Effekter av gallring och ökat ljusinsläpp på vedsvampfloran på experimentellt skapade eklågor

Transkript

1 Institutionen för växt - och miljövetenskaper Effekter av gallring och ökat ljusinsläpp på vedsvampfloran på experimentellt skapade eklågor Bild. Lentaria på eklåga Foto: Anna Eliasson Anna Eliasson Examensarbete p Januari Handledare: Björn Nordén

2 SAMMANFATTNIN Skogsbrukets utveckling det senaste århundradet har lett till att det blivit allt mer sällsynt med död ved i skogen. För de organismer som är beroende av den döda veden innebär avsaknaden ett allvarligt hot. Syftet med denna uppsats är att se hur vedsvampfloran på eklågor påverkas då gallring genomförs i lövskog. Under vintern / utfördes gallring för bränsleuttag i ekdominerade skogar. I varje skog skapades två provytor som gallrades och två provytor som lämnades orörd som kontroll. Dessa provytor skall sedan årligen utvärderas för att se eventuella negativa följder av gallringen på den biologiska mångfalden. I varje provyta har det sågats ned en större ek för att experimentellt skapa en eklåga. Denna eklåga har därefter kapats i två delar och undersöks beträffande vedsvampfloran. Arbetet omfattar inventering av olika lokaler belägna i nyckelbiotoper eller naturreservat i ötaland. Sammantaget innefattar detta stycken provrutor med totalt stycken eklågor. Sammanlagt hittades olika arter av vedsvampar på dessa eklågor. arter fanns kvar på eklågorna från föregående inventering år. nya arter registrerades på eklågorna under detta examensarbetes inventering hösten. Men arter har inte kunnat återfinnas på eklågorna från år s inventering. Jämförelse mellan gallrade rutor och kontrollrutor beträffande effekter av gallring och ökat ljusinsläpp på experimentellt skapade eklågor har detta examensarbete inte funnit någon påtaglig skillnad mellan olika behandling av provrutorna. Det kunde fastställs att år var det endast en lokals övervikt i flest artantal/ruta för kontrollrutorna medans det år var det ett motsatt resultat med en övervikt på tre lokaler i flest artantal/ruta för gallrade rutor.

3 INNEHÅLLSFÖRTECNIN SAMMANFATTNIN... INNEHÅLLSFÖRTECNIN... INLEDNIN... Ekprojektets bakgrund... Ekprojektets syfte... MATERIAL OCH METOD... Fältinventering... Artbestämningar... Databearbetning... RESULTAT... Rödlistan... Antal olika arter per lokal... Antal lokaler vedsvampen påträffas under års inventering... De vanligast registrerade vedsvampar... Antal nya och gamla arter per lokal... Arter som ej återfunnits... allrade respektive kontrollrutor... Mosstäckning... Ljusinsläpp... Barktäckning... Nedbrytningsgrad... Markkontakt... Dödved... DISUSSION... Fältinventering... Artbestämningar... Databearbetning... Inventeringsresultat... De vanligast registrerade vedsvampar... Antal nya och gamla arter per lokal... allrade respektive kontrollrutor... Mosstäckning... Ljusinsläpp... Barktäckning... Nedbrytningsgrad... Markkontakt... Dödved... SLUTSATSER... REFERENSER... BILAOR... Bilaga, lathund i fält... Bilaga, kuvert... Bilaga, lokaldata... Bilaga, lokalförteckning.... Bilaga, vedsvampsarter...

4 INLEDNIN Våra svenska skogar är fattiga på lågor, det vill säga grova liggande trädstammar med en diameter över cm i diameter. För att öka andelen död ved kan tillfället tagas iakt då man gallrar ur en skog och då skapa lågor, detta för att gynna insekter, svampar och andra djur som är beroende av död ved. I det ständiga kretsloppet i naturen utgör en artrik grupp som vedsvampar en viktig roll. De bryter ned ved och gör näringsämnen tillgängliga för andra organismer, de skapar själva förutsättningar för exempelvis skalbaggar, insekter och i förlängningen även dessa djurs predatorer. Få känner till svamparnas liv och utseende. Den stora variation som finns i svampfloran är fortfarande dåligt känt. Några vedsvampar är långlivade medan andra dyker upp en liten tid för att sedan försvinna igen. Vedsvampar som sitter fast på ett träd är lättare att samla in och studera än exempelvis marksvamparna som fortare försvinner av sig själva eller plockas. Beträffande nedbrytning av död ved dominerar sporsäcksvampar och basidsvampar. Vilket ursprungligt trädslag den döda veden är av och grovleken på den döda veden spelar roll för artantalet av vedsvampar man finner. len ved är ett viktigt substrat för vedsvampar i synnerhet då det finns mer klen död ved i skogen än stora grova lågor. Dock är grov död ved artrikare då det gäller vedsvampar än den klenare veden. Andra arter som är beroende av vedsvampar är vedinsekterna. Det finns exempelvis ca svenska skalbaggar och minst arter av svampmyggor knutna till olika vedsvampar. Ekprojektets bakgrund Ekprojektet studerar skötsel av marker som tidigare varit hagmarker (öppna eller halvöppna) men som nu vuxit igen till slutna löv- och blandbestånd med ek. Ekarna på markerna är mellan - år gamla. Intresse för uttag av biobränsle från Sveriges skogar ökar och det behövs studier för att se hur den biologiska mångfalden påverkas. Ekprojektet har startats för att studera hur uttag av biobränsle (klenved, hemved), massauttag och naturvårdsskötsel påverkar mångfalden i skogen. Ekprojektet är ett långtidsexpriment som startade år och beräknas fortgå i år. Ekprojektet omfattar studier av flera artrika organismgrupper samtidigt för att kunna dra slutsatser om påverkan av den biologiska mångfalden i en vid innebörd. Studierna omfattar kärlväxter, lavar, marksvampar, mossor, skalbaggar, sniglar, snäckor och vedsvampar (som detta arbete omfattar). I Ekprojektet ingick från början olika skogsområden i Sydsverige som är naturreservat eller nyckelbiotoper. (Se figur samt förteckning av lokalerna i bilaga ). Figur. Lokaler som ingår i ekprojektet. Västra ötalands län:. Skölvene. arla. Östadskulle. Sandviksås. Rya åsar (. Strataskogen ingår ej) Jönköpings län:. Bondberget ronoborgs län:. Långhult. Bokhultets. råksjö by Östergötlands län:. Stafsäter. Åtvidaberg. Fagerhult. Aspenäs. Norra Vi. Fröåsa almar län:. Ulvsdal. Hallingeberg. Ytterhult. Fårbo. Emsfors. etebro. Lindö. Lilla Vickelby. Albrunna

