Övergripande kompetensplan för sjukgymnaster inom primärvården FyrBoDal.

Transkript

1 Övergripande kompetensplan för sjukgymnaster inom primärvården FyrBoDal. Bakgrund. Den övergripande kompetensplanen för sjukgymnaster är en beskrivning av dagens kompetens, framtida förmodade behov och mål för att svara upp mot de förmodade kommande behov vi kan se idag. För att följa och utveckla den individuella kompetensen hos medarbetarna har vi tagit fram en kompetensmodell att använda i planering av den individuella kompetensutvecklingen, vid utvecklingssamtal och som grund för den individuella lönesättningen. Detta utgör en inriktning mot att realisera de mål som satts enligt den övergripande planen. Planen skall revideras efter 2 år från fattat beslut i ledningen. Kompetensmodellen en grund för den individuella planeringen och lönesättning. Modellen består av fyra delar. Kunskap, erfarenhet, förmåga att handla och utveckla samt helhetssyn bedöms och utvärderas. Planering för att utveckla den individuella kompetensen följer dessa rubriceringar. Tre BAS-kategorier. Inom FyrBoDal har vi delat upp BAS-skattningen för sjukgymnastkollektivet i tre möjliga grupper nämligen; - Leg Sjukgymnast utan fullgjord FAS-1 utbildning (enligt definition i kompetensmodellen) och/eller med kortare tids erfarenhet inom primärvård än 5 år. - Distriktssjukgymnast enligt vår lokala definition. De två ovanstående momenten har uppnåtts. Denna kompetensnivå har en klinisk tonvikt, som krävs för att fullgöra arbete inom primärvård. - Utvecklingstjänst med specialistkompetens. För denna tredje nivå krävs dels avlagd specialistexamen enligt Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund (LSR), dels att man sökt och fått utvecklingstjänsten med särskilt definierat innehåll. Specialistexamen kräver magisterexamen inom sjukgymnastik, publikation eller föredrag med abstract, deltagande i workshops m.m. samt klinisk verksamhet med tillgång till handledning. Vid sidan av dessa tre BAS-kategorier finns ledarskapsuppdrag i vilka sjukgymnaster har funktioner bl.a. som 1:e sjukgymnast och verksamhetschef. Kompetensplan för sjukgymnaster i PvFbd.doc Skapat den :20:00

2 Bemanning av sjukgymnaster i förhållande till uppdrag. I Kalmar läns landsting har en beräkningsmodell för sjukgymnastresurs i förhållande till uppdrag framtagits. Beräkningen förutsätter dessutom personal av andra kategorier, t ex sekreterare, receptionist och rehabassistent, omfattning ej specificerad innevånare / sjukgymnast; Akuta pat: Akuta ärenden inom 1-2 dagar. Möjlighet till helhetsgrepp och kontinuitet. Ej akuta: Korta väntetider- besök inom 1 vecka. Patienter med återkommande behov av behandlingsperioder kan tillgodoses efter uppgjorda vårdprogram. Mycket god uppföljning och kontinuitet. Rehabilitering med helhetssyn och teamsamverkan. Förebyggande arbete: Individ- och gruppinriktade insatser. Både primär- och sekundärprevention. Fortbildning/FOU: Regelbunden FOU, utbildning och kvalitetsutveckling utifrån verksamhetens behov innevånare / sjukgymnast; Akuta pat: Akuta ärenden inom 1-2 dagar. Endast det mest akuta åtgärdas. Ej akuta: Väntetider mellan 8-16 veckor. (Vissa områden kan ha något kortare väntetid, beroende på patientunderlag och geografisk placering.) Möjlighet att i specifika fall prioritera helhetssyn, teamsamverkan och uppföljning. Förebyggande arbete: Sekundärprevention för någon/några grupper och individuellt i samband med sjukvårdsbesök. Fortbildning/FOU: Sporadisk FOU, viss kvalitetsutveckling, utbildning med viss regelbundenhet (2-5 dagar/år) innevånare / sjukgymnast; Akuta pat: Akuta ärenden inom 3 dagar. Endast mest akuta åtgärdas. Ej akuta: Väntetid mellan veckor. (Vissa områden kan ha något kortare väntetid, beroende på patientunderlag och geografisk placering.) Ofta punktinsatser. Dålig uppföljning. Förebyggande arbete: Endast specifika fall vid sjukvårdsbesök. Fortbildning/FOU: Sporadisk utbildning, ingen FOU. Idag har vi ett förhållande per PVO- nivå enligt; Norra Bohuslän: ca 15 heltids sjukgymnaster per innevånare d.v.s. ca innevånare per sjukgymnast. (Lysekil och Orust borträknat p.g.a. personalkooperativ och privat verksamhet.) Dalsland: ca 10,5 heltids sjukgymnaster per innevånare d.v.s. ca innevånare per sjukgymnast. Göta Älvdalen: ca 22 heltids sjukgymnaster per innevånare d.v.s. ca innevånare per sjukgymnast. Uddevalla: ca 14 heltids sjukgymnaster per innevånare d.v.s. ca innevånare per sjukgymnast. Privatpraktiserande sjukgymnaster, som verkar i Fyrbodal, är inte medräknade. Detta påverkar naturligtvis också tillgängligheten. Förutsättningar för samverkansarbete skiftar för dessa typer av mottagningar. 2

