Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning

Transkript

1 1 (40) Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning Mieåns avrinningsområde Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt Blekinge län och Kronobergs län Arbetsmaterial juli 2014 Mieån har flottats sedan åtminstone år På den här platsen har renssten lagts åt sidan där tvätt, bad och byk förekom vid ån. Foto Jakob Marktorp 2014.

2 2 (40) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING Avrinningsområdet Kulturlandskapet Sveriges nationalatlas Landskapets karaktärsdrag Agrarhistorisk landskapsanalys Vattnets kulturhistoriska betydelse Vattenförvaltningen Ekologisk status Kemisk status Biotopkartering och fiske-/biotopvård KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M Internationella och nationella intressen Natur- och kulturvattendrag Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag Riksintressen naturvården Naturreservat Natura Riksintressen kulturmiljövården Kulturreservat Bebyggelseregistret (BBR) Övrig information Kulturmiljöprogram och inventeringar Regionalt kulturmiljöprogram Kulturhistorisk vattendragsdokumentation Skog och Historia inventeringen Fornlämningar Fornminnesregistret (FMIS) Kvarnar Flottning Handpappersbruk Broar och värdefulla vägmiljöer Dammar Glasbruk Dikesföretag och historiska våtmarker Särskilda ansvarsmiljöer Miens HARO Sällsynta /unika limniska miljöer Miens HARO KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ Geografisk prioritering Tematisk prioritering REFERENSER... 33

3 Kartbilagor Kartbilaga 1 Översiktskarta Kartbilaga 2 Ekologisk status Kartbilaga 3 Värdefulla vatten Kartbilaga 4 Riksintressen och reservat Kartbilaga 5 BBR och FMIS Kartbilaga 6 Regionalt kulturmiljöprogram och utvalda kulturmiljöer Kartbilaga 7 Kulturhistorisk vattendragsdokumentation och Svenskt dammregister Kartbilaga 8 Dikesföretag, historiska våtmarker, vandringshinder och glasbruk 3 (40)

4 4 (40) Viktig information till läsaren Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som presenteras i Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information hänvisas till förstudien. Observera att det för flera avrinningsområden kan finnas kunskapsunderlag som är gammalt och/eller behäftat med brister. Informationen kan därför vara inaktuell. Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av antikvarie Jakob Marktorp vid Länsstyrelsen i Kronobergs län och antikvarie Petra Stråkendal vid Länsstyrelsen i Blekinge län. Kartproduktion: Jakob Marktorp Länsstyrelsen i Kronobergs län.

5 5 (40)

6 6 (40) 1 INLEDNING Denna sammanställning har gjorts av Jakob Marktorp, antikvarie vid Länsstyrelsen i Kronobergs län och Petra Stråkendal, antikvarie vid Länsstyrelsen i Blekinge län. Synpunkter på rapporten har lämnats av Karl-Oskar Erlandsson, arkeolog vid Länsstyrelsen i Blekinge län och Andreas Nilsson, sötvattensbiolog vid Länsstyrelsen i Blekinge län. Egna kommentarer i texten nedan är författarens egna kommentarer och tillägg. Syftet med denna kunskapsöversikt är att läsaren utifrån befintligt kunskapsmaterial ska få en inblick i de kulturmiljöer som ligger i anslutning till vatten. Syftet är alltså inte att göra en heltäckande utredning eller diskussion kring de kulturmiljöer som finns. Under Kunskapsuppbyggnad utreds var och i vilka ämnesområden kunskapsuppbyggnad är nödvändig för att kulturmiljö i framtiden ska kunna föra en diskussion kring vattenvårdsåtgärder. Metoden innebär att författaren behandlar förutbestämt material och försöker lyfta de källor som behandlar kulturhistoriskt intressanta anläggningar och händelser vid vatten. Detta är kulturmiljöer som skulle kunna vara aktuella för vattenvårdsåtgärder. Exempel på material som behandlas är: riksintressen för kulturmiljövården, regionala och kommunala kulturmiljöprogram, fornminnesregistret och inventeringar. Metoden medför således att kunskapsläget redovisas och var kunskapsuppbyggnad är nödvändig för kulturmiljö i relation till vattenförvaltning. Vid vissa vattendrag är det kulturhistoriska kunskapsläget mycket dåligt. Det är därför svårt att avgöra vilka kulturmiljöer som är mest värdefulla. Då kulturmiljölagen ändrades vid årsskiftet 2014 infördes en tidsgräns som begränsar det allmänna skyddet av fornlämningar. En lämning som kan antas ha tillkommit år 1850 eller senare omfattas inte av det allmänna skyddet för fornlämningar. Förutom gällande lagstiftning inverkar flera andra värderingsgrunder såsom sällsynthet, representativitet, ålder mm. Lämningarna utgör hela kulturmiljöer som gör att värderingar av enskilda lämningar måste göras efter platsens och vattendragets kulturhistoriska sammanhang. Det är dock svårt att göra sådana bedömningar endast utifrån det material som sammanställs i denna kunskapsöversikt. Bara för att en kulturmiljö inte finns med i den här kunskapsöversikten betyder det inte att den inte finns eller inte har något kulturhistoriskt värde. 1.1 Avrinningsområdet Mieåns källområden är belägna på den sydsmåländska sjö- och slättbygden. Nedströms sjön Mien, som bildades vid ett kraternedslag för ca 120 miljoner år sedan, rinner Mieån genom en markerad sprickdal som i Blekinge skär igenom landskap med tre olika terrängtyper. I norra Blekinge består ARO av ett kulligt platåområde som sluttar långsamt söderut. Platåområdet övergår till ett starkt kuperat dallandskap. Både platåområdet och dallandskapet är rikt på små sjöar. Dallandskapet övergår söderut till ett flackare kustland som är sjöfattigt. Det finns inga större tillflöden till huvudfåran.

7 7 (40) I avrinningsområdet finns en större sjö, Mien, på ca 29 km². Bergrunden i avrinningsområdet domineras helt av sura bergarter. I den norra delen dominerar gnejsgranit och söder ut förekommer mer granodioriter med mindre områden av olika graniter. Dominerande jordart är morän med stråk av isälvssediment utmed Mieåns dalgång. Två flacka deltaytor har utbildats där dalgången når fram till slättlandet i söder, söder och sydost om Långasjön. I vattensystemets Blekingedel finns två typer av sjöar. Humösa sjöar med gulbrunt relativt surt vatten och dålig buffringsförmåga samt sjöar med gulgrönt vatten som är något mindre surt och med bättre buffringsförmåga (Dokab & Östensson 2007). 1.2 Kulturlandskapet Sveriges nationalatlas Miens HARO 85 ligger inom två kulturlandskapsregioner enligt Sveriges nationalatlas, SNA (Helmfrid 1994). Blekinge Den agrara bebyggelsen är oftast spridd och kulturlandskapet är präglat av 1800-talets skiften. Uppodlade dalgångar åtskiljs av skogsklädda höjdryggar. Framför allt i söder finns ädellövskogar med bok och ek. Skogsbygden koloniserades först under vikingatid till tidig medeltid. Bebyggelsen expanderade kraftigt under 1800-talet, då ny odlingsmark vanns genom utdikning av kärr och mossar och stenröjning på moränjordar. Animalieproduktion dominerade och ännu finns ängar och hagmarker som hävdas på traditionsenligt sätt. Mycket av bebyggelsen har i dag försvunnit och skogen har vuxit in över hagarna (Helmfrid 1994). Mellersta och södra Småland Den norra delen av Bräkneåns avrinningsområde ligger i den här landskapsregionen. Landskapet kan ses som typiskt för södra Sveriges skogsbygder med insprängda odlade områden, ofta dåligt arronderade. Redan under järnåldern fanns här små blästerugnar i vilka framställdes järn av sjö- och myrmalmer. Under och 1700-talen byggdes ca 60 järnbruk i Småland där lokala malmförekomster kompletterades med bergmalm från Utö i Stockholms skärgård. Järnbruken betydde möjligheter för bönderna att sälja skogsprodukter, främst träkol men också pottaska, tjära, virke och ved. Skogssvedjorna var viktiga komplement till den odlade jorden. Hemmansklyvningen under 1700-talet måste ses mot bakgrunden av de arbetstillfällen, som just exploateringen av skogarna skapade. Nya uppfinningar inom metallurgin vid 1800-talets mitt innebar möjligheter att leva vidare men på järnrikets grund växte glasriket fram från seklets mitt. Träkolet till masugnar och smedjor ersattes av ved till glasbrukens ugnar. Med bondekapital och kunskaper från mästarna på Kosta växte verksamheten fram anlades inte mindre än ca 40 bruk. Under 1800-talets sista decennier grundades också sågverk och snickeriföretag men även cellulosafabriker, pappersbruk och mekaniska verkstäder. Järnvägsbyggandet var en förutsättning för dessa etableringar. Under de senaste decennierna kan vi registrera betydande förändringar. Både den odlade arealen och antalet gårdar har minskat drastiskt. Ett flertal glasbruk har under och 1980-talen lagts ned. Medelstora företag har i det närmaste helt försvunnit eller kommit att ingå i olika koncerner. Däremot har flera studiehyttor vuxit fram.

8 8 (40) De stora företagen inom skogs- och verkstadsbranscherna har också minskat i antal. Istället har vi fått en mer mångfacetterad småindustri, inte minst inom olika tekniksektorer. Sedan mitten av 1960-talet har det uppstått en betydande turistnäring inom glasriket som under sommarmånaderna upplever en invasion av turister (Helmfrid 1994) Landskapets karaktärsdrag Vägverket gjorde en regionindelning efter landskapens karaktärsdrag som gavs ut Miens avrinningsområde berörs av tre sådana regioner; två i Blekinge och en i Kronobergs län (Antonsson 2006). Skärgården, region 18 Jordbrukets agrara bebyggelselägen etablerades i huvudsak under medeltid. Området ligger i sin helhet under högsta kustlinjen. Regionen består framförallt av skärgårdsöarna, men även av en smal remsa kust. Öarna är jordfattiga och bergiga. Flera är öppna, gräsbeväxta och saknar skog. Öarnas topografi är flack, flera ligger under 5 m.ö.h. De större öarna kan nås med bil. Näringarna såsom aktiva jordbruk saknas i princip idag. Istället har fritidsbebyggelsen brett ut sig med ett omfattande båtliv. Kring Karlskrona gör sig flottans betydelse sig påmind genom många historiska byggnadsverk. Kusten, region 19 Centralbygd som ligger under högsta kustlinjen. I området ligger sedimentfyllda sprickdalar likt kilar i landskapet från norr till söder. Dessa utgör jordbruksområden som vidgar sig söderut. Höjdskillnaderna i norr mellan dalbotten och sidornas krön är markanta, men i söder blir relationen mindre. Mellan dalgångarna ligger relativt stora områden som består av flacka skogsklädda höjder av berg och morän. På dessa växer huvudsakligen lövskog. Blekinge är känt för sina eklandskap. Bebyggelsen ligger framförallt knuten till gränsen mellan odlingsjordar och höjder. Den är spridd eller förekommer i små grupper om några få gårdar. Jordbruket är inriktat mot boskapsproduktion och på den odlade jorden dominerar vall och fodersäd. Närmast kusten finns på flera ställen en bård av skog med fritidsbebyggelse. Samhällen och städer ligger många gånger i skärningspunkten mellan å och kust. Östra höglandet (Glasriket), region 12 Läget för dagens agrara bebyggelse etablerades framförallt under medeltiden. Regionen ligger över högsta kustlinjen. Området är kulligt och täcks i hög grad av skogsklädd morän. Inslaget av lövträd är stort. Flera större åar skär genom landskapet i nord-sydlig riktning. Bebyggelsen består vanligen av ensamliggande mindre gårdar. Bebyggelsen ligger som på andra delar av höglandet oftast lokaliserad till större eller mindre moränkullar. Rester efter mindre sätesgårdar finns i området med anor i 1600-tal. Landskapet kring de mindre sätesgårdarna är planlagt jämfört med bondgårdarna med siktlinjer, rationaliserade åkrar, alléer o.s.v. Några typiska ortnamnsformer som innehåller efterleden skruv (samband med medeltida järnhantering) eller måla (betyder avmätt jordområde, medeltida ursprung) finns i denna del av Sverige. Bygden är känd för sin glasindustri och turismsatsningen kopplad till denna (Antonsson 2006).

