Kalkbarrskogen ovanlig och hotad skogsmiljö Maria Forslund med hjälp av Niina Sallmén, Länsstyrelsen i Uppsala

Transkript

1 På Idön har kalkbarrskogen fått växa och falla lite som den vill. På marken ser man förra generationen av gran som nu är helt täckt av mossa. Betande djur gör att skogen blir lite mer öppen, men ändå behåller sin karaktär av fuktig kalkbarrskog. Foto: Lars-Thure Nordin Kalkbarrskogen ovanlig och hotad skogsmiljö Maria Forslund med hjälp av Niina Sallmén, Länsstyrelsen i Uppsala Sveriges vanligaste skog är granskog med blåbärsris. Men det finns andra barrskogar - skogar fyllda med blommande orkidéer på försommaren och färgglada svampar på hösten. De här skogarna är beroende av kalkrik mark och speciell skötsel, vilket är svårt att hitta i vårt land. Eftersom kalkbarrskogen och dess arter är så sällsynta krävs att de värnas, vårdas och visas. Värnas från rationellt skogsbruk och gödsling. Vårdas så att arterna trivs. Visas så att alla får möjlighet att ta del av de trolska och artrika skogarna. Internationellt ansvar Kalkbarrskogarna är sällsynta inte bara i Sverige utan i hela EU och ur ett internationellt perspektiv. Flera arter som lever i kalkbarrskogen är rödlistade. Eftersom både miljön och arterna är så ovanliga arbetar vi med att skydda kalkbarrskogar som naturreservat. Naturvårdsverket har dessutom tagit fram tre åtgärdsprogram. Ett för kalktallskog och ett vardera för svamparna violgubbe respektive rödlistade fjälltaggsvampar. Trots att exempelvis fjälltaggsvamparna är sällsynta i Sverige så anses vi ha kvar så många arter och så stora bestånd här att vi har ett särskilt stort internationellt ansvar för att bevara dessa.

2 Kalkbarrskogar finns främst i Uppland, Jämtland och Gotland, men även i andra delar av landet. Vissa svampar är vanligare i vissa landskap som även har ett internationellt ansvar att skydda arten. Som exempel är Uppland ansvarigt för violgubbe, medan Gotland är ansvarigt för slät taggsvamp och kalktallskog. Lilaköttig taggsvamp är båda ansvariga för. Foto: Lars-Thure Nordin Uppland är rikt på kalkbarrskogar Kalkrika marker finns i stor mängd på Gotland, i västra Jämtland och i Uppland. Kalkbarrskogarna skiljer sig i karaktär mellan landsdelarna. De uppländska kalkbarrskogarna är unika med en flora som normalt hittas i lundar. Här finns även cirka 90 % av landets violgubbar och åtta av de elva fjälltaggsvampar som ingår i åtgärdsprogrammet. De uppländska kalkbarrskogarna finns framförallt längs ett fem mil brett kustbälte mellan Norrtälje i söder och Dalälven i norr. Svampkryssning Kalken gynnar arter som på andra håll är mycket sällsynta. I likhet med fågelskådare som åker runt för att hitta ovanliga fågelarter så finns det även svampkännare (svenska och utländska) som åker till nordöstra Uppland för att kryssa svampar. Flera svampar är även utmärkta matsvampar exempelvis kantarell och trattkantarell även om de kan hittas i andra skogar också. Andra är bra att färga garn med - ofta i ovanliga färger såsom violett, rött och blått. I år är det ett mycket bra svampår.

3 Violgubben är en nära släkting till kantarellen och kallas även klubblik trumpetsvamp eller grisöra. Den har sällskap av fler färgglada svampar i kalkbarrskogen. Tänk dig dessa färgklickar här och var i mossan - lilafotad fingersvamp, porslinsblå spindling eller orange taggsvamp Foto: Maria Forslund Kalkbarrskogarna värnas Det finns en strategi för skogsskydd i länet. I den kan man läsa att kalkbarrskog är en av de prioriterade skogstyper som Uppsala län har ett internationellt ansvar för. All kalkbarrskog kan inte skyddas utan vi måste prioritera. Sedan 2004 har Länsstyrelsen i Uppsala län i samarbete med Skogsstyrelsen inventerat kalkbarrskogarnas svampar. Inventeringen är inte klar, men hittills har vi hittat 1700 violgubbar eller rödlistade fjälltaggsvampar i länet. De flesta ligger inom de 170 kalkbarrskogar som bör prioriteras i vårt län. De flesta områdena är så små att det ryms flera i ett skyddat område. I dagsläget är knappt en tredjedel av de prioriterade områdena skyddade, men bara en femtedel ligger helt inom skydden. Om man räknar med planerade reservat och nyckelbiotoper med kalkbarrskog är det bara en femtedel som inte är uppmärksammade på något sätt. Hög avverkningstakt En flygbildstolkning är gjord i delar av länet för att försöka peka ut kalkbarrskogar. Det är inte alltid tolkningen träffar rätt, ibland missar den kalkbarrskogar och ibland pekar den ut skog som inte är kalkbarrskog. Trots detta är träffsäkerheten tillräckligt hög för att det ska vara intressant att dra slutsatser av flygbildstolkningen. Till exempel kan vi konstatera att 11 % av den utpekade ytan har avverkats under de cirka 5 år som har gått sedan flygbildstolkningen. 10 % av avverkningarna berörde de mest värdefulla arterna och cirka 2 % förstörde själva växtplatsen. I betydligt fler områden fanns arter som också är knutna till kalkrik mark, men är inte uppmärksammade i åtgärdsprogrammen. Cirka 8 % av dessa blev helt förstörda.

