Arbetssätt och metoder inom LSS-verksamheter

Transkript

1 Arbetssätt och metoder inom LSS-verksamheter 1 Kristina Engwall & Hjördis Gustafsson FoU Södertörns skriftserie nr 147/16

2 FoU Södertörn är en forsknings- och utvecklingsenhet som ägs gemensamt av socialtjänsten i Botkyrka, Gotland, Haninge, Huddinge, Nacka, Nynäshamn, Salem, Södertälje, Tyresö och Värmdö. FoU Södertörns arbetsfält är individ- och familjeomsorgen, funktionshinderområdet och socialpsykiatrin. Arbetet bedrivs i nära samarbete med praktiken. FoU Södertörn har en egen hemsida, Här presenteras bland annat den egna rapportserien. Rapporten kan laddas ner från Denna rapport är en omarbetad upplaga av Arbetssätt och metoder inom LSS-verksamheter från Kapitlet Arbetssätt och metoder har uppdaterats för att spegla situationen i LSSverksamheter idag Den avslutande diskussionen är också reviderad. Arbetssätt och metoder inom LSS-verksamheter Kristina Engwall & Hjördis Gustafsson FoU Södertörn och författarna 2016 FoU Södertörns skriftserie 147/16 ISSN

3 Innehåll Inledning... 4 Hur har vi gått tillväga?... 4 Metod eller arbetssätt?... 5 Tre boenden... 6 Ettan för personer med autismspektrumtillstånd utan talspråk... 6 Tvåan - för personer med autismspektrumtillstånd med talspråk... 7 Trean för personer med måttlig eller lindrig utvecklingsstörning... 8 Tre dagliga verksamheter Gulan - för personer med autismspektrumtillstånd med talspråk Grönan för personer med autismspektrumtillstånd utan talspråk Rödan för personer med grav utvecklingsstörning och andra funktionsnedsättningar Arbetssätt och metoder Tydliggörande pedagogik Schema Tidshjälpmedel Rutiner Pedagogiskt förhållnings- och arbetssätt - PFA Sociala berättelser Fysisk aktivitet Lågaffektivt bemötande Ronnie Gardiner Rythm och Music - RGRM Sinnesrum Taktil stimulering Avslutande diskussion Diskussion om bruket av olika arbetssätt Relationens betydelse Individ och kollektiv Konsekvenspedagogik inom LSS? Arbetssätt en fråga i tiden? Referenser Elektroniska källor

4 Inledning Många som får LSS-insatser 1 mår bra av en tydlig struktur och förutsägbarhet. Det kan uppnås genom att personalen på en arbetsplats använder samma arbetssätt och arbetar enhetligt. Att all personal gör lika. För att upprätthålla ett enhetligt sätt att arbeta behövs en ständigt pågående diskussion om hur tillvägagångssättet fungerar i relation till olika brukare. En sådan diskussion gynnas av ett systematiskt arbete med dokumentation och uppföljning. 2 De bästa resultaten nås med erfaren personal som tillsammans med arbetsledare kan bedöma vilket arbetssätt som passar vilken brukare och i vilka sammanhang de behövs. En metod, med i förväg bestämt tillvägagångssätt, kan dock inte ersätta personalens omdöme det uppstår ideligen situationer där de anställda, trots rutiner och dokumentation, måste fatta egna beslut. Den här rapporten lyfter fram arbetssätt i boenden och dagliga verksamheter inom LSS. Genom konkreta beskrivningar vill vi visa hur anställda arbetar. Vi har också en sammanställning över olika slags arbetssätt och metoder. Rapporten avslutas med en diskussion om vår tids idéströmningar runt arbetssätt och metoder. Frågor som vi kommer att belysa i rapporten är: Vilka arbetssätt använder personal som arbetar inom funktionshinderområdet? Hur arbetar de? Vilka fördelar respektive nackdelar finns förknippade med tillvägagångssättet? Vilka övergripande samhälleliga förändringar konstrueras och avspeglas i dessa diskussioner? Rapporten är indelad i två delar. Den första ger genom sex fallbeskrivningar från tre boenden och tre dagliga verksamheter exempel på hur arbetssätt används i den vardagliga praktiken. Fallbeskrivningarna bygger på studiebesök, men har i vissa fall exempel från flera verksamheter. Rapportens andra del diskuterar de olika metoder och arbetssätt som vi har kommit i kontakt med. Här har vi ett granskande och ifrågasättande perspektiv. Vi ställer frågor om i vilka sammanhang det passar att använda metoder och vilken grund olika arbetssätt vilar på. Hur har vi gått tillväga? Rapporten bygger på studiebesök, intervjuer och annan litteratur. För att få kunskap om och beskriva hur anställda vid boenden och dagliga verksamheter arbetar har vi intervjuat personalgrupper och deltagit i olika verksamheter. Sammanlagt har vi träffat anställda och brukare i fyra olika kommuner och besökt nio boenden och tio dagliga verksamheter. 3 1 LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) ger rätt till tio insatser. 2 Jfr Socialstyrelsen (2015) Att förebygga och minska utmanande beteende i LSS-verksamhet. Ett kunskapsstöd med rekommendationer för chefer, verksamhetsansvariga och personal. 3 I detta arbete deltog Lotte Alsterdal, Kristina Engwall och Hjördis Gustafsson. 4