9 9 (40) Agrarhistorisk landskapsanalys I Kronobergs läns har Stefan Höglin för Riksantikvarieämbetet tagit fram en agrarhistorisk landskapsanalys över Kronobergs län. Analysen innehåller en regional indelning av 11 karaktäristiska landskapsavsnitt. Ett område berör Miens avrinningsområde. Område II:C Område med en varierande och huvudsakligen småbruten terräng i anslutning till Mien. Huvudsakligen ett medeltida kolonisationsområde. Frälset har spelat stor roll och sannolikt initierat en del av bosättningen. Dess ställning märks också i en rad mindre säterietableringar under 1600-talet av vilka många dock senare delats upp på ett antal brukningsenheter. Före skiften och hemmansklyvningar bestod området av ensamgårdar och små byar med upp till fyra hemman. Odlingslandskapet var småskaligt med uppsplittrad åkermark. Vid sidan av jordbruket hade framställningen av pottaska och tjära stor betydelse. Idag kännetecknas området av små brukningsenheter och en fortsatt relativt uppsplittrad åkermark (Höglin 1998). 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse Det finns en kontinuitet i vattnets kulturhistoriska betydelse från förhistorisk tid fram till våra dagar. Om detta vittnar flera stenåldersboplatser och senare bebyggelselämningar i vattendragens närhet. Människorna som levde och verkade i avrinningsområdet började tidigt forma de vattendrag som intensivt har använts för kvarnverksamhet, transport, flottning, fiske, markavvattning och senare vattenkraftsutnyttjaden. Historiskt hade de småländska gränslanden, i synnerhet Värend, handelsförbindelser med Danmark och Nordtyskland. Den största handelsvägen gick från Växjö över Urshult, Tingsryd och Backaryd till Ronneby. En annan väg anslöt till Växjövägen vid Urshult och gick sedan till det forna Bodekull, nuvarande Karlshamn. Från Småland transporterades oxar, hudar, pälsverk, talg, ost och smör till Ronneby för vidaretransport till Danmark och Tyskland. I utbyte importerades ofta salt, fisk, humle, koppar, vapen och lärft. Handeln pågick även i perioder av krig och oroligheter. Karlshamn uppstod ur den gamla lastageplatsen Bodekull, som låg vid Mieåns utlopp i Östersjön. Det strategiska läget för hamnplatsen blomstrade under tider av handel. Från talet exporterades en betydlig del stångjärn, tackjärn och kanonkulor samt virke, ved, beck, tjära och pottaska (Rollof 1977). Timmerflottningen i Mieån pågick sedan åtminstone år 1675 till år Under flottningsperioden genomfördes många åtgärder för att underlätta timrets framfart. Exempelvis rensades stora sträckor av vattendraget och vallar längs stränderna uppfördes. Mieån har den bäst bevarade flottleden av de inventerade åarna i Petra Torebrinks kulturhistoriska vattendragsdokumentation (2010). I samband med flottningen så ökade den mänskliga aktiviteten i omgivningarna. Flera andra verksamheter och industrier växte även fram i vattnets närhet, exempelvis Långasjönäs pappersbruk i Asarum. Flera manufakturer och industrier ligger längs den nedre delen av ån, vilket kan kopplas till närheten av staden Karlshamn. Här kan nämnas småindustriområdet

10 10 (40) runt Janneberg, Strömma bomullsspinneri AB och Granefors Bruk. I den norra delen av ån finns främst sågverk, t.ex. Johansfors och Dalfors. 1.4 Vattenförvaltningen Åtgärdsprogrammet för Mieåns avrinningsområde är i sin nuvarande form ett arbetsmaterial som togs fram i samband med förvaltningsplanen för södra Östersjöns vattendistrikt Åtgärdsprogrammet omfattar sju miljöproblem. Vattenkategorierna sjöar och vattendrag kan ha problem med försurning, övergödning, miljögifter, främmande arter, vattenuttag eller fysiska förändringar. För en närmare presentation hänvisas till programmet. I Mieån finns problem med miljögifter, försurning, fysiska förändringar och övergödning. Det finns nio vattenförekomster av vilka fem är sjöar, tre vattendrag och ett grundvatten. Inom Mieåns avrinningsområde finns problem med försurning och flera vattenförekomster kalkas. Om kalkningsåtgärderna fortsätter kan god status förväntas uppnås men för att långsiktigt lösa problemet med försurning krävs det minskade utsläpp av försurande ämnen och ett icke försurande skogsbruk. Större delen av ån är flottrensad och en återställning skulle gynna fisk och övrig fauna. Som helhet har inte Mieån stora problem med övergödning. I de delar som ligger i Kronobergs län är den antropogena belastningen låg för att sedan stiga genom Blekinge ner mot kusten. Belastningen blir dock inte så hög att parametern för näringsämnen hamnar under målnivån god status utan alla vattenförekomster bedöms ha hög eller god status. Övergödning bedöms ändå vara ett miljöproblem i de avrinningsområden som ligger i Blekinge så det behövs minskningar av bl.a. fosfor för att utesluta risk för att god resp. hög status inte kan behållas. Även kustområdena har övergödningsproblem. För att minska övergödningsproblemen längs kusten och i havet behövs en reduktion av kväve och fosfor från både landbaserade källor och utsjön. Detta innebär att åtgärder kan behövas i syfte att minska problemen i kustvattnen även i de områden i vilka inlandsvattnet inte har övergödningsproblem. Exempel på åtgärder i Mieåns avrinningsområde är anslutning av enskilda avlopp till kommunalt VA, anlägga skyddszoner och våtmarker samt förbättrad hantering av dagvatten. I Mieån är inte problemet med brunifiering lika stort som i många andra av Blekingekustens åar. I vattenförvaltningsarbetet görs en typindelning för alla vattenförekomster. En del i typningen är om vattnet är färgat eller inte. Gränsen för vad som bedöms som färgat vatten går vid 50 mg Pt/l vilket Mieån nedströms Mien överstiger medan ån uppströms Mien däremot ligger under detta värde (Dokab & Östensson 2007). Längs stränderna i Mien finns nyckelbiotoper och sumpskogsområden för groddjur, flora mm. Små rester av flodkräftbestånd finns i tillflöden till sjön. Potentiella lokaler för stormusslor finns i Mieåns huvudfåra. Långasjön, stora och lilla Kroksjön samt ytterligare ett antal sjöar ingår i ett område av stor betydelse för det rörliga friluftslivet. I länets norra del rinner Mieån genom Ire Lobergsområde, ett välbevarat ålderdomligt kulturlandskap som är av riksintresse för naturvården. I stora Kroksjön finns en glacialreliktfauna. I ån finns flera bestånd av flodpärlmussla men de är isolerade från varandra då ån är kraftigt fragmenterad med ett antal stora dammar och andra vandringshinder. Det stationära öringbeståndet är svagt och ån är

11 11 (40) kraftigt flottningsrensad på de allra flesta strömsträckor. I den nedersta delen finns idag ett fint havsöringsbestånd. havsvandrande och stationär öring samt glacialrelikterna Pallasea quadrispinosa, Mysis relicta och Pontoporeia affinis i St. Kroksjön. Både strömstare och forsärla häckar i systemet. Vid ån finns växtgeografiskt intressanta lokaler för myrlilja (Narthecium ossifragum) (Vattenmyndigheten Södra Östersjöns vattendistrikt 2009). Långasjön utgör ytvattentäkt som försörjer Karlshamn tätort med dricksvatten. Inom avrinningsområdet finns fyra vattenrelaterade Natura 2000 områden, Ire, Grimsmåla, Långasjönäs och Loberget, med en total yta på 385 ha varav 84 ha utgör en vattenrelaterad naturtyp. Två sjöar är bedömda värdefulla varav den ena är nationellt värdefull, Stora Kroksjön-Lilla Kroksjön-Bredagyl, och den andra är bedömd som regionalt värdefull, Rydegyl. Sjön Mien med tillflöden är nationellt värdefullt vattensystem. Ett nationellt värdefullt vattendrag, Mien (Länsgräns-Jepps Hoka) och ett regionalt värdefullt vattendrag, Mieån (Janneberg-mynning) finns också inom avrinningsområdet. I vattensystemet finns Miens och Arasjön-Östra Rammsjö fiskevårdsområde, Södra Mieåns fiskevårdsområde samt Alundsryds Östra fiskevårdsområde som även berör Mörrumsåns avrinningsområde (Dokab & Östensson, 2007). I området utförs övervakning inom ett Kalkeffektuppföljningsprogram med flera olika regionala program (regi: länsstyrelsen). Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av luftvårdsförbunden i Kronoberg och Blekinge län. Det finns fyra stationer i närliggande avrinningsområden som kan användas för beräkning av nedfall från diffusa källor (Dokab & Östensson, 2007) Ekologisk status Kartbilaga 2 Ekologisk status Statusklassningen är preliminär och kan komma att ändras. Klassningen nedan är hämtad från VISS Tabellen visar den ekologiska statusen hos vattendragen och sjöarna inom Miens avrinningsområde. EU CD Vattendrag Ekologisk status SE Drevån: Mien - Bastaremålabäcken God SE Drevån: Bastaremålabäcken - Kalvsjön God SE Mieån: Östersjön - Långasjön Måttlig SE Mieån: Långasjön - Mien Måttlig SE Lunkbäcken Måttlig SE Bastaremålabäcken Måttlig Sjö SE Långasjön God SE Mien God SE Stora Kroksjön Måttlig SE Lilla Kroksjön Måttlig SE Bredagyl Måttlig

12 12 (40) Nedan presenteras de vattendrag och sjöar som inte uppnår god ekologisk status. Mieån: Östersjön Långasjön Den sammanvägda ekologiska statusen för Fröjdadalsbäcken bedöms till måttlig på grund av status för konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd (VISS ). Mien: Långasjön Mien Den sammanvägda ekologiska statusen för Mieån bedöms till måttlig på grund av status för fisk och bottenfauna (ingen konstaterad reproduktion av flodpärlmussla). Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd) (VISS ). Lunkbäcken Den sammanvägda ekologiska statusen för vattenförekomsten bedöms till måttlig med avseende på fisk samt förekomst av vandringshinder (brist på konnektivitet) inom vattenförekomsten (VISS ). Bastaremålabäcken Den sammanvägda ekologiska statusen för vattenförekomsten bedöms till måttlig med avseende på bottenfauna (VISS ). Stora Kroksjön Den sammanvägda ekologiska statusen för Stora Kroksjön bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Ingen klassificering av biologiska kvalitetsfaktorer i sjön har gjorts ( ). Lilla Kroksjön Den sammanvägda ekologiska statusen för Lilla Kroksjön bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Ingen klassificering av biologiska kvalitetsfaktorer i sjön har gjorts (VISS ). Bredagyl Den sammanvägda ekologiska statusen för Bredagyl bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (morfologiskt tillstånd). Ingen klassificering av biologiska kvalitetsfaktorer i sjön har gjorts (VISS ) Kemisk status Ingen av ytvattenförekomsterna i Miens avrinningsområde uppnår god kemisk status på grund av för höga halter av kvicksilver. I Sverige överstiger kvicksilver gränsvärdet i alla ytvattenförekomster; sjöar, vattendrag och kustvatten. Den främsta anledningen till att kvicksilverhalterna i vattnet är för höga är internationellt luftnedfall under en lång tid (VISS ).

