Lärplattan som ett komplement till lärande i förskolan

Transkript

1 Lärplattan som ett komplement till lärande i förskolan En kvalitativ studie om pedagogers erfarenheter kring användningen av lärplattan i förskolan i språkutvecklingssyfte Bianca Andersson och Julia Ljubimova Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen Självständigt arbete 15 hp, GN eller AN Förskoledidaktik Kurs- eller utbildningsprogram (210 hp) Vårterminen 2019 Handledare: Anna Palmer Examinator: Ida Bertell English title: ipad as a complement tool for learning in preschool - A qualitative study of how preschool teachers describe their experience of ipads in preschool by language development purpose

2 Lärplattan som ett komplement till lärande i förskolan En kvalitativ studie om pedagogers erfarenheter kring användningen av lärplattan i förskolan i språkutvecklingssyfte Bianca Andersson, Julia Ljubimova Sammanfattning I denna studie har vi som syfte att undersöka hur pedagoger i förskolan uppfattar användandet av lärplattan som medierande artefakt, samt om hur de använder dessa i arbetet med barns språkutveckling. För att undersöka detta har vi samlat in data genom intervjuer. Vi har använt oss av kvalitativ analysmetod för att analysera våra intervjuer. Det empiriska materialet har sedan analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Studiens resultat visade att pedagoger bör ha kompetens och intresse för att kunna använda digitala verktyg som ett komplement till lärandet. Pedagogerna påpekar vikten av pedagogstyrda aktiviteter för att lärandet ska formas på rätt sätt. Slutsatsen är att digitala verktyg främjar språkutvecklingen och lärandet hos barnen under förutsättningen att rätt metoder används. Kunskap och kompetens är nödvändiga för att utföra rollen som pedagog och genomföra arbetsuppgifter i enlighet med läroplanens tydliga mål. Nyckelord Digitala verktyg, lärplatta, förskola, mediering, artefakt, stöttning.

3 Innehållsförteckning Förord... 1 Inledning... 1 Tidigare forskning... 2 Syfte och frågeställningar... 5 Teoretiskt perspektiv... 5 Sociokulturellt perspektiv:... 5 Mediering/Artefakter... 6 Stöttning... 8 Metod... 9 Val av metod... 9 Urval och avgränsningar Undersökningsmaterial/personer...11 Genomförande Databearbetning och analysmetod Forskningsetiska överväganden Studiens kvalitet Resultat och analys Del 1: När, hur och på vilka sätt används de digitala verktygen med barnen? Del 2: På vilka sätt stöttar digitala verktyg barns språkutveckling? Sammanfattning Diskussion Pedagogernas kompetens/förhållningsätt kring digitala verktyg Pedagogstyrt lärande i undervisningen Betydelse för praktiken och professionen Slutsatser... 29

4 Vidare forskning Referenser Bilaga Bilaga

5 Förord Det här examensarbetet är skrivet av Bianca Andersson och Julia Ljubimova. Vi studerar vår sista termin på förskollärarprogrammet vid Stockholms Universitet. Under våra VFU-perioder har vi uppmärksammat bristen kring användandet av digitala verktyget i ett lärande- och undervisningssyfte. Vi fann barn utan tillräckliga språkfärdigheter, och det resulterade i vårt intresse till hur man kan tillämpa de digitala verktygen i ett språkstimulerande syfte i undervisningen. Fördelning av arbetsuppgifter Vi delade upp det genom att på eget håll börja läsa olika artiklar kring den tidigare forskningen. De artiklarna som vi ansåg vara relevanta diskuterade vi tillsammans och sedan sammanfattade. Sedan valde vi tillsammans ut de begreppen som vi tyckte var relevanta i vårt teoriavsnitt. Vi delade sedan upp begreppen oss emellan och skrev om dem från var sitt håll. Vi skickade alltid det vi hade skrivit till varandra för att kunna läsa och ge kommentarer. All data har vi bearbetat tillsammans när vi träffades och sedan analyserat dem. Innan vi började med analysen sammanställde vi alla resultat och diskuterade tillsammans kring dem. Sedan skrev vi analysen och diskussionen tillsammans, samtidigt som vi pratade om det materialet som vi hade tillgängligt. Inledning Vi har valt att forska kring detta ämne eftersom vi inser hur viktigt det är att pedagogerna har den kompetens som krävs kring digitala verktyg i dagens samhälle där mycket har blivit digitaliserat. Tidigare forskning anser att digitala verktyg ska användas som ett komplement inom lärandet samt språkstimulering i förskolan. På våra tidigare VFU-platser har vi observerat strukturen kring lärplattorna och pedagogernas förhållningsätt till dem. Det har uppmärksammats att pedagogerna på vår VFU-plats ofta använde de digitala verktygen när barnen hade fri lek och inte i ett lärande syfte. Barnen fick sitta fritt med lärplattorna och det fanns inte någon riktig struktur. Läroplanen säger att pedagogerna ska stimulera barns språkutveckling med hjälp av teknik, men ofta besitter inte pedagogerna den kunskapen eller så följs det inte upp. Pedagogerna får ofta inte heller det utrymmet som de behöver så som tid, resurser samt utbildning. Vi har upplevt att pedagogerna inte använder de digitala verktygen i undervisnings- och lärandesyfte. Pedagogerna har ofta brist på kunskap samt uppföljning kring ämnet. Samtidigt som många pedagoger inte anser det vara relevant i förskolan då barnen ofta leker med en platta när de är hemma. 1

