Det svenska skogsbruket och framtiden.

Transkript

1 Det svenska skogsbruket och framtiden. Introduktion av Harald Holmberg Problembilden. Det är dags att börja restaurera den svenska skogen, innan den har tystnat. Medan det ännu finns hopp. Innan skadeverkningarna i landskapet blivit irreparabla. De åtgärder som nu vidtas för att mildra skadeverkningarna på klimat och biodiversitet räcker inte. Kalhyggesbruket orsakar mycket stora påfrestningar i det ekosystem som skogen utgör. Landskapet blir ensartat och skapar en biologisk otrygghet, när våra flyttande medpassagerare på vår planet inte kan hitta hem. Den skog där de vistades förra sommaren har försvunnit. Omloppstiden i vårt skogsbruk är satt till ungefär 80 år, vilket innebär att närmare 1/3 av arealen kan vara allt från kalhygge till 30- åriga plantager. Den mångfacetterade skogen finns snart inte mer! Rödlistade arter har ökat dramatiskt sedan kalhyggesbruket infördes. I ett fungerande ekosystem är alla arter beroende av varandra. Skogsvårdslagen måste ändras så att skogen kan brukas utan att förbrukas. Innehåll: Svenska kvinnor och män, ledamöter av Sveriges regering och riksdag! Sid 2 Harald Holmberg, skogsägare. Till riksdagens ledamöter. Sid 6 Mats Hagner, Professor em. SLU Hyggesfritt skogsbruk är lönsamt och regler måste justeras. Sid 11 Peter Lohmander, Professor, SLU Skogen och klimatet. Sid 14 Anders Lindroth, professor, Ben Smith, professor, Martin Sykes, professor, Håkan Wallander, professor, Patrik Vestin, doktorand. Ta betalt för virkeskvaliteten! Sid 19 Thomas Thörnqvist, Professor Linneuniversitetet. Industrin eller skogsägarna vems behov ska styra? Sid 20 Nils Fagerberg, Jägmästare Uppvaknandet i skogen från utarmning till rikedom för alla. Sid 23 Erik Kullgren, skogsägare. 1

2 Svenska kvinnor och män, ledamöter av Sveriges regering och riksdag! Harald Holmberg, skogsägare i Lycksele Norrbäck. Det är med stor vånda jag har tagit detta initiativ, att mobilisera alla goda krafter för att den svenska skogen skall få en värdig behandling. Den skog som vi alla behöver för vårt lands vällevnad. I femtio år har det pågått en massaker i den svenska skogen, en skövling, en landskapsomvandling av gigantiska mått. Det vällovliga syftet har varit att säkra tillgången på virke för den svenska industrin, för sågade trävaror, papper och pappersmassa och allehanda andra produkter, som skogen består oss med. Ju längre detta pågått, detta kalhyggesbruk, har det visat sig att det ur alla aspekter är ett sämre alternativ, än om vi brukar skogen så, att marken hela tiden är beklädd med olikåldriga träd. Dessa kan avverkas när de mognar, eller om de har skador eller sjukdomar. Detta kontinuitetsskogsbruk gynnar vår ekonomi, skogens kvalitet, vårt klimat, vår biodiversitet, vår kultur och historia. Egentligen är detta inget nytt sätt att bruka skogen. Det har förekommit tidigare men utan den besinning, som också måste kringgärda även ett kontinuerligt sätt att bruka skogen. Om det blir för glest måste plantering vidtas. Skogsbetet var intensivt under första delen av 1900-talet. Kossor höll gräsrika luckor öppna, och detta var troligen skälet till att skogarna förblev luckiga. De trasskogar som blev följden togs som intäkt för en övergång till kalhyggesbruk. Min kamp, började redan i begynnelsen av 1990-talet då jag efter ett antal år av kalhuggningar och markberedningar och planteringar började inse att mina ägor skulle börja få stäpp- eller ökenkaraktär, där min och min familjs insatser inte skulle räcka till för att säkerställa tillväxten. Det hade hunnit bli över 100 ha av denna typ av hyggen. De pengar som vi fick för det virke som såldes vid kalhuggningen reducerades starkt av alla åtgärder, som krävdes för återväxten. För att få lönsamhet måste nya hyggen tas upp. Jag och min bror ägde då marken och vid närmare eftertanke insåg vi, att våra barn inte skulle kunna glädja sig åt skogen, utan bara få obetalt arbete under de närmaste 50 åren. Så började en tid av eftertanke och med växande insikt började vi styra i nya banor. Lars Lundqvist från SLU i Umeå tillkallades, och när han kom till oss, visade han hur man kunde bläda skogen. Den sortens skogsbruk hade vår far tillämpat, eller som han sade, gallrat. Tagit ut de mogna träden och glesat upp olika områden, där kvarlämnade träd fick större livsrum, och eftersom konkurrensen minskade, kunde 2

3 de växa till grövre dimensioner. Själva hade vi varit med om sådana avverkningar under våra tonår, när vi med yxa och timmersvans gav oss i kast med gammelgranarna. Under samma tid kom vi i kontakt med professor Mats Hagner, och med hans hjälp ökade vår insikt om, att det var dags för en kursändring. Det fanns vetenskapliga bevis för detta. Han hade under flera år fört en kamp för sina idéer men inte lyckats övertyga sin omgivning inom universitetssfären. I dag är han inte längre ensam om sina idéer, då ett antal professorer i Sverige och även utomlands har insett, att den svenska modellen medför långsiktigt skadliga effekter. Ekonomin skadas, klimatet tar stryk. Biodiversiteten utarmas, vilket jag själv kunnat konstatera. Markerna försuras, eftersom nedbrytning av barrmassa medför lägre Ph och vattennivån i marken stiger, när inga träd suger upp vattnet. Markerna harvas sönder, och våra historiska minnen och kulturrester försvinner. Lavfloran decimeras och tar lång tid att reparera. Renskötseln försvåras. Markerna omvandlas till oigenkännlighet och sprider otrivsel för lokalbefolkning. Därmed minskar också möjligheten till mångbruk. Vi går miste om möjligheterna av en ökande turism, som skulle kunna ge extra inkomster till landsbygden och upplevelser för trasiga själar. Trots alla negativa följder av vårt nuvarande skogsbruk framhärdar storskogsbruket i sin uppfattning, att det som pågår är det bästa sättet att bruka skogen. För oss som bor på landsbygden är det lätt att inse, att vi är de stora förlorarna i denna grottekvarn. Samtidigt med skogsbrukets rationalisering och tekniska utveckling har de flesta av byarnas innevånare flyttat. Det fanns en stor intelligensreserv i våra glest befolkade trakter. Många har utbildat sig och fått kvalificerade yrken i urbana områden. Lyset slocknade i gårdarna, och därmed blev det också en social kris i glesbygden. Bristen på näraboende människor ger otrygghet. Grundservicen försvann. Få eller inga grannar finns kvar för samspråk och samarbete. Somliga byar är helt tomma. Riktiga hus förfaller. Marken där våra förfäder med stor möda odlat för att tålmodigt försörja sig, växer igen. Detta började under Tage Erlanders tid. Då tänkte ingen på klimatförändring eller biodiversitet. Man såg det som tidens gång, men insåg inte att denna utveckling var en sammanlänkning mellan den rådande politikens och storkapitalets intressen. Landsbygden fick offras i denna karusell. I dag är det dags att starta en restaurering av den svenska landsbygden. Även vi är i behov av många fler människor, tillväxt, men inte av avveckling. Landsbygden får inte läggas på offeraltaret för, att tätorterna skall bestå och utvecklas. Någon ordning får det lov att vara även i förhållandet mellan stad och land. 3

