INVENTERING AV AV KÖPINGS GRÖNSTRUKTUR SAMMANSTÄLLNING AV AV UNDERLAGSMATERIAL TILL TILL EN GRÖNSTRUKTURPLAN

Transkript

1 INVENTERING AV AV KÖPINGS GRÖNSTRUKTUR SAMMANSTÄLLNING AV AV UNDERLAGSMATERIAL TILL TILL EN GRÖNSTRUKTURPLAN EN 2010

2 Sammanfattning Grönstrukturinventeringen av Köpings tätort är först och främst ett underlag till en blivande grönstrukturplan men kan även användas för sig som informations- och planeringsunderlag. Inventeringens omfattning är begränsad till ett område som innefattar tätorten och den omedelbara omgivningen inklusive några större, tätortsnära fritids- och rekreationsområden. Materialet till grönstrukturinventeringen består av en omfattande textdel (denna rapport) och fyra digitala kartor som även ska kunna användas i GIS - program och i kommunens kartbas KARTINFO. Rapporten är i huvudsak en sammanställning av det befintliga kunskapsmaterial som finns i kommunens olika förvaltningar, främst miljökontoret, stadsarkitektkontoret och tekniska kontoret. Dessutom har kompletterande fältinventeringar samt studier av kartor och ortofoton gjorts. Den viktigaste delen av grönstrukturinventeringen är inventerings- och analyskartorna på olika teman, kartorna A-D. Kartorna representerar vissa ställningstaganden genom utpekande av viktiga områden och värdering av dessa. Textmaterialet är ett komplement med fördjupning, förklaringar och analyser men kartorna ska i stort sätt kunna stå för sig själva. Rapportens huvudtext är uppdelad i fem delar. Delarna ska kunna läsas var för sig och användas som uppslagstext. Viss information återkommer på flera ställen i olika sammanhang. DEL 1 är en bakgrund som beskriver grönstrukturinventeringens användningsområde och förutsättningarna för en framtida grönstrukturplan. Vill man skapa sig en snabb överblick över inventeringsresultatet kan man börja med att läsa den sista delen, DEL 5, samt den sammanfattande analysen i DEL 4. Till rapporten hör också en bilaga med ett underlag av inventeringstexter som beskriver och värderar alla de inventerade områdena mer ingående var för sig. I DEL 2: Allmän beskrivning av grönstrukturen finns först en kort genomgång av vilka olika sorts värden som generellt finns i grönstrukturen. Sedan kommer en beskrivning av grönstrukturens byggstenar, d.v.s. alla de delar som bygger upp grönstrukturen, vilka typer av mark som har gröna värden och vilka sorts områden som utgör Köpings grönstruktur. Denna del illustreras av Karta A: Beskrivning av grönstrukturen. 2

3 I DEL 3: Inventering redovisas vilka områden som inventerats, hur de bedömts utifrån olika värden, såsom upplevelsevärdena och även hur de delats in olika kategorier efter vilken sorts park eller naturområde som de utgör, deras storlek och funktion. Grönområdeskategorierna behandlar främst den kommunala marken och är baserad på den rekreativa/sociala betydelsen av grönstrukturen. På Karta B: Rekreationen i tätorten redovisas grönområdenas indelning och även viktiga grönstråk och rörelsestråk. I DEL 4: Analys kommer först en sammanfattande analys som berör grönstrukturen i sin helhet. Här redovisas vilka tillgångar, brister, möjligheter och hot som finns i relation till det övergripande målet en god, välutvecklad grönstruktur. Sedan följer en genomgång av grönstrukturen i de olika stadsdelarna med brister och utvecklingsmöjligheter tillsammans rekommendationer till förbättringar. Till analysdelen hör också Karta C: Biologiska värden i grönstrukturen som är en översikt över ekologiska samband och områden med höga naturvärden och betydelse för den biologiska mångfalden. I den avslutande DEL 5: Förslag redovisas ett förslag på hur de viktigaste av de inventerade grönområdena ska värderas tillsammans med en kort motivering för bedömningen. Här finns även målbeskrivningar med visioner för grönområdenas framtida utveckling och åtgärdsförslag som relaterar till målet, men dessa utgör inte ställningstagande på samma sätt som värderingen. Till DEL 5 hör Karta D: Värdering av grönområden som visar de grönområden, fritidsanläggningar och vattenmiljöer som har bedömts ha störst betydelse för grönstrukturen, nu eller i framtiden. Vid värderingen av de inventerade områdena har en indelning gjorts i tre klasser efter bedömt bevarandevärde. Klassificeringen är en sammanvägning av de olika typerna av värden som bedömts: de sociala och rekreativa, de historiska och kulturella, samt de ekologiska och biologiska naturvärdena. Här utpekas även utvecklingsområden som kan vara antingen befintliga värderade grönområden eller också områden som idag har annan användning men i framtiden kan bli aktuella för utveckling av grönstrukturen. Utpekade som utvecklingsområden finns även olika typer av grönstråk. I den framtida planeringen är det lämpligt att använda sig av balanseringsprincipen med kompensering för förlorade värden i de grönområden som är utpekade som mycket värdefulla eller värdefulla. 3

4 Innehåll SAMMANFATTNING... 2 INNEHÅLL... 4 FÖRORD... 7 DEL 1: BAKGRUND... 9 INLEDNING... 9 INVENTERING INFÖR EN GRÖNSTRUKTURPLAN... 9 GRÖNSTRUKTURENS BETYDELSE OCH FUNKTIONER STYRANDE HANDLINGAR LAGSTIFTNING NATIONELLA, REGIONALA OCH LOKALA MÅL DEL 2: ALLMÄN BESKRIVNING AV GRÖNSTRUKTUREN ÖVERSIKT ÖVER KÖPINGSOMRÅDET LANDSKAPET TÄTORTEN ÖVERSIKTSKARTA GRÖNSTRUKTURENS MARKTYPER BIOLOGISKA VÄRDEN BIOLOGISK MÅNGFALD I TÄTORTEN OCH I LANDSKAPET PLANERINGSUNDERLAG GRÖNSTRUKTUREN OCH LANDSKAPSEKOLOGIN MILJÖMÄSSIGA VÄRDEN KLIMAT OCH LUFT GRÖN TEKNIK OCH MILJÖ REKREATIVA OCH SOCIALA VÄRDEN GRÖNSKANS INVERKAN PÅ MÄNNISKORNA SOCIALA ASPEKTER EN ATTRAKTIV OCH SÄKER STADSMILJÖ TILLGÄNGLIGHET PLANERINGSUNDERLAGREKREATIONSMÖJLIGHETER I KÖPING REKREATIONSMÖJLIGHETER I KÖPING KULTURELLA VÄRDEN