5 Eftersom syftet varit att se förekomsten av olika arbetssätt har det varit lämpligt att göra urvalet via de som varit insatta i LSS-verksamheten. 4 I rapporten har vi inte strävat efter ett representativt urval, utan efter att se olika slags verksamheter. Inte heller gör vi anspråk på att detta är en fullständig kartläggning av alla metoder som används inom området. Det är troligt att en del arbetssätt inte uppmärksammats av oss. Slutligen är vi medvetna om att flera LSSverksamheter arbetar strukturerat och reflekterande, utan att för den skull anse sig ha en särskild metod. De flesta verksamheter som vi har besökt vänder sig till personer med utvecklingsstörning och/eller autismspektrumtillstånd som Aspergers syndrom, autism, eller autismliknande tillstånd. 5 Vi har också varit i kontakt med verksamheter som riktar sig till andra målgrupper, exempelvis personer som i vuxen ålder genom skada eller sjukdom fått hjärnskador som lett till kognitiva svårigheter. En daglig verksamhet tog emot personer med både utvecklingsstörning och hörselnedsättningar. Personalens syn på metoder och arbetssätt inom den egna verksamheten har varit i fokus i den här undersökningen. Brukarna har inte kommit till tals. Vid studiebesöken på de dagliga verksamheterna träffade vi både personal och brukare, medan vi vid de flesta boenden mötte enbart personalen. Denna redovisning bygger alltså i huvudsak på vad de intervjuade anställda har berättat, och i mindre utsträckning på vad vi själva sett av verksamheterna. 6 Metod eller arbetssätt? Vad är skillnaden mellan metod och arbetssätt? Vi väljer i denna rapport att beskriva metod som ett planmässigt tillvägagångssätt som används för att uppnå ett visst resultat. I jämförelse med arbetssätt är metod ett mer precist definierat pedagogiskt verktyg. Ibland finns en strävan efter att metoden ska utföras på ett visst sätt, oavsett sammanhanget. Vad är då arbetssätt? Vi ser det som ett vidare begrepp som för tanken mer till handlingssätt som är utprövade på arbetsplatsen och utvecklas medan arbetet pågår. Arbetssätt kan beskrivas som en helhet, som inte kan avgränsas på samma sätt som en specifik metod, men där metoder av olika slag kan ingå. Man kan säga att medan arbetssätt växer fram i ett visst sammanhang, tycks metoderna ofta komma utifrån, göra anspråk på att vara generellt användbara och ha mer av fastställda varumärken. I vår undersökning växlar vi mellan de begreppen och ser båda som viktiga att fundera över. När det gäller metoder är det intressanta inte bara vilka de är, utan lika mycket hur de används och när. 4 Urvalet av verksamheter vi besökt har varit på rekommendation från chefer inom kommunernas LSSverksamheter. Vi har intrycket att de vi besökt anses vara väl fungerande eftersom vi uppmanades besöka just dessa. Undantaget är ett boende som valdes ut eftersom chefen ansåg att det fanns ett behov av en diskussion om arbetssätt just där. 5 Bygger på uppgifter från de intervjuade. 6 Vid intervjuerna användes i förväg planerade frågor som gav möjlighet till sidospår. Strävan var att göra intervjuerna så öppna att det var möjligt att fånga in närliggande områden som intervjupersonerna bedömde som viktiga. Några av intervjuerna dokumenterades med inspelning, men de flesta genom löpande anteckningar. 5

6 Tre boenden Bostad med särskild service för vuxna är en av tio insatser inom LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Insatsen är ett samlingsbegrepp för olika typer av boenden. Med gruppbostad menas ett litet antal lägenheter som har direktkontakt med gemensamt utrymme som kök och vardagsrum. I gruppbostaden finns även ett rum för personal. De som bor här har ett omfattande behov av tillsyn och omvårdnad och behöver ha personal tillgänglig dygnet runt. En annan boendeform är servicebostad som består av separata lägenheter som oftast ligger inom samma flerfamiljshus eller i närliggande hus i kvarteret. Brukarna har lindrig funktionsnedsättning och kan bo självständigt med hjälp av personalstöd. De har tillgång till en gemensam servicelägenhet och en personalgrupp som ger hjälp och stöd individuellt i de enskilda lägenheterna. I de verksamheter som vi har besökt sköter de boende sina hushåll i den utsträckning de klarar. Allt köksarbete och matstunden sker i den egna lägenheten. Detta betyder att de anställda till stor del bedriver arbetet i de skilda lägenheterna. De kan också följa med brukarna på promenader, shopping och andra aktiviteter. Ettan för personer med autismspektrumtillstånd utan talspråk När färdtjänstbussen svänger upp utanför Ettan halv fyra på eftermiddagen står jag och samtliga i personalgruppen, som arbetar denna dag, beredda. Ut ur bussen kommer chauffören och därefter i maklig takt fem personer. De har alla hämtats upp vid sina dagliga verksamheter och kommer nu till Ettan. Några anställda går ut och möter. Jag dröjer mig kvar inomhus. Snart kommer Gustaf in. Monika, som har ansvar för Gustaf idag, pekar på mig och talar om att jag är på besök. Gustaf tittar snabbt åt mitt håll. Monika ger Gustaf ett föremål i handen som talar om att han ska gå till sin lägenhet och titta på sitt schema. Gustaf går snabbt förbi, utan en blick åt mitt håll, och vidare till sin lägenhet. När han kommer in i hallen stannar han upp, tittar på bilderna som Monika har satt upp på ett kardborrband som hänger på väggen. Han plockar ner den bild som sitter högst upp. Den föreställer en tvättmaskin. Gustaf tar nu sikte på sitt badrum och lägger bilden som föreställer en tvättmaskin på tvättkorgen. Han tar utan ord korgen i famnen och går ut från lägenheten. Monika och jag följer efter. Vi går längs med korridoren förbi de andra lägenheterna och genom ett stort gemensamt vardagsrum in i tvättstugan. Monika har redan förberett för att Gustaf ska tvätta genom att dosera tvättpulver och sköljmedel i små skålar som står på tvättmaskinen. Hon har också satt in rätt program på maskinen. Gustaf ställer ner korgen, plockar upp kläderna och lägger dem i maskinen, häller tvättmedel och sköljmedel i tvättmaskinens fack. Han trycker på knappen och maskinen sätter igång. Utan ord går vi ut ur tvättstugan och tillbaka till lägenheten. Kortet med tvättmaskinen lägger Gustaf i en liten korg. I Ettan bor fem personer i åldrarna 30 till 45 år, i varsin lägenhet. Ingen av dem har ett talspråk. När jag en dag besökte Ettan intervjuade jag två anställda. Efter intervjun deltog jag i verksamheten och mötte bland andra Gustaf. 6

7 De anställda använder sig av tydliggörande pedagogik, berättar de två som intervjuades. Detta betyder att personalgruppen tar hjälp av bland annat bilder och föremål för att Gustaf ska förstå vad de vill. Gustaf har bilder på en toalett, tvättmaskin och sådant som symboliserar rast, laga mat, diska och promenad. Personalgruppen kommunicerar även med hjälp av objekt. En person har en hylla där de anställda lägger en boll för rast, en kopp för kaffe, en sko för att gå ut, en sked för mat. Det finns de i Ettan som förstår ett muntligt språk, men bilder och objekt förstärker vad personalen vill säga. För att visa Gustaf i vilken ordning saker ska göras, från det att han kommit hem från daglig verksamhet och de närmaste timmarna, sätter personalen upp korten på ett kardborrband. Under kvällen fyller de på med nya. Gustaf följer ofta direktiven. Men det händer att han protesterar. Då kastar han bort korten. Han vill helst dricka kaffe eller åka bil, förklarar de anställda. När Gustaf vill säga något tar han fram sin pärm med bilder. Den har han med sig både inne och när de är ute på promenad. Även personalen använder pärmens bilder för att kommunicera. När Gustaf protesterar kan personalen ta till en motivator, vilket för Gustafs del kan vara att säga: först dammsugning sedan kaffe. Gustaf har svårt att förstå innebörden av tid. Det går inte att säga att han måste vänta i fem, tio minuter. Personalen har prövat med att använda äggklocka, men den nollställde han. Istället använder de nu en så kallad timstock. Den visar med små lampor som slocknar allteftersom hur tiden går. Med den kan de anställda tydliggöra hur lång tid Gustaf har rast. Efter den utsatta tiden larmar timstocken. Då går han till schemat och tittar. Alla som bor i Ettan har en så kallad metodpärm i sina respektive lägenheter. Den berättar hur personen är, om förhållningssätt och schema. Varje moment är beskrivet i detalj. Det står vad personalen och brukaren ska göra. I Gustafs metodpärm står till exempel vad personalen ska förbereda inför att Gustaf ska tvätta: Innan han kommer hem ska personalen som ansvarar för honom hälla tvättmedel och sköljmedel i olika burkar och ställa dem på tvättmaskinen samt ställa in tvättmaskinen på rätt program. Därefter står det beskrivet hur Gustaf går tillväga. Personalen menar att en välplanerad dag leder till att de boende blir trygga. De intervjuade strävar efter att brukaren som bor i Ettan ska bli så självständig som det är möjligt och att tiden blir så förutsägbar som möjligt. Tvåan - för personer med autismspektrumtillstånd med talspråk Hanna bor i Tvåan tillsammans med fem andra personer. Samtliga har en utvecklingsstörning och autism. Till skillnad från dem som bor i Ettan har de flesta här ett talspråk och några kan, liksom Hanna, läsa och skriva. När jag kom till Tvåan, mitt på dagen, var de som bor här på sina respektive dagliga verksamheter. Jag träffade tre anställda som berättade om verksamheten. Efter intervjun besökte jag två av de fem lägenheterna. Dessförinnan hade de anställda förvissat sig om att jag hade tillåtelse att gå in. I Hannas lägenhet finns den här texten på väggen: 7

