Jättelokan (Heracleum mantegazzianum)

Transkript

1 Jättelokan (Heracleum mantegazzianum) i Falkenbergs kommun Marie Karlsson, Miljö- och Hälsoskyddskontoret Falkenbergs kommun September 2010

2 Sammanfattning... 3 Bakgrund... 4 Fakta om Jättelokan... 5 Artinformation... 5 Habitat... 5 Livscykel och reproduktion... 5 Spridning... 5 Problematiken kring jättelokan... 6 Hälsoeffekter... 6 Biologiska effekter... 6 Ekonomiska effekter... 6 Bekämpningsmetoder... 7 Toppkapning... 7 Bete... 7 Rotkapning... 7 Jordbearbetning... 7 Övertäckning... 7 Kemisk bekämpning...7 Övriga metoder... 8 Lagstiftning... 8 Inventeringsmetod... 9 Reslutat Jättelokabestånd i Falkenbergs kommun Jättelokamiljöer Nödskott Jättelokabestånd kring Suseån Antalet lokor kring Suseån Större jättelokabestånd Jättelokabestånd kring Ätran Bekämpning Hur har bekämpningen fungerat? Hur har markägarna skött bekämpningen? Bekämpning av större jättelokabestånd Testrutor Utskick Slutsatser Områden som bör kontrolleras Referenser:

3 Sammanfattning Jättebjörnloka (Heracleum mantegazzianum) är en främmande art som introducerades som trädgårdsväxt i Sverige på 1800-talet.Arten blir mellan 2-3 meter hög och förökar sig genom fröspridning. Jättelokan bildar monokulturer och den naturliga floran och faunan hotas då den måste lämna plats åt jättelokalandskapen. Jättelokan kan på detta sätt bidra till en minskad biologisk mångfald. En jättelokas växtsaft innehåller vissa kemiska substanser som i kontakt med solljus eller UV-strålning kan orsaka mer eller mindre svåra hudskador. Under juli 2010 utfördes en detaljerad kartläggning av jättelokan kring Suseån i Falkenbergs kommun. Kartläggningen utfördes genom att vandra utmed ån och med GPS mäta in jättelokors placering. Kartläggningen visar att jättelokan har en mycket omfattande utbredning kring Suseån. Under kartläggningen inventerades bestånd från allt till enstaka jättelokor upp till platser med mer än tals jättelokor. I juli och augusti månad besöktes även andra kända jättelokabestånd i kommunen. Kända och tidigare okända bestånd kring ån Ätran har också kartlagts. Jättelokabestånd återfanns på ett tiotal platser nära Ätran eller nära spridningsvägar till Ätran. Dessa områden måste prioriteras vid bekämpning framöver för att förhindra eventuell fröspridning utmed Ätran. Bild 1. Jätteloka Sedan 2006 har miljö- och hälsoskyddskontoret uppmanat markägare att bekämpa jättelokan mekaniskt. Detta har gjorts genom möten och brevutskick. Markägare som inte själva kan genomföra bekämpningen har möjlighet att anlita FAMI(Falkenbergs Arbetsmarknads- och introduktionsenhet), för detta arbete. Bekämpningen har haft varierande resultat. Jättelokan har visat sig vara väldigt konkurrenskraftig då den kan etablera sig i många olika miljöer. Många växter och djur har fått ge plats åt denna nya art. Tack vare kartläggningen upptäcktes flera tidigare okända bestånd. Det är viktigt att upptäcka nya kolonier tidigt och bekämpa bestånden för att minska spridningen och arbete framöver. Bekämpningen måste fortgå löpande, strukturerat och samordnat för att man ska få bukt med problemet. 3

