Sjuknärvaro bland mikroföretagare

Transkript

1 Fakulteten för ekonomi, kommunikation och IT Martina Mårtensson Sjuknärvaro bland mikroföretagare - förekomst och påverkande faktorer Sickness Presenteeism Among Microentrepreneurs -prevalence and influencing factors Arbetsvetenskap D-uppsats Datum/Termin: Handledare: Birgitta Ericksson Examinator: Jan Ch Karlsson Karlstads universitet Karlstad Tfn Fax Information@kau.se

2 Martina Mårtensson Sjuknärvaro bland mikroföretagare förekomst och påverkande faktorer Tendensen i samhället är att sjukfrånvaron minskar, detta sker i vissa fall på bekostnad av en högre sjuknärvaro. Företagare tar i allmänhet ut mindre sjukfrånvaro än anställda, det samma gäller för personer som arbetar i små företag. Intresset i denna artikel ligger hos företagaren i det lilla företaget. Dessa kan, utifrån hypotesen att låg sjukfrånvaro leder till högre sjuknärvaro, identifieras som en möjlig riskgrupp vad det gäller sjuknärvaro. De har både en företagsledanderoll samt påverkas av beroendesituationen i ett mycket litet företag, båda faktorer som påverkar sjukfrånvarotalet i en positiv riktning. Är mikroföretagare friskare än andra människor eller är den låga sjukfrånvaron en följd av hög sjuknärvaro? Vad motiverar mikroföretagare att i vissa givna situationer gå till arbetet trots bristande hälsa? Detta är frågor som belyses i denna artikel. Inledning Småföretagandet ökar och utgör en betydande del av arbetsmarknaden. I EU svarar småföretagen (0-49 anställda) för närmare hälften av sysselsättningen. I Sverige sysselsätts en tredjedel av arbetskraften i denna typ av företag. Det var i slutet av 1900-talet som fokus skiftade från storföretagen och intresset för småföretagande ökade stort. Deras betydelse för ekonomin blev alltmer uppmärksammad (Burns, 2007). I Sverige definieras småföretag som företag med färre än 50 anställda. Mikroföretag är en vanlig benämning på den undergrupp företag som har färre än 10 anställda. Närmare 10 procent av de totalt förvärvsarbetande i Sverige utgörs av företagare (Bornberger-Dankvardt et al., 2003). Detta gör det intressant att titta på företagarnas arbetsvillkor. Småföretagares arbetsvillkor kan skilja sig i stor grad från en arbetstagares. Vardagen inkluderar i många fall oro för personal, ekonomi och planering. Högt ställda kundkrav och mycket att göra kan leda till stress och tidspress. I det lilla företaget behövs allas närvaro och det kan upplevas svårt att vara sjukskriven. Kanske leder detta till att företagaren går till arbetet med fulla prestationskrav trots nersatt förmåga beroende på bristande hälsa? 1

3 Sjukfrånvaron är lägre i små företag och med ökad företagsstorlek finns sambandet med ökad sjukfrånvaro (Bornberger-Dankvardt et al., 2003). Frågan är om den lägre sjukfrånvaron i småföretag beror på bättre hälsa i dessa företag eller om sjukfrånvaron istället ersätts av sjuknärvaro? Sjuknärvaron i arbetslivet ökar och detta görs på bekostnad av sjukfrånvaro som kan ge individen chans till vila och återhämtning (Aronsson & Gustafsson, 2005). Eftersom forskning visar att sjuknärvaro är ett fenomen som existerar i hög grad blir det lika relevant att titta på sjuknärvaro som på sjukfrånvaro för att bedöma ohälsa. Det kan till och med vara av större betydelse att fokusera på sjuknärvaro när insatser görs för att förbättra hälsan på arbetsplatsen, då det kan ses som en starkare indikation på ohälsa. (Caverley et al., 2007) Låg sjukfrånvaro behöver inte betyda god hälsa. Sjuknärvaro kan leda till allvarliga hälsoproblem senare, då den vila och återhämtning som uppnås genom sjukfrånvaro uteblir. Sjuknärvaro försämrar dessutom produktiviteten, vilket kan kosta arbetsgivarna mycket (Hemp, 2004). Det finns lite tidigare forskning kring sjuknärvaro. Detta kan sättas i förhållande till det stora antalet artiklar och litteratur som rör sjukfrånvaro. Jag menar att det är speciellt intressant att titta på sjuknärvaro i relation till småföretagare. Enligt Statistiska centralbyråns statistik (AKU, 2007) har företagare över lag, såväl kvinnliga som manliga, lägre sjukfrånvaro jämfört med anställd personal. Mätt i relativ sjukfrånvaro ligger företagare och medhjälpande familjemedlemmar på 2,3 medan samtliga anställda hamnar på 4,1. Situationen är speciellt tydlig bland kvinnliga företagare som har en relativ sjukfrånvaro på 2,6 i jämförelse med anställda kvinnors 5,1. Detta kan naturligtvis vara ett tecken på bättre hälsa inom yrkesgruppen företagare, men det kan också spegla benägenheten att gå till arbetet trots ohälsa. Mikroföretagare är företagsledare och arbetar dessutom i ett litet företag. Personer som arbetar på småföretag är en grupp som generellt har lägre sjuknärvaro än genomsnittet (KS, 2008). Mikroföretagare har alltså i sin situation en statistisk utgångspunkt som talar för låg sjukfrånvaro. Frågan är om den låga sjukfrånvaron leder till hög sjuknärvaro? Det är också av intresse att se vad som motiverar mikroföretagare att vid vissa tillfällen gå till arbetet trots ohälsa. Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur sjuknärvaron ser ut bland mikroföretagare (högst 9 anställda) på den svenska arbetsmarknaden. Är sjuknärvaron hög? Vilka faktorer påverkar benägenheten för mikroföretagaren att gå till arbetet trots sjukdom? 2

