kommer jättelokans återhämtning att bli mycket kraftigare och ännu fler frön kommer att produceras. Om bekämpningen utförs försent, alltså när fröbildning har påbörjats finns det en risk att fröna på jättelokan eftermognar på marken och arbetet blir då ogjort. Bild 3. På bilden ser vi jättelokor som bara är cm höga (jämför med brännässlorna t.h.). Bekämpar man jättelokan med lie tidigt under sommaren, innan full blomställning, så återhämtar sig växten snabbt. Bekämpning får då ske ca 3-4 ggr under sommaren. Bild 4. På bilden ser man jättelokan med blomställningar och fröställningar. Blomställningen i mitten, röd cirkel runt, har övergått till fröbildning. Detta kan man se genom att den vita blomman har blivit helt grön. Fröbildning sker i mitten på juli-augusti. Bekämpar man jättelokan nu är det viktigt att stoppa fröställningarna i säck då fröna kan eftermogna om man lämnar dem på marken och göra arbetet ogjort. I början av fröbildningen är fröna gröna innan de övergår till brunt och faller till marken. 10

11 Mekanisk bekämpning av jättelokan ger enligt manualen störst effekt om den utförs vid blomning. Om man väntar med att bekämpa tills blomning förhindras även att nya frön gror under växtsäsongen, eftersom bladen på jättelokan då skuggar stora delar av marken. Man bör ändå kontrollera växten efter bekämpning så att eventuella nödskott inte bildats. Denna metod bör utföras på stora bestånd. Jättelokan dör efter första blomningen. Blomning sker vid en ålder på 3-5 år. Bild 5. Blommande jättelokor Bild 6. I slutet på sommaren är jättelokans frön färdigutvecklade och de har fått en brun färg. Nu har växten redan börjat släppa alla sina tusentals frön till marken. Dessa fröställningar ska stoppas i säck. 11

12 Om man hindrar jättelokan från att blomma genom att tidigt börja med regelbunden bekämpning kan den leva i många år. Man har hittat jättelokor som blivit hela 12 år innan de satt sin första blomma för att sedan dö. Ett problem med att bekämpa jättelokan innan blomning är att växten blir stressad och sätter många nödskott. Nödskotten kan blomma och sprida frön på bara ca 10 cm höjd. Nödskotten kan missas vid bekämpning då de är så små och lätt försvinner ibland annan vegetation. Arbetet med att bekämpa jättelokan blir då ogjort. Bild 7. På bilden ser man jättelokor som bekämpats mekaniskt och bildat nödskott. Uppgrävning/rotkapning En mycket effektiv metod enligt The Giant Hogweed Best Practice Manual är att gräva upp hela jättelokan eller hugga av dess rot. Rotkapningen ska enligt rapporten ske minst 10 cm nedan mark alternativt att man gräver upp hela roten. Växtdelarna kan läggas ovan jord som sedan torkar ut och dör. Uppgrävning av jättelokan ska ske tidigt på växtsäsongen, då har roten inte hunnit bli så stor på nyuppkomna jättelokor och arbetet blir mindre krävande. Bestånden bör kontrolleras en gång till under sommaren. Denna metod rekommenderas på mindre bestånd då den är tung ur arbetssynpunkt. Jordbearbetning Jättelokan är känslig för traditionell jordbearbetning och finns sällan i brukad mark. Plöjning eller användning av jordfräs eller kultivator är ett bra alternativ. Jordbearbetning ska inte användas på mark som hyser värdefull vegetation. Övertäckning Genom att begrava bestånden under lerhaltig, tät jord på cm, kvävs jättelokan. Givetvis ska jorden vara fri från frön. 12

13 Kemisk bekämpning Av hänsyn till natur och miljö ska kemiska bekämpningsmedel så långt som möjligt undvikas. Övriga metoder Bekämpning med salt eller andra kemiska metoder på jättelokan bör inte rekommenderas då dess effektivitet inte har bevisats. Om dessa ämnen rinner ner i jordmånen och vattendrag kan det få negativa konsekvenser. 13