4 Bakgrund Med start år 2006 har Falkenbergs kommun upprättat en bekämpningsplan och initierat markägarna om bekämpning av jättelokan i kommunen. Bekämpningsplanen antogs av Miljö- och hälsoskyddsnämnden , 13, Dnr Falkenbergs kommuns jätteloka-projekt har genomförts med hjälp av statligt bidrag till lokala naturvårdsprojekt (LONA). Den huvudsakliga kartläggningen genomfördes 2006, men med vissa kompletteringar Samtliga berörda markägare har skriftligen upplysts om förekomsten av jättelokan med en vädjan om att medverka till bekämpningen. Med brevet följde ett informationsunderlag om Hur man bekämpar jättelokan. Den 15 maj 2007 hölls en informationsträff vid Berte Museum, Slöinge. Nio personer närvarade. Sommaren 2007 blev ovanligt blöt och regnig vilket försvårade bekämpningen. För de värst drabbade fastigheterna bedömdes bekämpningen närmast som en övermäktig uppgift. Det visade sig även svårt att få markägarna till att på frivillig väg genomföra bekämpningen. 2007/2008 inmatades jättelokor i kommunens geografiskt informationssystem, GIS. Den 12 maj 2008 hölls ännu en informationsträff vid Berte Museum, Slöinge med berörda markägare. Sju personer närvarade. Längs med Suseåns stränder förekommer ännu växten talrikt och växtplatserna är svårtillgängliga. Detta gör det svårt för markägarna att klara av bekämpningen i egen regi erbjöds markägare möjligheten att mot ersättning ta hjälp i form av en patrull på 4-5 personer från FAMI (Falkenbergs Arbetsmarknads- och introduktionsenhet), som med liar slog växten och lade eventuella blomställningar i säckar. FAMI tog ut en avgift på 300 kr i timman för bekämpning av jättelokan. Bekämpningen påbörjades den 15 maj. Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen fortsätter arbetet med att lokalisera tidigare noterade kolonier, söka efter och notera nya kolonier. Miljö- och hälsoskyddsnämnden arbetar även med att hålla kontakt med markägare och övriga, samt utverka tillstånd från dessa att överlåta bekämpningsansvaret till FAMI höjde FAMI timavgiften till 500 kr för utfört arbete hölls ett möte med Länsstyrelsen, Halmstads kommun m. fl. för att diskutera bekämpningen ur ett regionalt perspektiv anställdes en miljö- och hälsoskyddsinspektör under juni-september för att genomföra en mer detaljerad kartläggning av jättelokan med hjälp av en GPS och uppdatera listan över ansvariga markägare och bekämpare. 4

5 Fakta om Jätteloka Jätteloka, jättebjörnloka eller kaukaisisk björnloka (Heracleum mantegazzianum) är en främmande art som introducerades som trädgårdsväxt i Sverige på 1800-talet. Ursprungsområdet är Kaukasus i Sydosteuropa. Den har sedan spridit sig i landet och finns framförallt i södra och mellersta Sverige och längs hela Östersjökusten. Artinformation Arten räknas som flerårig och är en av de största örterna i Europa som vanligtvis blir mellan 2-3 meter hög men kan även växa upp till 4-5 meter. Bladen kan bli upp till 3 meter i längd och formar ett paraplyliknande bladverk. Den tillhör familjen flockblomstriga växter där blomman kan bli en halv meter i diameter. Roten är en pålrot, cm lång, ganska grov och något förgrenad. Jättelokan blommar från juni till augusti i Sverige. Habitat Jättelokan trivs gärna i fuktiga områden längs vattendrag, i kärr, på gräsmattor, hedar och stränder men också vid vägkanter, på ruderatmark som industriområden och banvallar. Den är mycket konkurrensstark och har förmåga att tillväxa ytterst snabbt, klarar de flesta jordmåner och tenderar att bilda jättelokalandskap där det mesta utom vedartade växter trängs bort och dör. Livscykel och reproduktion Jättelokan reproducerar sig enbart med hjälp av frön. Vanligtvis tar det tre till fem år innan de blommar och oftast dör de efter första fröfällningen. Växten kan vänta med att blomma i upp till tolv års ålder om den lever under sämre förhållanden som t.ex. näringsfattig jord eller under skuggig vegetation. I genomsnitt producerar en jätteloka ca frön, men man har även hittat enstaka exemplar med upp till frön. Köldchocker är nödvändiga för att fröna skall kunna gro. I början på våren finns det omkring 2000 levande frön/m 2 i marken vid varje växt. Fröna har lätt för att börja gro och under sommaren finns det ca 200 levande frön/m 2 kvar i jorden. Omkring 8% av dessa frön överlever i jorden i mer än ett år och 5% överlever i två. Frövilans längd bestäms i övrigt bland annat av frönas utvecklingsgrad vid fruktmognaden, frön från samma sådd kan därför gro vid olika tidpunkter. Troligtvis kan växtens frön överleva i marken i ca 5 år. Spridning 60-90% av fröna hamnar inom en radie på 4 m 2 kring föräldrarväxten. Bara några få frön sprids till nya områden med vind, vatten, av boskap och med jord som flyttas med trädgårdskompost eller fastnar på fordons däck. 5

