Håkan - En förebild i möjligheter.

Transkript

1 Text: Hilda Zollitsch Grill, Fysioterapi Nr 1/2006 (avskriven av Håkan Svensson) Håkan - En förebild i möjligheter. Med envishet och beslutsamhet kommer man långt. Det vet Håkan Svensson från Gävle, sjukgymnaststudent som går sista terminen i Umeå. Han visar att det går att klara av sjukgymnastjobbet trots ett motoriskt funktionshinder. När Håkan skulle börja sin sjukgymnastutbildning mötte han kompakt motstånd från flera lärare. Det går inte, det blir för svårt fick han höra. Men ingen tog reda på vad han kunde. Håkan gav sig inte, han hade bestämt sig för att bli sjukgymnast, och med hjälp av Umeå universitet studentcentrum för funktionshindrade kunde han till sist börja. Först skulle jag bara få läsa enstaka kurser och inte bli sjukgymnast. Jag fick höra att för var det elitgymnaster som blev sjukgymnaster, och att jag skulle stjäla tid för de andra eleverna, berättar han. Men när de fick klart för sig på institutionen vilka rättigheter och skyldigheter som gäller funktionshindrade, då vände de. Med hjälp av en extra lärarresurs, och en kurskamrat som ställt upp med anteckningshjälp under hela utbildningen, har det gått bra. Håkan har Cerebral Pares och har vissa motoriska problem med sina armar och händer. När jag hälsar på är han ute på sin sista praktikperiod. Den gör han, efter eget önskemål, på Länskliniken för rehabmedicin i Sandviken. Det är en klinik med bred inriktning. Här finns rehabilitering för alla typer av ortopedisk och neurologisk rehabilitering, här görs ADHD-DAMP-utredningar och körkortsbedömmningar av traumaskadade. En smärtklinik finns också på avdelningen.

2 Att arbeta här sätter saker på sin spets, säger Johnny Norling som är Håkan Svensson handledare under praktikperioden. Det är ju mycket manuellt arbete och många förflyttningar här på avdelningen. Tillsammans med Johnny har Håkan tränat på alternativa handgrepp som fungerar när han ska testa ledrörlighet, grovkraft och reflexer till exempel. De allra flesta svårigheter har de hittat lösningar på. En specialkonstruerad reflexhammare är ett hjälpmedel, annars handlar det mer om att hitta bra arbetsställningar så att Hkan kan få stöd för kroppen trots sin motoriska störning. Håkan har fått lite längre praktikperiod än sina kurskamrater för att kunna träna extra på handgrepp. Själv var han lite orolig för att hans talsvårigheter skulle innebära problem i kommunikationen med patienterna, men det har inte varit några svårigheter alls. Det har däremot varit svårt för mig att kunna anteckna samtidigt som jag undersöker patienten. Men jag har tänkt utnyttja datorhjälp till det, så det finns lösningar. Det är dags för Håkan att träffa sin patient Pär Larsson, som drabbats av en stroke och har en halvsidig funktionsnedsättning. Idag ska han träna förflyttning i och ur rullstol samt sittande balans. Håkan småpratar med Pär och förklarar vad som ska tränas och hur. Plötsligt lossnar Pärs rullstolshandtag och Håkan får det i handen. Pär pikar honom lite för att han är klumpig och båda skrattar. Humor är viktigt för mig när jag träffar patienter, säger Håkan Han fumlar lite med remmarna på Pärs rullstol Titta, nu blev det knöligt. Remmar och jag går inte alltid ihop, konstaterar han. Men vips så sitter Pär på britskanten på en balansbräda. Det är dags att introducera en ny övning och Håkan sätter sig på en pall nära sin patient. Han utstrålar lugn och kompetens.

