Eldsjälar söker svaren

Transkript

1 forskare Aktellt i foks Eldsjälar söker svaren Vi fortsätter vår serie forskarporträtt. Möt tre eldsjälar: En jobbar allra helst tvärvetenskapligt, en har startat ett helt nytt forskningsfält och en har som första sjkgymnast i Sverige dispterat på patienter med Parkinsons sjkdom. text: hilda zollitsch grill Wim Grooten: Hälsoforskare med stdenterna i foks Pianobaren och fikarmmet är två platser där människor och idéer möts och frodas. Det tycker Wim Grooten, sjkgymnast, folkhälsoforskare på Karolinska Instittet och pianist. Han ser rehabilitiering, ergonomi och idrottsvetenskap som olika sidor av samma område, rörelsevetenskap. Wim Grooten kom till Sverige från Holland 1991, med en tbildning i Movement Science i bagaget. Movement Science är ett område som omfattar både ergonomi, idrottsvetenskap och rehabilitering, där ndervisningen i Holland bygger på problembaserat lärande, PBL. I Sverige förstod inte Socialstyrelsen alls vad det var för tbildning Wim Grooten hade. Varken movement science eller PBL passade in i det svenska högskolesystemet. Men Birgitta Öberg, nmera professor i sjkgymnastik vid Hälsoniversitetet i Linköping, förstod och lät Wim Grooten börja hos sig som provdoktorand Sedan dess har han forskat. Han har också gått den svenska sjkgymnasttbildningen och tog sin examen vid Karolinska Instittet Det blev enklast så, säger han. Nmera är han niversitetslektor på Instittionen för nerobiologi, vårdvetenskap och samhälle, sektionen för sjkgymnastik på Karolinska Instittet, men forskar och ndervisar även bland annat i biomekanik på Instittionen för folkhälsovetenskap. Wim Grootens hvdsakliga forskningsområden är ergonomi, biomekanik och nack-, sklder- och ländryggsbesvär, men han ägnar också en hel del tid åt ndervisning och handledning av stdenter på grnd- och avancerad nivå. Jst n handleder han fjorton stycken. Stdenterna ger honom drivkraften, säger han. Stdenter behöver specifika och överkomliga frågeställningar att jobba med, som kan besvaras inom rimlig tid. De har en deadline och kan göra mycket av det forskararbete som behöver göras, till exempel valideringar och pilotstdier som de samtidigt själva lär sig mycket av. Mycket restdata från olika stdier kan användas i stdentppsatser och stdentprojekt och genererar inte sällan nya intressanta frågeställningar. Återvinning och återanvändning av forskningsdata helt en- Namn: Wim Grooten Ålder: 45 Familj: Sambo och två barn, 9 och 12 år Sjkgymnastexamen: 1995 Stockholm, tbildad inom Movement Science, niversitetet i Utrecht, Holland Forskar: Instittionen för nerobiologi, vårdvetenskap och samhälle, sektionen för sjkgymnastik på Karolinska Instittet Avhandling: 2006 Work and neck sholder pain risk and prognostic factors Övrigt: Har jst blivit docent vid Karolinska Instittet. Stdenter behöver specifika och överkomliga frågeställningar att jobba med kelt. Han märker att många stdenter jst har svårt att formlera en klar vetenskaplig frågeställning. Själv är han präglad av sin holländska tbildning och det problembaserade lärandet, som tränar jst detta, men ser samtidigt vissa nackdelar med PBL. En är att teoribasen kan bli ganska splittrad och fragmentarisk, eftersom man lär sig tifrån specifika frågeställningar. En annan är att handlaget inte tränas tillräckligt mycket i denna modell, medan man å andra sidan snabbt lär sig var man kan hitta den knskap man saknar. Fysioterapi nr 3 /