6 Problematiken kring jättelokan Hälsoeffekter Jättelokans växtsaft innehåller vissa kemiska substanser så kallade furokaminer, som i kontakt med solljus eller UV-strålning kan orsaka mer eller mindre svåra hudskador av typen brännblåsor eller återkommande eksem. Hudskadan uppträder först timmar efter exponering vilket medför att kontakten med växtsaften fortsätter innan man blir medveten om risken vilket kan resultera i svåra skador. En vecka efter kontakten med växtsaften kan huden mörkna vilket kan hålla i sig i månader. Därefter kan huden vara känslig för ultraviolett ljus i flera år. I riskzonen ligger framförallt de människor som arbetar med bekämpningen av bestånden eller barn som leker bland de höga växterna. Ekologiska effekter Jättelokan bildar monokulturer och den naturliga floran och faunan hotas då den måste lämna plats åt jättelokalandskapen. Jättelokan kan på detta sätt bidra till en minskad biologisk mångfald. Detta kan också medföra att marken lämnas fri på vissa platser under vinterhalvåret. Drabbade områden längs vattendrag kan därför utsättas för ökad erosion. Ekonomiska effekter Jättelokans konkurrenskraft, spridningsförmåga och giftighet orsakar bekymmer och problem, dels som olägenhet för människors hälsa och miljö, dels som främmande och expanderande element i vår naturmiljö. De täta bestånden och dess hälsoeffekter minskar värdena av miljöer längs vattendrag för rekreation. Även hudskador på grund av jättelokans växtsaft där människor måste behandlas inom sjukvården kostar samhället pengar. Det är viktigt att upptäcka nya kolonier tidigt och bekämpa beståndet för att minska spridningen och arbete framöver. Bekämpningen måste fortgå löpande, strukturerat och samordnat för att man ska få bukt med problemet. Misslyckande av bekämpningsplanen kan medföra höga ekonomiska kostnader då varje fröfällning bidrar till nya jättelokor för flera år framöver. 6

7 Bekämpningsmetoder Det finns flera olika sätt att bekämpa jättelokan på. Toppkapning Genom att kapa blommande plantor innan frön har bildats hindrar man vidare spridning. Enklast görs detta med lie. Man bör stoppa blommorna i säck och förstöra eventuella blomställningar, annars kan frön eftermogna och göra arbetet ogjort. Bestånden ska slås cirka 3-4 gånger per år då plantorna kan sätta nödskott (se bild 7). Jättelokans stora blad kommer så småningom att täcka stora markytor och hindra solljuset från att tränga ner till marken. Om man slår jättelokor som inte satt blommor är det viktigt att slå ca 2-4 gånger under växtperioden för att hindra växten från att samla näring i rotsystemet till en ny blomma. Bete Får, kor och hästar kan beta jätteloka då växten har ett högt näringsvärde. Effektivast är att sätta djuren på bete så tidigt som möjligt när plantorna inte vuxit sig så stora. Det har dock visat sig att denna bekämpning inte är den effektivaste, då boskap hellre föredrar annan vegetation. Man bör dock vara uppmärksam på att även djur kan drabbas av fototoxiska effekter, tex blåsbildning och sår. Se vidare information på Statens veterinärmedicinska anstalts hemsida. Rotkapning Här huggs pålroten av några centermeter under tillväxtpunkten, som ligger i eller strax under markytan, vid övergång mellan rot eller stam. Plantan ska dras upp så att den inte rotar sig på nytt. Detta görs med hacka eller spade. Fördelen med denna metod är att växten dör. Uppgrävning är lämpligast på våren. Denna metod är mycket effektiv, men bara på bestånd med mindre än 200 lokor då den är mycket energi- och tidskrävande. Jordbearbetning Jättelokan är känslig för traditionell jordbearbetning och finns sällan i brukad mark. Plöjning eller användning av jordfräs eller kultivator är ett bra alternativ. Jordbearbetning ska inte användas på mark som hyser värdefull vegetation. Övertäckning Genom att begrava bestånden under lerhaltig, tät jord på cm, kvävs jättelokan. Givetvis ska jorden vara fri från frön. Kemisk bekämpning Av hänsyn till natur och miljö ska kemiska bekämpningsmedel så långt som möjligt undvikas. Vid kemisk bekämpning bör man använda preparat baserade på glysofat. Glyfosat är enligt mycket omfattade undersökningar en substans som inaktiveras snabbt i mullhaltig jord och nedbryts i marken till helt triviala ämnen. Innan den inaktiverats eller brutits ner kemiskt 7

