Dagvattenhantering dp Härnevi 1:17 i Upplandsbro

Transkript

1 Sid 1 (7) Uppsala 26 juni 2014, rev. 16 april 2015 PM Dagvattenhantering dp Härnevi 1:17 i Upplandsbro Inledning Flexhouse AB/Härnevi Fastighets AB planerar för smålägenheter på fastigheten Härnevi 1:17 i Upplands Bro kommun. Zin Arkitektur upprättar detaljplan för fastigheten och har uppdragit åt WRS att bistå vad gäller utformningen av fastighetens dagvattenhantering. Detta PM syftar dels till att bedöma föreslagen utformning vad gäller markbeläggning och marknivåer, dels till att ge svar på kvarvarande frågeställningar kring dagvattenhanteringen, samt vid behov ge förslag på kompletteringar och justeringar. Inget platsbesök har rymts inom uppdraget men översiktlig kännedom om platsen finns, bland annat sedan tidigare dagvattenutredningar åt kommunen, till exempel Dagvattenhantering inom Brobäcken avrinningsområde, Figurerna i denna PM är producerade av WRS där inget annat anges. Platsförutsättningar och planerad utformning Fastigheten Härnevi 1:17 ligger alldeles norr om järnvägen, ett hundratal meter väster om pendeltågstationen i Bro och i nära anslutning till Sätrabäcken där bäcken passerar under järnvägen. Några hundratalet meter söder om järnvägen rinner Sätrabäcken samman med Brobäcken som i sin tur mynnar i Natura 2000-området Broviken som är ett känsligt och skyddat reproduktionsområde för fisk. Kommunen vill att planområdet ska avvattnas via ett dike som löper utmed spårområdet och rinner till Sätrabäcken. Den U-formade huvudbyggnaden omgärdar en gård med öppning mot järnvägen i sydväst. Mellan gården och spårområdet planeras för en grusad markparkering. På Allévägen på fastighetens nordvästra sida planeras dubbelsidiga asfalterade gatuparkeringar. Kommunikationsytorna utomhus föreslås beläggas med armerat gräs. Ytor där huset möter gatan beläggs med betongplattor och utanför denna zon asfalterad trottoar (nordöstra sidan mot Härnevi Skolväg). WRS Uppsala AB Östra Ågatan Uppsala Certifierade enligt ISO 9001 & Tel info@wrs.se

2 Sid 2 (7) Figur 1.Utsnitt ur situationsplan, arbetsmaterial Zin Arkitektur Förslag till kompletterande flödesutjämnande och renande hantering Planens yta upptas framför allt av bostadshusets takyta, ca 1000 m 2, markparkeringen med 37 P-platser och 28 gatuparkeringar. Mark Gårdsytorna beläggs med gräs eller armerat gräs och markparkeringen med grus. Markparkeringen bör höjdsättas med fall mot diket i sydväst för att säkra avrinningen vid intensiva regn. Träd placeras med fördel i anslutning till parkeringen för att minska avrinningen (och för att ge skugga). Träden bidrar inte bara med interception som illustreras på fotot nedan, utan också med att regenerera markens vattenmottagande kapacitet genom rötternas vattenupptag.

3 Sid 3 (7) Figur 2. Träd suger inte bara vatten ur marken och ger plats för nya regn i marken runt dem, utan fångar även mindre nederbördsmängder direkt i kronan. Eventuell kvarvarande yta mellan parkering och dike etableras lämpligen med gräs och/eller annan växtlighet. Diket ges med fördel flacka sidoslänter för att minimera slänterosion. Magasinsvolymen i genomsläppliga beläggningar varierar beroende på utformning och material men uppgår åtminstone till mm (1-2 cm). Eftersom ca % av årsnederbörden i Stockholmsregionen faller som regn mindre mm kan en betydande del av årsnederbörden därmed flödesutjämnas och reduceras i dessa ytor. En trög avledning i mark ger en rad positiva effekter som avdunstning, markvattenbildning, växtupptag, nedbrytning av organiska föroreningar, sedimentation, kemisk inbindning och fastläggning. Vid större regn än magasinsvolymen bräddar magasinen (utflöde = inflöde). Regnintensiteten har dock hunnit sjunka från den initiala maxnivån. Erfarenheter från bland annat Malmö pekar på att "LOD:ade" områden klarar sig bäst ifrån översvämningar vid kraftiga skyfall (muntligen Ulf Thysell, Svenskt Vatten/VASYD). Viss urspolning av föroreningar kan inte uteslutas, men bedöms vara begränsad så länge konstruktionen motverkar erosionsskador och bräddflödet huvudsakligen sker ovanpå magasinen. Ytterligare åtgärder för att rena eller flödesutjämna dagvattnet från dessa genomsläppliga ytor bedöms inte vara motiverade. Allégatan är idag asfalterad och föreslås så förbli. Med tanke på föroreningsrisker kopplade till asfalterade parkeringsytor och det korta avståndet till Sätrabäcken föreslås dagvattnet från gatuparkeringarna avledas till halvöppna, bevuxna utjämningsmagasin, där rening och fördröjning erhålls, se exempel i figur 3 nedan.

