Anestesisjuksköterskans lugnande förhållningssätt i mötet med vaken patient som visar tecken på oro

Transkript

1 EXAMENSARBETE - MAGISTERNIVÅ I VÅRDVETENSKAP VID INSTITUTIONEN FÖR VÅRDVETENSKAP 2014:19 Anestesisjuksköterskans lugnande förhållningssätt i mötet med vaken patient som visar tecken på oro En kvalitativ intervjustudie Peter Eliasson Erika Johansson

2 Uppsatsens titel: Anestesisjuksköterskans lugnande förhållningssätt i mötet med vaken patient som visar tecken på oro En kvalitativ intervjustudie Författare: Huvudområde: Nivå och poäng: Kurs: Handledare: Examinator: Peter Eliasson, Erika Johansson Vårdvetenskap Magisternivå, 15 högskolepoäng Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesi Birgitta Wireklint Sundström Annikki Jonsson Sammanfattning Patienter som står inför ett operativt ingrepp upplever ofta oro och stress i den perioperativa miljön. Oro förbrukar stora mängder energi som kan ge sig uttryck i huvudvärk, irritabilitet, olust och vanmaktskänsla. Tidigare studier har dock visat att anestesisjuksköterskan har genom det goda mötet möjlighet att lindra patientens lidande i dessa situationer. Syftet med denna studie var att beskriva anestesisjuksköterskans lugnande förhållningssätt i mötet med vaken patient som visar tecken på oro. Åtta kvalitativa intervjuer genomfördes med anestesisjuksköterskor som har minst fem års erfarenhet av perioperativt vårdande. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2007). Resultatet presenterar ett perioperativt vårdande av vaken patient med följande fyra kategorier: Lyhördhet, Vårdmiljö, Dialog och Delaktighet samt Kunskap och Saklighet. Detta resultat kan sammanfattas under sjusköterskans: Öppenhet, följsamhet, och klokhet. I resultatet framkom hur anestesisjuksköterskan använde sin vårdande och medicinska kompetens, sinnen och perceptionsförmåga för att se, uppmärksamma och tillgodose patientens behov. Patientens individuella behov bemöttes genom att inbjuda, uppmuntra och välkomna patienten att kommunicera med anestesisjuksköterskan. Sjuksköterskan använder sig själv och sina sinnen som redskap för att läsa av patienten, minska oro och på så vis vägleda patienten i en utsatt vårdsituation. Använd alla sinnen för att upptäcka den orolige patienten. Verbal och icke verbal kommunikation. Kliniska implikationer är att anestesisjuksköterskan skapar tid och utrymme för den perioperativa dialogen samt inbjuder och uppmuntrar patienten att uttala sina önskningar och behov. Informativ kommunikation kan användas som ett sätt att förbereda patienten mentalt. Författarna ser ett behov av fortsatt forskning på området för att få ytterligare verktyg till anestesisjuksköterskan för hur denne identifierar och upptäcker oro hos patienten.

3 Patients who are facing an operation often experience anxiety and stress during the perioperative period. Anxiety consumes large amounts of energy that may lead to headaches, irritability, malaise and fatique. Previous studies have shown that nurses has the opportunity to relieve the patient's suffering in these situations. The purpose of this study was to describe the anesthesia nurse soothing approach towards the awake patient who shows signs of anxiety. Eight qualitative interviews were conducted with anesthesia nurses who have at least five years experience in perioperative care. The material was analyzed using qualitative content analysis according to Elo and Kyngäs (2007). The result presents the perioperative care of the awake patient with the following four categories: Listening, Caring Environment, Dialogue - Participation and Knowledge - Objectivity. This result can be understood as the main theme: transparency, compliance and wisdom. The result shows how a nurse anesthetist used his/her social and medical skills, senses and perception to see, recognize and meet the patient's needs. The patient's individual needs were met by inviting, encouraging and welcoming patient to communicate with the nurse anesthetist. The nurse uses him/herself and his/her senses as tools for reading the patient, reduce anxiety and thus guide the patient in a vulnerable situation. Clinical implications are that the nurse anesthetist creates time and space for the perioperative dialogue and invites and encourages the patient to express their desires and needs. Informative communication can be used as a way to prepare the patient mentally. The authors see a need for further research in this area to get additional tools for the nurse anesthetist for how he identifies and detects anxiety in the patient. Nyckelord: Perioperativ oro, Kommunikation, Lyhördhet, Omvårdnad.

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 1 BAKGRUND 1 Anestesisjuksköterskans patientansvar 1 Anestesisjuksköterskans ansvar i den högteknologiska 2 Patientens utsatthet 3 Tecken på oro 3 Vårdande förhållningssätt 4 Perioperativa dialogen med orolig patient 5 Den unika patienten 5 Erfarenhetsbaserad kunskap 6 PROBLEMFORMULERING 6 SYFTE 7 METOD 7 Kvalitativ intervjustudie 7 Urval och informanter 7 Datainsamling 8 Kvalitativ innehållsanalys 9 Etiska överväganden 10 RESULTAT 11 Lyhördhet 11 Läser av och förstår det individuella 12 Observerar och tolkar olika tecken 13 Ger tid för uppmärksamhet 13 Vårdmiljö 14 Skapar vårdande rum 14 Värmer och bäddar in patienten 15 Ger fysisk beröring 15 Värnar om kontinuitet 15 Dialog och delaktighet 16 Använder skämt och rogivande ord 16 Bjuder in patienten till delaktighet 17 Avleder med musik 18 Ger ärliga svar 18 Undviker överraskningar 18 Ser om patienten vill samtala 19 Kunskap och saklighet 19 Visar att vi har kunskap 19 Vara saklig 20 Förklarar och förbereda 20 Upprepa och selektera information 20 Öppenhet, följsamhet och klokhet möter patientens oro 21 DISKUSSION 21

5 Metoddiskussion 22 Resultatdiskussion 24 Anestesisjuksköterskans lyhördhet 24 Den perioperativa vårdmiljöns påverkan på patientens oro 25 Inbjudan till dialog och delaktighet 26 Anestesisjuksköterskans kunskap och saklighet 27 Anestesisjuksköterskans öppenhet, följsamhet och klokhet 28 Slutsatser 29 KLINISKA IMPLIKATIONER 29 REFERENSER 31 Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Informationsbrev till verksamhetschef Verksamhetschefs godkännande av datainsamling Förfrågan om medverkan i en intervjustudie Samtycke till att medverka i en intervju

