Fiskevårdsplan Linnesjön

Transkript

1 Fiskevårdsplan Linnesjön

2 2 Fiskevårdsplan Linnesjön

3 Uppdragsgivare: Utförare: Projektansvarig: Rapportskrivare: Kvalitetsgranskning: Kontaktperson: Omslag: Illustrationer: Leader Västra Småland Kontaktperson: Sofia Skörde Tel E-post: Huskvarna Ekologi Fredrik Nöbelin Fredrik Nöbelin och Anna Thorstensson Malin Setzer, Länsstyrelsen i Jönköpings län och Örjan Carlström, Vaggeryds kommun. Fredrik Nöbelin Tel E-post. Huskvarna.ekologi@telia.com Förekommande fiskarter i Linnesjön Frida Axell Grafik & illustration 3

4 4 Fiskevårdsplan Linnesjön

5 Innehållsförteckning FÖRORD INLEDNING MATERIAL OCH METODIK LINNESJÖNS FISKEVÅRDSOMRÅDESFÖRENING ÄGOFÖRHÅLLANDEN FÖRENINGENS BILDANDE FÖRENINGENS STYRELSE STADGAR FISKEKORTSFÖRSÄLJNING SERVICE OCH AKTIVITETER SJÖBESKRIVNING VATTENKVALITET STATUSBEDÖMNING NATURVÄRDESBEDÖMNING OMRÅDETS GEOLOGI, NATUR OCH KULTUR FÅGELFAUNA FISKBESTÅNDET ABBORRE MÖRT GÄDDA BRAXEN GÖS LAKE SUTARE SIKLÖJA ÅL ELRITSA ÖRING SIK

6 6. KRÄFTBESTÅNDET LIMNOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR NÄTPROVFISKE NÄTPROVFISKE NÄTPROVFISKEN 2004 OCH ELPROVFISKEN VATTENVÄXTER VÄXTPLANKTON OCH DJURPLANKTON BOTTENFAUNA FISKEVÅRDEN REGLER FÖR FISKETS BEDRIVANDE FISKETILLSYN ANLÄGGANDE AV RISVASAR REDUKTIONSFISKE VEGETATIONSRÖJNING MINKBEKÄMPNING UTSÄTTNINGAR UTFÖRDA AV LINNESJÖNS FVOF ÅLPLAN LAGAN MOTSTÅENDE INTRESSEN OCH PÅVERKAN PÅ SJÖN FÖRSURNING OCH KALKNING REGLERING OCH VANDRINGSHINDER SJÖSÄNKNING MILJÖGIFTER UTSLÄPPSKÄLLOR FÖRORENAD MARK MARKANVÄNDNING VATTENDOMAR OCH BIDRAG FISKET OCH UTTAGET MÅL OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG FÖRVALTNING VATTENKVALITET ÅTGÄRDER FÖR ATT GYNNA FISKBESTÅNDET

7 12.4 UTSÄTTNINGAR AV FISK FISKETILLSYNEN REFERENSER BILAGA 1. DJUPKARTA BILAGA 2. BESLUT OM BILDANDE AV LINNESJÖNS FVOF BILAGA 3. ORDLISTA SJÖTERMER BILAGA 4. ORDLISTA VATTENKEMISKA PARAMETRAR BILAGA 5. EFFEKTER AV MILJÖGIFTER BILAGA 6. ENKÄT RIKTAD TILL FISKERÄTTSÄGARE BILAGA 7. ENKÄT RIKTAD TILL FISKEKORTSKÖPARE BILAGA 8. ÅTERUTSÄTTNING AV FISK BILAGA 9. ETT URVAL TIDNINGSURKLIPP

8 Förord Våren 2012 tog Leader Västra Småland initiativ till att driva ett projekt med målet att utarbeta fiskevårdsplaner för sjöar och vattendrag. Erbjudandet riktades till samtliga fiskevårdsområden inom kommunerna Gislaved, Gnosjö, Värnamo, Vaggeryd och Jönköping. Linnesjöns fiskevårdsområde var en av de aktörer som beslutade att delta i utarbetandet av en fiskevårdsplan. Målet med fiskevårdsplanen är att nå fram till arbetsmetoder som leder till att uttaget av fisk är uthålligt och i längden gynnar alla inblandade parter. Vi vill rikta ett stort tack till alla medlemmar i Linnesjön fiskevårdsområdesförening som bidragit med kunskaper om sjön och fisket, administrerat enkäter till de fiskande och deltagit vid nätprovfisket. Ett stort tack riktas även till Sofia Skörde, projekthandläggare vid Leader Västra Småland, samt Malin Setzer på Länsstyrelsen i Jönköpings län och Örjan Carlström på Vaggeryds kommun som lämnat synpunkter på planen. Färdigställandet av fiskevårdsplanen, inkluderande sammanställning av tillgänglig information, utvärdering av resultat och utarbetande av åtgärdsförslag har gjorts av Anna Thorstensson och Fredrik Nöbelin på Huskvarna Ekologi. Huskvarna Fredrik Nöbelin 8

9 1. Inledning Människor har bott och arbetat i området kring Linnesjön långt tillbaka i tiden. Ett tämligen stort antal lämningar har hittats från en mängd olika tidsepoker och från olika verksamhetsområden. Linnesjön kan antas ha utgjort en betydande tillgång för de som ägde tillgång till fiske i sjön. Gädda och abborre, men även mört och ål var troligen eftertraktade fiskar, både i det egna hushållet och som handelsvara. En mera sentida händelse som dokumenterats, och som väl illustrerar sjöns betydelse, är det utdrag ur Lagmansrättens i Tios-härads lagsaga- protokoll från 25 oktober 1616, som även fått betydelse för det fiskevårdsområde vi ser idag. Dokumentet berör den split som uppstått mellan Peder Börsson till Siörredh, hövitsman över fänikan Smålands knektar, d v s en avdelning fotfolk, och Arfuid i Tofteryd. Spliten dem emellan rörde rätten till fiske i Linnesjön där rätten slutligen gav Arfuid i Tofteryd rätt till visst fiske i Linnesjön. Linnesjön har alla förutsättningar för att vara en god fiskesjö, där mångfalden av biotoper gynnar fiskbeståndet i sjön. I professor Gunnar Beskows Sjöar och vattendrag söder om Dalälven från 1963, nämns Linnesjön som en värdefull fiskesjö. Stora fiskevårdande insatser, först av fiskevårdsföreningen som bildades 1931 och därefter av fiskevårdsområdet, bildat 1975, har banat väg för ett idag gott fiske efter flera arter. Sjön har framöver goda möjligheter att bli en mycket bra sjö ur sportfiskehänseende. Den nu föreliggande fiskevårdsplanen, som utarbetats efter initiativ av Leader Västra Småland, ger förhoppningsvis nya infallsvinklar för den nuvarande fiskevårdsområdesföreningen att arbeta vidare med. Möjligheterna att ytterligare utveckla sjöns fiske synes vara goda, sett ur många perspektiv, både ur fiskevårdande hänseende och ur rekreationssynpunkt. Målet med fiskevårdsplanen är att ge en historisk återblick på föreningen och dess arbete, beskriva sjön och dess närområde samt belysa de nutida förhållandena i sjön. Förvaltningsplanen tar därefter hänsyn till tillgängligt underlag och rekommenderar utifrån detta åtgärder för det fortsatta arbetet i sjön. Förslagen berör alltifrån specifika åtgärder för att skydda vissa arter eller vattenkvaliteten, till att rekommendera biologiska undersökningar och förändringar i förvaltningen. Målet med fiskevårdsplanen är nå fram till arbetsmetoder som leder till att uttaget av fisk är uthålligt och i längden gynnar alla inblandade parter. 9

10 2. Material och metodik Underlaget till fiskevårdsplanen härstammar från en mängd olika källor. Mycket underlag har erhållits från olika myndigheter, såväl muntliga uppgifter som utdrag ur databaser och material i pappersformat, bl. a verksamhetsöversikter, beslut, ansökningshandlingar m.m. De databaser som använts som underlag presenteras nedan i tabell 1. I övrigt har den information som har hittats i föreningsarkivet varit av stor betydelse vid utarbetandet av planen. Tabell 1. Databaser som använts vid genomförandet av planen. Källa Artdatabanken Databasen för sjöprovfiske, NORS Fiskregistret Planktondatabasen Sjöregistret Utsättningsregistret Vattenkemidatabasen VattenInformationsSystem Sverige (VISS) Fornsök Skogens Pärlor Myndighet Artdatabanken, SLU Institutionen för akvatiska resurser, SLU Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Jönköpings län Vattenmyndigheten Riksantikvarieämbetet Skogsstyrelsen Viktiga källor vid genomförandet av föreliggande rapport har varit de uppgifter som fåtts av fiskerättsägarna i fiskevårdsområdet. Fiskerättsägarna har ofta unika kunskaper som inte kan erhållas på annat sätt. Kunskap om Linnesjön har även sökts på annat håll, såväl i litteratur som genom kompletterande kontakter med myndigheter, men även via olika intresseorganisationer. Ofta har eftersöken gjorts för att tydliggöra den information som erhållits på annat sätt. Samtliga illustrationer av fiskar har utförts av Frida Axell Grafik & Illustration. 10

11 3. Linnesjöns fiskevårdsområdesförening 3.1 Ägoförhållanden En fiskerättsutredning rörande rätten till fiske i Linnesjön genomfördes 1973 av Helge Sölscher, före detta överlantmästare. Utredningen slutfördes 5 april 1977 och visade att fisket i Linnesjön, i Lillån ned till Mölnarps gräns samt i tillrinnande vattendrag till Linnesjön, tillkommer Linneryds och Tofteryds by samt de enstaka hemmanen Mölnarp, Sjöeryd, Mörkhult, Starkeryd och Sjöbo. Inom vart och ett av skifteslagen är fisket samfällt för en grupp fastigheter, frånsett Sjöbo 1:1 där inga delningar eller avstyckningar gjorts. Fördelningen av fiskerätten mellan de olika skifteslagen i Linnesjön och övriga vatten framgår av nedanstående tabell 2. Tabell 2. Skifteslagens andel i fvo. Skifteslag Skifteslagets andel (%) Mölnarp 29,6 Linneryds by 3,2 Sjöeryd* 12,0 Sjöbo* 4,4 Tofteryds by* 20,3 Mörkhult 3,9 Starkeryd 26,6 Summa 100 *De enstaka hemmanen Sjöeryd och Sjöbo samt Tofteryds by ingår i Tofteryds skogslag. Efter Sölschers utredning 1973 har inga uppföljningar av fiskerätten gjorts kring Linnesjön, Lillån eller tillflödena till Linnesjön. Känt är dock att delningar och sammanslagningar av fastigheter ägt rum därefter. De fastigheter som redovisas i föreliggande fiskevårdsplan är de som finns upptagna som fiskerättsbärande i Sölschers utredning. Nuvarande ägare till respektive fastighet är i flera fall inte känd varför inga närmare ägaruppgifter anges. Notera att de fastigheter med fiskerätt som ingår i försvarets mark för närvarande är utarrenderade till en jaktklubb, där såväl jakt som fiske inom Linnesjöns fiskevårdsområde ingår. Avtalets struktur och utformning, bl. a om hur många i jaktlaget som får fiska, är okänt. Även Tallnäs stiftelsegård arrenderar ut sitt fiske. Nuvarande arrendator är okänd, liksom avtalets struktur och omfattning. 11

12 Hemmanet Mölnarp Hemmanet Mölnarp är ett enstaka hemman utmed Linnesjöns västra strand från Tofteryds södra sockengräns upp till Linneryds ägor i norr. Till hemmanet hör även en sträcka av Lillån. Inom hemmanet har avsöndringar och delningar medfört att ett tämligen stort antal fiskerättsbärande fastigheter skapats, se tabell 3. Tabell 3. Fastigheter med fiskerätt inom Mölnarps skifteslag. Fastighet Fastighetens andel (%) i Linnesjön i övriga vatten totalt i fvo Mölnarp 1:5 4,60 0 4,60 Mölnarp 1:2 0,80 0,30 1,10 Mölnarp 1:3 1,40 0,30 1,70 Mölnarp 1:4 4,00 0,70 4,70 Mölnarp 1:8 2,70 0 2,70 Mölnarp 1:13 2,80 0,30 3,10 Mölnarp 1:14 2,80 0,30 3,10 Mölnarp 1:15 4,40 0,40 4,80 Mölnarp 1:18 0,40 0 0,40 Mölnarp 1:19 0,40 0 0,40 Mölnarp 1:20 0,40 0 0,40 Mölnarp 1:21 0,20 0 0,20 Mölnarp 1:22 0,40 0 0,40 Mölnarp 1:23 0,20 0 0,20 Mölnarp 1:24 0,20 0 0,20 Mölnarp 1:25 0,20 0 0,20 Mölnarp 1:26 0,40 0 0,40 Mölnarp 1:27 0,20 0 0,20 Mölnarp 1:28 0,20 0 0,20 Mölnarp 1:29 0,20 0 0,20 Mölnarp 1:30 0,40 0 0,40 Summa 27,30 2,30 29,60 12

13 Linneryds by Linneryds by består av de båda hemmanen Linneryds Södergård Nr 1 och Linneryds Norregård Nr 2 i norra delen av Linnesjön. Inom Linneryds by ligger även Bolsbäcken som avvattnar Sjöerydssjön ned till Linnesjön. Tabell 4. Fastigheter med fiskerätt inom Linneryds by skifteslag. Fastighet Fastighetens andel (%) i Linnesjön i övriga vatten totalt i fvo Linneryd Södergård 1:16 0,4 0,05 0,45 Linneryd Södergård 1:18 0,48 0,05 0,53 Linneryd Södergård 1:19 0,03 0 0,03 Linneryd Södergård 1:20 0,48 0,05 0,53 Linneryd Södergård 1:23 0,01 0 0,01 Linneryd Södergård 1:24 0,01 0 0,01 Linneryd Södergård 1:25 0,01 0 0,01 Linneryd Södergård 1:26 0,01 0 0,01 Linneryd Södergård 1:28 0,02 0 0,02 Linneryd Norregård 2:2 0,29 0,03 0,32 Linneryd Norregård 2:3 0,32 0,03 0,35 Linneryd Norregård 2:4 0,19 0,02 0,21 Linneryd Norregård 2:5 0,34 0,03 0,37 Linneryd Norregård 2:6 0,10 0,01 0,11 Linneryd Norregård 2:10 0,04 0,01 0,05 Linneryd Norregård 2:11 0,06 0,01 0,07 Linneryd Norregård 2:12 0,11 0,01 0,12 Summa 2,90 0,30 3,20 13

