Arbetsterapeuters erfarenhet av mötet med klienter med olika kulturella bakgrunder.

Transkript

1 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15Hp Hösttermin 2014 Arbetsterapeuters erfarenhet av mötet med klienter med olika kulturella bakgrunder. Occupational Therapists' Experience of Seeing Clients from Diverse Cultural Backgrounds. Författare: Anna Jansson Annelie Ekegren Handledare: Karin Johansson

2 1 SAMMANFATTNING Arbetsterapeuterverksamma i dagens hälso-och sjukvård möter flertalet olika kulturer, ibland på daglig basis. Detta innebär att arbetsterapeuterna behöver behärska både en öppenhet och medvetenhet angående kultur och dess inverkan. Även om arbetsterapeuten redan besitter dessa kunskaper, kan mötet med klienter med olika kulturella bakgrunder te sig väldigt olika. En mängd olika faktorer och uppfattningar i både klientens och arbetsterapeutens liv, påverkar utfallet av mötet. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av mötet medklienter med olika kulturella bakgrunder. Metod: I studien användes en kvalitativ metod med halvstrukturerade individuella intervjuer. Fem arbetsterapeuter, samtliga med minst ett års klinisk erfarenhet, som var verksamma i geografiska områden med kulturell mångfald deltog i studien. Resultat: Den analyserade datjan mynnade ut i sex teman, dessa var: 1.Kultur, ett individuellt och gemensamt begrepp. 2.När synsätt skiljer sig åt, krävs det reflektion i arbetet 3.Att gå in i mötet med öppna ögon 4.Det givande mötet med den kulturella mångfalden 5. Mer än vad arbetsterapeutrollen kräver 6.Arbetet blir lättare vid samarbete med kollegor. Resultaten visade att arbetsterapeuter kan behöva utföra mer än vad som ingår i deras yrkesroll, för att kunna möjliggöra relevanta interventioner. Resultatet visar även på vikten av en fungerande kommunikation, samt att arbetsterapeuten ser klientens hela livspussel där familj och anhöriga fyller en viktig roll. Slutsats: Mer öppenhet och diskussion angående hur kulturella influenser påverkar arbetsterapeuters möte med klienter är önskvärt för att erbjuda bättre individuell vård. Nyckelord: Kompetens, Mångfald, Öppenhet.

3 2 ABSTRACT Today, occupational therapists working in healthcare face different cultures on an almost daily basis. This requires occupational therapists to remain open to, and be aware of different cultures and their influence. Despite these qualities, the meeting of clients of different cultural backgrounds may differ. Several aspects and perceptions of both patients' and occupational therapists' lives affect the outcome of the meeting. Purpose: The present study's purpose is to describe occupational therapists' experiences of working with clients of different cultural backgrounds. Method: The present study utilized a qualitative method of half-structured individual interviews. Five occupational therapists, each with at least one year of clinical experience and all working in geographic areas of cultural diversity, participated in the present study. Results: The analyzed data generated six different discourses, including: 1.Culture, an individual and collective concept; 2.When views differ, reflective work is required; 3.To meet clients with an open mind;4.the rewarding encounter with cultural diversity; 5.More than what the occupational therapist role requires; 6.Work eases when collaborating with colleagues. The results show that occupational therapists may need to do more than what is expected within their profession, to enable meaningful interventions. The results also show the importance of effective communication, and also that occupational therapists need to be aware of all parts of the clients whole life including family and relatives. Conclusion: Open-mindedness and further discussions of how cultural influences affect occupational therapists' meetings with clients are desirable in order to provide enhanced individual care. Keywords: Competence, Diversity, Open-mindedness

4 3 Innehållsförteckning 1. INLEDNING BAKGRUND Kultur Arbetsterapi och kultur Problemområde SYFTE MATERIAL OCH METODER Design Urval Deltagare Datainsamling Databearbetning ETISKA ASPEKTER RESULTAT Kultur, ett individuellt och gemensamt begrepp När synsätt skiljer sig åt, krävs det reflektion i arbetet Att gå in i mötet med öppna ögon Det givande mötet med den kulturella mångfalden Mer än vad arbetsterapeut rollen kräver Arbetet blir lättare vid samarbete med kollegor Konklusion DISKUSSION Resultatdiskussion Metoddiskussion Förslag på fortsatta studier SLUTSATSER TACK REFERENSLISTA BILAGOR Informationsbrev Intervjuguide Skriftlig information vid intervjutillfället

5 4 1. INLEDNING Allt fler människor flyttar till Sverige vilket i sin tur bidrar till att den kulturella mångfalden ökar i vårt land. År 2013 invandrade personer till Sverige (Statistiska Centralbyrån [SCB], 2013)och det är rimligt att anta att ett antal av dessa personer kommer uppsöka sjukvård och möjligen vara i behov av arbetsterapeutiska insatser. Detta medför att arbetsterapeuter ställs inför större krav gällande kompetensen att bemöta kulturella olikheter, samt kunskap om innebörden av begreppet kultur (Keiter Humbert, Burket, Deveney& Kennedy 2011). Under våra praktikperioder på arbetsterapeututbildningen har vi sett hur interaktionen med klienter och det arbete som arbetsterapeuterna utför, kan ta olika vägar beroende på hur mötet med klienten utvecklar sig. Skillnaderna i dessa möten gjorde att vi blev intresserade av hur arbetsterapeuterna själva upplevde dessa möten och hur det påverkade arbetet med klienterna. Fokus i denna studie ligger på att beskriva fem stycken arbetsterapeuters upplevda erfarenheter av att arbeta med personer med annan kulturell bakgrund och hur detta kan komma att påverka mötet. 2. BAKGRUND 2.1Kultur Författarna insåg att en grundlig genomgång av begreppet kultur var viktig för att kunna få en så pass bred förståelse som möjligt för den informationen som framkom under arbetet. Det uppstod även ett behov av att göra en personlig rannsakning om vad kultur egentligen innebar för oss själva. Vid genomgång av litteraturen stod det snabbt klart för författarna att det finns väldigt mycket information och många olika uppfattningar om kultur och att det är svårt att hitta en universellt vedertaget definition av begreppet kultur. Därför har författarna valt att under arbetets gång inte använda en bestämd definition av kultur. Kultur är ett så individuellt och mångfacetterat begrepp, att en definition skulle begränsa både insamlad data och diskussioner runt ämnet. Kultur är ett begrepp som funnits med länge i mänsklighetens historia, dock har dess innebörd ändrat karaktär under resans gång. Bonder, Martin och Miracle (2004) skriver att hur termen har används har skiftat, beroende på att synen på vad det innebär att vara människa har förändrats genom tiderna. Fornäs (2012) skriver att ordet kultur används sedan 1400-talet och att det i början användes för att beskriva odling, att kultivera växter. Vidare skriver han att under århundradena har flera innebörder som till exempel bildning, seder och gemensamma