5 I varje skog har det slumpmässigt valts ut ytor, exprimentytor och referensytor. Varje yta är på hektar. Innan man gör någonting med ytorna studerades de - år. Sedan tas det ut omkring % av virkesvolymen i exprimentytan medan referensytan lämnas orörd. Under år och skapades i dessa ytor experimentella eklågor i de numera lokaler som ingår i Ekprojektet. De svampar som studeras i Ekprojektet är basidsvampar det vill säga främst skinnsvampar, tickor och hattsvampar. En satsning görs även på sporsäckssvampar som är aktiva på våren. Under inventeringarna i lokalerna har forskarna funnit nya arter för Sverige och några fynd av arter som saknar vetenskapliga namn. På de lokaler som ingår i Ekprojektet har man innan och efter gallringen funnit basidsvampar (skinnsvampar, taggsvampar, tickor med mera) och sporsäcksvampar (kärnsvampar och skålsvampar). Man fann att basidsvamparna minskade mer än sporsvamparna i de gallrade rutorna jämfört med kontrollrutorna. Svampar som växer på klen död ved minskade mest och förklaringen till detta är antagligen att klen ved torkar ut mer än vad de grova lågorna gör. Även mykorrhizabildande arter som lever i symbios med träd minskade. Arter som däremot snabbt koloniserar nyfallna grenar ökade. Under oktober inventerades lågorna med avseende på vedsvampar. Fruktkroppar på lågorna registrerades och artbestämdes. Svampfloran i de olika lokalerna varierar men inventering tyder inte på att det fanns skillnader i artrikedom mellan ytor som gallrats och referensytorna. Något samband mellan lågans markkontakt (markfuktighet) och vedsvamparnas artrikedom kunde inte heller påvisas. Ekprojektets syfte På lång sikt vill Ekprojektet studera om naturliga störningar som stormar, översvämningar eller svampangrepp leder till väsentligt annorlunda mönster i artrikedom än om störningarna orsakas genom ett naturvårdsanpassat skogsbruk. Skötseln av igenväxta marker kan delas in i två alternativ. Fri utveckling av skogen eller att öppna upp skogen genom att hugga upp runt gamla träd. På kort sikt vill Ekprojektet studera effekten av naturvårdsinriktad gallring och det större ljusinsläpp gallringen bidrar med genom att skapa referensytor och experimentytor. Hur olika organismgrupper reagerar mäts genom att följa förändringar i artrikedomen. Särskilt beaktas nyckelarter, rödlistade arter och signalarter. Då projektet innehåller många olika organismgrupper vill man även studera om det finns generella samband mellan hög biologisk mångfald och förekomst av signalarter. Få undersökningar har gjorts på hur vedsvampar reagerar på bränsleuttag och gallring av lövskog. Ekprojektet skall därför även följa upp vad bränsleuttag och gallring kan få för konsekvenser på svampfloran. MATERIAL OCH METOD Fältinventering Arbetet omfattar inventering i fält av stycken eklågor i var sin provruta på hektar ( m) inom olika lokaler som finns i nyckelbiotoper eller naturreservat i ötaland. I varje lokal har det skapats provrutor varav provrutor har gallrats och provytor har lämnats orörda som kontrollytor. I varje provruta har det sågats ned en större ek för att experimentellt skapa en eklåga.

6 Den skapade eklågan har kapats itu för att bilda två delar som sedan har märkts upp med blått plastband. Dessa blåa band har dock på många eklågor försvunnit. Ett nytt märkningssystem infördes vid denna fältinventering hösten. Den långa eklågan har märkts med ett mm brett vitt band med stålinvävning som normalt används som elstängselband för hästar. Vi har valt detta band på grund av dess hållfasthet. Bandet har virats runt eklågan olika antal varv beroende på vilket nummer eklågan har i lokalen. varv betyder således att eklågan har nummer och så vidare (se bild ). Denna märkning har gjorts för att få ett märkningssystem som skall vara i många år och underlätta framtida inventeringar. Bild. Markering av låga nr. Foto: Anna Eliasson De två delarna av eklågan består av en kortare del på cirka meter och en längre del som är den resterande delen av eken inklusive dess grenar. Båda delarna har undersökts angående den vedsvampflora som fanns på eklågan vid undersökningstillfället. Den korta delen har två sågade ytor på ändarna av stocken och sidor runt om stocken som undersökts samt är den delen av eklågan som kunnats vända runt i fält med hjälp av en timmersax och undersökts för vedsvampar undertill. Beträffande den längre delen av eklågan har en sågad yta på ändan av stocken samt runt stammen undersökts. Om den längre delen på eklågan vilat något på marken har provtagning skett varje meter i marklinjen med hjälp av en kniv för att undersöka eventuell förekomst av vedsvamp under stocken. Den längre delen har undersökts fram till och med den punkt då diametern på stocken blir mindre cm, detsamma gäller grova grenar på eklågan. För varje lokal har det i fält använts en lathund konstruerats av Anna Eliasson (se bilaga ). På lathunden antecknas det för varje lokal som besökts, vilken lokal det gäller samt datum för inventeringen. Vidare för varje eklåga antecknas om det är en gallrad ruta eller en kontroll ruta som eklågan befinner sig i. Nedbrytningsgrad på eklågan beskrivs i en skala - där = hårt trä, = en knivspets kan stickas in lite fram till då lågan ej är synlig utan helt nedbruten. Barkteckning på eklågan mäts i delar där = barken helt intakt, = tappat lite bark ner till = ingen bark alls finns kvar. Markkontakt mäts i procent (%) av lågan som ligger på marken. Ljusinsläpp mäts som genomsnittet i procent (%) av himmelen som två olika personer ser när de står i mitten av eklågan och tittar uppåt. Dödved inom meter från eklågan antecknas. Antal insamlade kuvert (svampprov) per eklåga antecknas för att senare stämmas av. Hur stor del i procent av eklågan som är mossbeklädnad antecknas samt eventuellt andra observationer av intresse. Varje insamlat svampprov i fält läggs i ett kuvert som vikts av ett A papper med en liten lathund utanpå för anteckningshjälp konstruerad av Anna Eliasson (se bilaga ). På detta kuvert noteras datum, lokal, behandling av provruta, nummer på eklåga, om provet kommer från den korta eller långa stocken. Om provet tas från den korta delen noteras var provet är taget, om det är från kanten, sidan eller under stocken. Är provet taget från den långa delen noteras om provet kommer ifrån kanten samt på vilket avstånd från kanten om provet tas ovan stocken eller vid marken eller om provet tagits på en gren. Eventuella foton tagna av vedsvampen antecknas och vem som samlat in svampprovet. Små svampar och speciellt små hattsvampar som ej bedöms lämpliga att förvaras i ett kuvert då de lätt går isönder läggs i en låda med fack och facknumret antecknas på ett tomt kuvert.