14 Hemmanet Sjöeryd Hemmanet Sjöeryd har av ålder haft enskilda inägor belägna vid norra stranden av Linnesjön från Linneryds gräns söderut, ungefär till Änggärdsbäcken. Området mellan Sjöeryds och Sjöbo inägor ingick i Tofteryds skogelags område. Till skogelaget hörde vatten i Linnesjön och hela Grosjön liksom fisket i dessa vatten. Vid delningen av Tofteryds skogelag 1779 erhöll Sjöeryd alla skogelagets ägor vid Linnesjön och kring Grosjön. Enligt ett lagmansrättsprotokoll från 1616 behöll Tofteryd dock fiske i både Linnesjön och Grosjön. Sjöeryds fiskerätt omfattar därför det egna fisket, fisket i Grosjön och bäckarna inom hemmanets gränser samt andel i Tofteryds samfällda fiske. Sammantaget har Sjöeryd ca 21 procent i Tofteryds skogelags samfällda fiske. Tabell 5. Fastigheter med fiskerätt inom Sjöeryds skifteslag. Fastighet Fastighetens andel (%) i Linnesjön i övriga vatten totalt i fvo Sjöeryd 1:4 A 1,20 0,30 1,50 Sjöeryd 1:4 B 0,80 0,20 1,00 Sjöeryd 1:4 C 0,40 0,10 0,50 Sjöeryd 1:8 0,20 0,05 0,25 Sjöeryd 1:9 0,20 0,05 0,25 Sjöeryd 1:10 0,60 0,10 0,70 Sjöeryd 1:12 1,2 0,30 1,50 Sjöeryd 1:18 0,80 0,20 1,00 Sjöeryd 1:19 0,35 0,10 0,45 Sjöeryd 1:17 0,10 0 0,10 Sjöeryd 1:33 0,05 0 0,05 Sjöeryd 1:34 0,05 0 0,05 Sjöeryd 1:36 0,60 0 0,60 Sjöeryd 1:38 0,60 0 0,60 Sjöeryd 1:40 0,05 0 0,05 Sjöeryd 1:42 0,10 0 0,10 Sjöeryd 1:44 0,10 0 0,10 Sjöeryd 1:45 2,30 0,90 3,20 Summa 9,70 2,30 12,00 14

15 Hemmanet Sjöbo Det enstaka hemmanet Sjöbo har av ålder haft enskilda inägor norr om Mörkhults ägor, d v s norr om sockengränsen mellan Tofteryd och Hagshult. Liksom vad gäller Sjöeryd hade hemmanet andel i Tofteryds skogelag och andelen blev utbruten vid 1779 års skifte. De utbrutna ägorna låg emellertid inte vid Linnesjön. Sjöbos fiskerätt omfattar därför det egna fisket samt andel i Tofteryds samfällda fiske i Linnesjön. Sammantaget har Sjöbo ca 5,5 procent i Tofteryds skogelags samfällda fiske. Ingen fastighetsbildning har förekommit inom Sjöbo. Fastigheten Sjöbo 1:1 har 4,4 procent av den totala fiskerärren i Linnesjöns fiskevårdsområde. Tofteryds by Tofteryds by hade liksom Sjöeryd och Sjöbo andel i Tofteryds skogelag. Tofteryds by utgörs av de fyra hemmanen Tofteryd Klockaregård, Tofteryd Smedgård, Tofteryd Börjagård och Tofteryd Prästegård. Tofteryds by har ca 73,5 procent av Tofteryds skogelags samfällda fiske. Tabell 6. Fastigheter med fiskerätt inom Tofteryds by skifteslag. Fastighet Fastighetens andel (%) i Linnesjön i övriga vatten totalt i fvo Tofteryd Klockaregård 1: ,90 Tofteryd Klockaregård 1: ,50 Tofteryd Klockaregård 1: ,50 Tofteryd Smedgård 2: ,90 Tofteryd Smedgård 2: ,10 Tofteryd Smedgård 2: ,70 Tofteryd Börjagård 3: ,90 Tofteryd Prästegård 4: ,80 Summa ,30 15

16 Hemmanet Mörkhult Hemmanet Mörkhult har enskilda ägor invid Linnesjöns strand omedelbart söder om hemmanet Sjöbos ägor. Hemmanet hade andel i Starkeryds skifteslags utmark, men blev utbruten vid en delning Fisket inom skogelagets vattenområde tillföll i sin helhet Starkeryd nr 1. Tabell 7. Fastigheter med fiskerätt inom Sjöeryds skifteslag. Fastighet Fastighetens andel (%) i Linnesjön i övriga vatten totalt i fvo Mörkhult 1: ,30 Mörkhult 1: ,80 Mörkhult 1: ,80 Summa - - 3,90 Hemmanet Starkeryd Hemmanet Starkeryd har av ålder haft enskilda inägor Linnesjöns södra strand. Vid 1794 års skogelagsdelning erhöll Starkeryd utmark vid Linnesjön samt fisket utanför denna. Till Starkeryd hör strandägor från Mörkhult i nordost till gränsen mot Mölnarp. Tabell 8. Fastigheter med fiskerätt inom Sjöeryds skifteslag. Fastighet Fastighetens andel (%) i Linnesjön i övriga vatten totalt i fvo Starkeryd 1: ,3 Starkeryd 1: ,9 Starkeryd 1: ,3 Starkeryd 1: ,7 Starkeryd 1: ,7 Starkeryd 1: ,3 Starkeryd 1: ,7 Starkeryd 1: ,7 Summa ,6 16

17 3.2 Föreningens bildande Fiskerättsägarna i Linnesjön bildade, som en av de första i Jönköpings län, en fiskevårdsförening Syftet med fiskevårdsföreningen var att tillvarata fiskevattenägarnas intressen i frågor som berörde fisket, företa lämpliga fiskevårdande åtgärder samt vidta lämpliga åtgärder mot tjuvfiske. Fiskekort för allmänheten började säljas omedelbart i samband med fiskevårdsföreningens bildande. Före bildandet av fiskevårdsföreningen bedrevs fisket i sjön, av allt att döma, som samfällt fiske inom respektive skifteslag. I början av 1970-talet togs initiativ till bildande av fiskevårdsområde av fiskerikonsulenten Birger Ahlmér. Enligt fiskerättsägarna drev myndigheterna linjen att Linnesjön skulle tvångsförvaltas om ett fiskevårdsområde inte bildades frivilligt. Inför den möjliga utvecklingen valde fiskerättsägarna att bilda en fiskevårdsområdesförening Som ett led i bildandet av fiskevårdsområdet beställde Linnesjöns fiskevårdsförening en fiskerättsutredning av Helge Sölscher 23 februari En ansökan om bildande av fiskevårdsområde skickades till Länsstyrelsen 31 oktober Beslut om bildande av fiskevårdsområde togs av Länsstyrelsen 30 maj 1975 (Dnr ). Fiskevårdsområdet omfattar enligt beslutet allt fiske inom Linnesjön samt i den därifrån rinnande Lillån med till- och avflöden inom ursprungliga skifteslagen till den del den är belägen inom hemmanet Mölnarps gränser och i tillrinnande vattendrag inom Linneryds, Sjöeryds och övriga skifteslags gränser i Tofteryds och Hagshults socknar. Påföljande år, 10 februari 1976, medgav Fiskeristyrelsen statsbidrag för bildandet av fiskevårdsområdet med sammanlagt kronor. Kartan på följande sida visar den ungefärliga omfattningen av området. Observera att närmare studier av fiskevårdsområdets gränser bör göras av fiskevårdsområdesföreningen. 17

18 Figur 1. Linnesjöns fiskevårdsområde. Markerade vattendragssträckor bedöms, med viss reservation, ingå i fiskevårdsområdet. 18

19 3.3 Föreningens styrelse I enlighet med föreningens stadgar, 15, skall styrelsen bestå av fem personer samt två personliga suppleanter. Styrelseledamöter väljs på två år frånsett att tre ledamöter vid första valet 1975 valdes på ett år. Ordföranden utses i samband med fiskestämman medan vice ordförande, sekreterare och kassaförvaltare utses inom styrelsen. Enligt 17 är styrelsen beslutsför med tre ledamöter. Vid lika röster äger ordföranden utslagsröst. Vid varje årsstämma utses två revisorer samt en revisorssuppleant, i enlighet med stadgans 20. Tabell 9. Styrelsen i Linnesjöns fiskevårdsområde. Befattning Namn Adress Telefon Ordförande Bernt Emanuelsson Starkeryd Vice ordförande Gill Ekström Tegnérgatan Sekreterare Carl Ewert Wiss Sjöbo Sjöängen Kassaförvaltare Ingvar Emanuelsson Sjökulla Starkeryd Ledamot Gunnar Johansson Styrelsesuppleant Roland Karlsson Starkeryd Trähult Styrelsesuppleant Lars Svensson Mölnarp 3B Styrelsesuppleant Per Arne Andreasson Mölnarp Revisor Börje Claesson Starkeryd Aspängen Revisor Björn Jonsson Tofteryd Klockaregården Revisorssuppleant Paul Axelsson Brunnsgatan

20 3.4 Stadgar 1. Linnesjöns fiskevårdsområde omfattar allt fiske inom Linnesjön samt i den därifrån rinnande Lillån med till- och avflöden inom ursprungliga skifteslagen till den del den är belägen inom hemmanet Mölnarps gränser och i tillrinnande vattendrag inom Linneryds, Sjöeryds och övriga skifteslags gränser. Fiskevårdsområdet utgör en sammanslutning av samtliga ägare av fiske ävensom övriga i 2 och 3 lagen om fiskevårdsområden omnämnda fiskerättshavare i ovannämnda vatten. Fiskevårdsområdets ändamål är att främja och ordna fisket i nämnda vatten samt att upplåta fiske genom försäljning av fiskekort till allmänheten. Tid (7 LOFO) 2. Fiskevårdsområdet är bildat för en tid av tio år räknat från och med den 1 juni Denna tid kommer automatiskt att förlängas med tio år i sänder, om icke senast sex månader före den löpande giltighetstidens utgång, d v s närmast den 30 nov 1984, delägare, som företräder minst en fjärdedel av det sammanlagda delaktighetstalet, hos länsstyrelsen skriftligen anmäler att förlängning ej önskas. Delaktighet (8 LOFO) 3. Den delaktighet i fiskevårdsområdet, som tillkommer däri ingående fastigheter, framgår av bifogad förteckning bilaga 1 till dessa stadgar. Det åligger fiskevårdsområdets styrelse att hålla förteckningen aktuell. Delägarnas eget fiskande 4. Delägare behåller sin rätt att bedriva fiske inom de vatten, där han äger sin fiskerätt, samt erhåller kostnadsfritt fiskekort med rätt att bedriva fiske för husbehov inom allt tillhörigt vatten, men är underkastad de av fiskevården betingade bestämmelser, som på ordinarie fiskestämma beslutas i avseende å redskap (beskaffenhet, antal), fisketider och dylikt. Upplåtelse (10 och 11 LOFO) 5. Upplåtelse av fiske skall inom allt fiskevårdsområdets vatten ske genom försäljning av fiskekort. De närmre villkoren för denna försäljning bestäms årligen å ordinarie fiskestämma. 20

21 Tillskott (12 och 14 LOFO) 6. Utöver då så enligt 14 st 2 i LOFO erfordras för betalning av klar och förfallen gäld kan delägarna åläggas lämna tillskott till fiskevårdsområdets verksamhet med ett sammanlagt belopp av högst 1000 kr årligen. Beloppet skall fördelas mellan delägarna efter vars och ens delaktighet. Överskott (13 LOFO) 7. Fiskevårdsområdets årliga behållna avkastning skall, om denna icke överstiger 5000 kr, oavkortat gå till främjande av fiskevården och därmed jämförliga åtgärder. Om angiven summa överstiges, skall av den överskjutande behållningen minst hälften fördelas mellan delägarna efter vars och ens delaktighet. Sådan utdelning sker vid tidpunkt som fiskestämman beslutat, dock minst vart tredje år. Räkenskapsår 8. Fiskevårdsområdets räkenskaper skall årligen avslutas per den 31 december. Fiskestämma 9. Ordinarie fiskestämma hålles årligen å tid och plats som styrelsen bestämmer, dock senast den 1 april. Eljest skall fiskestämma hållas då styrelsen finner anledning därtill eller då minst 30 delägare till styrelsen inger skriftlig framställning därom med angivande av det ärende som skall behandlas. 10. Kallelse till fiskestämma skall minst 14 dagar i förväg kungöras i den eller de ortstidningar, som bestämmes av styrelsen. 11. Vid ordinarie fiskestämma skall förekomma 1) Anteckning av närvarande 2) Fastställande av dagordning 3) Val av ordförande för fiskestämman 4) Val av sekreterare för stämman 5) Val av justeringsmän för stämman 6) Fråga om kallelse till stämman behörigen skett 7) Styrelsen berättelse över det gångna verksamhetsårets förvaltning 8) Revisorernas berättelse 21

22 9) Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen 10) Fråga om arvoden 11) Fråga om användande av uppkommen vinst eller täckande av förlust 12) Fråga om tillskott för annat ändamål än täckande av förlust 13) Val av styrelse 14) Val av revisorer 15) Fråga om upplåtelse av fiske samt villkoren därför 16) Fråga om huru fisket eljest skall nyttjas under kommande verksamhetsår 17) Övriga av styrelsen väckta frågor 18) Av föreningsmedlemmar väckta frågor 12. Av föreningsmedlemmar väckta frågor skall, för att kunna upptas till behandling, vara styrelsens ordförande tillhanda senast fyra dagar före fiskestämman. 13. Å fiskestämma skall, om inte annat med stöd av bestämmelsen nedan beslutas, varje delägare äga en röst. Den mening skall gälla, varom de flesta röstande är ense. Vid lika röstetal skall lottning ske. Om så före omröstningen av någon delägare yrkas, skall dock röstning ske efter delaktighet vid beslut, som reglerar i vilken omfattning delägarna skall få utöva sin fiskerätt enligt 4, samt vid beslut om fördelning av överskott enligt 7. Vid röstning efter delaktighet får icke någon rösta för mer än en femtedel av de sammanlagda vid fiskestämman företrädda delaktighetstalen. 14. Fiskestämmas beslut om delägarnas rätt att nyttja fisket skall senast inom 30 dagar efter beslutets fattande kungöras för delägarna med tillkännagivanden i den eller de ortstidningar, som styrelsen beslutar. Styrelse (25-28 LOFO) 15. Styrelsen skall bestå av 5 personer, av vilka en å fiskestämman utses till ordförande. För styrelseledamöterna utses personliga suppleanter. Styrelseledamöter och suppleanter väljs för två år, dock att tre ledamöter första gången väljs för ett år. Styrelsen utser inom sig vice ordförande, sekreterare och kassaförvaltare. 16. Styrelsen har sitt säte i Skillingaryd. 22