13 13 (40) Biotopkartering och fiske-/biotopvård Kartbilaga 8 Dikesföretag, historiska våtmarker, vandringshinder och glasbruk Mieån är biotopkarterad till ca 90 % av den del som rinner genom Blekinge, ca 20 km. I Kronobergs län är Drevån mellan Mien och Dreven karterad samt Bastaremålabäcken, som inte är utpekad som vattenförekomst, upp till Bastaremåla. Även Lunkbäcken där det finns lekplatser för Miens sjölevande öring är karterad. Totalt är ca 7 km biotopkarterat i Kronobergs län. Det finns 17 registrerade vandringshinder på den karterade sträckan i Blekinge och fyra registrerade vandringshinder i Kronobergs län. I Blekinge finns planerade åtgärder för att lösa situationen för tre vandringshinder mellan Norrefors och länsgränsen. Dessutom planeras biotopåtgärder för flottrensade sträckor i hela vattendraget. I Kronobergs plan för biologisk återställning så planeras åtgärder för utloppet ur sjön Mien samt vid Midingsbråte kvarn för att tillgängliggöra ca 3 km av Mieån för lekande öring. Utöver biotopkarterade vandringshinder finns det ytterligare knappt tio dammar och andra vandringshinder registrerade i Kronobergs och Blekinges databaser (Vattenmyndigheten Södra Östersjön 2009; Länsstyrelsen i Blekinge 2007; Länsstyrelsen i Kronobergs län 2007). Tabellen nedan visar vilka vandringshinder som finns registrerade inom Miens HARO i länsstyrelsens databas över vandringshinder. Namn Vandringshinder Bergfors Tidigare kvarn/såg Bruksgylet inlopp Bruksgylet utlopp Dalfors Elkraftverk/såg Fiskodling Fiskeanläggning Granefors nedre Elkraftverk Granefors övre Jannebergs kvarn Kvarn Norrefors nedre Tidigare såg Norrefors övre Elkraftverk/såg Strömma Elkraftverk 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M. 2.1 Internationella och nationella intressen Natur- och kulturvattendrag Inget vattendrag inom Mien HARO 85 har pekas ut som natur- och kulturvattendrag enligt Vattendragsutredningen (SOU 1996:155) Omtankar om vattendrag.

14 14 (40) Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag Riksantikvarieämbetet Särskilt värdefulla vatten Karlshamns stad (RI:K:006) Handelsstad med djuphamn i Mieåns utlopp. Industrianläggningar med direkt anknytning till Mieån som transportled eller/och kraftkälla. Mien (K:ny:322) Åns lopp från länsgränsen i norr till Lågasjön i söder är en flottningsled med flottningsrännor, flera ruiner efter vattendrivna hantverksanläggningar, mader och vid Långasjön ruinen efter pappersbruk samt vid södra stranden byggnadsminnet Froarps vattenverksanläggning. Högutnyttjad vattenled med många lämningar där strukturen ger en tydlig bild av hur viktig Mieån var för etableringen av flera olika näringar Naturvårdsverket Värdefulla vatten Mien m tillflöden (G 2075) Naturvård: Klart näringsrikt vatten, opåverkat. Sprickdalså som väl belyser landskapets utveckling. Märkligt sjö-å-odlingslandskap. Säregen sjö som antas ha bildats genom meteroitnedslag. Förser Karlshamns stad med vatten. Raritet avseende området i stort. Nyckelbiotoper längs stränder i Mien. Potentiella lokaler för stormusslor i Mieåns huvudfåra. Sumpskogsområden intill Mien för groddjur, flora mm. Flodkräfta i tillflöden till sjön (små rester av bestånd). Stora Kroksjön - Lilla Kroksjön Bredagyl (K 2412) Tre näringsfattiga relativt klara sjöar belägna inom naturreservatet Långasjönäs. St Kroksjön har en för sjötypen artrik flora, samt förekomst av istidsrelikterna Monoporeia affinis, Mysis relicta och Pallasea quadrispinosa. Artrikedom och tre istidsrelikter. Mieån (K 2411) Näringsfattigt vattendrag, mellan länsgränsen och Björkesjön S Jeppshoka, som trots talrika dammar, kvarnar och stenrensade sträckor hyser en artrik flora och fauna, däribland skyddsvärda arter som flodpärlmussla och öring. Kortare sträckor med kvillbildningar. Artrikedom, flodpärlmussla, naturtyper Fiskeriverket Särskilt värdefulla vatten Mien med tillflöden och Arasjön (G FiV 34) Storvuxen och ursprunglig öringstam.

15 15 (40) Värdefulla vatten Mieån (K FiV 10) Strömstationär öringstam i Sydsverige. Havsvandrande öringstam Riksintressen naturvården Kartbilaga 4 Riksintressen och reservat Tabellen visar de områden som är av riksintresse för naturvården och som ligger inom Miens HARO. ID Namn Beskrivning NRO07039 Brorsmåla Riksintresse Naturvård NK 7 Ire-Loberget Riksintresse Naturvård NRO07025 Mien-Mieån Riksintresse Naturvård Naturreservat Kartbilaga 4 Riksintressen och reservat Tabellen visar de naturreservat som ligger inom Miens HARO. Inga reservatsbeskrivningar lyfter värden kopplade till kulturmiljöer vid vatten. ID Namn Skyddstyp Midingsbråte Naturreservat Ramsö Naturreservat Natura 2000 Kartbilaga 4 Riksintressen och reservat Tabellen visar de Natura 2000-områden som ligger inom Miens HARO. Sitecode Namn Natura 2000 SE Alkärr i Gäddeviksås Habitatdirektivet SE Bellevueparken Habitatdirektivet SE Brorsmåla Habitatdirektivet SE Grimsmåla Habitatdirektivet SE Gäddeviksås Habitatdirektivet SE Ire Habitatdirektivet SE Loberget Habitatdirektivet SE Loberget Fågeldirektivet SE Långasjönäs Habitatdirektivet SE Ringamåla Habitatdirektivet SE Strömma Habitatdirektivet

16 16 (40) Riksintressen kulturmiljövården Kartbilaga 4 Riksintressen och reservat Tabellen visar de områden som är av riksintresse för kulturmiljövården. Ingen av beskrivningarna lyfter några värden kopplade till vatten. ID Namn K7 Ire K6 Karlshamns stad, Kastellet och Boön K3 Letesmåla Kulturreservat Det ligger inga kulturreservat i avrinningsområdet Bebyggelseregistret (BBR) Kartbilaga 5 BBR och FMIS Byggnadsminnen Tabellen visar de byggnadsminnen som ligger i Miens HARO och inom en buffert av 100 meter från fastighetskartans vattenskikt. Kommun Socken Bebyggelsebeteckning Namn Uppförd år Karlshamn Karlshamn KARLSHAMN STOCKHOLM 1 - Husnr 1 Asschierska huset 1682 Karlshamn Karlshamn KARLSHAMN TRIANGELN 2 - Husnr 2 Skottbergska gården 1766 Karlshamn Asarum KARLSHAMN FROARP 14:1 - Husnr 6 Froarps vattenverk 1901 Froarps vattenverk Under senare delen av 1800-talet hade Karlshamns stad stora problem med sin färskvattensförsörjning. Dricksvatten och vatten till matlagning fick hämtas i det fåtal brunnar som fanns inom stadens gränser eller i källor utanför staden. Visserligen fanns på torget en allmän brunn, försedd med pumpanordning, men vattenkvalitén var usel, liksom i de övriga brunnarna i staden gjordes den första stora utredningen angående anläggandet av nya vatten- och kloakledningar i staden. Utredningen, som gjordes av dåvarande stadsingenjören Nils Börring, resulterade i ett beslut att uppföra ett vattenledningsverk vid Långsjön på mark tillhörande Froarps by. Här uppfördes en vattenverksbyggnad, pumphus, kulvertar, dammar och maskinistbostad. Ledningar drogs till den nya vattenverksreservoaren på Pengaberget i Karlshamn, vilken uppfördes parallellt med vattenverket. Vattenverkets byggnader är exteriört och interiört mycket välbevarade. Vattenverksbyggnaden, pumphuset och ingången till kulverten är uppförda i block med huggen granit. Taken på vattenverksbyggnaden och på pumphuset är täckta med grönmålad plåt. Snickerier, som dörrar och fönster m.m., är påkostade och bevarade sedan byggnadstiden. Även interiört är byggnaderna mycket väl bevarade. Den tekniska utrustningen med pumpar, rörledningar o.s.v. bevarad i det närmaste intakt, även om

17 17 (40) moderniseringar av delar av denna utrustning skedd under den tid vattenverket var i bruk. Det gamla vattenverket i Froarp lades ned i mitten av 1960-talet, då ett nytt vattenverk uppfördes någon kilometer därifrån (RAÄ ) Kyrkor Asarums kyrka och Carl Gustafs kyrka ligger inom Miens HARO. Dessa ligger dock utanför en buffert av 100 meter från fastighetskartans vattenskikt Övrig information Det finns inga RAMSAR-områden i avrinningsområdet. 2.2 Kulturmiljöprogram och inventeringar Regionalt kulturmiljöprogram Kartbilaga 6 Regionalt kulturmiljöprogram och utvalda kulturmiljöer Kronoberg Grönteboda och Midingstorp Området omfattar de båda byarna Grönteboda och Midingstorp som ligger i ett kuperat landskapsavsnitt längs Miens nordvästra strand. Här domineras vegetationen av lövvegetation delvis som en följd av att markerna är föremål för betesdrift och i äldre tider brukade som äng. I likhet med de övriga områdena kring Mien förefaller den fasta bebyggelsen i området främst vara resultatet av etableringar under medeltid och senare. Flera indikationer, bland annat lösfynd av yxor, visar emellertid att Miens stränder redan under stenåldern utnyttjats som ressursområden. Grönteboda hade redan på 1600-talet en skvaltkvarn och en sågkvarn från slutet av talet. På Midingstorp fanns två skvaltor. Storskifte genomfördes i Grönteboda 1810 och laga skifte Midingstorp lagaskiftades redan I båda byarna skedde en viss utflyttning, i Grönteboda dock i liten utsträckning (Länsstyrelsen i Kronobergs län ). Gäddeviksås, Grönadal och Yttre Källehult Området, omfattande byarna Gäddeviksås, Grönadal och Yttre Källehult i Tingsås sn samt delar av Midingsbråte i Urshults sn, utgör ett småskaligt odlingslandskap, infogat i en kuperad terräng. Lämningarna efter en rad stenåldersboplatser har återfunnits längs Miens södra strand, vilket visar på områdets tidigt utgjort ett viktigt resursområde. Generellt sett förefaller bebyggelsen att ha etablerats relativt sent i området. Invid Miens utlopp finns en kvarn- och sågmiljö som åtminstone går tillbaka till 1800-talet. Här har ingått två kvarnar som varit samfälld egendom för Midingsbråte respektive Gäddeviksås byalag. De är belägna på varsin sida om strömfåran. Midingsbråte kvarn är den äldsta av de två kvarnbyggnaderna. Gäddeviksås kvarn uppges vara uppförd c:a På Midingsbråtesidan finns dels en äldre sågverksbyggnad som var i bruk till det att det nuvarande sågverket uppfördes c:a Den äldre sågen blev då virkesmagasin.

