Fjärilsfaunan i åtta stadsnära naturområden i Linköpings kommun

Transkript

1 Fjärilsfaunan i åtta stadsnära naturområden i Linköpings kommun Foto: Karl-Olof Bergman Kristina Bergman

2 Bakgrund Rapportförfattaren fick av Linköpings kommun uppdraget att inventera dagfjärilar i åtta tätortsnära naturområden. Dagfjärilsinventering är ett bra sätt att ta reda på ett områdes värde, eftersom där det finns en rik fjärilsfauna finns även en stor artrikedom bland andra djur och växter. Dagfjärilsinventering kan även visa miljöförändringar som skett då, dagfjärilar svarar snabbt på ändrade förhållanden. Fjärilarnas känslighet beror på att fjärilen i dess fyra olika stadier kräver olika slags miljöer och föda. Larverna är beroende av en eller några få växtarter, s.k. värdväxter, medan den vuxna fjärilen behöver blomrika områden med nektargivande blommor. Som larv är fjärilen känsligast, den kräver då inte bara att dess värdväxt finns i området, utan värdväxten måste finnas i rätt mängd och på rätt platser, en solig och varm sommar är det viktigt att larven kan leva på en lite skuggigare plats och vice versa. Våra dagfjärilar har minskat mycket p.g.a. att många ängs- och hagmarker har förstörts. Dessa miljöer är viktiga för fjärilar eftersom de hyser många olika växtarter och är öppna. Sedan 1880 har 82 % av Sveriges ängs- och hagmarker försvunnit. Försvinnandet beror på det moderna jordbruket, den ökande bebyggelsen, vägar m.m. I Sverige har vi totalt 121 dagaktiva fjärilar, varav ca 80 kan finnas i Östergötland där jag inventerat fjärilar. Syftet med min inventering har varit att ta reda på hur stor roll faktorer som bete och närhet till bebyggelse har för fjärilsfaunan. Metoder Jag har besökt åtta tätortsnära områden (Fig 4-6) sex gånger under sommaren för att inventera dagfjärilar. Besöken har gjorts mellan slutet av maj till och med augusti för att få med både de tidiga arterna och de som flyger senare. Inventeringen gjordes genom att gå parallella transekter med 25 meters mellanrum som täcker hela området. Alla individer som ses inom 5 m framåt och från sidorna noteras när man går transekten. Alla individer artbestäms. För att inventeringarna ska bli så jämförbara som möjligt försöker man också att gå i samma hastighet vid varje inventeringstillfälle. Man inventerar bara då det är soligt, minst 17ºC och inte blåser för mycket, eftersom fjärilarna annars inte flyger. Efter en artbestämning då jag behövt fånga in fjärilen flyttar jag mig fem meter framåt för att inte inventera samma yta en gång till och fortsätter sedan som vanligt. Jag noterade arter som jag såg på området utanför transekterna men dessa redovisas för sig i resultaten.

3 Resultat Jungfruberget Området Jungfruberget är ett stort skogsområde precis intill Brokindsleden. Det har tidigare beskrivits som ett område med en blandning av orörda blockpartier med senvuxen ek, gläntor med en del lundväxter samt vidkroniga ekar ut mot brynet i väster. Här fanns också en hävdgynnad flora. Den äldsta eken uppskattas till 250 år. Idag har området vuxit igen och de enda gläntorna är blockpartierna i norra delen och en del av sydvästra delen är som är relativt öppen. Resten av området består av lövskog med en del senvuxen ek som tyvärr ser ut att få för lite ljus p.g.a. att andra lövträd, såsom körsbär, är på väg att ta över. I mitten av området växer hasselbuskar, där den enda växten på marken är lundstarr. Områdets kraftiga igenväxning har lett till en fattig fjärilsfauna. Sammanlagt hittade jag 58 individer av tio olika arter vilket är ett mycket lågt antal speciellt för ett så stort område som Jungfruberget. De arter jag fann var luktgräsfjäril, rapsfjäril, rovfjäril, pärlgräsfjäril, kålfjäril, silverstreckad pärlemorfjäril, slåttergräsfjäril, ängssmygare, sandgräsfjäril och kamgräsfjäril. Jag hittade flest luktgräsfjärilar och rapsfjärilar, vilka är de vanligaste fjärilarna vi har i Östergötland. De sex sistnämnda fjärilarna fann jag endast 1-3 individer av. Ingen av arterna är särskilt ovanlig och flera av dem är fjärilar som trivs i torra steniga miljöer. Att de arterna finns beror på att de enda öppna ytorna är just blockpartierna i norra delen. För att Jungfruberget ska få en rik fjärilsfauna måste man gallra och hugga ned en stor del av träden i området. Man bör spara de grova ekarna, hasselbuskarna samt ekar i olika åldrar för återväxt. Sedan behövs det sättas bete för att gynna ängs- och hagmarksväxter som är nektarrika och värdväxter för många fjärilar. Att nya arter ska komma till området förutsätter att det finns fjärilar på någon plats i närheten. Att restaurera Jungfruberget skulle hjälpa till att knyta ihop de ekhagar som finns i närheten. Två individer av silverstreckad pärlemorfjäril hittades på Jungfruberget. Foto: Karl-Olof Bergman