5 PLANERINGSUNDERLAG KULTURHISTORISKA VÄRDEN I KÖPING GRÖNSTRUKTURENS BYGGSTENAR NATUROMRÅDEN (N) PARKER (P) ÖVRIG GRÖNSTRUKTUR (Ö) ANLÄGGNINGAR (A) GRÖNA STRÅK OCH SPRIDNINGSVÄGAR (S) TÄTORTSRANDEN DEL 3: INVENTERING INVENTERING AV NATUROMRÅDEN, PARKER OCH ANDRA GRÖNYTOR I KÖPINGS TÄTORT DEFINITIONER AV GRÖNOMRÅDESKATEGORIER BEDÖMNING AV UPPLEVELSEVÄRDENA FÖR REKREATION INVENTERADE OMRÅDEN SAMMANFATTNING AV RESULTATET DEL 4: ANALYS SAMMANFATTANDE ANALYS TILLGÅNGEN TILL GRÖNOMRÅDEN I STADSDELARNA SAMMANFATTNING GRÖNOMRÅDENAS UPPTAGNINGSOMRÅDE NIBBLE ULLVI INNERSTADEN BYJORDEN NYCKELBERGET SKOGSBORG ÖSTANÅS SJÖTULLEN MACKSTA MALMÖN KONFLIKTER MELLAN OLIKA INTRESSEN

6 ANNAN MARKANVÄNDNING OLIKA TYPER AV GRÖNA VÄRDEN DEL 5: FÖRSLAG VÄRDERING AV GRÖNOMRÅDENA FÖRSLAG PÅ KLASSNING MED MOTIVERING ÖVERGRIPANDE STRATEGIER FÖR KÖPINGS FRAMTIDA GRÖNSTRUKTUR BEFINTLIGT UNDERLAGSMATERIAL DIREKT REFERENSMATERIAL ALLMÄNT REFERENSMATERIAL BILDMATERIAL BILDKÄLLOR ORDLISTA DEL 6: BILAGOR INVENTERINGAR AV VIKTIGA GRÖNOMRÅDEN LISTA ÖVER INVENTERADE OMRÅDEN KARTBILAGA A. BESKRIVNING AV GRÖNSTRUKTUREN: MARKTYPER B. REKREATIONSMÖJLIGHETERNA I TÄTORTEN: INVENTERING OCH INDELNING AV GRÖNOMRÅDEN C. BIOLOGISKA VÄRDEN I GRÖNSTRUKTUREN D. VÄRDERING AV GRÖNOMRÅDEN

7 Förord Uppdrag/metod Ett beslut om att påbörja en inventering av kommunens grönområden fattades av kommunfullmäktige i Köping redan i december Arbetet med inventeringen påbörjades i juli 2008 och slutfördes under hösten Projektet att ta fram en grönstrukturinventering för Köpings tätort är ett samarbete mellan tre förvaltningar: miljökontoret, stadsarkitektkontoret och tekniska kontoret. Ambitionen har från början varit att inventeringen ska utgöra ett underlagsmaterial som så småningom ska resultera i en grönstrukturplan. Uppgiften som ligger till grund för det här dokumentet har varit att sammanställa det befintliga kunskapsmaterial som finns i kommunens olika förvaltningar samt att genomföra vissa kompletterande inventeringar där information saknas. Huvudvikten har lagts på att ta fram ett antal inventerings- och analyskartor på olika teman. Textmaterialet är ett komplement med fördjupning, förklaringar och analyser men kartorna ska i stort sätt kunna stå för sig själv. Kartorna redovisar vissa ställningstaganden från de tre förvaltningarna genom utpekande av viktiga områden och värdering av dessa. Texten innehåller även rekommendationer, utvecklingsmöjligheter, målsättningar och visioner men dessa representerar inte ställningstagande på samma sätt. Avgränsning Grönstrukturinventeringens omfattning är begränsad till ett område som innefattar Köpings tätort och den omedelbara omgivningen. I detta område ingår även en del tätortsnära odlings- och skogsmark samt Malmön och Norsa hagar, vilka ligger en bit utanför tätorten. INVENTERING AV K SAMMANSTÄLLNING AV UNDERL Den geografiska avgränsningen är en kombination av befintliga detaljplaner, kommunens markinnehav, tätortens planerade tillväxt samt utgångsläget att hålla samman större naturmarker t.ex. skogsområden. Förutom den kommunala parkmarken ingår även kvartersmark som privata trädgårdar och 7

8 icke kommunala grönområden. Fokus ligger dock på den kommunala parkmarken och mark som kan utnyttjas av alla. Biotopkartering av tätortsområdet har inte ingått i uppdraget. En sådan kartering får ske i ett senare skede. Bedömningen av naturvärdena som görs i inventeringen (där underlag saknas) är översiktlig. Grönstrukturinventeringen kommer bara att behandla historiska objekt och det byggda kulturarvet på mycket översiktlig nivå, och detta i samband med deras upplevelserelaterade värden. Mer ingående får denna aspekt av tätortsmiljön behandlas av specialister inom berörda sektorer t.ex. i form av kulturminnesvårdsprogram. Befintligt underlagsmaterial En förteckning över det befintliga underlagsmaterialet som finns tillgängligt i dagsläget går att hitta efter huvudtexten. Huvuddelen består av planer och annat textmaterial samlat hos tekniska kontoret samt generella kartunderlag i form av digitala ritningar, ortofoton och kartor i KARTINFO. Stadsarkitektkontoret har bidragit med specialutformade kartor och med flygbilder. På miljökontoret finns det mycket lite material som berör just tätortsområdet. I huvudsak rör det sig om material samlat i samband med arbetet med naturvårdsplanen och handlar då oftast om inventeringar av specifika arter. Många av de existerande inventeringarna är från 1980-talet och därför tämligen inaktuella. Projektgruppen Sara Bengtsson har varit projektanställd för att göra arbetet med inventeringen och sammanställning av underlag till en framtida grönstrukturplan. I arbetet har representanter från tekniska kontoret, miljökontoret och stadsarkitektkontoret medverkat. Projektgruppen har bestått av Fredrik Eklund parkingenjör, Lars Bohlin ekolog och Riitta Haukilahti planchef. LÄSINSTRUKTIONER Texten börjar med en beskrivning (s.13-62) som är en översikt över hur Köpings grönstruktur ser ut i dagsläget, vad som utgör grönstrukturens viktigaste delar samt vilka värden, kvaliteter och funktioner som finns eller bör finnas i grönstrukturen. Till denna del hör karta A, samt till viss del karta C. Därefter följer en sammanfattning av de nya inventeringar som gjorts av grönstrukturen som komplement till detta underlag (s.63-78). Här redovisas även den indelning som gjorts av Köpings grönområden i olika kategorier beroende på storlek, läge och funktion. Själva inventeringsmaterialet tillkommer som en bilaga till denna text (bilaga 1 & 2). En del av detta kommer troligen även att arbetas in som ett GIS underlag som kan länkas till de digitala kartfilerna. Till denna del hör karta B. I en analys av det insamlade materialet lyfts sedan speciella tillgångar, brister och utvecklingsmöjligheter i grönstrukturen fram (s ). Den här delen relaterar till karta B och karta C. Sist ges ett preliminärt förslag på hur olika delar av grönstrukturen ska värderas (s.109). De mer betydande grönområdena delas här in i tre värdeklasser beroende på deras bevarandevärde. Till denna del hör karta D. Vill man skapa sig en snabb överblick över inventeringsresultatet kan man börja med att läsa DEL 5 samt den sammanfattade analysen på sidan 79. TEXTRUTORNA grön färg: viktig information som relaterar till och understryker huvudtexten samt refererar till andra viktiga dokument. grå färg: faktarutor som utvecklar och förklarar informationen i huvudtexten. 8

