Planeringsunderlag för biflöden till Vramsån

Transkript

1 Planeringsunderlag för biflöden till Vramsån Inventering av värden och förslag till vattenvårdande åtgärder KRISTIANSTADS KOMMUN

2 Ett uppdrag utfört av Naturcentrum AB Strandtorget Stenungsund tel: e-post: ncab@naturcentrum.se Handläggare på Naturcentrum John Persson/ Jens Morin Tel info@naturcentrum.se Jens Morin Tel: / E-post: jens.morin@naturcentrum.se John Fidler Tel: E-post: john.fidler@naturcentrum.se Kartmaterial och illustrationer Kartunderlag har tillhandahållits av Kristianstads kommun Illustrationer, Ritningar, Foto och Tekniska beskrivningar; Naturcentrum AB. Omslagsfoto Ryabäcken, Per Ingvarsson 2

3 3

4 INNEHÅLL: SAMMANFATTNING...5 BAKGRUND...6 METODIK OCH ANALYS...6 Inventeringsområde...6 Översiktlig biotopkartering och värdebedömning...7 Analys av höjdförutsättningar och olika kartunderlag...7 Dikningsföretag...8 Analys av vattenkemi...8 ÅTGÄRDSFÖRSLAG...8 Våtmarker...8 Skyddszoner...9 Dikesavfasning/tvåstegsdikning...9 Vandringshinder...10 Tillförsel av sten/grus...10 Beskuggning...11 Översyn av vattenuttag...11 FINANSIERINGSMÖJLIGHETER FÖR ÅTGÄRDER...11 LAGRUM...12 VATTENDRAG, ÖVERSIKTLIG BESKRIVNING...13 Lindebäck...13 Åtgärdsförslag i lista...13 Vandringshinder...14 Sätarödsbäcken...15 Åtgärdsförslag i lista...15 Vandringshinder...16 Bertebäcken...17 Vandringshinder...18 Tjörningabäcken...18 Åtgärdsförslag i lista...19 Ryabäcken...20 Åtgärdsförslag i lista...21 Vandringshinder...22 Rambrobäcken...22 Åtgärdsförslag i lista...24 Vandringshinder...25 Oretorpsbäcken...25 Åtgärdsförslag i lista...27 Klintabäcken...28 Åtgärdsförslag i lista

5 Linnekullabäcken...30 Vandringshinder...31 BILAGA, SYNOPTISK UNDERSÖKNING AV VATTENKEMIN

6 Sammanfattning Vramsån är ett Natura 2000-område och har tillsammans med några av dess biflöden utpekats som nationellt särskilt värdefullt vattendrag. Naturvärden i Vramsåns huvudfåra är relativt väldokumenterade medan de flesta biflöden är betydlig sämre undersökta. Ett tiotal vattendrag har inventerats översiktligt i syfte att skapa ett kunskapsunderlag för prioritering och planering av vattenvårdande åtgärder. I flertalet vattendrag finns värdefulla bottenstrukturer med sten och grus vilket är typiskt för strömmande vatten och en förutsättning för känsliga arter som laxfiskar och stormusslor. I Tjörningabäcken och Lindebäcken finns dokumenterade förekomster av den hotade flodpärlmusslan och tjockskaliga målarmusslan. Låg vattenföring och regelbunden uttorkning kan vara en anledning till att stormusslor saknas i Linnekullabäcken, trots exceptionellt fina bottnar och vattenmiljöer här. Generellt verkar de söderifrån kommande vattendragen vara betydligt mer uttorkningskänsliga än övriga. En översiktlig synoptisk vattenanalys visar att framförallt Linnekullabäcken har stora närsaltstransporter. I det flackare jordbrukslandskapet ingår stora låglänta arealer som båtnadsområden i dikningsföretag. Dikningsföretagens rätt att underhålla rätade och fördjupade diken/vattendrag är en stor utmaning i vattenvårdsarbeten. Lyckade åtgärder där såväl diknigsföretag som vattenmiljö är vinnare är få men blir allt fler. Vramsåns biflöden har en outnyttad potential för stormusslor och vandrande fisk. Viktiga och prioriterade åtgärder i syfte att gynna vattenmiljön och mångfalden av arter är utrivning av vandringshinder, minskning av närsalts- och sedimenttransporter och flödesutjämnanade åtgärder som motverkar risk för uttorkning. Förutom fria passager för fisk och bottenfauna finns flera platser längs vattendragen där andra åtgärder bedöms väl motiverade och kostnadseffektiva. Totalt har 12 lägen för större våtmarker identifierats och 3,6 km med behov av trädplantering/beskuggning. Då arbetet med vattenvård i området ännu är i sin linda kan stora framsteg förväntas efterhand som åtgärder genomförs. De vattenmiljöer som här klassats med avseende på värden och förutsättningar för åtgärder kan användas som prioriteringsunderlag för att hitta pilotområden där man kan jobba med både plantering av träd, anläggning av skyddszoner, våtmarker och rekreationsstråk samt utläggning av sten/grus. Det är viktigt att beakta att denna typ av åtgärder kan komma i konflikt med eventuella dikningsföretag om man inte har god förankring hos delägarna. Det är också åtgärder som kan behöva anmälas till Länsstyrelsen. Man bör inte underskatta värdet av att genomföra åtgärder som kan tjäna som inspiration och goda exempel. Det är alltså väsentligt att åtgärder kommer till stånd men att de förankras väl med markägare, inklusive grannfastigheter, och att de projekteras och genomförs väl. 6

7 Bakgrund På uppdrag av Kristianstad kommun har Naturcentrum AB inventerat ett flertal biflöden till Vramsån på fiskeribiologiska värden och förutsättningar för vattenvårdsåtgärder. Resultatet ska utgöra ett kunskapsunderlag för både information om skyddsvärden och vilka åtgärder som kan bidra till en bättre vattenmiljö. För att bättre kunna beskriva belastningen på vattnen har, i tillägg till inventeringen, synaptiska vattenprov analyserats och tolkats mot bakgrund av markanvändning, ev föroreningskällor och karakteristiska värden i området. Metodik och analys Inventeringsområde Inventeringen omfattade ursprungligen fem vattendrag mynnande i Vramsån- Tjörningabäcken, Ryabäcken, Rambrobäcken, Linnekullabäcken och Klintebäcken. Efterhand har utnyttjande av höjddata, kartmaterial och annan dokumentation om vattenmiljöerna frigjort resurser i projektet så att ytterligare fem vattendrag har kunnat ingå i olika omfattning- Bertebäcken, Lindebäck, Mossabäcken, Sätarödsbäcken och Maltesholmsbäcken. Därutöver har ett flertal dikningsföretag med tillhörande båtnadsområden studerats utmed Vramsån där ytor lämpliga för våtmarksetablering utretts. Inventeringen har fokuserat på jordbruksområden med utgångspunkt i vattendragets mynning i Vramsån. Inventering högre upp i systemet, där till exempelv jordbruk i regel är mindre förekommande och istället skog är dominerande, har varit mindre prioriterat. 7