4 Ullstämmahagen Ullstämmahagen är en mycket värdefull hage p.g.a. dess storlek, att den betas och att den innehåller så pass många olika naturtyper. I mitten finns en lövskogsbrant, på ena sidan av branten är en stor hårdbetad backe med hävdgynnade och en del sällsynta växter, på andra sidan ett artrikt dike. Det finns också lite fuktigare platser på ett par ställen. Det finns gott om grova ekar både på de öppna ytorna och i branterna. Hagen är den artrikaste av de åtta områden jag besökt med sina 25 arter på transekt samt fem antecknade arter till utanför transekt. Jag har under mina sex besök antecknat 399 individer. Området hyser hela sex olika pärlemorfjärilar; prydlig pärlemorfjäril, silverstreckad pärlemorfjäril, storfläckig pärlemorfjäril, skogspärlemorfjäril, ängspärlemorfjäril och älggräspärlemorfjäril. Pärlemorfjärilar har violer som värdväxt (utom älggräspärlemorfjärilen som lever på älggräs). Violer växer i magra och betade miljöer. Anledningen till denna artrikedom är den stora, omväxlande hagens flera naturtyper som har plats för många olika fjärilsarter med olika krav på miljöer. Att hagen betas bidrar till att det finns en rik flora som gynnar fjärilarna. Ullstämmahagens mångfald bevaras genom att betet får vara kvar, och att man hindrar bebyggelse från att isolera hagen då arter behöver kunna spridas. På vissa ställen är det mycket hårdbetat, vilket är vanligt då det är hästar som håller hagen öppen. Mer av växtfloran skulle komma upp om man gjorde uppehåll i betet då och då. Ullstämmahagen, det artrikaste området med sina 30 fjärilsarter. Foto: Kristina Bergman

5 Den hårdbetede backen i Ullstämmahagen. Foto: Kristina Bergman Blommande ängsvädd i Ullstämmahagen Foto: Kristina Bergman

6 Vidingsjö backar Området beskrevs 1989 som mosaikartat, med dungar av tall, gran och lövträd, med öppna stråk av tidigare betesmark och med stäppartad torrängsflora. Idag är träddungarna mycket täta och få växter finns på marken under trädkronorna som tar allt ljus. Det finns en öppen enbacke ut mot Haningeleden där vegetationen består främst av högt gräs men också en del äng- och hagmarksväxter. Det finns även en fuktig, öppen yta i mitten av området där växterna som dominerar är älggräs, nyponbuskar samt olika arter av gräs som också här växt sig högt och hindrar hävdgynnade arter jag leva på platsen. Torrängsfloran finns kvar i området vid gränsen mellan enbacken och skogen. Där klarar sig de växter som är beroende av att gräset hålls kort eftersom ingen av de växtarter som dominerar resten av området klarar torkan på berghällen. Jag har i området funnit 22 olika dagsfjärilsarter på transekt samt en art utanför. Jag fann sammanlagt 331 individer. Jag hittade även den, i Östergötland, ovanliga och rödlistade fjärilen midsommarblåvinge. Fjärilen lever i blomrika och gärna kalkrika områden, och har främst påträffats på platser där det växer solvända och i Mellansverige och blodnäva, vilka antas vara fjärilens värdväxter. Utöver den fanns också tre andra blåvingar, puktörneblåvinge, silverblåvinge och ängsblåvinge. Jag tror att området har fler arter än vad som kan överleva på lång sikt i området. Om ytorna med torrängsmiljöerna inte utökas kommer många arter att försvinna, och gör de det är det för sent att göra något, eftersom det inte finns något område i närheten som arterna sedan kan komma tillbaka från. Därför är det viktigt att gräset på de öppna ytorna hålls kort, effektivast genom bete, men även genom slåtter för att torrängsarterna inte ska bli utkonkurrerade. Man skulle behöva gallra ur skogen och åter igen göra det till dungar för att ytterligare gynna växter samt öka de öppna ytorna som fjärilarna kan flyga på. Foto:Karl-olof Bergman Skogsnätfjäril och vitfläckig guldvinge, två av de fjärilar som fanns i området

