Vatten och material

Transkript

1 Publikation 2007:48 Fördjupningsdokument miljö Vatten och material

2 Titel: Fördjupningsdokument miljö Vatten och material Publikation: 2007:48 Utgivningsdatum: Utgivare: Vägverket Kontaktperson: Åsa Lindgren, Sektion Vägteknik Dokumentansvarig: Janeric Reyier Layout omslag: Ateljén, Vägverket Illustration omslag: Maria Eriksson Tryck: Vägverket ISSN: Distributör: Vägverket 2

3 Innehållsförteckning 1. Sammanfattning 4 2. Mål och krav från omvärlden Vatten Krav från EU och i regelverk Miljökvalitetsmål Mål i regleringsbrevet Kommande krav och utmaningar Problembeskrivning Material Krav från EU och i regelverk Miljökvalitetsmål Kommande krav och utmaningar Problembeskrivning 8 3. Strategiska mål Mål i nationell strategisk plan vatten Mål i nationell strategisk plan material 9 4. Strategier och åtgärdsområden Vatten Saltpåverkan Dagvattenpåverkan Utsläpp av skadliga ämnen vid olyckor och spill Påverkan på ekologin i vattenmiljöer Material och kemikalier Icke förnybara material naturgrus Miljöfarliga material och kemikaliehantering Återvinning och alternativa material Hållbar och miljösäker hantering av avfall Effekter och kostnader Vatten Material och kemikaliehantering Referenser 14

4 1. Sammanfattning Fördjupningsdokumentet är kapitelvis uppdelat i vatten respektive material. Anledningen är att det de senaste åren funnits en vattenstrategi, Vägverkets strategi för hantering av vattenfrågor , varifrån delar lyfts in men bearbetats. Avsnittet om material, vilket även innefattar kemikalier, är däremot nytt. Tidigare behandlades både material- och vattenfrågor inom ett område som kallades kretslopp eller kretsloppsanpassad väghållning. Då som nu är det gemensamma att skydda och bevara naturresurser. För området vatten återfinns två mål i strategisk plan Det ena avser säkerställande av dricksvattenkvalitet i vattentäkter längs vägar, ett mål som även återfinns i Vägverkets regleringsbrev för Det andra handlar om att åtgärda vandringshinder för vattenlevande djur. Material och kemikalier saknar strategiska mål. Hela området, vatten och material, påverkas av EU-direktiv, miljömål och strategier. Det leder till förändrade arbetssätt och behov av såväl probleminventeringar och åtgärdsinsatser som uppföljningar. Det nya synsättet med att förvalta alla vattentillgångar utifrån fem vattenmyndigheter och avrinningsområdet som bas innebär en långtgående förändring av invanda synsätt och bör också mötas med successiv anpassning av Vägverkets regelverk. På samma sätt krävs anpassning och fungerande verktyg för att säkerställa vår hantering av material, kemikalier och avfall. Det innebär även ett ökat samarbete med andra myndigheter och organisationer. De nya omvärldskraven och förändrade synsätten beskrivs översiktligt i detta dokument och ett antal strategi- och åtgärdsområden har utarbetats för att möta förändringarna. De kan sammanfattas i följande punkter: Begränsa spridda saltmängder och förhindra påverkan av salt på vattenförekomster. Omhänderta dagvatten och rena det efter behov. Vidta åtgärder för att minska risker och skador av utsläpp av skadliga ämnen vid olyckor och spill. Vidta åtgärder för att undanröja vandringhinder i vattendrag. Utvärdera naturgrusanvändningen. Fasa ut användningen av farliga kemiska ämnen. Använd högvärdig återvinning av asfaltbeläggningar. Skapa kriterier för tekniska och miljömässiga aspekter på nya (alternativa) material. Hantera massor och avfall miljötekniskt och juridisk riktigt. 2. Mål och krav från omvärlden 2.1 Vatten Krav från EU och i regelverk EU antog år 2000 ett nytt ramdirektiv för vattenfrågor som sammanfattar en mängd tidigare detaljerade vattendirektiv (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG). Direktivets syfte är att bibehålla och förbättra kvaliteten på alla ytvatten (sjöar, vattendrag, kustvatten) och grundvatten. För tillämpning av vattendirektivet i Sverige utfärdades i juni 2004 vattenförvaltningsförordningen 1. Förvaltning inom avrinningsområden har blivit ett nyckelbegrepp i vattenvården och planering och administration av vattenarbetet byggs upp med hela avrinningsområden som ut- 1 VFF, Förordning om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (2004:660) 4