8 OM JAG ÄTER MYCKET GODIS PÅ HELGEN SÅ FÅR JAG ONT I MAGEN. JAG MÅR ILLA OCH KAN INTE SOVA. LÄKAREN HAR BESTÄMT ATT HANNA SKA ÄTA 1 JAPP VARJE FREDAG, LÖRDAG OCH SÖNDAG. LÄKAREN HAR BESTÄMT DET FÖR ATT HANNA SKA MÅ BÄTTRE I MAGEN. Hanna har med hjälp av en anställd skrivit texten, en så kallad social berättelse. På väggarna i Hannas lägenhet finns också andra texter skrivna på stora pappersark. Dessa handlar om situationer som personalgruppen uppfattar som problematiska för Hanna och som de försöker lösa genom att konkretisera och visa ett alternativt förhållningssätt. Precis som i Ettan använder de anställda i Tvåan sig av tydliggörande pedagogik. Att skriva en social berättelse är ett sätt att göra situationer tydliga, förklarar de. Liksom i Ettan berättar de anställda om vikten av att dagen är strukturerad. Strukturen är dels att följa planeringen varje dag, dels att all personal arbetar likadant. Annars blir det oroligt. Det kan leda till olika sorters beteenden hos dom. Det är tryggt för dom att veta att alla jobbar på samma sätt. Det spelar ingen roll vem som kommer in, det är ändå samma sak, berättar en av de anställda. Vid introduktionen får vikarierna, precis som i Ettan, lära sig hur de ska förhålla sig och agera gentemot de enskilda individerna samt vikten av att alla arbetar likadant. Det finns även här skriftlig detaljerad information om vad personal respektive boende ska göra. Och precis som i Ettan anpassas arbetssättet efter varje individ. De använder scheman som antingen är skrivna med bokstäver eller består av pictogram/bilder alternativt objekt som visar innehållet i dagen. På några scheman finns fotografier på den personal som ansvarar för dem under det pågående dygnet. De som kan läsa har namnen på de anställda skrivna på schemat. Schemat gör att de boende är förberedda på vad som ska hända och vilka som ansvarar för dem. Effekterna är att de blir lugna, förklarar en personal. Om schemat inte följs, om till exempel den personal som ska arbeta inte kommer, blir flera oroliga. Tre boende reagerar med en gång. De kan bli självdestruktiva eller ha ett utagerande beteende, eller låsa sig. Det kan leda till att de är nästan okontaktbara och det kan pågå i timmar. Betydelsen av att all personal arbetar på liknande vis ställer krav på att alla informerar sig själva och andra om förändringar. Till det positiva med fasta rutiner och skriven information hör att det är lättare att arbeta som vikarie. De finns dock även negativa faktorer för de anställda som att arbetssättet kan upplevas som enformigt, samt att de inte kan vara spontana: Vi gör inga impulsiva grejer, det måste vara planerat. Trean för personer med måttlig eller lindrig utvecklingsstörning På Trean bor sex personer i åldrarna år, tre kvinnor och tre män, som är lindrigt utvecklingsstörda. När jag kommer på besök träffar jag två anställda som berättar för mig om 8

9 hur de arbetar. Personerna som bor här är på arbetet större delen av tiden, vi hälsar bara som hastigast på varandra när de kommer hem. När man ska planera tillsammans med en brukare används kognitivt stöd. Om det till exempel gäller val inför semestern lägger de anställda fram olika bilder och ställer frågor som: Ska det vara till en stad? Ska det vara vid kusten? En gång när en av de anställda hade förberett en sådan planering, blev han överraskad då personen redan hade planeringen klar och direkt sa: Jag ska åka till Gotland med FUB. Det är personalgruppens uppgift att strukturera och organisera dagen för de som bor på Trean. Arbetslaget har funnit att det behövs regler också för dem, det är inte självklart att alla gör vad de ska. De har en lathund, med en grundstruktur, som kan frångås när det finns anledning att göra det. Här står vad som ska göras och vad som ingår i arbetet. Den innehåller sådant som när de boende ska gå upp på morgonen, tvättdagar, rutiner för att beställa färdtjänst, att de ska läsa igenom dagböcker och så vidare. Arbetslaget på Trean tycker det är bra med en arbetsbeskrivning som tvingar dem att tänka själva. En av dem säger: I vår grundläggande arbetsbeskrivning som heter dag för dag har vi skrivit att vi varje dag tillsammans med en arbetskamrat ska lista vad man ska göra. Vi utgår från vad som står i dag för dag, men också från kalendrar och dagböcker. Om det är något speciellt som är noterat i kalendern, eller framgår i en dagbok att vi ska ta hänsyn till får vi prioritera om i rutinerna. Vi försöker träna på att göra aktiva val och motivera dem. Vi försöker ha en diskussion om vad som är viktigt varje dag, inte bara på planeringsdagarna. Det kan till exempel vara en överenskommelse om en ny regel, som att om Hans tittar på TV efter klockan ska han ha hörlurar för att inte störa de andra. Tord och Hans kommer överens, skriver ned regeln och Hans signerar. Om de inte hade haft detta tillvägagångssätt hade Hans kanske senare sagt att nej, det har vi inte bestämt. Det kan också vara det omvända, att en person har något som hon eller han vill att alla ska veta, det kan gälla hur personen vill ha det i något avseende. Fredrik, som bor här, har skrivit i dagboken att det är viktigt för honom att få beröm. De anställda arbetar med individuella veckoplaner. Lisa är överviktig, och då kan planen innehålla någonting som kan vara en inspiration till att inte äta godis. Varje år gör de genomförandeplaner med varje enskild person. Vad vill de göra? Jag vill dansa, säger kanske någon. Det är kanske inte ett mål som jag tänker, säger Tord. Jag tänker kanske mera på mål som att gå ned i vikt, men det får jag lyssna till och inte bestämma över huvudet på personen. På Trean används veckoscheman där dagarna har olika färger. De planerar dagen och sätter till exempel upp en bild av någons mamma när hon ska komma på besök. Det är viktigt att veta vad som ska vara enkelt och vad som inte ska vara det. De använder också skriven text för dem som klarar det. Vissa metoder används inte längre på Trean. De arbetar mer individuellt och mindre kollektivt nu, jämfört med i början. Tidigare hade de exempelvis boendemöten. Det byggde på en kollektiv tanke. Vissa älskade att prata, medan andra inte kom till tals. Det blev mycket av: Vad ska vi göra på fredag? Nu väljer varje person själv i större utsträckning och får också göra det. Allt sker inte längre i grupp. 9