18 18 (40) Blekinge Asarum (82.6) Tätortsmiljö med värdefulla inslag av äldre bebyggelse representativ för regionens byggnadstraditioner. Vid vägskälet mot Mörrumsvägen ligger en offerkälla där midsommarfester har hållits in i sen tid (Länsstyrelsen i Blekinge 1983). Storelid Korpaberget (82.7) Egen kommentar: Inga kända värden knutna till vatten. Loberget (82.8) Egen kommentar: Inga värden knutna till vatten finns med i beskrivningen. Det finns dock tydliga flottledsrensningar från olika tidsperioder samt kraftverk Kulturhistorisk vattendragsdokumentation Kartbilaga 7 Kulturhistorisk vattendragsdokumentation och Svenskt dammregister Mellan åren genomförde Petra Stråkendal, f.d. Torebrink (2010) kulturhistoriska dokumentationer vid fyra av Blekinges vattendrag, bl.a. Mieån. Vid den norra delen av ån dominerar träindustri och flottning. Av de fyra inventerade vattendragen finns den bäst bevarade flottningsleden i norra delen av Mieån, från bron till Lobergets naturreservat upp till länsgränsen. Från Långasjön och ned till Karlshamn ligger flera tidigare stora industrier och kvarnar, som t.ex. spinneriet vid Strömma och Janneberg kvarn och garveri. Nötabråne kraftstation utmärker sig som kulturhistoriskt intressant i sin kategori (Torebrink 2010). Tabellen visar de områden som har besiktigats i samband med kulturhistorisk vattendragsdokumentation vid Mieån. Notera att källorna inte anges här utan finns i motsvarande GIS- och rapportunderlag. Namn Beskrivning Vandringshinder Stora Mölle / Tyska mölla / Såpebruket Nya Mölle / Rosenborgs kvarn Jannebergs kvarn Strömma kvarn/strömma Bomullspinneri AB Kvarnplats på östra sidan. Store Mölla börjar i slutet av 1700-t kallas Tyska Möllan. Blev stensliperi Inga lämningar förutom del av dammvallen och en slipad sten i åkanten. Mitt emot fanns "Såpebruket". Där finns byggnader och ränna kvar. Anl i början av 1700-t. Tillbyggd Drevs 1940 av 1 vattenhjul o 1 turbin. Utriven, men rester efter dammen och grund finns. Stenskodd kant på östra sidan. Fundament för hjulhuset synlig i ån. Två turbiner finns upplagda på västra sidan. Kallades tidigare "Stampen" efter den benstamp för garveriet som fanns här. Sedan träullstillv, mjöl- o fodermalning.till viss del fodermalning även idag, annars mest torkning och förvaring. Tegelbruk, bränneri och källare för hudtorkning tillh ägorna. I slutet av 1500-talet Strömma mölle. Pappersbr s om kvarn Senare Strömma bomullsspinneri AB tal. Välbev industrimiljö, men delv omb byggnader o interiört annan verksamh. Inga inventarier. Damm omb Fall med tub. Turbin prod elkr. Nej Nej Definitivt Definitivt Kvarn Kvarnplats utmärkt på Rågångsåtg 1777 och Generalstabskartan från Nej

19 19 (40) Kvarnar till Taraps såg Nötabråne kvarn Nötabråne kraftstation Långasjönäs pappersbruk Kvarn Bröderna Bengtssons sågverk/jeppshoka såg Norrefors övre / Norra Hoka såg/ Norrefors kvarn och sågverk Norrefors nedre Dannemarks såg/axel Svenssons kvarn och såg Senare en exteriört välbevarad tvättstuga på platsen. Ej interiört besiktad. Utmärkt på Rågångsåtg 1777 o Laga skifteskarta Tararps kvarnar enl ägobeskrivning Högt vattenstånd. Inga synl lämningar vid besiktn. Rester efter en senare mjölkvarn finns uppströms med stensatt ränna, kvarngrund och dammvall. Partiellt? Kvarngrund mitt emot kraftverket. Ägaren har en bild av målning som visar kv o den stora sten som fortf ligger kvar i åfåran. Strömma Bommullsspinneri AB köpte fallet 1896 o byggde kraftverket Kvarnbyggn kvar på bilder från kraftstat. bygget. Nej Välbevarat kraftverk från Grund efter tidigare kvarn finns på motsatta sidan. Lev el till Strömma Bommullsspinneri fram till 1960-talet. Restarurerades varsamt på 1980-talet. Bev maskinell utrustning och inventarier. Turbin i orginal. Definitivt Ruiner efter pappersbrukets verksamh. Dammvall, grunder, rännor, mätsten. Dammen anv för reglering till Nötabråne kraftstation. Bruket var i drift (brann). Enl uppg tillhörde 21 byggnader bruket år 1827, även sågbyggnad. Välbev anl. Definitivt Ska enligt Generalstabskartan år 1869 vara en kvarnplats. Är relativt lugnt vatten där idag. Sankmark längs kanterna gör att det inte går att komma till platsen. Boende i trakten känner inte till några lämningar, men ser på håll rensat ut längs kanten. Enbart en ruin kvar. Nej Jeppshoka såg på Rågångsåtgärd Bröderna Bengtssons sågverk. Såg på Häradsek o på Ek kartan I drift till slutet av 1990-t. Elkraft för direktdrift av såg. Intressant och välbev sågmiljö. Bev åtgärder behövs. Definitivt Kallad Norra Hoka såg på Rågångsåtg Ev 1700-t. Kv enl Generalstabskart Såg enl Häradskart , Kv drevs av turbin Elkkraft till hyvleri och hushållsel. Kvbyggn på ö sid riven sedan Jfr bilder från dammsäk inv. Omlöp? Kvarn enl Generalstabskartan år Såg enl Häradskartan Två byggnader kvar sedan ca 1900, men med annan funktion. Dammen ombyggd på 1970-talet. Idag används anläggningen till fiskodling och sportfiske. Inget industrihistoriskt intresse. Definitivt Kv o såg anl i slutet av el tid 1800-t. Två kvarnhjul drev ramsåg. Drevs på 1940-t med ett vattenhj. Såg till 1950-talet. Damm omb Rännan delvis raserad. Flera grunder. I kvgr hjulstock t underfallshj o kugghjul m träkuggar. Partiellt Kvarn enl Generalstabskart år 1869, Häradsek kartan från Kvarn och såg enl Ek kartan Dammen byggd 1965, mer dämmt idag och endast en ränna kvar av tidigare 5. Rest är igenfyllda. Potentiellt intressant att studera området vidare. Fisktrappa Dalfors sågverk Olof Nilssons mjölkvarn / Sågkvarn Mjöl- och sågkv Kv enl Generalstabskart 1869 o Lobergets kvarn Häradsek kart Såg på ek kartan Idag fiskodling. Har enbart och såg/ Bergfors besiktats utanför staketet, men bedöms ha litet kulturhistoriskt värde. sågverk Troligen doppningskar kvar. Ev turbin Lobergets sågverk? Sågmarkering på Häradskartan Ej i kontakt med ån. Nej Troligen definitivt

20 20 (40) Grimsmåla elverk Berggrens smedja Hakafors såg Kvarn Möllesjön Dalfors kvarn Jannebergs kvarn Kvarn Träindustri Tararpa mjölkvarn/ Tararps kvarn Froarps kvarnar Kvarnar till Tararps såg Froarps kvarn Granefors bruk (övre) Turbinen producerade el till cementgjuteriet uppströms. I samband med byggandet av kraftverket på 1940-talet gjordes en del upprensningar i ån. Har lagts upp på de tidig flottledsrensn. Byggnaden i dåligt skick och tillflödet är igenfyllt. Smedja. Grund. Använde vattenkraften. Välbevarad ränna och grund. Bro över tidigare dammvallen. Var inte i bruk under tidigt 1900-tal. Ytterligare en ränna för flottningen på västra sidan. Sågverk. Byggt 1876 och drevs till 1978, då utrustningen såldes. Nya sågspånshögar fanns på platsen. Byggnaderna i mkt dåligt skick. Håller på att kollapsa i ena rännan. Dammen byggd i tuktad sten och betong. Kvarnmarkering på Häradsek kartan Det har tidigare legat stockar i botten under vattenytan. Mkt lite rester kvar. Ev omrörd stensättn längs åkanten o grund anas. Balk ska ligga i ån. Ska inte ha varit i bruk sedan 1950-tal. Gamla bron gick här. Namnet Möllesjön kan tyda på äldre kvarnanl. I bäcken som rinner ut i Mieån finns rester av en dammvall och rensad ränna. Ev syftar namnet på denna anl. Tveksam kvarnpl. Flottning har skett här Ingen besiktning av den bäck som rinner till sjön. Utmärkt som kvarnplats på Hemmansklyvningskarta från Samfälld såg- och kvarnplan på Rågångsåtgärd från Inga rester kvar. Utfyllnader har gjorts och de tidigare rännorna är borta. Kvarnen byggdes under 1800-talet och anv med kvarnhjul. I denna ränna finns alltid ett litet flöde för ålvandring. Utmärkt på Rågångsåtg från Såg på andra sidan. Pappersbruk anlades på platsen. Såg utmärkt på Rågångsåtg från Kvarn något uppströms på andra sidan. Sågstugor utmärkta på ägobeskrivning Mjölkvarn enligt Rågångsåtg Tararps kvarn enl ägobeskrivning Stenskodd åkant, rensad åfåra och ev några syllstenar. Ej utmärkt på Generalstabskartan 1880-tal. Tararps kvarn låg senare söder om bron. Enligt Rågångsåtg 1777 och Ägobeskrivning 1781 ska det finnas två kvarnar på ungefär denna plats.även utmärkt på storskifteskarta från Vattenmängden gör att man inte kommer till, men fåran är rensad och fall finns. Enligt Rågångsåtg 1777 ska det finnas en kvarn på ung denna plats. Tararps kvarnar enl ägobeskrivning Kvarn även på storskifteskarta Inga rester synliga, men högt vattenstånd. På motsatta sidan låg Froarps kvarn enl karta. Enligt Rågångsåtg 1777 och Ägobeskrivning 1781 ska det finnas en kvarn på ung denna plats. På motsatta sidan låg en av Tararps kvarnar. Inga synl rester vid besiktningen. Manufakturverk anlades på talet. Produktion av smidda järn- och kopparplåtar mm. Utvidgad prod under och 1900-t. Anl har idag ingen prod i den övre anl, men dammen används för reglering. Tidigare kopparhammare på pl. Nej Nej Definitivt Nej Nej Definitivt Ålvandring möjlig Nej Nej Nej Troligen inte Nej Nej Definitivt Träindustri Sågkvarn utmärkt på Rågångsåtgärd år 1777 och ägobeskrivning Senare ingår platsen i bruksmiljön. Ej besiktad närmare. Dammen ombyggd Definitivt Kvarn Huvudfåran leds in i kanal. Stenlagda sidor. Ngn form av ränna. Ung plac. Nej