7 Alla kuvert samlas in och torkas i kuvertet så snart det finns möjlighet i fält. Sedan torkas alla kuvert med svampprover i ett speciellt torkrum på Institutionen för växt - och miljövetenskaper. Artbestämningar Artbestämningar av större vedsvampar har gjorts i fält och antecknats på kuvert. All annan artbestämning har gjorts i svampbiblioteket på Institutionen för växt och miljövetenskaper av Anna Eliasson och Björn Nordén. Proverna med svamp har efter torkning granskats och undersökts först i en stereolupp. Vissa svampprover har på makroskopiska karaktärer då kunnat artbestämmas. Majoriteten av svampprov har undersökts i mikroskop för artbestämning på dess mikrokaraktärer. Samtliga vedsvampar som undersökts i mikroskop har artbestämts genom nyckling på deras mikrokaraktärer med hjälp av bestämningslitteratur (Nordic macromycetes volymer). Bild. Stereum hirsutum Foto Anna Eliasson Databearbetning Alla svampprover som artbestämts har förts in i ett exceldokument. I dokumentet har det förts in data om latinskt namn på vedsvampen, viket datum som insamlingen skett, vilken lokal som inventerats, om provrutan varit en gallrad ruta eller en kontroll ruta, vilket nummer på låga som provet tagits ifrån, var på den korta stocken provet tagits, på vilken längd provet tagits på den långa stocken samt andra noteringar som gjorts i fält eller vid artbestämningen. Vidare har det med hjälp av färgkodning tydliggjorts om arten fanns på lågan år och även finns där år eller om det rör sig om nya arter på eklågan år samt om arten inte kunnat återfinnas på eklågan år. Andra blad i exceldokumentet innehåller arter i bokstavsordning samt antal lokaler som arten finns år eller antal fynd som registrerats av arten år per lokal eller låga. Ett blad innehåller år och år data om lokal, antal arter samt data från lathund (se bilaga ). RESULTAT Sammanlagt hittades olika arter (se bilaga ) av vedsvampar vid inventeringen på hösten år i de olika lokalerna som ingår i Ekprojektet. Dessa lokaler inrymmer stycken eklågor och på lika många provrutor. Av de arterna var arter nya fynd som ej registrerats på eklågorna vid års inventering. arter återfanns från föregående års inventering. Det konstaterades även att arter inte kunnat återfinnas från år s inventering. Rödlistan Av de arter som registrerades år återfinns endast stycken arter på den svenska rödlistan från ArtDatabanken. stycken arter finns i kategori missgynnad (NT), Lentaria byssiseda (spinnfingersvamp) och Nemania confluens (liten ekdyna). En art återfinns i kategorin sårbar (VU), Phlebia subulata (vitt vaxskinn).

8 Antal olika arter per lokal Artrikast lokal år är Hallingeberg (HAL) med olika arter följt av Lindö (LIN) med olika arter och Fårbo (FÅR) med olika arter. Samtliga dessa lokaler finns i almar län. Därefter kommer Aspenäs (ASP), Emsfors (EMS), Stafsäter (STA) med olika arter som registrerats. Tätt följd av Lilla Vickelby (VIC), råksjö by (RÅ), arla (AR) med olika arter. Den lokal med minst antal registrerade arter var Skölvene (SÖ) med olika arter. Antal olika arter per lokal år Antal olika arter ÖST ÅTV YTT VIC ULV STA SÖ SAN RYA NOR LÅN LIN RÅ AR HAL ET FÅR FRÖ FA EMS BON BO ASP ALB Figur. Antal olika arter per lokal vid inventeringen år. Antal lokaler vedsvampen påträffas under års inventering Vissa arter av vedsvamp är vanligt förekommande på många lokaler. I figur nedan redovisas de arter av vedsvamp som påträffats på flest lokaler vid års inventering. Vanligast observerande vedsvamp var Eiropeziza caesia samt Stereum hirsutum som förekom på samtliga lokaler. Panellus mitis förekom på lokaler och Schizophora paradoxa förekom på lokaler. Därefter följde Hyphoderma setigerum, Phlebia radiata, Mycena erubescens, Ascocoryne sarcoides, Hyphodontia quercina och Phlebia rufa. Antal lokaler som arten finns på år Antal lokaler Stereum hirsutum Eiropeziza caesia Panellus mitis Schizophora paradoxa Hyphoderma setigerum Phlebia radiata Mycena erubescens Ascocoryne sarcoides Hyphodontia quercina Phlebia rufa Figur. Antal lokaler som vedsvampen påträffas vid års inventering.