4 Skogens roll för landsbygden. Vår skogslagstiftning medför att det mesta av den ungskog som finns inte ger ett försvarbart netto för ägarna. Storkapitalet massaindustrin får sitt, men skogsägarna blir stora förlorare. Hur kan detta hänga ihop? En äldre skog i mina trakter innehåller träd av alla storlekar, % av träden är mellan 8 cm 16 cm i brösthöjd. Dessa träd ger inget eller mycket litet netto när de avverkas, men är mycket värdefulla om de får växa vidare till fullstora timmerträd. Alltså en mycket hög räntabilitet. I dessa karga trakter gäller följande: Om man avverkar de större träden så kommer de träd som är mellan 8 cm 16 cm inte att ge en kubikmassa som gör att man når den magiska 10 kurvan i skogsvårdslagens virkesdiagram. Därmed råkar man i tvånget att kalavverka. Dessa klena träd blir en förlust för ägaren, som får betala för avverkningskostnader och återplanteringskostnader, men köparen får sitt virke och kan göra en vinst på förädlingen till papper eller hygienprodukter. Däri ligger tvånget att kalavverka. Om de klena träden lämnas blir de ett skydd för alla självföryngrade småplantor som finns i våra äldre skogar. Vid en kalavverkning försvinner allt. Om man kompletterar med plantor i körvägar och luckor, kommer återväxten att vara garanterad, och snabbt får man en tät skog. Ett kalhygge blir ingen skog inom 30 år på min trakt. Med gallring i stället för kalavverkning skonas klimatet och biodiversiteten. Ju mera virke man tar ut på samma gång desto djupare blir spåren efter maskinerna. Vid försiktig gallring blir avverkningen dyrare, men i slutänden får skogsägaren ändå en bra vinst, eftersom han slipper allt onödigt arbete. OBS! Enligt Norra skogsägarna kostar det kronor per 8 timmars skift att avverka, men antalet stammar som man hinner är ungefär det samma oavsett trädens grovlek. Variationen i stamantal ligger i intervallet stammar. Om detta stämmer gäller följande för min skog på en bonitet G16: Stammar som är 8 cm i brösthöjd 720 stammar/ skift = 18 m3f. Kostnad 845 kr/ m3f. Stammar som är 24 cm i brösthöjd 640 stammar/ skift = 197m3f. Kostnad 77 kr/m3f. Ser man till volymen är det lättare att förstå eftersom avverkaren och skotaren måste klara av 13 stammar som är 8 cm i brösthöjd för att få samma volym virke som en enda stam som är 24 cm i brösthöjd. I slutändan är det alltid volymen som räknas. Lagen tvingar på detta sätt markägaren att kalavverka, vilket är ett förtäckt sätt att stjäla värdefull återväxt från markägaren. 4

5 Den artikelserie av Maciej Zaremba som i vår publicerats i Dagens Nyheter ger en bra bild av hur många människor känner inför det skogsbruk som sker i dag och orsakerna till detta. Skogsvårdslagen måste ändras! Som stöd för denna min begäran bifogar jag vetenskapligt grundade artiklar från ett antal professorer och skogskunniga. Dessutom vill jag hälsa från en bred allmänhet, som på många sätt gett mig gensvar i min kamp för ett kalhyggesfritt skogsbruk. I dag vågar många fler inom den vetenskapliga sfären höja sina röster till försvar för ett kontinuitetsskogsbruk. Det är dags att se sanningen i vitögat. Ju längre vi håller på som vi gör, desto svårare blir återverkningarna för kommande generationer. Flera länder har redan förbjudit kalhyggen på statlig mark. 5

6 Till riksdagens ledamöter. Mats Hagner, Professor em. SLU Nedan hänvisas till bilagor som ingår i Inlagor till tingsrätten i Lycksele. Dessa inlagor kan läsas på följande länk: Det ökade intresset för kontinuitetsskogsbruk (Kbruk) bland landets skogsägare och nya vetenskapliga rön leder till en övergång från trakthyggesbruk till Kbruk. Skogsvårdslagen måste av denna anledning skrivas om helt och hållet. De viktiga forskningsrön som motiverar en övergång till Kbruk är: Produktionen av virke maximeras om stora och små träd blandas, såvida stor bladyta upprätthålls. Bilaga C, I, N, Y. Virkets kvalitet optimeras om stora och små träd blandas. Bilaga C, X Ekonomin optimeras om stora och små träd blandas. Bilaga M, Q Vid ett rätt utformat kontinuerligt skogsbruk fördubblas skogsägarens netto av virkesodling. Bilaga K, M, N, Q Det arbetande kapitalet vid virkesodling minskar om skogarnas virkesförråd sänks vilket förbättrar lönsamheten. Bilaga A, B Klimatet gagnas om kalhuggning ersätts med gallring. Bilaga S Kbrukets ökade fixering av CO2 medför att skogsägaren kan sälja utsläppsrätter. Grönrisplantering är billigare än den konventionella typen av plantering efter markberedning och den ger lika bra resultat i överlevnad och tillväxt. Bilaga O, P Ännu ej upptäckta fornlämningar, dvs. 95 % av alla, bevaras bättre när maskinell markberedning upphör och grönrisplantering införs. Bilaga P Biodiversiteten bevaras i hög grad om produktionsskogen blir naturligt skiktad. Vanliga avverkningsmaskiner kan användas vid Kbruk utan att i allvarlig grad förstöra de omogna träden som skall odlas vidare. En fördyring av avverkningen sker när kalhuggning byts mot plockhuggning av mogna träd. Denna kostnadsökning kompenseras emellertid helt av ökad inkomst vid försäljning av grövre virke. Det vetenskapliga underlaget för virkesförrådsdiagrammet i skogsvårdslagens 5 och 10 grundar sig på ett vetenskapligt misstag. Bilagorna A, Z, ZA De hypoteser som anses förklara, varför den blädning som utfördes under depressionen i början av 1900-talet, gav upphov till låg produktion av virke, är troligen felaktiga. Utan skogsbete och med plantering i luckor skulle resultatet blivit positivt. Bilaga E 6