8 Översiktlig biotopkartering och värdebedömning För att inhämta ett bra kunskapsunderlag har bäckarna inventerats översiktligt på värden och strukturer som inverkar på passerbarhet för fisk eller kan verka begränsande för en fiskpopulation. För bäckinventeringen har en fyragradig värdeskala tillämpats. Skalan är proportionerad mot skalan för bedömning av värde som lek-, respektive uppväxtmiljö för laxfisk. Bedömning av respektive delsträckas värde har gjorts med beaktande av framför allt inventeringsresultat såsom bl.a. bottenstrukturer, strömvattenförhållande och förutsättningar för syrekrävande bottenfauna och fisk. Vid värdering av delsträckor har grusbottnar med goda förutsättningar för lek (laxfisk) varit den tyngst vägande faktorn för högre värden. Detta med anledning av att dessa bottnar dessutom är värdefulla för syrekrävande bottenfauna men särskilt för att de är avgörande för flodpärlmusslans reproduktion. Information från andra utredningar och inventeringar har också invägts. Samtliga inventeringsresultat presenteras dels här i rapportform men även i GIS (delsträckor med inventeringsresultat samt bedömningar). GIS- underlaget relaterar till Sweref99, TM. Följande parametrar har ingått i inventeringen med mått inom parantes () och finns med i attributdatan för GIS- objekten; Medelbredd (meter) Medeldjup (meter) Vattenhastighet 1 3 (lugnflytande forsande) Lekmiljö (laxfisk) 0-3 (tre är bäst kvalitet) Uppväxtmiljö (laxfisk) 0-3 (tre är bäst kvalitet) Naturvärdesklass (Klass 1 = Mycket höga värden, Klass 2 = Höga värden, Klass 3 = Allmänna värden, Klass 4= Värden saknas) Vandringshinder, (Definitiva eller Partiella), har inventerats samtidigt med biotopinventeringen och beskrivs särskilt. Vattendragen har indelats i olika delsträckor med avgränsning beroende på vattendragets struktur, påverkan och närområde. I inventeringen delas vattendraget upp i olika delsträckor med någorlunda homogen karaktär. För varje delsträcka lämnas en översiktlig naturvärdesbedömning med skalan; Värden saknas- Bäckmiljön är kraftigt morfologiskt påverkad- helt bortbyggd antingen genom kulvertering eller uträtning och kanalisering i kombination med stor belastning av exempelvis förorenande ämnen. Allmänna värden- Bäckmiljön kan vara morfologiskt påverkad.- har bitvis eller tidvis vissa värden för fisk och/eller bottenfauna. Tidvis kan vattendraget torka ut eller på annat sätt påverkas så att bestående värden för fisk och fauna inte kan upprätthållas. Vattendraget utgör ett värdefullt inslag i landskapet. Höga värden- Bäckmiljön har ex. strukturer, djup, beskuggning och flöde/vattenkemi som bidrar till bestående värden för exempelvis laxfisk (även om laxfisk inte förekommer lokalt) och för syrekrävande bottenfauna. Förutsättningar för känslig, hotad eller sällsynt fauna är god. Mycket höga värden- Bäckmiljön har, utöver förutsättningar som för höga värden, även en mycket känslig, hotad eller sällsynt flora och/eller fauna. Dessa arter indikerar en ren och relativt opåverkad miljö med lång kontinuitet. Analys av höjdförutsättningar och olika kartunderlag För att i detalj kunna studera bidragande orsaker till förhöjda förluster av närsalter till vattendragen (marklutningar, brukningsytor, diken etc) och förutsättningar för åtgärder så har en stor mängd olika underlag 8

9 använts. Särskilt viktiga är terrängkartor ifrån den högupplösta flygskanningen Grid 2+, ortofoto både från senaste åren men även från 40- talet, dikningsföretag med båtnadsområden och i särskilda fall granskning av aktkartor. Vid fördjupning i enskilda fall, det kan handla om ett lämpligt läge för en våtmark, så har olika historiska underlag analyserats. Äldre kartunderlag finns tillgängliga via Lantmäteriets karttjänst Historiska kartor. Arealavmätningar och skifteskartor är exempel på sådana kartor. Dikningsföretag I jordbruksområden med relativt flacka förhållanden har dikningsföretag skapats i syfte att leda bort vatten genom flera fastigheter. Om vattendraget är strömmande och omgivande mark lutar mot vattnet så finns inget behov av dikningsföretag. Vid planering av åtgärder som innebär dämning och fördröjning av vatten i området så är anpassningar till dikningsföretagen nödvändiga. Därför har dikningsföretagens båtnadsområden studerats översiktligt i samband med kartstudierna. Där möjliga åtgärder identifierats har berörda dikningsföretag studerats närmare genom att i akten granska ex. längd och tvärsektioner. Analys av vattenkemi Vattenkemin i tillflödena till Vramsån är dåligt känd. I syfte att få bättre kunskap om vilken belastning vattendagen bidrar till har en synoptisk vattenprovtagning utförts i Tjörningabäcken, Linnekullabäcken, Klintabäcken, Ryabäcken och Rambrobäcken. Analysresultatet har jämförts med halterna i Vramsån och kommenterats utifrån kända förutsättningar och påverkan. Arbetet med provtagning, analys och kommentarer till vattenkemin har genomförts av Alcontrol som också ansvarar för den samordnade recipientkontrollen i Helgeå vattensystem. Vattenkemin redovisas i vidhäftad bilaga. Åtgärdsförslag Här redovisas först en allmän översikt av de åtgärder som rekommenderas i området. Platsspecifika åtgärder för respektive vattendrag redovisas under rubriken Vattendrag, översiktlig beskrivning. Våtmarker Våtmarker bör utformas så att de uppfyller de syften man har i varje enskilt läge. Generellt bör man för både näringsrening, biologisk mångfald och landskapsanpassning sträva efter grunda våtmarker och att anläggning tar vara på de naturliga förutsättningarna på bästa sätt. Markerade vallar och branta slänter ska undvikas både för att förenkla skötsel, gynna mångfald och ur säkerhetssynpunkt. Grunda våtmarker med rik växtlighet och gärna med hög belastning av näringsämnen växer dock igen och man bör räkna med att skötselinsatser kan komma behövas. Våtmarker ska därför normalt skapas med någon manuell regleringsmöjlighet eller tillåtas variera med det naturliga flödet så större ytor kan kommas åt med vanliga jordbruksmaskiner. Särskilt i de fall man förväntar sig sedimenteringsproblem bör man överväga att anlägga någon djuphåla vid inloppet som enkelt kan kommas åt maskinellt för rensning. Ofta är betesskötsel det enklaste och effektivaste sättet att förhindra igenväxning, särskilt om våtmarken varierar en del i vattennivå. I flera mindre vattendrag i Vramsåns vattensystem finns en problematik med låga sommarflöden och uttorkade livsmiljöer. Detta är sannolikt en stor begränsning för den akvatiska faunan, i synnerhet för laxfiskar och stormusslor. Därför har våtmarkers funktion som flödesutjämnande magasin och möjligheter till att fördela vatten över lågflödesperioder haft hög prioritet. 9