5 gångspunkt. Vattenvårdande myndigheter och användare ska samarbeta inom den geografiska avgränsning som sätts av naturens vattendelare och inte av befintliga samhälleliga administrativa gränser Miljökvalitetsmål Det transportpolitiska delmålet för miljö innebär att transportsystemets utformning och funktion ska bidra till att miljökvalitetsmålen uppnås. Av de 16 nationella miljökvalitetsmålen berör ca hälften vatten ur en eller annan aspekt. För några av delmålen i miljökvalitetsmålen 9 och 16 finns indikatorer. Miljökvalitetsmål 8 Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendragska vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärdensamt landskapetsekologiska och vattenhushållande funktion ska bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Målet innehåller fem delmål, där Vägverket främst berörs av: o Delmål 2 Restaurering av vattendrag o Delmål 3 Vattenskyddsområden o Delmål 5 Åtgärdsprogram för hotade arter Miljökvalitetsmål 9 Grundvatten av god kvalitet Grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Målet innehåller fyra delmål som alla berör Vägverket: o Delmål 1 Skydd av grundvattenförande geologiska formationer o Delmål 2 Grundvattennivåer o Delmål 3 Rent vatten för dricksvattenförsörjning o Föreslaget delmål 4 Enskild vattenförsörjning Miljökvalitetsmål 16 Ett rikt växt- och djurliv Den biologiska mångfalden skall bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer skall värnas. Arter skall kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor skall ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd. Målet innehåller tre delmål varav nr 1 berör Vägverket: o Senast år 2010 skall förlusten av biologisk mångfald inom Sverige vara hejdad Mål i regleringsbrevet I regleringsbrevet för 2007 är det långsiktiga målet: Senast år 2010 ska alla stora vattentäkter (mer än 10 m 3 per dygn i genomsnitt eller som betjänar mer än 50 personer per år) längs det statliga vägnätet, vilka utnyttjas för uttag av vatten som är avsett att användas som dricksvatten, uppfylla gällande svenska normer för dricksvatten av god kvalitet avseende föroreningar orsakade av vägar och vägtrafik. Mål för verksamhetsåret är: Antalet konsumenter och boende med skyddad dricksvattentäkt ska öka. 5

6 2.1.4 Kommande krav och utmaningar Enskild vattenförsörjning omfattas inte av vattendirektivet. Socialstyrelsen har sedan år 2003 uppdraget att utöva tillsyn över det stora antalet enskilda brunnar som finns för vattenförsörjning, oftast på landsbygden (Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten). Många brunnar finns i anslutning till vägar och kan påverkas av väghållning och vägtrafik Problembeskrivning Större delen av det befintliga vägnätet har hög ålder och har kommit till utan särskilda miljöhänsyn. Därför finns det idag många vägar i lägen och med sträckningar som kan påverka vattenförhållanden negativt. Vägens driftskede utgör den längsta tiden för möjlig påverkan från väghållning och trafik. Planerings- och byggskedet omfattar kortare tid men är avgörande för de framtida effekterna genom intrång i ytvatten- och grundvattensystem med effekter som förändrad vattenbalans och grumling vid byggande. Vägens och därmed trafikens miljöpåverkan på vattenförekomster bestäms därför i stor utsträckning redan i planeringsstadiet. Skillnaden i antal konfliktpunkter och deras allvar kan vara stor mellan olika sträckningsalternativ i det mosaikartade geologiska landskap som präglar Sverige. Vid nybyggnad och förbättringsåtgärder finns möjligheten att ta hänsyn till vattenkonsekvenser i den MKB som ska upprättas för hela arbetet. När det gäller vattenförsörjning och vattentäkter är både yt- och grundvatten representerade. Ur vattenmiljöperspektiv kan dock en indelning med utgångspunkt av vattenförekomsternas känslighet vara mer relevant. Känslighet innefattar både risken för att en förorening kan nå vattenförekomsten och konsekvensen av att en förorening faktiskt når vattnet. Skötsel av väg innebär olika åtgärder där spridning av vägsalt är det mest påtagliga. Väghållaren har även ansvar för den påverkan som själva trafiken genererar, dels i form av förorenat vägdagvatten, dels i form av risken för utsläpp vid olyckor. Det fysiska ingrepp i naturmiljön som en väg innebär kan bryta kontinuiteten hos vattendrag och därmed utgöra vandringshinder för arter som lever i eller i anslutning till denna vattenmiljö. Exempelvis utgör procent av alla vägtrummor vandringshinder för vattenlevande djur. Nyligen gjorda undersökningar i Vägverket visar att nyanlagda vägtrummor fortfarande läggs så att de utgör vandringshinder, trots tydliga krav i regelverken. Det kommer att försvåra möjligheten att nå det strategiska målet. Därför måste det ske en ökad regional uppmärksamhet på dessa frågor i vägplaneringsprocessen. Övriga vattenmiljöaspekter Övriga vattenmiljöaspekter som kan vara betydande i vissa fall är: inverkan på grundvattennivåer och flöden, skador på vegetation av vägsalt, grumling i samband med schaktning, läckage av sprängämnens kväveinnehåll i samband med bergarbeten, drastisk försurning till följd av oxidation av sulfidhaltiga mineral vid berg- och markarbeten, ekologiska effekter av vägbankar i vatten, avvattning av våtmarker i samband med utgrävning, dikning, negativ påverkan på små vattenbiotoper i landskapet, påverkan på yt- och grundvatten vid upplag av snö samt grumling och uttransport av föroreningar i samband med dikning och dikesrensningar. 2.2 Material Krav från EU och i regelverk Kommissionen har föreslagit ett nytt ramdirektiv för avfall (KOM (2005) 667). Det ersätter de gällande direktiven (2006/12/EG och 75/442/EEG) och reglerna för farligt avfall (91/689/EEG) och spilloljor. I det nya ramdirektivet införs ett miljömål, där livscykeltänkandet är vägledande. Inom EU har tematiska strategier arbetats fram för att motverka uppkomsten av avfall och öka återvinningen. Det pågår också en utveckling av klassningsregler för att underlätta nyttjandet av bi- eller restprodukter som idag betraktas som avfall. 6