8 angriper den de flesta växter. Bekämpningsmedel som Rebel Garden, Rebel 165 eller Round up innehåller glysofat. Man kan bekämpa genom sprutning eller avstrykning på jättelokan. Användning intill sjöstränder och vid vattendrag måste utföras med största försiktighet då kemikalierna är giftiga för fisk och alger. Övriga metoder Bekämpning med salt eller andra kemiska metoder på jättelokan bör inte rekommenderas då dess effektivitet inte har bevisats. Om dessa ämnen rinner ner i jordmånen och vattendrag kan det få negativa konsekvenser. Lagstiftning Bekämpningen av jättelokan regleras genom jordbruksverkets föreskrifter om bekämpning av jättelokan (SJVFS 1998:31). Bestämmelserna säger att i områden där kommunen har upprättat en bekämpningsplan för jättelokan kan länsstyrelsen ålägga en markägare att bekämpa jättelokan på sin fastighet. 8

9 Inventeringsmetod Under 2010 utfördes en detaljerad kartläggning av jättelokan utmed Suseån, från Suseåns mynning till Halmstads kommungräns. Utrustning: GPS - MAGELLAN Professional (MobileMapper TM CX) Digitalkamera Kikare Anteckningsblock Kartor Stövlar Heltäckande klädsel Vattenflaska Kartläggningen utfördes genom att vandra utmed ån. Karta 1. Sträckan som inventerades från Suseåns mynning till Halmstads kommungräns. 9

10 Vandringen genomfördes främst under juli månad då jättelokan blommar och är lättast att upptäcka. Själva vandringen tog ca två veckor. Vandringen pågick framförallt på förmiddagarna då det var svalare ute. Jättelokans växtplatser mättes in med GPS. Vid inmätningen hölls GPS:en precis jämte jättelokan och en markering lades in på skärmen/kartan. GPS:en mätte en exakthet på cm. Varje jätteloka eller jättelokabestånd fick ett idnummer, nästan alla fotograferades. Anteckningar om korrekt digitalbild till rätt GPS-punkt antecknades och eventuella frågor och funderingar skrevs ner. En GPS-punkt kan bestå av en eller flera lokor. Det viktiga är att man kan se alla lokorna när man befinner sig vid GPS-punkten. På vissa områden växte jättelokan så tätt och utmed så långa sträckor så istället för att lägga ett idnummer för varje jätteloka drogs en heldragen linje där bestånden växte mycket tätt och en streckad linje där det var mindre tätt mellan jättelokaplantorna. På eftermiddagarna analyserades det nya materialet. Digitalbilder lagrades på datorn och GPS-punkterna fördes över till Solen-kartan (ett GIS- program som bygger på MapInfo och används för att sprida geografisk information). Ansvariga markägare för respektive lokabestånd kontrollerades och dokumenterades. Jättelokan är lätt att se och upptäcka då den är så hög och har en vit blomma som syns tydligt i den gröna vegetationen. Bladen är också lätta att urskilja från annan vegetation då de är så stora och har en ganska klar grön färg. På vissa ställen utmed Suseån har sikten varit så bra på båda sidor över ån att det bedömts att det inte behövts vandras på båda sidor. Några få sträckor utmed Suseån har inte kunnat inventeras då det har varit väldigt svårt att ta sig fram på båda sidor med branta sluttningar och/eller med mycket tät vegetation. Dessa platser är däremot få då man för det mesta kunnat se bra från den ena eller den andra sidan ån. I juli och augusti månad besöktes även andra kända jättelokabestånd i kommunen. En båttur på Ätran (Natura 2000-område), från gamla E6:an upp till Vessigebro samhälle, och på Ätraforsdammen gjordes för att kontrollera om växten tagit sig dit. 10