9 De vanligast registrerade vedsvampar Antal registrerade fynd av vedsvamp som konstaterats vid år inventering redovisas i nedanstående figur. Den mest frekventa registreringen var för arten Stereum hirsutum som noterats gånger (, % av noteringarna). Sedan följer Panellus mitis med noteringar (, %), Phlebia radiata med noteringar ( %), Eiropeziza caesia med noteringar (, %) samt Schizophora paradoxa med noteringar (, %). arter observerades bara gång år. Antal svampprov Vanligast registrerad svampart år Stereum hirsutum Panellus mitis Phlebia radiata Eiropeziza caesia Schizophora paradoxa Hyphoderma setigerum Panellus serotinus Hyphodontia quercina Mycena erubescens Ascocoryne sarcoides Figur. Flest registreringar av vedsvampar Antal nya och gamla arter per lokal Fördelningen av nya arter för lokalen respektive arter som återfunnits i lokalen redovisas i figur nedan. Flest antal nya arter i en lokal återfinns i Hallingeberg (HAL) med stycken nya arter för denna lokal, därefter följer Aspenäs (ASP) med nya arter, arla (AR) samt Stafsäter (STA) har nya arter vardera. Procentuell fördelning av nyfunna arter av lokalens totala artantal utfaller för de tre lokalerna med flest nyregistreringarna som följande, Hallingeberg (HAL) har % nya arter, Aspenäs (ASP) har % nya arter och arla (AR) har % nya arter. Minst antal nya arter stycken eller % nya arter registrerades för Bokhultet (BO). Den lokal som har flest arter som återfunnits från föregående års inventering är Emsfors (EMS) arter ( %) som fanns kvar sedan år inventering och råksjö by (RÅ) också med arter ( %) kvar samt Bokhultet (BO) med arter ( %). Arter som återfunnits Fördelning av nya och återfunna arter Nya arter på lokalen ÖST ÅTV YTT VIC ULV STA SÖ SAN RYA NOR LÅN LIN RÅ AR HAL ET FÅR FRÖ FA EMS BON BO ASP ALB Figur. Fördelning av totala artantalet uppdelat på nyfunna och återfunna arter.

10 Arter som ej återfunnits Många arter från inventeringen år har inte återfunnits i år s inventering och de redovisas i nedanstående figur. Den lokal som har där flest arter ej kunnat återfinnas vid års inventering är Fårbo (FÅR) med st arter följt av arla (AR) med st arter samt Albrunna (ALB) med st arter. som ej återfunnits på lokalen Arter som ej återfunnits på lokalen ÖST ÅTV YTT VIC ULV STA SÖ SAN RYA NOR LÅN LIN RÅ AR HAL ET FÅR FRÖ FA EMS BON BO ASP ALB Figur. Arter som ej återfanns år på respektive lokal. allrade respektive kontrollrutor Vid uppdelning av lokalerna i kontrollrutor respektive gallrade rutor fördelar sig antal olika arter som följande: ontrollrutorna har flest antal arter i lokaler medans det i lokaler var i de gallrade rutorna vi fann flest antal olika arter. I en lokal var det lika många antal olika arter i kontrollrutorna som i de gallrade rutorna. Flest nya arter för lokalen fördelande sig som följande: I lokaler var det en övervikt av nya arter i kontrollrutorna medans det för lokaler var en övervikt nya arter i de gallrade rutorna. I en lokal fanns det lika många nya arter i de gallrade rutorna som i kontrollrutorna. Antal försvunna arter i lokalen fördelande sig som följande: För av lokalerna var det i de gallrade rutorna som flest arter ej kunnat återfinnas från års inventering. I lokaler var det i kontrollrutorna som flest arter ej kunnat återfinnas. För lokaler var det lika många arter som ej kunnat återfinnas i de gallrade rutorna som i kontroll rutorna.

11 Mosstäckning I nedanstående figur redovisar relationen mellan antal registrerade arter på eklåga i förhållande till hur mycket av eklågan som är täckt av mossa mätt i procent. Värden kommer från lågor i lokaler. Linjär () Mosstäckning % Figur. Antal olika arter i förhållande till eklågans mosstäckning i procent år. Ljusinsläpp Nedanstående figur redovisar relationen mellan antal registrerade arter i förhållande till hur mycket av himmelen som observerats i procent ovanför eklågan. Insamlade uppgifter från stycken eklågor ( lokaler) Linjär () Ljusinsläpp % Figur. Antal olika arter i förhållande till ljusinsläpp i procent år.

12 Barktäckning Nedanstående figur redovisar relationen mellan antal registrerade arter i förhållande till hur stor del av lågan som täckts av bark. Mäts i delar ( = barken hel, = tappat lite bark, = ingen bark kvar). Bygger på insamlade uppgifter från stycken eklågor ( lokaler). Linjär () Barktäckning % Figur. Antal olika arter i förhållande till eklågans barktäckning mätt i -delar år. Nedbrytningsgrad Nedanstående figur redovisar relationen mellan antal registrerade arter i förhållande till nedbrytningsgraden av eklågan. Mäts i en skala om - ( = hårt trä, = kniv in lite!= lågan syns ej). Bygger på insamlade uppgifter av stycken eklågor ( lokaler). Linjär (), Nedbrytningsgrad - Figur. Antal olika arter i förhållande till eklågans nedbrytningsgrad år.

13 Markkontakt Nedanstående figur redovisar relationen mellan antal registrerade arter på eklågor i förhållande till hur många procent av eklågan som ligger i kontakt med marken. Bygger på insamlade uppgifter av stycken eklågor ( lokaler). Linjär (), Markontakt % Figur. Antal olika arter i förhållande till eklågans markkontakt i procent år. Dödved Nedanstående figur bygger på insamlade uppgifter om annan död ved som finns i omedelbar närhet av stycken eklågor ( lokaler). Art och antal stockar av död ved har noterats. För att förenkla figuren så har endast hela döda träd i närheten tagit med i uträkningen. För utförligare information om art och antal se bilaga med lokaldata. arter Linjär (arter) Död ved Figur. Antal olika arter i förhållande till död ved i omedelbar närhet till eklågan år.