2 Aktellt forskare i foks Det gäller inom PBL att hitta den optimala frågeställningen i problemet så att man lär sig så mycket som möjligt, säger han, och antyder att det också är en av hans styrkor. Ett stort forskningsprojekt som är aktellt jst n handlar om företagshälsovårdens metoder när det gäller hälsondersökningar (se Fysioterapi nr 9, 2010). Företagshälsovårdens roll och kompetens är ett intressant, hittills obeforskat men politiskt aktellt område. Förra året fick Wim Grooten och hans sj personer starka forskargrpp 2,5 miljoner för att nder tre år stdera företagshälsovårdens hälsondersökningsmetoder. Vad mäter man, varför, och hr används all insamlad data i det hälsofrämjande arbetet? Det finns anledning att fndera över företagshälsovårdens ppgift. Ska de arbeta ohälsoförebyggande, ska de erbjda mer av primärvård eller ska de screena människor och i så fall vilka och för vad? Företagshälsovård, FHV, ligger i det folkhälsovetenskapliga tänkandet. Ett förebyggande arbete är j mer effektivt än senare behandling av ett antal individer, påpekar Wim Grooten som tycker att det växlande perspektivet mellan folkhälsa och insatser på individnivå är fascinerande. Kan jag förebygga för många gör jag hellre det än att jag mobiliserar en persons facettled, säger han. Folkhälsan vinner. Men han räknar samtidigt pp ett antal etiska dilemman som screening ger pphov till: Finns det behandling för det man hittar, och kan man erbjda patienten denna? Vem betalar behandlingen? Går det att screena tan att skapa onödig oro hos människor på grnd av falskt positiva respektive negativa svar och så vidare. Även i detta projekt finns plats för stdenterna och åtminstone tre projektarbeten kommer att dras igång. En stor svårighet med FHV-projektet är datainsamlingen. Många tsen klienter ska testas och återtestas på många olika FHV-kliniker vilket ökar risken för att insamlade data inte håller samma kvalitet som om man sklle ha gjort en helt egen stdie med hårt kontrollerade faktorer och noggranna protokoll. Även bortfallet kan vara stort på grnd av att människor byter arbetsplats. Men svårigheten att få data av hög kvalitet kan j vara ett stdieresltat i sig, om än inte det mest intressanta, säger Wim Grooten. Man bör prata om risksitationer och inte om enskilda riskfaktorer Företagshälsovård och folkhälsa/ergonomi som forskningsområde är annars inte särskilt glamoröst. Nej, det kommer att dröja länge innan det första Nobelpriset i ergonomi delas t skrattar Wim Grooten och rycker lite på axlarna. Och konkrrensen om forskningsmedel är stor. AFA Försäkring och FAS (forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap) är i stort sett de enda källorna, det är nästan ingen idé att söka pengar för denna typ av forskning från Vetenskapsrådet eller EU. Förtom om FHV forskar Wim Grooten också om sittergonomi. Projektet drivs som ppdragsforskning, vilket i detta fall betyder att en tillverkare av en ergonomisk stol bekostar en stdie om sittergonomi. Jag brkar säga nej till sådana projekt, men den här gången fick jag en möjlighet att kombinera motorisk kontroll och ergonomi i stdien. Stolprojektet är grndforskning på det sättet att vi kan tveckla metoder att stdera den postrala svajen i isttande, det vill säga tyngdpnktsförskjtningar i sittande, förklarar Wim Grooten och tillägger att det förstås även blir data över till några stdentppsatser. Ett tredje forskningsprojekt som ligger honom personligen varmt om hjärtat är att kartlägga vilka arbetsskador som drabbar pianister. Själv pianist fört för min försörjning, n som hobby tycker han att han som forskare också har ett socialt ansvar att ta sig an vissa områden. I projektet samarbetar han med forskare i Holland och Grekland för att få ihop ett tillräckligt stort enkätmaterial. Sitt forskarnätverk har han i Holland, Grekland och USA. Jämförelseproblem gör det svårt att få till internationell företagshälsovårdsforskning. Därför har han inga forskningssamarbeten med till exempel Tyskland eller USA, medan däremot Holland och Canada har ett liknande samhälls- och sjkvårdsystem som Sverige. En av forskarkontakterna knöt han