21 21 (40) Kan ev enbart vara någon form av rensning av åfåran. Tegelbyggnad kvar från 1890-t. Ytterligare byggn från mitten av 1900-t. Granefors bruk (nedre) Turbiner har satts in. Ska ha kallats Stampen söder om bron. Produktionen lades ner då den flyttades till Spanien. Dammen ombyggd Definitivt Tararps kvarn Kvarnplats. I drift Mjölkv, stensatt ränna, kvgrund m träkonstruktioner, dammvall, kvarnsten (gjuten, sten och järnband). Omr visar hur en kvarn samlade flera olika näringar som smed, sömmerska, lanthandel. Kvarnar på platsen sedan 1700-t Partiellt Dammvall Dammvall med lucka. Huggen sten och betong. Fortfarande i bruk. Används för att reglera vattenståndet till Nötabråne kraftstation. Definitivt S Hoka kvarn och såg? Kvarnplats. Rest av. Dammvall, rännor, stenskodda kanter, grunder.välbev. Skattlagd kvarn och såg Tillhört gården S Hoka. Drift till 1915, revs 1950-t. S om stenvalvsbron finns grund till stärkelsefabrik. Nej Dammvall Välbevarad dammvall. Ränna nedströms är inte tydlig. Bäcken som rinner från Möllesjön till Mieån är tydligt rensad. Enskifteskart 1824 visar byggnader som kan vara kv, men är svårläst. Ägostyckning 1925 visar lastageplats. Närmare undersökning behövs. Partiellt Övrig anläggning Längs detta åparti mellan sågen och bron ska det finnas rester i ån efter någon anläggning. För mycket vatten för att besikta sträckan. Troligen inte Jannebergs kraftstation Dammen byggd Kraftverket byggdes 1919 för att ge elförsörjning till Jannebergs gård, dess industrier och kringliggande fastigheter. Producerar fortfarande el. Ej interiör besiktning. Ålvandring möjlig Kvarn Dammvall och kvarngrund. Ej besiktigat. Skog och historia märkt ut. Troligen inte Stärkelsefabrik Stärkelsefabrik. Byggdes Drevs med ångmaskin, men nyttjade vattnet i ån för att tvätta potatisen. Revs på 1950-talet. Enb grund kvar Skog och Historia inventeringen Skog- och historiainventeringen är avslutad, har kvalitetsgranskats och förts in i Riksantikvarieämbetets databas FMIS. Det innebär inventeringen inte tas upp här utan behandlas tillsammans Fornminnesregistret Fornlämningar Fornminnesregistret (FMIS) Kartbilaga 5 BBR och FMIS FMIS: LÄMNINGTYP Summa alla Punkt Yta Linje Blästbrukslämning Boplats Bro Brunn/kallkälla 1 1 Bytomt/gårdstomt Dammvall 5 5 Flottningsanläggning 1 1 Fornlämningsliknande bildning 1 1 Fossil åker/omr med fossil åker 14 14

22 22 (40) Fyndplats 1 1 Fångstanläggning 1 1 Färdväg 4 4 Fästning/skans 1 1 Förvaringsanläggning Glasindustri 1 1 Grav markerad av sten/block 1 1 Gränsmärke 1 1 Hamnanläggning 2 2 Husgrund, historisk tid Hällristning 1 1 Kemisk industri Kolningsanläggning 1 1 Kvarn Lägenhetsbebyggelse Naturföremål/-bildning med tradition 1 1 Område med skogsbrukslämningar Pappersindustri Småindustriområde Stadslager 1 1 Stensättning 5 5 Textilindustri 8 8 Träindustri Vad 1 1 Vägmärke 9 9 Totalt Nedan presenteras några lämningar med starkare vattenanknytning än övriga. Pappersindustri (Asarum 112:2) Långasjönäs pappersbruk. Pappersbruket, som var baserat på linnelump anlades i slutet av 1700-talet, förstördes vid en brand Tidigare låg såg och kvarn på platsen. Inom området finns 1 pappersbruksruin, 1 boningshusgrund samt minst 3 övriga husgrunder. Genom ruinens V del flyter ett parti av ån. Inom området finns dessutom dämme, uppbyggda vattendelare, hjulrännor samt kallmurning längs åns sidor (RAÄ FMIS ). Träindustri (Ringamåla 479) Sågverkslämning, bestående av tre husgrunder, dammvall, samt kvarnränna (RAÄ FMIS ). Småindustriområde (Asarum 470) Småindustriområde, ca 140 x m (Ö-V), bestående av 1 dammvall, 1 damm, 1 fall och 1 stenskodd ränna. Här skall ha funnits en kvarn, en såg, en lastageplats och rännan kan möjligen ha utgjort en flottningsled. Enligt Länsstyrelsens rapport "Kulturhistorisk dokumentation av vattendrag " omtalas rännan som en flottningsled. Inga synliga spår efter lastageplatsen kunde upptäckas.

23 23 (40) Christopher Cronholm omnämner ca , två mjölkvarnar och två sågar vid Hoka by. Troligen är detta platsen för den ena kvarnen och sågen. Den andra platsen är belägen längre åt S vid Södra Hoka (se Asarum 457). På Enskifteskartan 1812 är området utritat och står som "Samfält Plan eller Lastageplats vid Per nils Hokas Hemmansquarn". Mitt i ån är en byggnad markerad, troligen en kvarn- och/eller sågbyggnad. På Ekonomiska kartan år 1971 utgör området fortfarande en samfällighet (RAÄ FMIS ). Småindustriområde (Asarum 387) Kvarnlämning, ca 50 x 40 m (Ö-V), bestående av 1 kvarngrund, 1 grävd ränna och 1 boningshusgrund. Kvarnen omnämns av Christopher Cronholm omkring 1750 som "Nya Möllan med 2 par stenar" och av N.H. Sjöborg år 1792 som "Nymölla... en mjölkvarn med två par stenar och en siktkvarn". Enligt Karlshamns kommuns hemsida hette kvarnen "Nymölle kvarn" och var i bruk mellan åren (RAÄ FMIS ). Småindustriområde (Ringamåla 536) Sågkvarnslämning, 40x20 m (NNV-SSÖ), bestående av 1 dammvall, 1 kvarnränna samt 1 grund efter kvarn (RAÄ FMIS ). Småindustriområde (Karlshamn 81) Småindustriområde, ca 125 x 40 m (Ö-V), bestående av 1 rest av dammvall, 1 möjlig husgrund, 1 förfallen industribyggnad, stenskodda åkanter och cementerade konstruktioner i och intill ån eller 1745 uppförde Nils Grandell ett såpbruk i området, S om ån, vilket under 1700-talets mitt drevs av 1 mästare och 9 drängar. Mittemot såpbruket fanns vid samma tid ett oljeslageri och en stamp. På 1778 års ägomätningskarta är "Nya Såpebruket" markerat med två byggnader på S sidan av ån, SÖ om kvarnen, som på kartan kallas "Mestertons mölla". Ca 60 m SÖ om områdets V del är det "Gamla Såpebruket" markerat med en byggnad (RAÄ FMIS ). Småindustriområde (Asarum 457) Småindustriområde, ca 110 x 50 m (N-S), bestående av 1 dammvall, lämningar efter 1 kvarn, 1 såg, och 1 stärkelsefabrik. Här skall en stärkelsefabrik ha anlagts år Byggnaderna revs under 1950-talet. Även ett bränneri ska ha funnits i området (RAÄ FMIS ). Vad (Asarum 478) Vadställe, uppgift om, ca 5 m l (N-S) och ca 10 m br. Enligt ortsbefolkningen har platsen använts som vadställe. Här är lugnvatten och tämligen grunt med stenar i botten. På Enskifteskartan år 1812 är en bro med vägen till Pernilshoka markerad här. Vägen till gårdarna löper nu ca 40 m SV härom (RAÄ FMIS ). Flottningsanläggning (Ringamåla 343) Flottningsränna, ca 130 m l (N-S) och 4-5 m br, begränsad av stenvallar, delvis i kallmur. På initiativ av Amiralitet rensades åsträckan för flottning första gången Flottning pågick fram till slutet av 1800-talet (RAÄ FMIS ). Egen kommentar: nya efterforskningar påvisar att sträckan för första gången rensades år 1675 och är därmed en av Sveriges äldsta flottningslämningar.

24 24 (40) Flottningsanläggningen som är registrerad i FMIS norr om Loberget. Tydliga vallar bestående av rensning och skoning av åfåran första gången år Foto Jakob Marktorp Kvarnar Dalfors kvarn, Ringamåla Kvarnen uppfördes på 1800-talet i två våningar, tillbyggdes 1928 då också nytt kvarnverk installerades. Tillhörde först Ihre by. Drevs av vattenfall om 2,10 m från Mieån under hela året. Tillskottskraft från vattenturbin om 20 hkr fanns. Kvarnverket bestod av tre par stenar och fullständigt rensverk. Kvarnen sysselsatte en man som jämsides bedrev sågverksrörelse och hyvleri (Winning 1940). Janneberg kvarn, Karlshamn Kvarnen uppfördes på samma plats där en tidigare Stampamölla funnits. Kvarnen bestod av tre par grovmäldsstenar, två par stenar för siktning samt grynverk. I slutet av talet försågs kvarnen med valsverk. År byggdes kraftstation, varefter kvarnen fick elektrisk drivkraft. Kraftverket försåg förutom kvarnen ägarens industrier, tegelbruk, träullsfabrik samt grannar med energi. År 1934 sattes två valsverk, fullständigt rensverk, kärnputs, tre par stenar samt grynverk in. År 1940 hade kvarnen drivits av samma familj sedan Anläggningen drevs av ett vattenfall om 3,6 m från Mieån under hela året samt med tillskottskraft från Sydkraft. Kvarnverket drevs av två motorer om tillsammans 53 hkr,

25 25 (40) bestående av tre par stenar, två valsstolar, korngrynsverk och fullständigt rensverk. Kvarnen sysselsatte två man som jämsides bedrev tegelbruk, träullsfabrik och bränneri (Winning 1940). Lobergets kvarn, Grimsmåla Kvarnen uppfördes i början av 1800-talet i två våningar och byggdes till år 1900 då även kvarnverk installerades. Drevs av vattenfall om 2 m från Mieån som lämnade drivkraft under hela året. Tillskottskraft från vattenhjul fanns. Kvarnverket bestod av ett par stenar och jämsides bedrevs sågverksrörelse (Winning 1940). Norrefors kvarn, Asarum Kvarnen uppfördes år 1869 i tre våningar. Drevs av vattenfall om 3,6 m från Mieån som lämnade drivkraft under hela året. Kvarnverket drevs av en turbin om 65 hkr, bestod av två par stenar, en valsstol, korngrynsverk och fullständigt rensverk. Kvarnen sysselsatte en man som jämsides bedrev sågverksrörelse och hyvleri (Winning 1940). Nye Mölle kvarn, Karlshamn Kvarnen uppfördes på 1700-talet i två våningar. Tillbyggnad gjordes bl.a. år Drevs av vattenfall om 1,5 m från Mieån som lämnade drivkraft under hela året. Tillskottskraft från råoljemotor om 17 hkr fanns. Kvarnverket drevs av en turbin om 33 hkr och vattenhjul om 15 hkr, bestod av två par stenar, en dubbel valsstol, korngrynsverk och fullständigt rensverk. Kvarnen sysselsatte två man som jämsides bedrev sågverksrörelse för eget behov (Winning 1940). Gäddeviksås kvarn, Gäddeviksås Kvarnen byggdes till år 1932 till tre våningar. Tillhörde först Gäddeviksås byalag. Drevs av vattenfall om 2 m från Mien som lämnade energi under 11 månader. Tillskottskraft från råoljemotor. Kvarnverket drevs av en motor om 35 hkr och en turbin om 35 hkr, bestod av två par stenar, en dubbel valsstol, fullständigt rensverk, triör och havrekross. År 1940 fanns elektrisk belysning från Olofströms kraftverk. Kvarnen sysselsatte en man. Kvarnen i Gäddeviksås står numera och förfaller. Foto Jakob Marktorp 2014.