6 Studien kommer att genomföras genom intervjuer med pedagoger på olika förskolor och vi kommer att analysera studien med hjälp av det sociokulturella perspektivet. Tidigare forskning Tidigare forskning visar vikten av lärandet genom de digitala verktygen. Ett samspel mellan barn och barn samt barn och pedagog bildas. Samtidigt bör man förnya undervisningsmetoden så att det inte blir allt för vardagligt. Men rätt inställning så kommer man kunna använda verktygen och hitta nya sätt att omforma innehållet kring undervisningen. I det här stycket redogörs det för tidigare forskning som gäller om digitala verktygen i förskolan. Vi har valt att lyfta fram hur digitala verktyg kan bidra till språkundervisningen i förskolan samt hur pedagogernas förhållningsätt påverkar undervisningen. Klerfelt (2007) skriver i sin studie om ett digitaliserat samhälle där fler pedagoger har börjat fundera kring bemötandet av intresset från barnen gentemot media samt möjligheten till användningen av de digitala verktygen i förskolan till undervisningen. Klerfelt (2007) nämner att det finns pedagoger som har haft en mer negativ inblick när det kommer till att använda digitala verktyg, därför belyser hon i sin studie hur man kan använda digitala verktyg för barns berättelser ur ett lärandesyfte i förskolan. I studien berättas det om pedagogernas olika strategier för att lyfta fram de olika möjligheterna kring barnens erfarenheter kring media. Eftersom pedagogerna använder sig av ett verbalt språk och gester skapas det en interaktion mellan pedagog och barn. Genom att samtala med barnen får man möjligheter till utveckling av den språkliga förmågan. Samtidigt som barnen lär sig av varandra genom att använda fantasin när de berättar. Barnen delar med sig om historier om sina liv i deras berättelser skriver Klerfelt (2007). Med hjälp av barnens berättelser skapas länkar mellan mediakultur och pedagogisk praktik. Samtidigt finns det även barn som inte har samma mediaerfarenhet som andra barn. Där är det viktigt att pedagogerna är närvarande och stöttar barnen i att vara aktiva och kreativa. De vuxnas närvaro är en viktig aspekt i den studien (Klerfelt, 2007). Ljung Djärf (2004) undersökte pedagogernas förhållningsätt och agerande ur ett sociokulturellt perspektiv gentemot digitala verktyg i vardagen i sin studie. Studien visade att digitala verktyg används mer till lek samt att barnen har olika möjligheter av tillgång till dem. Ljung-Djärf (2004) undersökte tre olika förhållningssätt vilka är skyddande, stödjande och vägledande. Den skyddande miljön handlar om hur barnen blir skyddade gentemot de digitala verktygen genom att begränsa barnens intresse av det digitala verktyget där tiden inte ska vara fråntagen gällande andra aktiviteter. 2

7 Barnen skyddas från avbrott från andra barn då barnet blir lämnat ensam, samt oaktsam hantering vilket i sin tur resulterar till mindre problem för pedagogerna. Här är det personalens ansvar att ha kontroll över användandet av lärplattan. I den stödjande miljön menar Ljung-Djärf (2004) att pedagogerna är tillgängliga och stöttar barnen. Interaktionen som skapas runt lärplattan erbjuder till möjligheter att utvecklas och lära tillsammans med pedagogernas stöd och uppmuntran. Den vägledande miljön handlar om personalen engagemang. Genom att ha barnens intresse i fokus menar hon att pedagogerna utmanar till lärandet. Här blir det även viktigt att uppmärksamma de barnen som inte visar intresse för de aktiviteterna som erbjuds att stimulera detta samt involvera alla barn. I Bergman och Fors (2015) studie har man gjort en undersökning med hjälp av främst enkäter och forskningscirklar för att förstå pedagogers kunskap kring lärplattan samt hur det används i ett lärande syfte för ökad utveckling och förståelse kring barns lärande. Studiens syfte handlar om pedagogernas erfarenhet samt vad pedagogerna anser kring lärandet av lärplattan och vad den har haft för effekt kring barnens utveckling och lärande. Det fanns två utarbetade enkäter där den första hade mycket fokus på barnens delaktighet samt personalens bedömning kring intresset inom språk och matematik. Den andra enkäten handlade om digitala verktygs påverkan i förskolan. Men hjälp av datainsamlingsmetoder och videoinspelning dokumenterades lärplattans användning i förskolan. Bergman och Fors (2015) observerade genom att barnen utförde aktiviteter både i grupp men även individuellt - en tydlig ökning av ett kollaborativt lärande. Man kunde observera att de äldre barnen som inte har svenska som modersmål tillsammans med pedagoger utvecklades med hjälp av imitation av svenska språket. Medan de yngre barnen, som i studien av Flewitt, Messer och Kurcirkova (2014) lärde sig de touch - tekniken, men även imitation och samspel med andra. Bergman och Fors (2014) beskriver även det kollaborativa lärandet som något positivt då det hjälper barnen i deras individuella tänkande, språk och interaktion. En studie som utfördes av Flewitt, Messer och Kucirkova (2014) handlar om hur barn interagerar med varandra i olika aktiviteter i samspel med digitala verktyg. I den studien har man undersökt hur lärplattor används som ett stödjande komplement i barnens litteracitet, det vill säga vad det finns för potential till utveckling av litteracitet hos barn i yngre åldrar. Metoden man använde sig av var semistrukturerade intervjuer samt videoobservationer som man utförde både innan och efter studien. I videoobservationerna använde man sig av mer traditionell teknik så som lärplattor och böcker (Flewitt et al. 2014). Metoden som användes i den här studien har återspeglats utifrån ett sociokulturellt perspektiv där barnens lärande definieras. Med hjälp av den metoden får man inblick i hur litteracitet hos barn är en medierande faktor genom användande av en artefakt - som lärplatta. Det Flewitt et al 3

8 (2014) kom fram till i sin studie var att lärplattor som verktyg i undervisning gav goda möjligheter till litteracitet. Anledningen var främst att det visade att möjligheten att ta med lärplattan överallt och touch-funktionerna var mer fokuserande och utvecklade barnens koncentration och engagemang till ett mer individuellt arbete. Sandvik, Smordal, Osterud (2012) artikel handlar om en utforskande studie där man har introducerat lärplattor samt projektorer för barn vid fem års åldern i en vuxen styrd aktivitet. Med hjälp av två appar har man gjort en studie för att undersöka hur de skulle bidra till ett språkstimulerande lärande och litteracitet. Studien genomfördes med hjälp av videoinspelningar som visar de olika konversationer och interaktioner med lärplattan både i en vuxenstyrd aktivitet men även en aktivitet på barnens egna initiativ. Sandvik et al (2012) observerar att bärbarhet av lärplattan gjorde det möjligt för barnen att utnyttja de olika platserna och miljöerna på förskolan. Dessa i sin tur inbjuder till samspel och engagemang och till barnens inflytande. Utöver det uppmärksammandes dialoger som en viktig aspekt genom att dela på skärmen med en godtagbar ljudnivå. Studien visar att med hjälp av dialog stöttar barnen varandra genom att utveckla olika språkfärdigheter så som läsa och inlärning av ord. Sandvik et al (2012) menar även att den delade skärmen är viktig för pedagogerna för att kunna vägleda barnen samt interagera. Vidare visade det sig även att genom att koppla lärplattan till projektorn resulterade det till utveckling av berättelser vilket stimulerade språket men det öppnade även upp till ett samspel och inflytande mellan barnen då de själva fick komma med idéer. Sammanfattningsvis så kan vi tyda på att de artiklar och avhandlingar som har redogjorts ovan handlar om forskning gällande digitala verktyg, barns utveckling och lärande i samspel med digitala verktyg samt pedagogers förhållningssätt kring dessa. I de studierna har man en mer positiv inställning kring digitala verktyg då det anses som ett komplement i förskolan kring barns språkutveckling. Då vi är intresserade av hur digitala verktyg används av pedagoger i förskolan för att stimulera barns språkutveckling har det varit av stor betydelse att få en positiv inblick från tidigare forskning. Vi kan även fastställa att pedagogernas förhållningssätt har stor betydelse och påverkan på innehållet, vilket avgör i vilken utsträckning de digitala verktygen används i förskolan. Därför kommer vi att undersöka pedagogernas användning kring de digitala verktygen för att förstå och lyfta fram deras tankar och agerande i vår studie. 4