4 Sjuknärvaro i tidigare forskning Aronsson och Gustafsson (2002:19) definierar sjuknärvaro som att gå till arbetet trots att man enligt egen bedömning borde ha sjukskrivit sig med tanke på hälsotillståndet. På senare år har intresset för sjuknärvaro ökat, sjukfrånvaron minskar på bekostnad av att sjuknärvaron ökar. Sjuknärvaro kan ses som en risk för ytterligare ohälsa då det begränsar möjligheten till vila och återhämtning (Aronsson & Gustafsson, 2005). Sjuknärvaro och sjukfrånvaro utgår från samma beslutsprocess, grunden till beslutet är ohälsa. Individen väljer sedan att antingen gå till arbetet trots nedsatt kapacitet eller att stanna hemma (Johansson & Lundberg, 2004). Ohälsa och nedsatt arbetsförmåga är den starkaste och mest direkta beslutsfaktorn vad det gäller både sjukfrånvaro och sjuknärvaro (Aronsson & Gustafsson, 2005). Ohälsa är dock inte den enda avgörande faktorn. I tidigare forskning har ett antal andra faktorer identifieras som också har samband med sjuknärvaro. Jag har valt att presentera dessa under rubrikerna; Arbetsrelaterade närvarokrav och Personliga närvarokrav. Arbetsrelaterade närvarokrav Arbetsrelaterade arbetskrav är sådana krav som kan härledas direkt till arbetet och arbetsuppgifterna (Aronsson & Gustafsson, 2002). Aronsson och Gustafsson (2002) finner stöd för sin hypotes att graden av ersättbarhet på arbetet har betydelse för sjuknärvaronivån. De menar att speciellt om personen i fråga är tvungen att ta igen mycket arbete efter sjukfrånvaro ökar benägenheten att gå till arbetet trots sjukdom. Tidspress eller för lite resurser för att kunna utföra sina arbetsuppgifter utgör också ett motiv för sjuknärvaro. Detta stämmer väl överens med hur Hansen och Andersen (2008) resonerar, de menar till och med att tidspress i olika former är den absolut viktigaste faktorn som påverkar individens beslut att gå till arbetet trots bristande hälsa. Begreppet tidspress mäts här även genom att inkludera att ha en chefsroll och/eller att arbeta mer än 45 timmar i veckan. Även Caverly et al. (2007) tar upp arbetsbelastning och brist på ersättare som viktiga faktorer. Aronsson et al. (1999) menar att det förekommer en kraftigt förhöjd sjuknärvarorisk för personer som har som uppgift att vårda, ge omsorg och undervisa. Dessa yrken har likheten att relationen till en annan människa har en primär betydelse för arbetsresultatet och människorna som berörs kan sägas vara beroende och sårbara. Det är också inom dessa yrkesgrupper, exempelvis barnskötare och vårdpersonal, som Aronsson och Gustafsson (2002) ser de största ökningarna av sjuknärvaron när de gör en undersökning över tid. 3