14 DISUSSION Fältinventering Arbetets omfattning med inventering i fält av olika lokaler i olika län belägna i ötaland har krävt att olika inventerare delat på sysslan. Det har i huvudsak varit två olika inventerare i fält (Elisabeth Eriksson & Anna Eliasson) medan analyseringen av vedsvamparna har utförts av mig. Eftersom vi varit två inventerare involverade kan ha resulterat i avvikelser i inrapporterade data mellan olika inventerare dock har samma grundprinciper följts. Samtliga lågor som ingår i Ekprojektet har återfunnits i års inventering. Det kan dock i enstaka fall förelägga risk för förväxling av lågnummer i några lokaler. Detta på grund av orienteringsmissar i terrängen, undermålig märkning av provrutor eller problem med att förstå kartskisserna, vilka finns som underlag för varje lokal. Förväxlingar av lågnummer kommer i framtiden att avlägsnas då vi år märkt upp varje låga med sitt nummer i vitt hållfast band (se bild ). Det var även vår ambition att år dokumentera varje låga med ett PS så de i framtiden skulle vara lättare att återfinna då markeringarna för lokalerna i vissa fall är svårfunna. Denna PS inventeringen har dock inte kunnat genomföras år då den avsedda PS-mottagaren ej fungerat. Bild. Eklåga Foto Anna Eliasson Den korta delen eklåga har i vissa fall förflyttats en bit från den långa delen. Denna förflyttning kan bero på att marken sluttar och den korta delen rullat iväg, djur (ev vildsvin) bökar på den korta delen eller människor som förflyttat den. I framtiden kan det bli ett problem för inventeringen om den korta delen försvinner. Störst risk för störningar av eklågan är det i de lokaler som utnyttjas frekvent av allmänheten. Även mänsklig påverkan av den längre delen av eklåga bör beaktas i de här områdena. En eventuell avspärrning kan diskuteras i rutor med mycket aktiviteter. Emot detta kan argumenteras att en avspärrning bara väcker mer intresse och därmed större risk för störningar i rutorna. Enklast vore att ta upp en diskussion med skolor kring de berörda lokalerna och informera dem att det finns forskningsrutor i skogen samt be skolorna att inte lägga orienteringskontroller i provrutorna. Undersökningen av lokal samt svampprovtagningen har varit likartad då båda inventerarna använt samma lathund. Den mängd av vedsvampen som provtagits och samlats i kuvert för vidare bestämning har varit så liten som möjligt. Detta för att ej påverka vedsvampens utveckling och för att framtida inventeringar ej skall fördärvas. Vilka arter som kan bestämmas redan i fält beror på inventerarens kunskap av vedsvampfloran, vädret vid provtagningstillfället och tillgången på vedsvamp. Vädret vid inventeringen har betydelse, när det är blött så kan det vara svårare att se små vedsvampar. Tidpunkten på dagen är av vikt för hur mycket ljuset det finns på eklågan, dunkel gör det svårare att upptäcka vedsvamp. Färdig lathund och provtagningskuvert underlättar inventering av lokaler och eklågor. Risken för förväxlingar av eklågor minskar samt att inventeringen sker på likartat sett oberoende av inventerare eller tidpunkt för inventeringen. Uppskattningen av nedbrytningsgrad, markkontakt, ljusinsläpp och dödved i närheten antecknas lätt då bedömningsgrunderna står på lathunden och det oftast bara behövs en markering på lathunden för resultatet. En penna som kan skriva på blött papper är värdefullt.

15 Artbestämningar Artbestämningar har gjorts dels i fält av större vedsvampar och resterande artbestämning har skett på Institutionen för växt - och miljövetenskaper av Anna Eliasson och Björn Nordén. Enhetliga metoder har används för artbestämning på samtliga svampprov. När vedsvamp artbestäms på makroskopiska karaktärer genom stereolupp är det mindre risk för förväxlingar mellan olika arter än om arten har bestämts på dess mikrokaraktärer med hjälp av mikroskop. Mikroskopiska karaktärer använts för att nyckla fram rätt art och det finns viss risk att misstag kan ske i nycklingen. Det finns även en risk med föroreningar av mikroskoppreparat. Därför har alltid minst preparat iordningställts och analyserats för varje svampprov innan arten kunnat bestämmas eller provet kasserats. asserade prover kan bero på att det ej funnits några karaktärer att kunna artbestämma utifrån, provet är en lav eller provet har befunnits vara en steril svamp. Vid tveksamhet på makroskopiska karaktärer har mikroskopiska karaktärer undersökts. Databearbetning Att föra in alla svampprover som artbestämts i ett exceldokument är en nödvändighet för att hålla reda på alla prover som analyserats. I detta dokument har det registrerats in latinskt namn på vedsvampen, datum, lokal, gallrad ruta eller en kontroll ruta, nummer på låga, kort stock eller lång stock. Även andra noteringar som gjorts i fält eller vid artbestämningen förs in i dokumentet. År infördes en färgkodning av nya arter som funnits på lågan, arter som fanns på lågan år och även finns där år samt om arter inte kunnat återfinnas på eklågan år som var med i år inventering. Denna färgmärkning underlättar databearbetningen och ger en snabb överblick av förhållandet mellan nya arter, gamla arter och arter som försvunnit från eklågorna. Inventeringsresultat Vid inventeringen hösten år hittades sammanlagt olika arter av vedsvampar. Av dessa arterna var nya arter som ej registrerats på eklågorna år. arter återfanns från föregående inventering år. På den svenska rödlistan återfanns endast stycken arter år. Fastläggas kunde även att arter inte kunnat återfinnas från år s inventering. års arter är dock en uppgång med arter jämfört med år då det registrerades arter, men det är lång väg till de svampar som fanns innan och efter gallringen. Majoriteten ( %) av de arter som bestämts i års inventering var alltså nya arter jämfört med föregående års inventering och endast % av arterna fanns kvar från föregående års inventering. Denna stora förändring av vilka arter som påträffas på eklågorna kan bero på flera olika orsaker. Tänkbara förklaringar kan vara att olika personer inventerar samt att deras kunskap varierar, skillnader i väder och nederbörd mellan olika år, skilda metodiker, vidareutveckling av nya metoder, igenväxning av rutorna, stormskador och översvämningar. En eller flera faktorer kan resultera i förändringar i artantal från år till år eller en kombination av många faktorer. Antal olika arter per lokal Ser man på antal olika arter som registrerat på de lokalerna som ingår i Ekprojektet har det skett stora förändringar år jämfört med år. Artrikast lokal år blev Hallingeberg (HAL) med olika arter (se figur ) och detta är en stor upphämtning då lokalen år låg först på sextonde plats (av ) med olika arter. Lindö (LIN) som ligger på andra plats år med olika arter låg år på en femte plats med arter. På tredje plats år kom Fårbo (FÅR) med olika arter och var år den lokal med flest registrerades arter, hela st olika arter år. Den lokal med minst antal registrerade arter år var Skölvene (SÖ) med olika arter och låg år på en nionde plats.