3 Utifrån det uppdrag som givits av nämnderna bör nivån en sjukgymnast per 2000 innevånare vara målet för samtliga områden. Dessutom förutsätts andra personalkategorier på mottagningarna. Verksamheten idag och framåt. Remissfriheten gör att patienterna i allt större utsträckning ser möjligheterna och nyttan av att vända sig till sjukgymnasten som första kontakt för problemställningar inom rörelse - stödjeområdet. I områden eller perioder med bristande läkartillgänglighet har man särskilt upptäckt fördelen med att sjukgymnasten kan utgöra en alternativ första instans. Detta påverkar mängden sjukgymnastbesök och behovet av väl utvecklad sjukgymnastisk kompetens. I de kommuner, som sjukgymnasterna utgör en tydlig förstainstans, ökar effektiviteten och vårdtagare behandlas direkt av rätt vårdgivarkategori. Detta arbetssätt spås öka generellt. Samspelet med andra aktörer/vårdgivare runt patienten kommer att bli allt viktigare då allt fler i samhället lider av sjukdomar med sammansatt problematik. Teambaserat arbete är av betydelse för dessa grupper. Även förmåga till pedagogiskt och motivationshöjande arbete runt patienten blir allt viktigare då livsstilsfaktorer utgör en allt större grund till dagens ohälsa. Bl.a. bör arbetet med FYSS utvecklas för att stödja ett livsstilsarbete. Försäkringskassans tydligare profilering som försäkringsgivare och en tydligare politisk vilja att minska ohälsotalet ökar likaså kraven på samverkan med samhällets olika aktörer. I och med allt kortade vårdtider kommer det också att behövas en mer utvecklad samverkan med länssjukvården. För att stödja arbetet (enligt vårdkedjekonceptet) kring patienter med kroniska diagnoser krävs en adekvat kompetens inom de olika områden som vårdkedjorna representerar. Sjukgymnastens roll är definierad i flertalet vårdkedjor. Det tvärprofessionella arbetet kan och bör förbättras. Utvecklingstakten av kunskap ökar. Kraven på att våra åtgärder skall vara evidensbaserade likaså. Det blir allt viktigare att söka ny och aktuell kunskap, kunna värdera denna samt ta till sig eller förkasta. Våra medarbetare behöver ha kunskap för att vara konsumenter av vetenskapliga artiklar i sitt arbete. För att kunna utföra de prioriteringar som måste göras och för att utnyttja våra resurser optimalt krävs likaså en väl uppdaterad kunskapsnivå. En allt större andel av patienterna förväntas att vårdas i primärvård. I linje med detta är det viktigt att vi utvecklar vår kunskap genom forskningsarbete inom primärvården. Detta kräver att fler sjukgymnaster i primärvården har minst magisterexamen och på så vis kan handleda projektarbeten. Vårt arbete med studenter behöver vara högkvalitativt för att kunna garantera en återväxt av nya legitimerade sjukgymnaster med hög kompetens och för att kunna uppfylla samverkansavtalet med Göteborgs Universitet. Aktivt arbete med handledning av studenter ger en bra grund för rekrytering. Genom utbytet mellan verksamhet och studenter/skola gagnas också kvaliteten i verksamheten. Handledning av studenter fordrar fler sjukgymnaster med adekvat examen 120 p/160 p. Dessutom krävs utbildning i handledningsmetodik om 5 p för handledarna. För att säkerställa kvaliteten på studentarbetet finns ett behov av tillgång till klinisk adjunkt som kan verka som en länk mellan universitet och verksamhet. 3