10 Vid analys av det omgivande landskapet längs med vattendragen har fokus legat på naturliga lågpunkter dit vatten kan ledas utan påtaglig dämning och intensiv schakt. För retention av näringsämnen och sediment är områden nära reicipienten särskilt intressanta, dvs nära den vattenmiljö som bedöms som skyddsvärd. Skyddszoner Ytavrinning på bar jord medför att det under korta perioder transporteras mycket sediment med högt näringsinnehåll ned i vattendragen. I synnerhet för läckage av fosfor är dessa episoder mycket allvarliga. Att tillskapa av skyddszoner på mark intill vattendraget men också på starkt sluttande mark eller i svackor som leder ytvatten vid kraftiga flöden kan starkt reducera fosfortransporterna till själva bäcken. Sådana ytor kan med fördel skötas med bete eller slåtter. Vid bete måste man vara observant så inte djuren orsakar trampskador, vilket kan ge oönskad sedimenttransport till vattendraget. Det är inte heller önskvärt att djuren får möjlighet att gå ned till vattendraget för att dricka ur denna aspekt men det beror också mycket på bl a hur brant lutning det är ned till vattendraget och hur koncentrerat trampet blir. Längs de inventerade vattendragen är behovet av skyddszoner allmänt större i de jordbruksintensiva områdena. Några specifika sträckor eller platser har inte pekats ut i kartmaterialet. Dikesavfasning/tvåstegsdikning Om möjligt bör vattendrag i öppen jordbruksbygd i vissa delar ges möjlighet att ta mer plats, åtminstone vid höga flöden. Där bäckfåran idag är öppet dikad dominerar huvudsakligen branta kanter och vid kraftiga flöden finns begränsad möjlighet för vattnet att rymmas inom vattendraget vilket kan ge översvämningar på vissa platser. Vattendragets flödesutjämnande och näringsrenande funktion kan väsentligt utökas om man i vissa delar kan vidga fåran så att den tillåts bredda ut över ytterligare några meters bredd vid högre flöden (Figur 1 och 2). I sträckor där vattendraget ligger mycket djupt blir detta kostsamt och nyttan får vägas mot kostnaden för varje enskild plats men principiellt är åtgärden möjlig i stora delar av bäcksträckningen invid jordbruksmark. Några specifika sträckor har inte pekats ut för dessa åtgärder i området. Kulverterade sträckningar är ibland underdimensionerade eftersom de vid genomförande av dikningsföretag är dimensionerade för endast ytavrinning från odlingsmark och inte för dagens högre andel hårdgjorda ytor och för den mindre genomsläppliga åkermarken (till följd av markpackning bl.a.). Figur 1 och 2: Exempel på tvåstegsdikning överst och en mer naturligt anpassad bäckfåra underst. Båda ger väsentligt större flödesutjämnande potential, bättre rening och större utrymme för biologisk mångfald. 10

11 Vandringshinder I Vramsån med biflöden finns mycket stora värden kopplade till strömvattenmiljöer. Kvarndämmen och andra konstruktioner i vattendraget utgör ofta ett hinder för fisken när den vandrar uppströms för att leka. Detta innebär en absolut påverkan på fiskpopulationen men påverkar även de stormusslor som är beroende av fisken som är värd under sitt larvstadie. Vandringshinder i vattendrag skapar en ökad fragmentering och försämrad s.k. konnektivitet, vilket generellt sett är ett stort problem i våra skånska vatten. I Vramsån har man sedan flera årtionden gjort isatser i syfte att gynna fiskens vandring, i synnerhet förbi dämmen i huvudfåran. Laxfiskar (lax, salmo salar och havsöring, salmo trutta) förekommer i princip längs hela huvudfåran och förutsättningarna för lek och uppväxt är mycket goda. Lax och havsöring kan vandra relativt obehindrade högt upp i systemet. Andra fiskarter, som inte har samma simegenskaper s.k. svagsimmande arter, hindras däremot från att fritt röra sig i systemet. I Vramsåns biflöden har arbetet med att åtgärda vandringshinder inte varit lika framgångsrikt och här finns idag ett flertal vandringshinder som bör prioriteras. I föreliggande inventering har ingått att identifiera sådana vandringshinder och föreslå lämpliga åtgärder. Tillförsel av sten/grus Tillgången till lämpliga substrat i inventerade biflöden är i regel god. Något uppenbart behov av tillföra material har inte kunnat identifieras men det är ändå intressant att lokalt kunna arbeta med biotopvård, kanske i samband med att man genomför andra åtgärder. Därför har inga specifika sträckor förslagits för åtgärderna. Där strömvattenförhållanden är gynnsamma finns i varje bäck möjlighet att förstärka värden genom utläggning av grus och sten. Vid en mer genomgripande åtgärdskampanj bör dessa åtgärder kunna ingå för en såväl riktad fiskevårds- som biotopvårdsåtgärd. En kostnadseffektiv planering av punktvisa biotopvårdsåtgärder är att i nära samråd med fiskevårdssakkunnig arbeta med utläggning av block och grus. Beslut om omfattning och plats bör tas med hänsyn till tillgänglighet med maskin, rådande vattenflöden, markbeskaffenhet etc. Arbetet kan i möjligaste mån samordnas med åtgärdande av vandringshinder. Block, sten och grus läggs ut med hänsyn tagen till befintlig sektion enligt eventuell dikesförättning och den avbördningskapacitet som krävs. Detta innebär att det vid val av exakt plats krävs en bedömning av om utläggning kan göras utan risk för dämningsproblem. Om risk för dämning finns så ska åtgärden antingen flyttas eller så ska den avbördande sektionen kompenseras, t ex genom att bäckfåran vidgas. Exempel på en fåra med mer naturlig struktur ses i figur 3. Figur 3: Exempel på naturligt anpassad mindre strömfåra. Utöver illustrerat bör bottenmaterial innehålla grus/sten (typ 0-90mm) för att tillföra bra lekmaterial för havsöring. 11

