Kils kommuns bekämpningsplan för jätteloka Heracleum mantegazzianum

Transkript

1 1(5) Miljö- och byggnadsförvaltningen Bekämpningsplan Katarina Karlsson, Naturvårdssamordnare Kils kommuns bekämpningsplan för jätteloka Heracleum mantegazzianum Sammanfattning Jätteloka växer på ett flertal platser i Kils kommun. Denna växt är problematisk på grund av att människor kan få utslag och brännskador efter kontakt med växtsaften. Jättelokan är också mycket konkurrenskraftig och tränger undan i stort sett all annan växtlighet. På grund av att växten har påverkan på människor och biologisk mångfald och har stor spridningsförmåga, är det mycket viktigt att den bekämpas. För att göra detta krävs en långsiktig och effektiv bekämpningsprocess. Länsstyrelsen kan besluta om vilka åtgärder en fastighetsägare eller nyttjanderättshavare ska vidta för att bekämpa jättelokan. Syfte Jätteloka sprider sig på vissa platser i kommunen vilket är ett problem för både människor och den biologiska mångfalden. För att bekämpningen ska bli effektiv krävs ett långsiktigt och effektivt förhållningssätt. Syftet med planen är att stoppa spridningen genom att förhindra blomning och fröspridning och successivt minska bestånden. Målet är att minimera artens utbredning i kommunen och att sedan fortlöpande kontrollera att utbredningen förblir minimal. Med planen som utgångspunkt kan länsstyrelsen besluta om åtgärder för de fastighetsägare som inte bekämpar jättelokan i tillräcklig utsträckning. Bakgrund Jättelokan (Heracleum mantegazzianum) är en storväxt ört som ursprungligen kommer från Kaukasus. Den infördes som trädgårdsväxt till Sverige på 1800-talet och har sedan förvildats. Jättelokan konkurrerar effektivt ut andra växter och är därmed ett hot mot värdefulla naturområden. På vintrarna vissnar jättelokan ner, varvid marken blir bar och erosionen ökar. I och med att näringsämnen frigörs när den stora växten vissnar bidrar den till också övergödning i vattendrag och sjöar. Jättelokans växtsaft innehåller ämnen som heter furokumariner. Dessa påverkar hudens känslighet för ljus. Vistas man i solen efter kontakt med växtsaften, kan man få eksem och brännblåsor. Jätteloka växer på ett flertal plaster i Kils kommun. Oturligt nog växer den framför allt inom tätbebyggt område och inom två av kommunens naturreservat. Att jättelokan växer inom tätbebyggt område är mycket olämpligt på grund av att risken ökar för att E-post Organisationsnummer KILS KOMMUN kommun@kil.se Postadress Besöksadress Telefon Fax Bankgiro PlusGiro Box 88 Kommunhuset vx Kil Ö Torggatan 2D