6 5 vanor kristalliserat sig och idag finns flertalet olika grenar av ordets betydelse och ämnesområden. Om man slår upp ordet kultur i Nationalencyklopedin (2009) står det att läsa I vid mening avser kultur resultatet av all mänsklig verksamhet / / Den mer begränsade betydelsen omfattar konstarterna, som litteratur, konst, musik, film och teater samt religion och vetenskap. (s.173). Blesedell Crepeau, Cohn & Boyt Schell (2009) menar att trots att vi inte kan fysiskt ta på kultur, så är den en högst verklig kraft och kan ha en stark påverkan på människor. Den kraften kan leda till exempelvis verklig sjukdomskänsla när en förbannelse kastas eller känsla av trygghet och glädje när ett barn döps i en traditionell ceremoni. Enligt Öhlander (2005) kan man se tre betydande innebörder av kulturbegreppet. Det är den antropologiska, den estetiska och den att man är kultiverad. I den antropologiska innebörden finns bland annat hur vi tolkar och värderar verkligheten, traditioner, normer och beteende. Här kan det enligt Öhlander (2005) finnas både en möjligt till analys men även till värdering, både positiv och negativ. I den estetiska betydelsen betonas utövandet av olika konstformer och att vara kultiverad har en koppling till ordets ursprung, att man kultiverar eller odlar sin person genom att vara välbildad och välartad. Enligt Öhlander (2005) finns även i den sista betydelsen ett värderande inslag, det anses fint att vara kultiverad. Öhlander (2005) menar att gränsdragningen mellan dess betydelser inte är knivskarpa utan att de samexisterar. Dickie (2004) beskriver hur hon i en och samma tidning läste tre olika artiklar, som hon tolkade handlade om kultur, och ändå tog artiklarna upp så pass olika saker som till exempel konst, böcker och olika etniska grupper. Kultur sker mellan människor. Kultur är en kollektiv upplevelse, en person kan inte vara kulturell eller anamma en kultur om denne är isolerad från andra. Kultur kan alltså tolkas som något som personer upplever tillsammans, det vi upplever och har som gemensamma nämnare (Dickie, 2004). Kultur behöver därför inte nödvändigtvis vara kopplat till bakgrund eller för all del religion, utan kan istället beskrivas som en samhörighet som exempelvis studentkulturen. Detta tar även Krefting och Krefting (1991) upp när de skriver att trots olikheter i definition av begreppet så är många överens om att kultur är något man delar med en grupp människor och lär sig genom att socialisera med andra. Detta innebär att kultur kan förändras beroende på den aktuella kontexten. Så varför är det så viktigt att ha en förståelse om vad det innebär, både för oss själva som individer och för mänskligheten? Under litteraturgenomgången som författarna gjorde inför

7 6 och under denna studie, hittades ett stycke av Fornäs (2012) som fångar essensen i den frågan på ett väldigt bra sätt. Kulturbegreppet behövs. Det pekar ut viktiga aspekter av samspelen mellan människor, samhällen, texter och ting. Det hjälper oss att inse vad vi gör när vi agerar i världen och försöker förstå den och oss själva. Det bidrar till att klargöra hur vi ordnar tillvaron men också hur historien förändras och något nytt föds. Det går inte att komma ifrån detta förvirrade begrepp, så det bästa vi kan göra är att ge oss in i det och sätta det i rörelse genom att kritiskt reflektera över dess betydelser och använda det på kreativt nydanande sätt. (s.103) Kanske är det kärnan i att förstå begreppet, att se och acceptera att kultur har olika innebörd beroende på kontext, tidsperiod och vem som använder det. 2.2 Arbetsterapi och kultur. Samspelet mellan kultur och arbetsterapi är ett väl utforskat område som ständigt ligger i tiden. Samhällsklimatets skiftningar gör kultur till ett ämne som på ett eller annat sätt alltid håller sig relevant och som kan komma att påverka arbetsterapeuters förutsättningar gällande klientarbetet. Ahmadi (2008) menar att det är nödvändigt för personal inom hälso- och sjukvård att lära sig lägga märke till och sätta värde på klientens kulturella förhållningssätt och föreställningar om sin sjukdom. Ahmadi (2008) skriver vidare: Den kulturella bakgrunden påverkar därför många aspekter i en individs liv. Beteende, föreställningar, religion, familjestruktur och inställning till sjukdom, smärta och andra former av missöden. Allt detta kan ha viktiga implikationer för hälso-och sjukvården. (s.19). Arbetsterapeuter jobbar för att möjliggöra en meningsfull vardag och vad som anses som meningsfullt är ofta sammanknutet med personens bakgrund. En bakgrund som också innefattar den kulturella bakgrunden, något som är viktig att beakta för att förstå vad som influerar klientens liv. Det gäller också att ta hänsyn till att den kulturella bakgrunden är påverkbar och kan influeras av den situation som klienten befinner sig i just nu, och det är detta som tillsammans skapar kulturella handlingar och värderingar. Detta tas även upp av Awaad (2003) som menar att arbetsterapeuter behöver ha både en medvetenhet om varje klients unika kulturella identitet och den övergripande aktuella kontexten. De behöver också själva ha möjligheten och viljan att utforska sina egna kulturella värderingar, söka kunskap och vara öppna för att ändra sin personliga uppfattning om kultur. Cronin Mosey (1981)diskuterar hur arbetsterapi kan ses som ett samarbete mellan arbetsterapeuten och klienten, ett samspel där klienten och arbetsterapeuten båda har rättigheter och skyldigheter. Klienten har rätt att bli behandlad som en unik individ samt ta del

