Vresrosen ett hot mot kustens flora

HTML
DOWNLOAD

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Vresrosen ett hot mot kustens flora"

Margareta Hellström
för 8 år sedan
Visningar:

1 Vresrosen ett hot mot kustens flora

2 Vresrosen ett hot mot kustens flora Vresrosen (Rosa rugosa) är en främmande art som förts in från Sydostasien i början av 1900-talet, och som sprider sig särskilt i skärgården och på havsstränderna. Sandstränderna och strandängarna vid havet är skyddade naturtyper enligt naturvårdslagen och därför hotar vresrosen inte endast enskilda växtarter, utan hela biotoper. På grund av sin härdighet tar arten livsrum från andra ursprungliga arter, och när de är som värst kan de enhetliga och täta vegetationerna omfatta flera hektar. Naturvårdslagen (NaturvårdsL 43 ) förbjuder att arter av främmande ursprung släpps ut i naturen, om det finns anledning att befara att det ger upphov till ett permanent bestånd av dem. Vresrosen är lätt att sköta och därför finner man den planterad i många parker, trädgårdar och till och med på mittfälten på motorvägarna. Det är arbetsdrygt att utrota en förvildad vresrosvegetation som spritt sig. Man borde undvika att plantera den speciellt i kustområdena.

Vresrosen är en främmande art som kraftigt förökar sig och kan bilda täta vegetationer.

Med de endemiska växtarterna försvinner många habitat för insekterna och omfattande vegetationer som täcker stränderna är till olägenhet för strändernas

(minst 50 km från stranden). Vresrosen förökar sig med hjälp av frön, rötter och bitar av rötterna.

Lösa rotstycken förs med vatten och vid schaktning till nya växtplatser.

Dessutom flyter fröna och nyponen i vattnet upp till flera veckor, och växten kan sprida sig t.o.m. mycket snabbt och obemärkt från den ena holmen och stranden till den andra.

3 Vresrosen är en främmande art som kraftigt förökar sig och kan bilda täta vegetationer. Speciellt är arten till olägenhet på de sandiga och steniga stränderna vid Östersjön, där den tränger ut den ursprungliga, värdefulla skärgårdsnaturen. Med de endemiska växtarterna försvinner många habitat för insekterna och omfattande vegetationer som täcker stränderna är till olägenhet för strändernas användning för rekreation. Plantering av främmande arter som rymmer borde undvikas och i stället för sådan gynna endemiska växtarter. (minst 50 km från stranden). Vresrosen förökar sig med hjälp av frön, rötter och bitar av rötterna. Rötterna som breder ut sig kring moderväxten kan bilda ett nästan ogenomträngligt rotverk som en matta i marken. Lösa rotstycken förs med vatten och vid schaktning till nya växtplatser. Spridningen av frön främjas av välsmakande nypon, som är en delikatess för många fåglar. Dessutom flyter fröna och nyponen i vattnet upp till flera veckor, och växten kan sprida sig t.o.m. mycket snabbt och obemärkt från den ena holmen och stranden till den andra. Det som gör det ytterst problematiskt att utrota vresrosen är dess kraftiga rotskott. I Hangötrakten har vresrosen spritt sig till ett synnerligen vidsträckt område och man har varit tvungen att utrota vegetationerna maskinellt. Fastän förekomsterna i Sydvästra Finland inte är alarmerande stora, är det aktuellt att inleda förebyggande bekämpningsåtgärder. Vresrosen är lätt att sköta och därför finner man den planterad i många parker, trädgårdar och till och med på mittfälten på motorvägarna.

4 Identifiering Vresrosen är en 0,5 1,5 meter hög flerårig buske. Vresrosens blad är glänsande, mörkgröna och fårade, vilket gett rosen dess namn. På hösten blir bladens färg gul. På stammarna och kvistarna finns det tätt med raka taggar av olika storlek och växten blommar i juli augusti med stora (6 9 cm) mörkröda, ljusröda eller vita blommor. Nyponen är stora, röda och formade som rovor. Det är bra att skilja vresrosen från nyponrosen (Rosa dumalis), som hör till de ursprungliga arterna, där taggarna växer glesare och är böjda. Blommorna är skirt ljusröda och nyponen ovala. Vresrosen nyponen är stora, röda och formade som rovor. Bekämpning Det lönar sig att inleda bekämpningen medan buskarna ännu är små. De småväxta vegetationerna kan lätt dras upp med rötterna. Stora vegetationer kan förgöras genom att man kapar dem vid roten till exempel med en sekatör eller röjningssåg. Efter kapningen ska rotverket grävas upp Det lönar sig att inleda bekämpningen medan buskarna ännu är små. De småväxta vegetationerna kan lätt dras upp med rötterna.

5 ur marken och rotstyckena avlägsnas så noggrant som möjligt, för de kan skjuta nya skott de kommande åren. Enbart en klippning ger fart åt vresrosen att växa och skjuta rotskott. Det lönar sig att bereda sig på en bekämpning under flera år på varandra, för att hela vegetationen ska kunna utrotas. Då de taggiga växterna hanteras är det skäl att skydda huden mot skråmor och sticksår exempelvis med rejäla handskar. I svåra fall, där vresrosvegetationen brett ut sig och blivit stor, har utrotningen gjorts maskinellt med hjälp av en traktor. Också en maskinell utrotning kräver upprepningar och kontroll för det kan bli kvar stycken av rötterna i marken. Veterligen har man inte prövat att använda bekämpningsmedel i Finland, men i svåra fall kunde det vara en möjlig bekämpningsmetod. Tillverkarens bruksanvisningar ska följas noggrant. En kemisk bekämpning rekommenderas inte nära vattendrag, för den kan vara farlig för organismerna i vattnet. Ytterst viktigt är det att få allmänheten medveten om att vresrosen är menlig och att förhindra uppkomsten av förvildade vegetationer. Man borde undvika att plantera vresros och andra främmande arter som rymmer och i stället gynna endemiska växtarter. I Hangötrakten har vresrosen spritt sig till ett synnerligen vidsträckt område och man har varit tvungen att utrota vegetationerna maskinellt.

6 Denna broschyr innehåller baskunskap om vresrosen och om hur den kan bekämpas. Vresrosen är en främmande art som som sprider sig särskilt i skärgården och på havsstränderna. Fastän förekomsterna i Sydvästra Finland inte är alarmerande stora, är det aktuellt att inleda förebyggande bekämpningsåtgärder. Ytterst viktigt är det att få allmänheten medveten om att vresrosen är menlig och att förhindra uppkomsten av förvildade vegetationer. Man borde undvika att plantera vresros och andra främmande arter som rymmer och i stället gynna endemiska växtarter. Läs mera: Fotot: Natalia Räikkönen, Maarit Jokinen, Marjo Kekki, Terhi Ryttäri, Minna Uusiniitty-Kivimäki Uppgifter om förekomster av vrestrosa kan anmälas: (fram till ) Satakunta Projektkoordinator Marjo Kekki, gsm marjo.kekki@ymparisto.fi Sydvästra Finlands miljöcentral, Satakunta filial i Björneborg Valtakatu 6, Björneborg Varsinais-Suomi Projektkoordinator Natalia Räikkönen, gsm natalia.raikkonen@ymparisto.fi Sydvästra Finlands miljöcentral PL 47, Åbo

Relevanta dokument

Jättefloka. - en skadlig främmande art

Jättefloka. - en skadlig främmande art Jättefloka - en skadlig främmande art Jätteflokan -en skadlig främmande art Jätteflokan har förts in i Finland som trädgårdsväxt på grund av sin ståtliga blomställning och storlek. Från trädgårdarna har