Biobränsle från lövdominerad skog: uttagsnivå och relation till biologisk mångfald på dödved

Transkript

1 Slutrapport till Energimyndigheten, projekt , Dnr Göteborg 20/ Biobränsle från lövdominerad skog: uttagsnivå och relation till biologisk mångfald på dödved Björn Nordén, Inst. för Växt- och Miljövetenskaper, Göteborgs Universitet, tel: , e- post: Frank Götmark, Zoologiska Institutionen, Göteborgs Universitet, tel: , e-post: Sammanfattning Detta projekt är en del i ett större projekt om uthålligt nyttjande av ekrik skog som bedrivs sedan år 2000, där effekterna av ett måttligt biobränsleuttag i områden med hög biologisk mångfald utvärderas. Delprojektets huvudfrågeställningen lyder: Hur påverkas vedsvampfloran (fruktkroppsförekomster) på experimentellt skapade eklågor i provytor med gallringsuttag? Med låga menas liggande dött (fällt) träd. Under vintern 2002/2003 utfördes naturvårdsgallring för bränsleuttag i 25 ekdominerade skogar belägna i nyckelbiotoper eller naturreservat i Götaland. I varje skog skapades två provytor varav den ena gallrades och den andra lämnades orörd som kontroll (sluten skog). På alla lokaler utom en, som föll bort, tillskapades i samband med gallringen 2 eklågor i varje provyta. De resulterande 96 eklågorna utgör ett sällsynt gynnsamt tillfälle att i ett experiment med rigorös design utvärdera effekterna på biologisk mångfald på ett för naturvården mycket relevant substrat: lågor av ett ädellövträd. De valda ekarnas dimension är måttlig (genomsnittlig diameter i brösthöjd 25 cm, intervall cm) vilket medför en hög relevans även för produktionsskog. Svampar valdes som studieobjekt under hypotesen att dessa är känsliga för uttorkning och därmed kan ge svar på frågan om omfattningen av biobränsleuttaget är acceptabel för känsliga organismgrupper. Lågorna inventerades under höstarna 2006 och Sammanlagt hittades 197 olika arter av vedsvampar på dessa eklågor. Jämförelsen mellan gallrade ytor och kontrollytor visade ingen påtaglig effekt av biobränsleuttaget på genomsnittlig artrikedom av svampar (fruktkroppar). Däremot visade en analys med multipel regression (provytor poolade) att både ökat ljusinsläpp (kronöppning) och ökad nedbrytningsgrad leder till ökad artrikedom per låga. Nedbrytningsgrad var den viktigaste faktorn: från hård till relativt nedbruten ved ökade artrikedomen från i genomsnitt 7,1 arter per låga till 9,6 arter per låga. Om man kontrollerar för nedbrytning upptäcks en positiv effekt av ljusinsläpp, men ej av behandling (gallring-kontroll). Artsammansättningen av vedsvampar påverkades signifikant av faktorerna barktäckning, lågans tjocklek och volym. Ljusinsläppet hade här lägst förklaringsvärde av alla testade faktorer. Ingen effekt av gallringsuttaget kan spåras på artsammansättningen. Vår sammanfattande tolkning av resultatet med relevans för biobränsleuttag är: Ökad (men fortfarande måttlig) exponering gynnade överraskande nog artrikedomen av vedsvampar. Att själva behandlingen inte gav någon signifikant effekt kan delvis förklaras av att gallringens effekter var punktvisa (ljusbrunnar) snarare än knutna till hela provytor. Vidare har viss igenväxning skett 4-5 år efter uttaget. En tänkbar mekanism bakom ökningen i artantal kan vara att ökad temperatur i veden (givet att allvarlig uttorkning inte sker) gynnar nedbrytningsaktiviteten och artrikedomen, vilket bör undersökas ytterligare. Vad gäller artsammansättning av vedsvampar på lågorna så finner vi ingen effekt av exponering (ljusinsläpp). Biobränsleuttag av det genomförda slaget kan utföras utan hinder med avseende på naturvärden knutna till eklågor i den undersökta typen av skog. Vi är försiktigt positiva till uttag generellt med vår metod även för flera andra organismgrupper och då relativt höga naturvärden förekommer i igenväxta ek-rika lövskogar av olika slag se vidare Slutsatser och resultat för 1