8 7 av det bästa av arbetsterapeutens kunskap och förmåga. Klienten även ansvaret för att vara delaktig i planering och implementering av föreslagna interventioner. Arbetsterapeuten har rätt att bli bemött med respekt av klienten, och skyldigheten att agera etiskt riktigt och främja klientens delaktighet i planering och intervention. Att ha förståelse för och uppmärksamma klientens kulturella bakgrund, är ett led i att se klienten som en unik individ. Detta behövs för att kunna samarbeta vid målsättningar och för att kunna utföra individbaserade interventioner. Men att uppmärksamma kulturen är även viktigt för att säkerhetsställa rättvisa bedömningar, utveckla arbetsterapeutiska teorier där fler kulturer tas i beaktning och för att öka sannolikheten för rätt behandling (McGruder, 2009). Kultur är något som kan influera delar av arbetsterapeuternas arbete på sätt som inte alltid är uppenbara. Till exempel kan definitionen av aktivitet ha en stark påverkan av den kulturella kontext som klienter befinner sig i, och klientens kultur speglas medvetet eller omedvetet i varje aspekt i det dagliga livet. Detta är något som Pooremamali, Person och Eklund(2011) uppmärksammar i sin studie som fokuserar på arbete med mångkulturella klienter inom psykiatrin. Interventioner och instrument är ofta baserade på västerländska normer vilket kan innebära dilemman för klienter som inte delar detta synsätt (McGruder, 2009). Även Iwama (2010) diskuterar kring att den mest framträdande synen på vad som anses vara meningsfulla aktiviteter är starkt präglat av den västerländska kulturen, att begreppet aktivitet framförallt ses som något vi kan fysiskt utföra och som i sin tur kan bedömas. Att det finns en förståelse inom arbetsterapi för hur viktig det är att ta hänsyn till kultur i en klients liv blir tydligt då ämnet finns med i väletablerade och erkända modeller. I Kielhofners (2012) teoretiska arbetsterapimodell Modell of Human Occupation (MOHO), tas kultur upp som en av de miljödimensioner som har en betydelsefull inverkan på aktivitet. Kielhofner (2012) skriver: Miljö kan definieras som de fysiska, sociala, kulturella, ekonomiska och politiska särdragen i vår omgivning som påverkar vår motivation, organisation och utförande av aktivitet. (s.86) Kielhofner (2012) menar att miljön kan innebära begränsningar och ställa krav på människor i det dagliga livet och de aktiviteter som människan utför men även vara en resurs och medföra möjligheter. Hur miljön inverkar på den enskilde individen är kopplat till hur de olika miljödimensionerna och de egenskaper som individen besitter interagerar med varandra. Exempel på dessa individuella egenskaper är utförandekapacitet, roller, intressen och värderingar (Kielhofner, 2012). Det är inte svårt att se hur kultur kan ha en inverkan på människan social värld, våra relationer, vanor, intressen och känsla av kapacitet formas av kultur. Men även den fysiska miljön, vad vi omger oss med för möbler, hur vi ser på miljön och hur vi interagerar med miljön påverkas av kultur (Kielhofner, 2012). Kultur är inte något

9 8 som är enhetligt, då människan i sitt liv och vardag tillhör en mängd olika grupperingar kan kulturens påverkan på alla dessa olika grupper te sig olika. Detta medför att de aktiviteter man utför och hur man utför dessa också ser olika ut i de grupperna och miljöerna. (Kielhofner, 2012). Det är många färdigheter som kan vara avgörande för mötet mellan klienter och arbetsterapeuter i kulturella sammanhang. Många studier inom kulturens koppling till arbetsterapi tar upp begrepp som kulturell medvetenhet, ett begrepp som definieras som vikten av att uppmärksamma och förstå andra kulturer för att sedan jämföra dessa insikter med uppfattningarna om ens egen kultur (Keiter Humbert et al. 2011). Paul (1995) menar att arbetsterapeuter har en skyldighet till kulturell medvetenhet och att ha en grundläggande förståelse för sin egen kultur för att kunna arbeta med andras. Att vara medveten om en klients kultur är väldigt komplext. Många klienter som arbetsterapeuter kommer i kontakt med, kan ha flera olika kulturer som behöver tas hänsyn till. Krefting och Krefting(1991) skriver att en person kan ha ett kulturellt sätt hemma med värderingar och beteenden, och sedan anamma en annan kultur på jobbet om den kulturen är dominant. Detta betyder att arbetsterapeuten behöver ta i beaktande vilken av klientens kulturella kontexter som interventionen kommer att påverka eller influera. Ett av de största sätten kultur påverkar vårdarbetet är genom klientens förhållningssätt till sjukdom och funktionsnedsättning. Detta kan innebära att en klient kanske inte tycker att den behandling som föreslås är relevant eller att de inte ens anser sig har ett problem (Krefting & Krefting 1991). Klienterna kan ta en passiv roll och till största delen förlita sig på hjälp och stöd från familjen istället för att ta eget ansvar för sin rehabilitering, om det är den kulturella norm som klienten är van vid. Här kan även problem uppstå med att få klienten att inse att tillståndet inte är möjligt att bota (Fitzgerald 1997). Ett annat återkommande begrepp är kulturell kompetens. Muñoz (2007) menar att det inte finns någon exakt definition av begreppet, Awaad (2003) har under en litteraturstudie på ämnet kommit fram till tre huvudteman som beskriver innebörden: Understanding the concept and nature of culture Successful interaction through the knowledge and skilful use of specific cultural information Awareness of one`s own cultural background and values (within the context of occupational therapy. (s.357)

10 Kulturell kompetens och kulturell medvetenhet går hand i hand och kan vara svåra att 9 särskilja. Tillsammans bildar de en grundstomme som arbetsterapeuter kan använda som stöd i arbetet med klienter från olika kulturella bakgrunder. Arbetsterapeuter ska enligt Etisk Kod för Arbetsterapeuter(Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA], 2012) främja möjligheten till aktivitet och delaktighet, så att klienten ska kunna leva ett så bra liv som möjligt. För att uppnå detta måste arbetsterapeuterna i hälso- och sjukvården idag vara medvetna, lyhörda och våga ta sig an dem kulturella utmaningar som kan uppstå. 2.3Problemområde I Sverige möter arbetsterapeuter ofta ett brett spektra av klienter med olika kulturer. Mycket forskning tar upp arbetet med kultur i olika kontexter, som till exempel gällande specifika klientgrupper eller kulturella tillhörigheter. Den forskning vi har tagit del av har inte inriktat sig på de faktiska erfarenheterna vid mötet med andra kulturer. Det är detta som vi ser skulle vara givande att få veta mer om, att få en mångfacetterad uppfattning om hur det kan se ut för arbetsterapeuter i den svenska hälso- och sjukvården. Vad har de för erfarenheter av mångkulturellt arbete och vilka upplevelser ser de som betydelsefulla? Forskning har visat på vikten av teorier som de om kulturell medvetenhet och kulturell kompetens, och att ta del av faktiska kliniska erfarenheter kring detta kan vara ett led i att förbättra arbetsterapeutiska resonemang kring kultur. 3. SYFTE Studiens syfte är att beskriva arbetsterapeuters erfarenhet av mötet med klienter med olika kulturella bakgrunder. 4. MATERIAL OCH METODER 4.1 Design Då vi ville ta del av arbetsterapeuters erfarenheter valde vi att använda oss av en kvalitativ metod med halvstrukturerade intervjuer. Kvale (1997) beskriver intervjuaren som en resenär som utforskar, upptäcker och hittar alternativa vägar under resans gång vilket vi menade var