7 Förklaringar och litteraturhänvisningar återfinns även i läroboken Naturkultur på länk Förslag till ny skogsvårdslag finns som ett kapitel i läroboken Naturkultur. Trakthyggesbruk Vid konventionellt kalhyggesbruk, som också kallas åldersklasskogsbruk, anläggs en generation träd på en viss yta. Denna yta kallas bestånd. Träden inom beståndet växer tillsammans under en omloppstid. Hela beståndet skördas vid en slutavverkning. Internationellt kallas denna typ av skogsbruk för plantageskogsbruk. Vid beskrivning och skötsel av skogen är enbart egenskaperna hos beståndet det vägledande. I röjningar och gallringar tas ¾ av träden inom beståndet bort. Den naturliga konkurrensen mellan närstående träd gör att det uppstår storleksskillnader. Vid röjning av en ungskog utjämnas skillnaderna genom att dels de stora, dels de små träden kapas vid marken. Vid gallringar, som utförs bland halvgamla träd, utjämnas skillnaden i storlek genom att de mindre träden tas bort. Vid röjning tar man inte tillvara de dödade träden. Vid gallringar ger de mindre träden en lågt betald råvara i form av massaved och klentimmer. Under trädens ungdom växer träden fritt med mycket breda årsringar. Då anlägger de många sidogrenar och dessa hinner bli grova innan skogen sluter sig och kvistrensningen sätter in nedifrån. I slutfasen av omloppstiden står de stora träden tätt och bladen sitter endast på levande grenar högst upp. Trängseln gör att årsringarna är mycket små. Sågvara med usel kvalitet utmärks av ojämn årsringsutveckling under trädets livstid, samt av hög andel ungdomsved. Trakthyggesbruk ger av ovan nämnda skäl en usel sågvara. I den grövsta stocken närmast stubben, som är den värdefullaste delen av trädet, sitter grenvarv med många grova grenar. I värsta fall hinner döda grova grenar vallas in i flera sågstockar. Vid slutavverkning av beståndet blir inkomsterna stora, men kostnaderna för att åstadkomma en ny generation på kalhygget är höga. Därefter följer stora kostnader i samband med röjning och skörd av klena träd i gallringar. En stor kostnad uppkommer också genom stormfällning i kanten av nya kalhyggen. Det totala nettot av trakthyggesbruket är därför lågt. Kontinuitetsskogsbruk (Kbrk) Kbrk kännetecknas av att mogna träd skördas vid återkommande gallringar medan omogna träd lämnas. Resultatet blir en naturlik skog där träd av olika ålder och storlek står lokalt blandade. Mogna träd är, dels stora fullvuxna träd, dels mindre träd med dåliga förutsättningar. De mindre träd som skördas är till exempel träd som växer mycket dåligt, för att de står för tätt, eller skördas för att de är sjuka eller skadade. 7

8 Termen återväxt saknar relevans vid Kbrk. Resultatet av Kbrk blir att en skog varierar kraftigt i sin struktur. Luckor skapas där stora träd skördas och förtätningar uppstår där omogna träd står tätt. Den form av Kbruk som kallas Blädning innehåller inte något moment av berikande plantering. Av detta skäl kan blädning inte tillämpas på svårföryngrade marker. Norska forskare ansåg att detta begränsade tillämpningen av blädning till endast 10 % av norsk skogsmark. Den form av Kbruk som kallas Naturkultur innehåller momentet berikande plantering. Detta gör att luckor utan naturlig återväxt bekläds med trädplantor. Därmed kan Naturkultur tillämpas på all svensk skogsmark. Den skogsägare som vill berika skogen med nya arter, eller med förädlade plantor, kan välja dem vid sin berikande plantering. Vid urval av ett träd som skall skördas vid nästa befriande gallring finns det ingen anledning att bry sig om vilka egenskaper som gäller för ett bestånd. Den som väljer träd beaktar endast vilka omogna träd som gynnas av att ett moget träd tas bort. Det är därför räckvidden i konkurrens mellan träd som avgör vilken enhet som skall hanteras vid trädvalet. Vetenskapliga studier har gett mått på denna räckvidd, som varierar från 5 m till 10 m. Den enhet i skogen som behandlas vid tillämpning av Kbrk kallas trädgrupp. Ordet bestånd saknar därför relevans vid Kbrk. Vid kartering och planering av skogsskötsel måste indelning i bestånd bytas ut mot detaljerade koordinatsatta uppgifter. Datorernas stora minneskapacitet gör detta möjligt. Laserscanning från flygplan tillämpas redan i Norge i stor skala. Den resulterar i kartor där varje träd, med kronvidd och längd, framgår av kartan. Sågtimmer skapar alltid huvudparten av skogsägarens inkomst från virkesodlingen. Vid Kbruk hämmas små träd i sin utveckling av konkurrens från stora träd. De får då grenvarv med få och klena grenar. Sågtimrets kvalitet blir utomordentligt hög och skogsägarens inkomster därefter. Skogsvårdslagen är utformad enbart med tanke på trakthyggesbruk Anledningen till att skogsvårdslagen måste moderniseras är att alla paragrafer för närvarande är utformade enbart med tanke på att skog skall skötas genom trakthuggning. I lagen anses skogen bestå av bestånd innehållande endast en generation av träd. I vissa fall tillåts att en generation av träd används som skydd för återväxt, dvs. för nästa generation, men enligt 6 måste skyddet tas bort så snart som den nya generationen klarar sig utan skydd. Hänvisning till 6 har använts av skogsstyrelsen för att hindra skogsägare att tillämpa Kbruk. I senaste version av anvisningar till skogsvårdslagen har denna text tagits bort. 8