14 Olika bekämpningsmetoders effektivitet Test av mekanisk bekämpning vid blomning Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen började 2011 tillämpa resultaten/råden i rapporten The Giant Hogweed Best Practice Manual som visar på vikten av att utföra mekanisk bekämpning vid blomning. Bekämpning provades på ett antal utvalda platser i kommunen för att se om metoden fick en bättre effekt än den som tillämpats tidigare dvs mekanisk bekämpning innan blomning ca 3 ggr/år. Metoden bekämpning vid blomning kunde mellan tillämpas på 5 olika platser i kommunen. Nedan visas före och efter bilder på jättelokan när bekämpningen utfördes av Fami under full blomställning. Bekämpningen behövde bara ske en gång under sommaren med kontroll för eventuella nödskott. Bild 8. Svartrå Inom några minuter ska jättelokan slås ner med lie. Jättelokan befinner sig i blomställningsstadiet. Bild 9. Svartrå Mekanisk bekämpning har utförts under 3 år och beståndet har minskat. 14

15 Bild 10. Jonstorp När detta stora bestånd upptäcktes hade jättelokan redan börjat bilda frö. Bild 11. Jonstorp Även här har beståndet minskat. Som man ser på bilden tar vassen över allt mer. 15

16 Bild 12. Utmed E6:an, 2011 Bild 13. Utmed E6:an, De jättelokor som återstår syns på den ljusgröna färgen. 16

17 Bild 14. Källtorps våtmarker Bild 15. Somrarna släppte man ut kor på bete i Källstorps våtmarker. Korna har trampat ner jättelokorna så växten har haft svårt att återhämta sig. Sommaren 2014 fanns det knappt några jättelokor kvar. Någon mekanisk bekämpning vid blomning har alltså inte behövts utföras

18 Bild 16. Jättelokor i närheten av Ätraforsdammen 2011 Bild 17. Sommaren 2014 är det bara ett tio-tal plantor kvar (se röd markering) 18

19 Fältförsök i Steninge Hushållningssällskapet Halland fick i uppdrag av Falkenberg och Halmstad kommun att utföra ett fältförsök på ett jättelokabestånd i Steninge under 2011 och Vid fältförsöket 2011 jämfördes effekten av mekanisk bekämpning (avslagning 3 gånger under växtsäsongen) och kemisk punktbekämpning med glysofat (Glyphomax Bio) i tidigt växtskede på våren. Under 2012 var fältförsöket inriktat på att jämföra hur dosering av det kemiska bekämpningsmedlet påverkade beståndet samt även att följa upp 2011 års bekämpning. Två rapporter har skrivits av Hushållningssällskapet gällande fältförsöken 2011 och Rapporterna finns på Falkenbergs kommuns hemsida. Slutsatsen av fältförsöket 2011 var att effekten, i form av minskad lokaförekomst och ökad undervegetation, var större vid användning av kemisk bekämpning än vid mekanisk bekämpning. Resultaten visar att mekanisk bekämpning 3 gånger under växtsäsongen endast ger en svag nedsättning av beståndet, jämfört med ett obekämpat bestånd. Den kemiska punktbekämpningen med glysofat minskade lokbeståndet kraftigt och den naturliga undervegetationen ökade. Intressant var att man kunde notera att upprepad mekanisk bekämpning resulterade i att många små nya lokaplantor etablerades då de stora lokaplantorna kapades. Det obehandlade området (endast avklippning av blommor) var i stort sätt oförändrat med avseende på antal lokor och undervegetation. Fältförsöket 2012 visade att en dosering av Glyphomax Bio (1 dl /10 L) hade en tillräcklig effekt med avseende på minskat bestånd och ökad undervegetation. Vid behandlingen applicerades preparatet på bladen med en ryggspruta. Dock innebär punktbehandling vid stort plantantal att den totala mängden bekämpningsmedel per ytenhet kan bli hög i jämförelse med vad en konventionell åkermark behandlas med. Vid uppföljningen 2012 av det område som bekämpades kemiskt under 2011 syntes stor skillnad i antal lokor i jämförelse med området som bekämpades mekaniskt Hushållningssällskapet drog slutsaten att effekten av den kemiska bekämpningen kvarstår till året efter. Under 2012 skedde den mekaniska bekämpningen vid begynnande blomning till skillnad från försöket 2011 där avslagning skedde 2-3 gånger under sommaren oberoende av blomning. Hushållningssällskapets slutsats var att mekanisk bekämpning bör ske vid begynnande blomning och upprepas vid andra tillväxtperioden. Återinventering av Suseån 2014 Under sommaren 2010 utfördes en noggrann inventering av jättelokabestånd utmed Suseån i Falkenbergs kommun. Kartläggningen och inventeringen visade att jättelokan hade en mycket omfattande utbredning kring Suseån. För att få en uppfattning om bestånden utmed Suseån minskat eller ökat fram till 2014 inventerades återigen några av de kartlagda bestånden, ca st. Mindre bestånd valdes ut för återbesök eftersom det var lättare att göra en bedömning om dessa bestånd ökat eller minskat. De bestånd som återinventerades 2014 visas på bild 18. Rosa prickar på kartan har återinventerats. Alla rosa prickar som återinventerades hade också 19