2 andra organismgrupper i slutet av denna rapport. Biofuel harvesting in oak-rich temperate forest - effects on the wood fungi on oak logs Björn Nordén, Dep. of Plant and Environmental Sciences, Göteborg University, tel: , bjorn.norden@dpes.gu.se. Frank Götmark, Department of Zoology, Göteborg University, tel: , frank.gotmark@zool.gu.se. Summary As a part of a larger collaborative project concerning sustainable use of oak-rich forest, this study reports on the effects of biofuel harvesting on biodiversity of wood-living fungi on oak logs. The logs were created experimentally in the winter 2002/2003 in 24 stands in south Sweden. Two logs were placed in each of two plots (one experimental plot in which on average 30% of the basal area was removed, and one closed canopy control plot) in each stand. The 96 created logs had a mean diameter (dbh) of 25 cm (range cm), and were surveyed in the autumns of 2006 and Fungi (fruit-bodies of ascomycetes and basidiomycetes) were surveyed under the hypothesis that the number of species would decrease after partial cutting due to increased exposure and desiccation. We found in total 197 species but no effect of treatment on the mean number of species. However, in a multiple regression analysis we show that increased canopy openness above each log affects species richness positively. The strongest factor however (also positive) in the regression analysis was decay stage. From hard to relatively decayed wood, species richness increased from on average 7,1 species per log to 9,6 species per log. Species composition was significantly affected by bark coverage, and by radius and volume of logs. Regarding species composition, canopy openness was non-significant and the least influential of all tested factors. We found no effect of the experimental treatment. We conclude that our hypothesis was falsified and that moderate opening of the canopy increases species richness of fungi on oak logs. The reason for lack of treatment effect, when contrasting experimental and control plots, may be variable local exposure conditions for logs in the experimental plots. Variable regrowth have taken place since the time of cutting. The mechanism behind the increase in species richness with exposure is not known, but may be associated with higher temperatures in wood, speeding up the process of decomposition. We did not find evidence that any certain species was favoured or disfavoured by increased exposure. Likewise, we could not detect any negative effect on the number of species or occurrences of redlisted species and rare species. We conclude that biofuel harvesting of the type tested can be performed without detrimental effects on fungi on oak logs, and can be recommended in suitable areas. Fig. 1 Undersökningsområdet och lokaler (Study area with sites) 2

3 Bakgrund Detta projekt är en del i ett större samarbetsprojekt om uthålligt nyttjande av ekdominerad skog ( Ekprojektet ) som bedrivs sedan år 2000 vid Göteborgs Universitet, där effekterna av ett måttligt biobränsleuttag i områden med hög biologisk mångfald utvärderas. Under vintern 2002/2003 utfördes naturvårdsgallring för bränsleuttag i 25 ekdominerade skogar belägna i nyckelbiotoper eller naturreservat i Götaland (se Fig. 1). I varje skog skapades två provytor varav den ena gallrades och den andra lämnades orörd som kontroll (sluten skog). På alla lokaler utom en (nr 6), som föll bort, tillskapades i samband med gallringen 2 eklågor i varje provyta. De resulterande 96 eklågorna utgör ett sällsynt gynnsamt tillfälle att i ett experiment med rigorös design utvärdera effekterna på biologisk mångfald på ett för naturvården mycket relevant substrat: lågor av ett ädellövträd. De valda ekarnas dimension är måttlig (medeldiameter i brösthöjd 25 cm, intervall cm) vilket medför en hög relevans även för produktionsskog. Svampar valdes som studieobjekt under hypotesen att dessa är känsliga för uttorkning och därmed kan ge svar på frågan om omfattningen och intensiteten av biobränsleuttaget är acceptabel för känsliga organismgrupper. Delprojektets huvudfrågeställningen lyder: Hur påverkas vedsvampfloran (fruktkroppsförekomster) på experimentellt skapade eklågor i provytor med gallringsuttag? Med låga avses liggande dött (fällt) träd. Material och metod De 96 eklågorna inventerades med avseende på svampfruktkroppar under höstarna (oktober) år 2006 och Lågorna är uppdelade i en kortare del på cirka 1,6 meter, och en längre del som utgörs av resten av trädet. Fördelen med en avsågad mindre del är denna går att vända på så att fruktkroppar kan insamlas från dess undersida. Många skinnsvampar och tickor bildar främst fruktkroppar på ved med direkt markkontakt. Om eklågans längre del vilade mot marken var den inte direkt tillgänglig för provtagning men prov togs varje halvmeter genom att sticka kniven så långt under lågan som möjligt. På detta sätt undveks (minimerades) att artrikedomen underskattades för lågor med mycket markkontakt. Alla delar på lågan, inklusive dess grenar, som var grövre än 10 cm inventerades. Vedens nedbrytningsgrad bedömdes genom ett flertal instick med kniv i varje låga och klassificerades efter en skala där 1 = hårt trä där en knivspets inte penetrerar med normal handstyrka, 2 = en knivspets kan stickas in 1-2 mm med normal handstyrka, 3 = en knivspets kan stickas in 1-2 cm med normal handstyrka. Nedbrytningstadium 4 innebär att hela knivbladet kan föras in men att lågan behåller sin form. Barktäckning på eklågan bedömdes i 10-delar där 10 = barken helt intakt, 9 = lågan har tappat en 10-del bark, osv ner till 0 = ingen bark alls finns kvar. Markkontakt uppskattades i procent (%) av lågans längd som ligger på marken. Ljusinsläpp (öppning i kronskikt) mättes som genomsnittlig synlig himmel i procent (%) av en sfär ovan 45 från markytan (mätt av två personer vid mitten av eklågan, snittvärde av deras skattningar). Varje fruktkropps position längs med lågans huvuddel mättes in med måttband för senare analyser av successionsmönster och samexistens. Fig. 2 visar en av våra 96 experimentella lågor. 3