23 17. Till styrelsens sammanträden skall kallas samtliga ledamöter samt suppleanter i mån av behov. Styrelsen är beslutsför med tre ledamöter. Som styrelsens beslut gäller den mening flertalet omfattar. Vid lika röster äger ordföranden utslagsröst. 18. Fiskevårdsområdets firma tecknas av ordföranden, vice ordföranden eller kassaförvaltaren var för sig. 19. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll. Revision 20. För granskning av styrelsens förvaltning och fiskevårdsområdets räkenskaper skall på ordinarie fiskestämma för tiden till nästa ordinarie stämma utses två revisorer och 1 revisorssuppleant. 21. Det gångna verksamhetsårets förvaltningsberättelse samt avslutade räkenskaper skall överlämnas till revisorerna senast den 1 februari. Revisionsberättelse skall hållas tillgänglig för delägarna senast den 1 mars. Revisorerna skall alltid äga taga del av protokoll, räkenskaper och fiskevårdsområdets övriga handlingar. Upplösning (7, 23 och 24 LOFO) 22. Sedan beslut att fiskevårdsområde skall upphöra eller upplösas vunnit laga kraft och all känd gäld blivit gulden, skall fiskevårdsområdets tillgångar fördelas mellan delägarna efter delaktighet. 23

24 3.5 Fiskekortsförsäljning Fiskekort har sålts till allmänheten sedan fiskevårdsföreningen bildades Fiskekort säljs idag främst av fiskerättsägare, men även av Turistbyrån i Skillingaryd samt av OKQ8- macken i Skillingaryd. Fiskekortsförsäljarna erhåller ingen ersättning från fiskekortsintäkterna, med undantag av Turistbyrån som får 10 procent. De fiskekort som säljs för närvarande samt gällande fiskekortspriser presenteras i tabell 11 nedan. Tabell 10. Försäljare av fiskekort. Namn Adress Telefon Turistbyrån Artillerigatan OKQ8 Storgatan Fredrik Claesson Starkeryd Sjövik Ingvar Emanuelsson Sjökulla Starkeryd Lars Svensson Mölnarp 3B Roland Karlsson Starkeryd Trähult Thomas Karlsson Sjöeryd Stiftelsegården Tallnäs Tallnäs Tabell 11. Typer av fiskekort. Typ av fiskekort Pris (kr) Årskort 150 Veckokort 50 Dygnskort Service och aktiviteter Linnesjöns fiskevårdsområdesförening har två båtar till uthyrning. Kostnaden för båthyra uppgår till 20 kronor. Båtramp saknas för närvarande, men Vaggeryds kommun kommer att anlägga en ramp vid badplatsen i norra delen av Linnesjön. Linnesjöns fiskevårdsområdesförening anordnar varje år en fisketävling för medlemmar i föreningen. 24

25 4. Sjöbeskrivning Linnesjön är en humös, mesotrof sjö belägen i Vaggeryds kommun. Sjön ligger drygt 1,5 kilometer västsydväst om det mindre samhället Tofteryd och cirka 6 kilometer sydost om Skillingaryds tätort. Linnesjön ingår i Lagans vattensystem och avvattnas mot Lagan via Lillån. Tillflödena till sjön består av ett flertal mindre bäckar. I den norra delen mynnar Bolsbäcken, i den nordöstra delen Änggärdsbäcken och i den östra delen Silverbäcken. Bolsbäcken avvattnar Sjöerydssjön och Silverbäcken den lilla sjön Grosjön. Övriga bäckar är mycket små och mynnar främst i södra Linnesjön. Lillån rinner västerut från Linnesjön till Lagan och har en sträcka på cirka 1,4 kilmeter, i skogsmark, ingående i fiskevårdsområdet. Norrifrån ansluter den relativt stora och ansenligt meandrande Movadsbäcken, vilken ingår med cirka två kilmeter i fiskevårdsområdet. En betydligt mindre och rakare bäck ansluter norrifrån till Movadsbäcken. Linnesjön utsträcker sig cirka 4,2 kilometer i nord-sydlig riktning och mellan 250 meter och 1,2 kilometer i väst-östlig riktning. I sjöns södra halva finns tre öar, Lövön, Holmen och Törnahall. Linnesjön är uppdelad i ett grundare område i söder, ett centralt djupparti och en nordlig bassäng med en mindre djuphåla. Djupbranter finns framförallt längs östra stranden, där branten går nära land i den nordliga delen av sjön, men följer därefter ön Holmen tills branten når Näsudden. Branter finns även längs västra sidan, i synnerhet i sundet mellan den nordliga bassängen och en bit ner i den centrala delen av sjön. Bottnen består i norra delen av sjön till stor del av mjukbotten, även om östra stranden med dess djupbrant består av fastare material. I den centrala delen av sjön utgörs området öster om Holmen till stor del av mjukbotten och sand, medan övriga delar tycks ha en mera skiftande karaktär. Utefter de mestadels sandiga och steniga stränderna växer glesa och lågvuxna bestånd av säv eller vass. Östra sidan domineras av lite karga stränder med större inslag av hällar än i övrigt, och med färre vassar. Linnesjöns omgivningar domineras av blandskog med relativt stora inslag av åker- och tomtmark. Bitvis påträffas även våtmark. Tillrinningsområdet är 38,4 km² stort och består främst av skogsmark samt en relativt stor andel myr- och odlingsmark. Vattentillförseln till nämnda bäckar kommer från varierande marker. Den relativt långa Bolsbäcken avvattnar nästan enbart våtmarker (och därtill Sjöerydsgölen). Änggärdsbäcken, även den en längre bäck, passerar i sin södra del några åkrar men i övrigt endast skogs- och våtmarker. Silverbäckens lopp går delvis nära jordbruksmark, men sträckan som avvattnar Grosjön går genom skog- och myrmark. De tillrinnande bäckarna i södra delarna har stor andel åkermark i sina omgivningar. Strandskog förekommer utbrett och består av ett buskskikt med vide och björk samt ett trädskikt med unga exemplar av björk och/eller klibbal, ibland även med tall. Strandpartier med våtmark förekommer i den östra delen nedanför Södra Grohult och 25

26 vid Mörkhultaviken, samt vid sjöutloppet i Lillån. I sjön förekommer förutom övervattensvegetation även kort- och långskottsvegetation samt flytbladsvegetation. Sjön har en hög biologisk funktion och innehar även rariteter bland fiskarterna. På östra sidan är stränderna låglänta och erbjuder ett flertal badstränder, bl. a den kommunala badplatsen vid Tallnäs som är mycket välbesökt sommartid. Fisket i sjön är ytterligare en attraktion som förstärker områdets höga värde för det rörliga friluftslivet. Tabell 12. Sjödata för Linnesjön. Huvudavrinningsområde 098 Lagan Delavrinningsområde 12 2 Lillån Topografisk karta 6ESV Sjökoordinater (x-y) Höjd över havet (m) 175,2 Avrinningsområdets storlek (km 2 ) 38,4 Sjöstorlek (ha) 296 Sjövolym (miljoner m 3 ) 14,9 Sjöns medeldjup (m) 5,1 Sjöns maxdjup (m) 14,8 Teoretisk omsättningstid (år) 1,04 Flikighetstal 2,3 26

27 4.1 Vattenkvalitet Surhet ph-värdet i Linnesjön har aldrig understigit Länsstyrelsens ph-mål på 6. Låga alkalinitetsvärden uppmättes vid några tillfällen mellan , men mätningar mellan har visat på jämn alkalinitet mellan 0,15 och 0,20, förutom något värde kring 0,10. I nedanstående diagram redovisas resultatet av den vattenprovtagning som gjorts i Linnesjön mellan 1971 och Utöver de nedan redovisade värdena gjordes två mätningar av ph 1935 som visade på 6,9 respektive 6,8. Figur 2. ph och alkalinitet i Linnesjön mellan 1971 och Näringshalt Produktionen i sjöar styrs av näringsämnena fosfor och kväve. Vanligen är fosfor begränsande för primärproduktionen i sjöar eftersom tillgången till fosfor vanligen understiger produktionens behov av kväve. Fosfor och kväve tillförs sjöar från t ex jordbruk och punktkällor såsom reningsverk eller enskilda avlopp. En ökande näringsstatus i sjön gynnar inledningsvis den totala produktionen i sjön men riskerar vid en viss punkt att påverka fiskbeståndet i en riktning mot en större andel karpfisk. Mätningar av fosfor och kväve har inte gjorts kontinuerligt i Linnesjön. Flera av de mätningar som har gjorts genomfördes dessutom vår eller höst och redovisas därför inte i figur 3. De gränsvärden som anges i Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och 27

28 vattendrag visas i tabell 13 och 14. Halterna av både kväve och fosfor har varierat mellan provtagningstillfällena. Flertalet av kvävemätningarna visar hög halt men i ett fall 1972 låg kvävehalten på gränsen mellan hög och mycket hög halt. Fosformätningarna visade vid några tillfällen mellan 1988 och 1990 på hög eller mycket hög halt. Flertalet övriga mätningar har påvisat måttligt hög halt. Figur 3. Totalkväve och totalfosfor i Linnesjön mellan 1971 och Tabell 13. Tillstånd, totalfosforhalt i sjöar, anges i µg/l Klass Benämning Halt maj-okt Halt augusti 1 Låga halter 12,5 12,5 2 Måttligt höga halter 12, , Höga halter Mycket höga halter Extremt hög halt >100 Ej definierat 28

29 Tabell 14. Tillstånd, totalkvävehalt i sjöar, anges i ug/l Klass Benämning Halt maj-okt 1 Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt hög halt >5000 Ljusförhållanden Siktdjupet är ett mått på hur långt ner solljuset når i vattenmassan och beror av vattnets färgtal och grumlighet. Siktdjupet har så vitt känt endast mätts vid ett fåtal tillfällen och det är svårt att dra några slutsatser av resultaten. Mätningar gjordes några gånger vid vattenprovtagningar mellan 1971 och 2011 samt vid de provfisken som utfördes 1994, 2004 och Dessutom gjordes två mätningar av siktdjupet De flesta mätningar visar ett siktdjup på mellan två till tre meter, men vid provfiskena 2004 och 2012 uppmättes 1,4 respektive 1,6 meters siktdjup. De uppmätta siktdjupen 1935 var 4,4 respektive 4,6 meter. De gränsvärden som anges i Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag visas i tabell 15 nedan. Tabell 15. Tillstånd, siktdjup i sjöar, anges i m) Klass Benämning Djup 1 Mycket stort siktdjup 8 2 Stort siktdjup Måttligt siktdjup 2,5-5 4 Litet siktdjup 1-2,5 5 Mycket litet siktdjup < 1 29

30 Färgtal Färghalten används i första hand som ett mått på humushalten i en sjö, men även järnoch manganföreningar ger vatten en brun färg (Bydén et al). Regelbundna mätningar av färghalten har gjorts i stort sett varje år sedan Tidpunkten har varierat, men flertalet mätningar har skett vår och höst. Vid enstaka tillfällen har färghalten mätts även sommartid, men dessa redovisas inte här. Färghalten har ökat markant, i synnerhet sedan mitten av 2000-talet. Två mätningar 1935 visade på 8 respektive 11 mg Pt/l, d v s obetydligt eller svagt färgat vatten. Vid flera mätningar under senare år har färghalten överstigit 100 mg Pt/l. Enligt Bedömningsgrunder för Miljökvalitet, Sjöar och vattendrag, innebär detta ett starkt färgat vatten. Tabell 16. Tillstånd, vattenfärg, anges i mgpt/l Klass Benämning Färgtal (mg Pt/l) 1 Ej eller obetydligt färgat vatten 10 2 Svagt färgat vatten Måttligt färgat vatten Betydligt färgat vatten Starkt färgat vatten > 100 Figur 4. Färghalt i Linnesjön mellan 1985 och

31 Syrehalt Syrebrist under temperatursprångskiktet är ingen ovanlig företeelse i sjöar, särskilt under sensommaren. I djupa näringsfattiga sjöar är risken för syrebrist liten, men i takt med att mängden organiskt material som ska brytas ned ökar, stiger risken för syrebrist. Linnesjöns näringshalt möjliggör en tämligen hög primärproduktion och i kombination med en ökad tillförsel av humus och ett medelmåttigt djup, ökar risken för syrebrist sommartid. I Linnesjön är i synnerhet siklöjan och laken beroende av att syrebrist inte uppstår i sjöns djupvatten. Båda arterna vistas under sommaren företrädesvis i det kallare vattnet under temperatursprångskiktet. Ett riktvärde på 2 mg O 2 /l (syre per liter) vatten anges ofta som gräns för många arter, men Stellan Hamrin (1979) har visat att siklöjor kan tåla lägre syrehalt, t ex återfanns siklöja i Ivösjön ned till 1,3 mg O 2 /l. Noterbart är att denna syrehalt troligen tangerade fiskens letala (dödliga) nivå. Lakens letala nivå är okänd och 2 mg O 2 /l vatten får anses utgöra ett lämpligt riktvärde för arten. Mindre lakar kan sommartid återfinnas i såväl sjöarnas strandzoner som i vattendrag vilket visar på en tämligen hög temperaturtolerans. Siklöjan påverkas emellertid negativt av höga temperaturer och redan vattentemperaturer på C kan medföra en påtagligt ökad dödlighet. Flykt undan syrebrist under temperatursprångskiktet kan därför leda till att dödligheten ökar på grund av för hög vattentemperatur. En ansamling av fisk i sjöns ytvatten ökar dessutom predationstrycket. I samband med provfiskena 1994, 2004 och 2012 gjordes syremätningar i Linnesjön. Samtliga mätningar visade låg syrehalt på djup understigande cirka 9-10 meter. 4.2 Statusbedömning EU s ramdirektiv för vatten infördes 2004 i svensk lagstiftning vilket ledde till ett bildande av Vattenmyndigheten. Ramdirektivets mål är att alla vatten skall ha en god status och vattenkvaliteten inte försämras. Syftet med ramdirektivet är att uppnå ett långsiktigt och hållbart utnyttjande av vattenresurserna. Målet är att god vattenstatus, ur både ekologiskt och kemiskt perspektiv, skall uppnås till år Tekniska och ekonomiska svårigheter kan dock medföra att slutåret för god status kan förskjutas, dock senast till år 2027 ( Vattenmyndigheterna samlar tillgänglig information om vattenförekomster i Sverige och gör utifrån dessa data en bedömning av vattnets ekologiska och kemiska status. 31