20 minskat i antal jättelokor. Gröna prickar är jättelokabestånd/jättelokor som försvunnit. Blå prickar är kända bestånd utmed Suseån, som inte har inte återinventerats Bild 18: Jättelokabestånd Suseån De rosa prickarna på bilden är bestånd som återinventerats 2014, gröna prickar är bestånd som försvunnit och blå prickar har ej återinventerats under Fami, som under flera år varit ute i terrängen och bekämpat flertalet bestånd i kommunen, uppger att nästan alla bestånden har minskat, framförallt sedan bekämpning vid blomning påbörjades Det är dock mycket svårt att säga hur mycket. Vissa bestånd har enligt Fami minskat med mer än hälften och några få bestånd är fortfarande oförändrade i antal. Någon ökning av bestånd har man inte sett. Varför vissa bestånd inte minskat i antal är svårt att säga. Det kan bero på misskött bekämpning, eller att bestånden bekämpats för tidigt vilket genererat stressade jättelokor som sätter nödskott. Nödskott är lätta att missa om de växer svårtillgängligt, nödskotten kan även vara så små att de är svåra att se bland övrig vegetation. 20

21 Brist i kommunikation markägare och Fami emellan kan också vara en bidragande orsak till brister i bekämpningen. Markägarnas erfarenheter Under våren 2014 skickade miljö- och hälsoskyddsförvaltningen ut en enkät till de som har jättelokor på sin fastighet. Om det var mer än en markägare på en fastighet skickades enkäten till samtliga markägare. Av 96 utskickade enkäter inkom 41 svar (svarsfrekvensen var 43 %). Av de markägare som svarade på enkäten anger 66 % att de anser att lokbeståndet har minskat. 10 % anser att beståndet ökat och 15 % anger att beståndet är oförändrat. Övriga 10 % har inte angett något svar eller har svarat vet ej. Av de som svarade på enkäten (41 st) angav ett flertal markägarna att de använt mer än en bekämpningsmetod. Varje metod har noterats för sig vilket gör att antalet svar i diagrammet nedan överskrider 41 st. Av diagrammet nedan kan det utläsas att avslagning/kapning är den metod som använts mest följt av kemisk bekämpning. 38 Bekämpningsmetoder Figur 1: Figuren visar hur många som använt sig av en viss bekämpningsmetod vid bekämpning av jättelokor. Siffrorna är hämtade från enkäten. I kategorin Avslagning/kapning inkluderas Lie/slåtter/skära/ kapat/avslagning/röjsåg/sax/häcksax/slå av/sekatör/gräsklippare. På frågan vilken bekämpningsmetod som markägaren tycker fungerar bäst svarar 41 % att avslagning/kapning fungera bäst och 24 % anger att kemisk bekämpning fungerar bäst. Övriga 35 % har angett andra bekämpningsmetoder eller inte svarat på frågan. Sammanfattning De flesta jättelokabestånden i Falkenbergs kommun har minskat enligt arbetsledaren för Fami. Det är däremot svårt att avgöra hur mycket bestånden har minskat under den korta period som projektet har pågått då jättelokan är långlivad. Några få bestånd är fortfarande oförändrade i antal. Vad det beror på är svårt att säga men några bidragande orsaker kan vara misskött bekämpning eller att markägaren missat eventuella nödskott. Om beståndet står otillgängligt och dold av annan vegetation är det lätt att missa när jättelokorna bildat frön. 21