6 INLEDNING I anestesisjuksköterskans professionella hållning ingår att möta och vårda oroliga patienter. För att få ta del av och synliggöra hur erfarna anestesisjuksköterskor möter stressade patienter valde vi att för vår magisteruppsats fokusera på perioperativt vårdande av oroliga patienter som är vakna under den perioperativa tidsperioden. Intresset för denna studie grundar sig i våra tidigare erfarenheter som ambulanssjuksköterskor, då vi inom det prehospitala vårdandet upplevt speciella svårigheter att bemöta oroliga patienter. BAKGRUND Anestesisjuksköterskans patientansvar Enligt Socialstyrelsen (2005) ska sjuksköterskan i sitt arbete utgå från en värdegrund som vilar på en humanistisk människosyn, samt respektera patientens autonomi, integritet och värdighet. Ta tillvara på arbetsteamets gemensamma erfarenheter för att bidra till en helhetssyn på patienten är av stor vikt. Kompetensbeskrivningen för anestesisjuksköterskor klargör att anestesisjuksköterskan vilar på en värdegrund där international council of Nurses (ICN) samt International Federation of Nurse Anaesthetists (IFNA) Code of Ethics etiska kod ligger till grund för etiskt handlande och förhållningssätt, vilket innebär att behandla patienten som en unik varelse med individuella behov, visa omtanke och respekt för individens integritet och värdighet men även vara vaken och inkännande för dennes situation. Anestesisjuksköterskans specifika kompetensområde är anestesiologisk omvårdnad. Omvårdnaden utgår från den enskilde patientens resurser och behov, detta innebär att anestesisjuksköterskan ska ha kunskaper inom både omvårdnad, medicin, säkerhet och vårdmiljö (Selldén, 2005, s.11-13). Socialstyrelsen (1995:5) beskriver att specialområdet anestesisjukvård omfattar ansvar för övervakning i samband med anestesi, analgesi och sedering till patienter i alla åldrar med både vanligt förekommande och komplicerade akuta sjukdomar genom hela den perioperativa vården. Mauleon och Ekman (2002) framställer anestesisjuksköterskans arbete som självständigt och komplext, där en del i arbetet är att identifiera förändringar av patientens vitala funktioner och att kunna agera därefter. Det perioperativa vårdandet innebär möten med patienter från olika kulturer, som har olika religioner och värderingar och det övergripande målet med den perioperativa vården är att 1

7 skydda och bevara patientens värdighet (Lindwall & von Post, 2008, s. 119). Anestesisjuksköterskan ska också inge patienten lugn, trygghet och en övertygelse om att han/hon får professionell vård. Att informera och skapa förtroende med patienten har utan tvekan den mest optimala ångest och orosreducerande effekten, enligt Halldin och Lindahl (2005, s. 183). Vidare skriver Halldin och Lindahl, (2005, s. 197) att det är anestesipersonalens ansvar att förhindra och lindra patientens oro genom att aktsamt ställa frågor, vara lyhörd och informativ. Anestesisjuksköterskans ansvar i den högteknologiska Gillespie (2009) studerade patientens utsatthet i den högteknologiska perioperativa miljön. Sjuksköterskan kunde överbrygga den främmande värld och agera som patientens advokat mot omgivningen. Detta ökade känslan av trygghet hos patienten som därmed kunde överlämna sig och släppa kontrollen. Gillespie betonade även anestesisjuksköterskans förmåga att samarbeta med resten av operationslaget, för ökad säkerhet och känsla av trygghet för patienten (Gillespie 2009). Gillespie (2009) lyfte fram den högteknologiska miljön som en utmaning för den perioperativa sjuksköterskan, och inkluderade då även operationssjuksköterskan. Den perioperativa sjuksköterskan förväntades kontrollera både den högteknologiska miljön och den speciella omvårdnad som den sårbara operationspatienten kräver (Gillespie 2009). Khoo (2000) påvisade att miljön via synintryck påverkade patienten negativt genom ökad stress. Både Gillespie och Lindwall beskriver anestesisjuksköterskan som kompetent att hantera den högteknologiska miljön och samtidigt ha förmåga att lyssna in patientens livsvärld (Lindwall 2003; Gillespie 2009). Gillespie påvisar att patientsäkerheten ökade genom att utveckla dessa båda ansvarsområden. Miljöns betydelse för patientens hälsa, välbefinnande och tillfrisknande är något som redan belystes på Nightingales tid, hon menade att miljöns utformning kunde hjälpa patienten att uppleva lugn och harmoni. För att uppnå detta krävs en balans mellan patienten och den omgivande miljön (Dalborg-Lyckhage, 2010, s. 102). Människan är i ett ständigt samspel med sin omgivning och för att förstå en människas beteende i olika miljöer måste hennes omgivning ses som en kombination av faktorer som samverkar. Det finns ett samspel mellan människan, människans hälsa, miljön och vårdandet. God vård innefattar att utforma en miljö där patienten känner sig omhändertagen, trygg och väl bemött. Almerud, Alapack, Fridlund och Ekebergh (2007) menar att den medicintekniska appataturen lätt tar över vårdarens uppmärksamhet från patienten, vilket kan resultera i att patienterna känner sig osedda. Med 2

8 tanke på detta menar Almerud et. al. (2007) att vårdaren måste kunna uppbringa en harmoni mellan de objektiva och de subjektiva tecknen, där tekniken och vårdandet förenas till en helhet. Patientens utsatthet Enligt Bodelsson, Lundberg Roth och Werner (2011 s. 19) är det vanligt förekommande att patienter upplever oro inför anestesi och operation. Det som kan tolkas som ett enkelt ingrepp av vårdpersonalen, kan för patienten upplevas som något stort, inte enbart fysiologiskt utan också psykologiskt då det inverkar på integriteten genom att man överlämnar kontrollen av sitt liv till andra. Många patienter upplevde situationen, kring det operativa ingreppet och inskränkt kontroll av kroppen, som stressande (Lenionen, 2013). Patientens utsatthet och sårbarhet i samband med operation eller undersökning beskrivs i flera studier. (Rudolfsson 2007, Lindwall 2008, Lindvall 2003, Gillespie 2009) beskriver att patienten befann sig i en främmande miljö och lade sitt liv i anestesisjuksköterskans händer. Patienten beskrevs initialt som anonym, ensam och i behov av trygghet. Tecken på oro Datainsamlingen om stress och oro avser att finna vilka situationer som utlöser obehagen och vilken betydelse de har för den enskilda individen, att identifiera tecken på stressutlösta tillstånd eller hot mot individens trygghet. Stressorer kan indelas i psykologiska, miljörelaterade, fysiologiska som sociokulturella faktorer (Støvring & Støvring 2000, s. 169). Edberg och Wijk (2009 s. 715) menar att stressorer aktiverar sympatiska nervsystemet som kan resultera i ökad muskeltonus, svettningar, muntorrhet och vidgade pupiller. Detta överensstämmer med Lind (2010) som också påvisar hur ökad oro kan ge fysiologiska förändringar i form av ökad sympatikusaktivitet, så som hyperventilation och muskelspänningar relaterat till ökade adrenalinnivåer. Kellet (2002) och Conrad (2006) visar på att adrenalinpåslag leder till ökad hjärtfrekvens och ökad perifer vasokonstriktion. Kaushik (2005) menar att dessa fysiologiska förändringar kan minskas genom lägre sympatikusaktivering vilket resulterar i lägre andningsfrekvens, lägre hjärtfrekvens och lägre blodtryck hos patienten. Oro kunde i vissa fall påverka andningen med psykiskt lidande och fysiologiska effekter som följd (Chiang 2009). Enligt Manias (2003) kan oro identifieras via tecken såsom svettningar, 3