10 Tre dagliga verksamheter En daglig verksamhet är, precis som bostad med stöd och service, en av tio insatser inom LSS. Flertalet brukare som vi direkt eller indirekt kommit i kontakt med i boendeverksamheterna vistas i daglig verksamhet på dagtid. Insatsen bör innehålla både aktiviteter med habilitering och mer produktionsinriktade uppgifter. Daglig verksamhet är inte en anställningsform och arbetet är inte avlönat. Däremot kan det syfta till att utveckla den enskildes möjlighet till ett förvärvsarbete. 7 Dagliga verksamheter skiljer sig åt innehållsmässigt. Flera är orienterade mot att sysselsätta. Det kan innebära att åka runt i bil för att hämta och dela ut post till kommunens verksamheter. Den kan också betyda att ingå i en grupp som städar ett visst område i parker eller i fastigheter. Sysselsättningen kan även pågå i avgränsade lokaler och innebära varierande aktiviteter. I några utförs uppgifter på uppdrag av någon firma. Det finns även daglig verksamhet som har koncentrationen riktad på träning eller upplevelser, snarare än på sysselsättning. 8 Per Olof Larsson har i sin avhandling följt personer med utvecklingsstörning med olika slags anställningar samt platser inom daglig verksamhet. Han konstaterar att arbetet för dem innebär en möjlighet att på olika sätt förknippas med det normala livsmönstret; att vara som andra. Genom arbetet struktureras deras vardag. 9 Hur lång tid brukarna vistas i en daglig verksamhet varierar beroende på person och verksamhet. Det är också möjligt att vara några dagar vid en verksamhet och några i en annan. Gulan - för personer med autismspektrumtillstånd med talspråk Åtta personer mellan 25 och 60 år vistas på Gulan dagligen. Jag intervjuade tre i personalgruppen och deltog i verksamheten. Personalen arbetar, precis som i Ettan och Tvåan, enligt tydliggörande pedagogik. En av de intervjuade beskriver det som att det blir automatiskt så om man, som de, arbetar med personer med autismspektrumtillstånd. Precis som i Ettan och Tvåan är det viktigt i Gulan att alla anställda arbetar likadant. Därför finns så kallade momentbeskrivningar som i detalj beskriver både vad och hur personalen ska göra. Nedanstående handlar om Johan när han åker och badar Fagerstedt (2014) Arbete eller sysselsättning? Daglig verksamhet för personer med stora funktionsnedsättningar. FoU Södertörns skriftserie nr 130/14. FoU Södertörn. 9 Larsson, Per-Olof (2006) Arbetsplatskultur, socialt stöd och arbetets mening. Anställning med lönebidrag och daglig verksamhet för personer med intellektuella arbetshandikapp, Göteborg: Universitet. 10

11 Aktivitet/Arbetsuppgift: Bad När: Fredagar kl. 9:30 Hur: Transport hämtar kl. 9:30. Obs! Ta med badkort (blå skåpet) samt badbyxor, handduk och duschsaker. Vi byter om i handikappomklädningsrummet (kod 1234). Johan behöver stöd i att bli visad ett skåp där han hänger sina kläder. Han tar av och på kläderna självständigt. Johan simmar i motionsbassängen. Som hjälpmedel att veta hur många längder han simmar så har han en burk med plastpluppar i locket där varje plupp motsvarar en längd. Han plockar bort en plupp för varje simmad längd, när plupparna är slut är han klar. Han simmar 20 längder. Personalen simmar tillsammans med Johan. Om Johan fastnar så kan man säga 1,2,3 och själv simma iväg, det blir som en startknapp. Efter simningen tycker Johan om att gå till Äventyrsdelen, där väljer han att åka vattenrutschbana eller bubbla. Johan behöver stöd när han duschar efter badet. Han behöver bli påmind att han ska tvätta kroppen, var han ska ta tvål och schampo, samt att han behöver hjälp att skölja ur håret. Transport hämtar kl Varför/Mål: Att Johan ska få motion och bibehålla sina simkunskaper. Han tycker att det är roligt att bada och det finns med i hans målsättning. Uppföljning datum: Ansvarig: Stödperson Med scheman blir dagen förutsägbar för brukarna. Svårigheterna uppstår när man måste göra förändringar i schemat, som om den personal som ska arbeta är sjuk och personalstyrkan inte medger en planerad aktivitet eller om det specifika caféet som de skulle besöka är stängt, eller om den beställda transporten inte kommer. I de här situationerna är det viktigt att förbereda personerna som berörs. Annars kan det uppstå konflikter. Det är också viktigt att som personal vara beredd till flexibilitet. Om en person av någon anledning inte förmår följa schemat någon dag ska det vara möjligt att göra förändringar. Den dag jag besökte Gulan inleddes morgonen med att personalen förberedde för dagen: Angela färdigställer Johans schema inför dagen. Idag ska hon ansvara för Johan. Hon sätter upp bilder under rubriken torsdag. För att förtydliga att det är torsdag har rubriktexten färgen brun. Schemat sitter på väggen i Johans rum. Alla har ett eget rum de kan vila eller jobba i. Av schemat kan jag förstå att Johan ska börja dagen med dataspel som ska avbrytas av fika. Därefter vila, arbete, lunch och vila. Strax därpå kommer Johan. Angela hälsar honom välkommen. Vi går in på Johans rum och han tittar på sitt schema. Han tar upp bilden på datorn, vänder på den, går ut ur sitt rum och vidare till ett mindre rum med dator. Johan vill vara ensam och stänger dörren om sig. Angela och jag går vidare. Angela börjar förbereda inför att nästa person som hon ansvarar för idag ska komma. För att arbetstagarna ska få en uppfattning om hur dagen fortskrider, när en aktivitet börjar och slutar, kan en bild på schemat tas bort när en aktivitet är slut. 11