22 Sen Fami började tillämpa metoden bekämpning vid blomning istället för bekämpning innan blomning har de setts större effekt på jättelokabestånden. Ser man till antalet blomställningar så kan man se en minskning av bestånden om man tittar på den fotodokumentation som gjorts , se ovan. Däremot är det svårare att se om antalet plantor minskat eller ökat, framförallt i de fall bestånden är stora. Det vill säga att vid upprepad mekanisk bekämpning hålls plantornas växthöjd nere och det kan se ut som att beståndet minskat, men antalet plantor kanske inte har minskat. Det viktiga är att förhindra förspridningen, förr eller senare dör jättelokan. Det är också viktigt att påbörja bekämpningen i tid innan bestånden blivit allt för stora och svårhanterliga. Kontroll av eventuella nödskott måste göras flertalet gånger under sommaren. Det är mindre risk för bildning av nödskott om bekämpning sker vid blomning, eftersom jättelokan då dör, än om man bekämpar innan blomning. Bekämpar man innan blomning kommer samma jättelokaplanta istället att tröttas ut vilket kan ta runt 10 år, innan den slutligen dör. Bekämpning vid blomning bör alltså tillämpas i första hand på större bestånd enligt rapporten The Giant Hogweed Best Practice Manual. Det som kan vara problematiskt för markägaren om de använder sig av metoden bekämpning vid blomning är att risken är stor att bekämpningen misslyckas eftersom tidpunkten är av så stor vikt. Under sommaren har även många semester och, kanske inte är hemma, vilket försvårar bekämpningen och kontrollen av bestånden. Enligt Hushållningssällskapet i Halland ger kemisk bekämpning bäst effekt på bestånden. Av hänsyn till natur och miljö ska kemiska bekämpningsmedel så långt som möjligt undvikas. Användning av kemisk bekämpning går även emot miljömålet En giftfri miljö. Tillsyn Markägare ska bekämpa jättelokan innan frösättning/fröspridning. Bekämpning av jättelokan regleras genom Jordbruksverkets föreskrifter om bekämpning av jättelokan (SJVFS 1998:31). Enligt Jordbruksverkets föreskrifter kan länsstyrelsen förelägga fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att bekämpa jättelokan om det i kommunen upprättats en bekämpningsplan för bekämpning av jättelokan. Miljö- och hälsoskyddsförvaltningens arbete Från år 2006 har årliga brev skickats ut under våren för att påminna berörda markägarna om kommande bekämpningssäsong av jättelokan. I brevet informeras de berörda om att en bekämpningsplan hade antagits. Där informeras också om arten, ursprung och dess hälsorisker mot människan och markägaren uppmanades att bekämpa jättelokan, möjligheten att använda FAMI:s arbetslag (from 2009, se nedan) och länsstyrelsens möjlighet att förelägga om bekämpningsåtgärder. Markägaren har via en svarsenkät svarat på om de tänker sköta bekämpningen själva eller ta hjälp av Fami. 22

23 Under bekämpningssäsongerna har kommunen gjort stickprovskontroller (ca stickprovskontroller per år). Vid misskött bekämpning har kommunen kontaktat markägaren, antingen via brev eller telefon, för att påminna om bekämpning. Om markägaren inte bekämpat trots påminnelse tar kommunen kontakt med länsstyrelsen. Länsstyrelsen informerar sen i sin tur markägaren om att man fått information från kommunen om att bekämpning av jättelokan misskötts och att länsstyrelsen har för avsikt att förelägga markägaren om bekämpning inte utförs. Föreläggande skickas om bekämpning inte utförts trots ytterligare påminnelse. Om markägaren fortfarande inte har bekämpat jättelokan utförs bekämpningen av ett arbetslag på markägarens bekostnad. Vid den här tidpunkten har jättelokan bildat fullt med frön, men fröna har fortfarande inte släppts till marken. Vid bekämpningen måste därför jättelokan försiktigt läggas i säckar av arbetslaget för att förhindra att fröna faller till marken och sprider sig. Länsstyrelsen har förelagt totalt tre markägare under Enligt länsstyrelsen har det i flera fall räckt att länsstyrelsen bara har hört av sig via brev eller telefon till markägaren vid misskött bekämpning för att markägaren ska förhindra fröspridning av jättelokan. Falkenbergs kommun hade som önskemål att samarbetet med länsstyrelsen skulle förbättras när det kom till hantering av jättelokaärenden under sommaren. Ärendehanteringen måste ske skyndsamt för att förhindra spridning av jättelokafrön. Då länsstyrelsen inte alltid kunde prioritera sådana ärenden eller saknade resurser för ändamålet upprättades därför rutiner för snabb och enkel hantering. Bekämpningen av jättelokan bland markägare har varierat. Vissa jättelokaområden ses noggrant efter av markägaren och bekämpningen sköts bra. Många markägare bekämpar lokorna men verkar inte ta det på så stort allvar. En del av bestånden har varit okända för markägarna. Det finns också bestånd som sköttes mindre bra trots att markägaren informerats mer än en gång om att jättelokorna måste bekämpas. Jättelokabestånd utmed vattendrag har lättare att etablera sig på andra platser då de sprids med vattnet, här måste markägarna vara extra uppmärksamma på att frön inte bildas och sprids. För att bekämpningen ska vara framgångsrik måste alla drabbade markägare inom ett område samverka. Enstaka åtgärder utan plan och samordning är dömda att misslyckas. Kommunerna har en viktig roll i att samordna detta arbete. Bekämpningen måste pågå fortlöpande under ett flertal år för att få bukt med jättelokan. Falkenbergs kommuns arbetsmarknads- och introduktionsenhet (Fami) Markägare som inte har möjligheten att själva bekämpa jättelokan, har sedan 2009 mot ersättning kunnat anlita Fami:s (Falkenbergs kommuns arbetsmarknads- och introduktionsenhet) arbetslag till bekämpning. Fami, har en patrull på 4-5 personer som erbjuder hjälp till markägare vid bekämpning av jätteloka. Arbetet utförs mot en avgift på 500kr/timmen för hela arbetslaget. Fami har bekämpat jättelokabestånden mekanisk med lie ca 3-4 ggr/år. Bekämpningen utfördes tidigt under växtsäsongen när jättelokan är ca 50 cm hög. Mekanisk bekämpning har skett 3 ggr/år under somrarna för att förhindra spridning. Då kommunen tagit del av rapporten The Giant Hogweed Best Practice Manual, började Fami bekämpa jättelokan utefter metoden bekämpning vid blomning Denna 23