5 Att ha hög egenkontroll och möjlighet att anpassa arbetstakt och arbetsuppgifter efter sitt hälsotillstånd har i ett flertal undersökningar visat sig sakna samband med hög sjuknärvaro (se Aronsson & Gustafsson, 2002, Hansen & Andersen, 2008, Johansson & Lundberg, 2004). Såväl Aronsson och Gustafsson som Hansen och Andersen resonerar kring huruvida det kan bero på att den som har större egenkontroll och kan anpassa arbetstakten har en högre tröskel för att betrakta sig själva som sjuknärvarande än den som har mindre möjligheter att anpassa arbetet efter sitt aktuella hälsotillstånd. Att flera av undersökningarna pekar på att de som inte har möjlighet att påverka sin arbetstakt är mer sjuknärvarande är också intressant (Aronsson & Gustavsson, 2005, Hansen & Andersen 2008). Personliga närvarokrav Personliga närvarokrav är här de krav på närvaro som har identifierats i tidigare forskning som har direkt samband med den anställdas personliga situation. Lågavlönade arbetstagare har enligt Aronsson och Gustafsson (2002) högre sjuknärvaro än högavlönade arbetstagare. De tolkar detta som en följd av att den ekonomiska förlusten drabbar lågavlönade hårdare då de har mindre marginaler att röra sig med. I motsats till Aronsson och Gustafsson visar Hansen och Andersens (2008) resultat att inkomstnivå inte påverkar graden av sjuknärvaro, de befarar dock att detta kan bero på en alltför oprecis mätmetod. Vad finns skrivet om sjuknärvaro bland småföretagare? Det finns inga tidigare studier kring sjuknärvaron bland småföretagare och mikroföretagare. Hansen och Andersen (2008) rapporterar dock att personer som arbetar på småföretag ligger mer i riskzonen för sjuknärvaro. Att arbeta på ett litet företag menar de har betydelse för individens beslut då den är medveten om att det är färre personer som får dela på den arbetsbörda som uppstår när någon är sjukfrånvarande. De menar också att företagare har en tendens att välja sjuknärvaro framför sjukfrånvaro. Övergripande teoretisk utgångspunkt Tidspress, ersättbarhet, typ av yrke och privatekonomi kan utifrån ovanstående teorigenomgång identifieras som möjliga determinanter för sjuknärvaro. Sammanfattningsvis kan sägas att närvarokrav av olika slag är av stor betydelse i valet mellan att gå till arbetet trots ohälsa eller ta ut sjukfrånvaro. Detta stämmer också väl överens med Johansson & Lundbergs (2004) studie. De har dock inte valt att dela upp kraven utan mäter helt enkelt om individen upplever att arbetet gör det svårt att stanna hemma ett par dagar på grund av 4

6 sjukdom. Hansen och Andersens studie (2008) visar vidare att det är just arbetsrelaterade faktorer som har mest betydelse för graden av sjuknärvaro. Personliga omständigheter och attityder till sjukfrånvaro är av underordnad betydelse. Enligt tidigare forskning har bakgrundsfaktorer som kön, ålder och utbildning liten eller ingen betydelse för graden av sjuknärvaro (Aronsson et. al 1999). Ohälsa och nedsatt kapacitet är däremot den starkaste och mest direkta beslutsfaktorn för både sjuknärvaro och sjukfrånvaro (Aronsson & Gustafsson, 2002). Det empiriska materialet Denna artikel baserar sig på data från ett projekt kallat Småföretagares Arbetsvillkor som bedrivs vid Karlstads universitet. Det övergripande syftet med detta projekt är att studera arbetsvillkor bland småföretagare med 0-9 anställda (i fortsättningen benämnda mikroföretagare). Genom Statistiska centralbyrån gjordes ett slumpmässigt urval av mikroföretagare som är svenska medborgare och bedriver sin verksamhet i Sverige. Urvalet inkluderade inte små företag som hyr ut hus eller små skogsägare, då deras verksamhetsnivå ansågs för låg. Totalt 2000 enkäter skickades ut och ett flertal påminnelser gick ut inom två månader efter utskicket. 325 företag visade sig vara inaktiva vid tillfället för undersökningen, detta reducerade urvalet till 1675 företag av de utvalda företagen återkom med ifyllda enkäter, detta skapade en svarsfrekvens på 62 procent (Eriksson et al, 2006). Då mitt intresse i denna undersökning handlar om sjuknärvaro bland mikroföretagare har jag valt ut de variabler i enkäten som jag ansett relevanta i förhållande till min frågeställning. Beroende och oberoende variabler Sjuknärvaro är denna studies beroende variabel. Frågan i enkäten för att mäta sjuknärvaron löd; Har det under det senaste året hänt att Du gått till arbetet trots att Du egentligen borde ha sjukskrivit dig? Fyragradig skala: Nej, aldrig (1), Ja, en gång (2), Ja 2-5 gånger (3), Ja, mer än 5 gånger (4). Tabell 1 ger en översikt över studiens alla variabler. 5