12 När Johan fikat och vilat är det dags för arbete. Sammanlagt fyra av de åtta arbetstagarna samlas i ett litet rum tillsammans med Angela. Alla får en viss mängd spikar framför sig på bordet. En spik sätts i ett hål i en bräda. När alla hål är fyllda tar Angela hand om spikarna och lägger dem i en liten låda. Vistelsen här ska vara så likt ett arbete som möjligt, berättar en i personalgruppen: Det här är deras jobb, deras dagliga sysselsättning och då ska man fylla tiden med nånting som är lämpligt för just den individen. Det kan dock vara svårt att hitta arbetsuppgifter som passar. För att den enskilde ska få en fungerande dag måste personalgruppen komma på arbetsuppgifter och aktiviteter som ligger på rätt nivå vad gäller krav på koncentration och kunnighet. Vi försöker hitta arbetsuppgifter och då är det här spikjobbet en sån arbetsuppgift som vi har sett att flertalet här kan göra, så att det funkar, med anpassning, med mallar så att dom ser antalet spikar. Uppgiften att fylla hålen i en bräda med spikar är ett så kallat legojobb, som görs på uppdrag av ett företag. Det måste därför vara korrekt utfört och klart för leverans vid en viss tidpunkt. Det betyder att de anställda dels måste kontrollera resultatet, dels - om tiden är knapp - hjälpa till med uppgiften. Personalens ambition är att schemat ska vara varierande. Andra uppgifter kan vara att utföra köksuppgifter, väva, spela datorspel, skriva och rita. Ytterligare aktiviteter är att skruva samman duschflaskor av två delar och att skruva ihop skruv och mutter. Till skillnad mot spikarna i lådor finns det ingen mottagare av de ihopsatta duschflaskorna och skruvarna. Uppgiften benämns lådjobb och de anställda tar isär duschflaskorna och tar muttrarna från skruvarna efter dagens arbete. Utöver att deltagarna ska ha en varierad sysselsättning motiveras aktiviteter av att individen ska träffa andra och befinna sig i ett socialt sammanhang. De kan de göra i sång- och musikstunder, när de fika och lunchar utanför lokalen, bowlar och promenerar i närområdet. Grönan för personer med autismspektrumtillstånd utan talspråk På morgonen träffas personalen en stund för att gå igenom dagens planering. Därefter kommer brukarna med olika skjutsar. De tas emot vid entrén. Ingen av dem har tal förutom enstaka ord. Behovet av rutiner och struktur är stort för att de ska trivas och må bra, förklarar de anställda. En kvinna kommer i taxi och hämtas av personalen. I hallen klär hon av sig med hjälp av verbala instruktioner. Hon byter skor mot tofflor. Sedan går hon direkt till sitt rum som består av arbetsplats, matbord, fåtölj, radio samt hylla med arbetsmaterial. Utanför dörren hänger en liten bokhylla med tre hyllor på väggen. Mittenhyllan används till schema. Där placeras olika föremål som talar om vad hon ska göra. När hon kommer på morgonen har personalen förberett och lagt ett kassettband - som betyder rast på hyllan. Kvinnan lägger kassetten i en låda bredvid hyllan och går sedan till radion som hon sätter på. Personalen stänger dörren om henne. Efter en stund kommer kvinnan ut genom dörren och personalen uppmanar henne att titta på schemat. Hyllan är då förberedd med ett bordsunderlägg som betyder arbete. Kvinnan går in i sitt rum där personalen har ställt fram en korg med en arbetsuppgift. Det kan vara att trä halsband, skruva korkar på flaskor, göra pärlplatta, lägga pussel, sätta klädnypor på kanten av 12

13 en burk. Dagen flyter på med arbete, toalettbesök, fruktstund, lunch och promenad. Schemat strukturerar kvinnans dag. När hon vet vad hon ska göra arbetar hon självständigt. De andra brukarna arbetar också i varsitt rum. En kvinna arbetar efter ett schema med pictogram samt timstock för att mäta tiden. Även hennes arbeten är organiserade i olika korgar som fylls med olika uppgifter. I ett tredje rum arbetar en ung man. Han har ännu inget schema, men personalen försöker strukturera hans dagar. En viktig del under dagen är att gå på promenad och att stödja honom i att klara så mycket som möjligt själv vid toalettbesök. Eftersom han är ganska ny har personalen ännu inte kommit fram till vilka arbetsuppgifter som kan passa honom. Brukarna på den här dagliga verksamheten är ofta oroliga och det är lätt att en persons oro smittar av sig till de övriga. Personalen har prövat hur de bäst ska bemöta personer med utmanande beteenden och i något fall kommit fram till att det lämpligaste är gå ut på promenad. Oron över utbrotten gör personalen vaksam på personernas humör. Varje brukare har en pärm där de flesta situationer såsom promenader, lunch, toalettbesök finns beskrivna i detalj. Här finns detaljerade instruktioner om vad de anställda ska säga, var i rummet de ska befinna sig, och i vilken turordning saker och ting sker. Här finns också information om vad man bör göra vid aggressiva utbrott. I verkligheten händer det dock sådant som gör att de detaljerade uppmaningarna inte alltid kan följas. Halt väglag kan exempelvis leda till att promenader ställs in. Personalen är medveten om att det är negativt att rutinerna bryts, men ser ibland inga andra möjligheter. Rödan för personer med grav utvecklingsstörning och andra funktionsnedsättningar Är det ett gott liv att träna på att knyta skorna? Det finns personer med funktionsnedsättningar som tränats i åratal i att knyta skorna fast de aldrig kan lära sig det. Vissa får på det sättet så många misslyckanden i sitt liv. Varför inte i stället göra något man tycker om? Det vi gör måste vara till användning för personen. Vissa saker är värt att träna på som att slå på trumman och ta med rörelsen in i datarummet, för att kunna använda styrhjälpmedel och på så sätt arbeta självständigt med datorn. Det viktiga är att personen är glad och att vi hittar det som motiverar. Så här berättar Carina som arbetar på Rödan. De flesta brukare som deltar i daglig verksamhet på Rödan är gravt utvecklingsstörda, med tilläggshandikapp som syn- och hörselnedsättningar samt rörelsehinder. Vissa saknar språk, några behöver hjälp att köra rullstolen. Brukarna är här på heltid, halvtid eller enstaka timmar beroende på hur mycket stimuli de orkar ta emot. För närvarande finns här 31 brukare i åldrarna år. Jag träffar Carina och Pia som arbetar här och ber dem berätta vilka metoder de använder. Under inskolningsperioden görs en inventering av vilken nivå personen befinner sig på. Brukaren får då prova olika saker. Mycket arbete läggs på att gå igenom hur personen fungerar. Därefter planerar de ett program med rutiner. 13