24 bekämpningsmetod utfördes först på vissa utvalda platser i kommunen. Kommunen ville försäkra sig om att metoden gav positivt resultat innan den tillämpades hos berörda markägare. Först 2013 tillämpades bekämpning vid blomning hos alla markägare som anlitat Fami. När Fami började tillämpa metoden bekämpning vid blomning visade det sig också att antalet bekämpningsomgångar per sommar minskade. Fami tog bara blommande jättelokor och därmed blev det färre plantor att slå ner och färre nödskott. Bekämpningen av bestånden gick fortare och kostnaderna för Famis arbete minskade. Fami har bland annat hjälpt Halmstad kommun med råd och tips för att starta upp ett arbetslag kring bekämpning av jättelokan. Arbetet med att bekämpa jättelokan i Halmstad kommun har inte prioriterats lika mycket som i Falkenberg vilket har bidragit till att projektet kommit på efterkälke. Markägarnas syn på jättelokabekämpningen Av de som svarade på miljö- och hälsoskyddsförvaltningens enkät angav 85 % att de tycker att bekämpningen av jättelokan ska fortsätta. I enkäten kunde de som svarat även ange varför de tycker bekämpningen av jättelokan ska fortsätta. I figur 2 nedan anges de svar som angetts som de viktigaste skälen att bekämpa lokan. 20 Anledningar till bekämpning Förhindra spridningen* konkurrerar ut andra arter* Skadlig/giftig övrigt Inget svar/ingen åsikt Figur 2: I figuren anges de skäl som har angetts i enkäten som de viktigaste skälen till att bekämpa jättelokan. I kategorin förhindra spridning ingår även svar som hålla nere beståndet. I Kategorin konkurrerar ut andra arter ingår svar som den tar överhand. Av de som svarat tycker 63 % att det är bra/ok att ansvaret för bekämpningen hamnar på markägaren. 10 % tycker det år dåligt och 27 % har angett övriga svar/ingen åsikt/inga svar. Det har i enkäten lämnats kommentarer gällande bekämpning av jättelokor i andra kommuner, främst hänvisar man till Halmstad kommun. En del har angett att då bekämpning inte sköts i Halmstad kommun finns det en risk att arbetet i Falkenberg blir meningslöst och att jättelokan sprider sig till Falkenberg. Det nämns även i enkäterna att samma krav som gäller i Falkenberg bör gälla i Halmstad. En del nämner att kommunen borde stå för kostnaden då arbete försummats i 20 år samt att de som importerade växten borde få ta större ansvar. Arbetsamt, kommunen borde bekämpa kostnadsfritt för markägare. De som importerade trädgårdsväxten borde vara med och betala, bekämpa 24