12 Beskuggning Vattenvårdsplanering i biflöden till Vramsån, Naturcentrum AB 2014 De inventerade vattendragen har idag en relativt god beskuggning i stor utsträckning. Längs vissa sträckor i det öppna jordbrukslandskapet saknas det dock och vissa delsträckor har pekats ut med ett plantering-/beskuggningsbehov. En ökad beskuggning ger också en markant minskad igenväxning i bäckmiljön och kan därmed minska rensningsbehovet. Lämpliga trädslag är lokalt förekommande arter och i fuktiga miljöer är t ex al ett bra val. Översyn av vattenuttag Längs med vattendragen finns ett flertal anläggninar för uttag av vatten till olika ändamål. Det är inte utrett huruvida vattenuttag sker eller i vilken omfattning. Bäckarna har ett relativt begränsat sommarlågflöde, i synnerhet de med sin upprinnelse från söder, och det är inte orimligt att de mindre återkommande är nära uttorkning vid längre torrperioder. En normal lågflödessituation kan handla om något enstaka antal liter per sekund. Dessa sekundliter är ofta av avgörande betydelse för fisken i bäcken och begränsande för populationen totalt sett över året. Därför kan minsta vattenuttag som sker samtidigt endast innebära en stor risk för en direkt påverkan. Det finns med andra ord anledning att se över de vattenuttag som görs ur bäckarna, i synnerhet om investeringar planeras som ska gynna fisk- och naturvärden. Vattenuttag kan möjligen tillåtas om det i övrigt är ett högt eller måttligt högt flöde i vattendraget. Vid lågflödessituationer så bör man vara restriktiv med uttag och hänvisa till tilltåndsplikten. För att underlätta för bedömningar av flöden kan en graderad pegel sättas upp för allmän information. Vidare kan arbetet med våtmarker samordnas med möjligheter att utnyttja dessa till vattenuttag. Finansieringsmöjligheter för åtgärder Generellt är det Länsstyrelsen som administerar de medel som finns allmänt tillgängliga att söka för vattenvårdsåtgärder. Kommuner kan också stötta vattenvårdsåtgärder i vissa fall genom bidrag på olika sätt. Att anlägga Våtmarker är en åtgärd som har god möjlighet att kunna medfinansieras med statliga medel. Miljöinvesteringsstöd för anläggning/restaurering av våtmarker är den primära källan och administreras av Länsstyrelsen. Ersättningsnivå bedöms av Länsstyrelsen i varje enskilt fall och upp till 90 % av faktiska anläggningskostnader (projektering och entreprenad) kan utbetalas mot uppvisande av betalda fakturor. I vissa särskilt gynnsamma lägen kan preliminärt hela kostnaden ersättas. I de fall Länsstyrelsen bedömer kan projekteringskostnader ersättas även om våtmarken inte kan färdigställas av någon anledning. För årlig skötsel och som kompensation för markanspråk utgår dessutom en årlig miljöersättning i de fall åker-, betesmark eller övrig mark tas i anspråk. För åkermark med särskilt höga markvärden och när miljönyttan med våtmarken bedöms vara hög kan dessutom ytterligare ersätning utgå vilket kan vara aktuellt i Vramsåns avrinningsområde. För att gynna skötsel genom beteshävd eller årlig slåtter kan man kombinera stöd till våtmark med betesmarksstöd på de ytor som kan skötas med bete/slåtte r. För samma ytor kan man ev. även få gårdsstöd vilket innebär att stora flacka våtmarker som sänks av årligen och till stor del blir tillgängliga för hävd kan bli en god affär! 12

13 Övriga möjligheter till finansiering av våtmarksprojekt kan finnas genom LOVA eller medel från havsmiljöanslaget om en kommun, vattenråd eller likartad organisation kan stå som sökande. Biotopvårdsåtgärder kan finansieras på olika sätt och primärt administreras stöd genom Länsstyrelsen. Fiskevårdsmedel, fiskeavgiftsmedel, medel för biologisk återställning i kalkade vatten samt kommunala naturvårdsmedel kan alla användas för att stödja fiskevårdsprojekt. Fiskevårdsinsatser kan även finansieras med bidrag ur EU:s fiskefond. Lagrum Åtgärder som föreslås här ska i vissa fall prövas enligt Miljöbalken vilket beskrivs här. Generellt är inga åtgärder exakt lika varandra och det finns alltid skäl att ta kontakt med länsstyrelsen för bedömning i varje enskilt fall. Kostnader finns förenade med anmälan om vattenverksamhet liksom ansökan om dispens från biotop- och strandskyddsbestämmelser. Vid samtidig prövning enligt olika lagrum sätts kostnaden normalt ned. Samråd enligt 12 kap 6 eller tidigt samråd enligt 6 kap 4 är kostnadsfritt. Strandskyddsdispenser hanteras av kommunen medan övriga ärenden hanteras av länsstyrelsen. Berör en åtgärd både strandskydd och exempelvis biotopskydd prövas även strandskyddsärendet av länsstyrelsen. Skyddszoner/biotopvård: Att anlägga skyddszoner på åkermark utmed ett vattendrag är inte något som behöver prövas enligt miljöbalken utan bör vara odelat positivt. Att plantera träd utmed vattendraget behöver normalt inte heller prövas formellt men det bygger på att man gör åtgärder med gott omdöme så ingen risk för skada på växt och djurliv och att det inte försämrar tillgänglighet eller på annat sätt kan komma i konflikt med strandskyddsbestämmelser eller miljöbalkens hänsynsregler. Om dikningsföretag berörs måste detta godkänna plantering eftersom det kan påverka tillgänglighet för rensningsarbeten. Utläggning av sten/grus i vattendrag bör anmälas till Länsstyrelsen som vattenverksamhet om man har för avsikt att förändra vattnets djup eller läge. I de flesta fall är det inte frågan om vattenverksamhet men man bör ändå ta kontakt med Länsstyrelsen för bedömning om man istället bör anmäla det för samråd enligt Miljöbalken 12 kap 6 om åtgärder som väsentligt påverkar platsens naturmiljö. Viktigast för framgång är dock god kontakt med berörda markägare och eventuella dikningsföretag för att undvika att avvattningsintressen riskeras genom uppdämning eller försvårad rensning. Större åtgärder i vattendrag (t ex opmgrävning av större vattendrag eller utläggning av sten/grus påverkar mer än 500 m 2 ) kan behöva tillståndsprövas av Miljödomstolen men det bör avgöras i samråd med Länsstyrelsen som i så fall ändå ska pröva åtgärdens miljöpåverkan i ett tidigt samråd. Våtmarker: Anläggning av våtmarker är anmälningspliktigt om det bedöms vara vattenverksamhet och ytan av våtmarken understiger 5 ha. Vattenverksamhet är bortledning av ytvatten (från t ex kulvert/dike) samt åtgärder som syftar till att förändra vattnets djup och läge. Anläggning av våtmark genom schaktning utan att man tar in något flöde från kulvert/dike eller annat vattendrag ska istället anmälas för samråd till Länsstyrelsen enligt 12 kap 6. Våtmarker över 5 ha anmäls till länsstyrelsen för tidigt samråd (6 kap 4 ) och ska normalt sedan tillståndsprövas av Miljödomstolen. Det finns dock möjlighet för 13