7 Samtidigt med insatserna för att öka återvinning av avfall skärps kraven på kontroll av byggmaterials sammansättning. Byggproduktdirektivet (89/106/EEG) 2 grundar sig på sex väsentliga krav, varav ett rör farliga ämnen. För att möta kraven i byggproduktdirektivet har ett nytt standardiseringsarbete påbörjats inom CEN på uppdrag av europeiska kommissionen. Metodik ska tas fram för att bedöma emissioner till luft, mark och vatten av farliga ämnen från bygg- och anläggningsprodukter. Det kommer att ligga som krav för CE-märkning av produkter. EU:s förslag till ny kemikalielagstiftning, REACH (Registration, Evaluation, Authorization of Chemicals), är en viktig och nödvändig utveckling för att få mer kunskap om kemikalier ur hälso- och miljösynpunkt. REACH innebär bl.a. att nya ämnen och sådana som redan finns på marknaden ska registreras, riskbedömas och godkännas. Förslaget om REACH innehåller grundläggande förändringar i systemet för att reglera kemikalier och innebär stort ansvar för importörer, tillverkare, leverantörer och användare av kemikalier. Det finns ett flertal EU-regler, lagar, förordningar och föreskrifter som reglerar avfallshanteringen men som inte presenteras i detta dokument. Den nationella avfallsplanen (Strategi för hållbar avfallshantering, 2005) gör ett försök att samla de olika mål och styrmedel som finns på avfallsområdet. Strategin pekar ut de områden som bör prioriteras under de närmaste åren Miljökvalitetsmål De miljökvalitetsmål som närmast rör området material och kemikaliehantering är Giftfri miljö och God bebyggd miljö. Dessutom finns en åtgärdsstrategi som rör båda dessa. Miljökvalitetsmål nr 4 Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en generation. Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö har nio delmål. Vägverkets verksamhet berörs direkt av: o Delmål 3 Utfasning av farliga ämnen. o Delmål 4 Fortlöpande minskning av hälso- och miljöriskerna med kemikalier. Miljökvalitetsmål nr 15 God bebyggd miljö Städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden skall tas till vara och utvecklas. Byggnader och anläggningar skall lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en generation. Miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö innehåller sju delmål, där delmål 4 berör material: o Delmål 4 År 2010 ska uttaget av naturgrus i landet vara högst 12 miljoner ton per år. Nationella indikatorer knutna till ovanstående mål och som Vägverket berörs av är: o hälsofarliga kemiska produkter (mått: ton per invånare) o grusanvändning (mått: miljoner ton) Vid sidan om miljökvalitetsmålen finns tre regeringsbeslutade åtgärdsstrategier. Strategierna kompletterar miljömålen genom att ta upp tvärgående frågor och samordna åtgärder som berör olika miljömål. Åtgärdsstrategin för giftfria och resurssnåla kretslopp behandlar åtgärdsområdena produktion, konsumtion av varor samt omhändertagande av avfall. Strategin formas utifrån kretsloppsprincipen, väger in livscykelperspektivet, söker synergieffekter mellan målen och ska också kunna ligga till grund för internationellt arbete. Åtgärdspaketet som ska tas fram ska levereras till Miljömålsrådet 30 november Rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om byggprodukter (89/106/EEG) 3 Strategi för hållbar avfallshantering. Nationell avfallsplan. Naturvårdsverket,