11 Reslutat Jättelokabestånd i Falkenbergs kommun Kartläggningen har visat att jättelokan är spridd i kommunen (Karta 2). Den förekommer främst runt tätorterna och utmed våra stora vattendrag. Huvuddelen av bestånden finns runt Suseån. Karta 2. Kända bestånd av jättelokan i Falkenbergs kommun. Kartan finns även på kommunens hemsida. 11

12 Jättelokamiljöer Under kartläggningen inventerades allt från enstaka jättelokor upp till platser med mer än tals. Jättelokan återfanns framförallt utmed vatten, eller på fuktiga marker. Jättelokan kunde ses inne i olika tall- och lövskogar, ängsmark, åkermarker, sandbankar och i vass. Jättelokan visar sig alltså vara väldigt konkurrenskraftig då den kan etablera sig i så många olika miljöer. Bild 2. Nedslagen (med lie) jättelokan i lövskog i Hanarp 12

13 Bild 3.Jättelokan i vassen i Ugglarp. Bild 4. Jättelokan har spridit sig utmed Suseån upp på ängsmarken i Risarp. 13

14 Bild 5. Jättelokan täcker stora markytor och tränger undan fauna och flora, den bildar monokulturer. Bild 6. Lokor utmed järnvägen, Slöinge. 14

15 Nödskott På områden där jättelokan bekämpats med lie kunde jättelokan bli stressad efter någon till några veckor och sätta en blomma som kunde vara kortare än en halvmeter. Det kunde även finnas blommor på bara 30 cm höjd. Bild 7. Jättelokan sätter nödskott 15

16 Jättelokabestånd kring Suseån Jättelokan har fått en omfattande utbredning kring Suseån. Arten finns mer eller mindre utmed hela ån, från Suseåns mynning till Halmstads kommungräns (se Karta 3). På vissa områden växer det mer än jättelokor. De heldragna linjerna representerar mycket täta jättelokabestånd. Karta 3. Jättelokans utbredning kring Suseån Heldragen linje Täta bestånd av jättelokan. 16

17 Antalet lokor kring Suseån Under inventeringen i kommunen gjordes även en uppskattning av hur många lokor som varje bestånd innehöll. Sedan förde man in bestånden i olika kategorigrupper i Solen-kartan för att få en uppfattning om var de större respektive mindre bestånden fanns. Karta 4. Antalet lokor utmed Suseån. Färgen på punkterna representerar antalet lokor i varje bestånd. Se listan nedan med färg för antal lokor: 1-5: Vit 5-50: Ljusgul : Gul : Orange 500- : Röd 17

18 Karta 5. Antalet lokor utmed Suseån. Större jättelokabestånd Markområden med lokabestånd på över exemplar, återfanns bland annat vid Dala, Risarp, Boberg, Uddaveka, Vesslunda, Skrea-Brogård, Askome m.fl. Jättelokan växte framförallt utmed åkanten då fröna lätt har kunnat spridas med vattnet. Bestånden kunde växa hundratals meter utmed ån och på vissa platser hade den även spridit sig inåt land, vid Risarp (Bild 4). Ofta hölls bestånden tillbaks utmed åkanten av markägare som brukade sin åkerjord. 18