14 verksamhetsutövaren att i vissa fall göra bedömningen att det är uppenbart att inga allmänna eller enskilda intressen skadas och att vattenverksamheten då inte är tillståndspliktig. Vattendrag, översiktlig beskrivning Lindebäck Lindebäck har sin upprinnelse på Linderödsåsen. Avrinningsområdet karakteriseras av relativt småbrutet jordbruk och extensivt skogsbruk med impediment. Vattenmiljön domineras av strömmande vatten med hårdbotten av sten och grus. Högre uppströms dominerar block med inslag av sten. Bäcken är rikligt förgrenad och inbegriper även Mossabäcken. Den goda grundvattentillgången gör vattendraget mindre uttorkningskänsligt och överlag har det mycket fina lek- och uppväxtmiljöer för öring. Flodpärlmussla har observerats liksom skalfragment i nedströms delar. Ett flertal partiella vandringshinder har noterats vid inventeringen liksom tre definitiva (högt uppströms). Bäcken bedöms inte ha några uppenbara behov av omfattande åtgärder. Prioriterade åtgärder är utrivning av partiella vandringshinder och allmänt biotopvårdande åtgärder som iläggning av stenblock, återmeandring och skapande av svämplan. Lindebäck omfattas i del av dikningsföretagen Linnebäckens nygrävningsföretag 1 och 2, Åtgärdsförslag i lista 1. Våtmark (0,8 ha) gränsande till Vramsån. Måttlig reningspotential. Kräver noggrann anpassning till befintlig landskapsbild och såväl biologiska- som fiskeribiologiska värden men kan rätt utformad bli ett värdefullt tillskott för biologisk mångfald och en rad rödlistade arter. Inom och i angränsande 14

15 områden finns möjlighet att skapa en stor variation av livsmiljöer. En del av flödet bör sannolikt ledas igenom. Utlopp måste anpassas väl för vandrande fisk (hindra stigande fisk) och utformningen ska anpassas för att minimera risken att våtmarken blir en fälla för vandrande fisk. Åtgärden bedöms vara kostnadseffektiv och inte innebära någon dämning i Lindebäck. Värden i berört område ska bedömas innan åtgärd. Bilden visar den föreslagna våtmarksytan (nedlagd grustäkt). Infällt är höjdreferens från Grid 2+ som illustrerar Lindebäcken längst till vänster (10m), grustäkten centralt (75-150m) och Vramsån til höger ( m). Det gula strecket visar skärningen i den inklippta tvärsektionen. Vandringshinder 15

16 16

17 17

18 Bilden visar ett typiskt partiellt hinder i Lindebäck Foto på partiellt hinder vid Lindemölla Längs Lindebäcks sträckning har ett större antal partiella vandingshinder noterats. Flera hinder är av tillfällig art men kräver dock en översyn för att garantera fri passage för havsöring. Definitiva hinder finns högt uppströms och bedöms inte vara motiverade att åtgärda i nuläget. Förslagsvis åtgärdas partiella hinder genom utrivning med priroritet från Vramsån och uppströms. Sätarödsbäcken Sätarödsbäcken har även den sin upprinnelse på Linderödsåsen. Avrinningsområdet karakteriseras av relativt småbrutet jordbruk och extensivt skogsbruk med impediment. Vattenmiljön domineras av strömmande vatten med hårdbotten av sten, block och grus. Bäcken är förgrenad och uttorkningskänslig särskilt i nedströms del. Strukturellt finns såväl lek som uppväxtmiljöer för öring. Ingen fisk observerades vid inventeringen. Definitivt vandringshinder har noterats längst nedströms. Bäcken bedöms påverkas främst av låga vattenföringar sommartid liksom av de hinder som finns för fisk. Prioriterade åtgärder är utrivning av vandringshinder och allmänt biotopvårdande åtgärder som iläggning av stenblock, återmeandring och skapande av svämplan. Möjligheten att leda det närliggande vattendraget Björkeredsbäcken till Sätarödsbäcken bör utredas vidare. Tillsammans har de ett betydligt större flöde och bör kunna bli mindre känsliga för uttorkning. 18

19 Åtgärdsförslag i lista 1. Våtmark (drygt 1,5 ha) intill Sätaröds Gård. Måttlig reningspotential. Kräver noggrann anpassning till befintlig landskapsbild och såväl biologiska- som fiskeribiologiska värden men kan rätt utformad bli ett värdefullt tillskott, inte minst den nyskapade strömvattenmiljön. En del av flödet bör sannolikt ledas igenom. Utlopp måste anpassas väl för vandrande fisk (hindra stigande fisk) och utformningen ska anpassas för att minimera risken att våtmarken blir en fälla för vandrande fisk. Åtgärden bedöms vara kostnadseffektiv och inte innebära någon dämning i Sätarödsbäcken. Möjlighet att utnyttja magasinerat vatten till bevattning bör utredas vidare om intresse för det finns. Värden i berört område ska bedömas innan åtgärd. Sätarödsbäcken omfattas i nedre delar av dikningsföretaget Sätesholms dikningsföretag 1- V. Höjdmässigt finns möjligheten att leda flöde från grannbäcken Björkeredsbäcken till Sätarödsbäcken. Topografiskt verkar det naturligt att de båda flöden rinner samman. Härigenom minskar känsligheten för uttorkning och bestående värden kan potentielt skapas i nedströms del. Förutsättningarna bör utredas vidare. 19

20 Vandringshinder Vattenvårdsplanering i biflöden till Vramsån, Naturcentrum AB

21 Bilden visar Sätarödsbäcken strax uppströms vandringshindret, uttorkad. Vandringshindret i Sätarödsbäcken utgörs av ett betonggjutet utskov i anslutning till en mindre bro. Hindret kan enklast åtgärdas genom att bäckbotten nedströms skibordet byggs upp med block och sten. Bertebäcken Bertebäcken har sin upprinnelse väster om Venestad. Avrinningsområdet karakteriseras av relativt småbrutet jordbruk och extensivt skogsbruk med impediment, i synnerhet i uppströmsdelar. Vattenmiljön domineras av strömmande vatten med hårdbotten av sten, block och grus. Bäcken är ett biflöde till Tjörningabäcken och saknar i princip öppna förgreningar. Strukturellt finns såväl lek som uppväxtmiljöer för öring. Fisk observerades vid inventeringen. Ett partiellt vandringshinder har noterats inom inventerat område. Bäcken bedöms ha värden för stormusslor och fisk, kopplingen till Tjörningabäcken höjer värdepotentialen. Bertebäcken omfattas av Skättilljunga dikningsföretag Bäcken bedöms påverkas främst av näringsläckage och av eventuella rensningsåtgärder. 21

22 Prioriterade åtgärder är beskuggning i nedströms öppna och rätade sträckning. Dessutom är biotopvårdsåtgärder med återmeandring och tillskapande av svämplan angelägna åtgärder. Några intressanta våtmarkslägen har inte kunna identifieras inom inventeringsområdet. Vandringshinder 22