7 Trädgårdsföreningen Jag inventerade den vildare delen av Trädgårdsföreningen som är ett litet område ligget mitt i centrala Linköping. Den vildare delen består av Belvederenberget samt de öppna ytorna och dungarna runtom. Uppe på berget saknas flora till stor del. Det är mest mossa och ormbunkar och en del fetbladsväxter som lever där. Nedanför och i branterna finns löv och barrträd och blåklockor och fibblor. Området sköts inte på något sätt. Jag fann sju arter här; kålfjäril, rapsfjäril, rovfjäril, luktgräsfjäril, vinbärsfux, silverblåvinge och ängssmygare, vilka samtliga är mycket vanliga arter och under alla mina sex besök såg jag endast 31 individer. Av fyra fjärilsarter fann jag endast en individ. Det låga art och individantalet förvånar inte, då området är så pass litet och det finns få nektarkällor för fjärilarna att leva av. Det ligger omgärdat utav byggnader och vägar och trots att naturområdet Magistratshagen finns en kort bit därifrån är det antagligen svårt för fjärilarna att ta sig emellan de två områdena p.g.a. vägen och byggnaderna som skiljer dessa från varandra. Att öka fjärilsrikedomen kan bli svårt då det inte finns någonstans som fjärilarna kan invandra ifrån. För att få en större fjärilspopulation behövs art- och blomrikare flora samt större ytor. Luktgräsfjärilen var den vanligaste arten i Trädgårdsföreningen. Foto: Karl-Olof Bergman

8 Magistratshagen Magistrathagen, som ligger centralt, mitt i ett bostadsområde är rikt på växer och har enligt inventeringar på slutet utav 80-talet ca 450 arter kärlväxter. Området sköts ideellt och slåttras och fagas en gång om året. Det lilla triangulära området är öppet med flera berghällar och en del gamla träd, bl.a. popplar. Fjärilsarrikedomen är tyvärr inte lika imponerande. Jag hittade 41 individer av 7 olika arter, samt ytterligare två arter utanför transekt. De arter som fanns i området var: rapsfjäril, rovfjäril, luktgräsfjäril, slåttergräsfjäril, puktörneblåvinge, silverblåvinge och ängssmygare, och utanför transekt: pärlgräsfjäril samt en pärlemorfjäril jag inte fick chans att artbestämma. Trots att Magistratshagen är ett mycket värdefullare område än Trädgårdsföreningen med sin hävdgynnade flora är det lite skillnad på fjärilsfaunan. Det beror troligen på att ytan är för liten och för att området är helt isolerat. Rapsfjärilen är en av de nio olika arter som fanns i Magistratshagen. Foto: Karl-Olof Bergman

9 Tokarp I det kraftigt igenväxta området i Tokarp finns många gamla, grova, vidkroniga ekar. På tre sidor av området ligger hus, medan den fjärde gränsar mot en tät lövskog. Eftersom restaurering har påbörjats är området nu öppet och soligt, men allt solljus går till buskarna eller högväxta örter som täcker marken och som konkurrerat ut alla lågväxande blommor. Ekområdet i Tokarp är med sina 6 olika fjärilsarter det artfattigaste av de åtta platserna jag besökt. 45 av de 50 individerna jag fann var någon av vitfjärilsarterna raps-, rov- eller kålfjäril. Att så få fjärilar lever här beror på att det inte finns några nektarkällor och att området inte varit öppet särskilt länge. För att få så stor fjärilsfauna som möjligt bör man sätta bete på området. Att de gamla ekarna är vidkroniga visar att området brukade vara öppet och säkert kommer många hävdgynnade växter som brukade finnas i området att komma tillbaks då det börjar betas igen. Då det blir fler blommor kommer det att komma fler fjärilar. En individ av silverstreckad pärlemorfjäril fanns i Tokarp, troligen kommer fler pärlemorfjärilsarter att kolonisera området om det börjar att betas. Foto: Kristina Bergman