till exempel när han spelade i pianobaren på en konferens. Ett annat kreativt mötesform är fikarmmet. I ergolabbet i Norrbackahset på Karolinska sjkhsets område samsas många professioner inom folkhälsa, epidemiologi och närliggande områden. Delar man fikarm händer det saker, säger han och sklle gärna se mer av integration mellan de olika knskapsvärldarna i nya projekt. Han är lite stolt över att han ofta sticker t hakan i sina resonemang, men konstaterar samtidigt att hans pblikationer inte läses av rätt personer. I min avhandling visade jag till exempel att man bör prata om risksitationer och inte om enskilda riskfaktorer när det gäller arbetsskador. Flera små riskfaktorer sammanlagda kan innebära en stor risk för arbetsskada. Om arbetet innehåller både tnga lyft, användning av vibrerande verktyg och arbete med händerna ovanför axelhöjd blir risken för arbetsskada enormt mycket större än med bara en av faktorerna, förklarar han. Det resonemanget har inte slagit igenom där det borde, till exempel i försäkringsärenden, konstaterar han. Han tycker att tålamod, thållighet och förmågan att tänka otside of the box är nödvändiga egenskaper för en forskare. Idéerna kommer ofta lätt, men att strktrera dem och formlera de rätta frågorna är det som tar tid. 34 Fysioterapi nr 3 / 2011

3 forskare Aktellt i foks Lillemor Lndin Olsson: Startade ett helt nytt forskningsfält Lillemor Lndin Olsson är något av en pionjär. Hennes artikel i The Lancet 1997 blev en internationell startsignal för ett nytt och stort forskningsfält, gång och kognition. Idag är hon etablerad geriatrikforskare och docent vid Umeå niversitet. Hennes forskarfoks ligger på balans och fall samt delad ppmärksamhet. Lillemor Lndin Olsson har gått den långa vägen. När hon tog sjkgymnastexamen 1971 i Göteborg, efter en tvåårig tbildning, fanns ingen akademisk fortsättning för sjkgymnaster. Enda vägen vidare var att gå lärartbildningen. Det gjorde Lillemor Lndin Olsson och blev så småningom krsansvarig för den påbyggnadstbildning för sjkgymnaster som senare kom. Det triggade mig till att fndera kring besltsprocesser, evidens och organisation. Så jag började en forskartbildning och sedan magistertbildning i Umeå. Sedan var jag fast, säger hon och tillägger att hon aldrig ångrat att hon blev forskare. När Lillemor Lndin Olsson började som sjkgymnast hade geriatrik som område låg stats. Knskapen var i stor tsträckning erfarenhetsbaserad och det fanns inte någon specifik knskap för äldre patienter. Man försiktighetsanpassade helt enkelt allmängiltiga metoder. Men Lillemor Lndin Olsson kom i kontakt med en sjkgymnastkollega som arbetade efter helt andra principer. Hon körde hårt med patienterna och peppade dem att ta i. Jag såg att de blev bra, och insåg vilken betydelse sjkgymnasten har för både patienter, personal, anhöriga och samhället. Jag bestämde mig 1979 för att börja jobba med geriatrik, men insåg samtidigt att det var komplicerat, eftersom mltisjka äldre Namn: Lillemor Lndin Olsson Ålder: 61 Familj: Man och tre vxna barn Sjkgymnastexamen: Göteborg 1971, vårdlärarexamen 1979, magisterexamen Forskar: Instittionen för samhällsmedicin och rehabilitering, sjkgymnastik, Umeå niversitet. Avhandling: År 2000: Prediction and prevention of falls among elderly people in residential care. Övrigt: Docent Ett nytt område som lockar är hjärnavbildning och att knna se vilka delar av hjärnan som är aktiva när man går och samtidigt gör något annat kräver både bred och djp kompetens. Idag står äldrefrågor högt i krs, tycker Lillemor Lndin Olsson, och konstaterar att hon varit verksam nder en för området mycket föränderlig tid. Fallolyckor kostar samhället ngefär fem miljarder kronor per år om man räknar med de indirekta kostnaderna ligger Folkhälsoinstittets ppskattning