9 hypertoni, tachycardi, närhet till gråt samt snabb och ytlig andning. Oro förbrukar stora mängder energi som kan ge sig uttryck i huvudvärk, irritabilitet, olust och vanmaktskänsla. Gallahger, Trotter och Donoghue (2010) menar att anestesisjuksköterskan genom ökad medvetenhet om dessa tecken på oro har en avgörande betydelse för patientens välbefinnande. Enligt Lindwall, von Post och Bergbom (2003) kan anestesisjuksköterskan genom det goda mötet lindra patientens lidande i dessa situationer. Vårdande förhållningssätt Sjuksköterskan kunde för att möta och bekräfta patienten, inbjuda till en relation där patienten fick berätta sin historia och sjuksköterskan kunde då dela dennes livsvärld (Rudolfsson 2007; Lindwall, von Post & Bergbom 2003). Då sjuksköterskan och patienten inte längre var främlingar för varandra upplevde patienten sig sedd, bekräftad och omhändertagen. Sjuksköterskan fick en djupare förståelse för patientens fysiska och själsliga behov och kände en större vilja att göra gott mot patienten (Rudolfsson 2007; Lindwall, von Post & Bergbom 2003). Detta gjorde att sjuksköterskan på ett bättre sätt kunde guida patienten genom de transitioner som den perioperativa perioden innebar. Sjuksköterskan kunde informera patienten om vad som hände kring patienten samt vad patienten kunde förvänta sig längre fram (Rudolfsson 2007). I två studier påvisades det att patienter som blivit personligen välinformerade, hade mindre symtom av sin sjukdom och uppsökte därför sjukvården vid färre tillfällen. Man såg tydliga korrelationer till högre grad av upplevd livskvalité och trygghet (Rootmensen 2007, Wood 2011). Rudolfsson och Lindwall beskrev hur sjuksköterskan med detta förhållningssätt skapade en atmosfär av trygghet och säkerhet kring sig som flera av patienterna i studierna beskrev som att sjuksköterskan gjorde gott bara genom att vara närvarande. Det var då inte bara det sagda ordet som skapade trygghet hos patienten (Rudolfsson 2007; Lindwall, von Post & Bergbom 2008). Rudolfsson beskrev hur det sagda ordet kompletterades av kroppspråk och kroppskontakt. Sjuksköterskan och patienten hade byggt en sådan förstående relation mellan varandra att endast en blick eller ett nickande kunde bekräfta det samförstånd som rådde. Patientens känsla av trygghet förstärktes då sjuksköterskan lyssnade av patientens behov och önskningar innan patienten uttalat dem verbalt. Sjuksköterskans sätt att föra sig kunde förmedla den kompetens han/hon besatt och endast med det rutinerade handlaget kunde trygghet och ro förmedlas (Rudolfsson 2007). 4

10 Gillespies studie visade att sjuksköterskans förmåga att anpassa sig till de många olika personligheterna i mötet med patienten, var avgörande för hur patienten upplevde trygghet och bekräftelse (Gillespie 2009). Svensk sjuksköterskeförening (2007) betonar vikten av en god patient- och sjuksköterskerelation då detta har resulterat i att patienten fått en ökat tillgång till sina resurser, minskad oro och nedstämdhet. Den goda relationen har också visat sig ge ett minskat behov av smärtlindring, tidigare mobilisering och en kortare sjukhusvistelse. Perioperativa dialogen med orolig patient Lindwall, von Post och Bergbom (2003) visade att den perioperativa dialogen ledde till att anestesisjuksköterskan var mer förberedd samt att det personliga mötet med patienten gav mer värdefull information än den som kunde läsas i journalhandlingar. Detta gjorde att sjuksköterskan var väl förberedd inför sin uppgift och patienten kände en atmosfär av trygghet i detta (Lindwall, von Post & Bergbom 2003). Vårdandet i den perioperativa dialogen beskrevs av Rudolfsson (2007) som ett fast löfte från anestesisjuksköterskan att inte överge patienten. Denna dialog möjliggör en gemenskap i en värld de båda delar. Löftet skulle förstås och betraktas i helhetens sammanhang. Patienten ses då utifrån dess individuella, kroppsliga och själsliga behov (Rudolfsson 2007). Den unika patienten Till sin natur ses människan som unik och med perspektiven kropp, själ och ande ses människan som en enhet och kan inte särskiljas eller reduceras till några av dessa perspektiv (Lindwall & von Post, 2008 s. 32). Under en operation, kan patienter uppleva ett inre kaos då de inte kan kontrollera det som sker och många bär på frågor som de vill dela med den ansvarige anestesisjuksköterskan och patienter vill ha det berättat för sig hur operationen fortlöper (Lindwall & von Post, 2008 s. 79) Lindwall och von Post beskrev vidare patientens lidande ifrån sjukdom och det lidande som uppkommer då patientens värdighet kränks. Detta vårdlidande kunde förhindras då sjuksköterskan ingrep och värnade om patientens integritet (Lindwall & von Post, 2008 s. 34). De individuella skillnaderna bland patienter som skulle genomgå operativa ingrepp kunde vara mycket skiftande både till patientens fysiska skepnad och patientens fysiologi. 5