32 Ekologisk status Enligt VISS (VattenInformationsSystem Sverige) har Linnesjöns ekologiska status bedömts som god av Vattenmyndigheten. Avgörande för bedömningen av den ekologiska statusen är undersökningar av bottenlevande smådjur och av fisksamhället. Inga ytterligare klassningar av biologiska parametrar har gjorts. Bedömningen har stärkts av mätningar av näringsämnet fosfor samt försurning som visar god status. Ur hydromorfologisk synvinkel görs bedömningen att påverkansgraden är liten eftersom sjöns vattennivå och utlopp i stort sett inte är påverkade av människan. Kemisk status I bedömningen av kemisk status exkluderas kvicksilver eftersom inga förändringar kan förväntas inom en snar framtid. Kvicksilver överstiger idag gränsvärdet i alla ytvattenförekomster. Effekter av kvicksilver, se Bilaga 6. Förutom kvicksilver finns inga miljögifter som bedöms påverka vattenförekomsten negativt. 4.3 Naturvärdesbedömning En naturvärdesbedömning av Lillån har genomförts av Länsstyrelsen i Jönköpings län. Naturvärdesbedömningen belyser vattendragets naturlighet, artförekomsten samt rariteter i eller i anslutning till vattendraget. För varje parameter beräknas ett medelvärde utifrån olika bedömningsgrunder. I naturvärdesbedömningen belyses även övriga positiva och negativa förhållanden samt försurning och nyckelbiotoper översiktligt. Naturvärdet i Lillån bedöms utifrån åns naturlighet, baserad på biotopkarteringen av Lillån 2004 (se parametrar tabell 17 nedan), samt artrikedomen i ån, baserad på bottenfaunaundersökningar och elprovfisken. Information om rariteter, inom grupperna växter, ryggradslösa djur, fisk, fågel samt amfibier och däggdjur, saknas. Noterbart är att en av fiskarterna som hittades vid elfiske var lake, som numera är upptagen inom hotkategori NT (Nära hotad) på svenska rödlistan. Vid utarbetandet av naturvärdesbedömningen fanns laken inte upptagen på listan. Medelvärdet på naturligheten, d v s medel på klassningen, uppgår till 3,3. Medelvärdet på artrikedomen uppgår till 3,5. Sammantaget bedöms Lillån ha ett måttligt naturvärde. 32

33 Tabell 17. Naturlighet, ingående parametrar och klassning Kriterium Klass Kommentar Bestående ingrepp 2 Ingrepp har förändrat 47 % av objektets längd Påverkan på flödet 3 Damm i Möllefors. Reglering okänd. Markanvändningsintensitet 4 17 % av längden utgörs av åker/hygge/anlagda ytor. Vattenkvalitet 5 Alkalinitet klass 1 enligt Bedömningsgrunderna Förändringar i biologi 4 Flodkräftan utslagen. Bottenfauna avvikelse kl 2 BG. Fragmentering 2 42 %. Möllefors utgör ett definitivt vandringshinder. Tabell 18. Artrikedom, ingående parametrar och klassning Artrikedom Artantal Klass Artantal riksinv. Klass Kommentar Makrofyter Ingen inventering genomförd Bottenfauna Fisk Gädda, lake 4.4 Områdets geologi, natur och kultur Geologi Morfologiskt sett är Linnesjön belägen strax söder om sydsvenska höglandet och inom Vaggerydssyenitens utbredningsområde. Vaggerydssyenit är en magmatisk bergart som beräknas vara cirka 1,2 miljarder år gammal. Den är huvudsaligen uppbyggd av mineralerna kalifältspat samt svart och ljus glimmer såsom biotit, hornblände och muskovit. Kvarts saknas dock i princip helt och därav är den mycket lättvittrad. Denna typ av berggrund är något basisk och har viss positiv påverkan på marken. Nyckelbiotoper En stor del av naturen i Linnesjöns närmiljö utgörs av skogsmark med inslag av hagmarker. Den huvudsakliga vegetationen består av gran och tall med inslag av lövskog, framförallt i hagmarker och vid stränder (se även sjöbeskrivning). Mellan Sjöbo och Södra Grohult, cirka 100 meter öster om Linnesjöns stränder, finns en s.k. nyckelbiotop. Nyckelbiotoper utgör speciellt värdefulla naturmiljöer där det kan förväntas förekomma rödlistade arter. Sådana arter är i olika grad hotade, från missgynnade till nationellt utdöda. ArtDatabanken har Naturvårdsverkets uppdrag att ta fram Sveriges rödlista (förteckning). Kunskapen till dags dato om var i skogslandskapet 33

34 det finns nyckelbiotoper har inhämtats genom landsvida inventeringar, med Skogsstyrelsen som ansvarig myndighet. Fältmetoden har varit gemensam och alla områden har bedömts, avgränsats och beskrivits i fält. Begreppet nyckelbiotop saknar juridisk status och medför därmed inget skydd mot avverkningar. Markägare är dock skyldiga att samråda med Skogsstyrelsen om åtgärder som förändrar naturmiljön i en nyckelbiotop. Några har fått ett permanent skydd med statliga medel, i form av biotopskydd eller naturreservat. Den aktuella nyckelbiotopen inventerades 1997 och beskrivs som källpåverkad mark på en yta av 0,4 hektar. Området hyser trädslagen klibbal, glasbjörk och gran. Värdefulla karaktärer eller element utgör bl. a riklig förekomst av grova träd och ormbunkar, allmän förekomst av gamla träd, inslag av högstubbar och lövträdssocklar, flertalet källor och naturvårdsintressant kärlväxtflora. Öppet odlingslandskap I en kommun med övervägande skogsmark vill Vaggeryds kommun värna om sammanhållna områden med jordbruksmark. Det innebär en strävan mot att arealen betesmarker och åkermarker inte ska minska, samt att den biologiska mångfalden och kulturspåren i dessa marker bevaras. Utmed vägarna mellan Hagshult och Tofteryd finns exempel på de natur- och kulturvärden som hör till det öppna odlingslandskapet. Landskapstypen utgör mycket av Linnesjöns södra och östra omgivningar. Här följer vägarna sina gamla sträckningar och här finns äldre välbevarade hus som ligger naturligt i landskapet, omgivna av ängar och åkrar. Förutom att markerna har ett kulturhistoriskt värde är de estetiskt tilltalande och utgör en viktig livsmiljö för djur och växter. Av dessa skäl föreslår Vaggeryds kommun att hänsyn skall tas till områdets öppna odlingslandskap, vilket dock inte utesluter exempelvis ny bebyggelse. Till äldre tiders öppna odlingslandskap hör också de marker som var föremål för den landsomfattande Ängs- och hagmarksinventeringen, påbörjad I sammanställningarna från inventeringen omnämns ett objekt i Mölnarps jordbruksmarker, i den nordvästra delen av Linnesjön. Objektet beskrivs som en blandlövhage med hög naturvärdeklass (två av fyra). Ängs- och hagmarksinventeringen pågick i Jönköpings kommun under åren 1989 och 1990 varför markens status i nuläget är oviss. Skyddade områden Bevarandevärda natur- och kulturområden kan skyddas på en mängd olika sätt, med varierande skyddsstatus. Riksintressen, nationalparker, naturreservat, Natura områden, fågelskyddsområden, biotopskyddsområden, naturminnen och strandskydd är alla exempel på olika typer av lagstadgat skydd. Linnesjön omfattas av strandskydd och ett naturminne. 34

35 Strandskydd Laga bestämmelser om strandskydd finner man i Miljöbalkens sjunde kapitel, paragraferna Strandskydd råder generellt vid hav, sjöar och vattendrag och innebär att det är förbjudet att genomföra en rad olika åtgärder inom den skyddade zonen. Syftet är att långsiktigt trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtliv. Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt vattenstånd och får utvidgas till högst 300 meter. För att bevilja dispens eller upphäva strandskyddet krävs särskilda skäl. Vad som är särskilda skäl regleras i miljöbalken (7 kap 18 c ). Under alla omständigheter måste man dock lämna en fri passage som är minst några tiotal meter bred. Runt Linnesjön gäller 100 meter strandskydd. I dagsläget ligger åtminstone cirka 50 fritidshus inom dessa 100 meter. För kommunerna finns numera möjlighet att påvisa områden där man kan tänka sig lättnader i strandskyddet för att gynna landsbygdsutvecklingen, s.k. LIS-områden (Landsbygdsutveckling i strandnära läge). Enligt miljöbalken (7 kap 18 d ) får andra skäl till dispens anges för dessa områden. Förutom krav enligt Miljöbalken ska de utpekade LIS-områdena uppfylla krav från Plan- och bygglagen. För LIS-områden i Vaggeryds kommun ska enligt 2012 års föreslagna översiktplan, i övrigt särskilda regler gälla kring t ex utformning av bebyggelse, vatten- och avloppsfrågor och områden som är särskilt intressanta för naturvård och kulturminnesvård. LIS-områdena är inte undantagna strandskyddet utan det som tillåts är att bebyggelse (bostäder, verksamheter, anläggningar m.m.) kan få komma närmre vattnet än 100 meter. Kring Linnesjön har Vaggeryds kommun föreslagit tre områden för Landsbygdsutveckling i strandnära läge. Områdena utgörs av den nordöstra, den södra och den västra delen undantaget Näset. Syftet är att möjliggöra för byggandet av nya bostäder där det redan idag finns bebyggelse. Tanken är också att det skall vara möjligt att komplettera befintlig bebyggelse och att skapa permanentbostäder av fritidsbebyggelse. Runt Tofthagaskolan och Stiftsgården Tallnäs, i den nordöstra delen av sjön, vill kommunen att dessa skall kunna utvecklas och inte inskränkas av strandskydd om verksamheterna får ändrade förutsättningar. Naturminne Naturminnen är skyddade enligt Miljöbalkens sjunde kapitel, paragraferna 5-8 och 10. Ett naturminne är ett särpräglat naturobjekt som är skyddat på liknande sätt som naturreservat. Objekten utpekas av länsstyrelsen eller kommunen och får omfatta även det område på marken som krävs, för ett fullgott skydd. Vanligtvis utgörs naturminnen av gamla ekar eller flyttblock. I Linnesjöns sydvästra del utgör den lilla ön Törnahall naturminne (se även Fornlämningar ). På ön finns en häll/ett block med en inskription på som förmodligen utgör ett gammalt gränsmärke. 35

36 Fornlämningar Området kring Linnesjön har anor från 1200-talet men fynd tyder på att det varit befolkat redan under förhistorisk tid. Runt sjön finns en mängd fornlämningar, bland annat boplatser och lämningar efter skogsbruk och metallframställning. Begränsat till närmiljön inom 100 meter från strandlinjen finns så mycket som tio forn- och kulturlämningar, samtliga registrerade hos Riksantikvarieämbetet (RAÄ). Följande uppgifter är hämtade därifrån, kursiv text inom parentes anger RAÄ-nummer. Observera att objekten inventerades 1986 varför förekommande miljöbeskrivningar kan ha förändrats. Vid den nordöstra delen av Linnesjön, i en skogklädd västsluttning, finns en s.k. plats med tradition. Lämningen (Tofteryd 31:2) består av två kullar varav den ena har en rest sten ovanpå. Stenen ska ha kommit på plats 1945 med hjälp av traktens ungdomar. I stenen är inristat ett kors och årtalet Platsen är förknippad med namnen Skeppaviken, Drottninggraven och Kungagraven (Tofteryd 31:1). En liten bit inåt land intill en mindre bilväg, förekommer två rösen (Tofteryd 32:1 och 32:2). Ett är förstört av både dikning och en skogsbilväg. Möjlig datering är bronsåldern, d. v. s f. Kr. I det sydligaste närområdet finns en stenåldersboplats (Hagshult 55:1) och domarringar (Hagshult 12:1). Stenåldersboplatsen (möjlig datering är fram till 1800 f. Kr) ligger på en låg och flack sandrygg nära stranden. På platsen har gjorts fynd av bl. a flintabitar, verktyg och pilar. Domarringarna består av ansamlingar av klumpformiga stenar. Läget är intill landsvägen och en mindre väg, nära ett vägskäl. Vid Lövrydet i den västra delen av sjön, har en bronsdolk påträffats några meter ut i sjön (Tofteryd 25:1). Numera förvaras dolken i Tofteryds kyrktorn. Strax intill har en järnframställningsplats identifierats, bestående av bl. a slaggförekomst och en myrmalmstäkt (Tofteryd 219:1). Mellan Kusholmen och Kålviken förekommer fossil åkermark på ett par platser. Det ena området ligger i sluttande skogsmark direkt öster om en brant bergrygg (RAÄ Hagshult 38:1) och det andra området strax söder där om (RAÄ Hagshult 37:1). I skogsmark i trakten vid Kusholmen finns en torplämning bestående av spridda grundstenar, röjningsrösen och röjda ytor (RAÄ Hagshult 119:1). En bit nedströms Linnesjöns utlopp finns lämningar efter en kvarn och såg bestående av två grunder (Tofteryd 221:1). På ön Törnahall i Linnesjöns sydvästra del finns en häll/ett block med en inskription på, som förmodligen utgör ett gammalt gränsmärke (RAÄ Tofteryd 114:1). Törnahall är skyddad som naturminne (se Skyddade områden ). I stort sett samtliga beskrivna lämningar är s.k. fasta fornlämningar. Begreppet avser olika typer av lämningar efter människans verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna. Fasta fornlämningar, fornfynd och platser för fornfynd är skyddade enligt kulturminneslagens andra kapitel. 36

