Kommunala skulder. ~ Har fragmentering i den styrande församlingen någon effekt på de kommunala skuldnivåerna?*

Transkript

1 UPPSALA UNIVERSITET Nationalekonomiska institutionen Examensarbete D, Vt-2008 Författare: Johan Höij Handledare: Matz Dahlberg Kommunala skulder ~ Har fragmentering i den styrande församlingen någon effekt på de kommunala skuldnivåerna?* * För värdefulla synpunkter och tips tackas Hanna Ågren, Finansdepartementet.

2 Sammanfattning Denna uppsats syftar till att testa The Weak Government Hypothesis. Hypotesen är att en fragmenterad regering ackumulerar större skulder än ickefragmenterade regeringar och att graden av fragmentering påverkar storleken på skulden. Hypotesen testas med paneldata över 283 svenska kommuner under perioden Resultaten från den empiriska studien ger inte något enhälligt stöd åt hypotesen. Studien finner dock visst stöd för att en lokal koalitionsregering bestående av flera jämnstora partier tenderar att ha en positiv effekt på de långfristiga skuldnivåerna under valår. Lokala koalitionsregeringar med partier från olika ideologiska block, så kallade regnbågskoalitioner, tenderar också att ha en generell positiv effekt på de långfristiga skulderna. Resultaten är dock ingalunda robusta. En studie över en längre tidsperiod är önskvärd för att några konkreta slutsatser kring validiteten i hypotesen ska kunna dras. Nyckelord; The Weak Government Hypothesis, svenska kommuner, lokala regeringar, fragmentering, skulder, paneldata. 2

3 1. INLEDNING KOMMUNERNAS SPELREGLER... 6 Kommunal självstyrelse... 6 Statliga styrinstrument TEORI OCH HYPOTES... 8 Teoretiska modeller... 8 Hypotes TIDIGARE EMPIRISK FORSKNING Nationella regeringar Lokala regeringar EMPIRISK ANALYS DATA FÖRKLARANDE VARIABLER Fragmenteringsvariabler Politiska kontrollvariabler Övriga kontrollvariabler EKONOMETRISK SPECIFIKATION RESULTAT Långfristiga skulder Kortfristiga skulder SLUTSATS REFERENSER APPENDIX

4 1. Inledning De svenska kommunerna 1 svarar för ungefär hälften av den offentliga konsumtionen i landet. För att upprätthålla balans i samhällsekonomin är det därför av stort intresse att kommunerna har god ekonomi. Gemensamt för kommunerna är att hänsyn måste tas till dels kommuninvånarnas önskemål om service och dels statens krav på vilken service som ska tillhandahållas, samtidigt som kravet på ekonomisk balans ska upprätthållas. (Pettersson- Lidbom & Wiklund, 2002) Klart är att den ekonomiska situationen ser väldigt olika ut beroende på vilken kommun som studeras. Det finns också stora variationer mellan kommunerna i vilka utmaningar och förutsättningar de möter. Det kan till exempel vara svårt att göra en direkt jämförelse mellan en glesbygdskommun i Norrland och en storstadskommun i Mälardalen. Men, går det att se några mönster i vilka faktorer som påverkar den ekonomiska situationen bland de svenska kommunerna? Enligt kommunallagen är kommunerna skyldiga att hålla sig med en god ekonomisk hushållning (KL 8:1). Kravet på en god ekonomi ska huvudsakligen förhindra en kontinuerlig urholkning av kommunernas ekonomi. Men även den generella principen att varje generation själv ska bära kostnaderna för den service den själv beslutar om, och konsumerar, motiverar detta krav (Pettersson-Lidbom & Wiklund, 2002). Formuleringen i lagen bör tolkas som att lån inte bör finansiera den löpande verksamheten och att höga skuldnivåer bör undvikas. I realiteten är det dock stora variationer i storleken på skuldbördan mellan kommunerna. Ur ett statligt perspektiv kan stora kommunala skuldbördor vara ett problem då staten fungerar som yttersta ekonomisk garant för kommunerna (SKL, 2007). Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan det vara av stort intresse att ha kunskap kring vilka faktorer som påverkar den kommunala ekonomin. Ofta lyfts förändringar i invånarantalet fram som en viktig förklarande faktor till kommunernas ekonomiska utfall. Det finns dock kommuner som klarat stora förändringar i invånarantalet utan att den ekonomiska balansen har rubbats. Några undersökningar visar att det professionella och politiska ledarskapet är av stor vikt för en sund ekonomi. (Arena för tillväxt, 2001) Ett flertal studier har också visat att den ekonomiska politiken påverkas av de kommunala beslutsfattarnas politiska ideologi. (se t ex; Pettersson-Lidbom, 2003; Pettersson-Lidbom, 2001; Ohlsson & Vredin, 1996) 1 I Sverige finns två typer av kommuner, primärkommuner och landstingskommuner. Den här uppsatsen behandlar endast primärkommuner och fortsättningsvis benämns de kommuner. 4

5 Den här uppsatsen söker politiska förklaringar till kommunernas skuldnivåer. Det övergripande syftet med uppsatsen är att testa The Weak Government Hypothesis på de svenska kommunerna. Hypotesen är att fragmenterade 2 regeringar ackumulerar större skulder än ickefragmenterade regeringar och graden av fragmentering påverkar storleken på skulden. Hypotesen bygger på en generell konsensus mellan de teoretiska modeller som undersöker effekter av fragmentering i en regering/beslutande församling på det ekonomiska utfallet. I den här uppsatsen undersöks effekten av regeringsfragmentering på kommunernas skulder. De/det partier/parti som bildat majoritet i kommunfullmäktige definieras i den här uppsatsen som kommunens regering och benämns fortsättningsvis som den lokala regeringen. Kort kan sägas att fragmenteringen ökar med antalet intressen som är involverade i en beslutsprocess. För att undersöka vilken effekt fragmenteringen i den lokala regeringen har på kommunernas skulder studeras paneldata på svenska kommuner mellan åren För att mäta fragmenteringen används data på vilka partier som bildat majoritet, storleksförhållandet dem emellan och deras ideologiska hemvister. För att kontrollera för förändringar i kommunernas förutsättningar under den studerade perioden används ekonomiska och demografiska data. Det finns inget tydligt svar på hur graden av fragmentering i en beslutande församling ska definieras. Inspirerad av tidigare studier används därför ett antal olika definitioner på fragmentering. För att skatta effekten av fragmentering i den lokala regeringen på de kommunala skulderna används huvudsakligen en regressionsmodell där hänsyn tas till dels fixa kommunkarakteristika, dels trender över tid samt ett antal observerbara faktorer som antas påverka kommunernas ekonomiska utfall. För att tydliggöra kommunernas formella förutsättningar följer närmast en beskrivning av kommunernas spelregler. I avsnitt tre presenteras uppsatsens teoretiska utgångspunkt och hypotes. Tidigare forskning på området redogörs för i avsnitt fyra. I avsnitt fem presenteras den empiriska analysen. I den empiriska analysen beskrivs datamaterialet, de ekonometriska metoder som används samt resultaten av studien. Avslutningsvis presenteras uppsatsens slutsatser. 2 Ordet fragmentering är centralt i uppsatsen och kan förklaras som splittring eller uppdelning. 5