11 Individuella skillnader om hur patienten påverkades exempelvis av läkemedel eller positionering på operationsbordet fick effekter på hur anestesisjuksköterskan agerade (Ide 2008). I den perioperativa vården möter anestesisjuksköterskan patienter i alla åldrar med olika bakgrund från olika kulturer med olika värderingar och upplevelser, varje patient har ändå rätt att ses som den unika person den är och har rätt att bevaras som enheten kropp, själ och ande trots att kroppen skall genomgå ett operativt ingrepp. (Lindwall & von Post, s. 78). Erfarenhetsbaserad kunskap Enligt Benner (1996 ss ) kännetecknas god förmåga av att uppfatta och förstå en klinisk situation, då det kräver mycket mer än analys av ett antal komponenter i en kontextfri checklista. Sjuksköterskans grundläggande uppfattning om vad som är gott och rätt avgör vad som uppmärksammas i den konkreta situationen. För att vårdaren skall kunna arbeta etiskt och evidensbaserat krävs att han har en hög kompetens, är fast förankrad i vårdandets ethos och kan fungera autonomt (Wiklund, 2003, s 233). Vidare menar Wiklund (2003, ss ) att vårdaren måste bearbeta abstrakta processer, vilket kan handla om att ha kunskap om oro och en förmåga att närma sig den oroliga patienten på så sätt att obehaget lindras. PROBLEMFORMULERING Patienter upplever oro inför operationsingrepp där de ska vara vakna. Miljön är främmande och patienter förfaller lägga sina liv i anestesisjuksköterskans händer. Patientens utsatthet och sårbarhet i samband med operation är väl dokumenterat. Patienten beskrevs initialt som anonym, ensam och i behov av trygghet. Denna situation skapar oro som kommer till uttryck på olika sätt. Oron kan i vissa fall manifesteras och ge upphov till både lidande och fysiologiska konsekvenser som är negativa. Genom ett lugnande förhållningssätt i ett vårdande möte kan anestesisjuksköterskan lindra patientens vårdlidande. Ett lugnande förhållningssätt kan på så vis förbättra både patientens fysiska tillstånd och öka välbefinnandet. Genom att undersöka upplevelsen av att hantera det perioperativa vårdandet då patienten är vaken borde ge fördjupad kunskap om anestesisjuksköterskans vårdande förhållningsätt. 6

12 SYFTE Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskans lugnande förhållningssätt i mötet med vaken patient som visar tecken på oro. METOD Kvalitativ intervjustudie Studien har genomförts som en kvalitativ intervjustudie enligt Kvale och Brinkman (2009) med intresse att beskriva erfarna anestesisjuksköterskors lugnande förhållningssätt i mötet med vakna patienter som visar tecken på oro. Valet av metod bygger på att viljan att få svar på frågor, Kvale och Brinkman (2009, s. 17) menar att den kvalitativa intervjustudien lämpar sig väl när man vill försöka förstå världen från undersökningspersonernas synvinkel utifrån deras erfarenhet. Den kvalitativa intervjustudien har en induktiv ansats, vilket innebär att studien har genomförts förutsättningslöst utifrån människors berättelser. Ansatsen innebär också att författarna analyserade intervjumaterialet utan någon strävan i att söka efter bevis från informantens erfarenheter (Lundman & Hällgren Granheim 2008, ss ). Studien önskades lyfta fram hur den mer erfarna anestesisjuksköterskan upplevde och hanterade situationen. Studien avgränsades till att undersöka hur anestesisjuksköterskan upplevde att möta vuxna patienter som visar tecken på oro. Urval och informanter Studiens urval omfattade anestesisjuksköterskor som arbetade på operations- och anestesiavdelningar i västra Sverige. Ett så kallat bekvämlighetsurval har använts (Polit & Beck 2012, s. 276). Strävan var att få minst åtta informanter i studien. Endast informanter som uppfyllde inklusionskriterierna och som var kända av intervjuaren tillfrågades (Kvale 1997). 7

13 Inga beroendeförhållande förelåg mellan intervjuare och informant. Urvalet har gjorts utifrån följande inklusionskriterier: Specialistutbildad sjuksköterska med inriktning mot anestesisjukvård Yrkesverksam inom anestesisjukvård 5 år Informanterna var åtta anestesisjuksköterskor från två olika operationskliniker, varav fem kvinnor och tre män i åldrarna år. De representerade en bred uppsättning av erfarenheter inom perioperativt vårdande. Informationsbrev som beskriver studiens syfte, utförande och innehåll skickades via mail till de två operationsavdelningarnas verksamhetschef, som även kontaktades via telefonsamtal. Ett skriftligt godkännande erhölls enligt (bilaga 2). Informanterna kontaktades personligen och tillfrågades om de ville medverka i studien. Datainsamling Informanterna fick själva välja plats för intervjuerna. På så sätt fick informanterna möjlighet att känna trygghet i den miljö de själva valt (Dahlberg 1997). Informanterna informerades om studien via informationsbrev på mail samt kontaktades per telefon innan intervjun. Intervjuerna genomfördes därmed i anslutning till informanternas arbetsplatser i anslutning till operationsavdelningarna. Samtliga intervjuer inleddes med en öppningsfråga: Kan du beskriva för mig hur du som anestesisjuksköterska upplever att du lindrar oro hos vaken patient. Korta följdfrågor ställdes också för att få ett mer utförligt och beskrivande svar. Följdfrågor kunde vara: Vill du utveckla det du just nämnde? och Kan du ge exempel på detta? Två pilotintervjuer gjordes initialt för att prova ovan beskrivna intensioner. Pilotintervjuerna bedömdes av handledaren kunna ingå i datamaterialet. Tidsåtgången för intervjuerna var mellan 20 och 60 minuter, transkriberades ordagrant och kompletterades med de anteckningar som gjordes under intervjuerna. Anteckningarna bestod av icke verbal kommunikation, såsom gestikulationer och minspel. Målet var att helheten i intervjun inte går förlorad trots att 8

14 informationen ändrar form från tal till skrift (Kvale, 1997, s. 96; Dahlberg, Dahlberg & Nyström, 2008, s. 128). Kvalitativ innehållsanalys Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats genomfördes enligt Elo & Kyngäs (2007). Merparten av analysarbetet har utförts gemensamt av båda författarna, med stöd av handledaren. Analysen har gjorts utifrån en vårdvetenskaplig förståelse av innehållet (Dahlberg, Dahlberg och Nyström 2008, s. 43). Ett reflekterat förhållningssätt har eftersträvats för att inte tolka innehållet för snabbt och därigenom öka resultatets tillförlitlighet enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2012, s ). Dataanalysen inleddes med att den transkriberade texten lästes noggrant och upprepade gånger för att få en överblick över innehållet uppnå en helhetsförståelse eftersträvades. Därefter kunde de meningsbärande enheter som svarade an på studiens syfte identifieras. De meningsbärande enheterna färgades med märkpenna för att lättare kunna följas och utläsas i texten. De utvalda meningsenheterna kondenserades vid behov för att bli mer lätthanterliga, kodades därefter och jämfördes utifrån skillnader och likheter. Genom att upprepade gånger jämföra koderna med varandra framträdde subkategorier. Huvudkategorin utgör den mest abstrakta förståelsen (Elo & Kyngäs 2007), se tabell nedan. 9