23 Vandringshindret i Bertebäcken utgörs av ansamlat material i en förträngning. Hindret kan enklast åtgärdas genom rensning av organiskt material och eventuellt vidgas sektionen för att förhindra framtida problem. Tjörningabäcken Bilden visar det partiella vandringshindret i Bertebäcken Tjörningabäcken har sin upprinnelse strax norr om Venestad där den förgrenar sig i ett flertal mindre bäckar. Avrinningsområdet karakteriseras av jordbruksmark kring Venestad och i nedströms del. Extensivt skogsbruk med impedimentsmark dominerar området uppströms Venestad och mellan Venestad och Skättilljunga. Vattenmiljön domineras av svagt till måttligt strömmande vatten med moränbotten med grus, sten, block. Strukturellt finns såväl fina lek- som uppväxtmiljöer för öring. Bäcken hyser rikligt med öring som i första hand är havsvandrande. Inga vandringshinder har noterats i inventerat område. I vattenmiljön återfinns såväl tjockskalig målarmussla som flodpärlmussla. Bäcken bedöms påverkas allmänt av näringsläckage från jordbruksmark och enskilda avlopp. Vissa delar är rätade och eventuellt påverkade av rensningar (strax nedströms Venestad). Prioriterade åtgärder är allmänt biotopvårdande åtgärder som iläggning av stenblock, återmeandring och skapande av svämplan. Plantering av beskuggande vegetation kan gynna nedströms sträcka. Några våtmarkslägen har inte indentifierats inom inventerat område. Området kring Venestad kan eventuellt ha intressanta våtmarkslägen. En våtmark högt upp i systemet bör anpassas restriktivt med hänsyn till de höga värden som finns nedströms. Tjörningabäckens nedre del omfattas av dikningsföretaget Skättilljungabäcken

24 24

25 Åtgärdsförslag i lista 1. Plantering av beskuggande vegetation i nedströms del där bäcken idag är delvis exponerad för solinstrålning. Strukturellt finns här en värdefull vattenmiljö men solexponering bidrar till bitvis kraftig vegetation som kan inverka negativt på livsmiljön. 25

26 Ryabäcken Vattenvårdsplanering i biflöden till Vramsån, Naturcentrum AB 2014 Ryabäcken har sin upprinnelse strax väster om Ovesholm, vid Ovesholms Gård. Avrinningsområdet karakteriseras av jordbruksmark och skogsmark i ungefär lika delar med något mer jordbruksmark än exempelvis Tjörningabäcken. Vattenmiljön domineras av strömmande vatten med moränbotten med grus, sten, block. Strukturellt finns såväl fina lek- som uppväxtmiljöer för öring. Bäcken hyser rikligt med öring som i första hand är havsvandrande. Ett par partiella hinder har noterats i inventerat område. I vattenmiljön har varken tjockskalig målarmussla eller flodpärlmussla påträffats trots att förutsättningarna lokalt ser goda ut. Bäcken bedöms påverkas av näringsläckage från jordbruksmark och enskilda avlopp, det förra i större utsträckning än grannbäcken i väster. Stora delar är rätade och påverkade i viss utsträckning av rensningar. Prioriterade åtgärder är utrivning av partiella hinder liksom allmänt biotopvårdande åtgärder som iläggning av stenblock, återmeandring och skapande av svämplan. Plantering av beskuggande vegetation kan gynna en nedströms värdefull sträcka. Två våtmarkslägen har indentifierats inom inventerat område samt ett i strax anslutning till detsamma. Våtmarkerna kan bidra till ökad retention av näringsämnen i första hand men även till biologisk mångfald i landskapet. 26

27 Åtgärdsförslag i lista 1. En våtmark om drygt 1 ha kan skapas genom schakt och dämning vid mynningen av ett täckdikningssystem ingående i ett dikningsföretag, Marielund 13, 1956 (se rött streck). Topgografiskt är förutsättningarna gynnsamma, dock krävs en lokal markhöjning söderut och en viss dämning i befintligt öppet dike som kan ingå i föreslagen våtmarksyta. Våtmarken har stor reningspotential och med rätt utformning med flacka slänter och varierad strandlinje kan värden skapas för fågelliv och även för amfibier (strandpadda finns lokalt). Våtmarken anläggs med möjlighet att reglera vattennivån efter behov. Samordning med bevattningsintressen bedöms som möjligt. 2. En större våtmark om upp mot 5 ha kan skapas i en svacka i landskapet dit flera täckdikessystem mynnar (ingår i dikningsförättning, se röda streck). Fallet till området bedöms som stort varför en viss 27

28 dämning över markytan är möjligt. Ryabäckens huvudfåra har tidigare gått genom området men är efter förrättning förlagd österut. Våtmarken har en betydande reningspotential men även ett värde för biologisk mångfald och ett tätortsnära läge (Tollarp). Vatten från Ryabäcken kan enkelt tillföras våtmarken via en äldre kanal men då begränsningar i avrinning nedströms misstänks är detta inte att rekommendera utan ytterligare utredning. 28

29 29

30 Våtmarksförslag med direkt avrinning till Vramsån. I en större svacka finns goda förutsättningar att skapa en våtmark om ca 2,5 ha. Till området rinner ett täckdikat system som ingår i ett dikningsföretag, Nöbbelöv Fallet till området bedöms som gott varför förutsättningar att dämma över markyta kan fungera med mindre anpassningar. I övrigt tillskapas ytan genom schakt (i huvudsak matjord) och en markhöjning österut (dämning). Utformning anpassas i övrigt till omgivande höjder med möjlighet till avsänkning av vattennivån vid behov. Möjlighet till utnyttjande av magasinerat vatten till bevattning bedöms som goda. Vandringshinder I Ryabäcken noterades ett par partiella vandringshinder. Dessa åtgärdas enklast genom rensning/utrivning manuellt. Vid det partiella hindret vid Marielunds Gård, se foto försättsbladet, bör syftet med det konstgjorda dämmet utredas vidare, eventuellt finns det en koppling till vattenförsörjning av ett kanalsystem vid gården. Rambrobäcken Ryabäcken har sin upprinnelse i Ovesholm samhälle. Avrinningsområdet karakteriseras av jordbruksmark som är mer eller mindre intensivt brukad. Arealer med gräs- och betesmark är betydande. Jordmånen varierar och delar av avrinningsområdet domineras av genomsläppliga, lätta jordar. Vattenmiljön domineras av måttligt strömmande vatten med moränbotten med sand, grus och sten. Strukturellt förekommer såväl fina lek- som uppväxtmiljöer för öring. Bäcken hyser öring som i första hand är havsvandrande. Ett partiellt hinder och två definitiva har noterats i inventerat område. I vattenmiljön har varken tjockskalig målarmussla eller flodpärlmussla påträffats. Bäcken bedöms påverkas allmänt av näringsläckage från jordbruksmark och enskilda avlopp. Stora delar är rätade och påverkade av rensningar. Beskuggande vegetation saknas eller finns i begränsad utsträckning i stora delar. Rambrobäcken omfattas bl.a. av dikningsföretaget; Rambrobäcken Prioriterade åtgärder är utrivning av hinder, plantering av beskuggande vegetation liksom allmänt biotopvårdande åtgärder som iläggning av stenblock, återmeandring och skapande av svämplan. 30