6 2. Kommunernas spelregler Detta avsnitt syftar till att ge en bild av vilka regler och förutsättningar kommunerna möter. Gemensamt för kommunerna är att hänsyn måste tas till dels kommuninvånarnas önskemål om service och dels statens krav på vilken service som ska tillhandahållas, samtidigt som kravet på ekonomisk balans ska upprätthållas. Först redogörs för den kommunala självstyrelseprincipen. Därefter beskrivs de styrinstrument staten använder för att trygga en god balans i samhällsekonomin. Kommunal självstyrelse I svensk grundlag är det fastsällt att all offentlig makt utgår från folket och att den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse (RF 1:1). Vidare stadgas att Sverige är indelat i primär- och landstingskommuner, att beslutanderätten i kommunerna utövas av folkvalda församlingar och att de får ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter (RF 1:7). Kommunal självstyrelse innebär att kommunerna har en självständig och fri bestämmanderätt (Finansdepartementet, 2005). Primärkommuner benämns i dagligt tal som kommuner. Idag är Sverige indelat i 290 kommuner. Kommunernas beslutanderätt utövas av en folkvald församling, kommunfullmäktige, vilken kan ses som det lokala parlamentet. Var fjärde år hålls allmänna val till kommunfullmäktige. I fullmäktige beslutas om viktiga frågor som rör kommunen, budget och skattesats. Av fullmäktige utses kommunstyrelsen. Det är kommunstyrelsens uppgift att styra den kommunala förvaltningen. Med det ansvaret följer ansvaret för den ekonomiska förvaltningen, vilket medför uppgiften att ta fram ett förslag till budget. Kommunstyrelsen har också ansvar för beredning av fullmäktiges ärenden och har därigenom makten att bestämma den tidsmässiga prioriteringen av ärendena. (Finansdepartementet, 2005) Ur ekonomisk synvinkel är en viktig innebörd i kommunal självstyrelse friheten att bestämma om skatter och avgifter, och hur resurserna ska användas. Det är dock staten som bestämmer vad kommunerna får beskatta. Sedan 1990 får kommunerna ta ut skatt på förvärvsinkomster. För vissa verksamheter, t ex barn- och äldreomsorg, får kommunerna ta ut avgifter under principen att de inte får överstiga kostnaderna för verksamheten. Det finns också en rad samhällsfunktioner som kommunerna enligt speciallagstiftningar är ansvariga för. De största 6

7 obligatoriska samhällsfunktionerna är social omsorg (äldre-, handikapp-, individ- och familjeomsorg) och utbildning (för-, grund- och gymnasieskola), vilka tillsammans utgör ca 80 procent av de kommunala kostnaderna. (Finansdepartementet, 2005) Statliga styrinstrument Enligt kommunallagen är kommunerna skyldiga att hålla sig med en god ekonomisk hushållning (KL 8:1). Formuleringen i lagen bör tolkas som att lån på lång sikt ej bör finansiera den löpande verksamheten. Men någon närmare beskrivning av begreppet god ekonomisk hushållning finns inte i lagtexten och kommunerna möter heller inte några restriktioner kring att låna pengar. I kommunallagen finns dock kravet på kommunerna att ett ekonomiskt underskott ska vara återställt inom tre år (KL 8:5a). Det kravet ska huvudsakligen förhindra en kontinuerlig urholkning av kommunernas ekonomi och säkerställa en långsiktig finansiell stabilitet (Pettersson-Lidbom & Wiklund, 2002). Vid sidan av lagstiftningen finns ett statsbidrags- och utjämningssystem för kommunerna. Dagens bidragssystem gäller sedan 2005 och liknar i stora delar det system som infördes Då de data som undersöks i den här uppsatsen är från åren beskrivs statsbidrags- och utjämningssystemet som det såg ut under den aktuella tidsperioden. Det statsbidrags- och utjämningssystem som gällde från år 1996 till 2004 var huvudsakligen uppdelat tre delar; (1) inkomstutjämning, (2) kostnadsutjämning samt (3) generellt statbidrag. (1) Inkomstutjämningen bygger på principen att alla kommuner garanteras en beskattningsbar inkomst per invånare motsvarande genomsnittet i landet. De kommuner som har en lägre beskattningsbar inkomst per invånare än genomsnittet kompenseras genom ett bidrag och de som har en högre beskattningsbar inkomst per invånare betalar en avgift till systemet. (2) Kostnadsutjämningssystemet syftar till att kompensera kommuner för ett antal opåverkbara faktorer. Systemet bygger på ett antal delmodeller som skattar kostnader i en rad olika sektorer. Gentemot riksgenomsnittet relativa förändringar i demografistruktur, invånarantal och arbetslöshet är exempel på faktorer som påverkar in-/utbetalning till/från systemet. (3) Det generella statsbidraget styrs av antalet invånare i kommunen och av åldersstrukturen. Var kommun får lika stor summa i bidrag per invånare. Sedan tillkommer en fast summa i bidrag för varje invånare i yngre respektive äldre åldersgrupper. (SKL, 2003) Sedan 1993 finns också en kommunal finansieringsprincip. Principen innebär att om staten beslutar om åtgärder som direkt påverkar den kommunala verksamheten kommer de ekonomiska effekterna att neutraliseras genom en reglering i nivån på statsbidragen. (Finansdepartementet, 2005) 7