25 I enkäten inkom även synpunkter som berör problem med att förena bekämpning av jättelokan med bestämmelser kring vattenskyddsområde och olika former av EU-stöd. Egna slutsatser och erfarenheter Jättelokabestånden har minskat märkbart på de fem utvalda platser där bekämpning skett vid blomning enligt den fotodokumentation och de observationer som gjorts under Resultatet visar även att bekämpning vid blomning ger en bättre effekt än bekämpning innan blomning. Det som kan vara problematiskt för markägaren om de använder sig av denna metod bekämpning vid blomning är att risken är stor att bekämpningen misslyckas eftersom tidpunkten är av så stor vikt. Om man bekämpar för tidigt, det vill säga innan blomning, kommer jättelokans återhämtning att bli mycket kraftigare och ännu fler frön kommer att produceras. Om bekämpningen utförs försent, alltså när fröbildning har påbörjats finns det en risk att fröna på jättelokan eftermognar på marken och arbetet blir då ogjort. Det är alltså viktigt att markägaren har tillräckligt med kunskap för att kunna avgöra när bekämpningen ska utföras. Arbetsmässigt, både för berörda myndigheter och Fami samt markägarna så sker blomning och fröspridning mitt i semestertider. Många är lediga eller bortresta vilket försvårar bekämpningen av jättelokan. Därför är det extra viktigt att planering sker i god tid så att om eventuella problem uppstår finns det alltid någon att få tag i som kan utföra bekämpningen. För att underlätta snabb handläggning av jättelokaärenden för berörda myndigheter kan skriftliga rutiner och mallar upprättas. Markägaren bör i första hand välja bekämpningsmetoden uppgrävning eller rotkapning av jättelokan enligt manualen The Giant Hogweed Best Practice Manual. Denna metod är mycket effektiv och ger snabbt resultat. Bekämpningen ska utföras under tidig växtsäsong när jättelokan inte kommit så långt i sin tillväxt, eventuellt behöver metoden upprepas en gång till i mitten på sommaren. Metoden är inte svår att utföra däremot är den krävande arbetsmässigt. Denna metod bör man även tillämpa efter att man minskat ner större jättelokabestånd. Om frivilligheten från markägarna att bekämpa jättelokan inte fungerar finns en möjlighet för länsstyrelsen att fatta beslut om bekämpning genom Jordbruksverkets föreskrifter om bekämpning av jättelokan (SJVFS 1998:31). Problemet med tillsynen är att länsstyrelsen inte har kunnat prioritera bekämpningen av jättelokan utan det blir upp till kommunerna att ta ansvar för om bekämpningen kommer att utföras eller inte. I Falkenbergs kommun har en miljö- och hälsoskyddsinspektör i snitt lagt ca 20 % av sin arbetstid på jättelokaprojektet. För att kunna finansiera arbetstiden har kommunen ansökt om LONA-bidrag. Om kommunerna väljer att lägga tid och pengar på att bekämpa jättelokan finns inga tydliga nationella åtgärdsförslag. Jordbruksverket och Naturvårdsverket hänvisar i dagsläget till olika hemsidor och rapporter när det kommer till bekämpning så det är upp till varje kommun att ta reda på vilken typ av information allmänheten ska få ta del av. 25

26 Jättelokan kommer troligtvis aldrig helt försvinna från kommunen. Det viktiga är att lokaliera bestånden och påbörja bekämpning så fort som möjligt för att förhindra fröspridning. Information till allmänheten leder till ökad kunskap om jättelokan och fler bestånd kan upptäckas och bekämpas. Bekämpningen av jättelokan i kommunen måste ses som ett mångårigt projekt. Avslutas projektet är risken stor att jättelokan kommer att öka i antal vilket troligtvis kommer att generera i att projektet måste början om igen längre fram. Referenser - Statens jordbruksverkes föreskrifter om bekämpning av jättelokan (HERACLEUM MANTEGAZZIANUM), SJVFS 1998:31 - The Giant Hogweed Best Practice Manual guidelines for the management and control of an invasive weed in Europé, Giant Alien Project ( ) - Nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och genotyper Naturvårdsverket Rapport 5910 (2008) - Jättelokan (Heracleum mantegazzianum) i Falkenbergs kommun, Marie Karlsson, Miljö- och hälsoskyddskontoret (2010) - Bekämpning av Jättebjörnloka, Fältförsök i Steninge 2011, Erik Ekre, Hushållningssällskapet Halland (2011) - Bekämpning av Jättebjörnloka, Fältförsök i Steninge 2012, Erik Ekre, Hushållningssällskapet Halland (2012) 26