8 2.2.4 Kommande krav och utmaningar Naturvårdsverket arbetar, på uppdrag av regeringen, med att ta fram regler för användning av avfall för anläggningsändamål. Reglerna grundas på miljökvalitetsmålen och kommer att ta fasta på innehåll av utfasningsämnen och mobiliteten hos riskminskningsämnen. De nya reglerna som bl.a. rör vägbyggande är att vänta tidigast Problembeskrivning I enlighet med transport- och miljöpolitiska mål och EU:s miljöhandlingsprogram ska Sverige hushålla med ändliga resurser och verka för en hållbar avfallshantering. Kretsloppen ska vara giftfria och resurssnåla och hanteringen av både kemikalier och material måste därför vara säker. Material-, kemikalie- och avfallsområdet är stort och komplext och omfattas av mängder av regler och mål. En central del i Vägverkets arbete är därför att tolka och påverka reglerna som rör vår verksamhet i anläggningsbranschen. Några områden som kräver särskild uppmärksamhet de närmaste åren; Kemikaliehanteringen måste fortsatt kvalitetssäkras genom vårt kemikaliehanteringssystem för att hålla oss miljöcertifierbara. Miljötekniska och juridiska aspekter på återvinning av material och avfall måste behandlas och formas till riktlinjer för att möta omvärldskraven. Naturgrus, en ändlig naturresurs, måste bevakas åtminstone regionalt. Materialresurshushållning är ett återkommande begrepp i miljösammanhang men beskrivs inte djupare i detta fördjupningsdokument. Den mängdmässigt största materialtypen vid byggande av vägar är givetvis berg- och grusmaterial. Mängderna varierar beroende på investeringsvolymen men någon samlad uppföljning av förbrukade volymer görs inte. En god kunskap om massdisponering i byggprojekten resulterar i bättre resurshushållning. Bra kännedom om olika materials egenskaper leder också till ett mer optimerat utnyttjande av materialresurser. Dessa inriktningar har i viss mån hanterats inom genomlysningsprojektet GAI och i Vägverkets föreslagna inriktning till kund- och leverantörsstrategi. 3. Strategiska mål 3.1 Mål i nationell strategisk plan vatten Under etablerade mål anges i den nationella strategiska planen: Senast år 2010 ska alla stora vattentäkter (mer än 10 m 3 per dygn i genomsnitt eller som betjänar mer än 50 personer per år) längs det statliga vägnätet, vilka utnyttjas för uttag av vatten som är avsett att användas som dricksvatten, uppfylla gällande svenska normer för dricksvatten av god kvalitet avseende föroreningar orsakade av vägar och vägtrafik. o Nytt mått: Stora vattentäkter som inte uppfyller gällande svenska normer, antal. Under planperioden ska de högst prioriterade värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendragen längs det statliga vägnätet vara åtgärdade vad gäller vandringshinder för vattenlevande djur. o Nytt mått: Åtgärdade vandringshinder för vattenlevande djur, antal. definition: med vattenlevande djur avses fisk, utter samt groddjur. 8