8 3. Teori och hypotes Avsnittet ger en samlad bild av vad befintliga teoretiska modeller säger om förmågan att fatta beslut i en fragmenterad regering. Den grundläggande konsensusen bland modellerna är att en ökad grad av fragmentering i en beslutande församling leder till större ekonomiska underskott och skulder. Tillsammans stöder modellerna den så kallade Weak Government Hypothesis. För en mer utförlig beskrivning av modellerna hänvisas läsaren till referenserna. Teoretiska modeller Den här uppsatsen följer Ashworth et al (2005) när de teoretiska modellerna som berör hur politiska beslut påverkas av fragmenteringen i regeringen delas in i tre grupper; (1) modeller som visar hur en fragmenterad regering har svårare att fatta beslut om policyförändringar jämfört med en ickefragmenterad regering, (2) modeller som visar att politiker i en fragmenterad regering negligerar effekterna av sina egna handlingar, inom sitt område, på andra områden i ekonomin, (3) modeller som visar att skulder och underskott kan vara en konsekvens av att politiker agerar strategiskt i samband med val. (1) Ineffektiv beslutsprocess Alesina & Drazen (1991) utvecklar en modell där antalet agenter i en beslutsprocess påverkar tiden det tar att fatta beslut. Ett gemensamt beslut skjuts upp till den tidpunkt då kostnaden för att vänta längre blir för stor för åtminstone en av agenterna. D v s, genom att fördröja beslutsprocessen kan ett parti tvinga andra partier att ge med sig och acceptera det förstnämnda partiets förslag. De/det andra partierna/partiet ger med sig vid den tidpunkt då kostnaden att vänta längre innan ett beslut fattas är större än den kostnad det innebär att gå på det andra partiets linje. Om partierna inte har kännedom om varandras kostnader, förknippade med den berörda frågan, har alla incitament att avvakta för att se om något annat parti ger med sig. Howitt & Wintrobe (1995) visar i sin modell att partier under vissa förutsättningar föredrar nuvarande ineffektiva och oönskade situation än att föreslå någon policyförändring. Att ta upp frågan kring hur en oönskad situation ska förändras medför en risk att beslutet om policyförändring är i linje med något annat partis förslag. Om ett parti anser att andra lösningar på problemet, än partiets egna förslag, är sämre än nuvarande situation kan det medföra att partiet avstår från att ta upp frågan. 8

9 Tsebelis (1995) presenterar en modell där antalet agenter med veto påverkar förmågan att fatta beslut. I modellen definieras en agent med veto som; an individual or collective actor whose agreement (by majority rule for collective actors) is required for a change in policy (Tsebelis, 1995, s 301). Förmågan att besluta om någon form av policyförändring minskar när antalet agenter med veto ökar. Grundläggande kan det förklaras med att de områden där samtliga vetoagenter har liknande preferenser minskar när antalet vetoagenter ökar. Gemensamt för de ovan nämnda modellerna är att de ger stöd åt en hypotes att fragmenterade regeringar har större svårigheter att fatta beslut än ickefragmenterade regeringar. Konkret innebär det att det tar längre tid för en fragmenterad regering att vidta nödvändiga åtgärder vid oförutsedda händelser, eller i ett ineffektivt tillstånd, för att undvika underskott och skuldsättning. (2) Ansvarsproblem En grupp av modeller riktar in sig på möjliga problem med en gemensam budget för politiker med olika intresseområden. Persson & Tabellini (2000, kap 13.2) visar i sin modell att konsumtionen av resurserna ökar när två grupper, med ansvar för separata delar av ekonomin (t ex ministrar med makt över utgifterna inom sitt specifika område), har en gemensam resurspott. Anledningen till överkonsumtionen är att den framtida kostnaden för skulderna som uppkommer ur överkonsumtionen av resurserna delas mellan de två grupperna. Velasco (2000) utvecklar en liknande modell som också visar att överkonsumtionen av de gemensamma resurserna blir större när antalet grupper ökar eftersom var grupps del av den framtida kostnaden blir mindre. Satt i ett svenskt kommunperspektiv ger de diskuterade modellerna stöd åt hypotesen att koalitionsregeringar ackumulerar större skulder än enpartiregeringar. Varje parti förväntas vilja öka resurserna inom sina specifika intresseområden och antalet specifika intresseområden antas öka med antalet partier i koalitionen. Samtidigt minskar de enskilda partiernas del av den framtida kostnaden för överutnyttjandet av resurserna. 9

10 (3) Strategisk skuldsättning Alesina & Tabellini (1990) visar i sin modell att en regering har incitament att öka skuldsättningen när det råder stor osäkerhet kring en framtida valutgång. I modellen är anledningen till ökad skuldsättning att underminera framtida regeringars manöverutrymme. Vidare menar Alesina & Tabellini (1990) att skuldackumulationen är oberoende av politisk ideologi, medan Persson & Svensson (1989) visar i sin modell att högerregeringar ökar skuldsättningen mer inför ett val än vänsterregeringar, förutsatt att ett maktskifte är förutspått. Ashworth et al (2005) menar att osäkerheten kring en valutgång är större för partier i en koalition. Den avgörande skillnaden mellan partier i koalitioner och partier med egen majoritet är att koalitionspartierna även möter en osäkerhet kring hur maktförhållandena inom koalitionen kommer att se ut efter valet. Det leder till större incitament för partier i koalitioner att agera strategiskt. Generellt förväntas därmed koalitionsregeringar att ackumulera större skulder inför ett stundande val än enpartiregeringar. Hypotes De ovan nämnda modellerna ger olika förklaringar och härledningar till sambandet mellan fragmentering i en beslutande församling och ekonomiskt utfall. Av intresse för den här uppsatsen är det generella konsensus som finns mellan modellerna att en fragmenterad regering ackumulerar större skulder än en ickefragmenterad regering. Modellerna ger stöd åt den så kallade Weak Government Hypothesis (Ashworth et al, 2005). Hypotesen är att en fragmenterade regeringar ackumulerar större skulder än ickefragmenterade regeringar och att graden av fragmentering påverkar storleken på skulden. 10