9 D E L 1 : B A K G R U N D - I N L E D N I N G DEL 1: BAKGRUND Inledning Tätorten består av bebyggelse och av gator, vägar och annan yttre infrastruktur men även av obebyggd mark av olika slag. De vegetationsklädda ytorna inom tätorten och i tätortsranden utgörs främst av naturområden och parker men även av t.ex. trädgårdar, bostadsgårdar, kyrkogårdar, alléer, vägimpediment och andra naturpräglade restytor, samt odlingsmark. Därtill kommer vattenområden och delvis hårdgjorda ytor såsom torgplatser, gågator och idrottsanläggningar och dessutom områden för biologisk kommunalteknik. Detta pussel av olika typer av friytor och gröna miljöer i tätorten hänger ihop i en helhet. I bästa fall bildar de ett sammanhängande nätverk av grönytor och gröna stråk- en grönstruktur. Denna grönstruktur fungerar oberoende av ägogränser och administrativa förhållanden, men att säkerställa, vårda och utveckla den är en samhällsbyggnadsfråga som i hög grad är en kommunal angelägenhet. Grönstrukturen ska erbjuda ett vittförgrenat nät av grönområden (parker, promenadområden och strövområden) för friluftsliv, rekreation och den biologiska mångfalden. (Program för Översiktsplan, 2007) Inventering inför en grönstrukturplan Grönstrukturinventeringen är ett viktigt första steg mot att skapa en grönstrukturplan för tätorten. En grönstrukturplan är en del i det helhetstänkande planeringsperspektiv som krävs för en framtida hållbar samhällsutveckling. Långsiktig hållbarhet måste betraktas som det övergripande målet för alla kommunala planer. Meningen är att inventeringen och den framtida grönstrukturplanen ska fungera som ett kunskapsunderlag som visar på de värden och brister som finns i grönstrukturen. I inventeringen redovisas grönområden och gröna stråk som är viktiga att bevara inför framtiden, men även de grönområden som borde ges en annan utformning eller en annan användning. Själva planen ska sedan presentera vidare prioriteringar och strategier för att vårda och utveckla ortens gröna miljöer och länkar. Grönstrukturplanen ska kunna användas i den översiktliga planeringen såväl som praktiskt i de kommunala förvaltningarna för att upprätta detaljplaner eller åtgärds- och skötselplaner. Den blir ett beslutsunderlag med mål som representerar den gröna sektorns särintressen, vilka sen kommer att vägas mot övriga intressen i översiktsplanen. Just nu pågår arbetet med att ta fram en ny översiktsplan för Köpings kommun, då den gällande planen är från 1990 och inaktuell. De fem kommunala PRELIMINÄRA MÅL FÖR EN GRÖNSTRUKTURPLAN: att säkerställa befintliga värdefulla grönytor och biotoper. att utveckla befintliga grönytor med potentiella rekreativa och biologiska kvaliteter. att anlägga nya grönytor i bristområden. att förbättra tillgängligheten i befintliga grönytor. att bygga upp ett grönt nätverk kring ett system av gröna stråk och kilar. att öka den biologiska mångfalden i stadens grönområden. att utgå från definierade landskapstyper vid nyanläggning och utveckling av biotoper. att inom varje landskapstyp utveckla flera sammanhängande karaktärsområden. 9

10 DEELL 11:: BB AKK GRR U N D III NLLEE D NIII N G planeringsmål som utpekas i programmet för den blivande översiktsplanen ska vara vägledande även för grönstrukturplanen. Grönstrukturens betydelse och funktioner Ett huvudsyfte med grönstrukturinventeringen är att lyfta fram de gröna miljöernas betydelse och funktioner och visa på sambanden mellan de gröna värdena och en väl fungerande samhällsstruktur. Genom att gynna förutsättningarna för användning av grönområdena i tätorten och göra grönskan mer tillgänglig och tilltalande syftar man till att förbättra hälsan och välbefinnandet hos invånarna. För att förhindra att grönområden behandlas som reservmark som är fri att exploateras för andra intressen, såsom bostäder, industrier och vägar, är det betydelsefullt att betrakta det gröna som just en sammanhängande struktur som är likställd med de övriga strukturerna som t.ex. bebyggelsen och trafiknätet. En bättre grön stadsmiljö skapas inte automatiskt av enbart en kvantitet av grönområden och natur. Grönområden som har hög kvalitet, är lätta att nå och är väl integrerade med stadens övriga strukturer bidrar däremot till samhällets hållbarhet och välfärd. Den fysiska planeringen bör behandla dessa tre aspekter av det gröna för att säkra tillgången i tätorten: tillgång, nåbarhet och kvalitet (Boverket, augusti 2007). Ett huvudsyfte med grönstrukturinventeringen är att lyfta fram de gröna miljöernas betydelse och funktioner och visa på sambanden mellan de gröna värdena och en väl fungerande samhällsstruktur. Den fysiska planeringen bör behandla dessa tre aspekter av det gröna för att säkra tillgången i tätorten: TILLGÅNG NÅBARHET KVALITET Det är betydelsefullt att tänka långsiktigt för att lägga en bra grund för framtida behov och skapa bestående värden i grönstrukturen. Det är genom satsningar från tidigare generationer som vi idag har många äldre, stora grönområden och parker med stora natur- och kulturvärden eftersom dessa värden tar lång tid att uppnå. Grönstrukturens betydelse för stadsmiljön i sin helhet kan inte nog betonas. Det blir tydligt när man uppmärksammar de många olika slags funktioner som finns inbyggda i det gröna. Här är de viktigaste funktionsområdena: Folkhälsan Rekreation och livskvalitet Den sociala utvecklingen Naturpedagogik och lekmiljö Biologisk mångfald Biologisk kommunalteknik 10