4 Fig. 2. En av de 96 tillskapade eklågorna med ett utplacerat måttband och GPS. I förgrunden skymtar lågans avsågade korta del som vändes vid inventeringen. Resultat Artrikedom Sammanlagt hittades 197 olika arter av vedsvampar på de 24 lokalerna. Den 3 vanligaste arterna var raggskinn Stereum hirsutum (Fig. 3), vintermussling Panellus mitis och ribbgrynna Phlebia radiata. Fyra rödlistade arter noterades: Lentaria byssiseda (spinnfingersvamp, NT, Fig. 4), Nemania confluens (liten ekdyna, NT), Perenniporia medulla-panis (brödmärgsticka, NT) och Phlebia subulata (vitt vaxskinn VU). Fyra arter var nya för Sverige, Rimbachia neckerae, Paecilomyces fumosoroseus, Rosellinia desmazierii och Flagelloscypha minutissima. Fig. 3. Raggskinn Stereum hirsutum. Hittills 4 den mest

5 frekventa av alla arter på lågorna. Fig. 4. Lentaria byssiseda, en av de fyra rödlistade arter som hittills koloniserat lågorna, och den mest frekventa. Effekter av biobränsleuttaget Ingen effekt på artrikedomen av gallringen för biobränsleuttag kunde märkas vid en jämförelse mellan behandlingarna. Kontrollytorna hade fler arter än de gallrade ytorna på endast 12 lokaler. Detta innebär alltså att hypotesen att svampfloran (fruktkroppar) missgynnas genom ökad uttorkning som en följd av ett större ljusinsläpp och mer ventilation kan förkastas i vårt studiesystem. Tidigare resultat visar att svampfloran på klen död ved påverkas mer negativt på grund av större uttorkningsrisk. Därmed kan man redan här säga att biobränsleuttag av denna omfattning är acceptabel sett utifrån denna organismgrupp och död ekved. Det är dock viktigt, och ger ytterligare information, att närmare analysera de enskilda miljövariablernas inverkan, samt att ta hänsyn till eventuella förändringar i artsammansättning. Enskilda miljövariablers inverkan på artrikedomen För att avgöra vilka av ett flertal mätta variabler som påverkar artrikedom signifikant gjordes en multipel regressionsanalys med de ingående variablerna behandling (gallring, kontroll), nedbrytningsgrad, ljusinsläpp, barktäckning, markkontakt, markfuktighet, samt lågans radie. Den multipla stegvisa regressionen gav ett tydligt svar. Positiv faktor för artrikedom per låga var nedbrytningsgrad (Fig. 5). Således ju längre successionen fortskrider, ju fler arter kan påvisas vid fruktkroppsinventeringar, åtminstone i detta (relativt tidiga) stadium av nedbrytningen. Ytterligare en (positiv) variabel gick in i modellen: ljusinsläpp, om än med något lägre förklaringsgrad/signifikans (Fig. 6, Tabell 1.). Tvärtemot vår hypotes förefallar alltså artrikedomen gynnas av ett ökat ljusinsläpp som följd av gallring. Mekanismen bakom detta är okänd. Det överraskande resultatet stöds dock av en finsk studie av asplågor (Junninen et al. 2007). Övriga faktorer hade låga förklaringsvärden. Det kan tyckas överraskande att behandling (gallring) inte gav positiv effekt om ljusinsläpp gör det, men variationen i lågornas position är stor; de ligger också nära marken, där relativt snabb utveckling sker hos örter, gräs och inte minst vedartade växter under en 4-5 år. 5