11 4. Tidigare empirisk forskning Avsnittet syftar till att ge en övergripande bild av tidigare empirisk forskning inom området. De olika teoretiska modellerna har många likheter och det är svårt att dela in de empiriska studierna efter teoretisk utgångspunkt (Pinho, 2004). Hur fragmenteringen i regeringen påverkar det finansiella utfallet har framförallt studerats på nationsdata, med stark tonvikt på OECD-länderna. Ett antal studier har dock fokuserat på data från lokala nivåer av ekonomin. Först presenteras en översikt av de nationella studierna, därefter följer studier på lokal nivå. För en mer omfattande litteraturöversikt rekommenderas Pinho (2004) och Ashworth et al (2005). Nationella regeringar Flera studier har undersökt vilken effekt graden av regeringsfragmentering har på länders ekonomiska utfall i form av underskott och skulder. Roubini & Sachs (1989) utvecklar ett index för styrkan hos regeringen som antar värden från 0-3; enpartiregeringar med egen majoritet antar värdet 0, koalitionsregeringar med två partier är lika med 1, koalitionsregeringar med tre eller fler koalitionsmedlemmar antar värdet 2, och minoritetsregeringar är lika med 3. Data från 13 OECD-länder under perioden studeras och resultaten indikerar att under perioden hade koalitionsregeringar ett större underskott än enpartiregeringar med egen majoritet. Författarna menar att resultatet bekräftar teorin att fragmenterade regeringar har svårare att fatta beslut om nödvändiga policyförändringar. Edin & Ohlsson (1991) hävdar att Roubini & Sachs (1989) metod att analysera det ekonomiska utfallet fångar effekten av en regering i minoritet snarare än effekten av fragmenteringen i regeringen. Med en delvis reviderad metod, istället för ett index 0-3 så används dummyvariabler för de fyra regeringskonstellationerna, finner Edin & Olsson (1991) inte några belägg för att koalitionsregeringar har någon negativ effekt på det ekonomiska utfallet. Författarna menar att det snarare kan vara förhandlingar i parlamentet, än i regeringen, som är det största hindret för att minska ekonomiska underskott. De Haan & Sturm (1997) finner heller inget stöd för att koalitionsregeringar ackumulerar mer skulder än enpartiregeringar när data från 21 OECD-länder under perioden analyseras utifrån Roubini & Sachs metod. 11

12 De Haan et al (1999) studerar data från 21 OECD-länder från perioden Varken Roubini & Sachs index eller Edin & Ohlssons reviderade metod ger några signifikanta resultat som stöder hypotesen att fragmenterade regeringar ackumulerar större skulder. Intressant är att studien, liksom Perotti & Kontopoulos (2002), finner att antalet partier i regeringskoalition har en signifikant positiv effekt på skuldtillväxten. Författarna menar att resultaten indikerar att det är just antalet partier i regeringskoalitionen, och inte majoritet/minoritetsregeringar, som påverkar den ekonomiska politiken. Volkerink & De Haan (2001) undersöker om fragmentering i regeringen har någon effekt på det ekonomiska underskottet i 19 OECD-länder under perioden Fragmenteringen i regeringen definieras med ett inverterat herfindahlindex 3. En ökad grad av fragmentering i regeringen har en signifikant positiv effekt på underskottet. Vidare indikerar resultaten i studien att antalet spenderande ministrar har en än större effekt på det ekonomiska underskottet (Perotti and Kontopoulos, 2002 stödjer det resultatet), samt att graden av ideologiska skillnader i regeringen inte tycks ha någon effekt på underskottet. Lokala regeringar Hypotesen att koalitionsregeringar ackumulerar större skulder och att skulden ökar med storleken på koalitionen studeras av Jochimsen & Nuscheler (2007) på data från de 16 tyska federala staterna mellan åren 1960 till Studien använder en dynamisk paneldatamodell där hänsyn tas till statsspecifika fixa effekter. I analysen testas hypotesen med två mått på fragmentering; en dummyvariabel för koalitionsregeringar, och en variabel för det faktiska antalet partier i koalitionen. Även huruvida skuldsättningen ökar under valår undersöks. Resultaten indikerar att koalitionsregeringar har större underskott, men har bara en signifikansnivå på 20 procent. Då det är ytterst få regeringar under den studerade perioden som innehållit fler än två partier menar författarna att det är svårt att dra några slutsatser från undersökningen kring vilken effekt antalet partier har på underskottet. Antalet partier i koalitionen ger heller inga signifikanta effekter på underskottet. Vidare indikerar resultaten från studien att skuldsättningen snarare minskar än ökar under valår. En förklaring som författarna lyfter fram är att inför ett val svarar partierna vid makten på väljarnas preferenser för ekonomiskt ansvartagande och därför minskar skuldbördan. 3 Se avsnittet Empirisk analys för en beskrivning av herfindahlindex. 12

13 Paneldata på norska lokala kommuner under 1990-talet har studerats i tre olika studier; Hagen & Vabo (2005), Tovmo (2007) och Borge (2005). Hagen & Vabo (2005) finner, med en modell där hänsyn tas till kommunspecifika fixa effekter och årspecifika effekter, en signifikant försämring i det ekonomiska utfallet när graden av fragmentering i den beslutande församlingen ökar. Fragmenteringen mäts på två sätt; dels med herfindahlindex och dels med en dummyvariabel som definierar om partierna bakom kommunens borgmästare även har majoritet i det lokala parlamentet. Tovmo (2007) undersöker vilken effekt en centraliserad budgetprocedur har på det ekonomiska utfallet. I en av modellerna används herfindahlindex för att skatta (OLS) effekten av fragmentering i den beslutande församlingen på det ekonomiska utfallet. Studien finner dock inget signifikant samband mellan fragmentering och ekonomiskt underskott. Borge (2005) mäter graden av fragmentering på tre olika sätt; herfindahlindex, ett index liknande Roubini & Sachs (1989), samt en dummyvariabel som fångar den ideologiska fragmenteringen i den beslutande församlingen. För att estimera effekten av fragmentering på det ekonomiska utfallet används; (1) en poolad regression, (2) en modell där hänsyn tas till fixa kommunspecifika karakteristika och (3) en modell är kommunspecifika karakteristika antas vara slumpmässiga. I studien förs också ett resonemang kring huruvida en fragmenterad regering är upphov till ekonomiska underskott eller om ekonomiska underskott leder till en fragmenterad regering. För att kontrollera för orsakssambandet testas modellen med två års laggade värden på underskottet. Effekten av fragmenteringen, mätt med herfindahlindex, är dock i princip oförändrad. Samtliga tre estimeringsmetoder ger robusta resultat för att en ökad grad av fragmentering, mätt med herfindahlindex, ökar de ekonomiska underskotten. De andra två måtten på fragmentering ger inte några signifikanta resultat. Borge (2005) menar att resultaten ger stöd åt teorin att konsumtionen av de gemensamma resurserna ökar när fragmenteringen i den beslutande församlingen ökar 4. Ashworth et al (2005) testar Weak Government Hypothesis med data på flamländska kommuner från perioden Vilken effekt fragmentering i regeringen har på ackumuleringen av skulder testas med en felkorrigeringsmodell, vilken ger möjlighet att skilja på kortsiktiga och långsiktiga effekter. Fragmenteringen mäts på fyra olika sätt; först används 4 Teorin beskrivs närmare i avsnittet Teori och hypotes under rubriken Ansvarsproblem. 13