31 Plantering av beskuggande vegetation kan gynna en nedströms sträcka. Ett våtmarksläge har indentifierats inom inventerat område strax innan mynningen i Vramsån. Våtmarken kan bidra till ökad retention av näringsämnen i första hand men även till biologisk mångfald i landskapet. 31

32 Åtgärdsförslag i lista 32

33 1. En våtmark om drygt 3 ha kan skapas genom schakt och viss dämning, ev. med mynning direkt till Vramsån. Ett delflöde leds av från huvudfåran med anpassningar till fisk. Med fördel medges en större avledning vid högre flöden. Topgografiskt är förutsättningarna mycket gynnsamma, dock förutsätts en lokal mindre markhöjning söderut. Våtmarken har stor reningspotential och med rätt utformning med flacka slänter och varierad strandlinje kan värden skapas för bl.a. fågelliv. Våtmarken anläggs med möjlighet att reglera vattennivån efter behov. Samordning med bevattningsintressen bedöms som möjligt. Vandringshinder Bilden visar utskoven från dammen. Vattendjup saknas nedströms varför fisk inte kan hoppa, trots den ringa höjden. I Rambrobäcken noterades ett partiellt och två definitiva vandringshinder. Dessa åtgärdas genom anläggning av omlöp/ uppbyggnad av botten vid den nyligen restaurerade kvarndammen alternativt utrivning. Det partiella hindret kan enkelt åtgärdas med manuell rensning. 33

34 Oretorpsbäcken Vattenvårdsplanering i biflöden till Vramsån, Naturcentrum AB 2014 Oretorpsbäcken har sin upprinnelse i skogsmarkerna vid Maltesholms Gård. Avrinningsområdet karakteriseras i nedre delar av jordbruksmark med inslag av skogsmark. Vattenmiljön domineras av lugnflytande till svagt strömmande vatten (gäller inventerat område) med i huvudsak finsedimentbottnar med inslag av grus och sten. Strukturellt saknas i inventerat område lek- och uppväxtmiljöer för öring. Markerna i omgivningen bedöms som lätta med stort inslag av sand. Oretorpsbäcken torkar i regel ut i nedre delar under torra somrar, vilket såklart påverkar värden i bäcken negativt. Bäcken är mycket flack och omfattas i stor del av dikningsföretaget; Hommentorp, Oretorps dikningsföretag Bäcken bedöms påverkas primärt av uttorkning men även av rensningsåtgärder och avsaknad av svämplan. Prioriterad åtgärd för bäcken är att försöka skapa våtmarksyta i uppströms delar som kan fördela vatten till perioder med torka och därigenom gynna fauna i vattenmiljön, eventuellt även fisk. Ur Vramsåns synpunkt bör en prioriterad åtgärd dessutom vara skapande av en våtmark i nedströms del med stor näringsrenande funktion. 34

35 35

36 Åtgärdsförslag i lista Vattenvårdsplanering i biflöden till Vramsån, Naturcentrum AB En våtmark om drygt 2 ha kan skapas genom mindre schakt och dämning vid mynningen av Oretorpsbäcken, längs med Vramsån. Vatten kan, eventuellt i sin helhet, ledas av till våtmarken utan konflikt med dikesföretaget då höjdförutsättningarna är gynnsamma. Våtmarken har stor reningspotential och med rätt utformning med flacka slänter och varierad strandlinje kan värden skapas för fågelliv och annan fauna längs Vramsån. Våtmarken anläggs med möjlighet att reglera vattennivån efter behov och anpassas till befintliga naturvärden. Det är också av stort värde att Vramsån kan översvämma området i lika omfattning som sker idag. 2. En våtmark om upp till 10 ha kan skapas genom schakt och dämning vid en svacka på idag brukad jordbruksmark. Tillkommande kulvertar kan tillåtas mynna öppet i våtmarken, eventuellt krävs anpassning av kulvertars läge. Anpassningar krävs också av omgivande dränering så att inte markanvändning försämras. Våtmarkens utlopp utformas reglerbart och med möjlighet till avsänkning vid behov. En mindre kontinuerlig tappning kan skapas så att nedströms vattenmiljöer garanteras vatten även under längre torrperioder. Överskott av magasinerat vatten kan användas för bevattningsändamål. 36

37 Klintabäcken Klintabäcken har sin upprinnelse i skogsmarkerna väster om Maltesholms Gård. Avrinningsområdet karakteriseras i nedre delar av jordbruksmark och högre upp av skogsmark. Vattenmiljön domineras av svagt strömmande till strömmande vatten (gäller inventerat område) med i huvudsak sand- och grusbottnar med inslag av sten och block. Strukturellt finns i inventerat område fläckvis lekmiljöer och i större utsträckning uppväxtmiljöer för öring. Markerna i omgivningen bedöms som lätta med stort inslag av sand. Klintabäcken torkar i regel ut i nedre delar under torra somrar, vilket såklart påverkar värden i bäcken negativt. Vid inventeringen var bäcken torrlagd men tydliga spår fanns kvar efter havsöringens lek. Klintabäcken omfattas inte av något dikningsföretag. Bäcken bedöms påverkas primärt av uttorkning men även av rensningsåtgärder och avsaknad av svämplan. Prioriterad åtgärd för bäcken är att försöka skapa våtmarksyta i uppströms delar som kan fördela vatten till perioder med torka och därigenom gynna fauna i vattenmiljön, i synnerhet fisk. 37

38 38

39 Åtgärdsförslag i lista 1. En våtmark om drygt 1 ha kan skapas genom restaurering av en äldre kvarndamm. Restaureringen består av dels renovering och anpassning av utloppsdämmet, med fri väg för fisk. Dessutom krävs en rensning av i kvarndammen pålagrat organiskt material och sediment. Våtmarkens utlopp utformas reglerbart och med möjlighet till avsänkning vid behov. En mindre kontinuerlig tappning kan skapas så att nedströms vattenmiljöer garanteras vatten även under längre torrperioder. Överskott av magasinerat vatten kan användas för bevattningsändamål. Våtmarken anläggs med möjlighet att reglera vattennivån efter behov och anpassas i övrigt till befintliga naturvärden. Linnekullabäcken Linnekullabäcken har sin upprinnelse i skogsmarkerna kring Svenköps samhälle. Avrinningsområdet karakteriseras i nedre delar av jordbruksmark men i övrigt av skogsmark med inslag av minde arealer jordbruksmark. Vattenmiljön domineras av strömmande till kraftigt strömmande vatten med i huvudsak sten- och grusbottnar med inslag av block. Strukturellt finns exceptionellt fina lek- och uppväxtmiljöer för öring. Linnekullabäcken har ett lågt sommarflöde men bedöms inte riskera att torka ut helt med undantag av den nedersta sträckan där jordmånen domineras av lätta sandjordar. De exceptionellt fina bottenmiljöerna i kombination med de stora arealerna skogsmark, dvs ett relativt klart och rent vatten, gör förutsättningarna, såvitt kan bedömas, som mycket goda för stormusslor. Trots att man vid inventeringen särskilt eftersökt rester från musslor påträffades inget, vilket är anmärkningsvärt. Den synoptiska undersökningen av vattenkemin visade extremt höga fosforhalter. Någon förklaring till de höga halterna kunde inte hittas i fält. I nedströms del har ett vandringshinder noterats. Prioriterad åtgärd för bäcken är att skapa fria vandringsvägar för fisk samt åtgärda eventuella punktkällor för fosfor. Åtgärder som gynnar aktiv spridning av stormusslor till bäckens fina miljöer är av stort intresse. 39