7 Tabell 1. Beroende och oberoende variabler. Beroende variable Oberoende variabel Sjuknärvaro Närvaro trots sjukdom under de senaste 12 månaderna. Bakgrund Kön Ålder Utbildningsnivå Livet utanför arbetet Hemmavarande barn Förändra arbetstider så att de passar egna/familjens önskemål Förena företagandet med övriga livet Arbetsrelaterade närvarokrav Tidspress Ersättbarhet Arbetstid/vecka Faktorer kopplade till företaget Ekonomiska krav Näringsgren (bransch) Anställda Kundkontakter Ohälsa Samband mellan sjuknärvaro och ohälsa Operationaliseringen av flexibla arbetstider, möjlighet att förena arbete och fritid, graden av tidspress, oro för ekonomi och huruvida det förekommer mycket kundkontakter har skett genom att respondenten har förhållit sig till i vilken grad olika påståenden stämmer överens med den egna situationen. Ersättbarheten har bedömts genom respondentens uppfattning om huruvida det vid dennes frånvaro går att sätta in en ersättare, om arbetet går hjälpligt att genomföra trots frånvaron eller om denne anser att ingen annan kan (i alla fall inte på kort sikt) utföra arbetet under frånvaron. För att få en indikation på sambandet mellan sjuknärvaro och ohälsa har respondenternas grad av sjukfrånvaro och sjuknärvaro jämförts. Detta utgår från antagandet om att sjukfrånvaro är ett tecken på ohälsa. Sjuknärvaro bland mikroentreprenörer Med utgångspunkt i tidigare forskning kring sjuknärvaro och det material jag har tillgång till i den här undersökningen ämnar jag nu belysa hur sjuknärvaron ser ut bland mikroföretagare. Intresset ligger på såväl förekomst av sjuknärvaro som på vilka variabler som påverkar graden av sjuknärvaro. 6

8 Förekomst av sjuknärvaro Ungefär 51 procent av mikroföretagarna har vid ett flertal tillfällen det senaste året gått till arbetet trots att de bedömer att de borde ha sjukskrivit sig. Ungefär 49 procent uppger att de aldrig eller endast vid ett tillfälle har gått till arbetet trots sjukdom. Det förefaller som att mikroföretagare har något lägre eller i alla fall inte högre sjuknärvaro än genomsnittet. I Aronsson och Gustafssons studie (2005) framkommer att hela 53 procent av populationen uppger att de vid ett flertal gånger under de senaste 12 månaderna varit sjuknärvarande på arbetet. Sjuknärvaro och faktorer som påverkar sjuknärvaron Jag kan i materialet identifiera ett antal faktorer som påverkar graden av sjuknärvaro. Resultaten i föreliggande studie stämmer på många punkter väl överens med mönster som uppmärksammats i tidigare forskning kring sjuknärvaro (se exempelvis Aronssons studier). Tabell 2. visar översiktligt frekvensfördelningar i relation till olika variabler. Tabell 2. Har det under det senaste året hänt att Du gått till arbetet trots att Du egentligen borde ha sjukskrivit Dig? Procentuell fördelning. VARIABEL Nej, aldrig Ja, 1 gång Ja, 2-5 gånger Ja, mer än 5 gånger BAKGRUNDSFAKTORER Kön es Kvinnor (n = 276) 31,9 18,1 30,8 19,2 Män (n = 744) 31, ,1 18,1 Ålder ** -30 (n = 83) 37,3 19,3 28,9 14, (n = 465) 24,9 19,4 37,8 17,8 51- (n = 462) 37,7 14,9 28,1 19,3 Utbildningsnivå Grundskola eller motsvarande (n = 223) 27,4 14,8 28,3 29,6 Gymnasieskola eller motsvarande (n = 425) 28,5 18,1 34,1 19,3 Universitet/högskola (n = 363) 38,3 17,4 33,3 11,0 LIVET UTANFÖR ARBETET Hemmavarande barn Nej (n = 517) 37,9 16,4 29,4 16,2 Ja (n = 503) 25,6 18,1 35,6 20,7 Jag kan förändra mina arbetstider så att de passar mina/familjens önskemål Stämmer inte (n = 475) 23,2 16,6 36,2 24,0 Stämmer (n = 537) 39,3 17,9 29,4 13,4 Hur lyckas Du förena företagandet med ditt övriga liv? Bra (n = 876) 34,4 17,7 32,0 16,0 Dåligt (n = 133) 14,3 14,3 35,3 36,1 7