11 DEELL 11:: BB AKK GRR U N D III NLLEE D NIII N G Klimat och luftkvalitet Stadsbyggnadselement och estetik Kulturell identitet/ Kulturella värden. Styrande handlingar Lagstiftning Lagstiftning som berör grönstrukturen är Plan- och bygglagen (PBL) och miljöbalken (MB) kapitel 1, 3 och 6. Planläggning enligt PBL ska främja en ändamålsenlig struktur av bl.a. grönområden och inom områden med sammanhållen bebyggelse ska bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till behovet av bl.a. parker och andra grönområden. Enligt miljöbalken ska behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter särskilt beaktas. Nationella, regionala och lokala mål Sverige har år 2002 skrivit under den europeiska landskapskonventionen, vilken formulerar mål för stadslandskapet såväl som för landsbygden. Nationella mål som berör grönstrukturen i tätorten är de nationella miljömålen, målen om hållbar utveckling samt folkhälsomålen. De folkhälsomål som främst berör en grönstrukturplan för Köping är trygga och goda uppväxtvillkor, sunda och säkra miljöer, delaktighet samt ökad fysisk aktivitet. De flesta av de 16 nationella miljömålen från 1999 berör gröna ytor direkt eller indirekt. Främst berörs målen frisk luft, levande sjöar och vattendrag, myllrande våtmarker, levande skogar, ett rikt odlingslandskap, god bebyggd miljö samt ett rikt växt och djurliv. Av dessa är det 15:e målet god bebyggd miljö direkt relaterat till tätortens grönstruktur. För att uppnå de nationella miljömålen har länsstyrelsen i Västmanlands län även satt upp regionala delmål. Länsstyrelsen har också beslutat om åtgärder för att nå miljömålen. För god bebyggd miljö anges att senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden skall bevaras och utvecklas och andelen hårdgjord yta inte ökas. Lagstiftning som berör grönstrukturen är Plan- och bygglagen (PBL) och Miljöbalken (MB). Nationella mål som berör grönstrukturen i tätorten är de nationella miljömålen, målen om hållbar utveckling samt folkhälsomålen. PBL 2 kap 4 Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till behovet av parker och andra grönområden... Inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse skall det finnas lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse... MB 3 kap 6 Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas. Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövård eller friluftslivet skall skyddas (mot åtgärder som avses i första stycket). 11

12 D E L 1 : B A K G R U N D - S T Y R A N D E H A N D L I N G A R Kommunens mål till 2012, vilka redovisas i Program för översiktsplan, 2007, har flera punkter som berör grönområdena. För målet trygghet anges att byggandet ska planeras med tryggheten som utgångspunkt och att viktiga miljö- och naturvärden ska värnas och utvecklas. Hela målet om boende berör i hög grad grönstrukturen, framförallt delmålet att skapa bra boendemiljöer med förutsättning för en bra livsmiljö; arbete, rekreation och vila. I målet om arbete och företagande anges att det ska finnas mark för exploatering och i detta arbete är en grönstrukturinventering ett viktigt planeringsunderlag. Grönstrukturinventeringen har relevans även när det gäller målet kommunikationer och att skapa vackra och välkomnade entréer liksom målet engagemang och att stärka folkhälsoarbetet i syfte att alla Köpingsbor ska ha ett aktivt, friskt och rikt liv. Hela målet engagemang kan för övrigt tillämpas i arbetet med grönstrukturen genom att skapa delaktighet och inflytande för befolkningen. Grönstrukturinventeringen berör många delar av kommunens handlingsplan för Agenda 21-arbetet. Kommunerna har en naturlig samordningsroll i det lokala miljö- och utvecklingsarbete som Agenda 21 innebär i egenskap av lokal myndighet. Även andra aktörer som t.ex. företag, organisationer, föreningar och enskilda har ett ansvar och ska involveras i arbetet. VARIATION OCH MÅNGFORMIGHET TILLGÄNGLIGHET BESTÄNDIGHET OCH VITALITET ÄLDRE SKOG SKÖNHETSVÄRDEN NATURUPPLEVELSER VÄXT- OCH DJURLIV MARKVEGETATION LANDSKAPETS HISTORIA VATTEN ANLÄGGNINGAR KULTURELL IDENTITET EN BRA TÄTORTSNÄRA NATUR Vi ska i planeringen främja utvecklingen av ett bärkraftigt och hållbart samhälle som kan tillgodose olika behov för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. Vi ska planera så att sociala strävanden beaktas och att hänsyn tas till behovet av att hushålla med naturresurser och energi samt att långsiktigt bevara värdefulla natur- och kulturvärden. Vi ska skapa en väl fungerande grön struktur i kommunens tätorter. Vi ska verka för en god boendemiljö med tillräckliga och funktionella ytor för rekreation, lek och utevistelse. Vi ska utforma planer på såväl översiktlig som detaljerad nivå på ett sätt som är ägnat att skapa goda betingelser för fungerande sociala miljöer. Lokalt ska vi förbättra hälso- och miljösituationen genom att: Minska biltrafiken i centrum Planera för mindre bilåkande till service mm Stimulera cykelåkande Medverka till att bullerstörda miljöer åtgärdas så att god miljökvalitet uppnås (Lokal Agenda 21) 12

13 D E L 2 : B E S K R I V N I N G A V G R Ö N S T R U K T U R E N Ö V E R S I K T Ö V E R K Ö P I N G S O M R Å D E T DEL 2: ALLMÄN BESKRIVNING AV GRÖNSTRUKTUREN 1. Översikt över Köpingsområdet Landskapet Köpings tätort är belägen inom den naturgeografiska region som benämns Mälarområdet. Det är ett slättområde med gynnsamt klimat. De underliggande jordarterna har stor betydelse för vegetationen och markanvändningen. Slätterna kring tätorten består av postglacial lera som avsatts när Mälaren bredde ut sig över nuvarande landytor. Dessa utnyttjas idag för odling. Relativt stora ytor har tidigare utnyttjats som slåttermark, inte minst de områden intill Mälaren som årligen gödslades genom vår- och höstöversvämningar. Rester av dessa finns kvar utmed Sjöhagsvägen och vid Norsa hagar. De finjordsrika delarna av landskapet har varit uppodlade länge men en del har under det senaste århundradet beskogats i och med jordbrukets rationaliseringar. En del åkermark har planterats igen med gran samtidigt som betesmarker har växt igen då betet upphört. Berggrunden består mest av granit och i viss mån gnejs och täcks vanligen av moräner av skilda slag. Här och var i landskapet sticker moränen upp. Söder om tätorten är dessa moränholmar ofta klädda med ek och utnyttjas eller har utnyttjats för bete. I norr, väster och öster är moränområdena stora och här dominerar gran och tall. I dessa bestånd hittar man även en del alkärr. Skogsmarken är småkuperad och bitvis blockrik och på sina håll är moränen rikligt blandad med leror som ger hög tillväxt av skogen. Ett annorlunda inslag i landskapet är rullstensåsarna som ofta löper i nord-sydlig riktning. Genom Köping löper Köpingsåsen. Den ger sig främst tillkänna norr om Ströbohög och vid Malmön. I tätorten märks den mest vid kyrkan och i Gamla stan. I tätorten flyter norrifrån de två åarna Valstaån och Kölstaån samman till en tredje å, Köpingsån. På andra sidan orten mynnar ån ut i den långsmala men relativt djupa Köpingsviken, som utgör den nordvästra delen av Galten, en Utsikt över staden från Bondgårdsberget. 13