på 17 miljarder och antalet äldre kommer att mångdbblas i framtiden, ett faktm som gör att området även r politisk synvinkel är angeläget att beforska. Allt sedan hon tidigt i yrkeslivet arbetade med rehabilitering inom nerologi och geriatrik tycker hon att kombinationen motorik och kognition är intressant. Hon blev nyfiken på vad som händer hos en patient som inte längre kan gå i vanlig takt när något händer eller när man pratar med dem. Vi såg att de som stannade också hade en ökad fallrisk framåt, att det var någon indikator på nedsatt fnktion. Men man pratade aldrig om kognition och gång tidigare. Då är det svårt att få syn på saker, och änn svårare att förklara vad man ser. Som forskare har hon sedan dess haft foks på fall, balans och delad ppmärksamhet, det vill säga förmågan att göra två saker samtidigt och ändå vara stadig. Hon och två forskarkolleger stderade patienter som knde gå och prata och de som måste stanna för att knna prata. Resltatet blev en artikel i The Lancet 1997, Stops walking when talking as a predictor of falls in elderly people. Den artikeln blev startskottet för ett stort forskningsfält som omfattar gång och kognition (gait and mental fnction). Ja, att vi plockade pp en klinisk erfarenhet som vi stderade och tvärderade och att det sedan blev ett startskott för hela forskningen kring gång och kognition gör mig stolt, säger hon. En svårighet när det gäller äldreforskning, som Lillemor Lndin Olsson nämner, är att det är svårt att välja försökspersoner. Den kronologiska åldern säger j inte mycket om fnktionen och många äldre har flera olika sjkdomar som man måste ta hänsyn till. Det gäller att få en balans mellan mltisjka och friskare äldre som motsvarar verkligheten så att resltaten blir kliniskt användbara. Hennes avhandling från år 2000 handlade om fall- Fysioterapi nr 3 /

4 Aktellt forskare i foks risk och att förebygga fall bland äldre i särskilda boenden, en forskning som fått stort genomslag både i Sverige och tomlands. Nmera är fallprevention en natrlig del av vård och omsorg för äldre. I hennes forskning ingår också en betydande del metodtveckling. För att knna stdera det man vill stdera måste metodtvecklingen gå hand i hand med kartläggnings- och interventionsstdier. När jag började fanns inga mätmetoder eller skalor, tan vi har översatt och testat en del sådana, till exempel Bergs balansskala (BBS) och Short Physical Performance Battery (SPPB). Det som hela tiden lockar henne vidare är de nya frågor som dyker pp för varje forskningsresltat, och de möjligheter Att forska innebär ett osäkert liv tan givna karriärvägar, men det är samtidigt roligt och tmanande som nya samarbeten och forskningsmetoder öppnar. Ett nytt område som lockar är hjärnavbildning och möjligheten att knna se vilka delar av hjärnan som är aktiva när man går och samtidigt gör något annat, beroende på om man är fnktionellt bra eller sämre. Jag är också nyfiken på att göra en kartläggning av hr krävande vissa saker är, till exempel att gå över en gata, säger hon. Hon vill gärna fortsätta forska inom området delad ppmärksamhet, och exempelvis treda vilka svårigheter i vardagen en fnktionsrbbning kan ge och stdera en intervention för dessa patienter. Sådan forskning kräver stora grpper helst minst ett par hndra deltagare per grpp något som kostar både pengar och personal. Det finns inte så många självklara källor till forskningsmedel för forskning om äldre som grpp, hävdar Lillemor Lndin Olsson. Det är hård konkrrens om pengarna, vilket gör att man som forskare noga måste överväga om man ska satsa på ett så stort projekt eller sprida resrserna på ett antal mindre. Jag har ändå varit gynnad som haft en forskarassistenttjänst via FAS (Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap), och n har en tjänst