37 De får inte rubbas, tas bort, grävas ut, täckas över, ändras eller skadas. Länsstyrelsen har rätt att lämna tillstånd till vissa åtgärder efter prövning. 4.5 Fågelfauna Linnesjöns fågelliv tycks relativt rikt och väl dokumenterat. Observera att denna fiskevårdsplan inte avser att vara komplett gällande de fågelarter som vistas i området. Detaljkunskaper finns främst att hämta hos aktiva medlemmar i den lokala fågelklubben. Bland områdets fåglar hittar man såväl mycket vanliga arter som rödlistade och i övrigt naturvårdsintressanta arter. En mängd arter häckar i sjön och dess omedelbara närhet, medan andra använder sjön som enbart födolokal eller tillfällig rastlokal. Förekommande häckande arter är (åtminstone): grågås (Anser anser), kanadagås (Branta canadensis), gräsand (Anas platyrhynchos), knipa (Bucephala clangula), storskrake (Mergus merganser), skäggdopping (Podiceps cristatus), storlom (Gavica arctica), häger (Ardea cinerea), drillsnäppa (Actitis hypoleucos), fiskmås (Larus canus), gråtrut (Larus argentatus), fisktärna (Sterna hirundo), rörsångare (Acrocephalus scirpaceus) och sävsparv (Emberiza schoeniclus). Flertalet häckar vanligtvis i en omfattning av ett enda par till cirka tre par. Exempelvis samsas återkommande varsitt par av fiskmås, gråtrut och fisktärna på den lilla ön Törnahall. I sjöns vassar uppehåller sig rörsångare och sävsparv, varav i synnerhet rörsångaren är en utpräglad vassfågel. För ett 10-tal år sedan häckade även fiskgjuse (Pandion haliaetus) i Linnesjön, men använder sedan dess sjön endast som födolokal. Det är inte osannolikt att den återkommer som häckfågel. Bland de arter som inte utgör häckfåglar förekommer skrattmås (Larus ridibundus) ofta i ganska stora grupper. Rastande fågelarter utgörs av t ex småskrake (Mergus serratir) och vid sällsynta tillfällen årta (Anas querquedula) och svärta (Melanitta fuscus). I sjöns nära omgivningar har bl. a sparvhök (Accipiter nisus) och hornuggla (Asio otus) noterats. Det finns även uppgifter om häckande strömstare (Cinclus cinclus) utmed Lillån. Av naturvårdsskäl är några arter värda att särskilt omnämnas. Drillsnäppa, svärta, årta och gråtrut innehar olika hotkategorier i den svenska rödlistan. Storlom, fiskgjuse och fisktärna utgör arter med lite extra hänsynskrav i tillämpningen av EUs fågeldirektiv. De tillhör de 67 fågelarter, av Sveriges ca 350, som är listade i direktivets bilaga 1. Det innebär att särskilda skyddsområden (Special Protection Areas-SPA) där dessa fåglar häckar ska pekas ut och ingå i Natura 2000-nätverket. Drillsnäppa är en ganska liten vadarfågel med ett mycket arttypiskt sätt att vippa med gumpen, uppflugen på en sten. Arten häckar spritt i landet längs steniga och grusiga stränder (gärna med sandinslag), utmed vattendrag och vid näringsfattiga sjöar. Drillsnäppan har minskat så pass att den innehar hotkategori NT, d. v. s. nära hotad. 37

38 Orsaken till minskningen är inte klarlagd men består troligen av en komplex väv av negativa påverkansfaktorer. Faktorer som styr överlevnaden på övervintringsplatserna i Afrika, t ex klimatförändringar, liksom häckningsområdet (bl. a Sverige), t ex ökad igenväxning av stränderna. Gråtrut är en stor måsfågel varav äldre exemplar starkt påminner om en förvuxen fiskmås. Den häckar, ofta i kolonier, längs alla våra kuster och vid sjöar och större vattendrag i inlandet. I den svenska rödlistan hamnar numera gråtruten inom hotkategori NT. Anledningen är att det pågår en ganska omfattande beståndsminskning i flera områden längs våra kuster, främst beroende på minskad födotillgång. Bakgrunden är att de flesta lokala yrkesfiskarna successivt har lagt ner verksamheten och därmed har tillgången på fiskrens och dumpad bifångst minimerats. Bidragande är också upphörandet av öppna soptippar och troligtvis även brist på vitamin B1 (tiamin) hos fåglarna. Årta är en liten andfågel vars hannar har en mycket vacker praktdräkt. Den är en utpräglad flyttfågel och lämnar tidigt vårt land för Afrika. Den häckar sparsamt till sällsynt vid slättsjöar och strandängar vid kusten i Götaland och Svealand, samt mycket lokalt längs Norrlandskusten. I dagsläget innehar årtan hotkategori VU, d. v. s sårbar. Arten missgynnas av det sedan länge minskande slåtter- och betesbruket längs sjö- och havsstränder. Igenväxta marker uppfyller inte årtans krav på öppna stränder med kort vegetation. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt. Svärta är en grovt byggd dykand i storlek som en gräsand. Dess kritvita armpennor mot i övrigt mörk dräkt gör den lätt att känna igen i flykten. Arten häckar dels längs ostkusten från nordöstra Skåne till Norrbotten, dels vid sjöar i Norrland från norra Dalarna och norrut. Övervintring sker i södra Östersjön, i Kattegatt och i Nordsjön. Svärtan kräver klart vatten och helst vindskyddade vattenytor. Boet placeras på marken, väl skyddat i tät vegetation. En genomsnittlig minskningstakt på ca 30 % under de senaste 20 åren har placerat svärtan i hotkategori NT. Orsakerna är flera och består av eutrofieringen av Östersjön, oljeutsläpp, ökad mortalitet hos ungar p. g. a båtturism, minkpredation och troligen även påverkan av tiaminbrist. En lycklig omständighet är att vi har en gemensam population med Finland där beståndet är stort och anges vara stabilt. Storlom är en omvittnat vacker och skygg vattenfågel, för många starkt förknippad med orörd natur vilket säkert förstärkts av dess ödsliga läte under sena vårkvällar. Denna fågel är en suverän dykare, fisk- och i viss mån kräftätare och en karaktärsart för näringsfattiga skogssjöar. Storlom häckar i så gott som hela Sverige från Skåne till nordligaste Lappland, och övervintrar bl. a vid Svarta havet. Äggen läggs oftast i en fördjupning i marken mycket nära vattnet. Arten har en komplex hotbild som innefattar reglering och försurning av sjöar, rörligt friluftsliv och utsatthet för kvicksilver. Den låga ungproduktionen gör fågeln än mer känslig. Det har konstaterats att ungproduktionen är 38

39 högst i sjöar med god tillgång på småvuxen abborre, och att ungarnas överlevnad främjas av goda ljusförhållanden (2010, Eriksson). Fiskgjuse är en medelstor, långvingad rovfågel som lever uteslutande av fisk som den tar i vattenytan. Fågeln är omisskännlig med sin vita undersida och i flykten vinklade vingar. Fiskgjusen häckar vid sötvattensjöar och ibland nära bräckt vatten längs kusterna, i större delen av landet utom på Gotland. Ofta anordnas boet högst upp i en tall. Vintrarna spenderar den i Afrika. Fiskgjusen hör till de arter som drabbades hårt av miljögifter som DDT, men sedan ämnet förbjöds under 1970-talet har det svenska beståndet ökat avsevärt. Av hela det europeiska beståndet utgör det svenska 40 %, varför Sverige anses ha ett speciellt ansvar för artens framtid. Numera utgörs det största hotet mot arten av störningar från människan, inte minst fritidsbåtarna. Fisktärna utgör vår vanligaste tärna och precis som namnet antyder lever den mest av (små)fisk. Den kan lätt misstas för en silvertärna, som dock t ex har helröd näbb istället för fisktärnans röda med svart pets. Arten förekommer allmänt längs våra kuster upp till Norrbotten, och i inlandet vid sjöar och åar från Skåne upp till Dalarna och Gästrikland. Häckning sker ofta i kolonier och boplatserna finner man typiskt i fjolårsvass och bevuxna skrevor i berghällar. Fisktärnan är ökänd för att bli mycket aggressiv vid häckningsplatsen. Fisktärnor övervintrar i marin miljö utefter Afrikas västkust. 39

40 5. Fiskbeståndet Den beskrivning av fiskfaunan som görs i föreliggande rapport fokuserar på de arter som bekräftats via de provfisken som genomförts i Linnesjön, samt arter som kan vara utdöda men som bedöms ha varit ursprungliga i sjön eller dess tillflöden. Provfiskena har påvisat förekomst av nio fiskarter: abborre, gädda, gös, mört, siklöja, sik, braxen, sutare och lake. Utöver dessa beskrivs elritsa och ål, som bedöms som ursprungliga arter, samt öring då det finns muntliga källor om förekomster i bäckar i norra delen av sjön. Utplanteringar av ytterligare fiskarter har företagits sedan slutet av 1800-talet. Försök att introducera röding och harr har gjorts i större eller mindre skala, men utplanteringarna har av allt att döma inte resulterat i reproducerande bestånd. Flera av de idag förekommande fiskarterna tillhör sannolikt inte den ursprungliga fiskfaunan i sjön. I Länsstyrelsens Utsättningsregister finns noteringar om kända fiskutsättningar i vatten inom länet. Enligt registret har utsättningar av gös genomförts vid flera tillfällen under flera decennier. Gösen tycks dock ha etablerat ett reproducerande bestånd först vid de senaste utsättningarna. Siklöjan härstammar från massiva utsättningar på och 1940-talen. Sik planterades ut första gången 1896 och sattes därefter ut i omgångar fram till Braxen planterades ut i slutet av talet, men tycks därefter ha försvunnit. Ursprunget till de braxnar som fångades vid provfisket 2012 är därför höljt i dunkel. Möjligheten att arten på något sett skulle ha överlevt men aldrig omnämnts av fiskerättsägarna synes osannolikt. Intresset för utsättningar av braxen på senare tid synes dock vara obefintligt. Fiskerättsägare omnämner fångster av braxen de senaste fem till sex åren, bl. a stor braxen över tre kilo. Storleken antyder att braxenbeståndet funnits i sjön en tid. Även sutaren har planterats ut i sjön. Endast en utsättning är känd, från 1919, med vad det verkar ett lyckat resultat. Förekomsten av ål i Linnesjön i dagsläget kan diskuteras, men föreningens kassabok omnämner 1985 inköp av ålyngel för kr. En spillra av denna ålyngelutsättning kan möjligen finnas kvar i sjön och ål fångades senast Dessutom genomförs utsättningar av ålyngel i Lagans huvudfåra inom Ålplan Lagan uppströms Karlsfors kraftverk i Hörle. Ålen från dessa utsättningar kan teoretiskt sett ta sig upp i Linnesjön, men hindras på vägen av dammen i Möllefors. Huruvida denna damm är passerbar för ålyngel är okänt, men ålyngel har en remarkabel förmåga att passera vandringshinder. Känt är även att ål, åtminstone vid enstaka tillfällen, släppts ut i Linnesjön inom Ålplan Lagan. Det senaste kända tillfället härrör emellertid från Slutsatsen blir att det naturliga fiskbeståndet i Linnesjön med tillflöden ursprungligen utgjorts av abborre, gädda, lake, elritsa och mört. Möjligen har även ål en gång i tiden tagit sig till Linnesjön på naturlig väg. På följande sidor presenteras samtliga fiskarter som nu finns i sjön samt ursprungliga arter som idag kan vara utdöda. 40

41 5.1 Abborre Abborre (Perca fluviatilis). Illustratör: Frida Axell Abborrens biologi Abborren är en av de vanligaste fiskarterna i Sverige och förekommer i såväl inlandsvatten som i brackvattenmiljöer längs kusten. I sötvatten är abborren spridd i hela landet förutom extremt kalla platser i fjällregionen. Abborrens lek sker efter islossningen, vanligen under perioden april-maj vid en vattentemperatur på minst 8 C. Leken äger rum på strandnära områden med riklig vattenvegetation eller områden med ris och buskar under vattenlinjen. Rommen fästs på vegetationen eller kvistar varefter den kläcks efter cirka två till tre veckor. Abborrhanen blir könsmogen vid cirka två till sex års ålder medan honor könsmognar vid tre till sju års ålder. Sjöarnas grundområden är en viktig uppväxtmiljö, där särskilt yngre abborre uppehåller sig sommartid. De varma och vegetationsrika grundområdena erbjuder en lämplig miljö för födosök och skydd mot predation. Efterhand som abborren tillväxer söker den sig mot något djupare vatten även sommartid, men äldre fiskätande abborre påträffas även pelagiskt. Under höst och vinter söker sig abborren ut mot djupare vatten. Yngre abborrar äter framförallt djurplankton, men efter ett par år ökar betydelsen av olika bottendjur, såsom fjädermygglarver, sländlarver, vattengråsuggor m.fl., men även mindre fisk. Även kräftyngel och kräftungar är en viktig födoresurs i vatten där den förekommer. Vid cirka 150 millimeters längd övergår abborren alltmer till fiskdiet, vanligen med karpfisk som stapelföda, men i mån av förekomst konsumeras även spigg, nors och siklöja. Abborren i Linnesjön Abborren har traditionellt varit en av de mest betydelsefulla arterna i Linnesjön och näst efter mörten den vanligaste arten. Provfisket 2012 visade på en minskande relativ fångst av abborre, medan andelen äldre, fiskätande abborre har ökat. En möjlig orsak till förändringen är dels konkurrens om födan med gös, men även predation från större gös. 41

42 5.2 Mört Mört (Rutilus rutilus). Illustratör: Frida Axell Mörtens biologi Mörten är troligen den vanligaste karpfisken i Sverige och hittas i såväl sjöar som rinnande vatten, men även längs östersjökusten. Sällan återfinns dock mört i vatten som ligger över 400 meter över havet. Mörtens lek sker liksom abborrens efter islossningen, vanligen under perioden april-maj, vid en vattentemperatur på lägst 10 C. Leken äger rum på grunt vatten i sjöar eller i tillrinnande vattendrag. Rommen fästs på växter och stenar varefter den kläcks efter fem till tio dagar. Ynglen ligger först på bottnen, men samlas därefter i större stim som söker sig till vegetationsrika områden. Mörten blir vanligen könsmogen vid tre till fem års ålder. Mörten förekommer sommartid såväl i sjöarnas grundområden som i pelagialens ytvatten. Liksom för andra arter utgör grunda, varma vikar en viktig födosökslokal vars vegetation ger skydd mot predatorer. I pelagialen rör sig mörten i större stim som skydd mot predation. Under höst och vinter söker sig mörten ut mot djupare vatten. Mörten livnär sig framförallt av bottendjur som maskar, snäckor, mindre kräftdjur och insektslarver, men även vegetabiliska ämnen, t ex slingeväxter och alger ingår i födan. Mörten äter gärna rom och mindre fiskyngel, bl. a anses den vara gäddans svåraste predator genom att på lekplatserna äta gäddrom och nykläckta yngel. Mörten i Linnesjön Mörten har länge varit den dominerande fiskarten i Linnesjön, troligen som en konsekvens av en betydande näringstillförsel från närliggande jordbruk och via utsläpp av otillräckligt renat avloppsvatten. Under senare år har den relativa fångsten av mört minskat vid provfiskena, dock är mörten fortfarande den dominerande arten i sjön vad gäller antalet individer. Orsaken till den minskning som skett är troligen introduktionen av gös som sannolikt utövar ett hårt predationstryck. 42