9 Tabell 2. Fortsättning VARIABEL Nej, aldrig Ja, 1 gång Ja, 2-5 gånger Ja, mer än 5 gånger Ersättbarhet vid t.ex. sjukdom ** Det går bra att sätta in en ersättare. (n = 148) 41,9 12,8 29,7 15,5 Arbetet går hjälpligt att utföra utan mig. (n = 310) 28,1 22,9 30,6 18,4 Nej, ingen annan kan (i alla fall inte på kort sikt) göra jobbet utan mig. (n = 553) 31,3 15,0 34,4 19,3 Arbetstid / vecka -37 timmar (n = 215) 53,7 16,8 21,5 7, timmar (n = 261) 32,1 19,1 33,2 15,6 46- (n = 516) 22,5 17,2 36,4 23,8 Jag har tillräckligt med tid för att utföra mina arbetsuppgifter Stämmer inte (n = 454) 20,7 18,3 37,9 23,1 Stämmer (n = 551) 40,3 16,5 28,5 14,7 Jag har frihet att bestämma hur mitt eget arbete skall utföras Stämmer inte (n = 186) 22,6 15,6 37,1 24,7 Stämmer ( n = 831) 33,8 17,6 31,5 17,1 FAKTORER KOPPLADE TILL FÖRETAGET Bransch Jordbruk, skogsbruk, fiske (n = 95) 41,1 12,6 28,4 17,9 Tillverkning, utvinning (n = 89) 24,7 19,1 36,0 20,2 Byggverksamhet (n = 101) 26,7 11,9 32,7 28,7 Handel och kommunikation (n = 218) 23,4 19,7 32,1 24,8 Personliga och kulturella tjänster (n = 136) 31,6 17,6 31,6 19,1 Finansiell verksamhet (n = 299) 36,1 18,1 34,4 11,4 Utbildning, forskning och utveckling (n = 28) 50,0 17,9 21,4 10,7 Hälsa och sjukvård, sociala tjänster (n = 54) 38,9 16,7 31,5 13,0 Anställda ** Inga anställda (n = 677) 35,7 17,0 31,3 16,0 1-9 anställda (n = 343) 24,2 17,8 34,7 23,3 Mitt arbete präglas av många kundkontakter * Stämmer inte (n = 46) 52,2 15,2 19,6 13,0 Stämmer (helt, till stor del, i någon mån) (n = 967) 30,7 17,3 33,3 18,7 Jag känner oro över att inte kunna dra in nog med pengar till företaget Stämmer inte (n = 647) 38,5 18,4 30,0 13,1 Stämmer (n = 364) 19,5 15,1 37,4 28,0 p < 0,001 ** p < 0,01 * p < 0,05 es = ej signifikant Bakgrundsfaktorer I likhet med Aronsson et. al (1999) visar föreliggande studie inga eller små samband mellan bakgrundsfaktorer såsom kön, ålder och utbildningsnivå. Möjligtvis kan sägas att de som har utbildning inom universitet och högskolor är mindre utsatta för sjuknärvaro än de med en lägre utbildningsnivå. Jag funderar kring om detta kan bero på att lågutbildade individer i större utsträckning verkar inom yrken med mindre möjlighet att själva påverka arbetet och ** ** 8

10 dess upplägg. Kanske kan detta utslag kopplas till graden av egenkontroll? (se kommande resonemang kring möjlighet att påverka sitt eget arbete) Livet utanför arbetet Mönstret vad det gäller hemmavarande barn är inte helt entydigt, dock kan sägas att nästan 38 procent av de som inte har hemmavarande barn har inte varit sjuknärvarande det senaste året. Att ha möjlighet att förändra sina arbetstider efter egna eller familjens behov gör att risken för sjuknärvaro minskar. De mikroföretagare som upplever att de lyckas bra med att förena arbete med det övriga livet är i mycket mindre utsträckning sjuknärvarande än de som inte lyckas med att få ihop dessa olika delar i livet. Återigen vill jag koppla till egenkontroll som framträder som en viktig faktor. Möjligheten att själv kunna anpassa arbetet efter familj och fritid framträder som betydande för att bibehålla en låg sjuknärvaro. Arbetsrelaterade närvarokrav Huruvida mikroföretagaren upplever att denne kan ersättas eller att arbetet kan fortgå trots dennes frånvaro har betydelse för graden av sjuknärvaro. Sambandet visar att de som upplever att frånvaro skulle påverka det löpande arbetet är mer sjuknärvarande. Jag kan dra paralleller till Aronsson & Gustafssons (2002) studie där samma resultat presenteras, variabeln ersättbarhet fokuseras dock i den studien mycket på arbetsbelastning vid återgång i arbete efter frånvaro. Mikroföretagarnas arbetstid per vecka ger också ett samband med sjuknärvaro. Ju fler arbetade timmar per vecka ju högre risk för hög grad av sjuknärvaro. Hansen och Andersen (2008) identifierar också detta samband och ser den största effekten på de medarbetare som arbetar mer än 45 timmar per vecka. I den här studien kan vi ganska tydligt se att sjuknärvaron ökar i takt med att antalet timmar per vecka ökar. Jag tänker att detta förmodligen också kan ha ett samband med graden av tidspress. Det kan antas att hög tidspress är ett incitament att arbeta fler timmar i veckan. Tidspress är nämligen i tidigare studier (Aronsson & Gustafsson 2002, Hansen & Andersen 2008) identifierad som en nyckelfaktor till sjuknärvaro. Den tendensen kan identifieras även i detta material. Exempelvis har cirka 40 procent av de som uppger att de har tillräckligt med tid för att utföra sitt arbete inte varit sjuknärvarande alls det senaste året. Samma siffra för de som inte upplever sig ha tillräckligt med tid är omkring 20 procent. 9