som niversitetslektor med forskningstid. Hon tycker dock att forskningsdelen borde vara större, n när niversiteten ska tgöra forskningens bas, och nämner hälften forskning, hälften ndervisning som en modell för lektorstjänster. Det är bra att träffa stdenter tycker hon, det kräver att man måste formlera sig, men att det är antalet stdenter som ger pengar och inte forskningen ger det hela viss slagsida, anser hon. Den kliniska forskningen behöver lyftas fram, det är viktigt. Att forska innebär ett osäkert liv tan givna karriärvägar, påpekar hon, men det är samtidigt roligt och tmanande och ger en flexibilitet som kan vara bra om man till exempel har barn i skolåldern att ta hänsyn till. Själv har Lillemor Lndin Olsson tre barn som var mellan tio och femton år då hon började som doktorand Att jobba i en forskargrpp är tvecklande, men när man har skrivit sin avhandling kan det vara svårt att etablera sig som forskare och skapa en forskargrpp. Det kräver att man kan navigera i niversitetsvärlden. Lillemor Lndin Olsson ser det som nödvändigt att skapa kontakter och samverka, inte minst med tländska forskare. Det ger både synergieffekter, inflenser och bekräftelse på den egna forskningen. Skandinavien har tillsammans med Storbritannien kommit längst när det gäller äldreforskning. Själv tillhör hon ett nätverk av forskare inom EU som tillsammans, på EU-ppdrag, arbetat med workshops för att stimlera till forskning. Nej, som ensam forskare är man inte stark, nderstryker hon. Maria H. Nilsson: Den första som dispterat på Parkinson Maria H Nilsson är en eldsjäl som gillar att ha många bollar i lften. Redan innan hon dispterade hade hon nya stdier på gång. Hon forskar om personer med Parkinsons sjkdom, och är den första sjkgymnasten i Sverige som lagt fram en avhandling med parkinsonpatienter som målgrpp. Maria H Nilsson är stolt över att vara en av de första sjkgymnasterna som forskar med inriktning mot Parkinsons sjkdom. Hon dispterade 2009 med en avhandling om hr Deep Brain Stimlation, DBS, påverkar balans, fall och fallrädsla hos personer med Parkinsons sjkdom. Sedan 2010 är hon lektor och innehar en tvåårig post doc-tjänst vid Instittionen för hälsa, vård och samhälle vid Lnds niversitet. Hon blev färdig sjkgymnast 1993 och började då på nerokirrgiska klinken vid Skånes niversitetssjkhs i Lnd. Ganska snart kom hon att ingå i ett mltidisciplinärt parkinsonteam. Nerokirrgen var en klinik som tillät växande och som bjöd in till och stödde tvecklingsarbete. Vi började med kvalitetstveckling, eftersom det fanns väldigt lite forskning om intervention för patienter med Parkinson. Det ledde till en masterppsats för min del, berättar hon. Den ständiga kampen för pengar är en tmaning och där gäller det att vända tmaningarna till möjligheter 36 Fysioterapi nr 3 / 2011

5 forskare Aktellt i foks Namn: Maria H Nilsson Ålder: 46 Familj: Man och två tonårsbarn Sjkgymnastexamen:1993 i Lnd Forskar: Instittionen för hälsa, vård och samhälle vid Lnds niversitet. Avhandling: 2009, Balance performance in people with Parkinson s disease. Effects of sbthalamic Deep Brain Stimlation. Övrigt: Deltar i eropeiskt projekt med syfte att tforma evidensbaserade sjkgymnastiska riktlinjer för personer med Parkinsons sjkdom. Sedan rllade det vidare. Hon beskriver doktorandperioden som en tff tid inte minst finansiellt, med kliniskt arbete, forskning och ndervisning parallellt. Hon sökte och fick forskningsmedel från Svenska Parkinsonakademin för att fllfölja doktorandstdierna och även påbörja nya stdier tillsammans med forskare i Umeå. Vi tvärderade större poplationer av personer med Parkinson, kartlade samband och testade olika instrment för att förstå vilka interventioner som behövs, berättar hon och tillägger att hon är en person som gillar