10 Ugglebohagen Ugglebohagen är en torr och stenig hage intill Göta kanal. Den hålls öppen av kor och omgärdas av åkrar och bebyggelse samt Heda betesmark som ligger på andra sidan kanalen. Hagen är väldigt öppen, då träden växer längs med staketet. I mitten av hagen finns knappt några träd men däremot stora nyponsnår. På sluttningen i östra delen av hagen växer många stora ekar intill en liten bäck. Jag såg 18 dagfjärilsarter i Ugglebohagen och sammanlagt 231 individer, varav 111 var luktgräsfjärilar. Artmässigt är området det tredje bästa av de jag inventerat. Jag är förvånad att det inte fanns flera individer av de andra fjärilsarterna, då hagen verkar tillräckligt stor, det fanns oftast gott om nektarkällor och hagen inte är helt isolerad. Om man vill öka fjärilsartrikedomen borde man försöka att öka växtartrikedomen. Man behöver ta bort en del av nyponsnåren och ev. beta hårdare för att hindra att de tar över igen. Bäck, Ugglebohagen Foto: Kristina Bergman

11 Torr del av Ugglebohagen Foto: Kristina Bergman

12 Heda betesmark Området har stor areal och betas av både häst och nötkreatur och på grund av det är hagen olika hårt betad. Detta resulterar i att det på en del ställen är träd som dominerar medan det på andra ställen är högt gräs och snår eller på något ställe är mest ängs- och hagmarksväxter. Norra delen, intill bostadsområdet är svårgenomtränglig och består av löv- och barrträd samt slånbusksnår och här växer endast nässlor på marken då det knappt finns något solljus. Den södra delen, som betas av hästar, är till stor del mycket hårdbetad, näst intill kal. Här finns inga blommor, men del av hästhagen har växt igen då hästarna bara betat på samma ställen. Mot kanalen är hagen friskare, medan resten av området i allmänhet är torrt och stenigt. Det var blomrikt och fanns många tistlar, vilka är en av de mest nektarrika blommorna. Jag fann 22 dagfjärilsarter på transekt, tre arter utanför och 469 individer under mina besök. Av dessa 469 var 228 luktgräsfjärilar och 72 puktörneblåvingar. Utanför mina transekter hittade jag eksnabbvinge, storfläckig pärlemorfjäril, almsnabbvinge och violettkantad guldvinge, varav de två sista är regionalt rödlistade. Att Heda betesmark som ligger strax intill Ugglebohagen har fler arter och individer av fjärilar beror antagligen på att området är större samt att det fanns fler nektarkällor. Luktgräsfjärilen, som motsvarar nästan hälften av alla individer i de båda områdena Heda betesmark och Ugglebohagen trivs i högt gräs, medan puktörneblåvingen, som det fanns ovanligt gott om i detta område, trivs i lågt gräs. Detta visar ytterligare att området är mycket varierande. Puktörneblåvingar som parar sig i Heda betesmark Foto: Kristina Bergman

13 Friskare del utav Heda betesmark, närmast kanalen. Foto: Kristina Bergman Öppen del av Heda betesmark, betad av kor. Foto: Kristina Bergman