9 Varför förordar inte alla kontinuitetsskogsbruk om det är så fördelaktigt? De flesta etablerade forskare fick sin utbildning för många år sedan. Även jag, som blev jägmästare 1960, trodde att kalhyggesbruk var det enda rätta. Eftersom forskare fördjupar sin kunskap inom sitt eget ämne utan att läsa in kunskaper i andra ämnen, nås de inte av nya rön utanför sitt eget ämne. De flesta sakkunniga, som leder den praktiska verksamheten inom skogsnäringen, fick sin utbildning för många år sedan och har inte haft tid att skaffa kunskap om nya forskningsrön. Sammantaget är läget sådant att den samlade spetskunskapen är stor hos forskare och yrkesmän i skogsnäringen, men generella uppfattningar om hur skog skall skötas grundar sig på hypoteser som är ålderdomliga. Nydanande forskning förhindras av det svenska systemet för tilldelningen av forskningsanslag. Detta är den svenska akilleshälen. Den forskare, som framhåller att det rådande systemet inte är bra, blir obekväm och visas bristande förtroende. Det demokratiska systemet för utdelning av anslag gör att ett bristande förtroende leder till uteblivna anslag. Forskare tvingas därför att ägna sig åt politiskt populära ämnen eller åt vardagsrationalisering av väl fungerande system. Som professor i skoglig produktionslära tog jag jordbruksutskottet med på bussresa genom fjällnära skogar 1984 och rekommenderade en övergång från trakthuggning till kontinuitetsskogsbruk. Riksskogstaxeringen visade att kalhyggen i karga trakter som planterats med tall var beklädda med skog av gran och björk. Min kritik av kalhyggesbruket resulterade i att mina forskningsanslag, som under många år varit 1 miljon kr/år, sjönk till 0 kr/år under kommande tre år. Jag fick dåligt rykte när jag på slutet av 1980-talet offentligt framförde åsikten att vår skogsvårdslag motverkade sitt syfte genom att förbjuda en blandning av stora och små träd. Det gick så långt att jag av en chef i ett stort skogsbolag offentligen blev förklarad som samhällsomstörtare och kommunist. Sedan jag i början av 1990 anlagt en stor försöksserie runt landet, där jag jämförde kontinuitetsskogsbruk med kalhyggesbruk, ville en forskare besöka en försöksyta tillsammans med mig. När jag ville ta ett kort, där han syntes, blev han mycket upprörd och sade att jag absolut inte fick berätta att han varit där tillsammans med mig. Om vi skall råda bot på de negativa följderna av det system vi tillämpar för utdelning av statliga forskningsanslag måste vi förändra systemet i grunden. Detta är möjligt genom att anamma ett hårt men rättvist system som har tillämpats i Kanada. Min rekommendation finns publicerad i min lärobok Naturkultur, Organisation av statligt finansierad forskning. Slå länken Mina publikationer finns att läsa på LIBRIS De svenska bibliotekens databas innehåller 120 av mina skrifter. De nås på länken true&hist=true&p=1 9

10 10

11 Hyggesfritt skogsbruk är lönsamt och regler måste justeras. Peter Lohmander, Professor, SLU Med full frihet att välja skogsbruksåtgärder, virkesförråd och gallringsintervall på bästa sätt, är skogsbruk utan slutavverkningar ofta lönsammare än kalhyggesskogsbruk. Forskningen har bevisat detta. Nu finns en del bestämmelser som innebär att skogsbruk utan kalhyggen missgynnas och ofta blir mindre lönsamt. Skogsägare tvingas att antingen hålla väldigt höga virkesförråd och göra små gallringar eller att göra totala slutavverkningar. Skogsstyrelsen har försökt motivera dessa regler genom att påstå att tillväxten blir för låg om man sänker virkesförrådet. I Skogsstyrelsens egen rapport nummer 24, 2008, framgår det dock, tvärt om, att volymtillväxten inom några år blir högre och lönsamheten bättre om man gallrar mer och håller ett lägre virkesförråd! Skogsvårdslagen förbjuder inte skogsbruk utan slutavverkningar men regler helt utan logik gör sådant skogsbruk mindre lönsamt. Många gånger kan dessutom värdet av en miljö utan kalhyggen vara mycket högt, särskilt om vi använder skogen för turism och rekreation. Södra hävdar (Skogsland ) att kontinuerligt skogsbruk leder till sänkt lönsamhet. Två aktuella och detaljerade analyser utförda i Finland har kommit till helt motsatta resultat och slutsatser. Sannolikt beror den stora skillnaden i resultat och slutsatser på att forskarna i Finland har optimerat de skogliga åtgärderna. Ingenting pekar på att Södra har optimerat de skogliga åtgärderna. Här följer två citat från de finska artiklarna: Pukkala, T., Lähde, E., Laiho, O., Optimizing the structure and management of unevensized stand in Finland, Forestry, Vol. 83, No. 2, 2010 Citat (Översättning till svenska från engelska): Skogsbruk med träd i olika dimensioner (s.k. kontinuerligt skogsbruk med skiktad skog, övers. anm.) befanns vara lönsammare än skogsbruk med likåldrig skog (och slutavverkningar, övers. anm.); Skogsbruk med likåldrig skog var endast lönsammare i granbestånd på marker med god bonitet i södra Finland vid låg kalkylränta (1 procent). Ökande kalkylränta och avtagande bonitet förbättrade den relativa överlägsenheten för skogsbruk med träd i olika dimensioner. 11

12 Tahvonen, O., Pukkala, T., Laiho, O., Lähde, E., Niinimäki, S., Optimal management of uneven-aged Norway spruce stands, Forest Ecology and Management, 260(2010), Citat (Översättning till svenska från engelska): När man beaktar kostnaderna för föryngring och avverkning, kalkylräntan och prisskillnaden mellan sågtimmer och massaved, blir skogsbruk med träd i olika dimensioner (s.k. kontinuerligt skogsbruk med skiktad skog, övers. anm.), överlägset skogsbruk med likåldrig skog (och slutavverkningar, övers. anm.). Om man läser de finländska studierna grundligt finner man att man bör gå mot kontinuerligt skogsbruk med skiktad skog. I de fall man inledningsvis har ett mer eller mindre likåldrigt bestånd så bör man stegvis låta detta övergå till ett mer olikåldrigt bestånd. Nuvarande skogsvårdslag förbjuder inte kontinuerligt skogsbruk. Däremot medför de detaljerade regelverken idag att ett ekonomiskt rationellt kontinuerligt skogsbruk ofta förhindras. Dagens regelverk kräver bl.a. att man antingen slutavverkar eller att man sparar ett mycket högt virkesförråd (och endast gallrar väldigt lite). Detta regelverk är ologiskt och det medför att det ibland blir lönsammare att slutavverka än att bedriva kontinuerligt skogsbruk med väldigt små gallringar. Skogsvårdslagen måste därför m.h.t. ekonomi och miljö ändras i grunden så att rationellt kontinuerligt skogsbruk kan bedrivas på ett ekonomiskt rationellt sätt. Exempelvis måste 10 kurvan försvinna ur regelverken. Aktuella artiklar på svenska med koppling till denna artikel Segerstedt, R., (Intervju med Peter Lohmander), Därför har professorn hamnat i kylan, Skogsland Nr 6, 3 Februari, Segerstedt, R., (Intervju med Peter Lohmander and Erik Sollander), Kurvan som stoppar kalhyggesfritt, Skogsland Nr 9, 24 February, 2012 (samt ytterligare kommentarer (sid 6-8) av Peter Lohmander ) Lohmander, P., Kontinuerligt Skogsbruk, Föredrag för Skogsägarna i Botsmark, Torsdagen den 8 Mars,