14 D E L 2 : B E S K R I V N I N G A V G R Ö N S T R U K T U R E N Ö V E R S I K T Ö V E R K Ö P I N G S O M R Å D E T vik till Mälaren. Väster om tätorten rinner en annan å, Hedströmmen, fram och mynnar ut i Mälaren vid Barkaröviken. Tätorten Köpings tätort har i centrum en liten kärna med stenstad av mer stadsmässig karaktär, men i övrigt består orten till största delen av villabebyggelse med egna trädgårdar av varierade storlek. I de centralare stadsdelarna finns även en hög andel flerfamiljshus med 3-5 våningar. Parkområden finns till största delen centralt i orten i anslutning till åarna. I villaområdena är behovet av allmänna parkytor något mindre eftersom de privata trädgårdarna ersätter en del av parkernas funktioner. I de övriga bostadsområdena utgör bostadsgårdarna ett komplement till de kommunala grönytorna. Köping upplevs allmänt som en grön stad, mycket tack vare inslaget av trädgårdar och gröna bostadsgårdar och de öar av naturmark som finns bland bebyggelsen. Även gatuträden bidrar mycket till det gröna intrycket. Tätorten anknyter på flera ställen till skogsområden, vilka har stor betydelse för ortens karaktär och för rekreationsmöjligheterna. I övrigt omges Köping i huvudsak av jordbruksmark. En stor motorled, E18, skär av tätorten i norr. I söder utgör Köpingsån och ett industriområde delvis en tätortsgräns. Köpingsån rinner rakt igenom och delar Köping ungefär på mitten. Den har sin början centralt i orten, i Nyckelbergsparken, där Valstaån och Kölstaån förenas. Köpings hamn ligger där ån breddas i söder, strax innanför utloppet i Mälaren utanför tätorten. Längs med åarna finns här och var sträckor med en lummig träd- och buskvegetation som har betydelse för stadens djurliv. KONCEPT FÖR GRÖNSTRUKTUREN Grönstrukturen kan liknas vid en levande organism där alla delar måste verka ihop och vara sammanbundna för att helheten ska fungera på bästa sätt. I Köping skulle huvuddragen kunna beskrivas enligt denna förenklade modell: HJÄRTA är Centrum med åpromenaderna och de centrala parkerna. RYGGRADEN är åstråken som bär upp tätortens grönstruktur. LUNGORNA är stadsdelsskogarna som pumpar in syre i grönstrukturen. BLODÅDR0RNA är de gröna stråk och ekologiska spridningsvägar som kopplar ihop det gröna nätverk som är grönstukturens blodomlopp. ÖVRIGA ORGAN: utöver huvudstrukturen finns ett antal mindre parker och naturområden som fungerar som viktiga organ i sitt sammanhang. 14

15 D E L 2 : B E S K R I V N I N G A V G R Ö N S T R U K T U R E N Ö V E R S I K T Ö V E R K Ö P I N G S O M R Å D E T Översiktskarta grönstrukturens marktyper Karta A: Beskrivning av grönstrukturen ger en översikt över grönstrukturens marktyper och tillgången av grönytor i tätorten. All mark som är allmänt tillgänglig för rekreation har inkluderats i inventeringen. Oklassad mark på kartan är privat tomtmark, bebyggelse, verksamhetsområden eller trafikytor. Karta A återfinns i kartbilagan i större format, här även med de inventerade grönområdena utmärkta. 15

16 D E L 2 : B E S K R I V N I N G A V G R Ö N S T R U K T U R E N B I O L O G I S K A V Ä R D E N 2. Biologiska värden Biologisk mångfald i tätorten och i landskapet I tätorten, såväl som utanför, är den biologiska mångfalden en tydlig indikator på en väl fungerande grönstruktur. Biologisk mångfald är ett samlingsbegrepp för variationen hos det biologiska livet. I begreppet ingår artrikedom, variationen av gener inom arten och rikedomen av biotoper (livsmiljöer) i landskapet. Det finns flera skäl att bevara och förstärka den biologiska mångfalden. Ett viktigt skäl är att det leder till att ekosystemen fungerar bättre och blir stabilare. Ett annat skäl är att människor i tätorten får möjlighet att uppleva naturens rikedom nära och i sin vardagsmiljö. Andra skäl kan vara moraliska de flesta av oss anser att vi inte har rätt att utrota andra arter eller estetiska, för att det är vackert med en varierad, artrik natur. Den biologiska mångfalden ska bevaras. (Program för Översiktsplan, 2007) De inre delarna av tätorten kan oavsett storleken betraktas som utarmade naturlandskap. Här råder det brist på variation och naturliga miljöer som öppet vatten, infiltrerande mark och gröna ytor med buskar, träd och annan vegetation. Däremot finns det ett överskott av kala och döda ytor på mark och byggnader, kala gräsytor, och restytor utan någon speciell användning runt vägar och byggnader. Varje åtgärd för att skapa mer variation och underlag för biologisk mångfald kan därför göra stor skillnad för stadsmiljön. Den biologiska mångfalden i tätorten är beroende av de biologiska förutsättningarna i det omgivande landskapet. Det är av stor betydelse hur grönstrukturen ser ut, hur stora grönområdena är och hur dessa hänger samman inom tätorten och med naturen i det omgivande landskapet. Tätortens grönområden och villaträdgårdar fungerar som ett komplement och en ersättning för växters och djurs naturliga miljöer. Det är viktigt att behålla kontakten mellan tätortens gröna miljöer och landskapet runt om för att spridningen av växter och djur ska fungera. Om grönstrukturen dessutom kan erbjuda en variation av biotoper kan förutsättningar skapas för en rik biologisk mångfald även i tätorten. Den biologiska mångfalden i tätorten är beroende av de biologiska förutsättningarna i det omgivande landskapet. Det finns en direkt koppling mellan ett grönområdes mångfald av arter och dess storlek och form. Olika arter har olika krav på sin miljö, men i allmänhet gäller att fler arter finns ju större sammanhängande yta grönområdet har. Ett större grönområde kan rymma fler och större biotoper, vilka utgör livsmiljöer 16

17 D E L 2 : B E S K R I V N I N G A V G R Ö N S T R U K T U R E N B I O L O G I S K A V Ä R D E N för växter och djur. Ett tidsmässigt samband finns också. Ju längre kontinuitet en biotop har på platsen desto bättre är i regel den biologiska mångfalden tillgodosedd. Viktigt att komma ihåg är att det i de anlagda grönområdena, även om de utformas på rätt sätt, tar mycket lång tid att uppnå en mångfald som kan jämföras med de äldre naturområdenas mångfald. Det är bara den yta som sparats som kan anses naturlig den som skapas är enbart naturlik. När den sammanlagda arealen av en viss sorts biotop minskar i ett område (t.ex. genom igenväxning, avverkning eller exploatering) kommer den biologiska mångfalden att hotas. Ju större andel av biotopen som försvinner desto viktigare blir den kvarvarande biotopens rumsliga fördelning, d.v.s. fragmenteringsgraden. Fragmentering av naturliga landskap och värdefulla biotoper räknas som ett av de tydligaste hoten mot arter i skogs- och jordbrukslandskap, tillsammans med ren förlust av biotoper. (Jordbruksverkets rapport 2005:9) Även i tätorten kan fragmentering vara ett problem när grönområdena eller den tätortsnära naturen blir uppdelad i alltför små och utspridda enheter genom t.ex. exploatering med bebyggelse och vägar. FRAGMENTERING AV BIOTOPER Fragmentering innebär att en tidigare sammanhängande yta delas upp. Den totala ytan förblir densamma, men blir utspridd på en mängd små skärvor. I naturen är fragmentering vanligen en effekt av biotopförlust och sker nästan aldrig utan att totalytan av biotopen samtidigt minskar. En viktig konsekvens blir att antalet arter generellt minskar när fragmentens storlek minskar. Dessutom blir artpopulationerna mindre och mer isolerade och därmed sårbara och känsliga för yttre hot och störningar. Dessa konsekvenser har påvisats i ett stort antal studier och anknyter till den väletablerade öbiogeografiska teorin av MacArthur & Wilson, 1967 (se Grönstrukturen och landskapsekologin, s.23 samt ordlistan s.139 ). 17