14 De har rutiner för allt, vilket gör stämningen lugn. All personal ska bemöta brukarna på samma sätt. Det kan gälla till exempel att alltid ta högervarv i lokalen när en brukare ska förflytta sig mellan olika aktiviteter. Det är viktigt att upprepa saker så mycket att de känns igen. Att känna igen är a och o, säger Carina, det skapar trygghet. Det ska vara samma ordning från början till slut, varje dag, så att brukaren vet vad som händer. Ett pussel som står framme i onödan kan vara tillräckligt för att sabotera detta. Aktiviteterna består av inhämtningsfas, aktivitetsfas och av nedtrappningsfas. Ibland upprepas detta flera gånger. Det ska inte vara stimuli hela tiden. Därför finns det pauser i programmet, som är individuellt anpassade. Varje brukare har ett schema för veckan och rör sig mellan olika aktiviteter och i olika grupper beroende på hur många personen är beredd att möta. Samma schema återkommer varje vecka. Allt eftersom det känns tryggt för en person, och han eller hon lär sig att känna igen, fylls schemat på. Ribban för hur mycket brukaren kan ta emot höjs. Ambitionen är att brukaren ska känna igen aktiviteten. De bygger på så vis upp personens trygghet så att denne kan vara med vilken personal som helst. Det är en lång process, där personen i början kan relatera till ungefär tre personer. De gör uppföljningar, egentligen varje dag, och utifrån dem mindre justeringar till följd av personens dagsform. Rödan är ett aktivitetscenter. Det ska vara roligt att komma hit. Det brukarna gör här ska vara annorlunda jämfört med vad de gör på sitt boende. De har tre inriktningar på aktiviteterna: Motorik Kommunikation Upplevelse Ambitionen är att upprätthålla, utveckla och stimulera på det sätt som passar personen ifråga. Rytmik, liggande dans och ljudverkstad är exempel på aktiviteter. En annan aktivitet är Röris som är ett program från ett Friskis och Svettis-pass som de själva har anpassat. Ståskalsgrupp är ett annat exempel. Det är viktigt för många att stå 30 minuter om dagen, men samtidigt är det tråkigt att bara stå. Det krävs därför något mer. De har även rörelseprogram utformat av sjukgymnast för att träna exempelvis höger arm. Olika hjälpmedel följer med de olika aktiviteterna och de utförs i olika sinnesrum. Före en aktivitet gör de i ordning rummet och lägger miljön till rätta. Om det till exempel ska vara ljudverkstad bärs gröna mattan in. De anställda måste vara uppmärksamma på hur brukarna agerar. Tony har ett armband med bjällror runt armen under en musikaktivitet. När han hostade kunde han få bjällrorna i gungning. Personalen uppmärksammade att han hostade systematisk och på så sätt kunde spela. Vi märker att vi får signaler. En person kan till exempel sträcka fram en hand och på så sätt visa att hon eller han är med, berättar Carina. Som personal är det viktigt att uppfatta signaler av det slaget. De ska läsa in, ha förmåga att se och läsa i ögonen. På så sätt skapas en lugn miljö. Därför kan de inte ha stor personalomsättning. Med vissa kommunicerar de med bilder, andra med konkreta saker. En sked betyder till exempel mat, medan en rulle innebär att gå på toaletten. Alla brukare har en egen kontaktansvarig som har skolat in och känner dem väl. Denne har till uppgift att se till att brukarens behov styr och att följa upp hur det går. I uppdraget ingår 14

15 att hålla kontakt med boendet, sjukgymnast och andra runt brukaren, och att regelbundet samla dem. Varje morgon går de anställda genom dagen. Det kan komma upp något som de behöver tala om, eller så använder de tiden till schemaplanering. De har en längre konferens på två timmar en gång i veckan. De för samtal där någon kanske säger jag får inte in personen på toaletten och en annan: pröva så här. De ser det som viktigt att försöka arbeta faktabaserat och ställa frågor som: Vad gör den här personen? Vad reagerar hon på? Vad är det där? En person som skriker låter inte alltid likadant. I vilka situationer ändras röstläget? Hon sätter sig alltid på samma stol, hur gör hon? Vad händer om vi gör så? Vilka signaler sänder hon? Hur vet vi vad den här personen tycker om? 15

16 Arbetssätt och metoder På de flesta LSS-verksamheter som vi besökt betonar personalen hur viktigt det är att anpassa arbetssättet så att det passar den enskilda brukaren. Många verksamheter menar att det är individanpassning som är deras arbetssätt. I detta kapitel gör vi en kort sammanfattning av metoder och arbetssätt som anställda presenterat för oss i de verksamheter som vi har besökt. Vi presenterar även några arbetssätt som vi kommit i kontakt med i andra sammanhang. Tydliggörande pedagogik Genom att använda tydliggörande pedagogik vill de anställda: konkretisera skapa struktur i en svårbegriplig värld skapa lugn förbereda För att detta ska vara möjligt är det viktigt att anpassa informationen och språket efter dem som ska nås. Det talade språket kompletteras med skriven text, bilder eller föremål. Det är bra för de boende/brukarna att kunna förutse och förstå dels vad omgivningen förväntar sig av dem, dels vad som kommer att ske en tid framöver. Detta kan göras med schema, tidshjälpmedel och rutiner. Här presenteras de närmare. Schema Inom tydliggörande pedagogik spelar schema en viktig roll. Schema har en framträdande roll i de flesta verksamheter vi har mött. För att brukaren ska få överblick över dagens aktiviteter finns, både vid dagliga verksamheter och vid boenden, scheman som är anpassade till de olika personerna. På några scheman finns fotografier på den personal som ansvarar för dem under det pågående dygnet. De som kan läsa har personalens namn nedskrivna. För att särskilja veckans dagar kan de ha olika färg på schemat. Ett schema i ett boende kan innehålla uppgifter om vad som ska göras under en dag som att äta frukost, handla och tvätta. Beroende på vad individen klarar av kan det bestå av skriven text, widgit, pictogram alternativt bilder eller saker som visar delar av innehållet i dagen. I en daglig verksamhet har en kvinna en liten hylla på väggen utanför det rum där hon arbetar. På hyllan placeras olika föremål som talar om vad hon ska göra. Medan kvinnan arbetar lägger personalen nästa sak på hyllan. Bakom schemaläggning av dagen och särskiljande av dagen från de andra veckodagarna ligger tanken om att överskådlighet och kontroll är viktigt för personer med autism, personer med utvecklingsstörning eller kanhända människan generellt. 16