13 Lohmander, P., Kontinuerligt skogsbruk - Optimala lösningar och jämförelser med slutavverkningsskogsbruk, Fastighetsvärdering - Skog, Temadag, Lantmäteriet, Stockholm, May 10, Kjellin, P., (Intervju with Peter Lohmander) Professor: Hyggesfritt är visst lönsamt, Skogsland, Lohmander, P., Miljövänligt skogsbruk är lönsamt! - Detaljregler måste därför revideras Almedalsveckan 2012, Sammanfattning av föredrag Lohmander, P.,.. Ytterligare en debattartikel om hyggesfritt skogsbruk förväntas inom ca en vecka! Här finns många fler texter om optimalt skogsbruk: Peter Lohmander Professor i skoglig företagsekonomi med inriktning mot ekonomisk optimering SLU, Fakulteten för Skogsvetenskap, Umeå Peter@Lohmander.com 13

14 Skogen och klimatet. Anders Lindroth, professor, Ben Smith, professor, Martin Sykes, professor, Håkan Wallander, professor, Patrik Vestin, doktorand. Skogsvårdslagen måste ändras. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson tänker helt fel när han hävdar att en ökad avverkning av skogen är gynnsam för klimatet. I verkligheten är det precis tvärtom. Bäst är om vi helt kan undvika kalhyggena, skriver klimatforskare vid Lunds universitet. För några veckor sedan presenterade den svenska regeringen med landsbygdsminister Eskil Erlandsson i spetsen en programförklaring för det internationella skogpolitiska arbetet. Nyckelorden är hållbarhet, ansvar och konkurrenskraft. Ett av målen är att Sverige ska sprida kunskap om den svenska modellen och om hållbart skogsbruk och därigenom bidra till ökad fattigdomsbekämpning och motverka den globala uppvärmningen. Skogen viktiga roll i arbetet med att bekämpa klimatförändringarna framhålls särskilt och man får det intrycket att nu ska Sverige exportera sin skogsbruksmodell till resten av världen för att rädda just världen. Från representanter för skogsindustrierna framhålls också den svenska modellen som ett föredöme och att det är den bästa tänkbara modellen när det gäller skogen förmåga att fungera som kolsänka. Häromdagen gick landsbygdsministern ut och propagerade för ökade avverkningar (=flera kalhyggen) med motivet att vi måste ersätta mera fossila bränslen med förnyelsebara sådana, underförstått för att minska klimatpåverkan. Vi hävdar med bestämdhet att detta är helt fel tänkt och att sådana åtgärder har motsatt verkan. Sant är att skogen i dag fungerar som en viktig kolsänka, det finns mätningar som visar detta. Men att den nuvarande skogsbruksmodellen med kalhuggning som helt dominerande avverkningsmetod skulle vara den bästa modellen för att suga upp så mycket koldioxid från atmosfären som möjligt finns det inga bevis för. Sanningen är att ett kalhygge släpper ut enorma mängder koldioxid under de första åren efter kalavverkningen. Studier i Europa och Nordamerika visar att kalhyggen släpper ut 7-18 ton koldioxid per hektar under det första året efter avverkning och mätningar på svenska kalhyggen visar att dessa ligger i överkant av detta. Om man räknar med att ett hygge har kommit i balans efter 10 år betyder detta att varje hektar kalhygge i Sverige har släppt cirka 90 ton koldioxid under sina första 10 år. Eftersom vi kalavverkar cirka ha varje år i Sverige så motsvarar detta 18 miljoner ton koldioxid per år. Detta i sin tur motsvarar cirka 27 procent av Sveriges totala årliga utsläpp av koldioxid. 14

15 Som klimatforskare ställer vi oss frågan är detta verkligen det bästa världens bästa skogsbruksmodell kan åstadkomma? Det finns uppenbarligen en mycket stor möjlighet att ytterligare öka skogens förmåga att ta upp koldioxid från atmosfären om dessa utsläpp kan undvikas. Ett argument som framförs när det gäller möjligheterna att öka avverkningarna är att vi har ett stadigt ökande virkesförråd i skogen och har haft så under lång tid. Landsbygdsministern menar då att vi kan öka avverkningarna ytterligare och använda denna biomassa för att ersätta fossilt kol utan att påverka skogens förmåga att fungera som kolsänka. Detta är tyvärr fel tänkt. Man måste nämligen beakta både hur upptaget från atmosfären påverkas och på vilket sätt utsläppen påverkas. Det är samma sak som att man inte både kan äta kakan och ha den kvar. Om man skapar flera kalhyggen så omvandlar man en bit skog från en sänka till en källa, och om man dessutom förbränner denna biomassa så får man en lika stor emission till atmosfären som om man hade använt fossila bränslen. Effekten blir således att man spär på klimatförändringarna och det var väl inte det som var tanken? En vanlig uppfattning i detta sammanhang är att all användning av förnyelsebar biomassa är klimatneutral och att all användning av biomassa som ersätter fossila bränslen har samma klimatpåverkan. Detta stämmer inte. Vid användning av avverkningsrester i stället för fossila bränslen får man en minskning av koldioxidutsläppen men inte heller denna metod är helt klimatneutral. Besparingen av utsläppen är utsträckt över längre tid och dessutom påverkas näringsförhållandena i skogen på ett negativt sätt, vilket i sin tur påverkar skogens förmåga att ta upp koldioxid. Ingen av dessa negativa effekter beaktas i dagens bokföringsmodell över utsläppsminskningar. Hur skulle då en skogsbruksmodell som klarar att undvika dessa utsläpp och ändå förmår att upprätthålla ett högt koldioxidupptag från atmosfären kunna se ut? Det bästa är sannolikt om man kan undvika kalhyggesfasen helt och hållet. Det finns i dag förespråkare för det som kallas kontinuitetsskogsbruk där man avverkar särskilt utvalda träd eller mindre grupper av träd så att skogen kontinuerligt bibehåller en förhållandevis stor bladyta och därigenom har kapacitet att utnyttja resurser i form av näring och ljus som frigörs i samband med avverkningen. En sådan avverkningsmetod har många andra fördelar; den minskar risken för näringsläckage och den får högre värden för biodiversitet och rekreation. Hur kan vi då veta att en sådan selektiv avverkningsmetod inte ger lika höga utsläpp som en kalavverkning räknat per avverkad volym skog? Ja, tyvärr finns det väldigt få sådana skogar i Sverige i dag och dessutom är de inte av sådan storlek att man med modern metodik kan mäta hur ett sådant skogsekosystem fungerar ur kolupptagssynpunkt. Men vi kan använda resultat från gallringsstudier som surrogat för selektiv avverkning. Våra och andras studier av effekter av gallringar där man avverkat procent av stående volym visar att effekterna på kolbalansen är mycket små och 15