43 5.3 Gädda Gädda (Esox lucius). Illustratör: Frida Axell Gäddans biologi Gäddan uppträder, förutom i högfjällsregionen, i alla typer av vatten, i såväl mindre tjärnar som i älvar och åar. Gäddan är även allmän längs östersjökusten medan den på västkusten bara återfinns i vattendragsmynningarna, där salthalten inte är så hög. Gäddan leker vanligen efter islossningen, under mars-april, på grunt vatten med mycket vegetation. Ofta sker leken på översvämmade starrängar eller liknande. Rommen är klibbande och fastnar på vegetationen. Gäddhanen blir snabbt könsmogen, ibland redan vid ett års ålder medan gäddhonan könsmognar något senare, vid två till fem års ålder. Gäddans stora ekonomiska betydelse medförde under första halvan av 1900-talet att stora stödutsättningar gjordes i många sjöar. Gäddan lever vanligen solitärt, d v s den bildar inte stim. Frånsett yngre individer, som gärna uppehåller sig på grunt vatten under sommaren, söker sig äldre gäddor mot svalare, djupare vatten. Även större gäddor kan dock tidvis närma sig grundområden i samband med födosök. Ofta är gäddan relativt stationär, men kan även jaga aktivt i sjöars pelagial och följa stim av mört, nors m.fl. De två första veckorna efter kläckningen lever ynglet på gulesäcken, men övergår därefter till plankton. Redan vid fyra till fem centimeters längd börjar gäddungarna äta fiskyngel. Äldre gäddor äter det mesta som kommer i deras väg, framförallt fisk, men även ormar, grodor och fågelungar ingår i dieten. Gäddan kan även vara en viktig predator på kräftor. Gäddan i Linnesjön Jämte abborren är gädda den mest betydelsefulla arten vid det husbehovsfiske som tidigare bedrevs i sjön. Beståndets status är svår att skatta eftersom provfisken vanligen inte ger en representativ bild, främst på grund av gäddans stationära levnadssätt. Det är dock möjligt att beståndet påverkas av konkurrens med den nyligen introducerade gösen. 43

44 5.4 Braxen Braxen (Abramis brama). Illustratör: Frida Axell Braxens biologi Braxen har ursprungligen främst varit knuten till sydöstra delen av landet där den förekom frekvent i sjöarna. I resten av landet har braxen funnits i betydligt mindre utsträckning (Schreiber et al 2003) men finns ända upp till Tornedalen. Utplanteringar har dock spridit arten, främst i södra delen av landet. Braxen leker på grunda och växtrika bottnar, ofta under mycket plaskande, under majjuli beroende på vattentemperaturen. Rommen klibbar fast på växtligheten och kläcks efter cirka 8-14 dygn. Braxen blir vanligen könsmogen vid tre till sex års ålder. Braxnar kan uppträda solitärt eller i mindre stim i både strömmande vatten och i de lugnflytande delarna av vattendrag. Sommartid söker braxen sig mot grunda, vegetationsrika områden. Vintertid samlas de ofta i stora stim i djupvattnen i sjöar och vattendrag. Yngre individer lever främst av plankton och övergår efterhand till olika bottendjur, t ex maskar, insektslarver och kräftdjur men även växtdelar ingår i dieten. Större braxnar kan även ta småfisk. Braxen i Linnesjön Braxen planterades ut i Linnesjön i slutet av 1800-talet men rapporter om fångster saknas och arten tycktes utdöd. Under 2000-talet har fångster av braxen gjorts och arten har etablerat ett bestånd i sjön. De tidigast kända fångsterna härrör från perioden och utgjordes då bl. a av större individer på över tre kilo, vilket antyder att arten funnits i sjön en längre tid. Ursprunget är okänt, men det synes osannolikt att de braxnar som fångas idag härstammar från utsättningen på 1800-talet. Braxen gynnas av näringsrikt vatten och i det fall de förekommit i sjön borde de hittats i samband med de omfattande reduktionsfisken som utfördes under 1970-talet. 44

45 5.5 Gös Gös (Stizoztedion lucioperca). Illustratör: Frida Axell Gösens biologi Gösen har under senare år introducerats i många sjöar runt om i Sverige, efter att i början på 1900-talet funnits i ett tämligen litet antal sjöar, främst i sydöstra delen av landet. Gösen hittades främst i stora och djupa sjöar med tämligen färgat vatten (Schreiber et al 2003). Flertalet av sjöarna där gösen fanns låg under 40 meters höjd över havet. Gösen förekommer även i lugnflytande vattendrag och i ostkustens skärgårdar. Leken äger rum under april till mitten av juni vid en vattentemperatur av cirka 12 C. Fortplantningen kan ske i såväl tillrinnande vattendrag som på ganska grunda (en till tre meter) fasta ler- och sandbottnar i sjöar, gärna i anslutning till ett stengrund. Hanen stannar och vårdar rommen tills den kläcks. Göshanarna är mycket aggressiva under lekperioden och lekskador på fångade fiskar noteras ofta. Gösen trivs i måttligt näringsrika sjöar och klarar bättre än abborre och gädda att jaga i grumlade vatten. Äldre gösar lever oftast solitärt men kan hittas i mindre grupper med enstaka individer, medan yngre gösar oftare bildar stim. Jakten sker ofta under skymning och gryning, undantaget i sjöar med sämre sikt där gösen kan jaga mera aktivt även under dagtid. Gösen lever inledningsvis av plankton och insektslarver, men övergår tidigt till att äta fisk och följer som äldre fiskstim i sjöarnas pelagial. Gösen i Linnesjön I Linnesjön har försök att etablera ett gösbestånd gjorts under lång tid, men ett reproducerande bestånd har bildats först under senare år, t ex fångades ingen gös vid provfisket Vid provfisket 2012 fångades gös av ett flertal åldersklasser och av allt att döma har gösen funnit sig väl tillrätta i Linnesjön, möjligen som en effekt av ett allt humösare vatten. Sannolikt kommer gösen att öka ytterligare i Linnesjön framöver. Introduktionen innebär att konkurrensen mellan gös, abborre och gädda kan leda till en försvagning av de senare arterna, men även innebära en svår påfrestning på siklöjan. 45

46 5.6 Lake Lake (Lota lota). Illustratör: Frida Axell Lakens biologi Laken är den enda torskfisken som lever i sötvatten. Den finns spridd i större delen av Sverige, men saknas i Bohuslän och är sparsam i fjällens björkskogsbälte. Laken finns även i Östersjökustens skärgårdsområden. Leken sker under perioden december mars på sandiga, grusiga eller steniga sjö- och strömbottnar. Lake vandrar i vissa fall upp i tillrinnande vattendrag för lek. Rommen kläcks efter cirka sex veckor. Laken blir könsmogen vid cirka två till fem års ålder. Ynglen lever pelagiskt tills gulesäcken konsumerats och övergår därefter till att äta plankton i sjöarnas övre vattenlager. Tillväxten första året är ofta snabb och de kan uppnå 15 centimeters längd i september då de vandrar ut på djupare vatten. Laken föredrar kalla och klara sjöar där den hittas på ler- och mjukbottnar större delen av året. Temperaturtoleransen är dock stor och den klarar sig väl till åtminstone 18 C. Den är tämligen tålig mot sjöregleringar och andra större miljöförändringar. Tåligheten mot försurning får anses vara måttlig. Födan utgörs av bottendjur såsom insektslarver, snäckor och musslor, men även av rom från andra fiskar. Med ökande storlek ökar även andelen fisk och i vattendrag med laxartad fisk kan den vara en svår predator. Laken äter även gärna kräftor. Laken är idag upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad (klass NT). Tecken finns på en tydlig minskning av beståndet under senare år. Laken i Linnesjön Beståndet av lake är troligen sparsamt i Linnesjön och fisken kan ha missgynnats av den ökande färghalten i sjön. Den enda laken som fångats vid provfiske hittades 2012, men fiske med översiktsnät är troligen inte representativa för en skattning av beståndets storlek. 46

47 5.7 Sutare Sutare (Tinca tinca). Illustratör: Frida Axell Sutarens biologi Sutarens naturliga utbredning i Sverige begränsades ursprungligen till södra Sverige, men utsättningar har spridit arten till ett stort antal sjöar och vattendrag där den tidigare inte förekom, såväl i södra som i norra Sverige. Gamla namn på sutaren är bl. a skomakare och lindare, det sistnämnda genom dess vana att sno linan runt vattenväxter. Sutaren föredrar vegetations- och näringsrika miljöer i både sjöar och vattendrag. Stora bestånd kan finnas i vegetationsrika, grunda, varma vatten med mycket mjukbotten. Vintern tillbringas i dvalliknande tillstånd i dyn. Sutaren är tålig mot såväl syrebrist, hög vattentemperatur och tämligen sura vatten. Leken sker på grunt vatten vid en temperatur av grader, vilket innebär att leken i södra Sverige ofta inträffar i juni. Kläckningen sker redan efter cirka en vecka. Könsmognaden inträffar efter cirka två till tre år. Sutaren livnär sig framförallt på bottendjur såsom insektslarver, musslor och snäckor, men även på vegetabilisk föda och småfisk. Vid sportfiske är den inte så kräsen utan fiskas med alltifrån majs till ost och hundfoder. Sutaren i Linnesjön Så vitt känt har sutare satts ut i Linnesjön vid ett tillfälle, Introduktionen av sutare detta år har synbarligen varit lyckad och beståndet tycks av allt att döma frodas i Linnesjön. Den gynnas liksom många karpfiskar av näringsrikt vatten och söker sig ofta till grunda, varma och vegetationsrika miljöer i sjöarna. Merparten av sutarbeståndet kan därför förväntas i norra delen av sjön samt i vikarna i sjöns östra del vid Sjöbo. 47

48 5.8 Siklöja Siklöja (Coregonus albula). Illustratör: Frida Axell Siklöjans biologi Siklöjan sammanblandas ofta med siken, eller tvärtom, i synnerhet i vatten med småvuxna sikbestånd. En tydlig karakärsskillnad är dock underbettet hos siklöjan medan siken har överbett alternativt lika långa käkar. Siklöjan finns emellertid kartlagd från Skåne (Ivösjön) till Norrbotten. Allmänt ligger utbredningen under högsta kustlinjen. Siklöjan leker både i strömmande och stillastående vatten. I sjöar leker den i regel över grus- och sandbottnar under oktober-december. Djupet kan variera och i Vättern sker lek ned till 100 meters djup. Bestånden av siklöja kan variera starkt i cykler. Siklöjan blir könsmogen vid cirka två till tre års ålder. Förutom den höstlekande siklöjan finns en vårlekande siklöja (Coregonus trybomi) som är utrotningshotad och bara finns i ett par sjöar i landet. Siklöjan föredrar relativt klara och kalla sjöar. Sommartid har den dock ofta en vertikal dygnsvandring där den under dagtid söker sig till djupare kallare vatten, medan den under natten närmar sig ytvattnet i jakt på föda. Rovfiskar, framförallt gös, följer ofta denna dygnsvandring. När vattnet kyls av under hösten håller sig siklöjan närmare ytan. Genom sin pelagiska livsstil är deras huvudföda planktiska kräftdjur, men de äter även insektslarver och insektspuppor, särskilt fjädermyggor. Siklöjan i Linnesjön Stora utplanteringar av siklöja gjordes i Linnesjön mellan 1935 och Arten har som tidigare nämnt en tendens att variera i cykler och har tidvis uppträtt rikligt i sjön. Introduktionen av gös i kombination med det minskande siktdjupet kan sammantaget innebära ett hot mot populationen. En försvagning av dagens population kan förväntas i takt med gösbeståndets fortsatta utveckling. Kända lekplatser för siklöja finns utanför Näsudden i södra delen av sjön samt mellan Näsudden och Lövön. 48

49 5.9 Ål Ål (Anguilla anguilla). Illustratör: Frida Axell Ålens biologi Ålen har ursprungligen funnits i större delen av Sverige och har endast begränsats av större naturliga vandringshinder. Som exempel har troligen Trollhättefallen utgjort en naturlig barriär för dess spridning uppströms. Idag begränsas ålens utbredningsområde av de dammanläggningar som finns i flertalet vattendrag. Ålyngel kan i vissa fall passera äldre dammar av sten medan nyare betongdammar är definitiva hinder. Med anledning av kraftverksutbyggnaden inleddes i många vattensystem en insamling av ålyngel för att sedan sprida dessa i uppströms liggande vattenområden, vilket även skedde i Lagan med början då det första kraftverket byggdes under 1920-talet i nedre Lagan. Ålen är en så kallad katadrom fiskart, d v s den leker i saltvatten, men har sin uppväxt i sötvatten. Efter leken i Sargassohavet i västra Atlanten förs larverna med Golfströmmen till Sverige och omvandlas under tiden till så kallade glasålar. Under sommarhalvåret vandrar de därefter upp i vattendragen. Vid cirka 3,5 års ålder förvandlas glasålen successivt till en så kallad gulål. Efter minst sex år och som mest 30 år sker ytterligare en omvandling till blankål. Ålen upphör i samband med detta att äta och påbörjar sin vandring mot Sargassohavet. Ålens föda utgörs av såväl bottendjur såsom musslor, snäckor och maskar som kräftdjur, insekter och fiskar. Bland annat är den en svår predator på kräfta. Ålen är idag upptagen på den svenska rödlistan som akut hotad (klass CR). Ålen i Linnesjön Den senaste kända ålfångsten i Linnesjön gjordes 2010 men beståndet är troligen mycket sparsamt. En utsättning av ål gjordes senast 1985 och en spillra av denna utsättning kan finnas kvar. Inom ett fåtal år kommer dock beståndet att vara helt borta om inga nya utsättningar görs. Ett alternativ är att skapa fria vandringsvägar för fisk vid Möllefors vilket skulle möjliggöra för ålyngel som sätts ut i Lagan mellan Hörle och Fågelfors (inom ramen för Ålplan Lagan ), att vandra upp i Linnesjön. 49