6 Tabell 1. Resultatet av den multipla regressionen i siffror. Unstandardized Coefficients Model B Std. Error Standardized Coefficients t Sig. Collinearity Statistics Beta Tolerance VIF 1 (Constant) 9,310,902 10,318,000 NEDBRYT 1,532,497,305 3,085,003 1,000 1,000 2 (Constant) 7,858 1,116 7,041,000 NEDBRYT 1,670,492,332 3,396,001,983 1,017 LJUSINSL 3,019E-02,014,209 2,138,035,983 1,017 Dependent Variable: ANTARTER ANTARTER 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0 4,5 ANTARTER NED BRYT Fig. 5. Sambandet mellan nedbrytningstadium och antal arter per låga. LJUSINSL Fig. 6.Sambandet mellan ljusinsläpp och antal arter per låga. Enskilda miljövariablers inverkan på artsammansättning Med hjälp av ordinationsmetoden NMDS åskådliggjordes hur miljövariablerna är associerade med lokaler (Fig. 7), och arter (Fig. 8) samt vilket förklaringsvärde de har (permutationstest, 1000 permutationer). Ett viktigt resultat är att eklågorna i gallringsytorna och kontrollytorna inte skiljer sig i artsammansättning (Fig. 7), således tycks inte virkesuttaget i sig påverka artuppsättningen. Signifikanta faktorer för artsammansättningen blev barktäckningsgrad (p=0,001 ***), radie (p=0,001 ***), och volym (p=0,009 ***), (Fig. 8, signifikansen avspeglas i vektorernas längd i figuren). Intressant att notera är att ljusinsläppet har lägst förklaringsvärde(p=0,662). Det finns tydligen få vedsvamparter som påverkas starkt av exponeringsgrad i grövre ved. 6

7 Fig. 7. Denna ordination visar att kontroll- och gallringsytor har god spridning i förhållande till de behandlade miljövariablerna, och att artsammansättningen överlappar starkt mellan kontrolloch gallringsytor (ellipser: en standardavvikelse, viktat medelvärde, behandlingar). Fig. 8. Fördelningen av arter i relation till miljövariablerna (för påträffade arter, se Tabell 2). 7