9 Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i förskolan uppfattar användandet av lärplattan som medierande artefakt, samt om hur de använder dessa i arbetet med barns språkutveckling. Frågeställningar - När, hur och på vilka sätt används lärplattan med barnen? - På vilka sätt stöttar lärplattan barns språkutveckling? Teoretiskt perspektiv Vi har valt att använda oss av Vygotskijs teori om det sociokulturella perspektivet, med tanke på att det inom lärandet handlar ganska mycket om mediering, interaktion, stöttning och artefakter utifrån denna teori. Den kulturella miljön som barnet befinner sig i påverkar dennes utveckling och lärandet med koppling till olika begrepp inom teorin. Vi har valt att använda oss av några begrepp som är relaterade till vårt material (intervjusvar) från pedagogerna, såsom mediering, artefakter och stöttning. Dessa begrepp har sina rötter inom det sociokulturella perspektivet. Våra intervjufrågor utgår från hur pedagogerna gör i den dagliga praktiken. De svar vi får in handlar alltså om görandet, och därmed passar det att använda de sociokulturella begrepp vi valt. Vi är medvetna om att det valda teoretiska perspektivet vanligen används på exempel från praktik, så som observationer, men i vårt fall kommer det att fungera väl i och med att vi fått in svar som handlar om interaktion mellan barn och pedagoger i relation till vårt syfte och våra frågor. Vi har även ett stort intresse för det sociokulturella perspektivet, vilket även berör analysen för den studie som vi har gjort om hur användningen av lärplattan kan tolkas utifrån det sociokulturella perspektivet. Dessa begrepp kommer att fungera som ett förstoringsglas som vi kommer att titta med på datainsamlingen för att sedan analysera och koppla det till begreppen. Sociokulturellt perspektiv: I vår studie har vi använt oss utav Lev Vygotskij teori, det sociokulturella perspektivet som går ut på att allt lärande och utveckling sker i samspel och interaktion med våra med människor och kulturella redskap. Lärandet sker också genom språket som anses vara en viktigt och central del inom det 5

10 sociokulturella perspektivet. Säljö (2014) påpekar att kulturella resurser skapas genom kommunikation som förs vidare genom språket och kommunikation. I det här kapitlet förklaras tre viktiga begrepp inom det sociokulturella perspektivet som är väsentliga för vår undersökning och studie. Begreppen som vi har använt är mediering, artefakter och stöttning. De begreppen har påverkan på lärandet och språkutvecklingen hos barnet. I våran undersökningen sker lärandet genom lärplattan som en medierande artefakt för lärande och språkutveckling. Säljö (2014) menar att för att det ska ske lärande och utveckling behöver man kulturella redskap eftersom de är skapade av människor där artefakten skapar möjligheter för nya erfarenheter som förs vidare till andra människor, på så sätt medierar artefakten lärandet. Lärplattan kan fungera som den nya eller senaste medierande artefakten inom förskolans värld. I den nya läroplanen för förskolan finns det krav på användningen av digitala verktyg i ett lärande syfte. Lärplattan kan även fungera som stöttande för barnet i språkutvecklingen där den medierar information och lärande på samma sätt som de traditionella materialen som har används hittills såsom böcker, papper och penna. Säljö (2014) påpekar att digitalisering och digitala verktyg är minst lika intressanta ur ett sociokulturell perspektiv som andra kulturella redskap därför kan förskollärare ha obegränsad nytta av digitala verktyg och i det här fallet lärplattan som en medierande artefakt för lärandet och språkutveckling. Mediering/Artefakter Enligt Vygotskij är språket det viktigaste och mest bärande redskapet för att utföra kommunikation och skapa sig nya erfarenheter, och angående detta skriver Säljö (2014) att teknik och digitala verktyg medierar oavsett tillfälle och sammanhang. Vi har valt begreppet mediering i vår studie och menar att pedagogerna kan dra stor nytta av lärplattan som är en artefakt när det gäller att stötta barnen i språkutvecklingen. Säljö (2014) skriver om att intellektuella redskap innebär tänkandet och språket, medan digitala verktyg kan ses som en artefakt eller fysiskt redskap. Med detta menar han att för att få nya erfarenheter och kunskap eller att förmedla dessa erfarenheter vidare behövs det både intellektuella och fysiska redskap samt språket. Det är genom dessa redskap som man kan tolka sin omvärld och kommunicera med den. Men för att kunna hantera dessa redskap och kunna erövra nya kunskaper behöver man stöttning utav mer erfarna individer menar (Säljö 2014) Mediering uppstår med hjälp av kulturella redskap, där det ingår alla värderingar, kunskaper och idéer som människan samlar på sig genom samspelet med världen omkring. I kulturen finns det både materiella och immateriella redskap och dessa kompletterar varandra för att utveckling och lärande skall utformas. Materiella redskap är artefakter såsom verktyg och instrument som används dagligen 6