14 Slutsatser Resultaten visar att de områden med högst artrikedom är de som betas, slåttras eller fortfarande har den hävdgynnade floran kvar samt inte är isolerade från andra gräsmarker av bebyggelse (Fig 1, 2, 4, 5, 6). De tre områdena Ullstämma, Heda betesmark och Ugglebohagen betas och har hög artrikedom (18-30 arter). Vidingsjö backar betas inte men har ändå sin hävdgynnade flora kvar och tillhör också de artrikare områdena (25 arter). Området bör snarast börja betas igen för att inte förlora fjärilsarter. Alla fyra områden har kontakt med andra gräsmarker. De artfattigaste områdena var antingen isolerade av bebyggelse, igenväxta, för små eller nyligen röjda utan hävdgynnad flora (Fig 1, 2). Magistratshagen slåttras, men har ändå inte, som de fyra föregående områdena hög artrikedom, bara 9 arter. Detta beror dels på att områdets areal är liten (tabell 1) samt att det ligger så pass isolerat från andra gräsmarker (Fig 6). Individantalet var dock högt jämfört med de övriga artfattiga områdena (Fig 3). Jungfruberget som varit igenväxt under en lång tid och förlorat sin hävdgynnade flora var trots sin storlek mycket art- och individfattig (11 arter). Trädgårdsföreningen har öppna ytor men trots det en artfattig flora och en artfattig fjärilsfauna med sina sju arter. Det isolerade läget i centrala Linköping, samt liten areal bidrar troligen till att det inte fanns flera arter i området. Tokarp var också artfattig med sina sju arter men var nyligen röjd och troligen hade fjärilsarterna inte hunnit kolonisera området ännu. Bete på området kommer att göra att området blir artrikare med tiden. Röjning och bete på Jungfruberget skulle göra området attraktivare för fjärilar. Tabell 1. Areal och skötsel hos de inventerade områdena. Område Areal Skötsel Tokarp Ca 5 ha Obetad Trädgårdsföreningen Ca 2,5 ha Obetad Magistratshagen Ca 2 ha Slåtter Jungfruberget Ca 6 ha Obetad Ugglebohagen Ca 5 ha Bete:nöt Vidingsjö backar Ca 7,5 ha Obetad Heda betesmark Ca 12 ha Bete:nöt, häst Ullstämma Ca 7,5 Bete:häst

15 Tabell 2. Antal individer och arter som hittades under inventering i sex olika tätortsnära lokaler i Linköpings kommun. Trädgårdsföreningen Magistratshagen Jungfruberget Ugglebohagen Vidingsjö backar Heda betesmark Fjärilsart Tokarp Ullstämma Aurorafjäril Citronfjäril Kålfjäril Rapsfjäril Rovfjäril Skogs-& Ängsvitvinge 2 Amiral 1 1 Aspfjäril Berggräsfjäril Brunfläckig pärlemorfjäril Kamgräsfjäril Luktgräsfjäril Nässelfjäril Prydlig pärlemorfjäril 1 Påfågelöga Pärlgräsfjäril Sandgräsfjäril 1 Silverstreckad pärlemorfjäril Skogsnätfjäril Skogspärlemorfjäril Slåttergräsfjäril Sorgmantel Storfläckig pärlemorfjäril 2 Vinbärsfux 1 5 Vitgräsfjäril 11 Älggräspärlemorfjäril Ängspärlemorfjäril Almsnabbvinge Eksnabbvinge 1 Grönsnabbvinge 1 Midsommarblåvinge 1 Mindre guldvinge Puktörneblåvinge Silverblåvinge Violettkantad guldvinge 2 Vitfläckig guldvinge 1 2 Ängsblåvinge Skogsvisslare 1 Tåtelsmygare Ängssmygare Totalt antal arter 6 (7) 7 7 (9) 10 (11) (25) 22 (26) 25 (30) Totalt antal individer

16 Utanför transekt På transekt Antal arter Series2 Series1 5 0 Tokarp Trädgårdsföreningen Magistratshagen Jungfruberget Ugglebohagen Vidingsjö backar Heda betesmark Ullstämma Figur 1. Antal dagfjärilsarter per område individer Antal Tokarp Magistratshagen Jungfruberget Ugglebohagen Vidingsjö backar Heda betesmark Ullstämma Trädgårdsföreningen Figur 2. Antal individer per område

17 60 50 Antal individer/ha Tokarp Trädgårdsföreningen Magistratshagen Jungfruberget Ugglebohagen Vidingsjö backar Heda betesmark Ullstämma Figur 3. Individtäthet per hektar per område.

18 Figur 4. Karta över Tokarp. Tokarp

19 Heda betesmark Ugglebohage Figur 5. Karta över Heda betesmark och Ugglebohagen.

20 Trädgårdsföreningen Magistratshagen Jungfruberget Vidingsjö backar Ullstämmahagen Figur 6. Karta över de fem områdena i centrala Linköping