17 Skriven text, fotografier, symboler, bilder och konkreta föremål som nämnts i avsnittet är exempel på Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK). Läs mer om daglig verksamhet i Arbete eller sysselsättning? Daglig verksamhet för personer med stora funktionsnedsättningar (Fagerstedt, 2014). Ladda ner rapporten här. Tidshjälpmedel För den som förstår klocktider kan det stå vilken tid en aktivitet ska ske. För andra kan man tydliggöra när en aktivitet börjar och slutar genom att fotografiet/pictogrammet på schemat tas bort när den är slut. Parallellt kan man använda timglas, timers eller timstock. Gustaf som bor på Ettan ger ett exempel på när timstock används. Man kan också använda mobiltelefonens alarm. Andra hjälpmedel är Sigvarttavla som är en elektronisk och magnetisk whiteboardtavla eller memoboard. Rutiner Fasta rutiner ses i likhet med schemat som ett sätt att göra dagen förutsägbar. Medan schemat handlar om att uttrycka vad som ska göras på ett pedagogiskt sätt, omfattar rutinerna hur man gör för att genomföra till exempel en måltidssituation så att vissa moment är desamma varje gång. På de flesta verksamheter vi har besökt pågår ett arbete med att komma dithän att all personal arbetar på samma eller liknande sätt. En intervjuperson beskriver: Jag tänker att det här är ju verkligen en trygghet. Men den här informationen när han kommer hem, tvätta, fika, promenad, åka bil. Jag tror att han noterar och jag kan tänka mig att han "hm, ah ja, det här köper jag". Att det blir trygghet, och att han vet vad som förväntas av honom. Att först kommer tvätten, och sen får han fika här, och sen tar vi rast. Och då blir man ju också säker och självgående och självständig. Vid en daglig verksamhet som riktar sig till personer med grav utvecklingsstörning, där merparten saknar språk, markeras veckodagen samt dagens början och slut med speciella rutiner. På morgonen samlas alla och sjunger en välkomstsång som innebär att alla hälsar varandra en god morgon. För att tydliggöra veckodagen används olika färger. Ett tänt ljus med dagens färg tänds varje morgonsamling. Vid samma tillfälle skickas en flaska runt till alla med dagens doft. Eftermiddagen avslutas med en samling varvid en slutsång markerar att det är dags att fara hem. Rutiner kan ses som moment eller situationer som återkommer. De berörda vet vad de ska göra och hur, eftersom det alltid upprepas. Saker och ting händer i en viss ordning. Rutinerna blir något att hålla sig till. Pedagogiskt förhållnings- och arbetssätt - PFA PFA beskrivs som en justerad form av tydliggörande pedagogik. 10 Här betonar man att de professionella ska se på tillvaron med samma perspektiv som personen med utvecklingsstörning. De anställda ska skapa en så meningsfull tillvaro som möjligt utifrån individens förutsättningar. Det gör man genom att skaffa sig kunskap om personen, om funktionsnedsättningen och hur den påverkar individen. Det handlar också om att känna till 10 Gustafsson C, Lindström A & Löwenborg K, (2013) Pedagogiskt förhållnings- och arbetssätt i omsorg om vuxna personer med måttlig till grav utvecklingsstörning. Vuxenförvaltningen, Eskilstuna kommun & Mälardalens högskola. 17

18 vilka anpassningar och hjälpmedel som kan kompensera för individens kognitiva och fysiska funktionsnedsättningar. För mer information om PFA läs: Pedagogiskt förhållnings- och arbetssätt i omsorg om vuxna personer med måttlig till grav utvecklingsstörning (Gustafsson, Lindström & Löwenborg, 2013). Ladda ner rapporten här. Sociala berättelser Sociala berättelser används som hjälp vid sociala situationer och socialt samspel. 11 De beskriver en situation och hur den kan upplevas av andra människor och sedan föreslås ofta en passande lösning. Det ursprungliga konceptet för sociala berättelser består av tre grundläggande meningstyper: beskrivande, direktiva och perspektiva meningar. Beskrivande meningar berättar vad som händer, vad människor gör i en viss situation och varför de gör det. De utgör bakgrund till berättelsen och betonar det som är relevant i en situation. De direktiva meningarna är individualiserade påståenden som talar om vad som förväntas i en viss situation och vad man skall göra för att klara av denna situation. Direktiva meningar börjar ofta med jag vill/jag kan/ jag kommer att Perspektiva meningar beskriver andras reaktioner på en situation. De förmedlar vidare andras tankar och känslor och förklarar varför andra reagerar som de gör. 12 Ett exempel på social berättelse var den som gällde Hanna som bor på Tvåan. OM JAG ÄTER MYCKET GODIS PÅ HELGEN SÅ FÅR JAG ONT I MAGEN. JAG MÅR ILLA OCH KAN INTE SOVA. LÄKAREN HAR BESTÄMT ATT HANNA SKA ÄTA 1 JAPP VARJE FREDAG, LÖRDAG OCH SÖNDAG. LÄKAREN HAR BESTÄMT DET FÖR ATT HANNA SKA MÅ BÄTTRE I MAGEN. En form av sociala berättelser är seriesamtal. Genom att rita och eventuellt skriva om sociala situationer eller händelser i form av en serieberättelse kan det bli lättare att förklara och begripa. Seriesamtalet används oftast i ett här-och-nu-sammanhang. Läs mer om sociala berättelser och seriesamtal i Sociala berättelser och seriesamtal. Teori och praktik (Andersson (red), 2001). Ladda ner rapporten här. Fysisk aktivitet När vi intervjuade anställda vid gruppbostäder om hur de arbetade för att minska övervikt bland personer med utvecklingsstörning, berättade de om olika typer av fysisk aktivitet de hade prövat. Tre faktorer lyfts fram som avgörande för att träning ska kunna ingå som en fungerande del i brukarnas vardag: tillgänglighet, personliga relationer och motivation. 11 Andersson L (red.) (2001) Sociala berättelser och seriesamtal. Teori och praktik, Stockholm: Riksföreningen Autism, s Ibid. 18

