Dagvattenutredning, Herrestads- Torp 1:41 och 1:45 m.fl. i Uddevalla kommun

Transkript

1 , Herrestads- Torp 1:41 och 1:45 m.fl. i Uddevalla kommun Utredning rörande konsekvenser av exploatering samt förslag till dagvattenhantering i samband med detaljplanläggning Umeå Beställare: Max Hamburgerrestauranger AB Pär Nyström Tyréns AB

2 UTKAST 2 (9) Innehållsförteckning 1 INLEDNING FÖRUTSÄTTNINGAR Grundläggande krav Lokala förutsättningar Recipient DAGVATTENFLÖDEN Arbetsgång Beräkningsmetodik och antaganden Resultat PÅVERKAN PÅ DAGVATTNETS KVALITET METODER FÖR HANTERING AV DAGVATTEN Vegetation Gröna tak Infiltration Svackdiken Dammar OLJEAVSKILJARE Regler och förordningar Placering och utförande FÖRSLAG PÅ DAGVATTENHANTERING...8 Bilagor: 1 Kartillustrationer Skiss över ytavrinning

3 UTKAST 3 (9) 1 Inledning I detaljplan för fastigheterna Herrestads- Torp 1:41, 1:45 m.fl. prövas möjligheterna att skapa en ny byggrätt för en bilhall och vägrestaurang. Av samrådsredogörelsen för detaljplanen framgår att det finns frågetecken avseende eventuella flödesökningar av dagvatten och förändringar av dagvattnets föroreningsinnehåll efter en exploatering samt att ett principförslag för en va-lösning efterfrågas. En dagvattenutredning ska därför utföras innan utställning sker av planförslaget. Tyréns AB har fått i uppdrag av Max Hamburgerrestauranger AB att utreda konsekvenserna av exploateringen och att ge förslag på hantering av dagvatten på fastigheterna. 2 Förutsättningar 2.1 Grundläggande krav I Riktlinjer för dagvattenhantering i Uddevalla kommun redovisas de principer som skall vara vägledande för all dagvattenhantering i kommunen. Bland annat sägs att redan i planeringsskedet ska användningen av tomtmark kontrolleras mot troligt behov av ytor för behandling av dagvatten. Ytterligare sägs att i första hand ska dagvattnet tas omhand lokalt på fastigheten genom t.ex. infiltration och i andra hand ledas vidare till någon form av utjämning och rening och därefter släppas till recipient. Från Tekniska nämnden i Uddevalla kommun sägs att dagvattnet från planområdet inte ska anslutas till det kommunala ledningsnätet. I planbeskrivning sägs att oljeavskiljning ska ske innan dagvatten från området släpps till recipient. 2.2 Lokala förutsättningar Östra delen av planområdet består av en verkstadsbyggnad och omgivande uppfyllda ytor. Markområdet i den västra delen utgörs av före detta jordbruksmark. Söder om planområdet, men inom samma avrinningsområde, finns en skogsbevuxen höjd med inslag av berg i dagen. I samband med tidigare exploateringsarbeten i området konstaterades att jordlagren i den f.d. åkermarken utgjordes av lera. I samband med planläggning av fastigheten Herrestads Torp 1:44, strax väster om det aktuella planområdet, konstaterades en jordlagerföljd av lera på friktionsjord och berg. Även i en långsträckt sluttning, söder om fastigheterna Herrestads-Torp 1:28 och 1:31 kan lera förekomma.

