Delad vårkvävegiva till Grindstad

Transkript

1 Säkra resultat i norska timotejförsök: Delad vårkvävegiva till Grindstad Av: Fröavelsforskaren Trygve S. Aamlid, Norska institutet för plantforskning Fröodlingar av Grindstad bör gödslas med 30-50% av totala kvävegivan (70-90 kg N/ha) som en tidig giva på våren vid tillväxtens början. Detta gäller oavsett vallens ålder eller täthet. Resterande kväve tillförs vid begynnande stråskjutning och reduceras där som frövallen är kraftig och därmed utsatt för risken med liggbildning. Med en årlig timotejfröareal på hektar är timotej den viktigaste arten i norsk vallfröodling. Cirka halva timotejfröarealen utgörs av sorten Grindstad, den enda sydnorska sort som nu fröodlas i Norge. Enligt fröodlingsstatistik avkastar Grindstad 5-10% lägre än de nordnorska sorterna Engmo, Vega och Bodin. Men trots allt är den genomsnittliga avkastningsnivån för Grindstad 620 kg/ha för åren Till övervägande del är den norska timotejfröodlingen belägen på Østlandet, speciellt i områdena Vestfold och Østfold på bägge sidor om Oslofjorden. Detta område har samma vegetationsperiod som mellansverige, med växtstart Närbild av timotejfröax av sorten Grindstad vanligen i mitten av april. Norska timotejfrövallar sås vanligen in på våren i vårvete eller vårkorn. Utsädesmängden för timotej är normalt 5 kg/ha och radavståndet cm. Fältet vältas efter sådd av insåningsgrödan och timotejfröet sås tvärs såriktningen för insåningsgrödan. En annan vanlig metod är att använda sålåda och så insådden samtidigt med spannmålen. Äldre försök med olika gödslingstidpunkter till timotejfrövall Vanligen höstgödslas inte timotejfrövallarna i Norge, varken anläggningsåret eller skördeåren. På våren skördeåren har rekommenderats att gödsla med kg N/ha i form av NPK (ex NPK ) strax före begynnande stråskjutning under senare halvan av maj. Rekommendationen om sen vårgödsling grundar sig på en äldre norsk 11-årig försöksserie, som visade på 11% skördeökning vid en förskjuten vårgödsling från slutet av april till slutet av maj (Wøiner 1986). Danska försök har också visat att det lönar sig att senarelägga vårgödslingen i timotej till efter tillväxtens början, men här blir ändå rekommenderad gödslingstidpunkt tidigare än i Norge, vanligen i månadsskiftet april-maj (Nordestgaard 1982, 1986). 16

2 Delad kvävegiva ger bättre kväveutnyttjande Även om nämnda försök visar en skördeökning vid en förskjutning av kvävegödslingstidpunkten till senare halvan av maj, innebär detta alltid en risk för att komma in i en period med försommartorka och därmed risk för dåligt utnyttjande av kvävet. Ett bra alternativ kan vara att dela kvävegivan, vilket blivit allt vanligare i ex spannmålsodlingen under senare år. Genom att tillföra en mindre mängd kväve vid tillväxtens början finns möjlighet att anpassa den senare givan till jord- eller plantanalyser och en visuell bedömning av frövallen. Norska timotejförsök Under åren 1994 och 1995 blev det på våren utlagt försök i förstaårsvall av timotej och sorten Grindstad. Odlingarna var belägna på forskningsstationerna Landvik och Apelsvoll och ytterligare ett försök i Våle (se kartan i fig 1) Försöksplanen var enligt följande: Försöksled kg N/ha Vid tillväxtens början Vid begynnande stråskjutning Vid 50% axgång (medel: 17 april) (medel: 18 maj) (medel: 18 juni) Inget av fälten där försöken lades ut var gödslade med kväve på hösten efter att skyddsgrödan var tröskad. Försöken blev skördade under tre resp två fröår, materialet omfattar totalt tio försök. Se tabell 1. Bortsett från kontrolledet har alla led tillförts 50 kg N/ha som kalkammonsalpeter (27% N) i mitten av maj. Övrig kvävegödsel blev tillförd som kalksalpeter. Fälten har inte bevattnats. Tillväxtreglerande medel har inte använts 1994 och 1995, men under sista försöksåret 1996 sprutades alla fyra försök vid begynnande stråskjutning med CCC, i en dos motsvarande 2 kg aktiv substans per hektar. Tidig kvävetillgång gav högst fröskörd Fröskördarna de tre försöksåren framgår av tabell 1. Odlingsåret 1994 präglades av torka och fröskördarna var därför genomgående lägre än 1995 och 1996 som hade fördelaktig nederbördsfördelning med mycket regn i majjuni och bra skördeförhållanden i augusti. Gemensamt för alla tre åren var trots detta att de försöks- 17

3 led som fick 25 kg N/ha vid tillväxtens början gav högre fröskörd än de som fick kvävet tillfört senare under säsongen. Delning av gödslingen mellan vid begynnande stråskjutning och vid axgång visade ingen skillnad jämfört med att tillföra allt kväve vid stråskjutning. Den mest lönsamma kombinationen var 25 kg N/ha vid tillväxtens början och 50 kg N/ha vid stråskjutning i mitten av maj. Kvalitetsparametrar Tabell 2 visar att den för odlingen gynnsamma verkan av en tidig vårgödsling gav både fler och längre ax. Trots att tusenkornvikten var något lägre i de rutor som fått kväve vid tillväxtens början påverkade detta inte den positiva effekt en tidig gödsling haft på andra odlingsegenskaper. Benägenheten för liggbildning påverkades av totala kvävemängden, men inte av spridningstidpunkten. Fröet från samtliga försök visade hög grobarhet, i genomsnitt 93%. Grobarheten påverkades inte av olika spridningstidpunkt av kvävegödseln. Viktigt att bedöma vallens täthet På samtliga försöksplatser blev vallens täthet bestämd genom skotträkning vid olika tidpunkter under odlingssäsongen. Dessa undersökningar visade att fördelen med tidig vårgödsling var störst i vallar med låg skottäthet på våren (fig 2) och att den ekonomiskt optimala kvävemängden vid begynnande stråskjutning var störst i tunna bestånd. (fig 3).De praktiska konsekvenserna av dessa sammanhangen är att en tidig delgiva rekommenderas oavsett beståndets täthet. Kvävemängden vid den andra gödslingstidpunkten anpassas till vallens täthet. Som ett tillägg till den omtalade gödslingsserien har det på Landviks forskningsstation blivit genomfört försök där tidig gödsling har kombinerats med olika vattentillgång under växtsäsongen. Försök med bevattning kombinerat med torkperioder till frövall av timotej (Grindstad) Försöket blev anlagt på nyinsådd av en Grindstadodling, hösten 1995 och skördades 1996 och 1997 (första resp andra fröår) Jordarten var mullhaltig mjälig lättlera. blev vattnade till fältkapacitet när Försöksplanen innehöll två faktorer i 10 torkperioden avslutades olika kombinationer. användes inga tillväxtregulerande Faktor 1: Torkperiod/bevattning medel, men 1997 blev alla parceller sprutade med CCC i en dos 1. Ingen torkperiod 2. Torka höst efter spannmåls motsvarande 2 kg aktiv substans skörd/fröskörd (mitten av per hektar vid begynnande stråskjutning. augusti - tidigt i oktober) 3. Torka från tillväxtens början till axgång (mitten av april - mitten av juni) 4. Torka från begynnande stråskjutning till blomning (mitten av maj - tidigt i juni) 5. Torka från axgång till skörd (mitten av juni - fröskörd i augusti) Faktor 2: Fördelning av kvävegiva kg N/ha (kalksalpeter) vid tillväxtensbörjan + 50 kg N/ha (NPK) vid begynnande stråskjutning kg N/ha (kalksalpeter) + 50 kg N/ha (NPK) båda givorna vid begynnande stråskjutning För att åstadkomma torkperioderna monterades skärmar över försöksparcellerna (se bild). Utanför dessa rutor blev storparceller vattnade med hjälp av en specialbyggd bevattningsvagn Fig 1. Karta över södra Norge med försöksstationerna Landvik, Våle och Apelsvoll. varje gång ett nederbördsunderskott på 30 mm uppstod. För kontrolledet utan torkperiod blev bevattning nödvändig tre gånger under 1996 resp Led 3 och 4 Vattentillgången före blomning viktigast Effekterna av torkperiod/bevattning och av kvävegödsling framgår av figur 4 som medeltal för första och andra fröskördeår. (Båda faktorerna hade samma verkan de två åren, varför enbart medeltal redovisas). Torka från tillväxtens början till axgång (led 3) begynnande stråskjutning till blomning (led 4) medförde klar reduktion av skörderesultatet. Däremot kunde det inte påvisas någon negativ effekt av torka på hösten. Avskärmning för nederbörd från axgång till mognad gav en klart ökad fröskörd. Som det framgår av figuren hade en tidig kvävegiva klart avkastningsbefrämjande effekt oavsett vattentillgång under växtsäsongen. Detta stämmer väl överens med resultaten från den tidigare redovisade försöksserien. 18