11 för att utföra olika handlingar och kommunikationer, medan den immateriella artefakten är intellektuella redskap som innebär tänkandet och språket (Säljö 2014). Meningsskapande blir till genom interaktion och kommunikation inom det sociokulturella perspektivet och i det här sammanhanget är språket det viktigaste redskapet för människan för att kunna delta i sociala sammanhang. Artefakternas funktion inom det sociokulturella perspektivet kan vara att fungera som en medierad länk och bro till talad svenska (de vuxnas intellektuella verktyg) och <verkligheten> (Carlsson & Bagga-Gupta 2006, s ). Genom materiella artefakter och språket som en intellektuell artefakt görs språket faktiskt och samtidigt görs det åtkomligt för barnet. Artefakter är något som människan skapar och de har en viktig roll i sociala sammanhang menar Säljö (2014) likaså nämner Kulti (2014) att artefakternas utformning och funktioner bestämmer vad som förväntas att göras med dessa redskap. Säljö (2014) menar att språket inte är endast att utbyta ord och meningar eller färdig kunskap utan innehåller mycket osynliga värderingar och antaganden. Språket är ett kollektivt och individuellt redskap, och språkliga, intellektuella och fysiska redskap frambringar ett fenomen som står för människans tänkande och handlingar (Säljö 2014). Vidare skriver Sandvik och Spurkland (2015) att inom det sociokulturella perspektivet anses lärandet vara socialt betingat, vilket innebär att lärandet sker i samspel med andra människor och därmed utvecklas språket i sociala gemenskaper, som är ett redskap för människans tänkande och handlingar och som får bearbetas individuellt i efterhand. Språkutvecklingen sker i samspel med andra och där får barn lära sig det av andra individer. Språket utgör en central del i en lärandeprocess och genom det kan vi ta del av vad som sker hos andra individer och förstå dem (Sandvik & Spurkland 2015). Mediering är ett lika viktigt begrepp som artefakter och enligt Vygotskij innebär det att all interaktion med omvärlden medieras på ett eller annat sätt med hjälp av kulturella redskap och samhällets tecken (Smidt 2013). Mediering betyder också att mindre kompetenta individer kan ta hjälp av mer kompetenta individer och detta kan även gälla språkutvecklingen (Ehrlin 2012). Alla handlingar som utförs av människan är medierande och på så sätt formar människan miljön och sig själv som individ och i dessa situationer kan även artefakter ingå, eftersom artefakterna utformar handlingen i situationen (Björklund 2008). Språket som är en viktig artefakt inom det sociokulturella perspektivet är också skapat av människan och genom det kan människan kommunicera med sin omvärld och kunna tolka och förstå den. I ett medierande tillstånd kan man genom språket som en artefakt föra över eller föra vidare sina kunskaper och erfarenheter till en annan individ (Björklund 2008). 7

12 Stöttning Vygotskij ansåg att lärande och utveckling sker i samspel och interaktion med andra människor inom det sociokulturella perspektivet, och det innebär att lärandet sker när en mindre kompetent individ får hjälp och stöttning av en mer kompetent individ. På så sätt skaffar man sig mer kunskap och får vägledning och hjälp med att utforma nya kunskaper och erfarenheter. När den som är mer kompetent och kan mer i en situation stöttar en mindre kompetent individ lär man den mindre kompetenta att även denne skall stötta i de situationer där de kan mer och har mer erfarenheter än andra i framtiden. I relation till detta kan nämnas att när ett barn får stöttning från sin pedagog med att lösa och utveckla en uppgift lär sig detta barn att även hen ska bidra med stöttning i framtida situationer (Elm Fristorp & Lindstrand 2012). Smidt (2010) menar att potential är viktigt i utvecklingszonen eftersom det visar barnet vad hen kan göra här och nu med en uppgift med dennes aktuella prestationsnivå, och vad hen skulle kunna göra med hjälp av en vuxen handlar om barnets förmåga och dess potentiella nivå. Den vuxnes stöttning och hjälp blir synlig i mellanrummet mellan barnets aktuella prestationsnivå och dennes potentiella nivå (Smidt 2010). Detta betyder alltså att pedagogen med sin hjälp fyller ett tomrum/mellanrum i barnets prestation för att leda till lärande och utveckling. Säljö (2014) menar att man även kan stötta barnet på ett kommunikativt sätt som kallas för scaffolding, och detta betyder att den vuxne strukturerar problemet eller delar upp problemområdet verbalt för barnet från start till mål för att barnet skall kunna komma till mål och skaffa sig nya kunskaper och erfarenheter (Säljö 2014). I situationer där mer kompetenta sam-agerar och sam-tänker i problemsituationer med mindre kompetenta blir dessa uppgifter effektiva lärosituationer och den oerfarna personen får själv uppleva kunskapen om hur man fastställer uppgiften och vad som är den tänkbara tolkningen av uppgiften (Säljö 2014). På det här sättet erbjuder pedagogen barnen att lära sig mer och utvecklas med inlevelse (levande praktik). I en sådan situation föreligger mycket kommunikativ och kognitiv koordination och på så sätt medierar den mer kompetenta sina kunskaper till den mindre kompetenta om hur uppgiften kan lösas (Säljö 2014). Utvecklingszonen kan också visa vart i lärandeprocessen barnet befinner sig och vilket stöd och hjälp hen är mottaglig för från en mer kompetent individ (Säljö 2014). Skolverket (2018) visar på att pedagoger kan utveckla barnets lärande genom uppgiftsstöttande, som går ut på att pedagogen förser barnet med en fråga eller uppgift i den pågående aktiviteten för att på så sätt utmana och stötta barnet till att våga tänka och agera på en mer avancerad nivå än vad barnet annars hade kunnat åstadkomma utan denna stöttning (Skolverket, 2018, s. 87). Men Smidt (2010) menar att pedagoger alltid bör observera vilken sorts hjälp barnet behöver och vart i lärandet det befinner sig, annars finns det risk att stödet blir en envägs process, som innebär att pedagoger bidrar 8