14 en dummyvariabel för om regeringen är en koalition eller ej, sedan följs Edin & Ohlsson (1991) när dummyvariabler införs för att dela in kommunerna i grupper beroende på antalet partier i regeringskoalitionen. Därtill använder Ashworth et al (2005) det faktiska antalet partier i regeringen, ett inverterat herfindahlindex och ideologiskt avstånd mellan koalitionspartierna. Studien finner inte några signifikanta effekter på lång sikt. På kort sikt har, förutom dummyvariabeln för om regeringen är en koalition och ideologisk fragmentering, samtliga använda mått på fragmentering signifikant effekt på skulden. Författarna menar att studien generellt ger stöd åt Weak Government Hypothesis, och framförallt åt modellerna som visar att det tar längre tid för fragmenterade regeringar att fatta beslut om nödvändiga policyförändringar 5. Pettersson-Lidbom (2001) testar modellerna utvecklade av Alesina & Tabellini (1990) och Persson & Svensson (1989) med paneldata på svenska kommuner från åren I studien används det faktiska valresultaten för att approximera partiernas förväntningar inför stundande val. Genom att interagera den approximerade sannolikheten att förlora ett val med de styrande partiernas ideologiska preferenser undersöks skillnaden mellan vänster- och högerregeringar med avseende på strategisk skuldsättning. Den styrande majoritetens ideologi approximeras utifrån mandaten i kommunfullmäktige. När inget av de traditionella blocken har majoritet i fullmäktige exkluderas kommunen ur studien. Resultaten indikerar att högerregeringar ökar skulderna när sannolikheten för valförlust ökar, medan vänsterregeringar minskar skuldnivåerna. Studien undersöker inte specifikt vilken effekt fragmenteringen i den styrande församlingen har på skulderna, men intressant för den här uppsatsen är att stöd ges åt teorin om strategisk användning av skulder inför val. 5 Modellerna beskrivs närmare i avsnittet Teori och hypotes under rubriken Ineffektiv beslutsprocess. 14

15 5. Empirisk analys I detta avsnitt beskrivs först de data som används i studien. Sedan presenteras de variabler som används i modellen för att testa hypotesen. Inspiration till valet av olika mått och definitioner på fragmentering har hämtats från tidigare studier på området. De kontrollvariabler som används väntas fånga faktorer som anses ha inverkan på kommunernas ekonomi. Effekten av de valda variablerna testas på både långfristiga och kortfristiga skulder. Den ekonometriska modellen skattas först med en traditionell OLS-regression, sedan utvecklas modellen och hänsyn tas till fixa kommunkarakteristika, slutligen testas styrkan i resultaten genom att även inkludera kommunspecifika trender i modellen. I det avslutande resultatavsnittet presenteras först skattningarna av fragmenteringens effekter på de långfristiga skulderna och därefter på de kortfristiga skulderna. 5.1 Data 6 I den empiriska undersökningen används paneldata 7 över 283 svenska kommuner under perioden Lekeberg och Bollebygd bildades 1995 och data för åren saknas för de två kommunerna. På grund av kommundelningar under den studerade perioden har Södertälje, Nykvarn, Knivsta och Uppsala exkluderats ur datamaterialet. Malmö och Göteborg har exkluderats på grund av att de två kommunerna hade ansvar för traditionella landstingsuppgifter fram till Gotland har fortsatt ansvar för landstingsuppgifter och är av den anledningen inte heller med i det studerade datamaterialet. Utelämnandet av kommunerna motiveras med att nämnda omständigheter är svårfångade i analysen och risken för snedvridning av resultaten anses stor. Som beroende variabel i den empiriska analysen används kommunernas skulder. I kommunal bokföring delas skulderna in i två grupper, långfristiga respektive kortfristiga skulder. Skulder med en löptid på över ett år betraktas som långfristiga skulder. Vilka poster som inkluderas under kortfristiga skulder kan variera mellan kommunerna. Det har också tagit olika lång tid för kommunerna att anpassa sig till nya regler för redovisningen av pensionsförpliktelser som infördes Att göra en jämförelse av de kortfristiga skulderna mellan kommunerna eller inom en kommun över tid kan därför vara problematisk. (RKR, 2001) 6 I appendix finns en deskription av datamaterialet. 7 Datamaterialet är tillhandahållet av Matz Dahlberg vid Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet. Ekonomiska och demografiska data härstammar från SCB, Webor och SKL. Delar av politisk data har tillhandahållits av Anna Bendz vid Göteborgs universitet. 15

16 På grund av problemet med olika redovisningssed mellan kommunerna och förändringar i redovisningen inom kommunerna under den studerade perioden läggs störst vikt vid analysen av de långfristiga skulderna. Men, trots problemen med redovisningen av de kortfristiga skulderna söks även förklaringar till variationen i de kortfristiga skulderna. För att göra kommunernas skuldsättning jämförbar mellan kommunerna används skuld per capita. Under den studerade perioden har kommunernas långfristiga skulder generellt ökat, se Figur 1. I figuren illustreras medelvärdet, undre och övre kvartil av kommunernas långfristiga skulder per capita. Den markanta nedgången av skuldnivåerna 1997 kan sannolikt förklaras med ändrade regler för redovisningen av pensionsskulder (SCB 2006). Skuldnivåerna varierar mellan som minst 0 kronor (72 observationer) och som mest kronor per capita. Ingen kommun har varit skuldfri samtliga år under den studerade perioden. Figur 1. Utveckling av kommunernas långfristiga skulder per capita åren Långfristig skuld per capita Medel Undre kvartil Övre kvartil År I Figur 2 illustreras den generella utvecklingen av de kortfristiga skulderna. Under den studerade perioden är det två kommuner som under något år redovisat 0 kronor i kortfristiga skulder och den högst redovisade kortfristiga skulden är kronor per capita. 16