4 UTKAST 4 (9) Nivåskillnaderna är relativt små inom hela planområdet med den högsta punkten vid verkstadsbyggnaden i sydost och två lågpunkter dels i nordvästra hörnet och dels i norra kanten av området i anslutning till gång- och cykeltunneln. 2.3 Recipient Inom planområdet finns mindre dikessystem som ansluter till diken utefter väg 161. Via dessa diken avleds dagvatten från området i två punkter. I nordvästra hörnet leder en vägtrumma vattnet under infartsvägen till Biltema/Plantagen och vidare till Bogenbäcken ca 300m sydväst om planområdet. Övrigt dagvatten avleds via dagvattenbrunnar vid gc-tunneln i norra kanten av planområdet. Med all sannolikhet ansluter även detta system till Bogenbäcken. Bogenbäcken i sin tur rinner vidare till Havstensfjorden ca 3km mot sydväst. Ökad avrinning från planområdet och ökade flöden i bäcken kan innebära en risk att känsliga områden för fiskreproduktion i utloppsområden i havet skadas. System för utjämning/fördröjning av dagvatten bör därför utföras liksom det har gjorts i både Östra och Västra Torp. 3 Dagvattenflöden 3.1 Arbetsgång För att få en uppfattning om konsekvenserna av detaljplanens genomförande vad gäller dagvattenavrinningen har avrinningsberäkningar gjorts dels för nollalternativet, dvs. då de föreslagna verksamheterna inte genomförs på platsen, och dels om exploatering av planområdet sker enligt illustrationskarta (daterad ) tillhörande detaljplanen. Det aktuella avrinningsområdet storlek har bestämts utifrån kriteriet att avrinnande dagvatten avleds till samma två punkter som nämns i stycke 2.3 ovan. Avrinningskoefficienter för olika typer av markytor har bestämts utifrån tillgängligt material såsom flygfoton och bilder från platsen. Avrinningsområdet har delats upp i två områden, exploateringsområde, där det aktuella planområdet ingår och naturmark som är resterande ytor. En inventering har gjorts på plats för att verifiera riktigheten i antaganden om avrinningsområdets storlek och flödesvägar. 3.2 Beräkningsmetodik och antaganden Beräkning av dagvattenflöden har utförts enligt Svenskt Vattens publikation P90 avsnitt maximal avrinning från hårdgjorda ytor - inverkan av naturmarksavrinning och avsnitt maximal avrinning från naturmark. I det senare fallet uppskattas inverkan av hårdgjorda ytor på den totala avrinningen.

5 UTKAST 5 (9) Utifrån flygfoton och kartmaterial med nivåkurvor har ett avrinningsområde uppskattats där planområdet ingår som en del. Total hårdgjord yta enligt planförslaget beräknas till ca 2,6 ha Avrinningskoefficienter som har använts vid beräkningar: Takytor 0,9 Asfaltsytor 0,8 Ängsmark 0,05 Naturmark* 0,01 *Vid beräkningar enligt avsnitt och då rinntiden för det exploaterade området är relativt kort, <30 minuter, kan avrinningskoefficienten väljas mellan 0 och 0,02. Vid beräkningar enligt avsnitt fås specifika avrinningen från naturmark ur diagram i P90. Dagvattnets maximala rinntid för det exploaterade området uppskattas till ca 15 minuter. Vid beräkningarna har regional parameter Z=24 använts. 3.3 Resultat Avrinningsberäkningar enligt P90 avsnitt maximal avrinning från hårdgjorda ytor - inverkan av naturmarksavrinning ger de högsta dagvattenflödena och har bedömts vara dimensionerande. Flöden har beräknats för regn med olika statistiska återkomsttider och med en regnvaraktighet av 15 minuter. Nollalternativet Avrinning från: 1-årsregn 2-årsregn 5-årsregn 10-årsregn exploateringsområde 163 l/s 199 l/s 260 l/s 323 l/s Naturmark 7 l/s 9 l/s 12 l/s 15 l/s Hela avrinningsområdet 170 l/s 208 l/s 272 l/s 338 l/s Planområdet exploaterat: Avrinning från: 1-årsregn 2-årsregn 5-årsregn 10-årsregn exploateringsområde 212 l/s 259 l/s 338 l/s 420 l/s naturmark 7 l/s 9 l/s 12 l/s 15 l/s Hela avrinningsområdet 219 l/s 268 l/s 350 l/s 435 l/s