9 3.2 Mål i nationell strategisk plan material I den nationella strategiska planen finns inga utpekade strategiska mål för material och kemikalier. Resurshushållning, återvinning och en sund materialhantering ger i regel positiva utslag t.ex. i form av minskad energiförbrukning (Begränsad klimatpåverkan). Strävan mot giftfri miljö vid materialval bör återspeglas i säkrare arbetsmiljö vid byggande och drift (Frisk luft) och minskad föroreningsrisk (Vatten och material). 4. Strategier och åtgärdsområden 4.1 Vatten De fyra betydande vattenmiljöaspekterna som beskrivs under är till sin natur skilda åt. Det betyder att varje vattenmiljöaspekt kräver sin specifika strategi och därmed åtgärder som är specifika. När vattenmiljöproblemen på en viss plats omfattar flera aspekter finns dock ofta möjligheter till åtgärder med gemensamma tekniska lösningar. Omfattningen av de utpekade vattenmiljöproblemen är ofullständigt känd och varierar mellan områdena. Det innebär ett fortsatt arbete med inventeringar, både egna och sådana som utförs nationellt, regionalt och lokalt inom ramen för vattendirektivsarbetet. Detta underlag leder genom bristanalyser till prioriterings- och objektslistor och slutligen till förslag på åtgärder. Under perioden ska regionerna genomföra bristanalyser med särskild betoning på natur, kultur och gestaltning, inom de fyra delområdena tätorter, barriärer i vägmiljön, kulturvägar och kulturobjekt samt vägar med ny funktion. Samtliga bristanalyser ska vara klara 2008 och kommer sedan att vara ett underlag för verksamhetsplanering. Naturmiljöområdet berörs främst inom bristanalys Barriärer i vägmiljön och analysen görs utifrån antingen geografisk avgränsning eller djur och djurgrupper. I ett första skede tas bristanalyser fram för de arter som är speciellt utsatta av vägar och trafik, nämligen utter, groddjur, hjortdjur samt fisk. Kostnadsbehov och effekter för hjortdjur behandlas i Fördjupningsdokument miljö Landskap. För att välja åtgärd för ett givet objekt bör man beakta vilket tillstånd det befinner sig i och hur stor förbättring åtgärden innebär. Är tillståndet kritiskt eller föreligger kanske redan att visst skydd som är otillräckligt? Uppnås en fullgod lösning eller får man endast en förbättrad situation jämfört med tidigare? En sådan analys kan behövas som underlag för att kunna avgöra vilka insatser som ger mest nytta för pengarna. Den generella strategin för den relativt kontinuerliga påverkan från främst vägdagvatten och vägsalt är att avgöra om påverkan är tillräckligt stor för att motivera en åtgärd. Åtgärder som i så fall ska vidtas är att reducera bidraget från källan, rena vattnet eller leda bort vatten till en mindre känslig recipient. Avseende spill och utsläpp vid olyckor syftar strategin till att begränsa spridning och underlätta sanering. För de vattenmiljöaspekter som främst är konsekvenser av var och hur vägen byggdes är strategin att ersätta miljömässigt felaktiga lösningar med nya eller att helt flytta på vägen. De mest betydande vattenmiljöaspekterna, deras åtgärdsstrategi och åtgärder gäller påverkan av salt, påverkan på dagvatten, utsläpp av skadliga ämnen vid olyckor och spill samt påverkan på ekologin i vattenmiljöer Saltpåverkan Salt bedöms vara nödvändigt i vinterväghållningen för att leva upp till krav på framkomlighet och trafiksäkerhet. 9

10 Strategi: Begränsa de saltmängder som sprids. Förhindra att salthaltigt vatten når känsliga vattenförekomster. Försök att återställa vattenförekomster som har skadats. Åtgärd: Minimera spridda saltmängder enligt saltstrategin (DR30A 2004:1984), väl fungerande vägavvattning, anläggningar för bortledande av vägdagvatten Dagvattenpåverkan Trafiken genererar kontinuerligt föroreningar som sedan transporteras bort från vägen med dagvattnet. Strategi: Bedöm om vägtrafiken är tillräckligt hög för att motivera andra åtgärder än öppna vägdiken (enligt publikation 2004:195). Rena vägdagvatten ytterligare innan det når recipienten. Särskilt känsliga vattenförekomster kan behöva undantas från att belastas med vägdagvatten. Åtgärd: Infiltration i vägområdet (vägslänt och dike), så kallat lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD). Uppsamling och rening på plats i vägdagvattenanläggning. Bortledande från känslig recipient (mottagande vattenförekomst) Utsläpp av skadliga ämnen vid olyckor och spill Olyckor går inte att förutsäga i tid och plats. Utsläpp från fordon kan inte med säkerhet förhindras och antalet ämnen som skulle kunna spridas är mycket stort. Strategi: Identifiera punkter längs det statliga vägnätet där utsläpp kan leda till oreparabla skador. Åtgärder som väljs syftar till att begränsa spridningen från ett utsläpp vid en olycka och underlätta möjligheten till sanering. Åtgärd: Administrativa åtgärder i form av trafikstyrning och hastighetsbegränsning, förlåtande sidoområden. Förstärkta barriärer i ytliga jordlager för att förhindra infiltration och ge möjlighet till uppsamling eller bortledande till mindre känsligt område. Flyttning av befintlig väg till mindre känsligt område Påverkan på ekologin i vattenmiljöer Väg- och baninfrastrukturen som har vuxit fram under 1900-talet har medfört en betydande fragmentering av många vattendrag. Strategi: Identifiera och undanröj vandringshinder avrinningsområdesvis. För de arter som är beroende av fria vandringsvägar är det av vikt att samtliga vandringshinder inom ett givet vattendrag åtgärdas. Därför krävs samordnade insatser med alla berörda parter inom avrinningsområdet. Åtgärd: För att nå det strategiska målet för vattenlevande djur och mildra vägarnas och trafikens negativa effekter ska samtliga regioner bygga faunapassager eller lägga om vägtrummor, så att goda ekologiska förutsättningar ges för arter som är beroende av sammanhängande vattenmiljöer. 4.2 Material För Vägverket genererar mål och omvärldskrav i första hand följande strategiområden: o Användningen av icke förnybara material ska minimeras. Ett nationellt miljömål anger konkret begränsad användning av naturgrus. o Miljöfarliga material ska inte införas i infrastrukturen och kemikaliehanteringen ska vara kontrollerad. o Material ska återvinnas och alternativa material ska användas på ett genomtänkt sätt. o Hanteringen av avfall ska vara hållbar och miljösäker. 10