17 Figur 2. Utveckling av kommunernas kortfristiga skulder per capita åren Kortristig skuld per capita Medel Undre kvartil Övre kvartil År 5.2 Förklarande variabler De förklarande variablerna delas in i två grupper beroende på deras karaktär. Först beskrivs de variabler som kommer att användas för att skatta effekten av fragmentering i den lokala regeringen på skulderna. Därefter presenteras de variabler som används för att kontrollera för andra faktorer som antas påverka kommunernas skuldnivåer. Fragmenteringsvariabler I den här studien mäts fragmenteringen i den lokala regeringen på fem olika sätt. (1) Först används en dummyvariabel där koalitionsregeringar är lika med 1 och enpartiregeringar är lika med 0. (2) Även det faktiska antalet partier i den lokala regeringen används som ett mått på fragmenteringen och används i modellen. Hypotesen ger att koefficienterna för de två variablerna förväntas vara positiva. (3) Roubini & Sachs (1989) index för styrkan hos regeringen har använts och utvecklats av en rad studier. Edin & Ohlsson (1991) införde dummyvariabler för de olika typerna av regering. Ashworth et al (2005) reviderar definitionen på de olika typerna av regeringar och fokuserar enbart på antalet partier i regeringskoalitionen. I den här studien delas kommunerna in i fyra grupper beroende på antal partier i den styrande koalitionen. För varje grupp används en dummyvariabel. Den första dummyvariabeln (A) är lika med 1 då det är två partier i koalition och 0 i alla andra fall. Då det är tre partier i koalition är den andra dummyvariabeln (B) lika med 1 och 0 i alla andra fall. Samma metod används då antalet partier i koalition är fyra eller 17

18 fler (C). Hypotesen ger att det förväntade storleksförhållandet mellan estimaten för det tre dummyvariablerna är: C > B> A och att samtliga är positiva. (4) Ett fjärde mått på fragmentering i den styrande församlingen är storleksförhållandet mellan partierna i koalitionen. En koalition bestående av ett stort och flera små partier förväntas vara mindre fragmenterad än när partierna i koalitionen är av lika storlek. För att mäta storleksförhållandet mellan partierna används ett inverterat Herfindahlindex, 1 Herfindahlindex( inverterat), = n 2 m i i= 1 där n är antalet partier i koalitionen, m i är andelen mandat i koalitionen för parti i. Den skattade koefficienten för variabeln förväntas vara positiv. Herfindahlindex har använts i en rad studier för att mäta styrkeförhållandena i en beslutande församling, se t ex Borge (2005), Ashworth et al (2005), Hagen & Vabo (2005) och Tovmo (2007). (5) Slutligen används en dummyvariabel för ideologisk fragmentering inom koalitionen. Variabeln är lika med 1 då partierna i en regeringskoalition inte tillhör samma block. I den här studien anses S och V tillhöra ett block och M, Fp, Kd och C tillhöra det andra blocket. Mp och övriga partier anses inte tillhöra något block på lokal nivå. Enligt teorin tar det längre tid att fatta ekonomiskt nödvändiga beslut då partierna i koalitionen har olika preferenser. Skillnaderna i preferenserna antas vara större mellan partier från olika ideologiska block. En koalition bestående av partier från olika block förväntas därför ha en positiv inverkan på skuldnivån. Politiska kontrollvariabler Det är rimligt att anta att den ekonomiska politiken starkt påverkas av ideologiska preferenser. En socialistisk regering antas föredra en hög grad av offentlig service framför lägre skatter. En borgerlig regering antas verka för lägre skatter och en lägre grad av offentligt tillhandahållen service. Vilken effekt de olika ideologierna har på det totala ekonomiska utfallet är inte självklart. Men tidigare studier har visat att ideologi har betydelse för hur den ekonomiska politiken ser ut. (se t ex Pettersson-Lidbom, 2003; Pettersson-Lidbom, 2001; Ohlsson & Vredin, 1996) 18

19 För att kontrollera för ideologiska orsaker till ackumuleringen av skulder införs två dummyvariabler i modellen. En styrande koalition bestående av S, V, Mp och lokala partier definieras som vänsterregering. När koalitionen består av C, Fp, Kd, M, Mp och lokala partier definieras den som en högerregering. Att Mp och lokala partier ingår i båda blocken beror på deras svårdefinierade roll i den lokala politiken. I var enskild kommun anses därför Mp och lokala partier tillhöra det ideologiska block som de valt att bilda regering med. Standard i den här typen av studier är att använda en approximation av de kommunala beslutfattarnas politiska ideologi (se t ex Pettersson-Lidbom, 2003; Pettersson-Lidbom, 2001; Edmark & Ågren, 2006). I tidigare studier har vänsterstyren identifierats när S och V har majoritet i kommunfullmäktige, högerstyren när C, Fp, Kd och M har majoritet, och majoriteten är inte definierad när ingetdera av blocken har egen majoritet. Då den här studien har tillgång till data på vilka partier som bildat majoritet kommer approximationen på ideologi inte att behöva användas. Intressant är dock att undersöka huruvida en approximation av vilka partier som bildat majoritet ger likvärdiga resultat som den faktiska sammansättningen av majoriteten. Dummyvariabler som visar de approximerade ideologiska preferenserna kommer att genereras på ovan nämnda sätt. Skattningarna av fragmenteringsvariablerna kommer att göras genom att kontrollera för dels de approximerade ideologiska preferenserna och dels den faktiska sammansättningen av den styrande koalitionen. Jämförelsen av skattningarna ger en indikation på huruvida approximationen av ideologi i den lokala regeringen ger relevanta resultat. Övriga kontrollvariabler Kommunernas ekonomi påverkas naturligtvis av en rad olika faktorer. När det sker stora förändringar i förutsättningarna för den ekonomiska politiken är det rimligt att anta att det ekonomiska utfallet också förändras. För att kontrollera för kommunspecifika observerbara förändringar i de ekonomiska förutsättningarna används kontrollvariabler, vilka traditionellt används i den här typen av studier. I den ekonometriska modellen tas även hänsyn till kommunspecifika karakteristika som är fixa över tid. Kommunspecifika karakteristika, t ex glesbygds-/tätortskommuner, större/mindre städer, eller förortskommuner, behöver därför inte definieras i modellen. Nedan presenteras de valda kontrollvariablerna och de motiveras utifrån dess antagna effekt på det ekonomiska utfallet. 19