15 Tabell 1. Exempel på innehållsanalysens genomförande. Meningsenhet Det är mycket att läsa in bara av hur enskilda vill ha det och bejaka det liksom. Jag har bra koll på dig, du kan känna dig trygg, flika in de där lugnande fraserna på ett skämtsamt sätt, mjukt och rogivande sätt: du, jag har hand om dig och du kan vara trygg, försöka förmedla det med olika små knep, ja. Jag ser till att patienten ligger så skönt och varmt som möjligt på britsen, så att hon känner att hon har det bra. Jag förbereder puls och blodtrycksmätningen och jag ger henne en klapp på kinden. Kondenserad Meningsenhet Mycket att läsa in hur enskilda vill ha det Har bra koll, kan känna sig trygg. Flika in fraser skämtsamt och rogivande. Tar hand om dig, du kan vara trygg Ser till att ligga skönt och behagligt på britsen. Förbereder puls, blodtryck och ger en klapp Kod Subkategori Kategori Förmåga att identifiera de enskilda behoven Inbjuder till trygghet genom lättsamt klimat Eftersträva komfort genom förberedelse och beröring Läser av och förstår det individuella Använder skämt och rogivande ord Skapar vårdande rum Lyhördhet Dialog delaktighet Vårdmiljö och Etiska överväganden Studiens informanter hade valmöjlighet om så önskades, att välja att avbryta sitt deltagande utan att förklara varför. Informanten var inte i tjänst under intervjun, vilket medgav optimal frihet att samtala med intervjuaren under ostörda omständigheter. Informanterna gav sitt samtyckande till att medverka i studien på ovan beskrivna premisser. Författarna har tagit hänsyn till de etiska kraven gällande information, samtycke och informanterna har avidentifierats i enlighet med vetenskapsrådet så att ingen information kunde härledas till någon patient eller informant (2011). 10

16 RESULTAT I studiens resultat redovisas anestesisjuksköterskans vårdande förhållningssätt i mötet med vaken patient som visar tecken på oro. Resultatet presenteras utifrån fyra kategorier med tillhörande subkategorier. Subkategorierna illustreras med citat från informanterna. Avslutningsvis presenteras resultatets huvudkategori. En översiktstabell med samtliga subkategorier, kategorier och huvudkategori redovisas i tabell 2 nedan. Tabell 2. Subkategorier, kategorier och huvudkategori. Subkategori Kategori Huvudkategori Läser av och förstår det individuella Observerar och tolkar tecken Ger tid för uppmärksamhet Skapar vårdande rum Värmer och bäddar in patienten Ger fysisk beröring Värnar om kontinuitet Använder skämt och rogivande ord Bjuder in patienten till delaktighet Avleder med musik Ger ärliga svar Undviker överraskningar Ser om patienten vill samtala Visar att vi har kunskap Vara saklig Förklarar och förbereder Upprepa och selektera information Lyhördhet Vårdmiljö Dialog och delaktighet Kunskap och saklighet Öppenhet, följsamhet och klokhet möter patientens oro. Lyhördhet Det perioperativa vårdandet som öppnar upp för patientens oro karaktäriseras av bejakelse och bekräftelse av det psykiska lidandet. Patientens existentiella upplevelser synliggörs och ges utrymme samtidigt som kroppens fysiska tecken på oro observeras. Kännetecknande för ett sådant förhållningssätt är en vakenhet för att vaska fram och ta emot olika uttrycksätt; både de explicita och implicita, de tydliga och otydliga samt de verbaliserade och icke 11

17 verbaliserade uttrycken. Det framkommer en strävan att, genom förståelse för patientens stressade situation, bifalla patientens livsvärld och värna om patientens utsatthet. Det förefaller som att ett sådant vårdande grundas i en uppmärksamhet för lidandets varierande tecken. Denna kategori illustreras med underkategorierna; Läser av och förstår det individuella, Observerar och tolkar tecken och Ger tid för uppmärksamhet. Läser av och förstår det individuella Patientens olika behov är inte alltid tydliga och explicita i mötet med anestesisjuksköterskan. Betydelsen av att bejaka patientens livsvärld kommer till uttryck i en strävan att även fokusera på existentiella uttryck. Det ges utrymme för patienten att uttrycka sina behov och tankar. Det tydliggörs att anestesisjuksköterskan vill skapa förståelse för vad som orsakar den stressade upplevelsen. En sådan hållning kan påvisa rädslor för den nya miljön, men kan likväl handla om ovissheten om utgången för det kommande operativa ingreppet. Att de har olika rädslor för olika saker och då har man ju förberett sig på det och är väldigt lyhörd för just dom sakerna. Sen får man bemöta varje patient och höra på dom vad det är för slags oro, om det är för stick, om det är för operationen, om det är för att vara utelämnad eller hur det går där hemma. Det visar sig att patienten bjuds in till den preoperativa dialogen där patienten tillåts att beskriva hur oron upplevs. Patientens erfarenheter av oro och stress är individuell och det är då genom patientens berättelse som anestesisjuksköterskan får insikt i dessa variationer. Patientberättelsen blir vägledande för att utröna orsaken till oro. I patientens beskrivning kan anestesisjuksköterskan lyssna på patientens lidande och få insikter som ökar förståelsen för patientens situation. Anestesisjuksköterskan använder alla sina sinnen för att läsa av patienten. Det icke verbala språket kan ge uttryck och signaler från patienten som är orolig och stressad. Oftast ser jag ju det på hela kroppsspråket, ser hela ansiktsuttrycket och hela sättet som patienten signalerar, kan jag tycka. 12

18 Observerar och tolkar olika tecken Det visar sig att anestesisjuksköterskor letar efter olika symtom och tecken på oro. Genom att känna på patientens hud observeras temperatur och fuktighet samt om patienten shivrar, men det finns så mycket mera att observera. Det synliggörs en medvetenhet om att oron kan visa sig på olika sätt. Det är ju dom här klassiska med att dom är kalla, kalla om händerna och fryser. En del pratar inte alls, en del är forcerade i sitt tal, kallsvettiga och sådan där andning som blir lite ytlig, snabb och spänd liksom. En annan observation som synliggörs gäller respirationsmönstret. Det påvisas att anestesisjuksköterskan iakttar utseende och karaktär hos den vakna oroliga patientens andning. Det blir ju en kortare andning, mer ytlig och ökad frekvens och man ser att det inte är en behaglig andning, utan den är ju liksom mer ansträngd. Att anestesisjuksköterskan tolkar patienters olika uttrycksätt kan förstås som en öppenhet för att fånga patientens allmäntillstånd. Det påvisas även att patientens mentala närvaro observeras. Jo, man kan ju se om det är något dom undrar över, om det gör ont ser man ju, hur dom mår, om dom liksom är här eller om dom är blockerade och inte tar in vad man säger. Oro hos patienten kan även komma till uttryck genom det ickeverbala språket. Det tydliggörs att anestesisjuksköterskan observerar patienters kroppsliga uttryck för lidande och upptäcker även den tysta oron. Oftast ser jag ju det på hela kroppspråket, ser hela ansiktsuttrycket och hela sättet som patienten signalerar, kan jag tycka. Ger tid för uppmärksamhet Den preoperativa tiden inför en operation kan vara relativt kort, ur ett vårdarperspektiv. Anestesisjuksköterskans vårdande innebär ett flöde av olika patientmöten inför elektiva och akuta operationsingrepp. Operationsschemat erbjuder mer eller mindre omsorgsfull 13