4 Sid 4 (7) Det aktuella gatuavsnittet på Allégatan mellan korsningen och vändplanen är i storleksordningen 900 m 2 ; 450 m 2 på vardera sida gatans mitt. För att rymma 15 mm nederbörd krävs en magasinsvolym på 5,7 m 3. Det kan åstadkommas på en yta stor som en normal P-ruta (2,5 x 5 m), exempelvis med en 0,25 m djup övre tomvolym i kombination med en underliggande 1,3 m djup porös fyllning (25 % porvolym). Figur 3.Exempel på halvöppna, bevuxna magasin (endast delvis fyllda med porösa massor) lämpliga för gatuparkeringar Sammanfattningsvis hanteras alltså dagvattnet från fastighetens samtliga markytor, med undantag för en smal remsa på fastighetens nordöstra sida som beläggs med betongplattor och asfalterad trottoar, antingen direkt i gräsytor och genomsläppliga beläggningar eller i halvöppna utjämningsmagasin. Det innebär i klartext en mycket långtgående anpassning för lokalt omhändertagande av dagvatten från fastighetens markytor. Tak Föroreningsgraden i takvatten är normalt lägre än i dagvatten från belagda markytor. Samtidigt utgör taken ofta, liksom i detta fall, en stor andel av den totala bebyggda eller hårdgjorda ytan och kan därför ändå bidra med

5 Sid 5 (7) förhållandevis stora föroreningsmängder. Föroreningarna transporteras med luften och deponeras torrt eller vått på taken för att sedan effektivt spolas av med nederbörden. Även takmaterialet i sig kan bidra med föroreningar. Växt-/sedumtak kan bidra till ett renare takvatten och har även många andra fördelar, men riskerar att släppa ifrån sig fosfor om det gödslas, vilket många leverantörer brukar rekommendera. Tunna sedumtak som är de vanligaste i Sverige magasinerar och avdunstar effektivt småregn mindre än 5 mm. Däremot är deras magasinerande och flödesutjämnande kapacitet vid volymrikare regn begränsad. De har alltså endast en mindre flödesutjämnande funktion relativt ev. hydrauliska flödesbegränsningar i nedströms dikes- och ytvattensystem. Lägre gårdsbyggnader som den fristående förrådsbyggnaden i sydväst ges ofta växt-/sedumtak av gestaltningsmässiga skäl när de är placerade intill högre flerbostadshus. För dagvattenhanteringen har detta dock mindre betydelse så länge det är fråga om mindre takytor. Ett annat alternativ för takvattenhanteringen är takträdgårdar. De byggs upp med större växtbäddsdjup och kan följaktligen rymma större vattenvolymer och därför bidra med en väsentlig flödesutjämning även vid större regnvolymer. Takvattnet kan också flödesutjämnas och renas i markförlagda magasin som antingen tillförs vatten via markytan (infiltrationsstråk; se exempel i figur 4) eller via en ledning som går ner under markytan. Sådana markförlagda magasin föreslås för att hantera huvudbyggnadens takvatten. Figur 4. Ett långsmalt infiltrationsstråk gömmer sig under gräset mellan gatans stödremsa och den nyplanterade häcken. Byggnaden har en indragen översta 4:e våning med sadeltak och takterrasser. Takvattnet kommer således att avrinna både till gatusidan och gårdssidan. För