13 med redskap och verktyg för att stötta barnet fast det är annat stöd som barnet egentligen behöver (Smidt 2010). Metod I denna del av texten kommer vi att ge en redogörelse för den valda metoden för vår studie. Vi kommer även berätta om de etiska överväganden vi har gjort inför studiens intervjufrågor. Valet av metod har vi gjort med hänsyn till att lyfta upp studiens syfte som är att undersöka hur pedagoger i förskolan uppfattar användandet av lärplattan som medierande artefakt, samt om hur de använder de i arbetet för barns språkutveckling. Genom intervjuer med förskole pedagogerna ville vi ta reda på när och hur interaktionen mellan barnen och lärplattan uppstår samt om hur de som artefakt medierar kunskap och bidrar till stöttning för barnens språkutveckling. Val av metod Ahrne och Svensson (2015) skriver att forskningsfrågan påverkar metodvalet i hög grad. Vi valde att använda oss av en kvalitativ semistrukturerande intervjumetod. Anledningen till det är att vår studie handlar om att undersöka hur pedagoger i förskolan uppfattar användandet av lärplattan och hur de använder dessa i arbetet med barns språkutveckling. På så sätt kan vi ta reda på pedagogernas upplevelse kring forskningsfrågan och ta del av deras erfarenheter. Eriksson-Zetterqvist och Ahrne (2015) menar att det finns olika typer av intervjuer och det behövs ingen inledning för intervjufrågorna, standardiserat frågeformulär innebär att man har fasta nedskrivna frågor som man utgår från vid intervjutillfället. Alternativt så kan man göra semistrukturerade intervjuer som innebär att man har fasta frågor med möjlighet för andra öppna frågor för att få ut det man undersöker. Man kan även ställa sina frågor på olika sätt för att försäkra sig om att deltagaren förstår syftet med frågan samt att få fylligare och mer nyanserade svar (Eriksson-Zetterqvist & Ahrne 2015). Andra fördelar med intervjuer vid en studie är att det inte är lika tidskrävande som andra metoder med tanke på vår tidsram för studien. Om man får spela in intervjun har man som frågeställare mer tid att lyssna in svaren. Man fokuserar även på vilka svar man får istället för att tänka på vad som passar som nästa fråga alternativt lägger ner tid på att anteckna det som sägs. Där blir det lätt att missa de viktiga stunderna eller tillfällena under intervjun (Löfgren 2014). Fejes och Thornberg (2015) menar att i en kvalitativ intervjumetod bör man ha många frågor kring ämnet för att få en helhetsbild av svaren. Frågorna skall inte behövas ställas i ordning, utan det är kvalitén i svaren som är av intresse. Som Fejes och Thornberg (2015) nämner, har vi formulerat frågorna på så sätt att de inte ska påverka 9

14 helhetsbilden av pedagogernas intervjufrågor. Våra frågor är detaljerade för att kunna koppla dem till vår valda teori. En nackdel med intervjumetoden kan vara att informationen man får vid intervjun kan bli begränsade beroende på vem man intervjuar och det blir endast upplevelser, information och erfarenheter från de intervjuande individerna. Eftersom vår studie handlar om när, hur och på vilka sätt används lärplattan med barnen och på vilka sätt stöttar lärplattan barnens språkutveckling hade vi kunnat komplettera undersökningen med observationer. Men på grund av tidsbristen blev det svårt att hinna med att genomföra studier av både intervju- och observationsmetoden. Observationsmetoden kräver mer tid då man behöver informera både verksamhetschefen, pedagoger samt alla vårdnadshavare och invänta deras godkännande för att kunna observera deras barn. Men i denna studie utgår vi från dessa pedagogers erfarenheter som vi har intervjuat. Thornberg och Fejes (2015) menar att vilken teori man väljer att analysera sin studie med är helt beroende på vilka forskningsfrågor man har och vad man har valt att lägga fokus på för att undersöka och gå mer in på djupet (Thornberg & Fejes 2015). Vår undersöknings fokus passar väl ihop med det sociokulturella perspektivet. Begreppen mediering, artefakter och stöttning passade väl för att kunna analysera hur lärplattan påverkar språket hos barnen och till vilken grad de kan dra nytta av lärplattan i ett lärandesyfte. Vi ville även se hur både pedagoger och själva lärplattan kan stötta barnet att utvecklas i språket och skapa nya erfarenheter. Urval och avgränsningar De förskolorna som vi fick göra våra intervjuer på arbetade både förskollärare och barnskötare, men vi valde att försöka att endast intervjua förskolläraren eftersom det oftast är de som har ansvaret för det pedagogiska innehållet på avdelningen. De förskollärare som vi fick intervjua var i olika åldrar och hade olika tidserfarenheter av att arbeta som förskollärare. Vår avsikt var att försöka få intervjua olika förskollärare utifrån kön, bakgrund, utbildning och ålder. Men att hitta intervjupersoner var mycket svårare än vad vi hade förväntat oss från början. Antingen ville de ej bli intervjuade eller så kunde de ej ställa upp på grund av tidsbrist på arbetsplatsen. Vi började med att ta kontakt med förskolor som vi hade valt ut slumpmässigt genom att mejla ut informationsbrev till dem. Tyvärr fick vi inte den responsen vi önskade då de få som svarade oss inte var intresserade av att ställa upp. Vi ändrade vårt tillvägagångssätt och tog kontakt med förskolecheferna på andra förskolor. Det gav resultat i form av att vi då fick kontakt med fyra förskolor inom Stockholms stad och därmed möjligheten att få intervjua sex förskollärare. 10

15 De förskolor som vi har lyckats göra våra intervjuer på har vi aldrig tidigare arbetat eller praktiserat på och detta beror på att vi ville få neutrala svar på våra frågor, utan våra egna förutfattade meningar om arbetsplatsen. Sedan har vi försökt begränsa vårt empiriska material och lägga mest tid och energi på de delar som är relevanta för vårt syfte och frågeställningar i vårt studie. Undersökningsmaterial/personer Förskollärarna som vi intervjuade var alla kvinnor, i åldrarna år. De hade olika tidserfarenheter och arbetade på fyra olika förskolor. Alla deltagare var utbildade förskollärare och hade jobbat mellan 7 15 år inom förskoleverksamheten. Intervjudeltagarna har ställt upp på att bli intervjuade frivilligt och de har känt att vår forskningsfråga är intressant eftersom de själva försöker utveckla sitt arbetssätt när det kommer till att använda lärplattan och de ska kunna ta mer utrymme inom förskoleverksamheten. I uppsatsen introducerar vi förskollärarna som har deltagit i intervjuerna genom att benämna de som F1 och F2 o.s.v. Deltagare Förskollärare 1 (F1) Förskollärare 2 (F2) Förskollärare 3 (F3) Förskollärare 4 (F4) Förskollärare 5 (F5) Förskollärare 6 (F6) Vidare i texten kommer vi att benämna förskollärare 1 och 2 osv i den löpande texten och F1, F2 osv vid citat. Genomförande Först av allt började vi med att skapa ett informationsbrev som även fungerade som ett samtyckesbrev se (Bilaga1), och direkt efter det började vi med att formulera våra intervjufrågor. Ganska tidigt kunde vi se att första utkastet av intervjufrågorna inte skulle ge en konkret bild till intervjudeltagarna av vad vårt syfte var med studien eller undersökningen. Därför ändrade vi på frågorna så att de blev mer detaljerade med fokus på svaren som vi letade efter. 11