6 UTKAST 6 (9) Avrinningsberäkningarna visar att dagvattenflödet generellt ökar med ca 29 % då planområdet exploateras enligt förslaget. 4 Påverkan på dagvattnets kvalitet Dagvatten från exploaterade områden kan transportera olika mängder och typer av föroreningar till recipienter. Exempel på föroreningar som förekommer i dagvatten är tungmetaller, organiska miljögifter, oljeprodukter, näringsämnen och bakterier. Föroreningarna kan antingen vara lösta eller bundna till partiklar. Dagvattnets innehåll av föroreningar kan variera kraftigt beroende på markanvändning, nederbörd och årstid. Exploateringen av det aktuella området påverkar dagvattnets kvalitet främst genom utsläpp av avgaser och slitageprodukter, läckage av bränsle och oljor från fordon på lokalgator och uppställningsplatser. Industriområden innebär även ofta trafik av tunga fordon. Transporter kan även innebära risker för olyckor som leder till utsläpp av farliga ämnen. 5 Metoder för hantering av dagvatten 5.1 Vegetation En del av den nederbörd som faller över ett markområde fångas upp av växtlighet som träd, buskar, gräs mm och avdunstar. Ytterligare en del tas upp i vegetationens transpiration. Återstående dagvatten fördröjs, och renas till viss del, när det silas genom vegetationsskikten och avleds eller infiltreras. Med andra ord är andelen grönyta en faktor som har stor betydelse när det gäller att begränsa dagvattenavrinningen från ett område. Möjligheten att med detaljplanebestämmelser reglera exploateringsgraden och andelen grönyta bör övervägas. 5.2 Gröna tak Ett bra sätt att hålla uppe andelen grönyta utan att behöva inkräkta för mycket på exploateringsgraden är att utföra takytor som så kallade gröna tak. Gröna tak består av en, oftast prefabricerad, matta bestående av en armeringsstomme i vilken ett tunt skikt mineraljord och skikt av en sedumört applicerats. Mätningar har visat att avrinningen från ett tak utfört som ett grönt tak kan reduceras med upp till 50 % på ett år jämfört med ett konventionellt tak. Dessutom dämpas flödestopparna så att man får en jämnare avrinning. Förutom utjämning och minskning av dagvattenavrinningen leder användandet av gröna tak till positiva effekter som bl.a. jämnare inomhusklimat och förlängd livslängd på tätskiktet.

7 UTKAST 7 (9) 5.3 Infiltration Möjligheterna till infiltration av dagvatten styrs mycket av jordarterna på platsen. Av vad som framgått utgörs stora delar av jordlagren i planområdet av lera vilken som bekant har begränsad infiltrationskapacitet. Den naturliga process i lera med uttorkning, tjälning och vittring som ständigt pågår gör ändå att makrostrukturen påverkas så att exempelvis dränering går mycket fortare än vad permeabiliteten i mikrostrukturen skulle medge. Orörda vegetationsklädda lerjordar har därför betydelse för fördröjning och minskning av dagvattenflöden varför det är viktigt att tänka på detta redan i exploateringsskedet så att onödig kompaktering av marken inte sker. 5.4 Svackdiken Istället för konventionella dagvattenledningar kan svackdiken användas för avledning av dagvatten. Dessa diken kan fungera både som infiltrationsyta och öppen avledning beroende på hur de utformas. Med dränerande fyllning och måttliga lutningar underlättas möjligheten till infiltration. En typ av svackdiken, så kallade biodiken (fr. engelskans bioswales) har större variation avseende utformning och växtval och prioriterar reningen av dagvattnet. Reningen sker genom sedimentering, filtrering och växtupptag av föroreningar och effektiviteten styrs av bl.a. vattnets hastighet och uppehållstid i biodiket, vegetationens täthet och art samt jordens infiltrationsförmåga. 5.5 Damm Dagvattendammar används för att rena och/eller fördröja dagvatten. Rening sker huvudsakligen genom att inkommande vatten får stanna i dammen och sedimentera. Såväl storlek som form på dammen har betydelse för reningseffekten. I en hydrauliskt effektiv damm fördelas vattnet jämnt i magasinet och hela dammens volym utnyttjas. Vattnets uppehållstid blir då så lång som möjligt och partiklar hinner därmed sedimentera till botten. Ellipsformade och långsmala dammar med ett längd/bredd förhållande på mellan 2:1 och 10:1 ger en effektiv hydraulik. När det gäller storleken på dammen är det viktigt att ställa sig frågan om anläggningens prioritet är att rena dagvattnet eller att fördröja det. Det har kunnat påvisats att det är de storleksmässigt mindre men mer frekventa regnen som bidrar till den största delen av den årliga föroreningsbelastningen. Dagvattenanläggningar som i första hand är tänkta för rening av dagvatten ska därför dimensioneras för dessa regn. För anläggningar där utjämning av vattenflöden är huvudsyftet gäller motsatsen det vill säga att dimensionera efter större och mindre frekventa regn. En tumregel när det gäller storleken på damm är att den specifika arean (kvoten mellan dammarea och avrinningsområdets hårdgjorda yta) bör vara m2/ha.