18 D E L 2 : B E S K R I V N I N G A V G R Ö N S T R U K T U R E N B I O L O G I S K A V Ä R D E N Planeringsunderlag En översikt över befintligt nationellt och regionalt planeringsunderlag: riksintressen som berör Köpingsområdet samt de program, planer och inventeringar som finns hos länsstyrelsen i Västmanlands län. 18

19 D E L 2 : B E S K R I V N I N G A V G R Ö N S T R U K T U R E N B I O L O G I S K A V Ä R D E N Särskilda bestämmelser för områden med skyddsvärde Naturvårdsverket är den myndighet som har det centrala ansvaret för naturvården i landet och på regional nivå har länsstyrelserna ansvaret. På senare år har kommunerna även fått ett utökat ansvar, bl.a. har de fått möjlighet att inrätta naturreservat. Bestämmelser om skydd för vissa typer av områden finns i miljöbalkens 7:e kapitel. Skyddsbestämmelserna innebär att det som finns inom området skall skyddas från sådan påverkan som kan skada det som är skyddsvärt. Det kan även medföra inskränkningar i verksamhet eller åtgärder som utförs utanför det skyddade området. Enligt miljöbalkens bestämmelser ska områden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt så långt som möjligt skyddas. Bestämmelsen skyddar främst mark- och vattenområden med instabila produktionsförhållanden och ogynnsamma återväxtförutsättningar, områden som inrymmer växt- och djurarter som är utrotningshotade samt områden i övrigt som är särskilt ömtåliga och som samtidigt inrymmer särskilda ekologiska värden eller har betydelse som genbank. I Köpings kommun är frågan om ekologiskt känsliga områden ännu inte utredd. Riksintressen och områdesskydd Inga naturreservat eller Natura 2000 områden finns inom tätortsområdet. Det närmaste naturreservatet är Lindöberget ungefär en halvmil sydost om Köping. Det finns inte heller några speciella riksintressen för naturvård förutom Barkaröviken, som ligger vid kommungränsen söder om Malmön. Huvuddelen av området ligger dock i grannkommunen Kungsör. Mälaren är däremot ett riksintresse för det rörliga friluftslivet (enligt 4 kap 2 MB) och erhåller därmed ett begränsat skydd. I Köpings kommun gäller, enligt länsstyrelsens beslut, utökat strandskydd till 300 meter vid Mälaren samt vid stränderna av i Mälaren befintliga öar, holmar och skär. Strandskydd gäller dock inte inom Köpings hamn. I praktiken innebär detta att endast Malmön och Norsaområdet berörs direkt. Även i delar av Malmönområdet som omfattas av detaljplan är strandskyddet upphävt. Syftet med biotopskydd är att skydda olika typer av mindre mark- eller vattenområden som man vet har stor betydelse för den biologiska mångfalden. Bestämmelsen kan gälla enskilda områden eller alla områden av ett visst slag i Sverige eller en del av landet. Vissa småbiotoper har generellt 19

20 D E L 2 : B E S K R I V N I N G A V G R Ö N S T R U K T U R E N B I O L O G I S K A V Ä R D E N ansetts ha så betydande värden att alla sådana biotoper skall omfattas av biotopskyddet (s.k. A-biotoper). Följande typer av mark- och vattenområden är några av de som omfattas av generellt biotopskydd: alléer, odlingsrösen och stenmurar i jordbruksmark, småvatten och våtmarker i jordbruksmark och åkerholmar. Idag återfinns regleringar kring biotopskyddsområden i miljöbalkens 7:e kapitel samt i förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken. För att få vidta åtgärder som bedöms som skadliga inom ett biotopskyddsområde behövs dispens från skyddet, vilket endast medges om det finns särskilda skäl (enligt MB 7 kap 11 2 st.). Andra biotoper, exempelvis skogsområden, kan skyddas genom särskilda beslut av länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen (s.k. B-biotoper). En övre storleksgräns är i allmänhet 5 hektar. Följande typer av mark- och vattenområden omfattas av generellt biotopskydd: alléer, odlingsrösen och stenmurar i jordbruksmark, småvatten och våtmarker i jordbruksmark och åkerholmar. Regional naturvård På regional nivå finns en naturvårdsplan (1985), framtaget av länsstyrelsen, som inkluderar objekt i Köpings kommun (dessutom finns kommunens egna genomgång från 1991 av de utpekade naturvårdsobjekten i planen). Hos länsstyrelsen finns även diverse inventeringar t.ex. Ängs- och betesmarksinventeringen från och ett bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturvärden från 1991 (se s.18). Inom tätortsområdet är det för naturvården endast Skoftesta skans, Ekbacken (benämnd som Kungsängen), Ströbohög, Norsa hagar, samt Malmön som direkt berörs. Nyckelbiotoper är värdefulla skogsbiotoper av hög kvalitet där rödlistade arter finns eller kan förväntas förekomma. Begreppet nyckelbiotop har ingen juridisk innebörd och områdena har därför inte något automatisk skydd. Skogsstyrelsen inventerar nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt på småskogsbrukets marker, medan storskogsbruket själva inventerar sitt innehav. Skogsstyrelsen har även en databas Skogskartan med Skogens pärlor ( där de inventerade nyckelbiotoperna finns presenterade. I Köpings tätortsområde finns det enligt skogsstyrelsen skogsmark med nyckelbiotoper på två ställen, med en areal av sammanlagt 2,5 hektar. Den första finns på Kramsta gamla tomt vid Skoftestaskogen och den andra finns i Köpings - Ullviområdet i anslutning till Ullvi gård. Båda utgörs av löv- och ädellövsskog av hög ålder på gammal igenvuxen betesmark med ett artrikt fältskikt. Det finns skogsmark med nyckelbiotoper på två ställen: löv- och ädellövsskog vid Kramsta gamla tomt och vid Ullvi gård. SE KARTA C BIOLOGISKA VÄRDEN 20