11 en passande beskrivning av hur vi ville gå tillväga för att på bästa sätt ta del av arbetsterapeuternas erfarenheter. 4.2 Urval Författarna valde att sätta som ram för urvalet att deltagarna skulle verka i ett geografiskt område med kulturell mångfald. Information om detta hämtade vi från Statistik om 10 Stockholm. Deltagarna skulle även ha varit yrkesverksamma i minst ett år. Då vi ville ha en bred bild valde vi att ta kontakt med arbetsterapeuter inom flertalet olika områden såsom primärvården, rehabilitering och äldrevården. Via kontaktinformation vi hittade på respektive vårdinrättnings hemsida, skickades en inbjudan (bilaga 1) ut antingen via mail eller brev med förfrågan om att delta i studien. Detta brev var godkänt av författarnas handledare. Där vi inte hittade någon information om huruvida verksamheten hade arbetsterapeuter anställda, togs det kontakt via telefon för att klargöra detta. En deltagare tillkom då författarna träffade denna på en tidigare föreläsning där hon tillfrågades om medverkan i studien. Även denna deltagare fick informationsbrevet skickat till sig. Vi använde oss också av snöbollsampling (DePoy och Gitlin 1999) då vi skickade vår inbjudan till tre stycken fackliga representanter på Sveriges arbetsterapeuters fackförbund FSA och bad dessa skicka den vidare till arbetsterapeuter som de trodde skulle vilja delta i studien. 4.3 Deltagare 35 förfrågningar skickades ut vilket resulterade i fyra intresserade deltagare samt den deltagare som sedan tidigare angav intresse. Sammanlagt blev detta fem deltagare. Deltagarna var alla yrkesverksamma som legitimerade arbetsterapeuter och var alla kvinnor. Deltagare 1. 9 år som yrkesverksam, 4 år på aktuell verksamhet. Deltagare 2. 4,5 som yrkesverksam, 4,5 på aktuell verksamhet. Deltagare år som yrkesverksam, 7 år på aktuell verksamhet. Deltagare 4. 2,5 år som yrkesverksam, 1,5 år på aktuell verksamhet. Deltagare 5. 1 år som yrkesverksam, 9 månader på aktuell verksamhet. De arbetade inom områdena habilitering, ASIH (avancerad sjukvård i hemmet), äldreomsorg, primärvården och rehabilitering. Arbetsuppgifterna varierade beroende på verksamhetsområde, gemensamt var dock att alla deltagare mötte klienter från olika kulturer på daglig basis. Fyra av de fem deltagarna gjorde hembesök hos klienterna. 4.4 Datainsamling Först utformades en intervjuguide (bilaga 2) med ämnen som var relevanta för studien och frågor som skulle hjälpa författarna att svara på sitt syfte.

12 11 För att få återkoppling på hur intervjufrågorna uppfattades och ge möjlighet till förbättringar, utfördes en provintervju på en medstudent med erfarenhet av att kulturella aspekter under sin praktik (Lantz, 2013). I brevet med förfrågan om medverkan bad författarna deltagarna att fundera över vad ordet kultur innebar för dem. Intervjuerna utfördes på en plats som valts av deltagarna, fyra stycken utfördes på deltagarnas arbetsplats och en intervju på ett café. En av författarna var huvudintervjuare och den andre satt bredvid lyssnade och, om behov fanns, ställde kompletterande frågor. Författarna växlade mellan dessa uppgifter. Innan intervjun började förklarades syftet med studien och deltagaren blev informerad om etiska aspekter såsom informerat samtycke och konfidentialitet (Kvale 1997). Ett informationsblad (bilaga 3) delades även ut till deltagarna för att säkerställa att ingen information missats och att deltagarna kände sig trygga med intervjuns upplägg (Lantz, 2013). Intervjuerna spelades in på den ena författarens mobiltelefon, enligt Lantz (2013) ökar möjlighet till nyanser av analys om intervjun dokumenteras på ett sätt som inte distraherar personen som utför intervjun. Intervjuerna var mellan 30 och 80 minuter långa. 4.5 Databearbetning Som stöd för databearbetningen använde författarna Lantzs (2007) sju steg för databearbetning. Denna modell går ut på att genom bearbetning av material skapa koder som resulterar i beskrivande teman (Lantz, 2007). Efter intervjuerna genomförts gjorde författarna upp hur transkriberingen skulle utföras genom tillexempel vilka tecken som skulle representera skratt och pauser. De fem intervjuerna delades sedan upp mellan författarna och transkriberades. Att transkribera och skriva ut intervjun, ger möjlighet för att strukturera intervjun på ett sätt som lämpar sig för närmare analys. Att strukturera materialet i en text ger en överblick och är i sig en början till en analys (Kvale, 1997). Transkriberingarna gavs sedan ett nummer för att avidentifiera deltagarna och efter den färdiga analysen förstördes det inspelade materialet. Transkriberingen lästes igenom individuellt av författarna, och gicks sedan gemensamt igenom. Genom datareduktion togs delar som ej var relevanta för studien bort och kvar blev vad författarna ansåg som betydelsefullt material, den så kallade rådatan. Enligt Lantz (2013) utgör rådata underlaget för analysprocessen. Författarna läste individuellt igenom återstående material och markerade de delar som de fann svarade på studiens syfte, hade en koppling till kultur och deltagarnas erfarenhet av interaktionerna med klienterna. Vid en gemensam genomgång sammanfattades dessa delar i ett dokument under tolkande koder. Koderna med tillhörande citat från respektive intervju,