16 De vanligast registrerade vedsvampar Flest antal fynd av vedsvamp som konstaterats vid år inventering (se figur ) är för arten Stereum hirsutum som registrerats gånger ( % av noteringarna). Denna svamp var även vanligast år med noteringar ( %). På andra plats ligger Panellus mitis med noteringar ( %) år medan denna svamp år låg på sjunde plats med noteringar ( %). Phlebia radiata med noteringar ( %) låg år på en tredje plats och har därmed behållit denna placering från år då den noterades gånger ( %). En svamp som ökat kraftigt år är Eiropeziza caesia med noteringar ( %) och ligger därmed på en fjärde plats medan den år bara noterades gånger (, %). Antal nya och gamla arter per lokal Fördelningen av nya arter för lokalen respektive arter som återfunnits i lokalen (se figur ) har endast uppmärksammats vid års inventering och kan därför ej jämföras med andra års inventeringar. Inte heller har man vid föregående år uppmärksammat om arter försvunnit från Eklågorna (se figur ). Förhoppningen är att denna uppdelning i nya arter och arter som observerats år från år samt de arter som försvinner från lågorna fortsätter i framtida års inventeringar. Man kan på så sätt se hur olika arter etablerar sig, hur många år de finns kvar på eklågan samt om provtagning påverkar svampens fortsatta överlevnad. allrade respektive kontrollrutor När man jämför antalet arter i gallrade rutor och i kontrollrutor märker man ingen större skillnad. År var det bara en lokals övervikt för att kontrollrutorna hade flest arter ( mot ). År var det en övervikt med tre lokaler att man fann flest arter i de gallrade rutorna ( mot ). Mosstäckning År infördes en ny parameter vid inventeringen av vedsvamp då vi funnit att eklågorna är täckta med olika mycket mossa (se figur ). Denna mossa bör inverka på vedsvampfloran. Både när det gäller antalet olika arter och förändringar i artsammansättning. Hattsvampar bör gynnas på bekostnad av resupinata vedsvamparna då mossan breder ut sig. Vi har därför i år uppskattat hur mycket mossa som täcker eklågan. Denna uppskattning har ej genomförts tidigare och bedömdes endast i lokaler år. Därför är det för tidigt att dra några slutsatser, dock kan man se en trend att det är mindre antal arter ju mer av stocken som är täckt av mossa. Ljusinsläpp Ljusinsläppet varierar kraftigt från eklåga till eklåga. Även inom samma lokal och ruta är variationen kraftig. Det är svårt att se något samband mellan antal arter som registrerats och hur mycket ljus som kommer ner till eklågan. En svag trend kan skönjas att det blir färre antal arter ju mer ljus som når eklågan (se figur ). Detta skulle kunna förklaras att det blir torrare ju mer ljus som träffar lågan. Det finns inga data om ljusinsläpp från år. Metoden att uppskatta ljusinsläpp har vissa svagheter. Det är endast en subjektiv uppskattning och inga mätinstrument

17 har använts. Vid några tillfällen har två personer uppskattat ljusinsläppet på mitten av eklågan för att sedan notera medelvärdet. I de fall en person har uppskattat ljusinsläpp har det skett genom att se på ljusinsläpp i början, på mitten och i toppen av eklågan för att få ett medianvärde. Metoden bör preciseras och utvärderas bättre. Ett mätinstrument bör användas eller som alternativ kan man använda sig av en kamera som läggs på eklågan och därefter ta fotografier upp mot himmelen. På så sätt kan flera personer uppskatta hur mycket av himmelen man ser och man kan ta kort på många punkter på lågorna. Dessa foton kan även sparas och jämföras år från år. Inte bara skuggande träd skall tas med när man tittar på ljusinsläpp utan även buskar och örter bör tas med. Som exempel kan nämnas att ormbunkar kan skugga mycket precis över lågan även om det är en gallrad och öppen lokal. Hur man skall gå till väga med de gallrade rutorna bör det funderas över. Skall de fortsättningsvis röjas med jämna mellanrum och hur ofta bör det isåfall ske. Barktäckning Barktäckning har tagits med i inventeringarna både år och. Om man ser till års resultat så kan man se en trend att det ju mindre bark som finns kvar på lågan desto fler arter finns på lågan (se figur ). Detta kan förklaras av att vedsvampen har lättare att etablera sig då ingen skyddande bark finns på lågan. I beaktning av detta bör man se till det faktum att eklågan utsätts för mer torka då barken försvinner. Om man ser på föregående år då barktäckning noterades så får man en omvänd trend och ju mer bark på eklågan som finns kvar desto fler antal arter av vedsvamp. Detta bör följas upp vid varje inventering. Nedbrytningsgrad Ser man på förhållandet mellan nedbrytningsgrad av eklågan och antal arter på lågan infinner sig samma trend år och (se figur ). Trenden man ser kan beskrivas som att ju längre nedbrytningen av eklågan har kommit desto fler arter av vedsvampar finns. Det måste dock påpekas att detta samband kan komma att ändras ju längre nedbrytningen av eklågan fortgår och desto längre tid som förflyter. Här kan det vara intressant att titta på vedsvampsucsetion. Ingen eklåga har ännu blivit helt nedbruten. Markkontakt Hur mycket av en eklåga som har direktkontakt med marken kan avspeglas i artantalet på lågan. Både år och har det estimerats hur mycket av lågan som ligger på marken. En svag trend kan ses år som visar på att artantalet minskar ju större del av lågan som ligger på marken (se figur ). Detta kan bero på att eklågan bryts ned fortare om den har markkontakt. Denna trend var dock den motsatta för år. Metoden att uppskatta markkontakt bör förbättras så att en estimering ersätts med en mätmetod. Det bör också följa upp hur markkontakten förändras år från år. Då lågan sakta bryts ned bör markkontakten öka. Hur lågan ligger i rutan bör tas i beaktning. Exempelvis finns det lågor som ligger över stenar och hänger mycket i luften eller lågor som ligger i och över bäckar. Dödved År infördes denna parameter då vi vill se hur andelen övrig död ved påverkar antalet arter på eklågorna. Sker det en snabbare spridning av vedsvamp ju mer dödved som finns i närheten eller är nyrekryteringen oförändrad? Då inga data om detta samlades in år kan vi enbart se på uppgifter från år (se figur ). Det finns en svag trend år att det noterats fler arter på eklågor ju mer det finns av annan död ved i närheten. Dock bör parametern förbättras. Ska bara antalet döda träd noteras eller är det viktigt att veta vilken art det är och hur ska rishögar bestämmas?