20 En förändring i invånarantalet för en kommun kan antas förändra de ekonomiska förutsättningarna. En ökad mängd invånare kan medföra större tryck på den offentliga servicen och leda till en ekonomisk belastning (Ashworth et al, 2005). Samtidigt kan ett ökat invånarantal leda till samordningsfördelar, så kallade ekonomiska skalfördelar, och därmed vara positiv för kommunernas ekonomiska utfall (Edmark & Ågren, 2006). Genom att använda kommunernas invånarantal i modellen kontrolleras för effekterna av förändringar i invånarantalet. En stor andel yngre respektive äldre personer skapar större krav på den offentliga servicen. När andelen yngre och äldre förändras i en kommun förväntas det därför påverka den kommunala ekonomin. För att kontrollera för effekter av demografiförändringar på det ekonomiska utfallet används dels andelen personen 0-19 år och andelen personer 65 år eller äldre i modellen. Åldersgränserna är valda utifrån att personer vanligtvis går i skola fram till 19 år ålder och pensioneras vid 65 års ålder. En ökad skattebas ger kommunen större intäkter. Samtidigt antas kommuninvånarnas ökade inkomst öka efterfrågan på offentliga varor, vilket medför ökade utgifter (Ashworth et al, 2005). Förändringar i skattebas per capita kan också ses som en kontroll av lokala konjunkturcykler (Pettersson-Lidbom, 2001). För att fånga effekterna av en förändring i skattebasen i kommunerna används skattebas per capita i modellen. Kommunernas ekonomi beror delvis av det statsbidrags- och utjämningssystem 8 som finns i Sverige. Hur mycket var kommun betalar in och/eller erhåller från systemet styrs delvis av de ovan nämnda kontrollvariablerna. Systemet är dock relativt komplext och förändringar i en kommuns bidrag/utbetalning från/till systemet bör inte i hög grad bero specifikt på någon av de andra kontrollvariablerna. För att fånga effekter av förändringar i den totala summan (per capita) kommunerna betalar/erhåller från statsbidrags- och utjämningssystemet på kommunernas ekonomiska utfall införs den totala summan per capita i modellen. 8 Statsbidrags- och utjämningssystemet beskrivs närmare i avsnittet Kommunernas spelregler under rubriken Statliga styrmedel. 20

21 5.3 Ekonometrisk specifikation I det här avsnittet presenteras den ekonometriska metod som används för att testa vilken effekt fragmenteringen i den lokala regeringen har på kommunens skulder. De fem fragmenteringsvariablerna testas var för sig i samtliga redovisade modeller. För samtliga redovisade modeller används robusta standardfel för att korrigera för heteroskedasticitet i feltermen. Den ekonometriska grundmodellen som skattas är: Y it = α + βx + γ z + λ + ε, i = 1,..., N; t= 1,..., T, (1) it it t it där Y it är skuldnivån för kommun i år t, x it är fragmenteringsvariabeln, z it symboliserar de valda kontrollvariablerna och λ t är en dummyvariabel för år t som fångar tidsspecifika effekter som t ex rikstäckande konjunkturcykler och inflation. Modell (1) skattas med Ordinary Least Squares (OLS). I ett nästa steg inkluderas fixa kommunkarakteristika i modellen: Y it = α + βx + γ z + f + λ + ε, i = 1,..., N; t= 1,..., T, (2) it it i t it där f i är ej observerade kommunkarakteristika som är fixa över tid för kommun i. Viktigt är att modellen ger möjlighet att kontrollera för ej observerade effekter av specifika kommunkarakteristika som är konstanta över den studerade perioden. (Wooldridge, 2000) Sådana karakteristika kan till exempel vara om kommunen karakteriseras av glesbyggd eller tätort. Även okända händelser som inträffat innan den studerade perioden, men är upphov till skuldnivåerna under den studerade perioden, fångas av f i. För att ytterligare testa robustheten i resultaten inkluderas i ett sista steg även kommunspecifika trender i modellen: Y it = α + βx + γ z + δ * trend+ f + λ + ε, i = 1,..., N; t= 1,..., T, (3) it it i i t it där δ trend är en kommunspecifik linjär trendkomponent. Modell (3) väntas kontrollera för i * eventuella skensamband i resultaten från modell (2). Skensamband kan uppkomma om det finns omständigheter i kommunerna som inte fångas i modellen, men som trendmässigt under den studerade perioden påverkar både skuldnivåerna och någon av de förklarande variablerna. 21

22 5.4 Resultat Långfristiga skulder I Tabell 1 redovisas resultat från skattningarna av modell (1) med OLS. I motsats till hypotesen indikerar resultaten att koalitionsregeringar har en negativ effekt på skuldnivåerna. Ju fler partier som ingår i koalitionen och desto mer jämställda de är med avseende på mandat i fullmäktige tenderar också att medföra lägre skuldnivåer. Däremot verkar regnbågskoalitioner ha en positiv effekt på skuldnivåerna. Problemet när skattningarna av modell (1) ska tolkas är att det finns stor risk för att bakomliggande faktorer som inte förklaras i modellen snedvrider resultaten. Till exempel är det rimligt att anta att skuldnivåerna under den studerade perioden är starkt korrelerade med föregående tidsperiod. Om en betydligt längre tidsperiod studerats och om skillnaderna mellan kommunerna varit mindre hade problemet varit av mindre dignitet. Det kan vara rimligt att göra antagandet att samlingsregeringar eller andra blocköverskridande majoriteter är vanligare i kölvattnet av ekonomiska problem och att de därmed ärver en större skuldbörda. Att en sådan förklaring ligger bakom den signifikant positiva koefficienten för ideologisk fragmentering i Tabell 1 kan inte uteslutas. Det är vanskligare att spekulera i naturliga bakomliggande faktorer som kan förklara sambandet mellan antalet partier i den lokala regeringen och lägre skulder. Men utan att ta hänsyn till kommunspecifika karakteristika är det också svårt att utesluta att sådana faktorer kan finnas. 22