21 D E L 2 : B E S K R I V N I N G A V G R Ö N S T R U K T U R E N B I O L O G I S K A V Ä R D E N I samband med nyckelbiotopsinventeringarna fann man också skogsområden som inte levde upp till definitionen som nyckelbiotop men som hade höga naturvärden, så kallade naturvärdesobjekt. Dessa objekt anser man har potential att utvecklas till nyckelbiotoper och bör därför också bevaras eller tas hänsyn till vid skogsbruksåtgärder. Dessa är enligt skogsstyrelsen Pelarskogen i Ullvi-Högstaskogen samt en intilliggande liten blandsumpskog. De största delarna av sumpskogen här är dock inte kommunal skog (se kartbilagan, Karta C) Enligt kommunens egen inventering är också två områden i Johannisdalsskogen naturvärdesobjekt (se nedan). Kommunal naturvård Miljönämnden är ansvarig för det löpande naturvårdsarbetet i kommunen med miljökontoret som verkställande förvaltning. Miljökontoret har på senare år arbetat med att ta fram material till en naturvårdsplan för hela kommunen och i den digitala naturdatabanken har man samlat information om intressanta naturvårdsområden och skyddade arter i kommunen. I kommunens handlingsplan för lokal Agenda 21 redovisas ett antal naturvårdsmål för kommunen. Man ska bl.a: Verka för att fler områden med höga naturvärden skyddas. Dokumentera och sammanställa de naturvärden som finns i kommunen. Samarbeta med allmänheten, naturvårdsföreningar, jordbruket och skogsbruket för att höja medvetenheten om den biologiska mångfalden Ha en naturvårdsinriktad skötsel av kommunens parker, strövområden och skogar. Skogsbruket på kommunens mark ska drivas så att kriterierna för FSC:s miljömärkning uppfylls (se ordlistan). De ädellövträd som finns, t.ex. grövre ekar, ska gynnas och friställas vid avverkning. Hästen är betydligt skonsammare mot mark och natur än moderna skogsmaskiner och kan vara en värdefull tillgång för skogsbruket också idag. Det visas här upp för Köpingsborna när hästar arbetar i Johannisdalsskogen. Tekniska kontoret har tagit fram en trädplan som omfattar Köpings tätort, Kolsva och Munktorp. Trädplanen behandlar vården och föryngringen av tätortens trädbestånd. Vården av den tätortsnära kommunala skogen behandlas i kommunens skogsbruksplan. Här ingår även ett naturvårdsdokument över Köpings kommuns skogar. Lövskog bedöms allmänt ha högre biologiska värden och även ett större rekreationsvärde. Barrskog har i stort sett begränsat värde som biotop om inte träden har mycket hög ålder, minst 90 till 100 år. Lövträden har länge prioriterats bort i skogsbruket till förmån för mer lönsamma Naturvärdesobjekt med sumpskog och alkärr finns i Ullviskogen. 21

22 D E L 2 : B E S K R I V N I N G A V G R Ö N S T R U K T U R E N B I O L O G I S K A V Ä R D E N barrbestånd. Andelen lövträd är enligt skogsbruksplanen 15 %, vilket är ganska normalt i Mälardalsområdet. Den försiktiga skötseln av tätortsnära skog har medfört att barrdominerade bestånd har fått större lövinslag. Målet är att successivt öka lövandelen till minst 20 %. Ädellöv finns mest på åkerholmar och gamla igenväxta betesmarker. Det ädellöv som finns, t.ex. grövre ekar, ska gynnas och friställas vid avverkning. De bestånd som är klassade som ädellövskog ska även fortsättningsvis skötas som sådana. Främst gäller det Ekbacken vid Kungsängen (se nedan). Lövskog bedöms allmänt ha högre biologiska värden och även ett större rekreationsvärde. Målet är att successivt öka lövandelen i de kommunala skogarna. Det finns ett förslag från miljönämnden om att göra en del av Malmön till ett kommunalt naturreservat för naturvård, rekreation och friluftsliv. Ett av skälen till detta är att området är viktigt för naturvården som tätortsnära natur med många olika naturtyper, varav några kulturpräglade som är ovanligt intressanta. Här finns även flera hotade arter som är rödlistade. Malmöns naturvärden, samt planerade åtgärder för att utveckla området finns beskrivna i arbetshandlingen Program för bildande av naturreservat på Malmön, (2006). I anslutning till Malmön ligger Barkaröviken och den del som ligger i Köpings kommun är i detaljplan angiven som fågelskyddsområde. Barkaröviken är, som nämnts ovan, dessutom ett riksintresse för naturvård och är i länets naturvårdsplan och våtmarksinventering (Länsstyrelsen i Västmanlands län, 1985 respektive 1988) klassad som högsta naturvärde. Norsa hagar, vid Mälarens östra strand, består av restaurerade våtmarker och betesmark och prioriteras av kommunen som ett viktigt område för naturvård och rekreation. Framförallt är våtmarken en viktig fågellokal. En naturvärdesbedömning och en ekologiskt inriktad skötselplan finns för Karlbergsskogen, ett värdefullt tätortsnära skogsområde som är avsatt för rekreation och kommunal naturvård. Här finns värdefulla varierande lövskogsmiljöer med ädellöv och sällsynta arter. (Mer om Karlbergsskogen finns under Kulturvärden s.42 och Grönstrukturens byggstenar s.42). Ekbacken är ett biologiskt intressant lövskogsområde intill stadsdelen Kungsängen söder om tätorten. Här finns grövre träd, mycket död ved och rödlistade svamparter knutna till ädellövträden ek, lind och alm och därtill en intressant lundflora. Från kommunens sida finns en ambition att ytterligare lyfta fram Ekbackens höga naturvärden och utveckla både de biologiska och rekreativa aspekterna av området. För området finns en naturvärdesinventering (Taiga Natur, 2008) och en inventering, enkätstudie Malmön är viktigt för naturvården som vattennära och tätortsnära natur med många olika naturtyper. Miljönämnden har föreslagit att göra en del av området till ett kommunalt naturreservat. Norsa hagars fågelrika våtmarker och betesmarker prioriteras av kommunen som ett viktigt område för naturvård. Karlbergsskogen är ett värdefullt tätortsnära skogsområde som är vigt åt rekreationen och den kommunala naturvården. Ekbacken är ett biologiskt intressant lövskogsområde. 22