att ha många bollar i lften och är van att pssla. Jag är en eldsjäl, säger hon kort och gott. Att våga tänka större är en viktig del av forskandet, både när det handlar om att ta kontakter, att söka pengar eller hitta nya samarbeten. Hon anser att forskning ska vara relevant för målgrppen, det ger bränsle. Sjkgymnastens, jämfört med läkares, bredare perspektiv, som inbegriper aspekter som aktivitet och delaktighet tycker hon är en tillgång i den patientnära forskningen. Hon ser ett stort behov av fortsatt sjkgymnastisk forskning på området balans och gång, eftersom den farmakologiska behandlingen har bristfällig effekt när det gäller dessa problem. Fältet ligger så att säga öppet för forskning om andra behandlingsmetoder inom vård och hälsa. Svenska Parkinsonakademin vid Skånes niversitetssjkhs i Lnd återkommer nder vårt samtal. Akademin har stått för en stor del av den viktiga forskningsfinansieringen, men Maria Nilsson berättar också hr betydelsefllt det varit att genom dem knyta kontakter med andra forskare. Nätverk är jätteviktigt. Som jnior måste man våga ta mejlkontakt och presentera sig, men man måste också var öppen och generös och ta sig tid att hjälpa andra forskare. Att våga och våga tänka större tycker hon är en viktig del av forskandet, både när det handlar om att ta kontakter, att söka pengar eller hitta nya samarbeten. Eftersom hon är relativt ensam om sitt forskningsområde finns det inte så många att samarbeta med. Samtidigt är tillgången på individer som kan ingå i stdierna inte heller så stor, vilket gör samarbeten väldigt angelägna. Den ständiga kampen för pengar är en annan tmaning och där gäller det att vända tmaningarna till möjligheter, menar Maria Nilsson, som ibland till och med kan se att ett avslag på en ansökan kan leda till vidaretveckling. Konkrrensen är visserligen hård men det finns också mycket generositet i form av olika nätverkssammanhang, vilket kan ge tdelning på lite sikt. För Maria Nilssons del kom en annan sorts tdelning förra året, då hon fick ett pris från Parkinsonförbndets forskningsfond. För eldsjälen Maria Nilsson blev det änn mer bränsle, som desstom betyder lite extra, eftersom det kom från patientorganisationen. Det gav också ett erkännande åt min forskning, säger hon. Det är första gången jag får ett anslag som inte går till lön tan till andra saker rnt omkring, kanske ett stdiebesök någonstans i Eropa. Hon har också blivit inbjden att delta i ett eropeiskt program för att tveckla evidensbaserade kliniska riktlinjer för sjkgymnastisk behandling av personer med Parkinsons sjkdom. Hon ser ett stort behov av att tveckla implementeringsforskning, det vill säga stdier om hr man på bästa sätt kan få t forskningsresltat till den kliniska verkligheten, t i praktiken. Hon kan också tänka sig andra framtida forskningsspår. Ett sådant spår är att ndersöka särskilda interventioner, om fysisk träning har en modlerande eller protektiv effekt, och inte bara för Parkinson-patienter. Många av oss sjkgymnaster som arbetar inom nerologi och rehabilitering pplever att vi får träffa patienterna alldeles för sent, säger hon. Att hon inte sklle fortsätta forska verkar tämligen otroligt, särskilt som hon själv säger att hon inte kan tänka sig något roligare. Men jag är j fortfarande nydispterad och så att säga nyförälskad, säger hon och skrattar lite åt sin egen entsiasm. För att bli en dktigare forskningsledare med större förståelse för forskarsammanhangen har hon påbörjat ett akademiskt ledarskapsprogram som hon blev nominerad till. Bland annat innebär programmet att hon får tillgång till en mentor, något hon rekommenderar andra forskningshågade att skaffa sig. Det har varit jättebra för mig. Att bli en dktig forskare är en ständig tveckling, säger Maria Nilsson. Fysioterapi nr 3 /