23 Tabell 1. Resultat från skattningarna modell (1). (1) (2) (3) (4) (5) Koalitionsregering -1049,2 (0,075)* Antal partier -472,4 (0,011)** Koalitionsstorlek A) Två partier -318,4 (0,618) B) Tre partier -2262,7 (0,001)*** C) Fyra eller fler partier -1596,4 (0,031)** Herfindahlindex -457,9 (0,075)* Ideologisk fragmentering 920,9 (0,036)** Politiska kontrollvariabler Ja Ja Ja Ja Nej Kontrollvariabler Ja Ja Ja Ja Ja Fixa effekter Nej Nej Nej Nej Nej Årspecifika effekter Ja Ja Ja Ja Ja Kommunspecifika trender Nej Nej Nej Nej Nej Robusta standardfel Ja Ja Ja Ja Ja Antal observationer Anmärkningar: Beroende variabel är långfristig skuld per capita. I parentesen under estimaten visas p-värdet. *, ** respektive *** visar signifikans på 10, 5 respektive 1 procentsnivån. För att kontrollera för fixa kommunspecifika effekter som kan vara orsak till kommunernas skuldnivåer skattas modell (2). Genom att endast ta hänsyn till variationer inom kommunerna under den studerade perioden elimineras stora delar av de beskrivna problemen i modell (1). Vilket framgår av Tabell 2 är det endast lokala regeringar bestående av två partier som har en signifikant effekt på de långfristiga skulderna. För att ge stöd åt hypotesen hade emellertid koefficienterna för lokala regeringar med tre respektive fyra eller fler partier behövt vara signifikanta och större än koefficienten för en regering med två partier. Noterbart är att samtliga tidigare signifikant negativa koefficienter för en fragmenterad lokal regering på skulderna är borta. Resultaten i Tabell 2 indikerar att några robusta slutsatser utifrån skattningarna av modell (1) inte bör dras. Överlag är det är svårt att dra några andra slutsatser från de hittills funna resultaten än att fragmentering i den lokala regeringen inte tycks ha någon effekt på de långfristiga skulderna. En nackdel med att använda en modell där hänsyn tas till icke-observerade fixa effekter är dock att variansen i variablerna begränsas till inom kommunerna över den studerade perioden. En möjlig förklaring till avsaknaden av signifikanta resultat från modell (2) kan vara att 23

24 variansen i fragmenteringsvariablerna är relativt liten. Det har endast hållits två val under den studerade perioden och värdena på fragmenteringsvariablerna har därför, i bästa fall, två brytpunkter. Tabell 2. Resultat från skattningarna av modell (2). (1) (2) (3) (4) (5) Koalitionsregering 542,9 (0,152) Antal partier 54,2 (0,667) Koalitionsstorlek A) Två partier 756,4 (0,054)* B) Tre partier 110,4 (0,813) C) Fyra eller fler partier -190,2 (0,701) Herfindahlindex 102,8 (0,552) Ideologisk fragmentering 309,3 (0,297) Vänsterstyre 431,1 34,8 159,5 11,8 Nej (0,234) (0,928) (0,679) (0,977) Högerstyre -921,4-1309,0-672,7-1397,9 Nej (0,011)** (0,001)*** (0,087)* (0,001)*** Invånarantal -0,38-0,38-0,38-0,38-0,39 (0,035)** (0,034)** (0,034)** (0,035)** (0,031)** Skattekraft -0,09-0,10-0,10-0,10-0,10 (0,201) (0,196) (0,187) (0,175) (0,186) Statsbidrag -0,49-0,50-0,50-0,51-0,52 (0,030)** (0,033)** (0,027)** (0,029)** (0,023)** Andel 0-19 år (0,004)*** (0,037)** (0,004)*** (0,044)** (0,003)*** Andel 65 år och äldre (0,457) (0,648) (0,475) (0,622) (0,401) Fixa effekter Ja Ja Ja Ja Ja Årspecifika effekter Ja Ja Ja Ja Ja Kommunspecifika trender Nej Nej Nej Nej Nej Robusta standardfel Ja Ja Ja Ja Ja Antal observationer Anmärkningar: Beroende variabel är långfristig skuld per capita. I parentesen under estimaten visas p-värdet. *, ** respektive *** visar signifikans på 10, 5 respektive 1 procentsnivån. 24

25 Bland kontrollvariablerna är det andelen invånare i åldern 0-19 år som tycks ha en oväntad effekt på de långfristiga skulderna. Resultaten indikerar att en ökad andel yngre i en kommun har en negativ effekt på de långfristiga skulderna. Det finns dock anledning att ifrågasätta orsakssambandet. Sambandet att unga familjer söker sig till satsande och välmående kommuner med positiva ekonomiska trender kan inte uteslutas. Det är inte självklart att det är just andelen unga invånare som har en negativ effekt på kommunernas skuldnivåer. Problemet med kommunspecifika trender kan också tänkas påverka den estimerade effekten av de andra variablerna. Men utifrån resultaten är det svårt att finna något ytterligare exempel. Har fragmenteringen i den lokala regering någon effekt på skulderna inför val? För att specifikt testa hypotesen att en ökad grad av fragmentering i en lokal regering leder till ökad ackumulering av skulder inför ett val skattas fragmenteringseffekten under valår. Modellen som estimeras är en variant av modell (2), där fragmenteringsvariablerna interageras med en valårsdummy. Resultaten, vilka presenteras i Tabell 3, ger inte något enhälligt stöd för hypotesen. Samtliga koefficienter för interaktionsvariablerna, mellan valår och fragmentering, är som förväntat positiva. Men endast när fragmenteringen är definierad med ett inverterat herfindahlindex nås en signifikansnivå lägre än tio procent. Resultaten ger inte några stöd åt att antalet partier i den lokala regeringen har någon effekt på skulderna. Men, resultaten indikerar att regeringar bestående av många jämbördiga partier, med avseende på antalet mandat, tenderar att ha en positiv effekt på skuldackumuleringen inför ett val. Resultaten kan tolkas som att det är maktstrukturen inom den styrande koalitionen som är av betydelse, och inte antalet koalitionsmedlemmar. Om det är flera jämnstora partier i koalitionen kan den medföra en ökad osäkerhet kring partiernas roll i koalitionen efter valet. En sådan tolkning är i linje med den teoretiska modellen utvecklad av Alesina & Tabellini (1990). Då ingen hänsyn tagits till den politiska ideologins betydelse för ackumuleringen av skuld specifikt under valår, är det svårt att sätta resultaten i direkt relation till modellen utvecklad av Persson & Svensson (1989) och de empiriska resultaten funna av Pettersson- Lidbom (2001). Värt att notera är den signifikant negativa koefficienten för valårsdummyn, när herfindahlindex används i modellen. Under den studerade perioden tenderar kommunerna att generellt ha lägre långfristiga skulder under valåren, än övriga år. Då inte några årspecifika effekter är inkluderade i modellen är det svårt att dra några slutsatser kring någon generell valårseffekt. Men att jämföra storleken på koefficienterna för valår, herfindahlindex, och 25