19 Jättelokabestånd kring Ätran Kartläggningen visar att det finns en stor risk att jättelokan även sprids utmed Ätran. Flera jättelokabestånd finns nära Ätran eller nära spridningsvägar till Ätran: - Gödastorp - Källstorps våtmark - Vessigebro - Askome - Ätraforsdammen - Köinge Karta 6. Gödastorp Vid båtturen på Ätran (från Vessigebro till gamla E6:an) hittades endast en planta utmed Ätran och den växte i Gödastorp. Vid upptäckten hade jättelokan redan släppt frön. Fröställning plockades ner och lades i en påse. 19

20 Karta 7. Källstorps våtmark Vid Källstorps våtmark växer jättelokor i de fuktiga markerna kring dammar och i närheten av Ätran. GPS-punkterna visar kända bestånd, men ytterligare bestånd finns troligtvis inom området. Noggrannare inventering av våtmarken bör genomföras. 20

21 Karta 8. Vessigebro Vid Vessigebro finns flera lokabestånd. Jättelokor på östra sidan om Ätran växer i närheten av en bäck som utgör ett biflöde till Ätran. Här finns stor spridningsrisk. GPS-punkten på västra sidan, närmast Ätran har bekämpats kemiskt. Där fanns dock fortfarande mindre enstaka jättelokablad kvar. 21

22 Karta 9. Hede, Askome Vid Hede, Askome har jättelokan följt en bäck som utgör ett litet biflöde till Ätran. Bäcken rinner även vissa sträckor under åkermarkerna. Den röda linjen representerar jättelokor som växer utmed bäcken. Den rosa pillinjen visar i vilken riktning bäcken rinner. Det är enbart ett tio-tal meter kvar innan jättelokor når bäckens mynning. Här är det mycket stor spridningsrisk till Ätran. 22

23 Karta 10. Ätraforsdammen. Kontroll av Ätraforsdammen med båt gjordes i augusti efter tips om att det fanns lokor på Ledsgårdsö. Tipset stämde och det fanns även lokor på flera platser utmed Ätraforsdammens strand, vissa bestånd var kända sedan tidigare. Fröna har lätt kunnat sprida sig med vattnet i Ätraforsdammen ut i omgivande strandkanter. Den röda punkten i närheten av Vrågård och de två punktern kring badplatsen är de områden som det växer flest jättelokor kring dammen. De andra GPS-punkterna består framförallt av enstaka exemplar. 23

24 Karta 11. Jättelokor i närheten av Högvadsån, Köinge. Jättelokor har troligen spridit sig i en trädgård och vandrat ner mot Högvadsån, som rinner ut i Ätran längre söderut. Området mellan Högvadsån och jättelokor består av åkermark vilket medför att lokorna inte kan få fäste och gro där då den brukas. Spridningsrisken ner mot Högvadsån är ändå stor då fröna bland annat kan spridas med vinden eller fastna på något motordrivet fordon. 24

25 Bekämpning Börje Tönsgård, ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden, har sedan haft en operativ roll vid bekämpningen av jättelokan i Falkenbergs kommun. Genom att slå jätteloka, 3-4 gånger under sommaren med lie innan den går i blom och sprider sina frön, har man på detta sätt försökt hindra fortsatt utbredning. Via Miljö- och hälsoskyddskontoret kan Falkenbergs Arbetsmarknad- och Introduktionsenhet, FAMI, som består av en patrull på 4-5 personer erbjuda hjälp till markägare vid bekämpning av jätteloka. Detta mot en avgift på 500 kr/timmen för hela arbetslaget. I genomsnitt tar det 1-2 timmar att bekämpa ett bestånd/gång för hela arbetslaget. Större områden med runt lokor kan ta upp till 4 timmar/gång. Varje bestånd måste bekämpas 3-4 gånger/år vilket ger en årskostnad på kr/ bestånd. Samma markägare kan dock ansvara för flera bestånd. Bild 8. FAMI slår ner jättelokor med lie. 25

26 Karta 12. Exempel på hur informationen presenteras i Solen Pro. Färgen på punkterna representerar bekämpningsansvarig av jättelokan. Varje punkt kan representera såväl en planta som flera 1000 lokor. Blå Fami bekämpar. Röd Egen Bekämpning (EB), markägaren själv bekämpar jättelokan. Grön Nyupptäckta bestånd, ny markägare. Gul Fami/EB. Fami och markägaren hjälps åt vid bekämpningen, tex. olika månader. Rosa - Naturvårdsverket bekämpar. Heldragen linje Täta bestånd av jättelokan. Streckad linje Mindre tätt mellan bestånden. 26