2 2 människor, och framför allt barn, kommer i kontakt med den giftiga växtsaften. Att växten finns i Kilsravinerna och Ravinerna vid Apertin är också mycket olämpligt då den lätt kan trycka undan all annan vegetation och skada de unika naturvärden som finns i de båda naturreservaten. Kils kommuns ansvarsbiotop är raviner. Detta innebär att kommunen bör ta extra stor hänsyn till denna naturtyp. När det handlar om att bekämpa jätteloka är det speciellt viktigt att agera kraftfullt då jättelokan med lätthet kan sprida sig i raviner. Fröna forslas med vatten som rinner ner i ravinerna och den sluttande marken gör det lättare för fröna att falla längre bort från moderplantan än normalt. Det är också speciellt viktigt att vi tar vårt ansvar i förhållande till Karlstads kommun, som ju ligger söder om naturreservatet Kilsravinerna. Kils kommun skulle i brist på agerande kunna bidra till att Karlstads kommun får problem med växten. Statens jordbruksverk föreskriver i författning SJVFS 1998:31, med stöd av 2 och 4 förordningen (1995:681) om växtskydd m.m. att kommun eller länsstyrelse i samråd med kommun kan upprätta en plan för bekämpning av jättelokan. I och med att denna plan är upprättad kan länsstyrelsen besluta om vilka åtgärder en fastighetsägare eller nyttjanderättshavare ska vidta för att bekämpa jättelokan inom fastigheten. Sådana beslut kan fattas om jättelokan förekommer inom 1. område som är värdefullt ur natursynpunkt, 2. annat område där det är påkallat av allmänt intresse, 3. för att förhindra spridning till annan fastighet eller 4. då jättelokan växer intill vattendrag och det därför föreligger risk för fröspridning med vattnet till område enligt ovan. I Kils kommun har det tidigare gjorts insatser för att utrota jättelokan. Dessa insatser har inte varit tillräckligt kraftfulla och inte heller tillräckligt kontinuerliga. Planens omfattning Planen gäller all mark som kan hänvisas till 2 SJVFS 1998:31 (se punkt 1-4 ovan) inom Kils kommun samt all mark som ägs av Kils kommun. Beskrivning av jätteloka Jättelokan är en storväxt ört som blommar i juli-augusti. Bladen kan bli en meter breda och stjälken kan bli två till fyra meter hög och uppemot tio centimeter i diameter. De vita, välvda blomflockarna kan bli en halv meter i diameter. Den relativt grova pålroten kan bli 50 centimeter lång och har tillväxtanlaget strax under markytan. Arten räknas som tvåårig. Med det menar man att den kommer att växa och lagra näring under ett antal år, tills den har tillräckligt med näring för att blomma och sätta frön. Därefter dör växten. En enda planta kan producera upp till frön. Fröna kan ligga i jorden och vänta på att gro i uppemot tio år. Växten sprider sig snabbt, långt och effektivt, bland annat sprids fröna i vattendrag. Utbredning Jättelokan sprids från platser där den odlas och från avskrädeshögar och komposter. Att människor slänger trädgårdsavfall i naturen och ofta i de värdefulla ravinerna, är ett stort problem, då risken är stor för att invasiva arter, som jättelokan, sprids. Förutom att växten sprids från odlingsplatser och avskrädeshögar är vattendrag och vägar vanliga områdestyper där jättelokan sprids.

3 3 På grund av att utbredningen kan variera med tiden krävs ett system för dokumentation av utbredningen som är lätt att uppdatera. Därför kommer ett gis-skikt att upprättas i Solen där alla observationer av jätteloka ritas in. Där kommer information om vilka insatser som gjorts också att föras in efter varje säsong. Det största beståndet i Kils kommun finns i Östra Lersäter. Detta bestånd sträcker sig ner i den ravin som går in i naturreservatet Kilsravinerna. Ett mindre parti finns i Norra Stenåsen, och två områden i Fagerås samt vid Kils hembygdsgård och nedanför idrottsplatsen i Kils tätort. I naturreservatet Ravinerna vid Apertin finns också några enstaka exemplar. För närmare lokaliseringsbeskrivning se karta i Solen. Bekämpning Jättelokans frön kan gro efter cirka sju till tio år. Detta innebär att man måste bekämpa och följa upp bekämpningsplanen i ca tio år för att vara säker på att växten verkligen är borta. Bekämpning ska ske tre gånger om året. Tidpunkt Det är bäst att bekämpa jättelokan under våren. Då etablerar växten nya blad och tar näring från roten. Genom att ta bort bladen hindrar man växten från att ta upp solljus och utarmar därmed roten. Det är också viktigt att bekämpa växten under sommar och höst. Vid blomning satsar jättelokan all energi på blommor och frösättning. Om man hugger av stjälkarna i detta skede förlorar växten mycket energi. Det är viktigt att blomställningarna fraktas bort och förstörs eftersom fröna kan mogna även om växten är avhuggen. Under hösten kan man bekämpa exemplar som blommar sent och nya groddplantor av frön som hunnit gro tidigt. Bekämpningsmetod Nedan beskrivs ett antal metoder att bekämpa jätteloka på. På grund av att omständigheterna är olika på de platser där jättelokan växer är det svårt att ge något klart råd om vilken metod som är bäst. Metoden bör väljas av den som utför arbetet, utifrån förutsättningar och i samråd med naturvårdssamordnare i kommunen. I vissa fall kan terrängen vara så oländig att det är mer effektivt att faktiskt gräva upp plantorna, även om detta kan tyckas vara den mest arbetsamma metoden. Detta kan dock vara mer tidseffektivt på grund av att varje planta då bara behöver besökas en gång. Mekanisk bekämpning går i de flesta fall ut på att man svälter ut växten genom att lemlästa de ovanjordiska delarna. Då förbrukas den näring som finns lagrad i roten för att bilda nya växtdelar och växten tröttas ut efter hand. Slåtter Om man vill kapa de ovanjordiska delarna kan man välja mellan lie och trimmer eller röjsåg. Lie är lämpligare än trimmer och röjsåg då risken för att få den giftiga växtsaften på sig minskar. Om man väljer trimmer eller röjsåg kan det underlätta om arbetet sker vid regnigt väder. Skyddskläder och skyddsglasögon bör användas. Slåttern bör helst ske när plantorna är cirka en halv meter höga men det går även bra vid blomning. Då måste man komma ihåg att frakta bort blommor och frökapslar och sedan bränna dessa. Bestånden måste slås minst tre gånger per år, eftersom plantorna sätter nödskott.