23 D E L 2 : B E S K R I V N I N G A V G R Ö N S T R U K T U R E N B I O L O G I S K A V Ä R D E N och förslag till skötselplan (Camilla Frid, 2007) som tillkommit som ett examensarbete. Ekbacken ingår i den nordligaste spetsen av Kungs- Barkaröområdet (Köpingskomplexet), ett område som av länsstyrelsen bedömts ha högt naturvärde i bl.a. naturvårdsplanen (se även s. 45). Området Pelarskogen är en mindre del av Ullvi-Högstaskogen med barrskog av hög ålder, uppemot 150 år, som har bedömts ha höga naturvärden. I Johannisdalsskogen finns dessutom ett par skyddsvärda partier med höga naturvärden. Även här rör det sig om gammal barrskog samt sumpskog med alkärr. Dessa områden bedöms ha potential att bli nyckelbiotoper om de lämnas åt fri utveckling (se kartbilagan, Karta C). Området Pelarskogen är en mindre del av Ullvi- Högstaskogen med barrskog av hög ålder, uppemot 150 år, som har bedömts ha höga naturvärden. SE KARTA C BIOLOGISKA VÄRDEN + KARTA C BIOLOGISKA VÄRDEN-MALMÖN Grönstrukturen och landskapsekologin Ett praktiskt sätt att behandla den urbana grönstrukturen från ett biologiskt och ekologiskt perspektiv är att använda sig av begrepp som är vanliga inom landskapsekologin såsom spridningskorridorer och barriärer, kärnområden, värdekärnor och biotopöar. Den öbiogeografiska teorin, som begreppen ursprungligen kommer ifrån, behandlar hur olika biotoper hänger ihop och relaterar till varandra i landskapet samt hur sammanhanget och utformningen av dessa biotopområden påverkar förutsättningarna för det växt- och djurliv som där har sina livsmiljöer. Storleken på de sammanhängande områdena, deras form samt avståndet till liknande biotoper är de två faktorer som är mest betydande för förutsättningarna för biologisk mångfald. När det landskapsekologiska synsättet tillämpas på Köpings grönstruktur kan man urskilja vilka områden eller landskapselement som är viktigast för de biologiska värdena inom tätortsområdet. 1. Kärnområden Sammanhängande naturområden av en betydande storlek utgör kärnområdena i grönstrukturen. De innehåller ett flertal biotoper och har tillräcklig kapacitet att försörja att helt ekosystem med livskraftiga populationer av växter och djur. I Köping rör det sig främst om de större skogsområdena i tätortens utkant. Även Mälarområdet med dess öar och stränder kan sägas vara ett kärnområde, trots en mer begränsad påverkan på själva tätorten. Till kärnområdet kan man också räkna de naturområden som ligger i anknytning till Mälaren på båda sidor om viken Galten. Köpings kärnområden (mörkgrönt) och värdekärnor (ljusgrönt) och den viktigaste spridningskorridoren utmed åarna och Mälaren (se även Karta C i kartbilagan och illustrationen s.57). 23

24 D E L 2 : B E S K R I V N I N G A V G R Ö N S T R U K T U R E N B I O L O G I S K A V Ä R D E N 2. Värdekärnor Värdekärnor är mindre biotopöar inom tätorten eller i odlingslandskapet med värdefulla naturmiljöer som har förutsättning att hysa biologisk mångfald. För att kunna fungera som värdekärnor bör de ej vara för isolerade, utan ha kontakt med kärnområden eller viktiga spridningsvägar eller ingå som en del i ett större grönområde. Områden som kan räknas som värdekärnor i Köping är främst de öar av naturmark som förblivit orörda när intilliggande mark blivit bebyggd eller odlats upp. Även parker eller liknande platser med förhållandevis orörd vegetation och många gamla träd kan betraktas som värdekärnor. 3. Spridningskorridorer Spridningskorridorer länkar samman större biotopområden (som t.ex. kärnområden och värdekärnor) så att spridning och utbyte av djur- och växter möjliggörs och de utgör samtidigt livsmiljöer i sig. Korridorerna kan utgöras av t.ex. smalare långsträckta grönområden, kilar av naturmark, vattendrag, trädrader eller banvallar och dikeskanter. Ett komplement till sammanhängande spridningskorridorer kan vara en kedja av mindre gröna miljöer som är tillräckligt närbelägna för att bli så kallade steppingstones där biologiskt utbyte kan ske mellan större grönområden. Hur bra en spridningskorridor fungerar beror på flera saker bl.a. längd och minsta bredd, antalet ingående biotoper och förekomsten av barriärer. I Köpings grönstruktur är årummen kring Valstaån, Kölstaån och Köpingsån de viktigaste mer sammanhängande spridningskorridorerna. KÄRNOMRÅDEN: Karlbergsskogen Johannisdalsskogen Ållestaskogen Skoftestaskogen Ullvi-Högstaskogen Nibblesbackeskogen Mälaren med öar och stränder samt Malmön och Norsa hagar VÄRDEKÄRNOR: Nyckelberget Bondgårdsberget Zigenarbacken kyrkogårdarna, Scheeleparken och Bellanders park Ekbacken Pelarskogen Kramsta gamla tomt Vallby lövskogen vid Ullvi gård SPRIDNINGSKORRIDORER: Mälarens stränder Köpingsån Valstaån Kölstaån En av värdekärnorna i grönstrukturen är Nyckelberget. 24

25 D E L 2 : B E S K R I V N I N G A V G R Ö N S T R U K T U R E N M I L J Ö M Ä S S I G A V Ä R D E N 3. Miljömässiga värden Klimat och luft Grönområden och vattenmiljöer har en stor positiv påverkan på stadens klimat och luftkvalitet. De kan syresätta och filtrera luften från stoft och gasformiga föroreningar, skapa läverkan, ventilera tätorten, utjämna temperaturskillnader, öka luftfuktighet, samt dämpa regn- och dagvattenavrinningen. Vegetationen motverkar de värmeöar som skapas av stadens hårdgjorda ytor och byggnader och ger ett mer behagligt stadsklimat. Grönytorna verkar som stadens naturliga luftkonditionering. Gröna kilar från landet in mot staden bidrar till en god ventilering. Vegetationen kan även dämpa bullereffekter (på samma sätt som textilier inomhus) och ge visuell avskärmning, t.ex. vid trafikleder. Buller kan upplevas som mindre störande när man inte direkt ser bullerkällan. Vegetationens funktion som biologiska filter för luftföroreningar är beroende av hur den är utformad. Den bör helst vara tät och varierad för att ha god effekt. En gräsmatta längs en väg är ju inte särskilt effektiv medan en alléplantering i kombination med buskage ger bäst resultat. I Köping finns utrymme för att i större utsträckning utnyttja vegetation i vägmiljöer för en bättre luftkvalitet. Grön teknik och miljö Miljösituationen i tätorten kan förbättras genom en välutvecklad grönstruktur. En hög genomsnittlig grönytefaktor (d.v.s. låg andel hårdgjord mark) minskar mängden avrinningsvatten som måste omhändertas och därmed trycket på avloppssystemet och risken för översvämningar. Genom infiltration av dagvatten mot grönytor på platsen blir det i regel också renare än i reningsverk. Biologisk kommunalteknik t.ex. i form av ekologisk dagvattenhantering är inte bara en miljövänlig och en långsiktigt god ekonomisk lösning utan det kan även gynna den biologiska mångfalden och rekreationsvärdet. Genom dagvattendammar skapas nya värdefulla livsmiljöer för ett stort antal arter såsom vattenorganismer, groddjur och fåglar. Dammarna har dessutom ett pedagogiskt värde. Även om biologisk kommunalteknik oftast är mer utrymmeskrävande än konventionella metoder Biologisk kommunalteknik såsom ekologisk dagvattenhantering är inte bara en miljövänlig och långsiktigt god ekonomisk lösning. Det kan även gynna den biologiska mångfalden och rekreationsvärdet. 25