26 26 (40) Flottning Kartbilaga 7 Kulturhistorisk vattendragsdokumentation och Svenskt dammregister Det första belägget för flottning i Mien är från en karta med förslag på åtgärder år Utifrån senare dokument verkar det som att aktuella åtgärder år 1675 genomfördes. Det var sträckan mellan Loberget, Jularemålas kvarndammar via Smidievadhs kvarn till Björksjön som rensades för att flotta timmer. Man flottade även flottar till södra Långasjön. Vid Nötabråne, Nybro och Strömma möllor gick inte att ta sig förbi med flottarna. Söder om Krögarens mölla i Asarum kunde flottar läggas i vid bron och flottas hela vägen ut i Östersjön (Marktorp & Roslund-Forenius 2013; Riksarkivet 1675). I en beskrivning som gjordes då Mörrum och Mien planerades för åtgärder år 1732 framgår det att Mien tidigare hade rensats och eftersom belägget från år 1675 är det närmast kända så är det sannolikt att åtgärder genomfördes då. Ävenledes torde givas vid handen om Mye å kunde brukas till flottning innan kungliga amiralitetet låtit lägga handen vid dess flottbarhet. Varuti förbättringarna, som för kronans räkning i denna ån blivit gjorda bestå, och huruvida man erfarit, att något för privat räkning längre tillbaka blivit gjort, som tillberörda flottbarhet förut något kan hava bidragit (Krigsarkivet 1732). Vidare år 1747 framgår det att: Myen ström som för långlig tid sedan även är gjord flottbar, då kronans virke utflottades med kronans bekostande bleven mycket förbättrad och i gott stånd satt till ovärderlig nytta. Först är en stark stenmur och hålldamm gjord vid sjön Mien i Småland strax vid gränsen att hålla vattnet i sjön till dess de bliva färdiga gå ut med flottarna, sedan åtskilliga hålldammar på bankarna nedra i strömmen, så nyttiga att om virket ej är allt för svårt kan på två dagar, då hålldammen öppnas många flottar gå ut till Froarpsand (Krigsarkivet 1747). År 1747 upprättades en karta över Mien och Mörrumsåns uppresning för Kronans intresse. Ekvirke behövdes nämligen till det nya örlogsvarvet i Karlskrona. Kartan visar vilka sträckor som rensats, samt vilka lastageplatser som fanns. Det planerades även en flottränna som förband Mörrumsån med Mien. Om denna verkställdes är fortfarande oklart. Enligt Landshövdingeberättelsen från flottades virke på Långasjön och det finns två lastageplatser markerade på kartor. August Holmberg var byggmästare och timmerman, som skrivit runt 150 uppteckningar om beredning av virke och olika byggnadsmoment. Han arbetade även som flottare på Långasjön i slutet av 1800-talet och har beskrivit sitt arbete (Torebrink 2010). Den bäst bevarade delen av flottleden finns i norra delen av Mieån mellan gränsen till Kronoberg och bron till Lobergets naturreservat. Av de fyra inventerade vattendragen Lyckebyån, Bräkneån, Mieån och Mörrumsån, är detta de bäst bevarade miljöerna för att förstå den blekingska flottningen. Dels är det tydliga anläggningar och finns under lång sträckning, del kan man belägga ursprunget till minst mitten av 1700-talet. Vid restaureringsåtgärder för biologisk mångfald ska det tas hänsyn till områdets särskilda betydelse (Torebrink 2010). Froarps sand vid södra ändan av Långasjön var en lämplig uppläggningsplats för timmer. Platsen, även kallad Lastan, ansågs vara idealisk som landningsplats för timmer. Lastan kunde användas av alla markägare utan någon avgift och var ypperlig som uppläggningsplats

27 27 (40) och torkning av timmer för vidare transport och försäljning till danska och tyska fartyg i Karlshamn. Det var även vid Froarps sand som flottarna eller grimmorna delades och drogs upp på land av oxar. Det var även här flottarkarlarna överlät arbetet till handspikakarlarna som staplade virket. Vidare engagerade sig vissa ur lokalbefolkningen med flottningsarbete. Oftast rörde det sig om dagsavlönade personer som flottade kortare sträckor mot avlöning motsvarande en riksdaler per dag samt ett halvt stop brännvin. Medhjälpare över sjöarna hade fyra riksdaler per dag men inget brännvin. För flottrader längs hela sträckan betalades vanligtvis lönen i ackord. Sista flottningen i Mien ägde rum år 1906 (Falk & Holmberg 1933). Enligt August Holmberg flottades det mycket brännved (främst bok) längs Mieån. Det korta virket var tidsödande att flotta. Det var bättre att flotta timmer, bjälkar, sparrar och sågat virke till kusthamnarna. Den minst riskabla var den som försiggick i hopfästade flottrader. August Holmberg berättade att det fanns en gammal förordning som gav de flottande rätt att dämma upp vattnet i ån och detta skapade konflikter med bl.a. kvarn- och sågägare (Ahlbäck & Albertsson 2006). Virkesflottning förekom likväl på Mien genom sjöflottning från Hunnamåla till Midingsbråte. Under senare hälften av 1700-talet och fram till storskiftet 1820 utgick flottarna i huvudsak från Midingsvik. Dit transporterades virket vintertid från skogarna utmed stora landsvägen i ett senare skede även från Långasjömåla i Tingsås socken.efter 1820 utgick flottningarna från viken vid åmynningen dit timmer transporterades bl.a. över isen från lastageplatsen Lilla lasstan belägen mittför Brännö. De år isen var för osäker för sådan forsling skedde istället flottningarna direkt till Midingsbråte och bogserades sedan med roddbåt. Den äldsta uppläggningsplatsen fanns norr om bron över ån vid gamla Hunnamåla by. På platsen grävdes en kanal kallad Nya Oset för att råda bot på flottningsbelastningen under 1830-talet. I början av 1700-talet fungerade sjön Mien som kronodamm för Kronans ekvirke. Virket magasinerades där innan vidare flottning till örlogsvarvet i Karlskrona (Marktorp & Roslund- Forenius 2013). Över Mien tillämpades sjöflottning då stockar sammanlängades i flottar som stakades över sjöns grundare partier. Stockarna avbarkades direkt i vid avverkningsplats och längst ut i grovändan borrade man hål. Därefter rullades stockarna i vattnet som fick flyta med strömmen ner till sjön. I den grunda viken i Mien samlade man ihop stockarna fem och fem och genom en stör sammanflätades stockarna. Lilländan av stockarna sammanhölls med en anpassad björkvidja. Därefter sammanfördes varje mindre flotte till en stor flotte om stockar, ca 15 meter bred och meter lång motsvarande 10 flottrader. I Mieån flottades hela flottrader om stockar med fem i bredd (Rismark 1963).

28 28 (40) Läs mer om flottning: Marktorp, J & Roslund-Forenius, Y Flottningslämningar i Blekinge, Kronoberg och Skåne län. Länsstyrelsen i Kronobergs län 2013:15. Torebrink, P Kulturhistorisk dokumentation av vattendrag i Blekinge Länsstyrelsen i Blekinge 2010:16. Illustrationen av August Holmberg, visar flottning i Mieån (Blekinge museums bildarkiv) Handpappersbruk För att driva ett handpappersbruk krävs energi. I Sverige kom energin främst från vattenkraft. Därför kallas pappersbruken ibland för papperskvarnar. Det var stampverket som sönderdelade lumpen (ofta utslitna linnevävnader), som drevs med vind eller vattenkraft. Pappersbruken var även beroende av vatten för att rengöra lumpen. Ett kilo papper krävde ca 1000 kg vatten. Om pappret skulle bli av bra kvalitet var det nödvändigt att vattnet som användes i processen var rent. Uppströms pappersbruken skulle det inte ligga några anläggningar som kunde förorena vattnet. En indikator på vattenkvalitén kan därför vara vilken typ av papper som tillverkades. Pappret kan delas in i skrivpapper (högsta kvalitén), tryckpapper, karduspapper (hölje för artilleriets krutladdningar) och förhydningspapper (tätning för båtar med träbordläggning var av lägsta kvalitén). I mitten av 1800-talet konkurrerade trämassan ut lumpen talsbruken var små och krävde inga stora energimängder. Till viss del kan vattenkvalitén och tillgången på lump ha styrt lokaliseringen. I Blekinge anses tillgången till lump ha varit god. Totalt privilegierades 49 bruk i Sverige under åren Nio av dessa låg i Blekinge. Så småningom konkurrerades de ut av maskinell papperstillverkning. Inom Miens HARO låg Långasjönäs pappersbruk i Asarum. Bruket grundades år 1762 och lades ner År 1831 var pappersbruket som störst och även störst i Blekinge med 22 anställda (Olsson 2000).

29 29 (40) Broar och värdefulla vägmiljöer Kartbilaga 6 Regionalt kulturmiljöprogram och utvalda kulturmiljöer 12 broar är registrerade i FMIS inom Miens avrinningsområde. Broar i Blekinge (Eriksson 1982). En kulturhistorisk inventering utförd av länsstyrelsen i Blekinge i samarbete med vägförvaltningen genomfördes Den är inte digitaliserad. I Kronobergs län har motsvarande broinventering digitaliserats. Det finns två broar registrerade vid Strömma kvarn/såg. Båda är tvåleds plattrambroar i armerad betong med respektive ett spann. Våra broar en kulturskatt av Ahlberg och Spade (2001) tar inte upp några broar inom Miens ARO Dammar Kartbilaga 7 Kulturhistorisk vattendragsdokumentation och Svenskt dammregister Tabellen visar de dammar som är registrerade i Svenskt dammregister och som ligger inom Miens HARO. Namn Byggår Ombyggd Dammhöjd Fiskväg Mien 0 0 2,5 9 Gäddeviksås kvarn Hakafors Midingsbråte kvarn Grimsmåla Bergfors Dalfors 0 0 5,5 6 Dannemark Norrefors Övre Norrefors Nedre Jeppshoka Långasjön Nötabråne kraftstation Granefors Övre ,5 9 Granefors Nedre ,5 9 Strömma ,75 6 Janneberg Nyemölla kvarn Tyska mölla

30 30 (40) Dammen i Gäddeviksås. Foto Jakob Marktorp Glasbruk Kartbilaga 8 Dikesföretag, historiska våtmarker, vandringshinder och glasbruk Inom Miens HARO finns ett registrerat glasbruk i Länsstyrelsen Kronobergs läns glasbruksinventering. Midingsbråte, Ursult, Tingsryd Glasbruket är uppfört år 1632 och nedlagt Bruket i Midingsbråte benämns ibland som Mäster Påvels hytta, alltså samma benämning som används för Trestenshult. Verksamheten flyttades från Trestenshult till Midingsbråte. Av anläggningen återstår ingenting Dikesföretag och historiska våtmarker Kartbilaga 8 Dikesföretag, historiska våtmarker, vandringshinder och glasbruk Kartan visar var diknings-/markavvattningsföretag genomförts, utifrån det digitala underlag som länsstyrelserna har. Kartan ger inte en fullständig bild. Alla dikningsföretag har inte digitaliserats. Vilken typ av dikningsföretag det handlar om och när de utfördes har inte analyserats. Kartan redovisar även våtmarker, digitaliserade utifrån Häradskartan. Det är i synnerhet området runt Asarum samt Ringamåla som har eller har haft verksamma dikningsföretag.