4 4 Rotkapning Vill man ta död på växten direkt, får man angripa rötterna. Rotkapning går ut på att man kapar av pålroten strax under tillväxtpunkten, som sitter vid eller strax under markytan, med en hacka eller spade. Rotkapning sker med fördel på våren. Grävning Man kan också gräva upp plantan. Den uppgrävda plantan får sedan ligga och torka eller förstörs om blommor eller frökapslar finns. Plöjning Om det passar kan plöjning eller fräsning vara lämpligt. Observera att även med dessa metoder måste man följa upp bekämpningen två till tre gånger per säsong. Oavsett vilken metod som används, måste man alltid se till att förstöra eventuella blom- och fröställningar, t.ex. genom bränning, annars kan fröna mogna i efterhand! Att tänka på vid bekämpningen Bekämpa innan växten hinner sätta frö. Avlägsna och förstör alla blom- och fröställningar. Även om stammen är avhuggen kan växten utveckla frön från blommorna. Utför bekämpningen tre gånger per säsong i tio år. Skydda hud och ögon, eftersom det kan stänka eller flyta från snittytor. Följ upp bekämpningen. Ansvarsförhållanden Enligt 2 SJVFS 1998:31 kan länsstyrelsen som ett led i bekämpningen av jättelokan besluta om vilka åtgärder en fastighetsägare eller nyttjanderättshavare ska vidta för att bekämpa jättelokan på fastigheten. Vitesföreläggande kan komma ifråga om de åtgärder som länsstyrelsen beslutat inte utförs inom ålagd tid. Länsstyrelsen kan även genom anlitad entreprenör utföra bekämpning på fastighetsägarens bekostnad, vid behov med polisiär handräckning. Längs allmänna vägar är det Vägverket som ansvarar för borttagning av jätteloka inom vägområdet. Längs kommunala vägar har kommunen ansvaret. Längs enskilda vägar finns inget vägområde men längs dessa vägar har respektive fastighetsägare ansvarar för bekämpning. Budget Utgifter för att förverkliga bekämpningsplanen ska bekostas av den som förvaltar marken. Kommunägd mark: Tekniska förvaltningen Mark som förvaltas av Länsstyrelsen: Länsstyrelsen Privatägd mark: privata markägare Utifrån de arbetsinsatser som skett under sommaren 2009 beräknas att tidsåtgången för att bekämpa de bestånd av jätteloka som kommunen har ansvar för kommer att ta minst en arbetsmånad under sommarhalvåret. Policy för Kils kommun Tekniska förvaltningen har ansvar för att bekämpa jätteloka på kommunal mark, förslagsvis med hjälp av entreprenör. Högst prioritet har bestånd längs vattendrag och i områden som har höga naturvärden och betydelse för rekreation eller där barn kan antas vistas.

5 5 Tekniska förvaltningen ansvarar för att noggrann dokumentation om bekämpning inkommer. Miljö- och byggnadsförvaltningen (naturvårdssamordnare) ansvarar för sammanställning av dokumentation och uppföljning av bekämpningsåtgärder. Kommunen (miljö- och byggnadskontoret) ger rådgivning till allmänheten angående bekämpning av jätteloka. I anslutning till naturreservat och andra områden med värdefull natur, rekreationsområden, vattendrag, vägar, lekplatser och andra områden där det är påkallat av allmänt intresse, där jättelokan breder ut sig och/eller riskerar att sprida sig till annan fastighet och där växten inte bekämpas, ska kommunen hos länsstyrelsen ansöka om föreläggande för fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att bekämpa jättelokan. Bilaga: SJVFS 1998:31