18 SLUTSATSER Detta examensarbete har vid jämförelse av effekter av gallring och ökat ljusinsläpp på vedsvampfloran på experimentellt skapade eklågor inte funnit någon påtaglig skillnad mellan gallrade rutor och i kontrollrutor angående flest arter av vedsvamp per ruta. Arbetet kan konstatera att år var det endast en lokals övervikt i flest arter per ruta för kontrollrutorna och år var det en motsatt övervikt med tre lokaler i övervikt i flest arter per ruta för de gallrade rutorna. Arbetet har analyserat mycket uppgifter men endast från två års inventeringar och spretar rejält. Därför har jag valt att se på olika trender då statistiska analyser inte gått att få med säkerhet. År infördes tre nya parametrar vid inventeringen av vedsvamp. Mosstäckning, ljusinsläpp samt annan död ved i närheten av lågan. För mosstäckning kan en trend ses att det är mindre antal arter ju mer av stocken som är täckt av mossa. För ljusinsläpp är trenden att det blir färre antal arter ju mer ljus som når eklågan. En svag trend visar på att ju mer död ved det finns i närheten av en låga desto fler arter har registreras på lågan. Barktäckning, markkontakt och nedbrytningsgrad av lågan är parametrar som tagits med i inventeringarna både år och. Trenden för barktäckning år är att ju mindre bark som finns kvar på lågan desto fler arter av vedsvamp har vi anträffat på lågan men föregående år var trenden den omvända att ju mer bark på eklågan som finns kvar desto fler antal arter av vedsvamp noterades. Ser man istället på förhållandet mellan nedbrytningsgrad av eklågan och antal arter på lågan så är trenden samma för år och. Trenden kan beskrivas som att ju längre nedbrytningen av eklågan har kommit desto fler arter av vedsvampar finns på lågan. Nedbrytning av lågan hänger samman med markkontakten. En svag trend ses år som visar på att artantalet minskar ju större del av lågan som ligger på marken men för år var trenden den motsatta.

19 REFERENSER Artiklar: Lindé, S. & Nilsson, N. (). Vedlevande svampar ett kompendium utformat i studiecirkelform hösten. Alnarpsbiblioteket, SLU. ötmark, F (). Bland ekar och arter, Nyhetsbrev nr -. öteborgs universitet Böcker: Jaederfeldt, () Tickboken. Sveriges Mykologiska Förening, Stockholm. ISBN rieglsteiner,.j (). Die roßpilze, Baden-Württembergs band. Ulmer ISBN -- Hansen, L. & nudsen, H. (eds) () Nordic macromycetes vol, Heterobasidioid, Aphyllphoroid and astromycetoid Basidiomycetes. Helsinki. ISBN --- Hansen, L. & nudsen, H. (eds) () Nordic macromycetes vol, Polyporales, Boletales, Agaricales, Russulales ISBN --- õljalg, U. () Tomentella (Basidiomycota) and related genera in Temperate Eurasia. Fungiflora, Oslo. ISBN --- Hjortstam,., Larsson, -H., Ryvarden, L. & Eriksson, J. () The Corticiaceae of North Europé. Volume, Introduktion and keys. Fungiflora A/S, Norway. ISBN --- Eriksson, J., von Langer, E. () Die attung Hyphodontia. Berlin. ISBN -- Eriksson, J., Hjortstam,. & Ryvarden, L. () The Corticiaceae of North Europe, Volm, Phlebia Sarcodontia. Fungiflora A/S, Norway Hallenberg, N & Eriksson, J () The Lachnocladiaceae and Coniophoraceae of North Europe. Fungiflora A/S, Norway Eriksson, J., Hjortstam,. & Ryvarden, L. () The Corticiaceae of North Europe, Volm, Mycoaciella - Phanerochaete. Fungiflora A/S, Norway Eriksson, J. & Ryvarden, L. () The Corticiaceae of North Europe, Volm, Hyphodermella - Mycoacia. Fungiflora A/S, Norway Eriksson, J. & Ryvarden, L. () The Corticiaceae of North Europe, Volm, Aleurodiscus - Confertobasidium. Fungiflora A/S, Norway Ryman, S. & Holmåsen, I. () Svampar. En fälthandbok. Stockholm. ISBN --. Hansen, L. & nudsen, H. (eds) () Nordic Macromycetes Vol.. Ascomycetes. Nordsvamp, öpenhamn ISBN --- Internet: Artdatabanken (--)

20 BILAOR Bilaga, lathund i fält Datum: -- Lokal: Skölvene Låga nr: Behandling: allrad eller kontroll ruta Nedbrytningsgrad: Skala - = hårt trä = kniv in lite! = lågan syns ej Barkteckning: allrad ontroll allrad ontroll allrad ontroll allrad ontroll Mäts i delar = barken hel = tappat lite bark = ingen bark kvar Markontakt: % % % % % % % % ek ek sälg ek Ris % mossa % mossa % mossa % mossa Mäts i procent (%) av lågan som ligger på marken Ljusinsläpp: Mäts i procent (%) av himmelen man ser Död ved: inom meter från lågan Insamlade kuvert: Markfukt: PS: Övrigt av intresse: Ligger i och över bäck

21 Bilaga, kuvert Insamlat svampprov från eklåga Datum: Lokal: Behandling: allrad ruta ontroll ruta ort stock: Sågad kant Ovan stock Under stock Lång stock: Sågad kant På stock. m från sågad kant Vid mark m från sågad kant Låga nr: Foto nr: Insamlare: Anna Eliasson På gren

22 Bilaga, lokaldata lokal ALB ALB ALB ALB ASP ASP ASP ASP BO BO BO BO BON BON BON BON EMS EMS EMS EMS FA FA ruta FA FA FRÖ FRÖ FRÖ FRÖ FÅR FÅR FÅR FÅR ET ET ET ET HAL HAL HAL HAL AR AR AR AR RÅ RÅ låga Antal arter på Bark% mark- % ljusinsläpp lågan NBgrad täckning kontakt,,,,, % mosstäckning dödved ek ek löv, ris löv, ris löv ek, löv ek, bok ek, bok tall björk, löv sälg, löv björkar sälg ek löv ek ek stubbe mycket. - löv i rishög, ek, lind, rönn löv, ris gran ek gran, löv ek löv ek gran ek, lönn ekar ris ris, löv löv Markfukt (= torrast = fuktigast)