50 5.10 Elritsa Elritsa (Phoxinus phoxinus). Illustratör: Frida Axell Elritsans biologi Elritsan är en mindre karpfisk, upp till cirka 14 centimeter lång, som finns i vattendrag och sjöar från Skåne till Norrbotten och på Gotland samt i ostkustens skärgårdar. Elritsan har många lokala benämningar, skinnäling, äling, alekula, blindsill, kyt, mudd, skinnfisk, m.fl. Leken äger rum under juni-juli då elritsan samlas i stora stim över grusbottnar i sjöar och vattendrag. Elritsan blir könsmogen redan vid ett års ålder. Elritsan trivs bäst i klara rinnande vattendrag men även i sjöar med grus- och stenbottnar, där den lever nära stränderna. Den rör sig i små stim, från individer, och söker ofta föda nära vattenytan. Födan består av både luft- och vattenlevande insekter liksom kräftdjur och maskar, men den är även en effektiv rom- och yngeljägare. Elritsan i Linnesjön Enligt fiskerättsägare har elritsa tidigare funnits i några tillflöden till Linnesjön, minst fram till för femtontalet år sedan. Förekomst av kvidd i Smällebäcken nämns även av Birger Ahlmér i fiskevårdsplanen från Troligen har elritsan i vissa fall påverkats negativt av de fysiska ingrepp som gjorts i många bäckar, vilket har både förändrat biotoperna och påverkat den hydrologiska balansen. Elritsan är liksom mörten mycket känslig för försurningspåverkan och dess reproduktion störs redan vid ett ph strax under sex. Fortplantningen upphör helt vid ph-värden mellan 5,5 och 5,9. Det kan därför inte helt uteslutas att elritsan i tillflödena har påverkats negativt av försurning. Låga alkalinitetsvärden noterades i Linnesjön under några tillfällen på 1980-talet och det är möjligt att bäckarnas vattenkvalitet påverkades i större utsträckning. Vid elfisken i Lillån nedströms Möllefors hittades elritsa 1991 och det kan inte uteslutas att elritsa fortfarande finns i vissa tillflöden till Linnesjön. 50

51 5.11 Öring Öring (Salmo trutta). Illustratör: Frida Axell Öringens biologi Öring lever både som stationär i vattendrag och som vandrande mellan lekplatserna i vattendragen och sina uppväxtområden i sjöar eller hav. Arten finns i sötvatten från Skåne till Norrbotten samt längs våra kuster. Leken äger rum under oktober-november då öringen vandrar upp för lek på vattendragens strömpartier. Leken sker över grus-stenbäddar där rommen grävs ned i bottenmaterialet. Kläckningen sker under april-maj året därpå. Yngre öring är knutna till vattendragens strömsträckor, men större öringar söker sig mot lugnare vatten i höljor och dylikt. Efter ett till fem år i vattendragen vandrar öringungen ut i sjö eller hav som smolt. Yngre individer, stirr, livnär sig till stor del på insekter, mindre kräftdjur och snäckor. Större individer i vattendragen äter även fisk. Öringar som vandrat ut i sjöar eller hav lever nästan uteslutande av fisk, alltifrån spigg till sill och nors. Öringen i Linnesjön Fiskerättsägare har uppgett att öring, i tämligen god täthet, finns på vissa sträckor i tillrinnande vattendrag till Linnesjön. Sannolikt är öringen i dessa bäckar inplanterad vid något tillfälle. Liksom elritsan påverkas öring negativt av fysiska ingrepp såsom rätning, rensning och omgrävning, vilket genom åren har gjorts i många bäckar. Öringen används som indikator inom Länsstyrelsens kalkeffektuppföljning. Arten tillhör inte de mer försurningskänsliga men förekomst av årsungar indikerar trots detta låg försurningspåverkan. Elfiske har endast gjorts vid ett tillfälle i tillflödena till Linnesjön, i Änggärdsbäcken, med resultatet att ingen öring eller annan fisk hittades. 51

52 5.12 Sik Sik (Coregonus sp.). Illustratör: Frida Axell Sikens biologi I Sverige anses åtminstone sex olika arter av sik förekomma, storsik, älvsik, blåsik, planktonsik, aspsik och sandsik. Arterna är svåra att skilja åt och det säkraste sättet är att räkna gälräfständerna. Dessutom hybridiserar de olika sikarterna lätt när de förekommer i samma vatten. Siken förekommer i såväl inlandsvatten som längs östersjökusten och i vattendragens mynningsområden på västkusten. Arten trivs dock bäst i relativt stora sjöar med rent och syrgasrikt vatten. Siken är en aktiv fisk som, delvis beroende på art, rör sig såväl pelagiskt som längs bottnarna, ofta i stim. Sikleken äger rum på senhösten eller förvintern, i sjöar på grus- och stenbottnar inom dess grundområden. Parningen sker ovanför bottnen varefter rommen sjunker ned till bottnen. Vattentemperaturen vid leken ligger under 7 C. Rommen kläcks efter två till tre månader. Könsmognaden inträffar mellan två till fem års ålder, hanen före honan. Födovalet varierar mellan arterna, men generellt äter siken främst plankton. Större sik äter även bottendjur och i vissa fall småfisk. Födovalet gör att siken ofta är en svår konkurrent till bl. a röding. Siken i Linnesjön Sik planterades ut i Linnesjön redan 1896 och följdes av ett flertal stödutsättningar, där den sista, enligt Länsstyrelsens utsättningsregister, gjordes Sikbeståndet hade dock svårt att etablera sig och det är känt att ett sikfiskeförbud infördes Sikfiskeförbudet var inte heltäckande och fiske var tillåtet under november och december noteras i årsmötesprotokollet att siken troligen inte längre finns i sjön. Vid årsmötet 1940 beslutas att sikfisket tills vidare skall vara fritt. Sikbeståndets status vid denna tid är okänd, men ingen sik redovisas i de fångstrapporter som noterats i senare årsmötesprotokoll. 52

53 Vilken sikart som planterats ut i Linnesjön är osäkert, och inte heller leverantören är känd. I början av 1900-talet hämtades emellertid sik för utsättning från kläckningsanstalterna i Åby eller i Aneboda som båda använde så kallad landsik från sjöarna Vättern, Allgunnen och den mindre sjön Lammen nedströms Allgunnen (Melander 1945). Enligt Svärdson (1979) utgörs sikbeståndet i Allgunnen av planktonsik, medan landsik från Vättern är en lokal benämning på sandsiken (Vätternvårdsförbundet, Rapport 96). Med tanke på fiskevårdsföreningens nära samarbete med Hushållningssällskapet är det sannolikt att åtminstone de utsättningar av sik som gjordes efter föreningens bildande 1931 hämtades från Fuse. Sik hittades emellertid av Länsstyrelsen vid ett nätprovfiske 1994, men vid provfiskena 2004 och 2012 fångades endast siklöja. 53

54 6. Kräftbeståndet Kräftpesten kom till Europa, troligen till Italien, från Nordamerika och nådde Sverige 1907 med smittade flodkräftor från Finland. Under 1950-talet började man undersöka möjligheterna att ersätta flodkräftan med en likvärdig nordamerikansk kräfta. Fiskeriverket bestämde 1968 signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) var en lämplig ersättare i kräftpestsmittade områden signalkräftor importerades och planterades ut i 69 svenska sjöar. Dessutom bedrevs avelsförsök vid Simontorps akvatiska avelslaboratorium där signalkräftyngel togs fram och var tillgängliga från I dag har signalkräftan spridits till tusentals vatten runt om i landet, dels genom legala och illegala utsättningar, men även genom naturlig spridning. Idag är signalkräftan, näst efter gösen, den mest betydelsefulla arten i svenskt insjöfiske. Förutom det rent kommersiella värdet har signalkräftan ett stort rekreationsmässigt värde. Betydelsen av flodkräfta har däremot minskat starkt i förhållande till det värde som flodkräftan betingade före kräftpestens spridning. Kräftans biologi Kräftors fortplantning är beroende av goda vattenkemiska förhållanden, främst ur försurningsperspektiv. Kräftor påverkas redan vid ph strax under sex, i synnerhet om detta inträffar mellan parning och kläckning. Kräftan parar sig under hösten och honan fäster rommen under stjärten och bär rommen med sig till juni/juli året därpå då den kläcks. Tidpunkten för kläckning är beroende av vattentemperaturen vilket innebär att kläckningen sker tidigare i södra Sverige. Kräftornas tillväxt sker genom upprepade skalömsningar, vanligen i två till tre omgångar för hanar och i en till två för honor per säsong. Tillväxten är dock beroende av födotillgång och temperatur. Förutom låg försurningspåverkan är sjöns bottenstruktur av stor betydelse för kräft-beståndet. Kräftor söker sig främst till hårdbottnar, där den enkelt kan finna skydd, men hittas även på andra platser som erbjuder skydd, t ex vid nedfallna träd eller rötter. Mjukbottnar och sandbottnar erbjuder i allmänhet dåligt skydd eftersom både strukturer och möjligheter att Signalkräfta. Foto. Fredrik Nöbelin gräva skyddande håligheter saknas. 54

55 Kräftbeståndet i Linnesjön Det första kända omnämnandet av flodkräftor i Linnesjön rör en utsättning av cirka 800 tjog flodkräftor som gjordes Hur sjöns kräftbestånd såg ut före denna tidpunkt är okänt, men omfattningen av utsättningen tyder på att kräfta antingen saknades i sjön eller var mycket sparsamt förekommande. En indikation på att flodkräfta saknades före 1928 är att det i årsmötesprotokollet 1937 gjordes en anteckning om att kräftor börja förekomma och observeras allt mera i Linnesjön vadan inplanteringarna av detta värdefulla kräftdjur hava lyckats. I anslutning till nämnda kommentar gjordes dock en uppmaning att föreningsmedlemmarna ännu några år bör spara eller ytterst varsamt beskatta denna tillgång. Trots utsättningen hade inget starkt bestånd bildats i sjön och Länsstyrelsen tycks 1941 ha sanktionerat och lagfäst ett kräftfiskeförbud under två års tid, d v s 1941 och Vid årsmötet 1942 ansåg fiskerikonsulenten Gillis Lὔning på Hushållningssällskapet att en ny inplantering av flodkräfta borde göras året därpå. Stämman beslutade att Lὔning skulle utföra ett kräftprovfiske under hösten 1942, varefter beslut om utsättning skulle tas. I påföljande årsmöte togs beslut att förlänga kräftfiskeförbudet två år, d v s under 1943 och 1944, efter inlägg av fiskerikonsulenten Gillis Lὔning, samt att utföra en stödutsättning samma höst. Samtidigt föreslog Lὔning att särskilda kräftvasar skulle anläggas, bestående av enebuskar, strängvis utlagda och kvarhållna med flata stenar. Fiske efter kräfta påbörjas 1945, men endast fyra dagars fiske tillåts åren 1945 och Fiskerikonsulenten Birger Ahlmér gör i sin sjöbeskrivning och fiskevårdsplan från 1976 bedömningen att det sannolikt inte fångades mer än 20 a 25 tjog kräftor under 1940-talet. Den 4 november 1950 förbjöd Länsstyrelsen kräftfiske i Linnesjön under två års tid, d v s 1951 och 1952 (Resolution B Nr 127 i allmänna länskungörelser) görs därefter ytterligare en utsättning av flodkräftor i sjön, men samma år drabbades kräftan av en sjukdom som slog ut stora delar av beståndet, eventuellt kräftpest. Beståndet var dock inte helt utslaget och 1955 började återigen enstaka kräftor observeras. Enligt uppgift från Bernt Emanuelsson försvann emellertid beståndet permanent under den här perioden och inga försök till återintroduktion gjordes. Birger Ahlmér ansåg att flodkräftan återigen borde sättas ut i Linnesjön vilket innebar att tillstånd till utsättning av signalkräfta dröjde till Då hade enligt uppgift redan illegala utsättningar av signalkräfta gjorts i sjön. Tidpunkten för de illegala utsättningarna är inte känd. Sammantaget har beståndet av flodkräfta alltid varit sparsamt i Linnesjön, men enligt uppgift fanns ett tämligen gott bestånd i Lillån. Även beståndet av signalkräfta har haft svårt att bilda ett starkt bestånd och arten tycks liksom flodkräfta vara mer anpassad för miljön i Lillån. Idag är kräftbeståndet sparsamt och fisketrycket lågt. Inga standardiserade kräftprovfisken har genomförts i Linnesjön. Som nämnts under kräftans biologi är de känsliga för försurningspåverkan, men även för predation från såväl mink som häger liksom olika fiskarter, främst ål, abborre, lake och 55

56 gädda. Ål är sedan gammalt känd som en stark predator på kräfta, men senare studier tyder på att abborre kan ha samma effekt (Nyström et al 2013). Studier pågår dock av ett flertal parametrar förutom dessa, där indikationer tyder på att vissa har haft/har större betydelse än andra. Hög vattentemperatur när kräftorna sattes ut, närområdets markanvändning och avvikande väderhändelser kan ha haft en stor effekt på kräftbestånden (Edsman, muntliga uppgifter). Som exempel kan nämnas att vattentemperaturen i genomsnitt har stigit med 0,6 C under senare år vilket kan ha lett till en ökad stresskänslighet hos kräftorna. Ökad stress gör kräftorna mera mottagliga för olika sjukdomar, även kräftpest som signalkräftan normalt är immun emot. Andra faktorer är väderrelaterade händelser som kan ha påverkat reproduktionen, där framförallt 2002 års kalla oktobermånad har diskuterats. Markanvändningen i närområdet är ytterligare en faktor som kan ha betydelse genom att påverka färgtalet i sjön. I viss mån får inte fisket underskattas. Bestånd kan både fiskas för hårt eller för lite. För litet fiske brukar dock inte i första hand leda till ett kollapsat bestånd utan ett bestånd dominerat av mindre exemplar. 56