31 31 (40) 2.3 Särskilda ansvarsmiljöer Miens HARO Med hänvisning till rapporten Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län), kap 5.3. Glasbruksområdet i sydöstra Småland Exempelvis glasbruket i Midingsbråte. Blästbruk och medeltida järnframställning kärnområde i sydöstra Sverige Kärnområde boskapsskötsel och hög andel naturliga fodermarker i sydöstra Sverige 2.4 Sällsynta /unika limniska miljöer Miens HARO Vad gäller unika/sällsynta limniska miljöer - jämför rapporten Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län), kap 5.3. finns inom avrinningsområde: Flottningslämningar Mien har flottats åtminstone sedan 1675 och flera bevarade flottningslämningar finns längs vattendraget. Exempelvis vid Loberget. 3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ 3.1 Geografisk prioritering Mieån har måttlig ekologisk status. För att återfå ett livskraftigt bestånd av i synnerhet öring samt flodpärlmussla är flera biotopvårdsåtgärder nödvändiga. För att bevara de vattenanknutna kulturmiljöerna på bästa sätt så bör Mieån prioriteras för kulturhistorisk inventering och värdering i berörda län. Det vore till fördel för båda intressena om diskussioner kring åtgärder direkt i fält kunde göras. Lunkbäcken och Bastaremålabäcken har likväl måttlig ekologisk status. Lunkbäcken bör prioriteras då bakgrundsfaktorn baseras på vandringshinder, vilka bör inventeras och värderas ur kulturhistoriskt perspektiv. Nötabråne kraftstation är värd att dokumentera mer ingående och eventuellt föreslå som byggnadsminne.

32 32 (40) 3.2 Tematisk prioritering Vandringshinder. Det skulle behövas en kulturhistorisk värdering och diskussion kring potentiella åtgärder vid de vandringshinder som finns. Kulturhistorisk vattendragsdokumentation. Det är nödvändigt med kompletterande kulturhistoriska värderingar kring de objekt som inventerats. Kraftverk. Generellt för flera län i Södra Östersjöns vattendistrikt finns behov av en komplett kraftverksinventering med beskrivningar och värderingar. Kvarn och såginventering. Blekinge län är i behov av en heltäckande kvarn och såginventering likt den som genomfördes i Kronobergs län. Vidare bör Kronobergs län komplettera inventeringen med övriga kvarnplatser inte enbart bevarade byggnader. Värderingen bör även ses över och kompletteras med diskussion kring och effekt av potentiella biotopvårdsåtgärder. Dammar. Generellt för flera län i Södra Östersjöns vattendistrikt finns behov av en komplett damminventering med beskrivningar och värderingar. Broinventering från 1982 bör digitaliseras. Förkortningar Havs- och vattenmyndigheten FV Fiskeriverket JV- Jordbruksverket LST - Länsstyrelsen NV - Naturvårdsverket RAÄ - Riksantikvarieämbetet VV - Vägverket

33 33 (40) 4 REFERENSER Opublicerade verk Blekingearkivet Geographisk charta öwfer Mörrum och Mien. Krigsarkivet Topografiska kartor. Afrijningh oppå den åhn ifrån siön Mijen till Carelshambn. Krigsarkivet Amiralitetskollegium, EII c, vol. 66 Mieån och Mörrumsåns upprensning för flottning Krigsarkivet Amiralitetskollegium, Varvskontoret, nr 332 Om Mörrums ström och Mien å Litteratur Ahlbäck, A & Albertsson, R Flottning och flottleder i södra Sverige. Antonsson, H Landskapets karaktärsdrag. Vägverket 2006:33 Brunnström, L; Spade, B Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar Stockholm Riksantikvarieämbetet. Dedering, C Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt. Vattenmyndigheten Södra Östersjöns vattendistrikt/länsstyrelsen Kalmar län, i samverkan med berörda länsstyrelser. Dokab, R & Östensson, E (red) Miljöövervakning av vatten. Tillstånd hos inlands-, kust- och grundvatten i Södra Östersjöns vattendistrikt. Vattenmyndigheten i Södra Östersjöns vattendistrikt 2007:1. Falk, A & Holmberg, A När man flottade virke utför Mieån. Blekingeboken 1933:11. Eriksson, Annika Broar i Blekinge. En kulturhistorisk inventering utförd av länsstyrelsen i samarbete med vägförvaltningen. Helmfrid, S (red) Kulturlandskapet och bebyggelsen. Sveriges Nationalatlas, SNA, Höglin S Agrarhistorisk landskapsanalys Kronobergs län. Riksantikvarieämbetet 1998:1. Länsstyrelsen i Blekinge Kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län: del I-III.

34 34 (40) Länsstyrelsen i Blekinge Länsplan för fiskevård och biologisk återställning av kalkade vatten i Blekinge län :13. Länsstyrelsen i Kronobergs län Plan för arbetet med biologisk återställning av kalkade vatten i Kronobergs län Marktorp, J & Roslund-Forenius, Y Flottningslämningar i Blekinge, Kronoberg och Skåne län. Länsstyrelsen i Kronobergs län 2013:15. Olsson, K Handpappersbruken i Blekinge på och 1800-talet. Riksantikvarieämbetet Riksintressen för kulturmiljövården Blekinge län (K). Dokument uppdaterat Rismark, E Gågna tiders flottningar å sjön Mien. Urshults krönika Rollof, Y Sveriges inre vattenvägar Skåne, Blekinge, Halland, Småland. Stockholm SOU 1996:155. Omtankar om vattendrag: ett nytt angreppsätt. Slutbetänkande av Vattendragsutredningen. Stockholm. Torebrink, P Kulturhistorisk dokumentation av vattendrag i Blekinge Länsstyrelsen i Blekinge 2010:16. Vattenmyndigheten Södra Östersjöns vattendistrikt Förslag till åtgärdsprogram för Södra Östersjöns vattendistrikt underlagsmaterial Åtgärdsprogram för Skräbeåns avrinningsområde. Vägverket Nationell plan för bevarandevärda broar. 2005:151. Winning Jacob Svenska kvarnar. Svenska yrkesförlaget AB: Stockholm Digitala Länsstyrelsen i Kronobergs län. Regionalt kulturmiljöprogram. Tillgängligt , från: Vatteninformationssystem Sverige. Tillgänglig , från: Riksantikvarieämbetet. Bebyggelseregistret, BBR. Tillgänglig , från: Riksantikvarieämbetet. Fornminnesregistret, FMIS. Tillgänglig , från:

35 35 (40) Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps/planeringsunderlag Till läsaren I listan nedan ges kortfattade beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag som finns för hela landet och/eller som är gemensamma för eller finns i flera län, och som ingår i kunskapsöversikterna i Delprojekt 2 inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt. Listan redovisar inte alla kunskapsunderlag. Historiska kartor är exempelvis ett grundläggande kunskapsunderlag för kulturmiljövården, men studier av sådana ingår inte i delprojekt 2 och beskrivs därför inte här. Innehållet under rubrikerna Områden med skydd enligt lag eller konvention, Planer och program med urval av objekt/miljöer, Inventeringar samt Övrigt har skrivits av Coco Dedering i november 2011, Länsstyrelsen Kalmar län, där arbets-, referens- och styrgrupp även bidragit med synpunkter. För de länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlagen svarar andra författare. Förkortningar Havs- och vattenmyndigheten FV Fiskeriverket JV- Jordbruksverket LST - Länsstyrelsen NV - Naturvårdsverket RAÄ - Riksantikvarieämbetet VV Vägverket Områden med skydd enligt lag eller konvention Världsarv - Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten. Det är en plats, ort, miljö eller objekt som på ett alldeles unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Det är Unesco s Världsarvskommitté som beslutar om världsarv. Respektive lands regering kan nominera områden till den s.k. världsarvslistan. Den grundar sig på FN-organet Unescos konvention till skydd för världens natur- och kulturarv som Sverige undertecknade Ramsarområden Ramsarkonventionen är en internationell konvention för skydd av värdefulla våtmarker. Sverige har pekat ut ett antal internationellt värdefulla våtmarksområden, s.k. Ramsarområden, som landet har åtagit sig att bevara. Riksintressen Geografiska områden som är av nationell betydelse för en rad olika samhällsintressen kan, enligt miljöbalkens 3-4 kap., pekas ut som områden av riksintresse av respektive ansvarig central myndighet. Det kan exempelvis vara områden med naturvärden eller kulturmiljövärden som är så ovanliga att de gör områdena viktiga för hela landet. Vid planering och prövning enligt en rad lagar ska dessa områden skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dem. I denna kunskapsöversikt redovisas eventuellt förekommande riksintressen för naturvård, kulturmiljövård, fiske och friluftsliv.

36 36 (40) Natura Natura 2000 är ett nätverk inom EU som verkar för att skydda och bevara den biologiska mångfalden. Natura 2000-områden är skyddade enl 4 och 7 kap. miljöbalken. Det finns särskilda bevarandeplaner för varje Natura 2000-område som beskriver områdets naturvärden, bevarandemål, hotbilder och behov av bevarandeåtgärder. Natura 2000-arter Arter som nödvändigtvis inte behöver finnas inom ett Natura område men som skyddas enl 4 och 7 kap. miljöbalken. Nationalpark Syftet med en nationalpark är, enligt miljöbalken (7 kap 2 ), att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick. Staten äger all mark i en nationalpark. Regeringen beslutar efter riksdagens medgivande att bilda nationalparker. Naturvårdsverket har huvudansvar för planering och genomförande av nya nationalparker. Naturreservat Naturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 4 ) när det huvudsakliga skyddsmotivet är höga naturvärden, värdefulla områden för friluftslivet m.m. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda naturreservat och naturreservaten är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Kulturreservat - Kulturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 9 ) när det huvudsakliga skyddsmotivet är kulturhistoriska m.fl. värden. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda kulturreservat och kulturreservat är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Det finns ännu så länge bara ett fåtal kulturreservat i Sverige. Byggnadsminnen - Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer och anläggningar kan förklaras som byggnadsminnen. Ärenden rörande enskilt ägda byggnadsminnen handläggs av Länsstyrelsen och skyddas enligt Kulturmiljölagens 3 kap. Statligt ägda byggnadsminnen skyddas enligt Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. och handläggs av Riksantikvarieämbetet. Kyrkliga kulturminnen Kyrkor, begravningsplatser m.m. som byggts före utgången av 1939 skyddas enligt kulturmiljölagens 4 kap. Tillståndsärenden rörande dessa kyrkor och anläggningar handläggs av Länsstyrelsen. Fornlämningar och fornminnesregistret - Fornminnesregistret förvaltas av Riksantikvarieämbetet och innehåller information om fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar. Det bygger i huvudsak på inventeringar genomförda från 1937 till slutet av 1990-talet (olika i olika delar av landet). Registreringar har även gjorts/görs senare, dock i mindre skala. Fornminnesregistret uppdateras löpande. Fornlämningar kallas lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som tillkommit före år Lämningarna ska även ha tillkommit genom äldre tiders bruk och ha varit varaktigt övergivna. Fornlämningar är skyddade enligt Kulturmiljölagens 2 kapitel. Så kallade övrig kulturhistorisk lämning har inte detta skydd, men omfattas av generella hänsynsbestämmelser i miljöbalken, i skogsvårdslagen (30 ) och i kulturmiljölagens 1 kap. Det är länsstyrelsen som, från fall till fall, avgör om en lämning är fornlämning eller inte. Fornminnesregistret i digital form kallas FMIS (fornminnesinformationssystem). Detta finns tillgängligt på Riksantikvarieämbetets hemsida genom söktjänsten Fornsök.