11 Att ha möjlighet att anpassa arbetstakt och arbetsuppgifter efter sitt hälsotillstånd har i ett flertal undersökningar visat sig sakna samband med hög sjuknärvaro (se Aronsson och Gustafsson, 2002, Hansen och Andersen, 2008, Johansson & Lundberg, 2004). I föreliggande studie som rör mikroföretagare kan dock ett mönster identifieras. Den lägsta sjuknärvaron finns bland de som själva har möjlighet att bestämma hur de egna arbetsuppgifterna ska utföras. Över 61 procent av de som inte har samma möjlighet har varit sjuknärvarande två eller fler gånger det senaste året. För mig verkar detta ganska logiskt. Mikroföretagare som känner sig styrda och har lite möjlighet att påverka exempelvis arbetsuppgifter och arbetstid känner sig mer manade att gå till arbetet trots sjukdom, medan de som har hög egenkontroll och kanske kan skjuta på arbetet eller lägga upp det på ett annat sätt inte upplever frånvaron lika allvarlig. Faktorer kopplade till företaget I Aronsson & Gustafssons studie (2002) lyfts skillnaden mellan olika yrkeskategorier. Översatt på mitt material har jag valt att titta på vilka branscher mikroföretagarna verkar inom. Aronsson identifierar en kraftigt förhöjd sjuknärvarorisk för personer som har som uppgift att vårda, ge omsorg och undervisa. Detta samband visar sig inte i det här materialet, snarare tvärt om. De högsta procenttalen hos de som svarat att de aldrig varit sjuknärvarande under de senaste 12 månaderna ligger (bortsett från Jordbruk, skogsbruk och fiske) just på näringsgrenarna Undervisning samt Hälsa och sjukvård och sociala tjänster. Dessa grupper ligger följaktligen även på det lägsta nivåerna vad det gäller att ha varit sjuknärvarande vid flera tillfällen. Här kan i ställes ses att Byggverksamhet och Handel och kommunikation är de mer utsatta branscherna vad det gäller sjuknärvaro. Att verka inom en omvårdande eller undervisande bransch ger alltså inte utslag på att vara en riskfaktor för sjuknärvaro bland mikroföretagare. Att däremot ha många kundkontakter, oberoende av typ av kundkontakt, tycks motivera mikroföretagare att gå till arbetet trots sjukdom. I Aronsson & Gustafssons forskning (2005) har den anställdas privatekonomiska situation visats sig ha betydelse för sjuknärvaron. Detta mönster framträdde inte i Hansen och Andersens (2008) forskning. Jag vill pröva en liknande hypotes i denna studie genom att istället undersöka huruvida mikroföretagares oro för företagets ekonomi påverkar benägenheten att vara sjuknärvarande. Denna hypotes håller då de som inte alls oroar sig har låg sjuknärvaro, medan de som bär på en oro har betydligt fler sjuknärvarotillfällen. 10