11 Åtgärderna för respektive område beskrivs i kapitlen till Vägverket har på flera områden ett givande samarbete med Banverket och andra myndigheter. Samarbetet kan utvecklas ytterligare. I vägtekniska frågor ska Vägverket vara nationellt ledande men samverka med andra aktörer och agera samlande och stödjande för kommunala och andra väghållare. Det blir allt mer viktigt att agera och ibland vara pådrivande inom EU, något som också talar för en ökad nordisk samverkan Icke förnybara material naturgrus Åtgärder har tidigare vidtagits för att begränsa naturgrusanvändningen. Tillsammans med den begränsade tillgången på många platser har det minskat användningen och vi har, nationellt sett, nått en godtagbar nivå. I de fem sydliga regionerna bedöms därför inte några ytterligare insatser som angelägna. I de två nordliga regionerna däremot används fortfarande naturgrus vid vägbyggnad och halkbekämpning i en omfattning som kan försvåra uppfyllandet av regionala miljömål. Bland länen i regionerna Norr och Mitt har alla förutom Gävleborgs län fastställt regionala begränsningsmål för användningen av naturgrus. Utvecklingen i dessa regioner bör följas för att säkra att det nationella miljömålet följs och eftersträvas även på regional nivå. Åtgärd: Utvärdering av naturgrusanvändningen Naturgrusanvändningen bör utvärderas i regionerna Norr och Mitt för att undersöka om begränsningar i användningen är motiverade. Väghållningens bidrag till uttagen av naturgrus ställs mot de länsvisa hushållningsmålen och förbrukningen förklaras och motiveras. Utifrån det bedöms om mål som bör ställas upp och i så fall vilka Miljöfarliga material och kemikaliehantering Vägverket ska kvalitetssäkra kemikaliehanteringen och mäta användningen samt vara miljöcertifierbart. Detta har inneburit att Vägverket skapat ett system med mål, rutiner och verktyg för att underlätta kontroll och uppföljning av kemikaliehanteringen. Systemet är ett hjälpmedel som skapar möjligheter för Vägverket att följa de lagar som gäller inom kemikalieområdet samt att följa miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Kemikaliehanteringssystemets användning i verksamheten styrs via Vägverkets upphandlingskrav. Uppföljning och kontroll av vilka kemiska produkter som hanteras i Vägverkets verksamhet är genomförbart i och med systemet. Allt fler av de konstruktionsmaterial som används regleras via den europeiska standardiseringen. Miljökriterier har hittills i stor utsträckning saknats men ska, efter beslut i EU-kommissionen, finnas med i nästa generations standarder. Vid övergång från materialkrav till funktionskrav eller funktionsupphandlingar och totalentreprenader är det viktigt att miljöaspekter inte glöms bort utan beaktas vid materialvalen. Åtgärd: Kemiska produkter av klassningen 1 och 2* ska fasas ut och bytas mot miljövänligare alternativ. Kemiska bekämpningsmedel ska inte användas Sedan 1970-talet använder inte Vägverket kemiska bekämpningsmedel annat än mot jätteloka och flyghavre. Den europeiska kemikalielagstiftningen REACH och miljömålet Giftfri miljö ger grunder för att fasa ut farliga ämnen och byta till miljövänligare alternativ. Klassning 1 innebär att den kemiska produkten är förbjuden att använda på grund av förbjudna ingående ämnen. Klassning 2* innebär att den kemiska produkten är godtagen att använda under bevakning på grund av att den innehåller ett utfasningsämne. Tillstånd för användning måste sökas vid varje nytt användningstillfälle. Åtgärd: Utvecklat kemikaliehanteringssystem Idag är Vägverkets kemikaliehanteringssystem begränsat till att endast gälla farliga kemiska produkter. Det finns ett behov av att undersöka om inte denna omfattning borde breddas. Åtgärd: Miljökrav som funktionskrav Det finns en osäkerhet om hur materialval görs i de nya entreprenad- och upphandlingsformerna, om miljömässigt bra material kan garanteras. Oavsett upphandlingsform har Vägverket 11