40 Vandringshinder Ett anlagt dämme i huvudfåran hindrar idag fisk från att nå uppströms liggande lek- och uppväxtmiljöer. Dämmet är enligt ägaren till för att gynna fisken men har tidigare använts i samband med verksamhet. Dämmet bör antingen tillståndsprövas eller utrivas skyndsamt. Bilaga, Synoptisk undersökning av vattenkemin 40

41 Vattenundersökningar i biflöden till Vramsån Vattenundersökningar har utförts i fem biflöden till Vramsån. Undersökta vattendrag redovisas med nummer, namn och koordinater i tabell 1. Varje biflöde har undersökts med en provpunkt. I undersökningen har även provtagning i Vramsån före utflödet i Helgeån vid lokal 32L (620171/139841) ingått som referens. Provtagningen i biflödena utfördes Tabell 1. Provtagningspunkter för vattenundersökningar i biflöden till Vramsån Nr Namn Koordinater (RT g V) 1 Tjörningabäcken Linnekullabäcken Klintabäcken Ryabäcken Rambrobäcken Samtliga analysresultat redovisas i tabell 4 samt på därefter följande resultatsidor för respektive biflöde/provpunkt. På resultatsidorna redovisas provtagningsuppgifter, analysresultat, tillståndbedömning, metodik, fördelning av fosfor- och kvävefraktioner, jämförelser med normalvärden för Vramsån vid 32L med avseende på fosfor och kväver samt kortfattade kommentarer till analysresultaten. I efterföljande text görs en översiktlig bedömning och jämförelse mellan de olika provtagningspunkterna med avseende på fosfor och kväve. Bedömningar har gjorts med utgångspunkt från klassgränser som anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag (1999). Fosfor Totalfosfor anger hur mycket fosfor som totalt finns i vattnet. Alla olika fraktioner ingår, såväl oorganiskt och organiskt partikulärt bunden fosfor, som oorganiskt och organiskt löst fosfor. Det finns dock ingen tydlig gräns mellan partikulärt och löst fosfor. Löst fosfor analyseras efter att vattnet filtrerats genom ett 0,45 µm membranfilter. Partikelbunden fosfor beräknas som skillnaden mellan totalfosfor före och efter filtrering. Löst fosfatfosfor analyseras i sur miljö efter filtrering. Den sura miljön kan dock göra att fosfor bundet i vissa lösta organiska syror och fosfatfosfor bundna till lerpartiklar <0,45 µm kommer att ingå i analysen. Vid undersökningarna av biflöden till Vramsån uppmättes totalfosforhalter mellan 29 och 140 µg/l (Figur 1), vilket kan anses vara höga till extremt höga halter. Den högsta fosforhalten uppmättes i Linnekullabäcken. I detta biflöde var fosforhalten extremt hög och fosforn förelåg till allra största delen som partikulärt fosfor. Detta verifierades av att vattnet var måttligt grumligt enligt noteringar i fält. Halten av fritt fosfatfosfor var förhållandevis låg i detta biflöde. Den högsta fosfatfosforhalten uppmättes i Rambrobäcken. I detta biflöde var totalfosforhalten mycket hög. I övriga biflöden var totalfosforhalterna höga och fosforn förelåg i ungefär lika stora delar som partikulärt fosfor och fritt fosfatfosfor. Lägst fosforhalter noterades i Klintabäcken.. I Vramsån vid lokal 32L var fosforhalten inom ramen för höga halter (44 µg/l) och i nivå med vattendragets normalvärden för säsongen. 41

42 Fosfor (µg/l) Övrigt fosfor Fosfatfosfor filtrerat Partikulärt fosfor 0 Tjörningabäcken Linnekullabäcken Klintabäcken Ryabäcken Rambrobäcken Figur 1. Fosforhalter i biflöden till Vramsån Utifrån uppmätta fosforhalter och, i fält, uppskattad vattenföring kan transporten av fosfor i de olika provtagningspunkterna beräknas enligt tabell 2. Den största transporten till Vramsån skedde från Ryabäcken och Rambrobäcken följt av Linnekullabäcken och Tjörningabäcken. Tabell 2. Uppskattad vattenföring, uppmätt totalfosforhalt och beräknad fosfortransport vid respektive provtagningspunkt för vattenundersökningar i biflöden till Vramsån Nr Namn Vattenföring Totalfosfor Fosfortransport l/s µg/l kg/dygn 1 Tjörningabäcken ,19 2 Linnekullabäcken ,24 3 Klintabäcken ,10 4 Ryabäcken ,32 5 Rambrobäcken ,29 Kväve Totalkväve anger hur mycket kväve som totalt finns i vattnet. Såväl organiskt kväve (löst och partikulärt) som oorganiskt kväve (ammonium-, nitrit- och nitratkväve) ingår. Organiskt kväve beräknas som skillnaden mellan totalkväve och summan för ammonium-, nitrat- och nitritkväve. Ammoniumkväve är en mellanprodukt i den bakteriella nedbrytningen av organiskt bundet kväve. Normalt är ammoniumkvävehalterna låga, eftersom ammoniumkväve omvandlas till nitrit- och nitratkväve (nitrifikation) i närvaro av syrgas. Ammoniumkväve kan dock förekomma i högre koncentrationer vid syrefria betingelser eller vid direkta utsläpp av ammonium. Riktvärdet för ammoniumkväve i laxfiskvatten är ca 30 µg/l (ca 160 µg/l i andra fiskvatten) och miljökvalitetsnormen är ca 800 µg/l (SFS 2001:554). Giftigheten för ammonium är dock kopplad till den icke joniserade formen av ammonium (ammoniak). Halten ammoniak beror av ph-värdet, temperaturen och koncentrationen av ammonium. Ju högre ph-värde och temperatur desto större andel ammoniak i förhållande till ammonium. Riktvärdet för ammoniak i såväl laxfiskvatten som andra fiskvatten är 5 µg/l och miljökvalitetsnormen är 25 µg/l (SFS 2001:554). Vid undersökningarna av biflöden till Vramsån uppmättes totalkvävehalter mellan 1700 och 5900 µg/l (Figur 2), vilket kan anses vara mycket höga till extremt höga halter. Den högsta kvävehalten uppmättes i Rambrobäcken. I detta biflöde var kvävehalten extremt hög. I övriga biflöden var kvävehalterna mycket höga. 42