27 Hur har bekämpningen fungerat? Enligt FAMI och Börje Tönsgård har bestånden av jättelokan minskat under de två åren som FAMI har bekämpat. Många nya bestånd har hittats, även i anslutning till platser där FAMI redan bekämpar. Nytt kartunderlag kommer att underlätta lokaliseringen av bestånden. Det bästa vore troligtvis att ha en systematisk uppföljning och bekämpning av beståndplatserna för bästa resultat. Enligt Börje Tönsgård verkar frön från jättelokan kunna ligga i marken i cirka 8-10 år. Hur har markägarna skött bekämpningen? Vid kartläggningen av jättelokabestånden har bekämpningen bland markägare av jättelokan varierat. Vissa jättelokaområden sågs noggrant efter av markägaren och bekämpningen sköttes bra. Många markägare slår lokorna men verkar inte ta det på så stort allvar. För det mesta fanns det någon/några jättelokor som blommade vid inventeringen. En del av bestånden verkade markägaren inte ens känna till. Det viktiga är dock att de slås innan den har bildat frön. Det fanns också platser som sköttes mindre bra trots att markägaren informerats mer än en gång genom personligt möte och telefonsamtal om att jättelokor måste slås ned. De misskötta områdena var några få utmed Suseån men här sprids fröna lätt med vattnet och det etableras nya bestånd. Även några få platser utmed Ätran sköttes mindre bra och dessa områden anses viktiga eftersom jättelokan inte får etablera sig på samma sätt där som kring Suseån. Bekämpning av större jättelokabestånd Områden med lokabestånd på över exemplar, som Dala, Risarp, Boberg, Uddaveka, Vesslunda, Skrea-Brogård m.fl, kräver stora insatser vid bekämpning. Områdena måste kontrolleras regelbundet då lokorna kan slå blom redan på 30 cm höjd, vilket blir mer komplicerat då spridningen sträcker sig över stora ytor. Det är lätt att missa någon/några blommande lokor på en höjd lägre än 50 cm. Släpper blomman frön har man arbete för ca 5 år till framöver. De större bestånden av jättelokor kan växa flera hundra meter utmed åkanten och sprider sig även inåt land. Mark i träda bör därför hållas under uppsikt. Testrutor Börje Tönsgård har under bekämpat ett jättelokabestånd på fastigheten Eftra 5:5 med lie. Han har varit noga med att lokorna inte får gå i blom och slagit dem med lie ett visst antal gånger under somrarna. Enligt Börje Tönsgård har bekämpningen börjat ge resultat. Man kan nu se att vissa blad på jättelokor har börjat att gulna, möjligen på grund av näringsbrist. När alla frön har grott och bekämpats bör Eftra 5:5 vara fritt från lokor. Fler testrutor bör upprättas för att se vilken bekämpningsmetod som är effektivast. 27

28 Utskick År gjordes utskick till markägare som hade jätteloka på sina marker. I brevet informerades de berörda om att en bekämpningsplan enligt (SJVFS 1998:31) hade antagits. Där informerades också om arten, ursprung och dess hälsorisker mot människan och markägaren uppmanades att bekämpa jättelokan. År 2006 och 2007 skickade man även med ett informationsunderlag om Hur man bekämpar jättelokan och 2010 sker ännu ett utskick med information om att markägare som inte har möjlighet att själva bekämpa jättelokan, kan mot ersättning anlita FAMI:s arbetslag till bekämpningen. Det upplystes också om att kommunen, i enlighet med jordbruksverkets föreskrifter om bekämpning av jättelokan (SJVFS 1998:31), kan ansöka hos länsstyrelsen om förelägganden för fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att bekämpa jättelokan. Utskick: 2006-brevutskick till 46 olika markägare 2007-brevutskick till 48 olika markägare 2008-brevutskick till 48 olika markägare 2009-brevutskick/telefonkontakt till 50 olika markägare 2010-skickades brev ut till 47 olika markägare Markägare som inte svarade på frågan i brevutskicket 2010 om de ville ha hjälp med bekämpningen av FAMI eller ville sköta den själva ringdes upp. Nästan alla svarade på förfrågan att de skötte bekämpningen själva. Några av de tillfrågade privata markägarna är intresserade av att få hjälp med bekämpningen. En del mindre företag och privatpersoner med större bestånd av jättelokor ansåg att den totala summan från bekämpningen var för hög. 28