13 12 klipptes ut och parades sedan ihop med lämpliga koder från andra intervjuer för att bilda mönster. Författarna gick därefter igenom varje mönster för att komma fram till lämpliga teman till respektive mönster. Genom att arbeta igenom materialet flertalet gånger reducerades dessa teman från tolv stycken ner att innefatta fem teman varav två med underteman. Denna process var nödvändig då författarna insåg att materialet var väldigt omfattande och komprimeras till det ytters relevant för att svara på syftet. Efter feedback från handledare gjordes en slutgiltig revidering vilket resulterade i sex teman. Författarna återvände under hela denna process tillbaka till de transkriberade intervjuerna för att försäkra sig om att helheten i arbetet inte gick förlorad och att för mycket information inte tagits bort (Lantz, 2013). 5. ETISKA ASPEKTER Innan intervjuerna påbörjades gick författarna igenom de etiska frågor som Kvale (1997) rekommenderar. De var vilka är fördelarna, informerat samtycke, konfidentialitet, konsekvenser och forskarens roll. Detta gjordes för att säkerställa ett etiskt tankesätt. I det brev som skickades till deltagarna informerades de om att allt deltagandet var frivillig, att de när som helst kunde avbryta sin medverkan och att de skulle vara anonyma. Att diskutera kultur kan vara värdeladdat (Öhlander, 2005). Risken fanns att diskussionerna kunde ta vändningar där deltagarna kunde känna sig obekväma. Dock var deltagarna medvetna om vad studien handlande om och valde frivilligt att vara med i studien. Deltagarna fick även ett informationsblad (bilaga 2)med denna information vid intervjutillfället. Intervjuerna utfördes på en plats vald av deltagarna själva för att de skulle känna sig så avslappande som möjligt. En av intervjuerna utfördes på ett café, platsen var vald av deltagaren själv, dock var platsen inte optimal för en intervjusituation då det förekom ljud och andra störande moment som kan ha påverkat samtalen (Lantz, 2013). Det väckte även tankar om sekretess då det rörde sig flertalet personer i lokalen under intervjun. Dock nämndes aldrig deltagarens arbetsplats vid namn. Den data som samlades in lagrandes på ena författarens telefon med elektroniskt lås, i och med detta förvarades materialet på ett sätt som endast författarna hade tillgång till (Malterud, 2009). Vid transkriberingen tilldelades intervjuerna siffror för avidentifiering. Efter transkriberingen förstördes alla inspelad data. I arbetet nämns aldrig några namn utan de personer som medverkade i intervjuerna benämns som deltagare eller hon. Då samtliga deltagarna var kvinnor leder detta inte till några problem med eventuell identifiering. I detta arbete har författarna valt att använda termen klienter för att göra det enhetligt, detta då

14 13 deltagarna själva har ett flertal olika benämningar så som brukare, patient och kunder. Författarna valde att ha med inom vilka områden deltagarna var yrkesverksamma som bakgrundsinformation i slutgiltiga deltagare, det är dock det enda stället där informationen om deltagarna förekommer och författarna känner sig trygga med att inga identifieringsproblem uppstår. Efter varje intervju tillfrågades deltagarna om de vill ta del av det färdiga resultatet. 6. RESULTAT Den slutgiltiga databearbetningen resulterade i sex olika teman: Kultur, ett individuellt och gemensamt begrepp, När synsätt skiljer sig åt, krävs det reflektion i arbetet, Att gå in i mötet med öppna ögon, Det givande mötet med den kulturella mångfalden, Mer än vad arbetsrollen kräver och Arbetet blir lättare vid samarbete med kollegor. 6.1Kultur, ett individuellt och gemensamt begrepp I analysen framgick att kultur är ett viktigt ämne som påverkade arbetet med klienterna på ett ibland väldigt konkret sätt. Det berörde deltagarna framfört allt i deras yrkesroller, men även som privatpersoner då en del situationer som kunde uppstå och som var kopplade till kultur kunde vara svåra att inte relatera till på ett personligt plan. Kultur kunde sätta sin prägel på alla delar av livet, även om det inte alltid var en aktiv handling eller aktiv tanke. Flera av deltagarna uppgav att de tyckte att kultur var ett svårdefinierat begrepp som krävde mer eftertanke. De ansåg att kultur kunde vara specifikt för den egna familjen och den enskilda individen. Uppväxten och livssyn sågs om en viktig del av den kulturella identiteten. En av deltagarna uppgav: sen har ju varenda familj en kultur, varenda person har sin egna kultur så att det är allting som spelar in. Deltagarna pratade om kultur som någonting världsomfattande där religion och länders olika mönster diskuterades, och samtidigt någonting individuellt och vardagligt där ens nära relationer och förhållningssätt var viktiga komponenter. Detta kan sammanfattas med uttrycket den lilla och den stora delen som användes av flera deltagare. En deltagare uttryckte: Jag kan ju se att bara två personer flyttar ihop så kan man ha två olika kulturer med sig sen är det ju en större, man kan ju gå längre och längre ut och se att det är ju olika religioner från olika länder ja, från det lilla till det större. Gemensamma ord som användes av flera av deltagarna för att beskriva begreppet var, värderingar, traditioner och synsätt. Mångfald togs också upp som ett begrepp av flertalet av

15 deltagarna när de fick frågan om vad kultur innebar för dem, både när det gällde att kultur kunde innefatta en mängd olika tankesätt och även den faktiska mängden olika kulturer de mötte i sitt arbete. Även mångfalden inom en och samma kultur adresserades, deltagarna 14 upplevde att bara för att två patienter hade samma kulturella tillhörighet betydde inte det att samma interventioner skulle fungera för båda. Alla deltagarna upplevde att intervjuerna som utfördes startade en tankeprocess där de började ifrågasätta och värdera sina egna tidigare synsätt. Denna tankprocess fortlöpte under intervjuns gång och gjorde att deltagarna mer och mer kunde identifiera vilka komponenter de tyckte ingick i begreppet. Trots dessa tankegångar och reflektioner, satte ingen av deltagarna ord på sin egen kultur. I den lilla delen som tidigare nämnts, spelar familjen en central roll. I analysprocessen blev det snabbt uppenbart att deltagarna inte bara behövde forma en relation till sina klienter utan även till dem familjemedlemmar, vänner och andra personer som var en del av klientens liv. Alla deltagare i studien uppgav att klienternas familjer var viktiga komponenter i arbetet med klienten. Flera av deltagarna upplevde det som att familjemedlemmar till klienter från andra kulturer än deltagarens egen kultur, var betydligt mer aktiva i sitt deltagande och att dem såg det som en självklarhet att även dem skulle bli informerade och tillfrågade vid frågor gällande klienten. En av deltagarna uppgav:... det är det jag tänker med familjestruktur, att dom lever mer familjecentrerat och vi lever mer individcentrerat i vårat samhälle, dom har familjeperspektivet mycket mycket mer och grundat i sig.. Det här kunde, enligt deltagarna, även yttra sig i att familjemedlemmar såg det som naturligt att vara den som vårdade sina anhöriga och att ta emot hjälp utifrån kunde upplevas som ett nederlag. Samtidigt uppgav flera av deltagarna att just detta nätverk av personer runt omkring klienterna kunde vara en viktigtillgång. Anhöriga bidrog med bakgrundsbilden av klienten och verkade stöttande i många fall. Viktigt var dock enligt deltagarna, att se till att klientcentreringen stod i fokus och att även om familjen var involverad i behandlingen så behövdes patientens godkännande innan arbetsterapeuterna delade information om patienten till anhöriga. Deltagarna uppgav också att de upplevde det som att familjer med annan kulturelltillhörighet än deras egna, ofta ifrågasatte och ville få förklaringar till varför deltagarna gjorde specifika interventioner. Detta gjorde att deltagarna fick vara beredda att försvara sina idéer och ibland sin yrkesroll. Som en av deltagarna uppgav:

16 15 Så att det är jätteolika, och det är mycket det kulturella också att anhöriga ofta vill lite sätta ens kunskaper på prov. Att man verkligen är, att man verkligen kan. Och det kräver dem på ett helt annat sätt, att dem vill.. dem vill kunna få en redogörelse för vad vi har gjort, varför vi har gjort det och se att har vi verkligen tänkt på alla bitar av människan. Flera av deltagarna uppgav också att man var tvungen att få med anhöriga på tåget för att interventionerna skulle bli lyckade, annars kunde hela planeringen gå om intet. En av deltagarna uppgav att hon tog hjälp av sina erfarenheter från tidigare pedagogiska arbeten för att underlätta detta samspel. Resonemanget hos vissa deltagare speglades av ett vi och dem - tänk. Detta var inte alltid en medveten process utan ett sätt att diskutera kring klienterna vilket ibland resulterade i en kategorisering av kulturer. Även vi begreppet blev väldigt generellt, det fick inte en klar innebörd. 6.2 När synsätt skiljer sig åt, krävs det reflektion i arbetet. Analysprocessen visade att när synsätt skiljer sig åt gällandeför arbetsterapeuterna viktiga begrepp, kunde det inverka på mötet med klienterna. Begrepp som för arbetsterapeuterna hade en självklar betydelse och vikt, som till exempel rehabilitering och självständighet, kunde ha en annan innebörd för klienterna. Detta ledde till att deltagarna var tvungna att tänka om och reflektera för att fånga upp och nå fram till klienten. Detta kunde också innebära att arbetsterapeuterna ibland faktiskt fick acceptera att ville de jobba klientcentrerat och följa patientens vilja så kunde det innebära att fortsatta interventioner utebli. Skillnaderna på vad arbetsterapeuterna kunde erbjuda och vad patienten ville uppnå eller ej var helt enkelt för stora. Under intervjuerna framkom det att deltagarna upplevde att synen på självständighet kunde skilja sig beroende på vilken kultur man var en del av. Det som blev svårt var enligt deltagarna att få den syn som de själva hade lärt sig och anammat, vilket innebar att sträva efter att uppnå självständighet, att fungera med den syn som klienterna ofta hade. Klienternas syn innebar ofta att kunde man inte själv så fanns det alltid andra i deras närhet som kunde hjälpa till. Detta gick enligt deltagarna hand i hand med att de ofta försökte få klienterna att ta ansvar för sina egna situationer istället för att förlita sig på andras åsikter. Många av dem var helt enkelt inte vana att ta egna beslut om sin hälsa och behandling, som en av deltagarna uttryckte sig: det här att patienterna äger sitt egna problem och man försöker hjälpa dem i den här resan och hitta att dom ska ta eget ansvar och stötta dom i att dom själva ska vilja.

17 Olika syn på vad sjukdom är och hur man förhåller sig till den var något som en del av deltagarna tog upp som en utmaning. En sjukdom eller funktionsnedsättning sågs som ett 16 misslyckande och kunde, enligt några av deltagarna, vara en anledning till att en del av deras klienter väntade väldigt länge med att be om hjälp. En deltagare berättade hur klientarbetet kan bli påverkat av denna skilda syn: Man skäms för en hand där man har hemiplegi så man gömmer den hela tiden och att se nyttan med att använda ortoser är svårt... Även om klienterna sökte hjälp så kunde det vara svårt att utforma en gemensamplan för interventioner. Detta då klienterna enligt deltagarna, såg en sjukdom som något som gick att bota samt att betydelsen av att tillståndet skulle kunna vara bestående, var svårt att acceptera. 6.3Att gå in i mötet med öppna ögon. Analysen visade att medvetenhet kring klienternas kulturella kontext var viktig för att se individen. Det framkom att det i själva verket handlade mer om att anpassa sig efter den person man mötte, något som deltagarna ansåg ingick i sin yrkesroll. Det som gemensamt kom fram vid analysen var betydelsen av öppenhet och reflektioner kring hur deltagarnas arbetssätt kunde påverka klientens integritet. Deltagarna reflekterade alla kring att de i sitt yrke ofta kunde hamna i situationer där de upptäckte att deras arbetssätt inte var gjort för att passa kulturell mångfald. Exempel på detta kunde vara ADL-situationer där flera av deltagarna upplevde att klientens integritet snabbt blev testad, situationer som långt ifrån alla klienter kände sig bekväma i. Nej jag tror att det är mer kulturellt faktisk. Vi har ju patienter som aldrig har fått hjälp tidigare och som aldrig visat sig naken förutom för sin fru eller man, för dem är det ju väldigt väldigt jobbigt. En deltagare berättade att hon ändå upplevde att de flesta klienter inom hennes verksamhetsområde kunde acceptera situationer som dessa, så länge de fick tid för att reflektera samt att man förde en dialog med klienten. Hembesök var ett annat arbetssätt som de flesta av deltagarna använde sig av och som inte alltid var enkelt att hantera. En av deltagarna vars arbetsuppgifter mestadels bestod av hembesök, beskrev de dilemman och tankar som kunde uppstå vid arbete i klientens hemmiljö: Och samtidigt, det är ju ens eget hem, man har ju jätteintegritet i sitt eget hem. Det är ens egen kultur, man vill ha det som man själv vill ha det. Och så blir det helt plötsligt någon annans arbetsplats.. Alla deltagarna tog under intervjuerna upp olika upplevelser som de haft under mötet med klienter med kulturella synsätt som skiljde sig från deras egna. Flera av dem beskrev det som