16 kortvariga. Vi ser en liten nedgång i kolupptaget under cirka ett halvårs tid men därefter tar skogen upp lika mycket koldioxid som före gallringen. Detta är i våra ögon starka incitament för att ett kontinuitetsskogsbruk med selektiv avverkning skulle kunna ha en mycket mindre negativ påverkan på kolupptaget och därmed utgöra en mycket större kolsänka än skogar som sköts enligt dagens modell. Men eftersom nästan all skogsforskning varit inriktad på kalhyggesbruket saknar vi tyvärr kunskap om hur kontinuitetsskogar skulle kunna utformas för att på ett optimalt sätt ta upp koldioxid från atmosfären. Sverige har en unik möjlighet att verkligen bli ett föregångsland när det gäller skogsbruket genom att visa att man kan bedriva ett skogsbruk som är ännu mera i samklang med naturen och människan och som utgör en ännu större klimatresurs än dagens skogsbruk. För att genomföra detta krävs en ändring av skogsvårdslagen som styr i riktning bort från kalhyggen och inte tvärt om. Detta herr landsbygdsminister, vore ett Skogsrike värt att förmedla till andra länder! Forskare vid LUCCI, ett forskningscentrum vid Lunds universitet för studier av växelverkan mellan kolets kretslopp och klimatet. "Kalhyggesförespråkarna måste se sanningen i vitögat" Publicerad :16 Slutreplik. Med all respekt för Skogsindustriernas representant (SR) och för de tretton kalhyggesförsvarande forskarna (KFF) så måste vi bemöta några av påståendena. Vi har aldrig påstått att svenskt skogsbruk inte är gynnsamt för klimatet. Tvärt om är vi tydliga med att skogen idag är en viktig sänka för koldioxid vilket är detsamma som att den är gynnsam för klimatet. Det vi säger är att skogens roll som kolsänka kanske kan bli ännu bättre än idag. Ett vanligt fel som försvarare av kalhyggesbruket gör är att sätta likhetstecken mellan "tillväxt" och kolupptag och därmed också hävda att det aktiva skogsbruket är det absolut bästa för klimatet. Nu är det inte riktigt så enkelt. Endast en del av det utbyte av koldioxid som sker mellan ett skogsekosystem och atmosfären hamnar i tillväxten det vill säga som biomassa i trädstammarna. Och tyvärr har decennier av forskning till allra övervägande del handlat om att studera tillväxt och inte skogens totala utbyte av kol, vilket beror både på tillväxt (som lagrar koldioxid från luften) och nedbrytningen av organiska rester i marken (vilket har motsatt effekt). SR försöker också desavouera ett modernt kontinuitetsskogsbruk genom att jämför det med det skogsbruk som bedrevs i mellankrigstiden och som sannolikt var fjärran från vad som skulle kunna åstadkommas idag med moderna metoder. Faktum är att vi saknar kunskap om vad ett modernt kontinuitetsskogsbruk skulle kunna åstadkomma ur både tillväxt- och kollagringssynpunkt. Det närmaste vi har att gå efter är gallringsstudier i mogen skog som liknar selektiv avverkning och 16

17 resultaten från dessa studier indikerar att kontinuitetsskogsbruk skulle kunna vara effektivare än kalhyggesskogsbruk ur klimatsynpunkt. Vi är därför mycket intresserade att få ta del av de forskningsresultat som SR hänvisar till och som visar att ett kontinuitetsskogsbruk skulle binda upp till 40 procent mindre koldioxid än dagens skogsbruk. Vi har inte lyckats hitta några sådana studier så vi tar tacksamt emot referenser till sådana arbeten. Kanske har KFF en annan källa än SR då man hävdar att kontinuitetsskogsbruket bara är ca en tredjedel till hälften så dåligt som kalhyggesbruket? Det är också intressant att notera att man inte gör någon skillnad mellan kontinuitetsskogsbrukets och kalhyggesbrukets störningar på markens kolförråd. KFF räknar om den påstådda procent minskade produktionen som vore den direkt proportionell mot minskningen i koldioxidupptag utan att ta hänsyn till att ett kontinuitetsskogsbruk sannolikt har mycket mindre störningar på marken och därmed mindre förluster av koldioxid. KFF hävdar också att det avgår totalt sett lika mycket koldioxid från kontinuitetsskogsbruk varje år eftersom avverkningen sker på en större yta jämfört med kalhyggesbruk. Våra och andras resultat tyder på motsatsen och vi undrar på vilka studier dessa påståenden grundar sig? Och missförstå oss inte - vi förespråkar absolut inte ett mindre aktivt skogsbruk än idag utan ett med andra metoder vilket skulle kunna vara ännu mera gynnsamt för klimatet och samtidigt kunna förse industrin och samhället med de produkter de behöver. Vad är det som är så feltänkt med detta? Vidare påstår både SR och KFF att vi inte beaktar hela Sveriges skogsyta och därmed har fel. Nu handlade vårt inlägg om landsbygdsministerns påstående att en ökad avverkning skulle vara gynnsamt för klimatet. För att förstå effekten av detta på klimatet måste man beakta vad som händer med just den yta som man ökar avverkningen på samt på hur man använder produkterna från den. Påståendet att vi inte beaktar effekten av hela Sveriges skogsyta är således irrelevant. Vi förstår att skogsindustrins företrädare försvarar dagens skogsbruk, något annat vore förvånande. Dock är vi mera förundrade över att våra forskarkollegor så oreserverat stödjer kalhyggesbruket. Det vi vill framföra är att vi måste tillåta oss att använda dagens forskningsbaserade kunskap för att till fullo förstå hur dagens skogsbruk och användandet av dess produkter påverkar klimatsystemet så att vi äntligen kan fjärma oss från påståendet att all användning av biomassa är oreserverat klimatneutral. Om vi verkligen menar allvar med att reducera utsläppen till atmosfären för att nå målet att hålla den globala uppvärmningen inom 2 grader så måste vi se sanningen i vitögat. Atmosfärens innehåll av koldioxid minskar inte genom att vi bokför all användning av biomassa som 100 procent koldioxidneutral utan det är skillnaden mellan verkliga upptag och verkliga utsläpp som åstadkommer detta. Och för att undvika missförstånd vi är absolut för användning av förnyelsebara bränslen men användningen och frågan om vilken effekt de har på klimatet måste baseras på kunskap och inte önsketänkande. Vi önskar därför att skogssektorn blir mera öppen för att studera andra skogsbruksmetoder än dagens med syftet att åstadkomma ett skogsbruk som är ännu bättre för klimatet och mycket 17

18 annat också för den delen. Detta borde skogsindustrin och forskarkollegorna använda sina resurser till och inte till att blint försvara dagens kalhyggesskogsbruk. Anders Lindroth Professor Benjamin Smith Professor Martin Sykes Professor Håkan Wallander Professor Patrik Vestin Doktorand 18