19 förberedelse och lång eller kort tid för anestesisjuksköterskan att lära känna sin patient. Det påvisas en vilja att få tid till att uppmärksamma patientens totala situation. Att man verkligen tar sig tid och ser varenda människa som unik i sig när dom kommer, alla har rättighet att ses som kropp och själ tycker jag. Men det är väl att bekräfta, att det.... att se patienten och att hela tiden, att dom känner att `du har deras uppmärksamhet. Vårdmiljö Perioperativt vårdande som förmedlar ett lugnande förhållningssätt till patienten karaktäriseras av ett vårdande sammanhang med komfort och kontinuitet. Patientens välbefinnande fokuseras och blir styrande för att uppnå en vårdande atmosfär där patienten kan finna ro. Det framkommer att en avlastande kroppsställning för patienten eftersträvas så att kroppen får vila behagligt och säkert på operationsbordet. Det förefaller som att omgivningen är central i vårdandet och skapandet av en komfortabel situation. Kännetecknande för ett sådant förhållningssätt är att miljön är följsamhet till patienten, där närvaro och närhet till patienten etableras och vaksamhet över patientens behov framhärdas. Denna kategori illustreras med underkategorierna; Skapar vårdande rum, Bäddar in patienten och ger värme, Ger fysisk beröring och Värnar om kontinuitet. Skapar vårdande rum Det tydliggörs att anestesisjuksköterskan strävar efter att bygga upp en vårdande miljö där patientens komfort fokuseras, trots stora operationsprogram och den korta förberedelsetid som finns till förfogande. Det påvisas att anestesisjuksköterskan bygger upp en ombonad miljö för att stödja patientens välbefinnande. Jag ser till att patienten ligger så skönt och varmt som möjligt på britsen, så att hon känner att hon har det bra. Jag förbereder puls och blodtrycksmätningen och jag ger henne en klapp på kinden. 14

20 Värmer och bäddar in patienten I den svala operationsmiljön finns det risk för att patienterna blir nerkylda. Det tydliggörs att anestesisjuksköterskan använder mjuka och varma textilier för att hålla patienten varm på operationsbord, i syfte att undvika vårdlidande i form av temperaturförluster. Vi har ju de där värmefiltarna och täcken som vi lägger på patienterna. Är dom kalla, ser jag ju till att ha extra filtar på bålen, var sin arm och kanske en liten mössa om det är så. Det visar sig att anestesisjuksköterskan även ombesörjer så att patienten ligger på ett skönt och tryggt sätt. Med mjuka och värmande material kan god kroppsställning främjas så att patienten erhåller komfort. Det finns ju det där lite extra, att se till att de har en skön kudde, ändra ställningen på en arm om de ska ligga med armarna utåt, avlasta axlarna, ja se till att hela kroppen ligger så väl som möjligt. Ger fysisk beröring Det synliggörs att anestesisjuksköterskor ger fysisk beröring för att patienten ska kunna uppleva deras närvaro. Nyanser påvisas i den fysiska kontakten. Små och lätta handlingar som vidrör patientens hud förväntas utgöra en betryggande faktor för patienten. Att man liksom tar i dom, det räcker ju med en liten smekning på kinden eller att man håller dom i handen det behövs inte mer. Värnar om kontinuitet Det visar sig att anestesisjuksköterskan värnar om kontinuitet i vårdandet. Ett preoperativt möte med en orolig patient efterfrågas även om det inte alltid finns tid och möjlighet till ett sådant vårdmöte på patientens vårdavdelning. Det synliggörs ett behov av att få etablera en tidig kontakt med sin patient och få utvärdera det perioperativa vårdandet. Sen möter man ju dom nästa dag när de väl kommer ner till operation, att det är samma människa som möter dom som varit uppe tidigare och pratat och bara det gör ju att dom känner sig lugnare. 15

21 Dels kan jag ju få lite kvitto på hur upplevelsen varit hos oss och så får jag ett kvitto på hur patienterna mår efteråt, om det har varit någon smärta eller illamående och hur dom har upplevt. Tidig kontakt med patienten påvisas vara en möjlighet att identifiera patientens speciella känslor i samband med oro. En anestesisjuksköterska beskriver en situation där kontinuiten i vårdandet från dagen innan operation vidhålls genom hela det perioperativa vårdförloppet. Minskade avbrott i relationen mellan vårdare och patient synliggörs som betydelsefullt. Det tidiga vårdmötet innebar att anestesisjuksköterskan kunde identifiera och förstå patientens oro, samt avge ett vårdlöfte. Hon var ju jätterädd och jag lovade henne ju att jag hela tiden skulle närvara och sitta bredvid henne och inte gå på lunch, eller göra någonting annat, utan jag skulle bara vara där med henne, och då var jag ju det och sen var ju hon jätte nöjd efteråt. Dialog och delaktighet Perioperativt vårdande som ger plats för patientens egen upplevelse och berättelse karaktäriseras av att vara inbjudande och okonstlad. Patientens erfarenheter tas till vara och blir till en resurs i vårdandet. Ett sådant förhållningssätt byggs upp runt en ömsesidig kommunikation mellan vårdare och patient och drivs av ett genuint intresse för patientens bästa. Vårdandet kännetecknas av följsamhet och äkthet där olika vårdåtgärder prövas, även de mindre konventionella metoderna. Det förefaller vara ett vårdande som kräver mod att vara öppen och följsam till vad som passar och en känslighet för att skydda patienten mot oförberedda händelser. Denna kategori illustreras med underkategorierna; Använder skämt och rogivande ord, Bjuder in till delaktighet, Avleder med musik, Ger ärliga svar, Undviker överraskningar och Ser om patienten vill samtala. Använder skämt och rogivande ord Det visar sig att rogivande och uppmuntrande ord förväntas kunna förmedla lugn till en orolig patient. Anestesisjuksköterskan upplever att inslag av skämt ibland kan användas i dialogen. 16