8 Tabell 2. Arter i Fig 8, representerade med nummer. 1 Agaricaceae sp 51 Galerina stylifera 101 Mycena corticola 151 Rimbachia neckerae 2 Amphinema byssoides 52 Galerina vittiformis 102 Mycena epipterygia 152 Rosellinia desmazierii 3 Antrodiella semisupina 53 Ganoderma lipsiense 103 Mycena erubescens 153 Schizophora paradoxa 4 Armillaria mellea 54 Gymnopilus spectabilis 104 Mycena galericulata 154 Scopuloides hydnoides 5 Ascocoryne sarcoides 55 Hapalopilus nidulans 105 Mycena galopus 155 Scopuloides rimosa 6 Athelia decipens 56 Hemimycena sp 106 Mycena haematopus 156 Sistotrema autumnale 7 Athelia epiphylla 57 Henningsomyces candidus 107 Mycena hiemalis 157 Sistotrema brinkmanii 8 Basidiodendron eyrei 58 Holwaya mucida 108 Mycena inclinata 158 Skeletocutis nivea 9 Bertia moriformis 59 Hymenochaete rubiginosa 109 Mycena polygramma 159 Steccherinum fimbriatum 10 Bisporella citrina 60 Hyphoderma argillaceum 110 Mycena rubromarginata 160 Stereum gausapatum 11 Bjerkandera adusta 61 Hyphoderma praetermissum 111 Mycena viscosa 161 Stereum hirsutum 12 Bobitius reticulatus 62 Hyphoderma puberum 112 Mycena vitilis 162 Stereum rugosum 13 Botryobasidium laeve 63 Hyphoderma roseocremeum 113 Mycoacia aurea 163 Thanatephorus fusisporus 14 Botryobasidium obtusisporum 64 Hyphoderma setigerum 114 Mycoacia uda 164 Tomentella badia 15 Botryobasidium subcronatum 65 Hyphodontia arguta 115 Nectria episphaeria 165 Tomentella botryoides 16 Byssocorticium atrovirens 66 Hyphodontia barba-jovis 116 Nemania confluens 166 Tomentella bredsadoliana 17 Calocera cornea 67 Hyphodontia breviseta 117 Nemania serpens 167 Tomentella bryophila 18 Calocera viscosa 68 Hyphodontia crustosa 118 Obolarina dryophila 168 Tomentella crinalis 19 Ceraceomyces sublaevis 69 Hyphodontia paradoxa 119 Omphalina epichysium 169 Tomentella fibrosa 20 Ceratostomella sp 70 Hyphodontia quercina 120 Omphalina rustica 170 Tomentella fuscocinerea 21 Cercophora caudata 71 Hyphodontia sambuci 121 Oudemansiella platyphylla 171 Tomentella griseoumbrina 22 Ceriporia reticulata 72 Hyphodontiella multiseptata 122 Oxyporus obducens 172 Tomentella lapida 23 Ceriporia viridans 73 Hypholoma fasciculare 123 Paecilomyces fumosoroseus 173 Tomentella lateritia 24 Chaetesphaeria myriocarpa 74 Hypochnicium eichleri 124 Panellus mitis 174 Tomentella lilacinogrisea 25 Clitocybe clavipes 75 Hypochnicium erikssonii 125 Panellus serotinus 175 Tomentella pilosa 26 Clitocybe lignatilis 76 Hypochnicium sphaerosporum 126 Panellus stypticus 176 Tomentella punicea 27 Collybia butyracea 77 Hypocrea rufa 127 Paxillus involutus 177 Tomentella radiosa 28 Collybia cockei 78 Hypocrea sp 128 Perennipora medulla-panis 178 Tomentella stuposa 29 Collybia dryophila 79 Hypoderma roseocremeum 129 Phaeobulgaria inquinans 179 Tomentella subclavigera 30 Collybia peronata 80 Hypodontia quercina 130 Phanerochaete tuberculata 180 Tomentella sublilacina 31 Coniophora arida 81 Hypomyces aurantius 131 Phanerochaete velutina 181 Tomentella subtestacea 32 Coprinus micaceus 82 Hypomyces sp 132 Phellinus sp 182 Tomentella umbrinospora 33 Creopus gelatinosus 83 Hysterium pulicare 133 Phlebia radiata 183 Tomentella viridula 34 Cristina gallica 84 Inextomyces contiguus 134 Phlebia rufa 184 Tomentellopsis bresadoliana 35 Cristina helvetica 85 Lasiosphaeria hirsuta 135 Phlebia subulata 185 Tomentellopsis echinospora 36 Dacrymyces capitata 86 Lasiosphaeria ovina 136 Phlebiella sulphurea 186 Trametes multicolor 37 Dacrymyces stillatus 87 Lentaria byssiseda 137 Pholiota lenta 187 Trametes pubescens 38 Datronia mollis 88 Lenzites betulina 138 Pholiota tuberculosa 188 Trametes versicolor 39 Diatrype decorticata 89 Lophiostoma sp 139 Piloderma byssinum 189 Trechispora confinis 40 Diatrype flavovirens 90 Luellia recondita 140 Piloderma croceum 190 Trechispora farinacea 41 Entoloma sp 91 Lycogala epidendron 141 Pleurotus ostreatus 191 Trechispora mollusca 42 Eriopeziza caesia 92 Lycoperdon perlatum 142 Pleurotus pulmonarius 192 Trechispora stellulata 43 Euepixylon udum 93 Marasmiellus ramealis 143 Pluteus aticapillus 193 Tricholoma sulphureum 44 Exidia pithya 94 Melanomma pulvis-pyrius 144 Pluteus salicinus 194 Tubeufia cerea 45 Exidia truncata 95 Merulius tremellosus 145 Porotheleum fimbriatum 195 Vuilleminia comedens 46 Fayodia pseudoclusilis 96 Moristroma quercinum 146 Psathyrella caput-medusae 196 Xylaria hypoxylon 47 Flagelloscypha minutissima 97 Mycena abramsii 147 Psathyrella cotonea 197 Zignolla fallax 48 Fomes fomentarius 98 Mycena acicula 148 Pseudotomentella tristis 49 Galerina clavata 99 Mycena alba 149 Radulomyces molaris 50 Galerina marginata 100 Mycena arcangeliana 150 Rickenella sp 8