19 Tillgänglighet kan innebära tillgång till träningslokal som är anpassad efter de boendes förmågor och behov. Det kan också vara aktiviteter i grupp med ledare som är utbildad att träna personer med olika funktionsnedsättningar. Det handlar alltså om att såväl miljö som upplägg är utformade utifrån den specifika målgruppen. Det blir både roligare och lättare att träna om nivån är anpassad till individen och miljön är trivsam, men minst lika viktigt är trygga relationer mellan brukare och personal. Positiva relationer kan göra det lättare att börja träna. Personer som är ovilliga att motionera kan ändra uppfattning om träningen sker tillsammans med någon de tycker om. På ett boende berättar personalen att de sett en ökad lust till motion hos de boende när personalen deltar aktivt i träningen. Motionen blir då ett gemensamt projekt. Brukarna kan också få hjälp med att göra träningsscheman. De kan planera sin träning veckovis. En kvinna har ett träningsschema med bilder som visar vem ur personalen som kommer att vara med på hennes träning. Schemat bidrar till att göra träningen tydlig och förutsägbar. Den tredje förutsättningen för att fysisk aktivitet ska bli en del i vardagen är motivation. Motivationen handlar till stor del om att personalen uppmuntrar och stödjer. Läs mer om fysisk aktivitet i Att hantera övervikt och alkoholmissbruk med exempel från gruppbostäder för personer med utvecklingsstörning (Assadi, 2012). Ladda ner rapporten här. Lågaffektivt bemötande Lågaffektivt bemötande är en metod som utvecklades i England (low arousal approach) i mitten av 1990-talet. Metoden, som beskrivs av psykologen Bo Hejlskov Elvén, går i korthet ut på att skapa lugn och undvika att själv dras med när en person uttrycker starka känslor. Hejlskov Elvén exemplifierar med att man ska prata lugnt, inte höja rösten, slappna av musklerna i ansikte och kropp, undvika ihållande ögonkontakt och avleda genom att få personen att tänka på annat. Om situationen blir kaotisk: Vänta och se vad som händer, se till att det blir lugnt i rummet genom att andra människor går därifrån, undvik att röra personen med spända muskler. Om det blir en nödsituation: Ta i personen, men håll inte fast, följ personens rörelser, släpp efter några sekunder, se till att det inte gör ont. Läs mer om lågaffektivt bemötande: Ronnie Gardiner Rythm och Music - RGRM Vid en daglig verksamhet som riktar sig till personer med hjärnskador, används RGRM. Metoden går ut på att tolka bildkoder och samtidigt röra sig till musik. Metoden är utformad med tanke på hjärnskadade av den svenske jazztrummisen Ronnie Gardiner. Varje bildkod är kopplad till en rörelse. Rörelserna är ihopsatta i olika kombinationer. Ofta är det två eller tre rörelser i ett musikstycke. Samtidigt spelas musik. Man tränar funktioner som 19

20 rytm, uthållighet, koncentration, koordination, minne med mera. I denna verksamhet samlas flera personer. Arbetsterapeuten, som leder gruppen, placerar en bild med bildkoderna så att alla ser samma bild. RGRM kan användas individuellt eller i grupp. Utbildning av metoden sker på flera ställen i Sverige. Sinnesrum Inspirationen till sinnesrummen kommer från snoezelen, vilket är en holländsk metod som går ut på att skala bort intryck och ge impuls som kan bestå av ljud, ljus och känsel. Snoezelen började användas på 1970-talet i Nederländerna. Ett exempel på sinnesrum är vita rummet, där det ofta finns en säng som genom vibrationer kan sända ut olika signaler. I rummet finns ofta olika ljuskonstellationer. Flera har sinnesrum med teman, som exempelvis djungelrum. Här kan det finnas en hängmatta, dekor och möjlighet att spela musik som förknippas med djungeln. Genom anpassade aktiviteter försöker man nå fram till den utvecklingsstördes sinnen. Dessa upplevelser ska ge individen ökade förutsättningar till kommunikation och utveckling. Miljön ska vara lockande så att den känns värd att utforska samtidigt som den lugna atmosfären ger trygghet. 13 Taktil stimulering Taktil stimulering är ett strukturerat sätt att röra en människa. Metoden är utvecklad av Gunilla Birkestad under 1980-talet som själv arbetade inom det som då kallades handikappomsorgen. 14 Enligt henne är taktil stimulering en medveten och strukturerad beröring som aktiverar huden. Den första strykningen följer kroppsdelen uppifrån och ner och talar om hur lång kroppsdelen är. Den andra är tvärgående och talar om hur bred kroppsdelen är. Därefter berörs olika kroppsdelar. Avslutningsvis lindas personen in i en filt. Effekter av taktil stimulering anses vara att den sänker blodtrycket, minskar aggressivitet, upphäver rädsla, minskar oro och rastlöshet. I flera personalgrupper finns anställda som har gått kurser i taktil stimulering, men den används sällan. En anledning kan vara att det är tidskrävande samt tar en personal i anspråk under en sammanhållen tidsperiod

21 Avslutande diskussion Diskussion om bruket av olika arbetssätt De anställda som vi träffat berättar om metoder och arbetssätt som de upplever som positiva. För brukarna kan det medföra att vardagen blir mer begriplig och hanterbar. Även forskning visar på betydelsen av ett gemensamt och enhetligt arbetssätt. De flesta tycks vara eniga om att metoder och strukturerade arbetssätt är bra, men finns det sådant som kan vara mindre bra? I det här kapitlet vill vi fördjupa och problematisera diskussionen genom att relatera till annan forskning. Relationens betydelse På många av de boenden och dagliga verksamheter som vi besökt framhåller personalen att de arbetar på ett individanpassat sätt. Metoderna är anpassade till den unika människa man arbetar med. Förmågan att kunna utforma arbetssätt så att de passar individen visar på professionalitet. En sådan anpassning kräver kunskap om individen, om personens funktionsnedsättning och om olika arbetssätt. I flera av de boenden som vi har besökt har relationerna mellan personal och boende diskuterats. Det finns ett allt större forskningsfält som studerar just relationens betydelse för socialt arbete. 15 Sådan forskning har ett gemensamt och övergripande resultat nämligen att relationen har stor betydelse för att kunna ge ett gott stöd. I en studie om boendestöd framkom att det måste finnas ett stödjande socialt klimat i relationen för att boendestödet ska fungera. Detta sociala klimat innehåller tre avgörande element: ett genuint intresse för individens individualitet, omtanke och omsorg samt respekt för individens integritet. Till detta kommer att den professionella måste i någon mån gilla brukaren. 16 Forskning visar alltså att ett gott socialt klimat är en grundförutsättning för att stöd och service ska fungera. Individ och kollektiv Inom boenden resoneras inte bara om relationerna mellan brukare och personal, även relationerna mellan de boende är uppe till diskussion. Här väcks frågor som handlar om hur mycket de som tillhör samma gruppbostad bör umgås med varandra och hur gemensamma lokaler bör användas. En orsak till att relationerna mellan de boende lyfts fram är troligtvis arvet från institutionstiden. När personer med utvecklingsstörning bodde på institutioner var det självklart att de åt och gjorde de flesta aktiviteter tillsammans oavsett om de ville det eller inte. Idag ska ingen tvingas umgås med någon annan för att man bor i samma gruppbostad. Övergången från ett kollektivt tänkande till ett individuellt fångades till stor del av det som kallades normaliseringsprincipen och som introducerades under 1970-talet. Det handlade om en normalisering av livsvillkor i förhållande till institutionsboende. Åtta krav formulerades och handlade om att få bestämma över sin dygnsrytm såsom när man vill lägga sig, att få ha semester, uppleva årets skiftningar med olika högtider, att få vara barn, ungdom och vuxen, att få träffa både kvinnor och män i personalen samt att ha normal byggnadsstandard. Kraven 15 Andersson, Gunnel och Hjördis Gustafsson (2014) Vardagsliv och samhällsstöd. En studie om personer mellan 20 och 35 år med psykisk funktionsnedsättning. FoU Södertörns skriftserie 132/ Andersson, Gunnel (2009) Socialt stöd i vardagen boendestöd för människor med psykiska funktionshinder. FoU Södertörns skriftserie 108/12. 21