12 för all tid ansvar för sina anläggningar och de material som används. Det bör säkerställas hur Vägverket som beställare kan garanteras ett bra miljöval av material Återvinning och alternativa material Asfalt Återvinningen av asfalt är omfattande och fungerar relativt bra inom Vägverket. Det måste dock fortsatt säkerställas att den görs på ett högkvalitativt sätt i projekten. Det krävs därför bra metoder och arbetssätt samt styrning, t.ex. i form av utveckling av krav vid upphandlingar eller i regelverk. Samspelet på den nationella marknaden för återvunnen asfalt behöver utvecklas i syfte att nationellt optimera återvinningen. Åtgärd: Asfaltbeläggningar med tillräcklig teknisk och miljömässig kvalitet ska återvinnas så högvärdigt som möjligt Återvunna material ska användas så optimalt som möjligt så att deras prestanda åter nyttjas. Det innebär att asfaltbeläggningar ska återvinnas till bundna asfaltlager. Återvinningen ska stimuleras och dess omfattning ska följas upp årligen. Tjärhaltiga massor ska hanteras enligt särskilda anvisningar och användningen ska dokumenteras i lämplig vägdatabas. Alternativa material Påtryckningarna om att använda alternativa material eller restprodukter i vägar har ökat genom åren. Slagger från metallurgisk industri har använts i omkring 30 år i vägbyggnad i Sverige, främst i vägkonstruktionen men även vid drift och underhåll. På senare tid har nya alternativa material introducerats. Materialen kan ge vägkonstruktionen en god funktion, ibland med egenskaper som överträffar traditionella konstruktionsmaterial. Ett problem med alternativa material (restprodukter) är att de tekniska och miljömässiga egenskaper ofta är bristfälligt dokumenterade eftersom de inte provats i tillräcklig omfattning och tid. Ett annat problem är de fall då materialen betraktas som avfall. Reglerna om hantering av avfall ställer omfattande krav på miljösäkring och kräver bl.a. anmälan till miljömyndigheten. Nationella rutiner saknas och tolkningsutrymmet i reglerna gör att bedömningarna kan skilja från fall till fall. Synen på att använda alternativa material skiljer också mellan Vägverkets regioner. Det är till viss del naturligt eftersom den lokala och regionala nyttan och värdet med att använda alternativa material är starkt förknippad med tillgången på dessa. En viktig grundförutsättning om materialen ska nyttjas är att hantering och byggande alltid sker på ett miljösäkert sätt. Åtgärd: Alternativa material som används ska uppfylla Vägverkets kriterier för teknisk och miljömässig kvalitet Vägverket ska vara ledande i vägfrågor i den pågående utvecklingen. Rutiner och kriterier för användning av nya och alternativa material bör fastställas så att teknisk funktion och miljömässiga egenskaper garanteras och miljöjuridiska regler följs. Användningen av alternativa material ska kontrolleras och mätas genom dokumentation i vägdatabas Hållbar och miljösäker hantering av avfall Målet att nå en hållbar hantering av avfall motverkas till viss del av den mängd regler som finns och framför allt svårigheten att tolka dem. Nya regler har införts snabbt, men systemen för regeltolkning och hanteringsförfaranden har inte varit redo och de miljömässiga vinsterna har därför blivit tveksamma. Det har lett till problem för bl.a. ban- och väghållare som hanterar stora och tunga material, ofta med ingen eller låg farlighet, men som i vissa situationer betraktas som avfall. Detta visar på den stora vikten av att verka inom EU:s tematiska strategier vid framtagning av avfallsregler och inom den tekniska standardiseringen (CEN) för att vägtransportsektorns avfallstyper och situationer ska bedömas på ett riktigt och relevant sätt. Nationellt finns behov av att ta fram egna hanteringsrutiner för specifika material och situationer i bygg- respektive driftprocesserna. Åtgärd: Massor och avfall som uppkommer vid byggande, drift och underhåll ska hanteras på ett miljöriktigt sätt och med god tillämpning av gällande regelverk Schaktmassor (jord och berg) och andra byggmaterial betraktas ibland felaktigt som avfall vilket ger onödiga kostnader i form av arbete, tidsåtgång och avgifter. Samtidigt hanteras vissa 12