29 Slutsatser En av våra högsta prioriteringar framöver är att hindra jättelokan att sprida sig till Ätran, som också är ett Natura 2000-område. I bland annat Askome har växten spridit sig allt närmre ån och är nu inte längre än ett tiotal meter från Ätran. Områden nära Ätran eller nära spridningsvägar till Ätran (Karta 6-11) måste övervakas och bekämpas för att jättelokan inte ska få samma fäste i Ätran, som i Suseån. Spridningen av jättelokor kring Suseån var påtaglig. För att bekämpningen ska vara framgångsrik måste alla drabbade markägare inom ett område samverka. Enstaka åtgärder utan plan och samordning är troligtvis dömd att misslyckas. Bekämpningen måste pågå fortlöpande under flera år för att få bukt med problemet. Bekämpningsarbetet bör prioriteras i de övre delarna av ett vattensystem för att successivt radera spridningskällor till de nedströms belägna områderna. Vid inventeringen av jätteloka har vi gjort en uppskattning av antalet lokor i varje bestånd. I framtiden bör bekämpningsåtgärderna följas upp genom att utföra en liknande inventering kring Suseån och då jämföra om antalet lokor minskat eller ökat. FAMI ska få tillgång till det kartmaterial vi nu fått fram på jättelokabestånden för att underlätta deras arbete framöver. Bekämpningen måste ske systematiskt av beståndsområderna, ca 4 gånger om året. Det är viktigt att man kontrollerar bestånden noggrant så att även nödskott inte hinner sätta frön. Det är möjligt framöver att kemiska bekämpningsmedel kan behöva användas på vissa utvalda bestånd. I närhet av vattendrag och åar skall största möjliga försiktighet iakttas. Den kemiska bekämpningen ska ske av en person med utbildning inom området. Kemisk bekämpning av jättelokan är en av de effektivaste metoderna med mindre arbete och färre kontroller av jättelokan under sommaren. Den kemiska bekämpningen görs en till två gånger istället för fyra gånger som utförs med lie. Kemikalisk bekämpning tar helt död på jättelokan, den återkommer då inte heller och skjuter nödskott som kan ske om man slår med lie. Kemisk bekämpning kommer däremot i konflikt med miljömålet En giftfri miljö. I framtiden krävs ett ökat samarbete mellan länsstyrelsen och kommunen angående att förelägga privatpersoner om bekämpning av jättelokan. Förslag på att kommunerna kan få laglig rätt att ålägga markägare vid utebliven bekämpning är en önskan, då länsstyrelsen inte alltid kan prioritera sådana ärenden eller saknar resurser för ändamålet. För framgångsrik bekämpning bör även samarbete med fiskevårdsområdesföreningar, båtföreningar, vattendragsgrupper, vattenråd med flera utökas. Dessa aktörer kan bidra med viktig lokalkännedom. 29

30 Områden som bör kontrolleras Kartläggning och inventering bör utvidgas sommaren Nedan följer en lista på områden som bör kontrolleras efter jättelokan: Ätran Båttur från Vessigebro samhälle och uppströms längs ån. Jättelokor som växer i eller i närheten av Ätran (Karta 6-11). Suseån som rinner genom Asige och vidare genom Moshult. Vinån Tips från allmänheten över platser på jättelokabestånd som ännu inte kontrollerats Referenser: C. Nielsen m.fl ( ), Giant Alien Project Naturvårdsverket (1990) Bekämpning av jättelokan. Naturvårdsverket. Nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och genotyper, Rapport 5910 (2008). Klingenstein, F. (2007): NOBANIS Invasive Alien Species Fact Sheet Heracleum mantegazzianum 30