12 Om det finns anställda i företaget eller inte tycks ha betydelse för sjuknärvaron. Sjuknärvaron är lägre bland mikroföretagare i företag utan anställda. Frågan är vad detta beror på. Kanske är det den ansvarskänsla som Hansen och Andersen (2008) resonerar kring som skapar detta mönster. Om så är fallet är det mikroföretagarens medvetenhet om den arbetsbörda som lämnas till övriga medarbetare vid någons frånvaro som hindrar denne från att vara sjukfrånvarande. En annan tänkbar förklaring skulle kunna vara företagets verksamhetsnivå. Kanske bedriver företag med anställda en bredare verksamhet och det är fler personer, anställda såväl som kunder, som är beroende av mikroföretagarens närvaro. Ohälsa och sjuknärvaro - hur ser sambandet ut? Det kan tyckas självklart att ohälsa är en variabel som påverkar sjuknärvaron markant. Utan ohälsa kan inte själva fenomenet sjuknärvaro ens existera. Denna studie tillåter inte en djupare analys av sambandet mellan ohälsa och sjuknärvaro. Det finns dock möjlighet att titta på relationen mellan de båda faktorerna genom en metod som Aronsson et al. (1999) menar kan användas med viss framgång. De menar att ohälsans samband med sjuknärvaro kan belysas genom att jämföra sjuknärvaro med sjukfrånvaro. Detta förutsätter dock antagandet om att sjukfrånvaro är ett tecken på ohälsa. Liksom Aronsson et al. finner vi här ett mönster. Tabell 3 visar sambandet mellan sjukfrånvaro och sjuknärvaro. Tabell 3 Har det under det senaste året hänt att Du gått till arbetet trots att Du egentligen borde ha sjukskrivit dig? Sjukfrånvaro. Variabel Nej, aldrig Ja, 1 gång Ja, 2-5 gånger Ja, mer än 5 gånger Sjukfrånvaro Nej, aldrig 34,0 17,6 32,4 16,0 Ja, 1 gång 24,3 14,9 32,4 28,4 Ja, 2-5 gånger 15,6 24,4 37,8 22,2 Ja, mer än 5 gånger 12,5 0,0 12,5 75,0 p < 0, procent av de som har varit sjukfrånvarande mer än fem gånger har också varit sjuknärvarande mer än fem gånger. 34 procent av de som uppger att de inte har varit sjukfrånvarande det senaste året har heller inte varit sjuknärvarande. Med detta mått mätt har alltså ohälsa och sjuknärvaro ett starkt samband. 11

13 Avslutande diskussion Resultatet i denna studie visar att graden av sjuknärvaron bland mikroföretagare i princip överensstämmer med den som finns bland anställda. Vad det gäller faktorer som påverkar sjuknärvaron stämmer denna studie i många fall väl överens med tidigare forskning kring sjuknärvaro. Flera mönster som identifierats tidigare återfinns även i denna studie. Exempelvis kan, genom en jämförelse av sjukfrånvaro och sjuknärvaro, en tendens identifieras som tyder på att ohälsa och sjuknärvaro har ett stark samband. Även betydelsen av ersättbarhet, tidspress och ekonomiska förpliktelser kan fastslås gälla som incitament för sjuknärvaro också bland mikroföretagare. I likhet med Hansen och Andersens resultat (2008) kan sägas att det, förutom ohälsa, är arbetsrelaterade faktorer som har mest betydelse för graden av sjuknärvaro, medan bakgrundsfaktorer och personliga faktorer har en något underordnad betydelse. Egenkontroll visar sig i denna studie, i motsats till tidigare forskning, ha betydelse för graden av sjuknärvaro. Variabler som möjlighet att påverka arbetsuppgifter och anpassa arbetstider framträder som viktiga faktorer i valet mellan sjukfrånvaro och sjuknärvaro. Vad kan tänkas skilja mikroföretagare från anställda i detta avseende? Kanske kan antas att egenkontrollen och friheten tillåts vara vidare för en mikroföretagare jämfört med anställda. Kanske är det fler mikroföretagare än anställda som helt bestämmer sin egen arbetstid, vad de ska arbeta med och när. En anställning har ofta vissa ramar som inkluderar verksamhetsgemensamma mål, befattningsbeskrivningar, arbetstimmar per vecka och så vidare. Det som ger utslag på att påverka sjuknärvaron i negativ riktning bland mikroföretagarna är tidspress. Mycket att göra kräver närvaro i situationer då individen annars skulle ha valt vila. Det kan tänkas att förekomsten av tidspress begränsar mikroföretagarens frihet och egenkontroll och detta skapar till följd av ansvar för verksamheten en situation där närvaro blir mer eller mindre ett måste för att klara arbetsbelastningen. Aronsson et al. (1999, 2002) visar i upprepade studier att risken för sjuknärvaro ökar drastiskt för dem som arbetar inom ett yrke som syftar till att vårda, ge omsorg och undervisa. Resultatet i denna studie visar nästintill på motsatsen. Här är de mikroföretagare som verkar inom dessa branscher bland de minst utsatta av sjuknärvaro. Det som ger utslag är istället många kundkontakter överlag. För att utgå ifrån Aronsson & Gustafssons (2002) resonemang kan framhållas att kunden är någon som litar på att mikroföretagaren dyker upp. Här handlar 12