13 andra material ovarsamt fastän de skulle behöva speciell hantering, exempelvis beroende på risk för omgivningspåverkan. Åtgärden kräver utveckling av handböcker och utbildningsverksamhet i både materialhantering och miljöjuridik. 5. Effekter och kostnader 5.1 Vatten Hänsyn till yt- och grundvatten Åtgärder för att skydda yt- och grundvatten har tidigare beräknats kosta Vägverket 700 miljoner kr under perioden SGU har inventerat de nationella grundvattentillgångarna och risken för påverkan från vägar och vägtrafik. Utifrån detta material (antalet grundvattentäkter och grundvattenförekomster samt antal personer vars vattenförsörjning bedöms vara påverkad) har kostnaden bedömts till 800 miljoner kr bedömts för det återstående arbetet. För ytvatten har inte inventeringsarbetet kommit så långt att kostnaden går att uppskatta. Åtgärda brister på befintligt vägnät avseende ekologin i vattenmiljöer Föreslagna åtgärder kommer att ge direkta positiva miljöeffekter på den ekologiska mångfalden knuten till vattenmiljöer. Antal trafikdödade uttrar minskar och möjligheten förbättras för arten att stärka sin utbredning. Samma sak gäller för groddjur där möjligheten finns att bygga bort de mest utsatta konfliktpunkterna. Uppföljningar som gjorts vid ett antal åtgärdade vägtrummor visar att återkoloniseringen av fisk uppströms sker förvånansvärt snabbt. Det är alltså en billig och effektiv miljöåtgärd. Fram tills dess att de regionala bristanalyserna för natur- och kulturgestaltning är klara 2008 får utgångsläget bli de nu kända åtgärdsbehoven. Kostnaderna har bedömts utifrån underlag från regionerna och avser endast insatser för att åtgärda brister på det befintliga vägnätet. Kostnaden för att åtgärda felaktigt lagda vägtrummor i de särskilt utpekade vattendragen beräknas uppgå till drygt 350 miljoner kr. Åtgärdsbehovet skiljer sig dock mellan regionerna där det största behovet finns i regionerna Norr och Mitt följt av region Väst. Två regioner har redan nått målet Stockholm och Skåne. För drygt 25 miljoner kr skulle man kunna åtgärda samtliga under 2006 kända konfliktpunkter mellan groddjur och vägar. Även här finns stora regionala skillnader. Behovet är störst i region Skåne och minskar ju längre norrut man kommer. Pågående bristanalyser ger dock tydliga indikationer på att antal konfliktpunkter är större än tidigare varit känt, varför kostnaderna kommer att öka. Att säkerställa möjligheten för uttern att tryggt kunna passera vägar i sitt nuvarande utbredningsområde bedöms kosta cirka 80 miljoner kr. För den summan skulle de kända konfliktpunkterna kunna byggas bort. Störst behov av åtgärder finns i de bägge nordliga regionerna samt region Sydöst. Behovet att bygga passager kommer att öka allt eftersom uttern återkoloniserar områden där den tidigare funnits. 5.2 Material- och kemikaliehantering De materialrelaterade åtgärderna ger kostnader för utbildning, metodutveckling, handböcker och, särskilt i början, rådgivning. Samtidigt leder flera åtgärder till förenklade och effektivare arbetssätt och därmed i längden sparade kostnader. Återvinning av asfalt ger snabbt besparingar på många miljoner kronor. Minskad deponering sparar kostnader från ca 400 till kr/ton avfall. 13

14 Kemikaliehanteringssystemet, inkl information externt och internt samt förvaltning av systemet, ger för närvarande årliga kostnader på drygt 1 miljon kr. Systemet genererar också besparingar i form av enhetliga bedömningar och säkrare materialval. 6. Referenser Vilda djur och infrastruktur en handbok för åtgärder. VV publ 2005:72 Vägverkets inriktningsdokument för natur, kulturmiljö och friluftsliv i väghållningen. VV publ 2006:164 Vägverkets strategi för hantering av vattenfrågor VV LED 2004:170 14

15 Vägverket Borlänge Telefon: Texttelefon: Fax: VÄGVERKET. MAJ PRODUKTION: ATELJÉN, VÄGVERKET.