4 Behov av specialister. Syftet med utvecklingstjänster med specialistkompetens är att tillgodose socialstyrelsens krav om att vissa patientgrupper skall ha tillgång till sjukgymnast med specifik kunskap. Eftersom vi finns geografiskt spridda med många mindre verksamheter kan inte all kompetens finnas överallt. Det kommer att krävas samverkan mellan verksamheterna för att täcka behovet. Vi behöver ge möjlighet att låta patienten välja att resa till den aktuella kompetensen om så önskas. En del kompetenser har vi behov av att ha på flera ställen, andra med mindre underlag på något/några platser totalt inom Fyrbodalsområdet. Vissa specialistfunktioner bör kunna tillgodoses i samverkan med Länssjukvården. Då flera verksamheter är små är det också lokala förutsättningar som styr den specialistutbildades arbete på plats. Underlag för smala verksamhetsfält kan inte tillgodoses i primärvården. Den utbildade måste kunna arbeta utifrån en bred primärvårdsbas lokalt med fördjupning inom ett visst ämnesområde för ett större område. Grunden till att ha specialistutbildade sjukgymnaster ligger också i den allt snabbare medicinska utveckling som råder. Det finns behov av att ha människor med fördjupad kunskap inom olika ämnesområden som kan driva på utvecklingen och hjälpa till att utifrån sitt kunskapsfält hålla kollegor à jour i den dagliga verksamheten (enligt tidigare beskrivning). Dessa olika delar skall kunna tillgodoses genom ett specifikt tidsbegränsat utvecklingsuppdrag för den specialistutbildade. Patientgrupper vilka socialstyrelsen anger kräver områdesspecifik sjukgymnastisk kompetens är: -barn och ungdomar med funktionshinder eller sjukdom -äldre personer med fysiska eller psykiska funktionshinder -patienter med psykisk ohälsa eller psykosomatiska problem -patienter med sjukdomar/skador i rörelsesystemet -patienter med sjukdomar/skador i nervsystemet -patienter med sjukdomar/skador i andningsorganen eller cirkulationssystemet Källa: SOSFS 1998:14. Utifrån dessa grupper har LSR format en specialistordning med flera ämnesområden. Enligt besöksstatistik, samt diagnosregistrering vid nybesök, gjord vid samtliga sjukgymnastikenheter i primärvården Fyrbodal under 2004, vet vi att det inom Fyrbodals distriktssjukgymnastik behandlas förhållandevis få barn och ungdomar varför denna specialistinriktning är mindre aktuell. När det gäller de äldre söker de p.g.a. symptom från rörelsesystemet eller nervsystemet varför det i första hand inte är aktuellt att satsa på geriatrik som specialistfunktion. Dock föreligger behov av ökad generell kunskap inom geriatrik hos distriktssjukgymnasterna. Då det gäller psykisk ohälsa och psykosomatik finns det behov av denna kompetens inom primärvård och ämnet ingår i FAS-1 utbildningarna för att nå distriktssjukgymnastkompetens. 4

5 Man kan dock inte arbeta lika specialiserat som inom psykiatrin och området ligger därför inte som första prioritet vad gäller specialistkompetens. Sjukdomar/skador i rörelsesystemet utgör vår största patientgrupp, varför största ansträngningen bör ligga här. Det är också inom det området vi gör flest utredningar/bedömningar. Ämnet ingår i FAS-1 utbildningarna för att nå distriktssjukgymnastkompetens. Det finns för detta område flera specialistexamina som är applicerbara. Även nervsystemet är ett vanligt förekommande problemområde inom primärvårdens rehabilitering. Ämnet ingår i FAS-1 utbildningarna för att nå distriktssjukgymnastkompetens och behöver dessutom ha tillgång till specialistkompetens, i mindre omfattning än området rörelsesystemet. Patienter med problem från andnings- och cirkulationsorgan ser vi i dagsläget mer sällan. Ämnet ingår i FAS-1 utbildningarna för att nå distriktssjukgymnastkompetens och bör stärkas i betydelsen där. Detta är ett område där vi har behov av att stärka kompetensen på lokalplanet för att klara vårdkedjearbetet på ett bra sätt. På sikt kan vi behöva specialistinriktning även inom detta område. Utifrån ovanstående föreslås följande utvecklingstjänster med specialistkompetens: Steg1; 1-2 sjukgymnaster med specialistexamen inom området rörelsesystemet inom varje PVOområde. Detta kan innebära LSRs områden ortopedi, OMT (Ortopedisk Manuell Terapi) eller idrottsmedicin i första hand. Om den nya specialistbeteckningen primärvård införs är den ett bra alternativ. 1-2 sjukgymnaster med specialistexamen inom området neurologi inom Fyrbodalsområdet. Steg 2; 1 sjukgymnast med specialistexamen inom smärta, reumatologi respektive psykosomatik inom Fyrbodalsområdet. Eventuellt kan detta tillgodoses i samverkan med Länssjukvården. Steg 3; Området andning och cirkulation är mindre prioriterat gällande den högre examen. Här bör denna kompetens kunna tillgodoses i samverkan med Länssjukvården. Detsamma gäller geriatrik och barn och ungdomar. Behov av annan kompetens. Förutom tillskapandet av utvecklingstjänster med specialistkompetens finns flera grundläggande behov att tillgodose. Generellt bör alla sjukgymnaster inom primärvården ha uppnådd distriktssjukgymnastkompetens (lokal definition). Dessutom bör flertalet ha kandidatexamen för att kunna vara konsumenter av vetenskapligt arbete. 5