18 en utmaning som tvingade dem att släppa på gamla värderingar och tankesätt, en av deltagarna uttryckte: 17 Då faller vi in i våra vanliga arbetsterapeutroller, vi ser bara enkelspåret medans när vi ser folk från andra länder och andra kulturer så tvingas vi på något sätt att tänka annorlunda, vi tvingas att öppna upp oss och ta in alla tankar och åsikter och värderingar. Var och en av deltagarna var tydliga med att skildra att öppenhet var en tydlig grundstomme i deras förhållningssätt inför och i mötet med klienten. Öppenhet och att ha en neutral inställning, var för samtliga deltagare nyckeln till att kunna möta klienten på ett korrekt sätt och därmed utföra de rätta interventionerna. En av deltagarna såg det som en slags skyldighet i rollen som arbetsterapeut att vara öppen inför vem klienten är, dess bakgrund eller dess kultur: Jag tycker inte att kultur ska behöva påverka vilken vård man får, utan vi som arbetsterapeuter som faktiskt ska arbeta klientcentrerat och ta den människa vi har framför oss, det ska inte spela någon roll vilken kultur den kommer ifrån eller vad den tror på En av deltagarna delgav att hon tyckte att det var viktigt att våga ta diskussionen om kulturella olikheter. Även om det kunde vara känsligt så var det viktigt att kunna ha en öppen debatt för att inse att olikheter inte behövde betyda svårighet, både med klienter och med kollegor. Det skulle enligt deltagaren medföra mindre press på vårdpersonalen att vara rädd för att såra någon av misstag. Deltagaren uttryckte: Men som sagt, det sköna vore om det blev lite mindre tabu så att man kunde prata om det mer öppet och då skulle man säkert kunna utveckla vården mer också om det faktiskt var okej att prata om att du tycker såhär, du tycker såhär utan att få något fel eller något rätt eller någonting med det Det givande mötet med den kulturella mångfalden. Något som kom fram i analysen var hur givande deltagarna såg på chansen att få arbete med kulturell mångfald. Det innebar en utmaning som upplevdes som spännande och stärkande för deras kompetens. Det fanns också mycket glädje i de berättelser som deltagarna delade med sig av. Det var detta som gjorde att de stannande kvar på sitt jobb trots att det ibland kunde vara väldigt krävande att försöka relatera till livsöden som skiljde sig så fundamentalt från deras egna. Flera av deltagarna uttryckte att de ofta mötte en väldigt stor tacksamhet från klienterna och deras anhöriga från andra kulturer, detta i jämförelse med dem klienter de mötte från sin egen kultur. Även vid vad deltagarna upplevde som ganska små insatser, så var uppskattningen ofta översvallande. Som exempel uppgav deltagarna att de blev bjudna på kaffe, te eller liknande.

19 18 Detta förmedlade deltagarna att de oftast uppskattade, men att det kunde orsaka stress då tiden hos varje klienten kunde vara begränsad. Fysisk tacksamhet som kramar och pussar var något som ibland tänjde på deltagarnas egna gränser gällande vad de var bekväma med. jag har en patient vars fru kom och pussade mig hela tiden, hon kom och pussade mig i ansiktet och pannan hela hela tiden och det är ju jättefint från deras kulturs sida men för mig blev det lite så ohh en puss. Flera av deltagarna berättade att det ibland var svårt att processa berättelserna som de fick ta del av. Det kunde vara historier om krig och förföljelser som kunde vara svåra för deltagarna att relatera till. Trots detta menade deltagarna att dessa upplevelser var mer givande än krävande: det kan ju vara jobbigt att ta emot en sådan historia också men det lär en ju att man kan gå vidare och liksom fortsätta och hitta nya vägar, det tycker jag är spännande och roligt att se kraften i människan, att komma, trots massor med umbärande så fortsätter man och vill framåt, det är roligt och inspirerande. 6.5Mer än vad arbetsterapeut rollen kräver. Analysen visade att inte bara klientens sjukdom var viktigt. Alla aspekter i klientens liv kunde påverka arbetet och medföra ytterligare uppgifter för arbetsterapeuterna. Det var inte självklart att situationen runt klienten var strukturerat på ett fungerande sätt. Livspusslet behövde vara lagt innan interventionerna kunde påbörjas. Alla deltagare uppgav att de hade god insikt i vikten av att belysa och uppmärksamma klientens bakgrund, något som också kan innebära att se samtliga delar i klientens liv. Deltagarna upplevde att det ofta kunde tillkomma icke arbetsterapeutiska sysslor som ett slags förarbete vid mötet med klienter från andra kulturer, fall där familjen saknar kunskap om samhällets struktur: vi får väldigt mycket i knät om andra bekymmer, det kan vara avlopp som inte fungerar och hur gör man då. Då får man ta dem i handen och så får man följa med dem till porten och visa där att här har du det och skriva upp att ring det här numret Detta kunde ibland innebära att ett hembesök enbart handlande om praktiska åtgärder som egentligen inte hade så mycket med det arbetsterapeutiska arbetet att göra. Det här kunde leda till en känsla av frustration och slöseri med resurser: plus att innan jag överhuvudtaget kan nå fram med något som arbetsterapeut så måste basbehoven finnas, lägenhet och ekonomi måste vara fixad... En annan situation som kunde innebära ytterligare förarbete för arbetsterapeuterna, var när språkbarriärer uppstod. Många av deltagarna i studien berättade om svårigheterna i att