4 Tabell 1. Fröskördar (kg/ha korrigerat till 100% renhet och 14% vattenhalt) vid olika fördelning av N-gödsling till timotejfrövall. Medeltal av två försök 1994 och fyra försök 1995 resp Försöksled: Medeltal kg N/ha Led 1: Led 2: Led 3: Led 4: Led 5: Led 6: Led 7: Led 8: Led 9: LSD (p<0,05) Tabell 2. Antal ax, axlängd, tusenkornvikt och liggbildning vid skörd i försök med olika fördelning av N-gödsling till timotejfrövall. Medeltal av tre skördeår med tillsammans 10 försök. Försöksled Antal Axlängd, Tusenkorn- Liggbildning kg N/ha ax/m 2 mm vikt mg vid skörd % Led 1: Led 2: Led 3: Led 4: Led 5: Led 6: Led 7: Led 8: Led 9: LSD (p<0,05) Fig 2. Sambandet mellan antalet skott vid tillväxtens början och procentuell skördeökning för att tillföra kg N/ha jämfört med att tillföra kg N/ha. % skördeökning R 2 =0.48 Skott/m 2 Fig 3. Sambandet mellan antalet skott och ekonomiskt optimal kvävegödsling vid begynnande stråskjutning. (figuren är baserat på led som inte fått någon tidig kvävegiva dvs led 1-4). optimal N-giva kg/ha R 2 =0.61 Skott/m 2 19

5 Detta bekräftar att Grindstad-timotej bör tillföras kväve både vid tillväxtens början och vid begynnande stråskjutning. Nya försöksserier startades 1997 Mot bakgrund av de redovisade försöksresultaten har vi nu startat nya försöksserier för att undersöka effekten av att ge större delen av en total kvävemängd på kg N/ha tidigt under växtsäsongen. I dessa försök prövar vi också att finjustera kvävetillförseln vid begynnande stråskjutning genom att använda plantanalyser uttagna vid denna tidpunkt. I en speciell serie jämförs olika kombinationer av gödselmedel (kalksalpeter, kalkammonsalpeter och fullgödsel) vid de två olika gödslingstidpunkterna. Om så önskas återkommer vi gärna med resultaten från dessa försök i en senare artikel i Svensk Frötidning. Fig 4 Fröskörd (100% renhet, 14 % vh) vid olika kombinationer av vatten/torkperioder och vårgödsling till frövall av timotej (Grindstad). Medeltal av första och andra skördeår (1996 och 1997). Fröskörd kg/ha 20