37 37 (40) q-märkt bebyggelse i detaljplaner och områdesbestämmelser (digitalt skikt) - Genom detaljplaner och områdesbestämmelser kan kommunerna med stöd av Plan- och bygglagen (2010:900) utfärda skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i form av skydds- och varsamhetsbestämmelser. Flera länsstyrelser har digitaliserat (och uppdaterar årligen) byggnader som omfattas av detta skydd, i syfte att följa upp i vilken utsträckning kommunerna arbetar aktivt med skyddet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Detta arbete utgör grunden för en indikator vars kortnamn är q-märkt (Skyddade byggnader enligt plan- och bygglagen) på Miljömålsportalen, se Vattenförvaltning och EUs ramdirektiv för vatten Syftet med EUs ramdirektiv för vatten är att skydda medlemsländernas vattenresurser och en grundtanke är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser. I Sverige beslutade riksdagen och regeringen om nationell lagstiftning, vilket innebar en komplettering av miljöbalken och en särskild vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660) samt en organisation för den svenska vattenförvaltningen. Vattenförvaltningen omfattar grundvatten, sjöar, vattendrag och kustvatten och man arbetar utifrån vattnets egna gränser, de så kallade avrinningsområdena, som inte följer läns- eller kommungränser. Målsättningen med vattenförvaltningen är att allt inlands-, kust- och grundvatten ska ha god ekologisk och kemisk status år För att Sverige ska kunna nå målet krävs engagemang och nära samarbete mellan alla parter som påverkar vattnet inom ett visst avrinningsområde. Länsstyrelsen har en samordnande roll i vattenförvaltningsarbetet. Kunskaps- och planeringsunderlag uppdateras löpande och finns tillgängliga i VISS (Vatteninformationsystem Sverige), se Planer och program med urval av objekt/miljöer Regionala kulturmiljöprogram - Regionala kulturmiljöprogram tas fram av länsstyrelsen och ska fungera som planeringsunderlag till länsstyrelser, kommuner, trafikverk och övriga fysiska planerare, med mera. De beskriver länets kulturhistoria och innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer. Programmen ska bland annat bidra till att säkerställa, levandegöra och utveckla länets kulturmiljöer. Kommunala kulturmiljöprogram - Dessa tas fram av kommunerna och ska fungera som planeringsunderlag, t.ex. som stöd för prövning av bygglov, i detalj- eller översiktsplanering. I de kommunala kulturmiljöprogrammen beskrivs som regel vad som är värdefullt och karaktäristiskt inom kommunen. De innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer, ibland med någon form av indelning/klassificering av byggnader och miljöer. I bland annat Plan- och bygglagen finns generella hänsynsbestämmelser för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Nationellt särskilt värdefulla/värdefulla sjöar och vattendrag - Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt nationellt värdefulla sötvattensområden sett utifrån natur-, kulturmiljö- respektive fiskesynpunkt. Områdena pekades ut 2006 i samband med framtagandet av en nationell strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag. Information om områdena finns bland annat i databasen och karttjänsten Värdefulla Vatten (Naturvårdsverket). Arbetet skedde under stor tidpress och utifrån bristfälliga urvalsunderlag, varför en revidering är nödvändig.

38 38 (40) Kulturvattendrag m.m. - På 1990-talet gjordes den så kallade Vattendragsutredningen (Omtankar om vattendrag SOU 1996:155). Bakgrunden var att se över skyddet för vattendrag enligt 3 kap. Naturresurslagen. Länsstyrelserna lämnade in förslag till Riksantikvarieämbetet respektive Naturvårdsverket som i sin tur lämnade förslag till Vattendragsutredningen. Därefter sållade Vattendragsutredningen ut ett antal vattendrag som borde skyddas med avseende på natur- och kulturmiljön respektive orördhet. Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar (Brunnström, Spade) - har getts ut av Riksantikvarieämbetet Det är resultatet av en nationell inventering och rapporten innehåller ett urval nationellt värdefulla anläggningar. Nationell plan för bevarandevärda broar har getts ut av Vägverket 2005 och innehåller ett urval med 121 st broar spridda över landet. Regionala fiskevårdsplaner Länsstyrelserna har tagit fram länsomfattande fiskevårdsplaner för att främja och vårda fiske och fiskebestånden. Regionala bevarandeprogram för odlingslandskapet Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet initierade 1991 ett arbete för att få länsstyrelserna att ta fram länsvisa bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Bevarandeprogrammen innehåller ett urval av värdefulla miljöer, fungerar bl.a. som planeringsunderlag och ser olika ut i olika län. Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet - Naturvårdsverket i samarbete med länsstyrelserna och efter samråd med Riksantikvarieämbetet har på 1990-talet tagit fram en nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Urvalet av värdefulla helhetsmiljöer är inte komplett, bl.a. saknade kulturmiljövården tillräcklig kunskap för ett sådant urval (Naturvårdsverket 1997, Rapport 4815, Sveriges finaste odlingslandskap Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet etapp 1, här finns även information om de regionala bevarandeprogrammen). Inventeringar Skog & Historia Skog & Historia var ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen, och bedrevs regionalt tillsammans med Länsstyrelser, Länsarbetsnämnder och Länsmuseer. Det handlade bl.a. om kunskapsuppbyggnad om skogens kulturmiljöer/- lämningar. Inventeringarna inom Skog & Historia utfördes av anvisad personal, oftast under ledning av utbildade arkeologer. I vilken utsträckning Skog & Historia-inventeringar har genomförts varierar mellan olika län. Själva inventeringen är nu avslutad, och en stor del av resultatet finns samlat i Skogsstyrelsens digitala handläggningssystem Kotten. Större delen av materialet har inte kvalitetssäkrats av arkeologer - det är ett arbete som pågår. De lämningar som kvalitetssäkrats och därefter förts över i Riksantikvarieämbetets Fornminnesinformationssystem (FMIS) har inte alltid tagits bort ur "Kotten", vilket innebär ett källkritiskt problem. Skog & Historia-registret får ändå ses som ett intressant tipsregister.

39 39 (40) Biotopkartering av vattendrag Metodiken för biotopkartering av vattendrag togs fram på Länsstyrelsen i Jönköping i början på 1990-talet och har sedan dess vidareutvecklats. Den används numera över hela landet och bygger på fältarbete där man karterar vattenbiotoper, vandringshinder, strömförhållanden, närmiljön på land, och så vidare. Kunskapsunderlaget används bland annat i samband med vatten-, naturvårds- och fiskevårdsarbete och vattenförvaltningens statusklassningar. I vilken utsträckning vattendrag har biotopkarterats varierar mellan länen. SMHI:s dammregister - SMHI har med utgångspunkt från länsstyrelsernas damminventeringar byggt upp ett nationellt dammregister. Registret är tänkt att vara ett hjälpmedel vid till exempel planeringsarbete för att förebygga dammolyckor och översvämningar. Registret innehåller cirka dammar ( Kartplan information om mark, fastigheter och klimat utgiven av Lantmäteriverket, SGU och SMHI 2010). Ängs- och betesmarksinventering TUVA Tillsammans med länsstyrelserna inventerade Jordbruksverket Sveriges ängs- och betesmarker under åren Detta för att se var markerna finns och vilka speciella naturvärden och kulturlämningar som finns där, till exempel speciella växter eller gamla byggnader. Resultatet av detta arbete finns samlat i databasen TUVA (Jordbruksverket). Våra broar en kulturskatt (Ahlberg, Spade m fl) har givits ut av Vägverket 2001 (Vägverket = numera Trafikverket). Det är resultaten av en inventering av framför allt talets broar industrisamhällets broar - genomförd av Vägverket och Banverket. Övrigt Flottning och flottleder i södra Sverige är en bok som utkom 2006 (Ahlbäck, A och Albertsson, R) och som uppmärksammar flera flottleder, och flottningens betydelse, i södra Sverige. Flottning - År 2013 genomfördes en inventering av flottningslämningar i södra Sverige. Inventeringen finns som GIS-skikt och en rapport publicerad av Länsstyrelsen i Kronobergs län. Dikningsföretag/markavvattning Flera länsstyrelser arbetar för närvarande med att sammanställa och tillgängliggöra uppgifter om äldre diknings- och sjösänkningsföretag, till exempel genom digitalisering. Nedan följer generell information om dikningsföretag och arkivförvaring: Sänkning och utdikning av sjöar och vattensjuka marker har sedan århundraden tillbaka tillämpats i Sverige. Redan i de medeltida landskapslagarna fanns bestämmelser om dikning och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av mer odlingsbar mark sköt markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet. Våtmarker dikades ut via system av grävda kanaler och diken. Åar och bäckar rätades, breddades, fördjupades och rörlades för att förbättra vattenavledningen. Många sjöar sänktes eller torrlades helt. Den mest intensiva sjösänkningsperioden varade från 1880-talet till 1930-talet. Allt detta var en del av en del av den agrara revolutionen, och nyodlingarna blev betydande. Statens understödjande verksamhet för torrläggning av mark för jordbruksändamål går tillbaka till

40 40 (40) 1840-talet. Från denna tid beviljades lån och bidrag till utdikningar och avtappningar av sankmarker och sjöar; åtgärder som intensifierades på 1880-talet. Dikningsarbeten utförda fram till 1800-talets mitt syftade i regel endast till att förhindra översvämningar genom att ytvattnet leddes bort. Därefter kom torrläggningsföretagen alltmer att inriktas på att sänka grundvattennivån. Från och med 1879 prövades markavvattningen i enlighet med Dikningslagen, som senare, , hamnade under Vattenlagen. Den kallas ofta den äldre vattenlagen. Vattenlagen ändrades och omstrukturerades rejält 1983 och 1998 införlivades vattenlagen i miljöbalken (Hagerberg m fl 2004 sid 119). Handlingar tillhörande förrättningar som handlagts före vattenlagens tillkomst åren kan återfinnas på länens lantmäterikontor. Handlingar från cirka 1920 och framåt finns hos respektive länsstyrelse. Från och med år 1995 arkiveras akter tillhörande förrättningar vid Statens Jordbruksverk. Förrättningsakter i berörda arkiv innehåller i allmänhet protokoll, utlåtanden och ritningar i plan- och profil. Viss dokumentation vad rör rättsliga frågor i samband med sjösänkningar, strömrensningar m.m. kan återfinnas i häradsrätternas arkiv (landsarkivet, detta gäller fram till år 1918 då vattendomstolarna infördes). Referens avsnitt om dikningsföretag/markavvattning: Hagerberg m fl Åmansboken. Vård, skötsel och restaurering av åar i jordbruksbygd. Saxns-Braåns vattenvårdskommitté (s 6 f, 119) SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar sid 8-9, 15 (om arkiv och lagstiftning) Sänkta och torrlagda sjöar i Sverige - SMHI har i samarbete med länens jordbruksenheter upprättat ett register över sänkta och torrlagda sjöar och Sverige. (Se SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar.) Det finns tillgängligt som digitalt skikt, uppgifterna kommer från SMHI:s SVAR:s arkiv Under 1800-talet och början av 1900-talet sänktes/torrlades över 2500 sjöar för att få odlingsbar mark. Uppgifterna är utdrag ur Lantbruksenheternas arkiv och är namn, sjökoordinat, avrinningsområde, län, kommun, typ, år och arkivnummer. (SMHI:s hemsida