9 Slutsatser och resultat för andra organismgrupper Vår sammanfattande tolkning av resultatet med relevans för biobränsleuttag är: Ökad (men fortfarande måttlig) exponering gynnade överraskande nog artrikedomen av vedsvampar på eklågor. Att själva behandlingen inte gav någon signifikant effekt kan delvis förklaras av att gallringens effekter var punktvisa (ljusbrunnar) snarare än knutna till hela provytor. Vidare har viss igenväxning skett 4-5 år efter uttaget. Mekanismen bakom ökningen i artantal kan vara att ökad temperatur i veden, samtidigt som uttorkning inte sker, gynnar nedbrytningsaktiviteten och artrikedomen (bör undersökas vidare). Vad gäller artsammansättning så finner vi emellertid ingen effekt av exponering (ljusinsläpp). Biobränsleuttag av det genomförda slaget kan utföras utan hinder med avseende på naturvärden knutna till eklågor. Vi är försiktigt positiva till uttag generellt med vår metod även då relativt höga naturvärden i lövskog förekommer. För de organismgrupper vi studerat gäller i korthet följande, vad gäller naturvårdsinriktade biobränsle-uttag (25-30% av grundytan uttagen, i bestånd med i stort sett slutet krontak och m 2 /ha i grundyta). En tidig studie av vedsvampar (alla substrat) före-efter gallring visade en reduktion i artrikedom av fruktkroppar i gallringsytorna, men effekten var ganska svag och är troligen relativt kortvarig. Kärlväxter (örter och gräs) gynnas av det ökade ljusinsläppet så även mer krävande lundarter och två rödlistade arter. Markmossor gynnas sannolikt av gallringen (opublicerade resultat, Heidi Paltto) medan mossor på dödved missgynnas (svagt). Lavar på dödved ökar i artrikedom till följd av gallringen; varken rödlistade lavar eller rödlistade mossor på dödved påverkas av naturvårdsgallringen. För den stora gruppen skalbaggar gynnas artrikedomen hos både vedlevande ekdjur och herbivorer genom gallringen. En brasklapp är att våra data tyder på att gruppen rödlistade vedskalbaggar i denna skogsmiljö skulle missgynnas om uttaget vore större än cirka 25-30% (Franc & Götmark 2008). Uttaget tycks inte påverka de uttorkningskänsliga svampmyggorna nämnvärt. Öppenheten reducerar individantalet av olika arter av landsnäckor, och troligen även (svagt) artrikedomen för denna grupp (examensarbeten, pågående). För uförlig populärvetenskaplig redovisning av de resultat som nämns ovan, se Götmark m fl 2001, 2002, 2003, 2005, 2007). Ett nytt Nyhetsbrev från projektet planeras till våren Sammantaget indikerar våra resultat att försiktiga naturvårdsinriktade biobränsleuttag kan rekommenderas, men måste bygga på bedömningar av beståndens karaktär, naturvärden och omgivande landskap (mer detaljerade råd kommer att utarbetas). Resultatet visar på en viktig positiv aspekt: Att tillskapa (medel)grov död ved av ek på lokaler med lite sådan kan ge hög artmångfald, och flera sällsynta arter kan kolonisera. Restaurering av en artrik vedsvampflora är alltså möjlig, och tillskapande av lågor skulle kunna vara en lämplig åtgärd i samband uttag i produktions- och naturvärdesskogar. Vid biobränslegallringar rekommenderar vi att en bedömining först görs av befintlig mängd dödved i olika nedbrytningsstadier och av olika trädslag därefter kan man avgöra behovet av att tillskapa nya högstubbar och lågor. De här undersökta lågorna är i början av sin nedbrytning och vi kommer att fortsätta följa dessa lågor vid fler tillfällen, givet nödvändig finansiering. Referenser Franc, N. & Götmark, F Openness in management: Hands-off vs partial cutting in conservation forests, and the response of beetles. Biological Conservation 141: Götmark F, Nordén B, m fl Bland ekar och arter. Nyhetsbrev nr 1. Finns som pdf på: Götmark F, Nordén B, m fl Bland 9 ekar och arter. Nyhetsbrev nr 2. Finns som pdf på:

10 Götmark F, Nordén B, m fl Bland ekar och arter. Nyhetsbrev nr 3. Finns som pdf på: Götmark F, Nordén B, m fl Bland ekar och arter. Nyhetsbrev nr 4. Finns som pdf på: Götmark F, Nordén B, m fl Bland ekar och arter. Nyhetsbrev nr 5. Finns som pdf på: Junninen, K, Penttilä R, Martikainen (2007). Fallen retention aspen trees on clear-cuts can be important habitats for red-listed polypores: a case study in Finland. Biodiversity and Conservation 16: