Hjälpmedel i kriminalvården. Projektrapport

Transkript

1 Hjälpmedel i kriminalvården Projektrapport

2 Hjälpmedelsinstitutet (HI), 2012 Författare: Elisabeth Lagerkrans Ansvarig handläggare: Monica Rydén URN:NBN:se:hi pdf Artikelnummer: pdf Publikationen kan hämtas i pdf-format på

3 Innehåll Sammanfattning...1 Bakgrund...2 Genomförande... 2 Syfte...2 Genomförande...3 Personalutbildning... 3 Utbildning om kognitiva hjälpmedel... 4 Samverkan om hjälpmedel inom kriminalvården... 4 Informationsträffar med de intagna... 4 Utprovning av hjälpmedel på anstalt... 4 Utprovning av hjälpmedel inom öppenvården... 5 Miljöanpassningar i allmänna utrymmen på anstalterna... 5 Resultat...6 Personalutbildning... 6 Utbildning om kognitiva hjälpmedel... 6 Samverkan om hjälpmedel inom kriminalvården... 6 Informationsträffar med de intagna... 8 Utprovning av hjälpmedel på anstalterna... 8 Utprovning av hjälpmedel inom öppenvården Miljöanpassningar Slutsatser och rekommendationer...15 Referenser...16

4 Sammanfattning Projektet Hjälpmedel i kriminalvården ingick i regeringsuppdraget Hjälpmedel i fokus för personer med kognitiva funktionsnedsättningar som drevs av Hjälpmedelsinstitutet. Hjälpmedel i kriminalvården genomfördes hösten 2010 till och med våren Syftet med projektet var att öka kunskapen inom kriminalvården om kognitiva funktionsnedsättningar och dess konsekvenser samt om kognitiva hjälpmedel. Under projektets gång genomfördes utbildningar av personal, utprovning av individuella hjälpmedel till intagna på anstalt och i öppenvård, anpassningar av gemensamma utrymmen på anstalterna, diskussion om samverkansformer för att öka användningen av hjälpmedel inom kriminalvården samt samtal om möjligheter att anpassa hjälpmedel för kriminalvården. Resultatet visar att det finns intresse från kriminalvården att börja använda hjälpmedel och andra anpassningar för att kompensera för kognitiva funktionsnedsättningar hos de intagna. Resultatet visade också att många av de intagna hade svårigheter i vardagen och att vissa av dessa svårigheter kan kompenseras med hjälpmedel. 1

5 Bakgrund Det är väl känt att många intagna med drogproblem har ADHD. De allra flesta har dock inte fått någon diagnos och därmed ingen hjälp. Om funktionsnedsättningen diagnostiseras och personen ge det stöd som behövs ökar chanserna för att klienterna ska kunna leva ett liv i frihet. I projektet erbjöds intagna möjlighet att få diagnostisering av och behandling för sin ADHD samt förskrivning av kognitiva hjälpmedel. Projektet Hjälpmedel i kriminalvården ingick i regeringsuppdraget Hjälpmedel i Fokus för personer med kognitiva funktionsnedsättningar som drevs av Hjälpmedelsinstitutet hösten 2010 till och med våren Insatserna genomfördes på tre anstalter i Stockholmsområdet: Färingsö för kvinnor, Storboda och Norrtälje för män. Syftet var att öka kunskapen inom kriminalvården om kognitiva funktionsnedsättningar, dess konsekvenser i vardagen och om kognitiva hjälpmedel. Samarbetsprojekt Projektet drevs i samarbete mellan Hjälpmedelsinstitutet, Beroendecentrum Stockholm och Kriminalvården inom ITOK - Integrerat team för opiatberoende kriminalvårdsklienter. Monica Rydén, arbetsterapeut, från Hjälpmedelsinstitutet projektledare. Birgit Heuchemer, arbetsterapeut, delvis anställd av Hjälpmedelsinstitutet samt Integrerad team för opiatberoende kriminalvårdsklienter (ITOK) på Beroendecentrum i Stockholm Elisabeth Lagerkrans, arbetsterapeut, Hjälpmedelsinstitutet Kerstin Wennström, psykolog och utbildare, Perspektiv Utbildning samt ansvarig för utbildningen Ett självständigt liv (ESL-utbildning) 2

6 Genomförande Insatser Personalutbildning om kognitiva funktionsnedsättningar och bemötande, utfördes tillsammans med ESL-utbildare Personalutbildning om kognitiva hjälpmedel Samverkan och återkommande diskussioner om hjälpmedel inom kriminalvården Informationsträffar för intagna på anstalterna Utprovning av hjälpmedel på anstalterna Utprovning av hjälpmedel inom öppenvården (ITOK) Anpassningar av miljön i allmänna utrymmen på anstalterna Personalutbildning om kognitiva funktionsnedsättningar och bemötande ESL-utbildningen Ett självständigt liv 1 genomfördes till ungefär hundra anställda inom kriminalvården av utbildningsföretaget Perspektiv Utbildning med specialkompetens inom missbruksområdet tillsammans med en arbetsterapeut från Beroendecentrum (ITOK). I samband med utbildningen introducerades hjälpmedel för personalen på följande institutioner: ADHD-behandlingsavdelning, Norrtäljeanstalten ADHD-behandlingsavdelning, Storbodaanstalten ADHD-behandlingsavdelning, Färingsöanstalten Integrerade teamet för opiatberoende kriminalvårdsklienter, Beroendecentrum, Stockholm (ITOK) Rättspsykiatrisk öppenvård (RPÖV) 1 ESL-pedagogik är ett psykosocialt förhållningssätt och en pedagogisk metod i det dagliga arbetet med enskilda personer som har psykiska funktionsnedsättningar. Utformad av psykolog Kerstin Wennström för socialtjänstens särskilda uppdrag och arbetsuppgifter. 3

7 Personalutbildning om kognitiva hjälpmedel Utbildningen om kognitiva hjälpmedel genomfördes med visningar och genomgång av olika hjälpmedel till cirka sjuttio anställda. Information gavs om hur produkterna fungerar och hur de kan användas för att stödja och kompensera för funktionsnedsättning. Information gavs också om kognitiva funktionsnedsättningar och vilka svårigheter dessa kan leda till i vardagssituationer. Utbildningen ingick i personalutbildningen om kognitiva funktionsnedsättningar och bemötande (se sid 3) men har även utförts till personal inom: Boende- och utslussningsenheten (BOSSEN), Stödboendet Syrenen och Socialpsykiatri inom Stockholms Läns Landsting Maria Beroendecentrum Missbruksenhet/LVM-hem/LVU-hemmet Rebecka LVM-hemmet Hornö Statens Institutionsstyrelse (chefer) Beroendecentrum Stockholm Samverkan om hjälpmedel för kriminalvården Personal från Hjälpmedelsinstitutet, Beroendecentrum, och kriminalvården genomförde återkommande diskussioner om möjligheter till förskrivning av hjälpmedel, säkerhetsaspekter och val av hjälpmedel i projektet. Man diskuterade också vilka hjälpmedel som skulle kunna användas inom kriminalvården efter projektets slut samt utveckling av nya hjälpmedel. Informationsträffar med intagna Informationsträffar om kognitiva funktionsnedsättningar, dess konsekvenser och hjälpmedel genomfördes med intagna på anstalterna. Man diskuterade även behov och nyttan av hjälpmedel. Vid träffarna fick de intagna se och prova olika hjälpmedel. Hjälpmedlen var dels produkter som användes i projektet, dels hjälpmedel som kan förskrivas utanför anstalten. Utprovning av hjälpmedel på anstalterna Enskilda intervjuer gjordes med intagna för att bedöma behoven av hjälpmedel. Som underlag för intervjuerna användes det arbetsterapeutiska 4

8 bedömningsinstrument Canadian Occupational Performance Measure (COPM) 2. Personalen valde ut intervjupersoner. De flesta hade varit under ADHDutredning, nyligen fått en ADHD-diagnos eller haft ADHD eller annan diagnos sedan tidigare. Enstaka personer hade ingen diagnos men upplevde själva att de hade kognitiva svårigheter av något slag. Intervjuerna genomfördes i enskilda rum på anstalterna. Intervjuledarna förde minnesanteckningar under samtalen. Noteringar fördes också efter varje intervjutillfälle Utprovning av hjälpmedel inom öppenvården Behovsbedömning för utprovning och förskrivning av hjälpmedel genomfördes inom öppenvården (Beroendecentrum) enligt Stockholms Läns Landstings förskrivningsprocess. Anpassningar av miljön i allmänna utrymmen på anstalterna Hjälpmedel och anpassningar i form av bland annat planeringskalendrar, tidshjälpmedel och strukturering/uppmärkning skedde i allmänna utrymmen på anstalterna. 2 COPM är ett individanpassat mätinstrument utformat för att användas av arbetsterapeuter i syfte att upptäcka förändringar i en patients uppfattning om sin förmåga vid utförande av olika aktiviteter över tid. Law et al. (2006). Canadian Occupational Performance Measure COPM. Nacka: Globalt Företagstryck AB. 5

9 Resultat Personalutbildning om kognitiva funktionsnedsättningar och bemötande Utvärderingen visar att deltagarna i utbildningen Ett självständigt liv ansåg att utbildningen var relevant för deras verksamheter och att det fanns stort intresse att lära om hjälpmedel. Flera av deltagarna uppgav att de hade saknat kunskap inom området och de trodde att kunskaperna de fått skulle kunna vara användbara inom kriminalvården och öppenvården. Några ifrågasatte om det var möjligt att implementera detta i verksamheterna. Det framkom även åsikter om att hjälpmedel skulle kunna uppfattas som kränkande för de intagna. Personalutbildning om kognitiva hjälpmedel Även vid dessa utbildningar var intresset och engagemanget från kursdeltagarna stort. I samband med diskussionerna som fördes vid de olika utbildningstillfällena och vid besök på anstalterna, identifierade kriminalvårdspersonalen främst följande problemområden hos de intagna: sömn dygnsrytm dagsrutiner, planering och struktur oro och ångest minne koncentration Samverkan och återkommande diskussioner om hjälpmedel inom kriminalvården Inom kriminalvården är säkerhetsaspekten en viktig detalj att ta hänsyn till vid alla insatser och förändringar. Hjälpmedelsfrågan får också underordna sig säkerhetsaspekten, vilket i praktiken innebär att hjälpmedlen som skulle användas i detta projekt måste granskas ur ett säkerhetsperspektiv. Detta resulterade i konkreta riktlinjer som visade vilka typer av hjälpmedel som kan godkännas eller icke-godkännas inom anstalterna. Exempel på hjälpmedel som inte godkändes var: 6

10 USB-uttag eller andra kopplingar som möjliggör datoranslutning röstinspelningsfunktion kamera SIM-kort minneskort ingenting som bedöms kunna användas som vapen (till exempel kedjan i ett kedjetäcke) Hjälpmedel som godkändes utifrån anstalternas säkerhetsaspekter och kunde användas i projektet: MEMOdayplanner en väggtavla som strukturerar dygnet och ger en visuell bild av dygnets timmar Bolltäcke ett tyngdtäcke som ökar avslappning och underlättar sömn Sensit stol ska öka avslappning och minska stress Bolldyna sittdyna som ska göra att det går lättare att koncentera sig, kunna sitta still längre stunder Cadex armbandsklocka med larm digital och programerbar armbandsklocka med möjlighet att ställa textlarm, ett påminnelsehjälpmedel Shake-a-wake väckarklocka förstärkt med extra högt ljud, med ljus och vibrationskontakt Olika typer av veckoscheman med färger, text, symboler och bilder för att få bättre struktur och påminnelser Medicindosa Careousel och Dosis två olika hjälpmedel som påminner och uppmärksammar när medicin ska tas Time Timer och Timstock två olika tidshjälpmedel, visualiserar tiden Disktrasor med symboler Recordning Keychain (endast inom öppenvården) minnesstöd, spelar in kort meddelande Mer information om ovanstående produkter och leverantörer finns i broschyren Vardagshjälp 3. Vid diskussioner mellan personal från Hjälpmedelsinstitutet, kriminalvården, öppenvården och hjälpmedelsföretag framkom att det var brist på tillgängliga kognitiva hjälpmedel anpassade för kriminalvården. ITOK:s informationsmaterial, som lämnas ut till intagna och öppenvårdspatienter, har anpassats så att det ska vara lättare att läsa och förstå. Vid utslussning av kriminalvårdsklienter ska ITOK skapa ett gemensamt vecko

11 schema tillsammans med klienten. Det enades man om i diskussioner mellan Hjälpmedelsinstitutet, kriminalvården och öppenvården. Ett annat exempel på resultat är att anstalten Storboda har, i samarbete med en jurist, förenklat sitt informationsmaterial avsett för intagna. Det ska vara lättare att både läsa och förstå det skrivna materialet även om man har en kognitiv funktionsnedsättning. Informationsträffar för intagna på anstalterna Informationsträffarna med de intagna på Storbodaanstalten och Norrtäljeanstalten hölls vid ett tillfälle i storgrupp på respektive avdelning. Flera av de intagna deltog aktivt i diskussionerna och delade med sig av exempel på egna svårigheter. Vid träffarna gavs information om konsekvenserna av kognitiva funktionsnedsättningar och om hjälpmedel. Olika hjälpmedel visades. Intresset bland de intagna var mycket stort på båda anstalterna. Många blev intresserade av att prova bolltäcket, även påminnelse via klocka var intressant. En av de intagna ville direkt få ett veckoschema att sätta upp i sitt rum. Utprovning av hjälpmedel på anstalterna Tjugofem intervjuer och behovsbedömningar genomfördes med intagna på de båda anstalterna Storboda och Norrtälje. Sömnen, minnet, hålla ordning på saker och få vardagsrutinerna att fungera samt sköta ekonomin var några områden som de intagna beskrev att de hade svårt med, såväl på anstalten som utanför. Sömn Resultatet visar att nattsömnen var den mest förekommande svårigheten, tjugotre av de intervjuade beskrev sådana svårigheter. Många sade att sömnproblemen hade funnits i stort sett hela deras liv. De hade svårt att somna, vaknade mycket ofta på natten och hade svårigheter att komma upp på morgonen eftersom de inte sovit tillräckligt. Minne Att minnas och komma ihåg är ett annat problem som många har beskrev. Någon sade mitt minne är en katastrof, en annan utryckte att här-och-nu 8

12 minnet inte fungerade. Några uppgav att det var svårt att komma ihåg att ta sin medicin. Flera hade problem med att hålla ordning på minneslappar. Flera av de intagna uppgav att de, utanför anstalten, fått hjälp med att komma ihåg saker av andra personer i sin omgivning, Några berättade att de, utanför anstalten, använt mobiltelefonens larmfunktion för att komma ihåg saker som ska göras. Struktur och tidsuppfattning Flera uppgav att de hela sitt liv haft svårt att hålla ordning och få fungerande rutiner och struktur på vardagen. Några sade att de hade svårt med tidsuppfattningen. Ekonomi Att sköta sin ekonomi utanför anstalten beskrev många som ett stort problem. Räkningar som försvinner, en massa kom-ihåg-lappar och klisterlappar som ligger i bilen eller fickan och som ska påminna om räkningar var det många som berättade om vid intervjutillfällena. Någon sade att pengar kom och gick, att han inte behövt hushålla med pengar i det liv han levde utanför anstalten. Flera beskrev att de haft hjälp av sin flickvän eller mamma att hålla ordning på ekonomin med mera. En av de intagna uppgav att han hade haft en god man som skött ekonomin utanför anstalten. Meningsfulla aktiviteter Att inte ha adekvata och meningsfulla aktiviteter på anstalten var ett problem som flera av de intagna tog upp. Några kom med förslag på saker som de skulle kunna få hjälpa till med eller ta hand om på anstalten. Några önskemål var mera matlagning på avdelningen och att få hjälpa till att renovera eller måla på avdelningen. Koncentration Flera sade att de har svårt att klara av att göra flera saker samtidigt. Några sade också att de kan klara att vara koncentrerade om de håller på med något som de tycker om att göra. En av intervjupersonerna sade att han hade stora problem med sitt dåliga tålamod. 9

13 Orientering En person uppgav att han har svårt att hitta och orientera sig i nya miljöer. Bedömning och prioritering av problemområden Enligt bedömningsinstrumentet COPM ville svarspersonerna i första hand ha hjälp med sina sömnsvårigheter, därefter kom svårigheter med tid och planering/strukturering av vardag och aktiviteter. På frågan om hur de vill lära sig att kompensera för nedsatt tidsuppfattning, komma ihåg bättre, hålla ordning/skapa struktur svarade de flesta att de ville arbeta med detta närmare sin utskrivning eller i samband med att de ska få börja åka på permissioner. I stort sätt alla som intervjuades sade att det, inne på anstalten, inte hade några större problem med att komma ihåg vad som ska göras, ha rutiner eller sköta sin ekonomi. På anstalten finns given ordning och struktur som alla följer. I jämförelse med hur det är utanför anstalten krävs inte så stort eget ansvar. De sade också att de får hjälp av personalen att komma ihåg saker. De flesta klarar av uppgifterna som ska genomföras på anstalten, till exempel. att städa, tvätta sina kläder och hjälpa till vid måltider. Några uppgav dock att de har svårt att hålla ordning i cellen. Utlämnade hjälpmedel till de intagna Alla intagna (tjugotre) som ville fick prova bolltäcke. Tjugoen bolltäcken lämnades ut till anstalterna. Individuella förskrivningar och utlämning av bolltäcken begränsades till de intagna som ingår i ITOK. Samma system byggdes upp på Färingsö i slutet av projektet. På Storbodaanstalten finns nu, efter projektets slut, två bolltäcken för de som vill prova. Andra utlämnade hjälpmedel: en Cadexklocka och två stycken Dosis medicinpåminnare. Almanackor köptes in av kriminalvården och står till förfogande för de intagna. I projektet gavs endast muntlig information till personal och intagna om anpassning och användning av almanackor som hjälpmedel. 10

14 Utvärdering av individuella hjälpmedel Uppföljningen av bolltäckena skedde vid olika tillfällen och vid varierande längd efter utprovningen, alltifrån några dagar och veckor till flera månader, beroende på möjligheten att träffa de intagna. Alla intagna som provade täcket beskrev att sömnen hade förbättrats. De somnade lättare, vaknade inte alls lika ofta som tidigare, kunde på egen hand komma upp utvilade på morgonen, kände sig avslappnade och fick ett lugn i kroppen. En intagen sade att han inte längre behövde sova på dagen efter att han börjat använda bolltäcket. Ytterligare en sade att han slutat med sömnmedicin efter det att han börjat använda bolltäcket. En person tyckte att bolltäcket varit lite otympligt och några tyckte att det var lite för varmt, men ansåg ändå att de positiva effekterna av täcket övervägde och att de ville fortsätta använda det. Någon hade provat att ligga ovanpå bolltäcket och sade att det blir som massage. En intagen berättade att han efter en tid använde täcket alltmer sällan, då och då, vissa dagar i veckan. En hade slutat använda bolltäcket helt och hållet men kunde inte riktigt säga varför. Även personal och avdelningschefer var positiva till användning av bolltäcken. De uppgav att de inte längre behövde väcka vissa av de intagna på morgonen. En personal sade det är lättare för oss alla, både personal och de intagna. En annan sade att de somnar lättare, kommer lättare till ro, har lättare att kliva upp på morgonen och de är piggare på dagen. En enkät för utvärdering av bolltäcke skickades till intagna som flyttat till annan avdelning eller anstalt. Inga svar inkom. En Cadexklocka lämnades ut efter behovsbedömning, men den intagne förflyttades till en annan anstalt och därför har ingen utvärdering kunnat göras. Två medicinpåminnare Dosis har lämnats ut. Såväl personal som intagna beskrev ökad självständighet i den farmakologiska behandlingen samt färre bortglömda medicineringstillfällen. Utprovning av hjälpmedel inom öppenvården Ett tiotal patienter i öppenvården bedömdes ha för hjälpmedelsbehov. Även här visade sig patienterna främst ha sömnsvårigheter, svårt med tidsuppfattning, minnessvårigheter och att planera och strukturera aktiviteter och vardag. 11

15 Bolltäcke och kedjetäcke, två hjälpmedel för att förbättra sömn, lämnades ut. Täckena går under benämningen tyngdtäcken och går att förskriva i Stockholms Läns landsting. Medicinpåminnarna Dosis och Careousel skrevs ut. Careousel förskrevs i enstaka fall där risk för impulsiv medicinering (övermedicinering) förelåg. Medicinpåminnaren ska hindra snabba impulser av att ta en tablett extra. Vid återfall bröts en påminnare upp. För påminnelse och hjälp med att strukturera vardagen förskrevs ett antal Handifoner. Dessa fungerade optimalt för vissa patienterna. Några ansåg att själva mjukvaran, Handiprogrammet, var svårare att hantera än den vanliga mobiltelefon som de tidigare använt. De försökte själva ta bort Handiprogrammet i telefonen och lägga till egna funktioner. Hjälpmedlen som förskrevs inom öppenvården bekostades av Hjälpmedel i fokus samt av den vanliga förskrivningsprocessen i landstingets regi. Resultaten av dessa hjälpmedelsutprovningar inom öppenvården var samma som för de intagna på anstalt. Samma positiva resultat, hjälpmedlen fungerade. De förbättrade sömnen och medicineringsprocessen. Ytterligare hjälpmedel som införskaffats via Hjälpmedel i fokus till två patienter var påminnelse via Recording Keychain. Hjälpmedlet förbättrade resultaten när det gällde att komma ihåg saker som ska utföras och minnas annan information. Anpassningar av miljön i allmänna utrymmen på anstalterna I samarbete med och efter diskussioner med personal och intagna gjordes anpassningar av miljön. Anpassningarna gjordes inom vissa delar av de allmänna utrymmen som användes av de intagna. På anstalterna Norrtälje och Storboda köptes hjälpmedel och produkter in och på Färingsö anpassades köket för att få till en enklare struktur och ordning. På anstalterna fördes även diskussioner om hur man skulle kunna göra miljön mer kognitivt tillgänglig. Storbodaanstaltens behandlingsavdelning Diskussion om pärm i rum/cell med relevant och förenklad information 12

16 MEMOdayplanner, i gemensamma utrymmen Sensitstol Veckoschema köptes in till varje rum/cell Almanacka tillgänglig till alla klienter, Kriminalvården köpte in i samråd med projektet För fortsatt utprovning på avdelningen finns efter projektet avslutats en bolldyna, en Cadexklocka, en TimeTimer och en Timstock Norrtäljeanstaltens ADHD-avdelning och behandlingsavdelning Veckoschema köptes in till varje rum/cell Fyra stycken MEMOdayplanner i gemensamt utrymme samt en till ett personalrum Fem stycken Time Timer (mellanstorlek) + en Time Timer stor (till rastgården) Sensit stol Två stycken bolldynor till skol- och verkstadslokal Färingsöanstalten Anpassning i självförvaltningens kök på en av avdelningarna för att tydliggöra och förenkla i köksutrymmet, det skulle det bli lättare se var sakerna har sin plats. Enkla anpassningar av miljön: markering av köksluckor, hyllor etcetera med bilder och text tydlig organisation av köksutrustning samt hushållsvaror i skåpen, mer logisk organisation skapa bättre plats för matlagning tog bort onödiga föremål alla varor och köksutrusning fick en tydlig plats planeringstavla med färgmarkeringar och flyttbara magnetrutor Erfarenheter och resultat av miljöanpassningarna Tidshjälpmedlet Time Timer provades på Norrtäljeanstalten och användes på möten och i verkstaden. Såväl personal som intagna upplevde att det hjälpte till att hålla tiden och schemat. Arbetsterapeuten i verkstaden använde Time Timer för att få hjälp med att förstå tidsåtgången i samband med arbetsuppgifterna som utfördes där. En 13

17 av de intagna berättade att han vid smyckestillverkning i verkstaden hade använt Time Timer när han tvättade smycken och på så vis kunnat hålla ordning på hur lång tid vissa moment skulle ta. På utredningsavdelningen användes Time Timer när de hade vissa möten tillsammans med de intagna. En Time Timer, modell större, monterades upp på rastgården efter önskemål från personal och intagna för att lättare ha kontroll på tiden. MEMOdayplanner användes mest av personalen i personalrummet. Den prövades under en dag på ADHD-avdelningen i Norrtälje, men monterades ned då personsonalen upplevde att den inte passade i verksamheten. Den upplevdes som störande på grund av att larmljudet inte hade stängts av och några i personalen ansåg att den kunde upplevas som kränkande av de intagna. På så vis finns inga tydliga resultat av MEMOdayplanner eftersom den aldrig introducerades med alla sina möjligheter. Bolldyna användes i verkstaden och skolan med osäkert resultat. Det framkom önskemål om ytterligare en bolldyna att testa på Norrtäljeanstaltens skola. Sensitstolen uppskattades och användes av personal och intagna. Någon av de intagna tyckte att den var skön att sitta i, att den gav lugnande effekt och var flitigt använd. Veckoscheman sattes upp och några började fylla i dem. En överenskommelse gjordes mellan kontaktmännen om att de intagna skulle träna sig i att använda schemat och se till att det blev en vardagsrutin. Vikten av att fylla i och använda schemat på det sätt som passade den intagne bäst påpekades. Resultatet blev både positivt och negativt, en del scheman hade använts och uppskattats men flera inte alls. Några ramlade ner på grund av att de inte sattes upp korrekt. Någon sade att kontaktmannen inte inkluderat detta moment i uppgifterna. All information skrivs in av personalen på ett förenklat eller tydligt sätt i pärmarna på Storbodaanstalten. Detta är under pågående process och har inte utvärderats. På Färingsö genomfördes anpassningar i kök och matrum. Vid återbesöket fanns anpassningarna kvar på sina platser och troligtvis har det fungerat. Ingen negativ åsikt framkom om förändringen i köket. En i personalen trodde att anpassningen skulle kunna påverka att det blir mindre bråk och osämja i lokalen. 14

18 Slutsatser och rekommendationer Erfarenheterna från det här projektet visar att det skulle behövas mer omfattande träning och uppföljning än vad som kunde erbjudas i projektet, om intagna ska få tillgång till fler kognitiva hjälpmedel. Det behövs fler tillfällen eller mer tid tillsammans med varje intagen för att exempelvis kunna göra en utprovning av hjälpmedel som stödjer personerna att strukturera aktiviteter och planera tid. Det här projektet skulle kunna vara en början på detta arbete. Det krävs samarbete med personalen för att kognitiva hjälpmedel/miljöanpassning ska fungera som en stödjande åtgärd. I projektet saknades personer på anstalten som skulle kunna ta ansvar för att miljöanpassningar och att hjälpmedlen blir en integrerad del i verksamheten. Även vi som köpt in hjälpmedlen till anstalterna hade behövt mer tid för att introducera och finna rutiner för användning. Förskrivningsfrågan, vem som idag skulle kunna ha förskrivningsrätt är inte klar. Diskussioner har förhoppningsvis påbörjats i samband med projektet. På Norrtäljeanstalten avvecklades en arbetsterapeuttjänst under projektets gång och där saknas nu förskrivare. Anstalterna som är kopplade till ITOK har möjligheter till hjälpmedelförskrivning för ITOK-patienter. I samband med intervjuerna uppmärksammades flera problemområden. Det här projektet kunde bara kompensera för en liten del av dessa. Resurserna var begränsade och hjälpmedelssortimentet som är godkänt inom kriminalvården är begränsat. En ordentlig utprövning av de godkända hjälpmedlen skulle behövas för att kunna utveckla hjälpmedel som klarar säkerhetskraven. Att anställa arbetsterapeuter inom kriminalvården skulle inte bara lösa förskrivningsfrågan. Alla insatser riktade mot arbetslivet skulle kunna optimeras genom till exempel bedömningar av arbetsförmåga och anpassningar av arbetsuppgifter. Många intagna ansåg att utbudet av aktiviteter var ett problem. Kriminalvårdens programverksamhet har ännu inte kunnat anpassas till de funktionshinder som finns inom kriminalvården idag. Det har varit personalrotation, till exempel byte av chefer för ADHDavdelningarna på Storboda- och Norrtäljeanstalterna under projekttiden, vilket försvårat samarbetet. En annan svårighet var att vi inte kunde följa de intagna som flyttat till annan avdelning, annan anstalt eller skrivits ut från 15

19 kriminalvården. De var svårt att hitta rätt kontaktpersoner eller vägar för informationsspridning om de hjälpmedel som provats ut. Diskussionerna om vilka produkter som kunde användas som hjälpmedel i öppenvården handlade bland annat om Handifon som förskrevs genom ITOK. Handifon-programmet passar vissa, men de flesta bedömdes ha en väldigt god teknik- och telefonkunskap och var oftast redan inlärda på vanliga mobiltelefoner. För gruppen som helhet bedömdes smartphone som mer adekvat. De intagna informerades om stöd som finns i mobiltelefoner och många av de intagna hade funderingar om just detta. De nya mobiltelefonerna (smartphones) kan kompensera för minnesvårigheter samt hjälpa till att upprätthålla rutiner och kanske få bättre struktur på aktiviteter. De intagna fick information om möjligheterna med moderna mobiltelefoner och vilka begränsningar som gäller vid förskrivning. Användning av befintlig mobiltelefon som kognitivt stöd fungerar bra i många fall enligt de olika ärenden som nu pågår inom ITOK, både för personer från anstalterna och för dem öppenvården. Att använda kalender och påminnelse i vanliga enkla mobiltelefoner fungerar bra. Knapparna kan i vissa fall upplevas som pillriga och lite svåra att använda. Ekonomin är problemet. Måna klienterna har inte råd med abonnemang eller att köpa in mobiltelefonen. Många har halvtrasiga gamla mobiltelefoner. Det har dock visat sig att flera patienter, vid återfall, har sålt de dyra kognitiva hjälpmedel som de fått förskrivna. Medicinpåminnarna Dosis och Careousel borde vara förskrivningsbara i beroendevården. Många har svårigheter att komma ihåg tider för medicin och beskrev det också i intervjuerna. Tiden på anstalten med tydlig dagsstruktur är ett bra tillfälle att börja lära sig följa en farmakologisk behandling med hjälpmedel Förhoppningsvis bidrar det här projektet till vidare diskussioner kring implementering av hjälpmedel och en tydligare syn på kognitiva funktionsnedsättningar inom kriminalvården. Att hjälpmedel och anpassningar av miljön ska kunna fortsätta att vara en del av den individuella behandlingen på anstalterna. Det här projektet har uppmärksammats i tidningsartiklar och vid olika presentationer. Att det behövs hjälpmedel inom kriminalvården är ett mycket tydligt resultat. 16

20 Hjälpmedel i kriminalvården Projektrapport Projektet Hjälpmedel i kriminalvården pågick och ingick som en del i regeringsuppdraget Hjälpmedel i fokus för personer med kognitiva funktionsnedsättningar som drevs av Hjälpmedelsinstitutet. Den här rapporten innehåller en redovisning av projektet. Syftet med projektet var att öka kunskapen om kognitiva funktionsnedsättningar och kognitiva hjälpmedel i kriminalvården. Utbildningar hölls för personal och intagna på anstalt och i öppenvård. Internerna som deltog fick prova ut individuella hjälpmedel. Dessutom gjordes anpassningar av gemensamma utrymmen på anstalterna och man diskuterade samverkansformer för att öka användningen av hjälpmedel inom kriminalvården. Hjälpmedelsinstitutet - ett nationellt kunskapscentrum Vår kunskap bidrar till ett bättre samhälle för människor med funktionsnedsättning. Våra ägare är staten och Sveriges Kommuner och Landsting. Box Sundbyberg Tfn Texttfn registrator@hi.se Artikelnummer pdf