19 Ta betalt för virkeskvaliteten! Professor Thomas Thörnqvist: 19

20 Industrin eller skogsägarna vems behov ska styra? Nils Fagerberg Jägmästare, skogskonsult. Vad som är en optimal skogsskötsel beror på vad man vill få ut av skogen. Vill man få ut så mycket massaved som möjligt till lägsta kostnad bör skogen skötas på ett sätt. Vill man få så hög lönsamhet som möjligt bör den skötas på ett annat sätt. Det finns inte ett enda sätt som är bäst för alla i alla lägen. Sveriges produktiva skogsmark ägs av olika aktörer som styrs av olika inriktningar, omständigheter och syften. Var och en med sin egen målmix och sina egna förutsättningar. Även om det aldrig blir helt rättvisande med generaliseringar så kan två dominerande intressegrupper urskiljas inom skogsskötselområdet, dels stora skogsföretag med massaindustri som kärnverksamhet, dels små familjeägda skogsföretag som oftast kombineras med andra verksamhetsgrenar eller inkomstslag. Dessa två intressegrupper har olika utgångspunkter när det gäller att få ut så mycket nytta som möjligt från skogen. Den stora skiljelinjen mellan industriskogsbruket och familjeskogsbruket finns i det faktum att lönsamheten för industriskogsbruket bygger på vidareförädling av råvaran, medan den för familjeskogsbruket bygger på försäljningen av samma råvara. Det är en skiljelinje som leder till helt olika syn på vad som är ett bra pris. Den ena sidan representeras av köpintressen och den andra av säljintressen. Industriskogsbruket vill ha ett lågt pris medan familjeskogsbruket vill ha ett högt pris. Industrin har ingen anledning att stödja ett intensivare och mer kvalitetsinriktat skogsbruk eftersom det bara riskerar att skapa en dyrare råvara med kvalitéer som inte är anpassade för den rådande förädlingsinriktningen. Idag går ca 55% av det virke som skördas i Sverige till massaved 1. Skogssektorn är anpassad för att merparten av det som avverkas inte ska vara någonting annat än just massaved. Priset hålls nere genom att en stor andel av volymen skördas som små träd i gallringar. Dessa träd duger inte till timmer och det ökar utbudet av massaved vilket håller nere priset. Massaveden blir också billigare ju mindre arbetsinsats som krävs per avverkad kubikmeter. Låg arbetsinsats uppnås genom att dela in skogen i homogena enheter som enkelt kan skötas med lättöverskådliga åtgärder och lågintensiv planering. Kort och gott, dagens trakthyggesbruk uppfyller mycket väl massaindustrins önskemål om ett optimalt skogsbruk. Enskiktade skogar genererar klena dimensioner med hög andel massaved till låg kostnad. Medeldiametern i brösthöjd 1 Baudin, A. Professor i skogsnäringens marknadsvetenskap. Linnéuniversitetet. 20

21 på träd som avverkas enligt trakthyggesbruket är så låg som 19 cm. Detta kan jämföras med medeldiametern vid skiktat skogsbruk som brukar vara minst 29 cm. 2 Är familjeskogsbrukets perspektiv annorlunda? Kanske, men först och främst måste man komma ihåg att detta perspektiv representeras av en stor spännvidd av olika skogsägarkategorier med lika stor spännvidd av åsikter. För att främja tydligheten i diskussionen tittar vi här närmare på en dominerande kategori av familjeskogsbrukare, nämligen de skogsbrukare som bor och verkar i anslutning till sin skog. Ofta kombineras skogsverksamheten i dessa fall med någon lantbruksverksamhet eller med annan lokal företagsamhet. Skötselåtgärder utförs ofta i egen regi med teknik som är baserad på en jordbrukstraktor vars kapitalkostnad täcks upp av användning även inom andra verksamhetsgrenar. Den här typen av familjeskogsbrukare har normalt sett en helt annan relation till sitt brukande och sin skog. Skogen förväntas ge många nyttigheter i form av bär, svamp, rekreation, trivsel och vilt utöver nyttan med virkesproduktionen. Familjeskogsbrukare eftersträvar alltid en skogsskötsel som genererar en hög lönsamhet. I den ambitionen finns det många olika parametrar att jobba med. Först och främst är det avgörande att eftersträva grova avverkningsdimensioner och för det andra att producera de kvalitéer som ger bäst betalt. Dessa faktorer ökar nettot per avverkad kubikmeter. För det tredje är det viktigt att minska ner på skogsvårdskostnader som enbart representerar utgifter. Ett fjärde alternativ är att utnyttja skogens mångbruksvärden parallellt med virkesproduktionen. Olika former av turism är numera en inkomstkälla som på många håll överträffar inkomsterna från virkesproduktionen. Ett femte alternativ är att sänka kostnaderna genom att utnyttja den redskapsbärare som oftast redan finns på en skogsgård, d.v.s. traktorn. Dagens jordbrukstraktorer är konkurrenskraftiga i skogsverksamheten i och med att det krävs relativt små extrainvesteringar för extrautrustning för att snabbt få en rimlig produktionskapacitet. Gemensamt för alla dessa alternativ är att de gynnas av en skötsel som jobbar med istället för emot skogens skiktning. Skiktad skogsskötsel ger grövre avverkningsdimensioner, bättre kvalitéer, lägre 2 Skogsstyrelsen. Skogsskötselserien nr 11, Blädningsbruk. 21

22 skogsvårdskostnader samt trevlig och varierad skog som lämpar sig för olika former av mångbruk. Slutligen lämpar sig kontinuitetsskogsbruk för mer arbetsintensiva och småskaliga avverkningsmetoder eftersom samma totalvolym nu kan skördas på färre men grövre och värdefullare träd. Det mesta talar alltså för att familjeskogsbrukaren har betydligt mer att vinna på kontinuitetsskogsbruk än vad industriskogsbruket har. 22