14 det dock inte enbart om kunder som behöver omvårdnad eller undervisning utan i större utsträckning om kunder inom exempelvis handel och byggbranschen. Jag tänker att detta kan bero på att mikroföretagare i förhållande till övriga anställda har mer ekonomisktansvar och i större utsträckning tänker på ekonomiska effekter. Detta skulle kunna vara en förklaring till att mikroföretagare värnar extra mycket om kundkontakter och då främst de som leder till konsumtion, fortsatt samarbete och så vidare. Tankar inför framtida forskning Intressant är att denna studie visar att mikroföretagare har lika hög eller något mindre grad av sjuknärvaro jämfört med arbetstagare. Denna slutsats kan dras med hjälp av en jämförelse med Aronsson & Gustafssons (2005) forskning kring sjuknärvaro bland anställda. Detta resultat är tänkvärt då det kan antas att det faktum att företagare tar ut mindre sjukfrånvaro (AKU, 2007) skulle leda till mer sjuknärvaro. En annan typ av ansvarskänsla, andra regler vad det gäller karensdagar och så vidare skulle kunna fungera som incitament för sjuknärvaro, men så är alltså inte fallet bland mikroföretagarna. Utifrån ovanstående resonemang skulle kunna antas att mikroföretagare är både mindre sjukfrånvarande och har en lägre eller liknande sjuknärvaro jämfört med anställda. Är det så att mikroföretagare är friskare än andra människor? Materialet pekar på att frisknärvaron hos mikroföretagarna har varit relativt hög under den period som undersökningen inkluderat. Ungefär 80 procent av populationen har ingen gång under de senaste 12 månaderna varit sjukfrånvarande. Endast drygt 5 procent har varit sjukfrånvarande två eller fler gånger. Detta i relation till att sjuknärvaron är relativt låg på cirka 32 procent som aldrig har varit sjuknärvarande under det senaste året och 51 procent som varit det två eller fler gånger. Frågan är om detta är ett mönster som håller över tid? Denna undersökning sträcker sig endast över en 12 månadersperiod. Det skulle vara intressant att i vidare forskning fokusera mer på kombinationen mellan sjuknärvaro och sjukfrånvaro och undersöka långtidsfriskhet bland mikroföretagare. 13

15 Referenslista Aronsson, Gunnar och Gustafsson, Klas (2005) Sickness Presenteeism: Prevalence, Attendance-Pressure Factors, and an Outline of a Model for Research. Journal of Occupational and Environmental Medicine. Volym 47, nummer 9. Aronsson, Gunnar och Gustafsson, Klas (2002) Sjuknärvaro förekomst och utvecklingstendenser. Arbete och Hälsa 2002:8. Stockholm: Arbetslivsinstitutet och författarna. Aronsson, Gunnar, Gustafsson Klas och Dallner, Margareta (1999) Sjuk och på jobbet en empirisk studie av sjuknärvaro. Arbetsmarknad och Arbetsliv, årg. 5 nr.1. Aronsson, Gunnar och Lindh, Tomas (2004) Långtidsfriskas arbetsvillkor en populationsstudie. Arbete och Hälsa 2004:10. Stockholm: Arbetslivsinstitutet och författarna. Bornberger-Dankvardt Sten, Ohlson Carl-Göran och Westerholm Peter (2003) Arbetsmiljö hälsoarbete i småföretag försök till helhetsbild. Arbetsliv i omvandling 2003:1. Stockholm: Arbetslivsinstitutet Burns, Paul (2007) Entrepreneurship and small Business. New York: Palgrave MacMillan Caverley, Natasha, Cunningham, J. Barton och MacGregor, James N. (2007) Sickness presenteeism, sickness absenteeism, and health following restructuring in a public service organization. Journal of Management Studies 44 (2007) pp Eriksson, Birgitta, Patrik, Larsson och Marl Šaruckij (2006) Business Start-up Motives and Satisfaction Among Swedish Self-employed. World Review of Entrepreneurship, Management and Sustainable Development. Vol 2, no 4, pp Hansen Claus D. och Andersen Johan H. (2008) Going ill to work What personal circumstances, attitudes and work-related factors are associated with sickness presenteeism? Social Science & Medicine 67 (2008) Hemp, Paul (2004) Presenteeism: at work but out of it. Harvard Business Review October (2004) pp Johansson, Gun och Lundberg, Ingvar (2004) Adjustment latitude and attandance requirement as deterinants of sickness absence or attendance. Empirical tests of the illness flexibility model. Social Science & Medicine 58 (2004) AKU (2007) Arbetskraftsundersökningarna. Stockholm: Statistiska Centralbyrån. KS (2008) Kortperiodisk sysselsättningsstatistik 2:a kvartalet Stockholm: Statistiska Centralbyrån. 14