Kritisk granskning av en barnpsykologisk bedömning med projektiva test. Missbruk av psykologi av psykolog.

Transkript

1 1 Kritisk granskning av en barnpsykologisk bedömning med projektiva test. Missbruk av psykologi av psykolog. Bo Edvardsson Örebro universitet Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete 2010 Sammanfattning. En barnpsykologisk bedömning utförd av en psykolog på en konsultfirma granskas ur kritisk-vetenskaplig synvinkel. Dokumentet uppvisar omfattande utredningsmetodiska brister, stor mängd tankefel och bristande källkritik. Dokumentet saknar logiskt styrande frågeställning/ar/ och saknas förklaringar kring arbetssätt/metoder. Det utmärks av en stor brist på kritisk medvetenhet kring t.ex. metodik och felkällor. Det är svårt att förstå meningen med ett dokument av detta slag och ur källkritisk synpunkt föreligger ett s.k. källkritiskt kluster, dvs. en mängd anledningar att misstänka att dokumentet innehåller många fel och missvisning. Det bör förkastas i sin helhet. En stor mängd i dokumentet förekommande tankefel listas i ett avslutande avsnitt. Bakgrund Olof Johannesson, personal vid Behandlingshemmet Bäst, Lilla gatan 3, Öststad, har gett mig i uppdrag att granska utredningsmetodik, saklighet och tillförlitlighet i en barnpsykologisk bedömning av leg psykolog P P vid Öststad Psykologkonsult. Uppdraget avser inte ställningstagande i aktuell tvist. Jag har ingen tidigare kännedom om eller relation till i den granskade utredningen omtalade personer och inte heller till uppdragsgivaren eller utredaren. Material Det granskade materialet har utgjorts av den angivna barnpsykologiska bedömningen (4 sidor). Jag har inte haft tillgång till något annat material. Den sakkunniges metodik Texten i den barnpsykologiska bedömningen har granskats med avseende på om metodiken, framtagna uppgifter och uttalandena uppfyller vedertagna kritiskvetenskapliga krav på t ex öppen redovisning, noggrannhet, tillförlitlighet i metoder, logik, källkritik, beaktande av alternativa tolkningar m m. Tre grundläggande krav är att uppgifterna i underlaget skall vara relevanta, tillförlitliga och allsidiga. Vidare skall tankeleden/resonemangen från säkerställda uppgifter fram till slutsatser eller bedömningar vara redovisade. Om grundläggande krav inte är uppfyllda skall bedömningar förkastas ur strikt kritisk-vetenskaplig synvinkel. Den sakkunniges metodik ansluter till en i vårt samhälle ofta förekommande

2 rationellt granskande verksamhet i form av inspektioner, revisioner, examinationer inom utbildningsväsendet, oppositioner i akademiska sammanhang m.m. Resultatet av granskningen redovisas nedan i form av ett antal anmärkningar. Avidentifiering har skett. Det summerande avsnittet om tankefel har tillfogats år Några mindre justeringar har gjorts i texten. Anmärkningar 1. Det framgår inte vilken kompetens och erfarenhet av barn- och familjebedömningar som den legitimerade psykologen har. Är detta en firma med en bred psykologverksamhet eller finns en speciell inriktning på just barnpsykologiska frågor? Har psykologen tidigare arbetat som BUP-psykolog eller liknande? 2. Utöver att det anges allmänt att det är frågan om en "barnpsykologisk bedömning" så anges inga mer specifika styrande frågeställningar för utredningsarbetet. Det är möjligt att socialnämnden underlåtit att formulera specifika frågor som skulle besvaras och har sådana formulerats i samband med uppdraget borde de ha återgivits i den skrivna bedömningen. Detta hindrar dock inte utredaren från att klargöra vilka frågor som styr utredningen inom ramen för den allmänna beteckningen "barnpsykologisk bedömning". 3. Det saknas inte bara styrande frågeställningar utan som konsekvens även en redovisad förklaring av hur olika metodiska angreppssätt används för att besvara respektive frågeställning. Bedömningen antar därför karaktären av ett klippkollage av metoder och uppgifter. Varför en del metoder använts och inte andra och varför vissa frågor uppmärksammas och inte andra är svårt att förstå. 4. Datum för samtal/testningar och återbud samt platser anges. Dock anges inte tidslängder (i minuter) för samtal etc. När jag utfärdar intyg skriver jag alltid samtalstider i minuter för varje tillfälle för att uppdragsgivare och användare skall veta hur mycket tid som lagts ner på bedömningsarbetet. Dessutom är det lämpligt att en fakturerande privat verksamhet exakt anger tidslängder för alla kontakter. 5. Syfte och metodik för respektive mötestillfälle anges föga utöver allmänna beteckningar som "samtal", "hembesök" eller "testning". Vad var syftet med ett visst samtal? Vilken var metodiken? Vilka test administrerades och förekom samtal i anslutning till "testning"? Var fadern närvarande i rummet i samband med "testning"? Hur utredningssituationerna sett ut skall tydligt framgå. 6. Det framgår att utredaren träffat flickan och fadern för samtal tillsammans tre gånger, varav två gånger i samband med hembesök. Det framgår att utredaren inte alls träffat flickan och modern för något gemensamt samtal. En sådan anmärkningsvärd skevhet är inte sakligt godtagbar och leder lätt till skevhet och partiskhet i en utredning. Utredaren diskuterar inte alls konsekvenserna av detta för möjligheterna att dra hållbara slutsatser/göra väl underbyggda bedömningar. 7. Det verkar inte ha genomförts något enskilt samtal med barnet över huvud taget (jag antar nu att "testning" varit bara testningar). Enligt barnpsykologen och professorn i socialt arbete Gudrun Andersson, enligt mig och även enligt protokollerat beslut i 2

3 Utlänningsnämnden, så behövs ett minimum av tre enskilda samtal vid i tiden skilda tillfällen för att nå ett minimum av tillförlitlighet. I detta fall finns inget sådant samtal redovisat och utredaren skriver till och med "Jag talar enbart med Anna om modern i faderns närvaro". Utredaren diskuterar inte konsekvenserna av detta för möjligheterna att dra hållbara slutsatser/göra väl underbyggda bedömningar. 8. På sid. 2 strax före uppradningen av testresultaten redovisar utredaren ett antal subjektiva "intryck" eller tolkningar. Det framgår dock inte vilka beteendeobservationer som skulle ligga till grund. Utredaren diskuterar inte heller att testtillfällen inte behöver ge en särskilt representativ bild av hur ett barn uppträder - de liknar inte många mer naturliga situationer och barnets beteenden kan vara beroende av just utredarens person och inverkan. Med tanke på att detta slag av papper skall användas av lekmän inom området bör sådana påpekanden göras. Psykologen visar inte att han begripit frågan om ekologisk validitet hos undersökningsresultat. 9. På sid. 2, sista halvan, redovisas, summariskt och för en lekman svårbegripligt, sju olika test med erhållna testresultat. De tre första testen är begåvningstest. De fyra sista anges vara projektiva. För att testresultat skall kunna godtas måste det göras tydligt vad ett test påstås mäta samt testets reliabilitet (stabilitet i mätningen) och validitet (relationen mellan testet och det testet avser att mäta) samt vilken referensgrupp som jämförelse görs med redovisas. Vissa enklare slag av begåvning kan mätas med hygglig tillförlitlighet, även om det kan uppkomma grova fel även i sådana mätningar. Andra slag av begåvning, t ex socialt omdöme, kreativ förmåga m.m. är svåra att mäta och test förekommer i ringa utsträckning. Vad gäller projektiva test så har dessa av forskare i årtionden kritiserats för bristande reliabilitet och validitet och psykologer har kritiserats för att uppvisa en övertro på sådana pseudovetenskapliga metoder. Det kan bl. a. förtjäna att påpekas att detta slag av metoder kan bedömas vara känsliga för t ex påverkan i testsituationen, för andras förväntningar och för den rådande sociala situationen. Utredaren presenterar här testresultat helt okritiskt för lekmän och verkar även själv hantera resultaten okritiskt. Exempelvis på det projektiva testet CAT (barnet berättar om projektiva bilder) så sägs att "Relationen till modern är negativ". Det står även att flickan på projektiva rituppgifter uttrycker "en tydlig emotionell men konfliktfull samhörighet med modern". Detta kan då t ex tänkas sammanhänga inte med att relationen till modern på djupet är negativ/konfliktfull utan med att fadern vill/förväntar att den skall vara negativ, vilket barnet tagit till sig och vilket påverkar testbeteendet. Det kan även sammanhänga med att flickan inte fått träffa modern som det senare på sid. 3 sägs "under det gångna året" och möjligen även utsatts för repeterade negativa budskap kring modern. En sådan social situation inverkar rimligen på vilka tankar som uttalas, ritas etc. i projektiva testsituationer. Utredaren tar inte i papperet upp den svåra felkälle- och tolkningsproblematiken kring de projektiva testen. Det sätt att redovisa som utredaren här använder inbjuder läsare till felaktiga tolkningar och kan vara vilseledande. Utredaren skriver även på ett sätt som ger bilden av att testresultat återger verkliga förhållanden, vilket inte alls behöver vara fallet på grund av brister i testet, inverkande felkällor m m. Därför bör viss omsorg ägnas de språkliga formuleringarna och felkällor tydligt anges. Dessutom kan som nämnts påstådda resultat från detta slag av s k test inte anses tillförlitliga ur ett kritiskt-vetenskapligt perspektiv. Den bristande redovisningen gör även att samtliga redovisade testresultat bör förkastas ur källkritisk 3

4 synpunkt. Det kan upplysningsvis nämnas att vid den stora världskongressen i psykologi i Stockholm, juli 2000, så förekom ingen forskningspresentation kring projektiva test bland tusentals anföranden - detta visar bristen på acceptans kring dessa metoder bland den psykologiska forskningens företrädare. 10. Det kan även te sig utredningsmetodiskt tveksamt och avledande att med såvitt kan förstås obehövliga test rikta uppmärksamheten mot barnet, när det verkar vara frågan om en svår familjedynamisk situation som behöver närmare utredas. Det verkar framför allt vara en föräldrarelationsproblematik som är förhanden, där barnet kommer i kläm. Det lär inte gå att testa sig fram till en lösning på denna. Utredaren borde haft en diskussion med uppdragsgivaren om vad som hade varit den mest meningsfulla inriktningen på uppdraget i stället för att låta tillgången till en arsenal av tvivelaktiga testmetoder styra. Som tidigare påpekats hade styrande frågeställningar varit lämpliga - såväl vetenskaplig som utredande verksamhet skall utmärkas av styrande frågeställningar, inte av att oreflekterat tillämpa metoder eller pseudometoder som man råkar ha tillhands. Utredandets syfte är inte att producera utredningsmetodiskt okritiska klippkollage av det slag som här föreligger. 11. På sid. 3, övre halvan, fortsätter utredaren, efter de negativa problematiserande uttalandena utifrån de påstådda projektiva testresultaten, att utveckla sitt intresse för att göra negativa, problematiserande uttalanden om flickan. Utredaren tar upp två problematiska aspekter kring flickan, dels påstådda "inadekvata beteenden för åldern", dels flickans påstådda "ångest". Varför utredaren valt ut just dessa två negativa aspekter på flickan framgår inte. Inget nämns om flickans positiva resurser, positiva beteenden, positiva känslor. Om det t ex föreligger tio positiva aspekter och två negativa på ett barn, så ter det sig underligt att i en s k "barnpsykologisk bedömning" enbart redovisa de två negativa. Utredaren uppvisar här i texten uppenbarligen en bland en del psykologer inte ovanlig negativ människosyn och väljer som det verkar oreflekterat ut att redovisa två negativa aspekter. För det kan väl inte vara så att det skulle saknas positiva aspekter kring flickan? 12. I avsnittet "Inadekvata beteenden för åldern", så redovisas på ett ganska lösligt och vagt sätt ett antal observationer som tydligen skall visa att det förekommer inadekvata beteenden (enl vad utredaren själv tycker). Att en sjuåring av och till kan uppvisa beteenden av det nämnda slaget, t ex sätta sig i pappas knä, klottra etc., behöver inte nödvändigtvis värderas som "inadekvat" för åldern utan kan även tänkas vara frågan om en rätt naturlig beteendevariation i den aktuella åldern. Utredaren har här inte på något sätt redovisat hur vanliga de anförda beteendena är i den aktuella ålders- och könsgruppen (s.k. basfrekvenser i populationen). Om vi antar att beteendena är inadekvata för åldern, så kan vi fråga oss hur de uppkommer. Är det faktorer hos flickan, är det faktorer hos fadern eller i samspelet mellan flickan och fadern? Eller är det faktorer som har att göra med att den främmande utredaren dyker upp och beter sig på ett sätt som skapar osäkerhet etc. hos barnet? De påstått inadekvata beteendena skulle kunna vara en utredningsartefakt (en produkt av själva utredningsmetoden). Eller är det som utredningen lätt ger intryck av faktorer hos modern, som barnet inte träffat under det gångna året, som gett upphov till de påstått inadekvata beteendena? 4

5 Vi får inte veta något om vilka inadekvata beteenden flickan uppvisar eller inte uppvisar i andra sociala sammanhang än samtal med psykologen och speciellt i sammanhang där fadern inte är närvarande. En hypotes som ligger nära tillhands kan vara att denne medverkar till uppkomsten av inadekvata beteenden. Utredaren verkar även helt ointresserad av vilka åldersadekvata beteenden som flickan uppvisar. Det torde vara utredningsmetodiskt rimligt att bedöma inadekvata beteenden mot en referensram av kartlagt adekvat beteende. Denna logik saknas i utredningen. 13. Den andra negativa aspekten som tas upp på sid. 3 är "Ångest". Jag har dock svårt att förstå varför det som utredaren här anför skulle behöva betecknas som utslag av "ångest". Det verkar här i brist på underlag och analys vara frågan om ett tyckande från utredarens sida. Vad som lösligt anförs är ett par historiska händelser och vid en av dem så "grät" hon, vilket är ett naturligt förekommande beteende hos barn (och även hos vuxna). Vidare anförs att flickan "tycker det är obehagligt" att modern varit berusad. Att tycka att något är obehagligt torde vara mycket utbrett även bland personer som inte lider av ångest och kan inte utgöra något belägg för att flickan lider av ångest. Inte heller att flickan under en natt drömt mardrömmar kan utgöra något sådant belägg - sådant förekommer naturligt hos både barn och vuxna. Vad som möjligen kan vara frågan om en situationsspecifik ångest, en fobi, är att flickan inte vill träffa sin mamma och enligt vad som påstås tillgriper vissa undvikande beteenden. Dock skall kritiskt påpekas att detta är något hon uttalar med fadern närvarande och kan vara något hon säger för att tillgodose vad hon tror/vet att denne vill höra. En central och i internationell facklitteratur om barnsamtal ofta påtalad felkälla är barns tendens att säga det som barnet tror att den vuxne vill höra. Att flickan skulle ha något slags modersfobi (ångest för just modern) är därmed inte särskilt väl belagt. Om hon har det så är frågan hur den uppkommit? Är det genom samspelet med fadern, där hon kan ha utsatts för faderns föreställningar, värderingar och känslor kring modern? Den eventuella fobin skulle alltså kunna vara socialt inlärd precis som t ex ormfobi kan inläras socialt utan att tråkiga händelser med ormar drabbat en person. Eller har den eventuella fobin med moderns beteende att göra? Eller är det en kombination av de båda nämnda möjligheterna? Att flickan inte träffat modern under det gångna året betyder att moderns beteenden knappast kan ha bidragit till den eventuella ångesten under det året. Däremot skulle faderns beteenden och uttalanden kunna ha bidragit till uppkomst av ångest gentemot modern. 14. Om flickan mår dåligt eller uppvisar en mer generell ångestproblematik så ligger det närmast tillhands att söka efter uppkomstfaktorer i hemmiljön, dvs. i familjedynamiken med fadern och även kontrollera skol- och kamratsituationen. Det verkar inte som om utredaren varit intresserad av vad som sker och skett i dessa naturliga miljöer utan mer av flickans beteende i udda undersöknings- och testsituationer. Detta slag av utredande där hemmiljön, vad som händer där och hur den fysiskt och socialt ser ut, samt skol- och kamratmiljöerna inte uppmärksammas löper naturligtvis stora risker att förbise viktiga faktorer och leda till felaktiga bedömningar kring ett barn. 15. Utredaren uppvisar föga ansats till symtomutredning av de centrala påstådda symtomen, dvs. påstådda inadekvata beteenden för åldern och påstådd ångest inför modern. När i tid uppkom dessa, hur ser tidsrelationerna till andra händelser och förhållanden ut, hur har symtomen utvecklats, i vilka situationer uppträder de, vilken frekvens har de, vilka 5

6 händelser kan ha påverkat dem, finns de även i närheten av andra personer än fadern, i skolan, i närheten av kamrater etc.? När symtom anförs är det självklart mycket centralt att i en utredning klarlägga dessa genom mer systematisk symtomutredning och inte låta saken bero med att enbart skriva ner vad människor råkar berätta eller vad utredaren just vid kontakten råkar iaktta. Även de mest elementära symtomutredningar kunde ha lett till avsevärda insikter i den aktuella problematiken kring barnet. Det borde varit mycket mer givande att faktiskt utreda symtomen än att satsa tid på tvivelaktiga testningar. Det sagda belyser konsekvensen av att inte styra arbetet med medvetna frågeställningar utan bara låta det ske enligt klippkollagets slentrian och genom ett zombieliknande springande till testskåpet. En av frågeställningarna borde ha varit att utreda eventuella symtom av betydelse. Genom att underlåta detta och undvika felkälleproblematiken i samband med tillkomsten av uppgifterna, så blir det inte ens klarlagt om det finns några symtom av betydelse. 16. På sid. 3, nedre halvan, finns uppgifter som härrör från föräldrarna. Det hade här varit av stort värde för att komma underfund med dynamiken mellan föräldrarna att kunna träffa dem tillsammans, men så har inte skett och kanske av något skäl inte varit möjligt. Det framgår inte att frågan aktualiserats av utredaren. Det framgår inte att föräldrarna skulle ha fått möjlighet att förändra, komplettera och bestyrka uppgifterna utan antagligen är det här frågan om utredarens eget subjektiva urval (att det är ett urval kring flickan framgår av inledningen till avsnittet). Replikmöjlighet har i stor utsträckning inte givits mellan parterna. Eftersom samtalet med modern genomförts sist av alla efter att samtliga samtal med fadern och barnet genomförts, så kan i vart fall inte fadern ha fått möjlighet till replik på något av det som modern anfört. I vilken utsträckning modern fått replik på flickans uppgifter är oklart. Bestyrkande och replikering är grundläggande metoder vad gäller att säkerställa uppgifter - dessa metoder verkar inte ha använts av utredaren annat än möjligen på några enstaka påståenden. En vad gäller symtomutredning viktig omständighet är att fadern säger sig vara bekymrad över att flickan "talar babyspråk och är otrygg", medan modern beskriver flickan som "en positiv och trygg flicka". Utredaren har inte brytt sig om att klarlägga vilka tidsperioder respektive förälder talar om. Det är naturligtvis fundamentalt vid utredande att ta reda på och redovisa relevanta tidpunkter och tidsperioder. Antagligen refererar fadern här till nuläget efter det att flickan inte haft något umgänge med modern under det sista året. Modern refererar antagligen till tiden dessförinnan. Här borde andra bedömare kommit in i utredningen för att klarlägga om det är som här antyds. Viktiga bedömare bör finnas på daghem och skola. Hypotesen uppkommer här att flickan undergått en försämring tillsammans med fadern. Det verkar inte som om utredaren ansett det värt att gå vidare med en såpass allvarlig utredningshypotes. 17. På sid. 4 hävdar utredaren "sammanfattningsvis" en del saker. En del av detta har inte saklig grund (säkerställda uppgifter + hållbara tankeled) i det redovisade underlaget. Ex 1. Det påstås att flickan "är osäker och otrygg". Utredaren har endast träffat flickan i samband med testning och tillsammans med fadern, dvs. utredaren har inte iakttagit samspel mellan flickan och några andra personer än utredaren själv och fadern. Uppgifter 6

7 har inte inhämtats från andra oberoende personer, t ex från lärare i skolan och modern motsäger i underlagsmaterialet uppgiften utan att utredaren söker reda ut hur det förhåller sig. Det kan vara så att flickan på naturligt sätt blir osäker i situationer med en främmande utredare och sådant bör inte föranleda kategoriska påståenden om att flickan "är osäker och otrygg". Fadern hävdar kategoriskt att hon är "otrygg" och det kan ju tänkas hon är tillsammans med honom och det kan även tänkas att det är just fadern som gör henne otrygg genom att t ex framställa modern negativt. Att flickan uttalar att hon inte vill träffa modern behöver inte betyda att hon är osäker och otrygg utan kan vara ett återgivande eller känslomässig smitta av faderns attityd. Utredaren talar för övrigt senare något motsägande om att föräldrarna "drar in Anna i en ohälsosam lojalitetskonflikt" - om detta skapar osäkerhets/otrygghetsbeteenden är det inte särskilt lämpligt att tillskriva flickan en generell egenskap av typen osäker/otrygg utan då bör konfliktsituationens inverkan framgå i en bedömning. Att på grundval av vad som redovisats kategoriskt och generellt hävda att flickan "är osäker och otrygg" ter sig inte rimligt. Det tycks ha undgått utredaren att människor ofta varierar mellan situationer och det är inte utrett vilken variation som kan råda i det här fallet. Den förekommande doktrinen om nollpåverkan, dvs. att utredaren inte skulle påverka den bedömde, är inte hållbar. Ex 2. Det hävdas att "Anna bär på traumatiska upplevelser från tiden som hon bodde hos modern, och hon litar inte på henne." Utredaren antar här och tidigare i texten att det förekommit "några tidigare traumatiska händelser". Detta är ett antagande som inte har stöd i utredningen. Som tidigare påpekats behöver de vanliga fenomenen "gråt" och "tycker det är obehagligt" inte ha inneburit att Anna bär på traumatiska upplevelser från tiden hos modern. Om tecken på tidigare traumatiska upplevelser föreligger, vilket utredaren inte visat, så kan dessa även härröra från tiden hos fadern. Utredaren har inte genom symtomutredande arbete på något sätt eliminerat möjligheten att påstådda tidigare trauman härrör från tiden tillsammans med fadern. Utredaren har inte heller närmare undersökt hur fenomenet att flickan "inte litar på modern" uppkommit, t ex om detta kan vara ett övertagande av faderns inställning och i vilka sammanhang flickan uttrycker denna inställning - kanske bara tillsammans med fadern och utredaren som hon av fadern förväntas inta samma inställning inför? Ex 3. "CAT-testet visar att relationen till modern är negativ och ångestfullt laddad, högst troligt knuten till specifika händelser och brister." Detta hävdas utan att utredaren ens träffat flickan och moderns tillsammans och utan att ha fått tala med flickan ensam om modern och här enbart med hjälp av ett tvivelaktigt testresultat. Utredaren verkar här med sin kategoriska och generaliserande formulering "visar att" utan reservationer utgå från att testresultatet har överensstämmelse med den verkliga relationen, vilket inte behöver vara fallet. T ex kan det vara inställningen från fadern gentemot modern som flickan påverkats av och som färgar testresultaten. Flickan skulle t ex kunna vara ambivalent till modern. Formuleringen "högst troligt knuten till specifika händelser och brister" saknas det täckning för i det redovisade utredningsarbetet. Om t ex den påstått negativa relationen i det tvivelaktiga CAT-testet uppkommit genom faderns påverkan, så behöver den inte alls vara knuten till några specifika händelser och brister kring modern, men kanske till av fadern påstådda sådana. Den möjligheten bör uppmärksammas att fadern här kan genom frågor eller påståenden påverka flickan till att utveckla falska minnen kring händelser med modern (se t ex forskning av Ceci m fl). Även här bortser utredaren från alternativa förklaringar - tankefelet "imperfecta enumeratio" (ofullständig uppräkning). 7

8 8 Ex. 4. "Fadern utgör idag Annas mentala trygghet, samtidigt är hon bunden till honom på ett småbarnsligt sätt." Uttalandet är vagt och frågan är vad som menas mer konkret. Att ett barn klänger på sin far med en främmande utredare i närheten och ger utredaren intryck av att vara tryggt tillsammans med honom? Det hindrar inte att det kan föreligga otrygghet i andra situationer med fadern. Utredaren vet inte hur representativ utredningssituationen är. Fadern uppger själv att Anna är "otrygg". Om fadern skapar otrygghet hos Anna i förhållande till mamman genom att framställa henne negativt, så verkar det tveksamt att hävda att fadern utgör Annas "mentala trygghet". Meningen efter hävdas motsägande att "Fadern uppvisar osäkerhet på hur han skall stötta henne." Frågan inställer sig då om fadern med sådan osäkerhet kan utgöra Annas "mentala trygghet" idag. Ytterligare en fråga är om fadern, som har oförmåga att samverka kring umgänget, på grund därav kan utgöra Annas mentala trygghet. Såvitt jag förstår har Anna ingen möjlighet att ty sig till någon annan än fadern. Hon kan mycket väl ha behov även av umgänge med sin mor för att få mental trygghet. 18. Utredaren talar på slutet om bristande samverkan mellan föräldrarna och att både de och barnet kan behöva hjälp och stöd. Detta bör liksom en del av det föregående i papperet ha stått klart redan innan uppdraget gavs. Sammanfattande bedömning och diskussion Den här granskade barnpsykologiska utredningen uppvisar stora brister vad gäller utredningsmetodik, saklighet och tillförlitlighet i metoder och påståenden. Styrande frågeställningar har saknats i utredningsarbetet som har lett fram till ett okritiskt klippkollage av metoder och uppgifter. Utredningen redovisar inte felkällor och förbiser alternativa förklaringar/tolkningar - utmärks av bristande kritisk medvetenhet. Projektiva test utan erforderlig vetenskaplig grund har använts. Det föreligger stor risk för att icke hållbara metoder, godtyckliga antaganden, påståenden etc. här ger en felaktig bild av flickan och situationen kring henne. En allvarlig brist är att positiva aspekter på flickan föga uppmärksammas. En svår brist är även avsaknaden av symtomutredningar, vilket leder till tyckanden utan saklig grund kring de påstådda symtomen (en symtomutredning kan även visa att ett påstått symtom inte är betydelsefullt eller är ett naturligt fenomen). Det är viktigt att påpeka att utredningens metodiska struktur är partisk, då utredaren haft ett flertal kontakter med fadern och barnet och endast en med modern och då utan barnet. En sådan inbyggd strukturell partiskhet leder lätt till att bedömningar blir partiska. Ur källkritisk synpunkt bör utredningen förkastas då det föreligger uppenbart ogenomtänkt och ohållbar samt icke allsidig/ofullständig utredningsmetodik och grundade misstankar om felaktigheter i påståenden. Några diskuterande synpunkter kan tillfogas. I denna utredning verkar det som den manlige utredaren undviker, bl.a. genom att underlåta symtomutredningar, att närmare undersöka hur flickan har det hos fadern och vart dennes agerande leder för flickan. Utredaren verkar inte vilja pröva om den aktuella påstådda symtombilden sammanhänger med situationen hos fadern och föredrar att föra in påstådda händelser och brister längre tillbaka i tiden hos modern som förklaringar. Utredaren verkar vara påverkad av faderns eller möjligen något underlagsmaterials syn. Den icke sällsynta myten om den onda modern verkar användas som en underliggande idé i utredningsarbetet.

9 9 Efterskrift Forskarna inom utvecklingspsykologi torde vara eniga om att barn mår väl av att ha umgänge med sina biologiska föräldrar och att frånvaro av umgänge inte är lämpligt. Undantag torde vara mycket sällsynta. Följande argumentation torde vara allmänt relevant i detta fall även om flickan inte är fosterbarn. Fanshel & Shinn (1978; ref av Lindén, 1982) fann i en omfattande fosterbarnsstudie att de fosterbarn som fick träffa sina egna föräldrar visade stressreaktioner som de andra barnen (som inte fick träffa sin biologiska föräldrar) inte visade. "Efter föräldrarnas besök reagerade barnen, protesterade och blev besvärliga. Många byråer använde detta som en bekräftelse på att föräldrarna verkligen är en negativ faktor och att föräldrabesök bör undvikas." Fanshel anser att reaktionerna inte alls behöver innebära något negativt för barnet - tvärtom handlar det om att barnet lever ut sitt livs dilemma, och det är bättre än att kapsla in det bakom en till synes välanpassad yta. Om föräldrarna inte hälsar på är risken stor att barnet uppfattar sig som "värdelöst", eftersom föräldrarna tydligen inte bryr sig tillräckligt mycket om barnet för att komma på besök. Fanshel kommenterar vidare: "Jag föredrar att barnet träffar sin mamma, som kommer berusad, som generar honom när hon besöker hemmet och ger fosterföräldrarna anledning att säga förfärliga saker om henne - jag ser hellre att barnet jobbar med det problemet än att barnet måste jobba med försvinnandets problematik." Tankefel: en summering En psykologtext av det kommenterade slaget innehåller ett avsevärt antal tankefel eller antydningar om tankefel (se t.ex. Edvardsson, 2003; Reisberg, 2007). Bakom metodfel finns tankefel. Några av de viktigare tankefelen i det här fallets text verkar vara följande. - alternativa hypoteser undviks, t.ex. undviks en hypotes om att fadern påverkar barnet - barnperspektiv ignoreras, dvs. barnet får föga komma till tals - doktrin om icke-påverkan från fadern varje antydan till att sådan påverkan finns med i bilden saknas (självfallet helt orealistisk föreställning) i den partiska texten - doktrinen om nollpåverkan föreligger, dvs. bedömaren bortser från sin egen möjliga påverkan - dualistiskt tankefel, dvs. förenklat synsätt med två kategorier - i detta fall framställs fadern som vit /god och modern som svart /ond i enlighet med kulturellt gångbart dualistiskt tänkande. - ignorerande av viktiga frågor om ekologisk representativitet (situationsrepresentativitet) och ekologisk validitet (giltighet i andra naturliga miljöer/situationer) rörande uppgifter

10 10 och resulterande bedömningar - felkällor ignoreras, t.ex. inverkan från psykologen själv och fadern - frågeställningsfel på så sätt att logiskt styrande frågeställningar (som på lämpligt sätt skall undersökas och besvaras) saknas - godtyckliga antaganden görs - imperfecta enumeratio, dvs. ofullständig uppräkning av alternativa tolkningsmöjligheter, förklaringar etc. - kritisk medvetenhet om de använda arbetssättens begränsningar, bristande vetenskapliga underbyggnad, möjliga felkällor m.m. saknas - källkritiska misstag, dvs. uppgifter som inte håller för kritisk prövning framläggs - negativ människosyn tillämpas med fokus på det negativa kring flickan och modern - nu-då -fel, dvs. ignorerande av faktorer nära i tid och sökande efter förklaringar längre tillbaka (i enlighet med en del terapeutisk ideologi som saknar vetenskapligt stöd; det finns inget vetenskapligt stöd för att nu-faktorer skulle kunna ignoreras även om historiska faktorer generellt sett kan ha betydelse) - ovetenskapligt tänkande, bl.a. genom att icke vetenskapligt underbyggda projektiva test används och hanteras på ett vetenskapligt icke acceptabelt sätt, t.ex. utan beaktande av felkällor - partiskhet, dvs. framställningen har en negativ tendens gentemot modern och är okritisk relativt fadern och genom att träffa fadern mer och inhämta mer information från denne så blir texten klart partisk - situationsvariation för beteenden ignoreras - skevt urval av uppgifter - säkerställandefel rörande uppgifter i den mån som bestyrkande från uppgiftslämnare och systematisk replikering från av uppgift berörd saknas - symtomutredningsfel, dvs. symtom/problembeteenden nämns, men några symtomutredningar görs inte. Vid sådana söker man klarlägga symtomets uppkomstfaktorer och utveckling längs en tidsaxel. T.ex. föregripande faktorer, uppkomsttidpunkt, utlösande händelser, situationer där det förekommer mer, mindre eller inte alls, hur symtomet förändrats under tid och vilka händelser, faktorer etc. som kan vara med i utvecklingsbilden. Att fokusera på ovetenskapliga test i stället för att ägna energi åt symtomutredningar för de viktigaste symtomen framstår som ett grovt utredningsmetodiskt fel, även om det är oklart vilka frågeställningar som utredningen borde svara på.

11 11 - tidsignorerande på så sätt att tidslängder för samtal inte redovisas och tidsperioder för symtom inte redovisats - urvalsfel på så sätt att principer för val av metoder och för val av uppgifter (inval respektive bortval) till utredningens text inte redovisas - öppen redovisning av t.ex. kompetens, tillvägagångssätt, motiveringar för metoder, beskrivningar av testmetoder och deras vetenskapliga underbyggnad (i metodbilaga) etc. saknas Referenser Edvardsson, B. (2003). Kritisk utredningsmetodik begrepp, principer och felkällor. 2:a rev. uppl. Stockholm: Liber. Lindén, G. (1982). Byta föräldrar. Malmö: Liber. Reisberg, D. (2007). Cognition. Exploring the science of the mind. New York: Norton.