16 När informationsbrevet och intervjufrågorna var klara började vi att mejla olika förskolor i Stockholms kommun. En vecka efter att vi mejlat hade vi fortfarande inte fått någon respons från någon förskola. Det ledde så småningom till att vi började ta direktkontakt med förskolorna över telefon. Orsaken till den hastiga förändringen i vårt arbetssätt var främst att vi hade en deadline att hålla oss till och vi kände att det effektivaste sättet att gå tillväga på var att ringa de olika förskolorna. Även när vi valde att ringa till förskolorna var det antingen svårt att få tag på förskolecheferna eller så ville/kunde de inte medverka. Efter mycket om och men så fick vi till slut kontakt med fyra förskolor och förskolechefer som i sin tur skickade frågan vidare till pedagogerna som gav oss svar ganska omgående. Efter pedagogernas godkännande till verksamhetschefen fick vi deras telefonnummer av cheferna för att vi ska kunna ringa dem och bestämma tid för intervjuerna. Alla förskollärare som ville medverka ville göra det för att vår studie lät intressant för dem eftersom de själva inom verksamheten ville utveckla arbetet med lärplattan i ett lärande- och utvecklingssyfte med barnen. Intervjuplatsen för alla sex intervjuer blev på förskollärarnas arbetsplats, vilket vi tyckte var passande och bra eftersom Eriksson-Zetterqvist och Ahrne (2015) nämner att det finns olika faktorer som kan påverka intervjudeltagaren under en intervju så som deras egenskaper och karaktärsdrag samt miljön de befinner sig i. En intervju i till exempel hemmiljön kan väcka känslor hos individen och hen kan prestera på ett visst sätt för att uttrycka sin identitet medan om intervjun sker på en offentlig plats som en arbetsplats vill den intervjuade visa andra saker som är knutna till hens arbete och erfarenheter (Eriksson-Zetterqvist & Ahrne 2015). Vårt syfte var att ta reda på hur pedagoger i förskolan uppfattar användandet av lärplattan som medierande artefakt, samt hur de använder dessa i arbetet med barns språkutveckling. Därför ansåg vi att deras arbetsplatser var det bästa stället att göra intervjun på. Inför varje intervju hade vi samtyckesbrevet samt våra frågor med oss. I början av intervjun meddelade vi förskollärarna att all information om arbetsplatsen och personen kommer att vara anonymt samt att de hade rätt till att avbryta intervjun när som helst utan att behöva motivera det. Vi frågade även om vi fick spela in ljudet av intervjun för att få med alla delar och små detaljer till studien som vi annars kan missa om vi endast antecknar. Vi använde oss av våra frågor som en grund för intervjun men vi fick även ställa följdfrågor för att få mer fokuserade och fylligare svar på våra frågor. Om vi märkte att pedagogen inte riktigt förstod frågan som vi hade tänkt oss fick vi ställa frågan igen på ett annat sätt samtidigt som vi gav dem den tiden och utrymmet de behövde för att inte påverkas av stress. Dessa punkter gjorde intervjun till ett mer trevligt samtal mellan oss än att pedagogen behövde känna sig ifrågasatt och behöva formulera ett svar som verkade professionellt eller att behöva prestera på ett visst sätt. Intervjuerna tog mellan minuter och vi avslutade intervjun med att visa vår tacksamhet för att de ville delta i intervjun och vi förklarade även hur viktig deras medverkan är för vår studie. 12

17 Databearbetning och analysmetod Materialet i all data som samlas in behöver analyseras och bearbetas. Svensson och Ahrne (2015) berättar att man behöver särskilja på data och empiriskt material. Med data menar han att det är material som har producerats under själva fältarbetet medan empiriskt material är det materialet som är byggt på data som vi samlat in och är avgränsat till att analyseras. Exempelvis i vår studie är ljudupptaget vår data och transkriberingen av det är vårt empiriska material som kommer att analyseras. Varje intervju har vi bearbetat genom att transkribera och sortera. Därefter har materialet analyserats. När vi transkriberade vårt material gick vi tillväga genom att aktivt kategorisera svaren på frågorna som vi har formulerat. Att transkribera hjälpte oss att sortera vårt empiriska material och sedan avgränsa det för analys. Varje intervju transkriberades mellan en till två timmar. Vi använde oss av datorn för att skriva ner alla våra intervjufrågor och svar som vi sedan printade ut och började transkribera. Vi använde oss utav understrykningspennor för att lättare kunna markera och sortera svaren. Det hjälpte oss även att hitta likheter och skillnader hos de intervjuade personerna. När vi transkriberade använde vi oss av kvalitativ analysmetod. Svensson och Ahrne (2015) menar att det viktigaste i en kvalitativ studie är variationen och betydelsen av data man samlar in. De poängterar att det är svårt att transkribera stora delar material från intervjuer då det kan landa på flertal sidor. I sådana fall menar de att man behöver ha en övergripande blick kring materialet. Som vi förstår beskriver Lindgren (2014) det som ett sätt att ordna materialet, det vill säga kodning. Därefter strukturerar man det materialet mer noggrant något hon benämner för tematisering - och slutligen summera det. Det ska i sin tur vara utgångspunkten för analysen. Vi använde oss av de stegen i vår studie och började först med välja ut de nyckelbegreppen så kallad kodning som vi upplevde förekom ofta i vårt material. Exempelvis var mediering, artefakter, kompetens och stöttning några återupprepande begrepp. Utifrån de begreppen började vi tematisera begreppen. Det vill säga att vi skapade olika teman/kategorier utifrån koderna. De kategorier som vi upplevde återkom ofta var: pedagogens kompetens/förhållningsätt kring lärplattan och pedagogstyrt lärande i undervisningen. Lindgren (2014) pratar om begreppet mättnad som innebär ett slut på upptäckter av olika mönster i materialet. Det vill säga att den upprepande läsningen inte leder till nya kategorier utan enbart till samma, de befintliga kategorierna. Vi arbetade utifrån den metoden och slutligen kunde vi dra våra slutsatser. Efter att vi fått vårt empiriska material använde vi oss av vår teori som är den sociokulturella teorin för att tolka och analysera vårt material. Vi använde sociokulturella begrepp utifrån de teman som vi hade kategoriserat i. Vi analyserade innehållet utifrån begreppen: Artefakter, 13