6 Inom primärvård bör en sjukgymnast per kommunområde ha kunskap i andningsvård motsvarande 5 poäng för att ff. a. kunna omhänderta de KOL-patienter som finns i området. Denna utbildning kan väljas som en av FAS-1 utbildningarna för att nå distriktssjukgymnastkompetens och bör prioriteras till en sjukgymnast per kommunområde i det sammanhanget. Våra handledare i studentarbetet bör ha 5 p handledningsmetodik. Vi bör ha en klinisk adjunkt inom verksamheten. Vi bör verka för ökad kunskapsnivå inom geriatrik på ett generellt plan. Nuläge (oktober 2006) kompetens och pensionsavgångar. Andel distriktssjukgymnaster var 78 % av de tillsvidareanställda. Andel med minst kandidatexamen var 46 % av de tillsvidareanställda. Andel med minst magisterexamen var 4 % av de tillsvidareanställda. Därav hade en person doktorsexamen. Andel handledare med 5p handledningsmetodik var 10 st av 20 st (50 %), fördelade på 7 st arbetsplatser där klinisk utbildning genomförs. Antal arbetsplatser där klinisk utbildning genomförs utan handledare med 5 p handledningsmetodikutbildning var 2 st. Antal sjukgymnaster med specialistexamen enligt LSR var 2 st, inom områdena Neurologi och Ortopedisk kirurgi. Ingen utvecklingstjänst med specialistkompetens var tillsatt. Klinisk adjunkt var inte tillsatt. Andel kommunområden med en sjukgymnast med kunskap i andningsvård motsvarande 5 p var 3 av 14, 21 %. Pensionsläget.. Målsättningar om 1, 5 och 10 år. Mål 31/ : Andel tillsvidareanställda sjukgymnaster med distriktssjukgymnastkompetens, 85 %. Andel tillsvidareanställda sjukgymnaster med kandidatexamen, 50 %. Andel tillsvidareanställda sjukgymnaster med magisterexamen, 5 %. Andel av handledare med 5 p handledningsmetodik, 50 %. 1 st tillsatt utvecklingstjänst med specialistkompetens. 1 st tillsatt tjänst klinisk adjunkt. Andel kommunområden med en sjukgymnast med kunskap i andningsvård motsvarande 5 poäng, 50 %. Mål 31/ : Andel tillsvidareanställda sjukgymnaster med distriktssjukgymnastkompetens, 90 %. Andel tillsvidareanställda sjukgymnaster med kandidatexamen, 75 %. Andel tillsvidareanställda sjukgymnaster med magisterexamen, 10 %. Andel av handledare med 5 p handledningsmetodik, 75 %. 4 st tillsatta utvecklingstjänster med specialistkompetens. 1 st tillsatt tjänst klinisk adjunkt. Andel kommunområden med en sjukgymnast med kunskap i andningsvård motsvarande 5 poäng, 75 %. 6

7 Mål 31/ : Andel tillsvidareanställda sjukgymnaster med distriktssjukgymnastkompetens, 95 %. Andel tillsvidareanställda sjukgymnaster med kandidatexamen, 95 %. Andel tillsvidareanställda sjukgymnaster med magisterexamen, 20 %. Andel av handledare med 5 p handledningsmetodik, 95 %. 8 st tillsatta utvecklingstjänster med specialistkompetens. 1 st tillsatt tjänst klinisk adjunkt. Andel kommunområden med en sjukgymnast med kunskap i andningsvård motsvarande 5 poäng, 100 %. 7