23 Uppvaknandet i skogen från utarmning till rikedom för alla. Erik Kullgren, skogsägare. Artikeln skriven för och tidigare publicerad i tidskriften Fri Jord nr 15, våren Mitt uppvaknande som skogsägare kom plötsligt. I ungefär tio års tid hade jag och min fru Eva-Lotta, i sällskap med ett gott team vänner, tillbringat praktiskt taget varje ledig sommarvecka med att lyfta upp Ulvsjö, vår släktgård i Jämtland med 266 ha skog, ur ett accelererande förfall. Men till sist var det dags att kalla in riktiga timmermän för att få fart på de tunga uppgifterna. För att finansiera detta inbjöd jag en virkesköpare att komma med förslag på lämplig affär. Det ska påpekas att jag vid tillfället inte kunde ett skvatt om skog eller skogsbruk. Men jag blev ändå förvånad när virkesinköparen trots att det sannerligen inte saknades mognare sågtimmerskog valde ut två bestånd på tillsammans knappt 16 hektar med inte särskilt grov skog. En väldigt varierad självföryngring efter en skogsbrand vid förra sekelskiftet som just aldrig skötts och som var långt ifrån den allmänt vedertagna drömmen om likstora träd i raka rader. Inköparen motiverade sitt val med att skogen är så misskött att det är lika bra att ta ner den och börja om. Och så kom där en rad argument för att understryka hur viktigt det är att man gör rätt med sin skog. Vilken trevlig kille! Han hade förstått att jag inte kunde något om skogsbruk och nu ville han hjälpa mig in på den rätta vägen! Avtal trollades fram från ingenstans och jag skrev på direkt. Här skulle skötas skog! Chocken Det är ingen överdrift att säga att det var en chock att se resultatet av avverkningarna. Där man tidigare kunnat vandra i fuktig skugga under höga träd och höra hur markvattnet tillrade under mossan på sin väg ner mot Gräsmyrbäcken var nu sönderkörd och sönderbränd öken. Kantzon mot våtmark tycktes innebära att man slutade avverka när skogsmaskinen hotade att välta ner i myren. De djupa spåren efter maskinerna försvinner väl aldrig och frågan är hur länge skogen behöver stå orörd innan den blir sig lik igen? Min omedelbara reaktion var en blandning av förskräckt förundran och ilska. Och jag hade mig själv att skylla. Varenda cell i min kropp insåg instinktivt att detta var motsatsen till skogsvård. Men det skulle dröja innan jag förstod varför inköparen valt just dessa områden. På en reportageresa träffade min fru den kontroversielle skogsprofessorn Mats Hagner och efter det mötet sade hon: Den här mannen borde du prata med. Och det gjorde jag. Dessutom blev jag hans elev trots att han varnade mig för att hans läror idiotförklarats av en enig skogsbransch. 23

24 Fräck och smart massaindustri? Jag har min teori om varför det är så. Sveriges skogsindustri har genom åren kommit att bli osunt inriktad mot pappersproduktion. Det har fått till följd att industrin efterfrågar stora volymer billig råvara som ska vara lätt att skörda och upparbeta. Kort och gott vill man ha många små träd. Och med ett system där säljaren betalar för skörden är drömläget för uppköparen att varje träd precis betalar sin skördekostnad men inte mer. Då får man sin efterfrågade volym till en minimal kostnad. Det finns alltså en poäng med att förorda uttag av klena träd skördarentreprenören måste naturligtvis ha sin ersättning men det blir bara kaffepengar över till skogsägaren. Så ska man uttrycka det krasst, kanske man kan säga att min virkesinköpare ovan gjorde ett bra jobb. Den som sköter sin skog enligt de råd som idag ges till skogsägare röjer och gallrar faktiskt bort tre fjärdedelar av sina träd innan de är avverkningsmogna. Och litet tillspetsat tar man ju vid låggallring systematiskt bort de träd som har potential till en brant värdeutveckling medan man sparar kvistiga snabbväxare. Det är därför ingen långsökt slutsats att pappersindustrin, vars hela lönsamhet skulle dyka i takt med att råvaran plötsligt blev dyrare, protesterar när det dyker upp en skogsprofessor som säger att skogsägare borde satsa på kvalitet och bedriva sitt skogsbruk i riktning mot värdemaximering av varje stock. Och att detta ekonomiska mål uppnås genom undvikande av låggallring och kalhuggning. Ty detta är ju helt på tvärs mot det rådande plantagesystemet som inte med en bokstav gynnar den enskilde skogsägaren utan endast den som råkar äga en pelletsfabrik eller ett pappersbruk. Nej tack, men ärlig och smart skogsvård! Jag beslutade att storskaligt pröva Mats idéer och kan efter de första gallringarna konstatera att kontinuitetsbruk är framtidens sätt att bruka skog! Även om jag idag har en betydligt mycket mer ekosystemanpassad ingång i mitt skogsbrukande än den ekonomisk/matematiska som jag lärde av Mats Hagner, är det alltjämt hans urvalsprincip som dikterar vilka träd som stämplas ut. Det råder heller ingen tvekan om att avkastningen från gården nu är ljusår bättre än om jag kalhuggit. Tillväxtreaktionen efter uttagen har inte uteblivit och skogen är fortfarande ett sammanhållet och rikt ekosystem istället för en sönderplöjd och utarmad skogsåker. Virkeskvaliteten har höjts markant till följd av det värdemedvetna trädvalet. Endast skrupelfri prestige styr Det är givet att en skogsindustri, med lantbruksuniversitet och skogsstyrelse i spetsen, inte godvilligt accepterar tanken att skog utan att skötas, ska få utvecklas i sin egen takt och fritt i alla de riktningar och nischer som ryms i en rik skogsmiljö. De har ju investerat otroligt med prestige och ansträngning i att övertyga sig själva och resten av världen att det blir bäst om människan tvingar in skogen i onaturliga tillstånd. Men trots att värdet per kubikmeter på skördad skogsråvara sjunkit med två tredjedelar sedan 1950 och trots att flera skogslevande arter utrotats och närmare 24

25 2000 arter är mer eller mindre hotade, fortsätter man att insistera på att skogsodling i plantageform är bra för Sverige! Det är så bottenlöst dumt att man inte behöver vara konspirationsteoretiker för att misstänka, att det är den kortsiktiga industrins lobbygrupper som sätter agendan i den svenska skogspolitiken. För det är faktiskt inte så här det går till utomlands. Runt om i Europa sker en omsvängning till naturnära skogsbruk, eller i vart fall kontinuitetsskogsbruk. Inte för att europeiska politiker är naiva naturromantiker, utan för att det i den senaste forskningen och i praktiken konstateras att naturnära skogsbruk ger direkta positiva effekter på ekonomi, ekologi och samhälle. Jag har länge gnisslat tänder över att jag var så urbota korkad att jag släppte iväg min kanske finaste och naturligaste skog till en falskspelande eller i bästa fall vilseledd - virkesinköpare. Men på sitt sätt var det kanske det bästa som skedde ändå. Kontakten med en skrupelfri skogsindustri ledde till det uppvaknande som ännu driver mig i en kamp mot det svenska industriskogsbruket. Jag vet att jag har rätt när jag säger att naturnära skogsbruk är bättre för både skog och människa. Och jag vet att också skogsindustrin skulle tjäna på en omsvängning, bara de gav upp den fixa idén att all skogsråvara ska kokas till papper. Dessutom är det sanslöst mycket roligare att samarbeta med ett av planetens mest komplexa ekosystem än att massakrera det! av Erik Kullgren Restenäs ö 11, Ljungskil, ,