18 mediering och stöttning. Artefakter och mediering är centrala begrepp för vår studie för att undersöka språk utifrån sociokulturell teori. På så sätt passade det oss bra att uppmärksamma lärplattan som ett komplement till undervisningen i förskolan. Eftersom vårt syfte är att undersöka pedagogernas uppfattning gällande användningen av lärplattan i förskolan som medierande artefakt samt på vilket sätt de tillför dessa verktyg i undervisningen för att stimulera barns språkutveckling, behövde vi använda oss av begreppet stöttning som hjälper oss att förstå hur de lärandeprocesserna sker. Forskningsetiska överväganden Det är viktigt att följa vissa forskningsetiska överväganden samt riktlinjer när man forskar. Vetenskapsrådet (2002) innehåller grundläggande forskningsetiska krav så som: Informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav och nyttjandekrav. Informationskravet handlar om information som ska nås ut till alla undersökningsdeltagare angående forskningen och syftet med studien. Det vill säga att forskaren bör informera alla deltagare om vad deras uppgift kommer att innebära samt dess villkor. Dessutom är det viktigt att poängtera att deltagandet är frivilligt samt att man har rätt till att avbryta deltagandet trots påskrivande av samtyckesbrevet (Vetenskapsrådet 2017). Eftersom vi utförde intervjuer och deltagarna behövde få ta del av informationen innan, informerade vi i förväg de pedagogerna som vi valde att intervjua. Det gjorde vi genom att ringa samt skicka mail med information. I mejlen framgick syftet av vår studie, samt rätt till att avbryta deltagandet. Utöver det har deltagarna fått information angående studiens syfte samt deras rättigheter både muntligt och skriftligt, ytterst viktigt även för de som vi kontaktade via telefon. Samtyckeskravet innebär att man får ett godkännande eller så att säga samtycke gällande medverkan i studien. Varje deltagare bestämmer över sitt deltagande och har möjlighet till att avbryta det utan vidare förklaring (Vetenskapsrådet 2002). Det var självklart mycket viktigt för oss att informera alla deltagare om detta samt att det är efter deras skriftliga samtycke som vi kommer att genomföra intervjuer med dem. Konfidentialitetskravet bygger på uppgifter om de deltagande. Dessa uppgifter är viktiga att bevara hemliga för andra personer. Det är för att deras identiteter inte ska avslöjas för utomstående (Vetenskapsrådet 2002). För att inte avslöja någons identitet har vi inte benämnt deltagarnas namn, andra uppgifter kring deltagarna eller förskolor som intervjuerna är utförda på. Det slutgiltiga kravet är nyttjandekravet som handlar om allt material vi använder till vår forskning. Det materialet får enbart användas till vår studie och inget annat än det, som tillexempel privata syften 14

19 eller syften som inte innehar vetenskapliga studier (Vetenskapsrådet 2002). Vi har självfallet även följt den riktlinjen och ej använt vårt material till något annat än vår studie. Studiens kvalitet I detta kapitel fokuserar vi på svårigheter och svagheter med vårt metodval men även på kvalitén på vår studie. Två begrepp som anses vara relevanta till att beskriva en kvalitativ metod kommer att lyftas fram: reliabilitet samt validitet. Validitet innebär formulering av frågor som man vill få svar på samt olika grader som studien kan undersökas utifrån, det vill säga olika metoder för att mäta det man vill undersöka (Nilson 2014). Därför anser vi att det kan vara bra att inte ställa allt för öppna frågor som kan leda till längre svar som blir svårare att organisera och kan skapa förvirring (Nilson 2014). Den kvalitativa metoden som vi valde till vår studie anser vi passar bra för att hjälpa oss att besvara vårt syfte och frågeställningar. Eftersom syftet med vår studie är att undersöka pedagogernas erfarenhet och förhållningssätt kring lärplattan samt hur dessa används i undervisningen för att stimulera barns språkutveckling ansåg vi att det bästa sättet att få våra frågor besvarade var genom intervjuer. Reliabilitet innebär materialets tillförlitlighet. Det kan finnas olika anledningar till att antyda hur pass pålitligt ett material kan vara. Exempelvis kan intervjuarens tonfall påverka svaren (Nilson 2014). Det kan vara ett problemområde inom vår metod då intervjuaren behöver tänka på sätten som man kan påverka respondenterna under intervjuerna. Även Säljö (2014) problematiserar denna metod då intervjuaren inte alltid besvarar frågan ärligt och ofta kan säga något man egentligen inte menar eller har hunnit reflektera över. På så sätt kan det finnas en risk i vår studie där våra deltagare antydde svar utan att varken mena det eller reflektera kring det. Hade vi utfört observationer i vår metod hade vi kunnat bedöma reliabilitet då vi får en bekräftelse på svaren som pedagogerna angav. Eftersom det blir svårt att avgöra om svaren verkligen är det sättet som pedagoger säger och menar eller om det är ett svar på hur man bör göra, uppstår det svårigheter och svagheter inom vår valda metod. Vi valde att använda oss av den kvalitativa metoden eftersom den hjälper oss att med hjälp av samtal få en förståelse kring pedagogers erfarenheter. För att kunna analysera det empiriska materialet är tolkningen en viktig aktivitet menar Svensson (2015). Med hjälp av den sociokulturella teorin som syftar till kunskap som konstrueras vid interaktion där lärandet formas i de sociala aktiviteter som vi ingår i får vi en bredare förståelse kring hur vi ska analysera vårt empiriska material. Beroende på vilken teori man förhåller sig till kan tolkningen se olika ut. Eftersom vi valde att analysera vårt empiriska material utifrån en sociokulturell teori där 15