23 RÅ RÅ LIN LIN LIN LIN LÅN LÅN LÅN LÅN NOR NOR NOR NOR RYA RYA RYA RYA SAN SAN SAN SAN SÖ SÖ SÖ SÖ STA STA STA STA ULV ULV ULV ULV VIC VIC VIC VIC YTT YTT YTT YTT ÅTV ÅTV ÅTV ÅTV ÖST ÖST ÖST ÖST,, björk lind björk ek, björk ek, björk ek ek ekar ek, hassel löv ekar ek ekar ekar gran granar, björk ek ek ek sälg ek, ris löv löv bjök gran hassel hassel ek, hassel ek ek ek löv björk ek, asp hassel löv

24 Bilaga, lokalförteckning. Förteckning över lokalerna som studeras i ekprojektet: Lokal Västra ötalands län:. Skölvene (SÖ). arla (AR). Östadskulle (ÖST). Sandviksås (SAN). Rya åsar (RYA). Strataskogen ingår ej /Naturreservat Ägare Naturreservat Skara stift Skara stift A. arlsson. Isaksson med familj Borås kommun AssiDomän Jönköpings län:. Bondbergs (BON) Naturreservat Jönköpings kommun ronoborgs län:. Långhults NB (LÅN). Bokhultets (BO). råksjö by (RÅ) Naturreservat D. Ekblad Växjö kommun Familjen Lennartsson Östergötlands län:. Stafsäter (STA). Åtvidaberg (ÅTV). Fagerhult (FA). Aspenäs (ASP). Norra Vi (NOR). Fröåsa (FRÖ) Naturreservat R. Ekman Linköpings stift AssiDomän Forestry Boxholms skogar AB Linköpings stift B. arlsson almar län:. Ulvsdal (ULV). Hallingeberg (HAL). Ytterhult (YTT). Fårbo (FRÅ). Emsfors (EMS). etebro (ET). Lindö (LIN). Lilla Vickelby (VIC). Albrunna (ALB) Naturreservat Naturreservat Naturreservat Naturreservat Holmen skog AB Linköpings stift A. Heidesjö AssiDomän Forestry Oskarshamns kommun Statligt ägt Statligt ägt Statligt ägt Statligt ägt

25 Bilaga, vedsvampsarter Arter funna vid års inventering: Amphinema byssoides Armillaria mella Ascocoryne sarcoides Athelia decipens Athelia epiphylla Basidiodendron eyrei Bertia moritom Bisporella sp. Bisporella citrina Bjerkandera adusta Bobitius reticulates Botryobasidium leave Botryobasidium obtusisporum Botryobasidium sp. Botryobasidium subcronatum Byssocorticium pulchrum Calocera cornea Ceraceomyces sublaevis Cercophora candata Ceriporia reticulare Chateosphaeria myriocarpa Collybia cockei Coniophora arida Coprinus micaceus Creopus gelatinosus Cristina gallica Cristinia Helvetica Cudoniella clavus Dacrymyces capitata Dacrymyces stillatus Diatrype flavovireus Eiropeziza caesia Ekbarkdyna Exidia truncate Fayodia pseudoclusilis Fomes fomentarius alerina marginata alerina stylifera anoderma appalantum anoderma lipsiense ymnopilus spectabilis Hapalopilus nidulans Hemimycena sp. Henningsomyces candidus Hexida pithya Hymenochaete rubiginosa Hyphoderma praetermissum Hyphoderma puberum Hyphoderma roseocremeum Hyphoderma setigerum Hyphoderma sp. Hyphodontia arguta Hyphodontia breviseta Hyphodontia crustosa Hyphodontia paradoxa Hyphodontia quercina Hyphodontia sp. Hypholoma fasciculare Hypocrea rufa Hypocrea sp emogen Hypomyces sp. Hysterium publicarium Hysterium pulicare Inextomyces contiguns rutgömming Laphiostomataceae sp. Lasiosphaeria hirsute Lentaria byssiseda Lentaria sp. Lycoperdon perlatum Lycoperdon sp. Marasmiellus ramealis Merulius tremellosus Mycena abramsii Mycena acicula Mycena erubescens Mycena galericulata Mycena galopus Mycena haematopus Mycena polygramma Mycena sp. Mycena viscosa Mycena vitilis Mycoacia aurea Mycoacia uda Nectria sp. Nectria episphaeria Nemania confluens Nemania serpens Obolarina sp. Obolarina dryophila Omphalina epichysium Omphalina sp. Oxyporus obducens Panellus mitis Panellus serotinus Panellus stypticus Paxillus involutus Phaeobulgaria inquinans Phanerochaete velutina Phellinas sp. Phlebia radiate Phlebia rufa Phlebia sublata Pholiota lenta Pholiota sp. Piloderma croceum Pleuretus palmonarius Pluteus atricapillus Porotheleum fimbriatum Psathrella caput-medusae Psathyrella sp. Pyrenis sp. Schizophora paradoxa Scopuloides hydnoides Scopuloides rimosa Sistotrema autumnale Sistotrema brinkmanii Skeletocutis nivea Stereum hirsutum Stereum rugosum Strecknagelskivling Tomentella badia Tomentella botryoides Tomentella bredsadoliana Tomentella bryophila Tomentella crinalis Tomentella fibrosa Tomentella fuscocinerea Tomentella griseoumbrina Tomentella lateritia Tomentella lilacinogrisea Tomentella pilosa Tomentella punicea Tomentella radiosa Tomentella stuposa Tomentella subclarigera Tomentella sublilacina Tomentella subtestacea Tomentella umbrinospora Tomentella viridula Tomentellopsis bresadolina Tomentellopsis echinospora Trametes pubescens Trametes sp. Trametes versicolor Trechispora (anamorf) Trechispora confinis Trechispora farinacea Trechispora mollusca Trechispora stellulata Tricholoma sulphureum Vargmjölk Vuilleminia comedens Xylaria hypoxylon Zignolla fallax

26 Lokaler ÖST ÅTV YTT VIC ULV STA SÖ SAN RYA NOR LÅN LIN RÅ AR HAL ET FÅR FRÖ FA EMS BON BO ASP ALB Antal olika arter och