20 19 kommunicera med klienten när det talade språket skiljer sig, att en stor del av informationen försvinner när klientens eller arbetsterapeutens budskap blir översatt till ett annat språk. Några deltagare uppgav att det samtidigt ökar risken för missförstånd när en tredje part inkluderas i samtalet. En deltagare nämner: ofta känner man att dem kan prata i fem minuter och försöker bolla med varandra och så får jag en mening på två-tre ord tillbaka som svar och då inser man ju gud vad mycket jag förlorade För att hantera språkförbistringen uppgav samtliga deltagare att de samarbetade med tolk, i vilken utsträckning var mycket beroende på hur verksamheten såg ut. Majoriteten av de tillfällen då tolk kopplades in var framförallt vid hembesök hos klienten, men även vid behov på verksamhetens mottagning. Flera av deltagarna såg som fördelaktigt att samarbeta med en oberoende tolk utifrån. Att arbeta med tolk som verktyg ökar möjligheterna till att samtliga parter är införstådda i behandlingen och flera deltagare såg även vinsten i att kunna fråga tolken mer generella frågor kring en viss kultur. Samtliga deltagare nämnde att klientens anhöriga ofta gick in i rollen som tolk. Att förena rollen som anhörig med rollen som tolk, var något majoriteten av deltagarna ansåg vara svårkombinera. Anhöriga har inte alltid för vana att översätta hela meningar, utan endast slutsatsen av uttalandet. Deltagarna uppgav även att de ofta diskuterar känsliga eller personliga ämnen med klienten, en diskussion som kan påverkas av att anhöriga tolkar då deltagarna uppmärksammat att det finns ämnen klienten inte vill att dennes anhöriga skall höra. Vidare nämner en av deltagarna att anhöriga ibland själv kräver att få närvara som tolk: Ja ibland så tar vi in tolk, men oftast görs det ju via anhöriga för att anhöriga kräver det. Jag fick en lite dålig bild av att anhöriga tolkar för de väger ofta in egna tankar och värderingar i vad de sen berättar. Och tycker de att deras anhöriga är sämre eller bättre än vad de egentligen är, så får dem det att låta så. Det är svårt att kunna göra en korrekt bedömning. I analysen framkom också att om deltagarna och deras klienter kunde prata på ett gemensamt språk som till exempel engelska, så fanns det en osäkerhet från deltagarnas sida att använda sig av medicinska termer och rädslan för att något skulle missförstås. 6.6Arbetet blir lättare vid samarbete med kollegor. Analysprocessen visade att kollegor var väsentliga för att underlätta det dagliga arbetet. Det var en källa till stöd och kunskap och var användbara i många olika situationer.

21 20 Samtliga deltagare i studien arbetade i team med andra professioner, något som de såg ansåg kunde vara en resurs när det gäller att hantera mötet med andra kulturer. De deltagare som själva hade kollegor från andra kulturer, såg det som en möjlighet att vända sig till dem för att kunna bolla tankar och idéer eller ventilera kring förhållningssätt. Vid språkförbistringar med klienten, hade de exempelvis möjligheten att vända sig till eventuella kollegor i teamet som talade klientens språk. En annan deltagare tog ibland hjälp av manliga kollegor, vid tillfällen där klientens kulturella bakgrund innebar ett annorlunda synsätt på vad som var acceptabelt gällande interaktioner med det motsatta könet. just när det kommer till ADL-bedömningar så är det jättesvårt med kultur, för vissa män vägrar att jag ska vara delaktig och då kan jag inte göra mer än att liksom prata med undersköterskan innan och be honom kolla dem här sakerna och be honom hålla händerna på ryggen och vara lite dum " 6.7Konklusion Deltagarnas erfarenheter av att möta klienter från olika kulturer, beskrevs bitvis som både krävande och utmanande men upplevdes samtidigt som väldigt givande för både deras yrkesroll och som privatperson. Begreppet kultur var för deltagarna svårt att definiera, men beskrevs ha både en gemensam uppfattning samt en individuell betydelse. Trots att samtliga deltagare arbetade inom områden där de dagligen mötte olika kulturer, upplevde författarna att medvetna tankar och tolkningar kring begreppet inte väcktes förrän vid intervjutillfället. Mötet med klienter påverkades av många olika faktorer och kunde därför stundtals vara väldigt komplext. Exempel på detta kunde vara att synen på självständighet och tankar kring rehabilitering och sjukdom kunde skilja sig mellan arbetsterapeut och klient, vilket kunde komma att inverka på interventionerna. Detta väckte tankar hos författarna kring huruvida arbetsterapeuters arbetssätt och metoder, egentligen är lämpade för att möta en kulturell mångfald. Medvetenhet och öppenhet om kulturella skillnader var bidragande faktorer till att deltagarna kunde tackla problem som uppstod. Detta genom att tillexempel ta hjälp av kollegor, tolkar eller genom att använda sig av tidigare lärdomar. Samtidigt hade deltagarna erfarenhet sen tidigare om att kultur kunde vara ett potentiellt känsligt ämne och det fanns en viss försiktighet när det gällde att våga ta diskussioner kring begreppet.

22 21 7. DISKUSSION 7.1 Resultatdiskussion Syftet med denna studie var att ta del av arbetsterapeuter erfarenhet gällande mötet med olika kulturella tillhörigheter, något uppnåtts genom det väldigt omfångsrika resultatet. De mest centrala fynden i resultatet var det merarbete som deltagarna menade kunde uppstå vid arbetet med klienter från andra kulturer än sin egen. Betydelsen av god kommunikation lyftes fram, där uppkomsten och hanteringen av språkbarriärer var ett vanligt inslag i deltagarnas arbete. Slutligen är ett viktigt fynd i resultatet deltagarnas tankar kring begränsade möjligheter att öppet kunna diskutera kultur och dess innebörd, framförallt inom verksamheten. Här nedan diskuteras framträdande aspekter i resultatet, i förhållande till befintlig forskning och litteratur. Bonder et al. (2004) skriver att värderingar är innesluten i kultur, att ömsesidiga värderingar är viktigt för att ett samhälle ska kunna fungera och att dessa värderingar påverkar våra val och beslut som individer. Vidare menar Bonder et al. (2004) och att även om ju flervärderingar en grupp delar är positivt, är de tveksamt om små grupper någonsin är helt överens. Enskilda individer i en grupp eller olika kulturer i samhället kan vara oense. Vår studie stärker detta genom att visa att kultur inte var något statiskt, bara för att det fanns erfarenhet om en viss kultur behövde inte det innebära att alla inom den kulturen upplevde samma saker. Detta innebar att deltagarna visserligen kunde använda sig av tidigare erfarenheter men samtidigt var tvungna att vara öppna för olikheter då varje människa var unik i sin syn på värderingar och vad som var viktigt för dem. Kefting och Kefting (1991) tar som exempel på detta upp att syskon som växt upp inom samma familjekultur kan skilja sig i beteende och preferenser. En av hörnstenarna i kulturell medvetenhet är att ha en uppfattning om sin egen kultur och kunna använda den insikten i arbete med andra kulturer. (Keiter Humbert et al , Paul, 1995). I vår studie visade resultatet att ingen av deltagarna själva definierade sin egen kultur mer än väldigt generellt. Med tanke på de diskussioner som fördes kring kultur, borde detta enligt författarna ha kommit upp. Berodde detta på att alla deltagarna identifierade sig med en vedertagen kultur eller kände de att det blev för personligt? Trots den outtalade kulturella självbilden, speglade resultaten att deltagarna medvetet eller omedvetet refererade till denna självbild i sitt arbete för att identifiera kulturella förhållningssätt.