3 Johnny håller sig i bakgrunden, utom när Håkan behöver hjälp att lyfta sin patient. Då finns man ju alltid tillhands för praktikanterna, så det har inget att göra med Håkans funktionshinder att göra, menar Johnny. Håkan Svensson har hela sin skoltid gått i vanlig klass. Han tycker det är en bra förberedelse för livet. Varför går man i skolan? Jo, för att lära sig klara sig själv, inte för att bli skyddad. Man måste kämpa, säger han bestämt. Han har haft stort stöd av sin mamma. Jag fick sitta och krångla med min tröja själv och till slut gick det ju. Så gör ju vanliga` barn också, säger Håkan. Men det tog lång tid innan han hittade vad han ville hålla på med. Datautbildningar föreslogs, men han trivdes inte alls. Jag insåg att jag inte bara kunde göra det andra trodde jag skulle klara av, jag måste hitta det jag själv ville bli, och det var sjukgymnast. Han tycker att hans eget funktionshinder är en fördel i jobbet och i kontakterna med patienterna. Om man urskiljer sig med ett handikapp medför det att man blir annorlunda bemött i samhället, konstaterar han. Den erfarenheten har man bara om man är funktionshindrad, och det ger mig en bra patientperspektiv. Johnny Norling håller med. Vi har ett tungt klientel som är fysisk krävande för vilken sjukgymnast som helst, så det fanns en liten oro. Men när Håkan besökte oss inför sin praktikperiod visade han en kaxighet som var positiv, berättar Johnny, och Håkan är en förebild i möjligheter för många patienter. När Håkan Svensson blir färdig sjukgymnast nu i januari så hoppas han få arbete där han får jobba mycket manuellt.

4 Jag gillar detektivarbetet kring funktionsundersökningar och jag vill ha mycket utmaningar, säger han, och mycket patientkontakt. Lagen stadgar lika behandling av studenter i högskolan Utan Birgitta Carlsson på studentcentrum i Umeå hade Håkan Svensson kanske gett upp. Nu fick han de resurser han behövde för att studera som alla andra. Bland annat anställdes en extra lärare. Det finns en lag om lika behandlig av studenter i högskolan. Enligt den får man inte särbehandla funktionshindrade, utan man måste anpassa utbildningen så att en funktionshindrad student också ska kunna göra sig rättvisa. De extra resurser som krävs för att en funktionshindrad student ska kunna tillgodogöra sig utbildningen beviljas av studentcentrum, och drabbar inte den vanliga verksamheten. I Håkans fall innebar hans funktionshinder att han behövde anteckningshjälp, en assistent och möjlighet att få förlängd studietid, om han vill, eftersom han behöver tid till träning av handgrepp och andra moment. Han har klarat sig bra med den hjälp han fått, även om assistentlösningen inte fungerade så bra. Håkan fick då istället en extra lärarresurs, Christina Björck, till sin hjälp. Christina är det bästa som har hänt mig, säger Håkan om sin lärare. Hon har sett möjligheter i allt och haft tålamod. Mitt mål har varit att göra mig obehövd, säger Christina Björck. Jag har inte hjälp till så mycket utan försökt få honom att klara saker själv. Jag har inte heller varit med hela tiden, utan vi har pratat igenom situationen i förväg.

5 Tillsammans har Håkan och Christina tränat på praktiska moment. En del metoder har de behövt modifiera eftersom Håkan måste hitta stabila positioner när han ska utföra olika handgrepp och har svårt med viss finmotorik. Håkans stora styrka är att han har accepterat sitt funktionshinder och har både humor och självinsikt, säger hon. Men i början kände sig Håkan Svensson motarbetad och skulle först inte få bli sjukgymnast alls, utan bara få läsa enstaka kurser. På studentcentrum för funktionshindrade vid Umeå universitet arbetar Birgitta Carlsson som handläggare. Hon kom tidigt i kontakt med Håkan Svensson och de problem han stötte på. Hon är inte förvånad över den attityd som mötte honom när han skulle börja. Det är ovanligt med människor med funktionshinder inom medicinskutbildning, säger hon. På sjukgymnastutbildningen var de inte förberedda på att behöva anpassa utbildningen, och Håkan fick ett kränkande bemötande i början. Gunnevi Sundelin, professor och enhetschef för sjukgymnastutbildningen i Umeå, känner inte igen Håkans och Birgittas beskrivning av situationen i början. Det var av okänd anledning oklart vid utbildningsstarten om han var inskriven på hela programmet eller enstaka kurser, och vi fick för lite extraresurser i början. På studentcentrum tyckte de inte att någon extra lärarresurs behövdes utan att det skulle räcka med en assistent. Men vi såg att han behövde en resurs med yrkeskunskap som kunde hjälpa honom utveckla alternativa metoder när det behövdes. Jag fick kämpa hårt för den extra lärarresursen, minns hon. När väl lärarfrågan hade lösts så fungerade allt bra kring Håkan, det är både Håkan Svensson och Gunnevi Sundelin eniga om.

6 Han har ju banat väg för andra studenter i liknande situationer, säger professor Sundelin. Nu är vi bättre rustade för att ta emot studenter med särskilda behov.