8 UTKAST 8 (9) 6 Oljeavskiljare 6.1 Regler och förordningar Oljeavskiljare används vid verksamheter där det förekommer olja, bensin och andra vätskor med en densitet lägre än vatten. Det kan gälla exempelvis: Bensinstationer, fordonstvättar Trafikbelastade ytor (garage, parkeringsplatser, dagvatten från vägar, broar och tunnlar m.fl.) Industrier som t.ex. verkstäder och bilskrotanläggningar Enligt Boverkets byggregler ska dagvatteninstallationer ha anordning för avskiljning eller behandling av sådana ämnen som kan störa funktionen eller innebära skador på installationen eller recipienten. Avskiljare bör anordnas om dagvattnet kan innehålla mer än obetydliga mängder petroleumprodukter, slam eller fast partiklar. Det är verksamhetsutövarens skyldighet att se till att oljeavskiljaren är rätt dimensionerad för sin verksamhet. Hur dimensioneringen går till finns bl.a. beskrivet i SS-EN Standarden omfattar två klasser av oljeavskiljare. För testförfarandet av klass I ligger utsläppsgränsen för opolära kolväten på 5 mg/l och för klass II gäller 100 mg/l. Det finns ingen juridisk skyldighet att följa en standard men tillsynsmyndigheten kan använda specifika delar av standarden i upprättandet av förelägganden vid handläggning av enskilda ärenden 6.2 Placering och utförande En oljeavskiljare placeras lämpligen efter en fördröjningsdamm eller ett magasin. Avskiljaren utrustas med by-pass-regulator så att dagvatten vid stora flödestoppar kan passera utan att skölja med sig avskiljda ämnen. 7 Förslag på dagvattenhantering I enlighet med Uddevalla kommuns riktlinjer för dagvattenhantering ska dagvattnet, så långt det är möjligt, hanteras i öppna system på markytan. Lokalt omhändertagande på fastigheterna eftersträvas. I andra hand leds vattnet vidare för utjämning och rening på annan mark. Återstående mängd vatten leds till recipient. För planområdet föreslås att: Parkeringsytor utförs förslagsvis med genomsläpplig beläggning som betonghålsten eller rasternät som fylls med grus, makadam eller planteras med gräs. Hårdgjorda ytor som parkeringsplatser, uppställningsplatser och lokalgator lutas mot svackdiken. Takytor föreslås utföras som gröna tak.

9 UTKAST 9 (9) Takvatten avleds ovan mark via stuprörsutkastare för fördröjning och infiltration inom fastigheterna. Två fördröjningsdammar anläggs, en i anslutning till hamburgerrestaurangen och en i anslutning till billhallen. Oljeavskiljare anläggs så att dagvattnet från dammarna passerar dessa innan avledning till recipient. Föreslagna åtgärder med svackdiken, genomsläppliga beläggningar på parkeringsytor och oljeavskiljare innebär att en stor del föroreningar fastläggs här varför dammarnas huvudsakliga syfte blir att utjämna dagvattenflöden. De bör därför dimensioneras för de kraftigare men mindre frekventa regnen. En lämplig specifik dammyta blir då 250*2,6 = 650m² (se avsnitt 5.5 ovan). Planområdets form, topografin och sättet på vilket avrinningen sker ut från området gör att det är svårt att samla allt dagvatten till en anläggning vilket talar för att två dammar behövs. Höjdsättning av byggnader och markytor är viktig för att undvika att vatten blir stående mot grundkonstruktioner.