22 Jag har bra koll på dig och du kan känna dig trygg.... att flika in de där lugnande fraserna på ett skämtsamt sätt, mjukt och rogivande, att du, jag tar hand om dig och du kan va trygg, och försöka förmedla det på olika små knep. Det synliggörs även att anestesisjuksköterskor är försiktiga med att använda skämt i dialog med patienten. Det påvisas att det ska finnas en följsamhet till hur patienten svarar. Det visar sig att anestesisjuksköterskan strävar efter att skapa ett öppet och trivsamt klimat. Ibland pratar vi och skojar lite, det är individuellt det där. Dom har mycket att berätta och så spinner man på, man försöker ju få in en liten ledtråd. Jag satt och pratade med henne lättsamt om barn och barnbarn och förklarade att det kommer att gå jättebra, det går allt att lirka med dom flesta och få dom lugnare. Bjuder in patienten till delaktighet Det tydliggörs att anestesisjuksköterskan bjuder in patienten till att vara delaktig i vården, till exempel kan det gälla valet av anestesimetod. Det påvisas då att patienten erbjuds en valmöjlighet som förutsätter att anestesisjuksköterskan också delar med sig av sina kunskaper om vad de olika metoderna innebär. Många av utav dom som inte har komplicerade sjukdomar, får ju själva välja vilken bedövningsform dom vill ha om dom vill ha lokalbedövning eller ryggbedövning eller om dom vill ha narkos, då är dom ju också delaktiga, för då kan man bara berätta vad skillnaden är. Under perioperativ vård med pågående monitorering kan frågor från patienten uppkomma om vad de aktuella värdena visar. En upplevd pulsstegring kan resultera i att patienten vill ha vetskap om förändringen. När anestesisjuksköterskan återger vad de olika parametrarna står för, påvisas det att patienten kan uppleva situationen bättre. Dom vill ju ha reda på sitt blodtryck, vad sin saturation innebär och eventuellt varför hjärtat slår så fort när de är nervösa och kanske vill ha en förklaring på alltihop, för då är det snarare så att dom känner sig något tryggare. Ibland så handlar det bara om att under en pacemakeroperation att man behöver flytta lite på sin arm för att få bättre åtkomst och i det fallet får man förklara syftet med den medverkan. 17

23 Avleder med musik Anestesisjuksköterskan kan i ett tidigt skede av vårdandet informera patienten om möjligheten att få ta del av musik i lurar under det kommande operativa ingreppet. Det visar sig att anestesisjuksköterskan erfar att det har en rogivande effekt på patienten. Alternativet är att patienten redan under det inledande samtalet får information om att de får ha med sig musik som man själv vill ha, i lugnande syfte, och jag har en känsla av det ingen studie på det, men att det verkligen fungerar och att patienten blir lugnare av att få lyssna på musik. Ger ärliga svar Uppriktighet påvisas vara en faktor i anestesisjuksköterskans lugnande förhållningssätt och relateras till att vara tydlig med vad man kan och inte kan. Det förutsätter att vara rak i kommunikationen och så sanningsenlig som möjligt för att minimera risken för att patienten blir vilseledd. Att patienten ska känna att jag ger ett så ärligt svar som möjligt och det jag inte kan svara på, det talar jag också om att det kan jag inte svara på, så att man inte lurar dom på något sätt. Undviker överraskningar Oförberedda händelser kan öka oron hos en redan stressad patient. Det visar sig hur anestesisjuksköterskan tar ansvar för att möjliggöra att överraskningar undviks genom att förbereda patienterna på vilken personal de kommer att möta och vilka vårdhandlingar som kommer att ges. Ett sådant förhållningssätt påvisas kunna ge patienten en klar bild över vårdförloppet. Det upplever jag med alla egentligen, där man nu är vaken att det inte kommer några överraskningar, att det plötsligt kommer in någon i rummet och ska sticka dig eller lägga någon bedövning, utan att förklara att snart kommer den och den och då kommer det och det att hända, så att hela tiden ligga steget före. Det visar sig att anestesisjuksköterskan även undviker överraskningar genom att eftersträva att patienten erbjuds god tid till förberedelse. Ett sådant förhållningssätt förväntas skapa goda förutsättningar inför operationen. 18

24 Jag tar det väldigt lugnt och tar in dom i extra god tid, så att man hinner få dom att slappna av, så att man inte går på dom för fort, utan att dom får tid på sig helt enkelt och att de känner att de ligger skönt och inte fryser. Ser om patienten vill samtala Det påvisas att anestesisjuksköterskan har en klinisk blick för att förstå om patienten har behov av att samtala eller vill avstå från en sådan dialog. Situationen anpassas efter vad den individuella patienten ger uttryck för. Det synliggörs att det kan räcka med ögonkontakt för att få en bekräftelse på vad som är viktigast för patienten. En del vill ju inte prata och jag tycker inte man ska tvinga sig på med att hålla på att prata om dom vill passa på att sova en stund. Man kanske fångar deras blick, för där ser man mycket om det är stress eller att det är okej. Men det har ju med erfarenhet att göra, man ser nästan snart på patienten om man ska prata eller inte, eller om man ska förklara eller inte förklara. Kunskap och saklighet Perioperativt vårdande som förmedlar ett lugnande förhållningssätt till oroliga patienter kännetecknas av professionalitet och saklighet. Patientens behov av information och förklaringar uppmärksammas. Kännetecknande för ett sådant professionellt perspektiv är att informationen selekteras och anpassas med hänsyn till situationen. Det förefaller som att kunskapen lyfts fram och synliggörs för den oroliga patienten. Denna kategori illustreras med underkategorierna; Visar att vi har kunskap, Vara saklig, Förklarar och förbereder samt Upprepar och selekterar information. Visar att vi har kunskap Det påvisas att anestesisjuksköterskor strävar efter att vara professionella och tydliggör vilken kunskap som de är bärare av. Genom att lyfta fram sina medicinska kunskaper förväntas de verka lugnande i mötet med patientens oro. Man ska kunna ha en kunskap då de är rädda, att kunna presentera vad som händer när patienten ska bli sövd eller bedövad eller vad det är som ska hända rent fysiologiskt som anatomiskt, sånna kunskaper tycker jag är viktiga och att man vet vad man pratar om. 19