4 Skogsbete är en form av skötsel som gynnar svamparna i kalkbarrskogen. Foto: Maria Forslund Kalkbarrskogen kräver vård De sällsynta arterna dör om man kalavverkar eller gödslar skogen. Ett bra sätt att vårda skogarna är att göra som de gjorde förr. Då släppte bonden sina djur på skogen eller tog ut virke till ved, stängsel och kolning. Det gav en skog med öppna gläntor och djurstigar kors och tvärs. Fortsätter dagens skogsägare på det sättet så kommer deras barnbarn också att få uppleva dessa skogar. Förr i tiden brann det dessutom regelbundet i de torra kalktallskogarna. Det gynnade tall och motverkade igenväxning, vilket i sin tur gynnade svamparna och örter. Har man inte möjlighet att sköta skogen som det gjordes förr så får man försöka härma den skötseln. Länsstyrelsen själv har på sitt ansvar att sköta de reservat som har kalkbarrskog. I nuläget vet vi att vi har kalkbarrskog i 10 % av de befintliga reservaten och i minst 30 % av de planerade reservaten. Reservaten är ganska dåligt undersökta på svampar, så det kan finns kalkbarrskogar där som vi inte känner till. För att veta var vi bör sköta reservaten som kalkbarrskog kommer vi att inventera befintliga och planerade reservat i år.

5 Billudden är ett av Uppsala läns absolut finaste områden i flera bemärkelser. En del åker hit för att bada, medan andra kryssar ovanliga svampar. Vad badgästerna kanske inte vet är att det finns kalk i sanden och det är den som gör att svamparna trivs så bra i den sandiga tallskogen innanför badstranden. Foto: Lars-Thure Nordin Länsstyrelsen visar upp kalkbarrskogar Att promenera i skogen och njuta av lugnet borde vara en mänsklig rättighet. Att besöka en kalkbarrskog ger dessutom en extra häftig upplevelse när man ser de vackra orkidéerna, den rika örtfloran och de färgglada svamparna. Därför är ett av syftena med naturreservat att på ett lättillgängligt sätt visa upp naturen. Reservaten Billudden, Bondskäret och Idön är kalkbarrskogar som är lätta att besöka. De reservaten och alla andra reservat i länet kan du läsa mer om på Länsstyrelsens hemsida År 2009 är utnämnt till Naturens år, och det är ett tillfälle att visa upp all den vackra natur vi har. Länsstyrelsen i Uppsala ordnar därför 30 olika naturguidningar under året tillsammans med kommuner, föreningar och andra organisationer i länet. De flesta av guidningarna är gratis och alla är välkomna. I våras spanade vi bland annat efter ugglor och backsippor, och i höst är det kalkbarrskogens tur. En svampguidning hölls 23 augusti, och nästa hålls på svampens dag 6 september. Vill du veta mer om kalkbarrskogarna och dess arter får du gärna kontakta oss. Du hittar våra telefonnummer på Läs mer om länets skogsstrategi på

6 Guckuskon har den största blomman av alla Sveriges orkidéer. Man kan hitta den i skogsoch lundmark. Foto: Maria Forslund Referenslista Gamla sandtallskogar. Broschyr. Skogsstyrelsen, Signalarter - indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen, Taggsvampskogar. Broschyr. Skogsstyrelsen, Upplands kalkbarrskogar. Broschyr. Skogsstyrelsen, Åtgärdsprogram för kalktallskogar. Naturvårdsverket, Inte tryckt än. Åtgärdsprogram för bevarande av rödlistade fjälltaggsvampar Naturvårdsverkets rapport nr Åtgärdsprogram för bevarande av violgubbe Naturvårdsverkets rapport nr 5638.