6 Sid 6 (7) att hantera gatusidans takvatten föreslås att ett långssmalt utjämningsmagasin anläggs längs med hela byggnadens utsida. För att förhindra kortslutning med husgrundsdräneringen utformas magasinet som en tät konstruktion på insidan mot byggnaden, t ex med en vertikal tätduk (geomembran) eller med lera. Utmed den nordöstra fasaden mot Härnevi Skolväg måste takvattnet ledas direkt ned i magasinet via stuprören eftersom beläggningen inte är genomsläpplig där. Utmed flyglarna där markytan antingen utgörs av gräs eller armerat gräs förordas i första hand utkastare för infiltration via markytan ner i magasinen. Detsamma gäller på gårdssidan. Här förläggs magasinen förslagsvis i kanten mellan uteplatser och gräsyta. Magasinen bör ha en storlek på åtminstone 1,5 m 3 (hålrumsvolym) per 100 m 2 reducerad yta, där den reducerade ytan för tak beräknas som 0,9 x faktiska takytan. Då sväljer magasinen mer än 15 mm nederbörd, vilket motsvarar ett regn med tio års återkomsttid och en varaktighet på 10 minuter (Svenskt Vatten P105, sid 74). Med 1000 m 2 takyta som i detta fall blir den reducerade takytan 900 m 2 och det totala magasinsbehovet 13,5 m 3. Med 25 % porositet (t ex makadam) behövs totalt 54 m 3 magasinsmaterial. Med avrinning från ca 700 m 2 tak- och takterrassyta till gatusidan blir behovet i mark utmed gatusidan 9,5 m 3 magasinsvolym eller 38 m 3 magasinsmaterial (25 % porositet). Fördelat på den ca 100 m långa sträckan utmed huskroppens utsida behövs en tvärsektion på i medeltal 0,4 m 2, t ex ett 0,8 m brett och 1 m djupt spetsformat dike. Nära botten av sektionen placeras en dränledning. Den kommer att ha kapacitet att tömma magasinsvolymen på mindre än 12 timmar. Gårdssidans 300 m 2 takyta ger på motsvarande sätt ett behov av 16 m 3 vilket fördelat på ca 45 m ger en lika stor tvärsektion som på utsidan, i medeltal 0,4 m 2. Svenskt vatten föreslår en uppbyggnad av infiltrationsstråk med sandig matjord överst, ett övergångslager med grus och där under makadam 4-16 mm. Det är viktigt att infiltrationsstråken utgör lågpunkter/svackor så att överskottsvatten kan avledas på markytan i stråkens riktning utan att spridas på stora ytor om magasinen överfylls. Alternativt måste stråken kunna brädda till gata eller dagvattenbrunn. Rekommenderad längsgående lutning är 2-2,5 promille. I stråkens södra ändar placeras dagvattenbrunnar. Dagvattenbrunnarna och infiltrationsstråkens dränledningar ansluts till dagvattenledning. Om möjligt ansluts det östra stråket direkt till diket utmed banområdet. Dagvattenledningen dras i första hand till diket utmed banvallen om dess nivåer så medger, alternativt till eventuell kommunal ledning i gatan eller direkt till Sätrabäcken. Observera också att magasinsbotten (dikesbotten) måste ligga ovanför grundvattnets högsta nivå med marginal. Området ligger inom tätortbebyggelse men är inte hydrauliskt instängt, varför dimensionerande återkomsttid för regn enligt Svenskt Vatten publikation P90 är minst två år för dimensionering av separat dagvattenledning. I remissversionen till den kommande publikationen P110 föreslås dock minst fem års återkomsttid i tätortsbebyggelse. Rinntiden är i den aktuella planen mindre än tio minuter utan hänsyn till den föreslagna tröga avledningen, men större än tio minuter med hänsyn till trögheten. Varaktigheten 15 minuter och återkomsttiden 5 år föreslås därför för bestämning av dimensionerande intensitet. Regnintensiteten

7 Sid 7 (7) är då 143,8 l/s/ha (Dahlström, Sv. Vatten Utv. rapport ), vilket med rekommenderad klimatfaktor 1,15 för Svealand blir 165,4 l/s/ha. Figur 5. Förslag till placering av infiltrationsstråk för takvatten (rosa linjer) och halvöppna, bevuxna magasin för gatuparkeringen (lila markeringar). Föreslagen dagvattenhantering (sammanfattning) Merparten av markytan i planen utformas med gräs eller genomsläpplig beläggning i form av armerat gräs och grus. Dagvatten från den asfalterade gatuparkeringen och aktuell del av Allégatan flödesutjämnas och renas i halvöppna, bevuxna utjämningsmagasin (se figur 3 och 5). Endast en mycket liten andel av markytan i planen sluts med asfalt, betongplattor eller dyl. utan att dagvattnet fördröjs och renas. Huvudbyggnadens takyta utgör en stor del av planområdets yta. Takvattnet hanteras i markförlagda infiltrationsstråk utmed huvudbyggnadens utsida och på gården (se figur 4 och 5). Sammantaget bedöms den planerade dagvattenhanteringen ge en mycket långtgående fördröjning och rening av dagvattnet från planområdet. Daniel Stråe WRS Uppsala AB