25 Kunskap och ett professionellt omhändertagande, visa att jag kan det här arbetet och att ha svar på frågor som patienten ställer, men just ett proffsigt och förtroendeingivande möte med patienten..., det är viktigt Vara saklig Anestesisjuksköterskan beskriver att man ska vara stillsam i sitt möte med patienten där detaljer i vårdandet får utrymme att uppfattas och förstås av patienten. Omvårdnadshandlingarna bör ske på ett betryggande och sansat sätt. Att uppvisa ett lugn och informera patienten inför varje moment man ska göra, så att de känner sig välinformerade, man ska inte bara kasta sig över dom, utan lugnt och sakligt. Förklarar och förbereda Det tydliggörs att anestesisjuksköterskan orienterar patienten i den främmande miljön genom att förklara och förbereda för det operativa ingreppet. Om patienten får fortlöpande information, kan patienten rustas för att förstå vad som händer. Det visar sig att anestesisjuksköterskans förklararingar förväntas minska patientens stress. Nu när vi kommer in på salen så är det mycket apparater, mycket olika ljud, så att dom är förberedda på det, förberedda på vad som ska hända, för då kan man hantera oro och rädsla mer. Förklarar för dom exempelvis innan en ryggbedövning att de kan få lite rogivande, att man får ligga på sidan med uppdragna ben och att man blir förlamad i underkroppen. Vet man vad som händer med kroppen så är man ju bättre förberedd. Upprepa och selektera information Det visar sig att anestesisjuksköterskan stämmer av vad som förmedlats till patienten vid tidigare vårdmöten och kan därigenom utvärdera eventuella oklarheter och patientens behov av ny information. Det påvisas att det kan finnas behov av upprepning av tidigare given information. Efter det preoperativa samtalet med narkosläkaren eller kirurgen kommer patienten till oss och då har de hunnit smälta en del och då har de fått en del frågor som kommer igen för att dom inte kanske förstått allt, då är det ju bra att ha en liten repetition. 20

26 Anestesisjuksköterskor upplever att den vakna patienten inte alltid är hjälpt av att få all information. Det visar sig att vissa uppgifter förväntas sakna relevans. Anestesisjuksköterskan selekterar ut delar av informationen som till och med erfars kunna påverka patienten på ett negativt sätt. Informera lagom, man behöver inte alltid ge patienten all information till exempel vad som syns på EKG:t vid en pacemakeroperation. Skulle man informera om hur det ser ut, så tror jag patienten blir orolig. Öppenhet, följsamhet och klokhet möter patientens oro Resultatet kan förstås som att ett lugnande förhållningsätt i mötet patienten som ger uttryck för oro kännetecknas av ett öppet och följsamt vårdande för att uppmärksamma och beakta den individuella patientens olika signaler på lidande, somatiska likväl som existentiella uttryckssätt. Därtill påvisas klokhet som ett ytterligare kännetecken för att skapa mening i patientens stressade tillvaro. DISKUSSION Författarna valde att intervjua anestesisjuksköterskor med erfarenhet av perioperativt vårdande. Informanterna beskriver hur det perioperativa vårdandet av patienter som visar tecken på oro, präglades av öppenhet, följsamhet och klokhet gentemot patientens existentiella behov. Ett sådant vårdande förhållningssätt torde komma med erfarenhet som till viss del grundas i att den medicinska utrustningen som används vid anestesi är känd och praktisk skicklighet i teknikanvändning har förvärvats. Följaktligen har den erfarna sjuksköterskan oftast kompetens att utföra de praktiska åtgärder som vården kräver. Utifrån denna hypotes tror författarna att resultatet karaktäriserats av ett annat fokus om studien gjorts på oerfarna anestesisjuksköterskor. Rimligt är att nyutexaminerade anestesisjuksköterskor hade beskrivit ett annat fokus där de praktiska momenten kan förväntas utgöra en större del av vårdandet. Detta är ett antagande utifrån författarnas förförståelse, som bygger på att det finns ett samband mellan erfarenhet och kunskap (Benner, 2000; Benner, Tanner & Chesla, 2009). För att få evidens för denna hypotes understryker författarna behovet av ytterligare forskning på detta område. Kvalitativa studier kan med fördel vara hypotesgenererande och förstudier till kvantitativa studier (SBU, 2013). Sådan forskning skulle kunna leda till utveckling av anestesisjuksköterskans vårdande förhållningssätt och eventuellt förändringar av hur studenter 21

27 under verksamhetsförlagda studier bäst kan handledes. Erfarenhetsbaserad kunskap med avseende på att hantera välbekanta situationer i praxis ur ett helhetsperspektiv utvecklas dock inte enbart med antal yrkesverksamma år (Benner, Tanner & Chesla, 2009). Studier har påvisat reflektionens betydelse för erfarna sjuksköterskors förmåga att lösa situationer som en helhet (Ekeberg 2001). Kännetecknande för en professionell hållning i vårdandet är att den utvecklas på patientperspektivets villkor och genom en reflekterad medvetenhet (Ekeberg 2007, 2009). Metoddiskussion Den kvalitativa ansatsen sågs som en lämplig ansats för att belysa fenomenet avseende anestesisjuksköterskans lugnande förhållningssätt gentemot patienter som uppvisar tecken på oro. Initialt var denna studie tänkt att belysa stressrelaterad andning i samband med perioperativt vårdande. Detta kom av att en av författarna även är verksam som osteopat och därför fanns ett särskilt intresse för andningsfysiologi i samband med stress. Under arbetet med studiens bakgrund insåg dock författarna att det ursprungliga syftet genomsyrades av ett medicinskt paradigm, då stressrelaterad ventilation utgår från ett fysiologiskt intresse och därmed formar forskningsfrågorna. Vad olika perspektiv innebär beträffande ontologiska antaganden och epistemologiska konsekvenser (Wiklund, Gustin & Bergbom 2012) diskuterades med handledaren och studiens design reviderades, så att studiens syfte och metod överensstämde med ett vårdvetenskapligt paradigm. Informanterna valdes med tanke på ålder, kön och år i yrket för att på så vis uppnå så stora variationer som möjligt beträffande informanternas erfarenheter. Detta strategiska urval höjer studiens reliabilitet och kan med fördel användas vid en kvalitativ studie som har karaktären av pilotstudie (Granheim & Lundman 2004). Informanterna arbetade på två olika sjukhus vid tillfället för intervjuerna. Det ena sjukhuset hade huvudsakligen ingrepp av ortopedisk art, medan det andra sjukhuset hade en större variation på ingrepp med vakna patienter. Författarna vill mena att detta inte påverkade utfallet av resultatet, då det inte finns evidens för att grad av oro skulle kunna påverkas av det operativa ingreppet (Pruessner, Dedovic, Lord, Buss, Collins, Dagher & Lupien 2010). Intervjuerna transkriberades inom ett par dagar efter intervjutillfället av samme författare som 22