20 kunskap anses formas i en social kontext, var det relevant att använda oss av en kvalitativ metod där tolkning är ett begrepp som tydliggör de personerna som intervjuas (Svensson 2015). Svensson (2015) menar att valet av den teoretiska utgångspunkten beror på vilket syfte man har med studien. Eftersom vårt syfte är att undersöka pedagogernas uppfattning kring användningen av lärplattan som en medierande artefakt i förskolan i ett språkutvecklingssyfte ansåg vi att den sociokulturella teorin var mest lämplig för vår studie. Svensson (2015) nämner även betydelsen av begrepp som används för att analysera det empiriska materialet. Vi kunde kategorisera vår data med hjälp av dem teoretiska begreppen vi ansåg vara relevanta i våra intervjuer. Resultat och analys Analys av data ihop med begrepp från sociokulturellt perspektiv I följande del av uppsatsen kommer vi att analysera vårt insamlade empiriska material (intervjuer) utifrån vårt valda perspektiv som är det sociokulturella perspektivet. Vi tar hjälp av olika begrepp inom det sociokulturella perspektivet såsom artefakter, mediering och stöttning och använder dessa för att besvara, eller resonera kring syftet och frågeställningarna. Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i förskolan uppfattar användandet av lärplattan som medierande artefakt, samt om hur de använder dessa i arbetet med barns språkutveckling. Frågeställningar: - När, hur och på vilka sätt används lärplattan med barnen? - På vilka sätt stöttar lärplattan barns språkutveckling? 16

21 Del 1: När, hur och på vilka sätt används lärplattan med barnen? I denna första del av analysen ska vi resonera kring den första frågeställningen, och redogöra vad informanterna sagt om när, var och på vilka sätt lärplattan används i deras förskolor. Här i första delen fokuserar vi på begreppet mediering och medierande artefakt. Något som alla intervjuade förskollärare uttalade sig om var betydelsen av att användningen av lärplattan skulle vara utvecklande och lärande för barnen. Något annat de var överens om var att det är skillnad mellan att som pedagog vara tillsammans med barnen som medforskande och stöttande, och inte använda lärplattan endast för att sysselsätta barnen utan pedagogers närvaro. Alla intervjuade menade att lärplattor inte ska användas för att titta på film eller andra aktiviteter så barnen lämnas ensamma. Enligt förskollärarna var det viktigt att tänka kring i vilket syfte man använder lärplattan samt på vilket sätt man gör det. Ett exempel på det är förskollärare 3 som uttrycker sig så här: F 3: Ibland jobbar vi med former och färger och vi har andra material än lärplattan som vi använder under aktiviteterna men att få spela eller leka med lärplattan är roligare för barnen där de får peka och flytta på formerna, ändra färger och ibland kommer en röst som berättar vad det är för färg och form. Detta kan vara hur roligt som helst för de och de kan sitta och jobba med en app hur länge som helst med glädje och så klart är vi med hela tiden för att det ska vara ett lärande tillfälle än bara att de ska spela. Vi är även med där för att förklara och visa hur apparna används på ett rätt sätt Detta kan vi relatera till Säljö (2014) som menar att människan inte kan undgå att använda artefakter eftersom de medierar kunskap och läran om något nytt som man vill lära sig. Väljer man att tänka och begränsa människans lärande och utveckling till det som sker individuellt i varje individ riskerar vi att förlora vårt samspel med artefakter och med människor, därmed förlorar människan alla dessa resurser som den kulturella utvecklingen erbjuder (Säljö, 2014). Förutom samspelet som barnet får med lärplattan skapar den även en annan möjlighet där samspelet mellan barnet och pedagogen utvecklas, vilket Säljö (2014) påpekar, att kunskapstraderingen hos människan sker genom att omvärlden och verkligheten förklaras och tolkas, därmed sker mediering hos oss genom samspel med andra människor (Säljö 2014). Detta kan man se i exemplet ovan där lärplattan medierar kunskap till barnen, men för att barnen ska kunna utnyttja tillfället och samla kunskap behöver de pedagogens samspel och dirigering i rätt riktning. 17

22 Följande exempel går att förstå utifrån det teoretiska resonemanget om mediering. Om barnen lämnas ensamma kan de inte få stöd i sin utveckling och lära sig av andra pedagoger eller andra barn. Å andra sidan kan verktyget i sig ses som en medierande artefakt, och barnet kan få stöd av själva plattan, även utan en pedagogs närvaro. Det går även att tänka sig att apparna som används kan fungera som medierande artefakter. Förskollärare 2 uttrycker sig så här om det: F2: Det finns mycket i lärplattan som barnen kan lära sig oavsett om de engagerar sig i det eller ej, och detta beror helt och hållet på lärplattans makt och kraft. Ett exempel är att de flesta barnen idag i Sverige kan samma ramsor både på svenska och engelska. Detta är inget som en vuxen stöttar barnet med utan de lär sig det själva och det är en utveckling för barnens språk. Alla nya ord som ett barn lär sig är lärande och bidrar till barnets utveckling. Det här exemplet går att relatera till mediering i och med att Säljö (2015) skriver att när människan lär sig att använda fysiska redskap som medierande resurser kan vi då göra sådant som vi annars inte skulle klara av med endast våra egna naturgivna förmågor. Medierande artefakter är ett viktigt redskap och en central punkt inom sociokulturella perspektivet och de behövs alltid för att människan skall lära sig nytt och utvecklas samt för att klara av nya utmaningar och uppgifter som tillkommer vid lärandet (Säljö 2015). När det gäller frågan om var lärplattan kan användas menar flera förskollärare att det är en poäng att dessa verktyg är mobila, och går att ta med sig. Förskollärare 1 svarar såhär: F1: Det som är jättebra med lärplattan är att man kan ta med sig den till skogen, på promenad, du kan liksom ligga på golvet eller sitta på soffan, och sedan kunna använda det till dokumentationen eller att återkoppla till olika specifika tillfällen med barnen. Med detta menas att lärplattan är en praktisk artefakt som medierar kunskap till barnen på många olika ställen, genom att föra lärande diskussioner med barnen kring ett fenomen som sker här och nu exempelvis i skogen - och i samband med det kan barnen få svar på sina frågor och funderingar. Smidt (2013) menar att med hjälpsamhällets tecken eller kulturella redskap medieras interaktionen med omvärlden, och vidare skriver Smidt att tecken är sociala och de produceras av människor efter samhällets behov och värderingar. Här inkluderas även lärplattan eftersom de är skapade av människan i utvecklingssyfte. Förskollärarna i studien berättade om olika situationer och tillfällen där lärplattan hade stor makt för att utforma tillfället samt diskussionerna som kunde ske både mellan barnen själva och mellan barn och pedagog. De menade att lärplattan har en kraft och drar till sig barnen och på så sätt kunde lärplattan ge meningsfulla tillfällen till barnen. 18