57 7. Limnologiska undersökningar Olika limnologiska och vattenkemiska undersökningar har utförts vid flera tillfällen i Linnesjön. Tidiga undersökningar år 1935 utfördes av Lunds limnologiska institution, med okänd inriktning. Påföljande år, 1936, gjorde fiskerikonsulenten Gillis Lȗning mätningar av ph, siktdjup m.m. Så vitt känt gjordes inga undersökningar av biologiska parametrar. Tämligen tidiga vattenkemiska undersökningar utfördes även av Lagans vattenvårdsförbund Biologiska undersökningar i Linnesjön och i Lillån har omfattat såväl planktonundersökningar, nätprovfisken, elprovfisken, bottenfaunaundersökningar, biotopkartering samt inventering av makrofyter. Den första biologiska undersökningen utfördes 1972 av Länsstyrelsen där fokus låg på växtplankton. Det första nätprovfisket utfördes därefter 1975, som en del av utarbetandet av en kombinerad sjöbeskrivning och fiskevårdsplan. Ytterligare provfisken följde 1994, 2004 och 2012, varav de två förstnämnda utfördes inom ramen för Länsstyrelsens kalkeffektuppföljning. På uppdrag av Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vaggeryds kommun utförde B S Sötvattenkonsult limnologiska undersökningar 1980 och var syftet att utreda eventuella risker för försurning och undersökningen var mycket översiktlig (Sandell, 1980) gällde det uppföljning från 1980 samt ökande blågröna algblomningar i sjön (Sandell, 1992). Uppföljningen var betydligt mer omfattande och inkluderade även undersökningar i fem tillflöden samt utflödet. Vid sex tillfällen mellan åren genomförde olika konsulter undersökningar av bottenfauna i Lillån (Länsstyrelsen i Jönköpings län; 1989, 1998, 2001, 2004, 2006, 2009). Undersökningarna skedde på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län, inom regional miljöövervakning och regional inventering av naturvärden. Elprovfisken gjordes av Fiskeriverkets utredningskontor i Lillån, Änggärdsbäcken och Movadsbäcken mellan En biotopkartering av Lillån, mellan Linnesjön och utloppet i Lagan utfördes Med basis på denna kartering, tillsammans med annat känt material, utfördes en naturvärdesbedömning av Lillån året därpå. Naturvärdesbedömningen och slutsatserna av biotopkarteringen redovisas under Punkt 4.3. År 2011 utförde Länsstyrelsen en inventering av vattenväxter i sjön, inom vattenförvaltningen (Länsstyrelsens makrofytdatabas). Samma år utförde Medins Biologi AB för Lagans Vattenråd provtagningar av växtplankton, i samband med recipientkontroller i Lagan (Medins Biologi AB, 2011). 57

58 Tabell 19. Kända limnologiska undersökningar och utvärderingar. Undersökning Tid Motiv Växtplanktonundersökning 1972? Nätprovfiske 1975 Inventering Begränsad limnologisk undersökning av Linnesjön 1980 Misstänkt försurning Provtagningar av bottenfauna i Lillån Regional miljöövervakning Limnologisk uppföljning av Linnesjön 1989 Uppföljning Elfiske Änggärdsbäcken 1989 Inventering Elfiske Movadsbäcken 1989 Inventering Elprovfiske Lillån Inventering Nätprovfiske 1994 Kalkeffektuppföljning Nätprovfiske 2004 Kalkeffektuppföljning Biotopkartering av LiIllån 2004 Naturvärdesbedömning Naturvärdesbedömning av Lillån 2005 Utvärdering Inventering av vattenväxter 2011 Vattenförvaltning Provtagningar av växtplankton 2011 Recipientkontroll Nätprovfiske 2012 Inventering 58

59 7.1 Nätprovfiske 1975 Metodik Provfisket beskrivs i den sjöbeskrivning med fiskevårdsplan som utarbetats av Birger Ahlmér på Lantbruksnämnden i Jönköpings Provfisket utfördes mellan 2-4 september 1975 och omfattade sammanlagt 44 nätansträngningar. De utsatta näten tycks inte ha varit översiktsnät med varierande maskstorlek utan ordinära nät med enhetliga maskor. Antalet nät av olika maskstorlek framgår av nedanstående tabell 20. De stora differenserna mellan detta provfiske och senare provfisken med översiktsnät medför att inga tillförlitliga jämförelser kan göras. Tabell 20. Antal nät av olika maskstorlek. Nätmaska (mm) Nätmaska (varv/aln) Antal (st) ½ ½ ¾ 36 2 Provfiskeresultat Endast tre fiskarter fångades vid provfisket 1975, abborre, mört och gädda. Mört dominerade kraftigt i fångsten, med cirka två tredjedelar av både antalet individer och av fångstvikten. Merparten av resterande fångst utgjordes av abborre. Fisklängder har inte kunnat hittas, varför inga längdfrekvensdiagram presenteras. Tabell 21. Artvis fördelning av fångsten i bottennäten Antal (st) Vikt (g) F/A antal (st) F/A vikt (g) Medelvikt (g) Abborre ,09 597,5 98,5 Mört , ,1 91,8 Gädda ,32 112,5 353,6 Summa , ,1-59

60 Figur 5. Artfördelning vad gäller antal individer vid provfisket i Linnesjön Kommentar Flera källor talar om utsläpp av förorenat vatten i sjön vilket med stor sannolikhet gynnat mörtbeståndet. Förutom det näringsberikade vattnet bidrar, enligt Ahlmér, de senaste årens varma somrar till mörtbeståndets dominans i sjön. Även beståndet av abborre är starkt, med hänsyn till den relativa fångsten i näten och Linnesjön är enligt Ahlmér en av de tio abborrikaste sjöarna i länet (av de som undersökts) och att abborren hade ytterst gynnsamma förutsättningar. Avsaknaden av siklöjor i fångsten beror enligt Ahlmér på att siklöjan drabbats hårt av övergödning och syrebrist. Det bör påpekas att resultatet mycket möjligt blivit ett annat om pelagiska nät använts, som vid senare provfiskeundersökningar. Det är dock troligt att Ahlmérs teori om övergödning följd av syrebrist under temperatursprångskiktet och försämrade ljusförhållanden, bidrar till att försvaga beståndet av siklöja. Ahlmérs slutsatser av provfisket synes vara väl underbyggda och avslutningsvis rekommenderar Ahlmér att vegetationsbekämpning bör ske samt att bottengarn bör införskaffas för bekämpande av mörten. Endast ett hårt uttag av dessa arter kan, enligt Ahlmér, förändra den sneda beståndssituationen. Utfiskningar av bestånd sker även i dag, främst i sjöar med en betydligt högre näringspåverkan än den Linnesjön tycks ha haft under 1970-talet. Målet är fortfarande att reducera bestånden av karpfisk, men lämpligen behålls större fiskätande abborre i sjön för att bibehålla predationstrycket. 60

61 7.2 Nätprovfiske 1994 Metodik Nätprovfisket i Linnesjön 1994 genomfördes enligt en metodik som inte längre används vid nätprovfiske. Metodiken har likheter med den standardiserade metodik som används idag, men redskapen skiljer sig åt. I likhet med dagens metodik lades ett specifikt antal provfiskenät ut i sjön, vars antal baserades på den provfiskade sjöns areal och djup. Provfisket pågick under två nätter mellan 9 till 11 augusti Nätinsatsen uppgick till 40 stycken bottennät, fördelade med 10 nät i vardera djupzonen 0-2,9 meter, 3-5,9 meter, 6-11,9 meter samt 12-19,9 meter. Provfisket med bottensatta översiktsnät kompletterades med fyra pelagiska nät. Redskap Redskapen utgjordes av översiktsnät av typ Drottningholm 14 som är 42 meter långa och 1,5 meter djupa, bestod av 14 nätsektioner mellan 6,25 millimeter och 75 millimeter. Näten placerades ut på kvällen mellan klockan och vittjades påföljande morgon mellan klockan De pelagiska näten var av typen Drottningholm 14 och var 44 meter långa och sex meter djupa. Näten innehöll samma nätmaskor som de bottensatta översiktsnäten. Samtliga fångade individer längdmättes och vägdes därefter artvis. Såväl längdmätning som vägning gjordes per provfiskenät. I samband med nätprovfisket mättes även siktdjup, syre och vattentemperatur. Vid mätning av siktdjupet användes en så kallad secchiskiva med en diameter på 25 centimeter. I samband med provfisket togs även prover från mört och abborre för åldersanalys. Provfiskeresultat Vid provfisket fångades fem fiskarter, abborre, mört, gädda, sik och sutare. Resultatet visade en, antalsmässigt sett, tydlig dominans av mört. Två tredjedelar av antalet individer bestod av mört med en dryg fjärdedel utgjordes av abborre. Längdfrekvensdiagrammen visar distinkta årsklasser hos abborre, dominerad av en tydlig bas av årsungar. Fångsten av mört domineras däremot av mörtar kring 125 millimeter, sannolikt tre år gamla. Sikens längd, kring 90 millimeter, utgör troligen ettåriga individer. Notera att längdfrekvensdiagrammen inte har samma skala. 61

62 Tabell 22. Artvis fördelning av fångsten i bottennäten Antal (st) Vikt (g) F/A antal (st) F/A vikt (g) Medelvikt (g) Abborre ,58 429,2 29,4 Mört ,25 863,6 26,0 Gädda ,25 144,5 578,0 Sutare ,53 644,0 1226,7 Sik ,05 2,6 51,0 Summa , ,9 - Tabell 23. Artvis fördelning av fångsten i de pelagiska skötarna Antal (st) Vikt (g) F/A antal (st) F/A vikt (g) Medelvikt (g) Abborre ,0 583,8 20,8 Mört ,0 2235,5 24,3 Gädda Sutare Sik ,0 444,0 21,1 Summa ,0 3263,3 - Figur 6. Artfördelning vad gäller antal individer vid provfisket i Linnesjön

63 Figur 7. Längdfrekvensdiagram för abborre Figur 8. Längdfrekvensdiagram för mört

64 Antal (st) Fiskevårdsplan Linnesjön 25 Sik Längd (mm) Figur 9. Längdfrekvensdiagram för sik Fiskfaunans status, EQR8 Fiskfaunans ekologiska status enligt EQR8 beräknades inte vid provfisken under talet utan har gjorts i efterhand. Provfisket indikerar sammantaget måttlig status, men flera parametrar tyder på otillfredsställande status medan två parametrar indikerar hög status, se figur 10 på följande sida. Parametrarna Antal inhemska arter och Artdiversitet Simpsons D (vikt) är båda lägre än referensvärdet vilket indikerar försurningspåverkan. Den relativa biomassan och det relativa antalet, d v s fångsten per ansträngning (se tabell 22) är högre än referensvärdet medan kvoten mellan abborre och karpfisk är lägre än referensvärdet. Avvikelserna hos dessa parametrar tyder på närsaltspåverkan. Vid en jämförelse med senare provfisken, trots att den haltar med tanke på metodikskillnaderna, indikerar provfiskeresultatet 1994 sämre status än vid senare provfisken. 64

65 Figur 10. Fiskfaunans status 1993 (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange = otillfredsställande status, röd = dålig status och svart avser medelvärdet baserat på övriga parametrars jämförvärde). Kommentar På grund av den annorlunda typ av provfiskenät som användes 1994 kan inga exakta jämförelser göras med senare provfisken. Såväl längden på näten skiljde som nätmaskornas storlekar. De längre näten 1994 innebär troligen att fångsten var större än om nutida översiktsnäts använts. Avsaknaden av den minsta maskan (fem millimeter) medför även att årsungar var svårare att fånga. Däremot gjorde den största maskan (75 millimeter) att äldre individer enklare fångades. Reproduktionsstörningar tycks inte ha förekommit hos abborre, mört eller sik eftersom alla årskullar synes vara väl representerade. Flera parametrar i EQR8 indikerar emellertid yttre störningar, såväl i form av försurningspåverkan som av näringsbelastning. Resultaten är emellertid inte entydiga men störningar kan inte uteslutas. 65

66 7.3 Nätprovfisken 2004 och 2012 Metodik Nätprovfiskena i Linnesjön 2004 och 2012 genomfördes båda enligt den standardiserade metodik som används idag vilket ger möjligheter till jämförelser mellan undersökningstillfällena. Metodiken som använts beskrivs i Undersökningstyp: Provfiske i sjöar, vers 1:2, (se Standardiserade nätprovfisken syftar till att: 1) kvantifiera fiskartsförekomst och fiskbeståndets storlek. 2) uppskatta den provtagna sjöns fiskbestånd vad gäller artsammansättning, relativ förekomst, uttryckt i antal eller vikt, samt de enskilda arternas beståndsstruktur och längdsammansättning. 3) jämföra mellanårsvariationer i samma sjö samt med andra provfiskade sjöar. Metodiken innebär att ett specifikt antal provfiskenät sätts ut i sjön, där antalet baseras på den provfiskade sjöns areal och djup. För att fisket ska bedrivas på ett sätt så att samtliga förekommande fiskar ska kunna fångas, är det viktigt att alla djup ingår i fisket. Vid provfisket 2012 placerades näten på ungefär samma platser och djup som vid provfisket Samtliga djupmätningar gjordes med ekolod. Provfiskena i Linnesjön startade 28 juli 2004 respektive 22 juli Nätinsatsen uppgick vid båda tillfällena till 32 stycken bottennät, fördelade med åtta nät i vardera djupzonen 0-2,9 meter, 3-5,9 meter, 6-11,9 meter samt 12-19,9 meter. Vid båda provfiskena sattes fyra pelagiska nät ut mellan 0-12 meter. Redskap Redskapen utgörs av översiktsnät av typ Norden 12 som är 30 meter långa och 1,5 meter djupa, består av 12 nätsektioner om vardera 2,5 meter med maskstorlekarna 5, 6,25, 8, 10, 12,5, 15,5, 19,5, 24, 29, 35, 43 och 55 millimeter. Näten placeras ut på kvällen mellan klockan och vittjas påföljande morgon mellan klockan Som tillägg till det standardiserade fisket med bottennät sattes pelagiska skötar ut vid båda provfiskena. Nättypen skiljer sig emellertid mellan provfisketillfällena genom att man 2003 använde en äldre typ av pelagiska skötar. Samtliga fångade individer längdmäts per millimeter och vägs därefter artvis. Såväl längdmätning som vägning görs per provfiskenät. Observera att vissa arter, t ex lake, benlöja, gädda m fl ofta underskattas vid nätprovfiske på grund av deras levnadssätt. I samband med nätprovfisket mättes även siktdjup, syre och vattentemperatur. Vid mätning av siktdjupet användes en så kallad secchiskiva med en diameter på 25 66

67 centimeter. Efter provtagning rapporterades samtliga resultat till Databasen för Sjöprovfiske NORS. Databasen finns att tillgå hos Institutionen för akvatiska resurser, SLU (se De i föreliggande rapport bearbetade och redovisade resultaten har kvalitetskontrollerats av datavärden. Bedömningsgrunder EQR8 De nya bedömningsgrunderna för fisk, EQR8 (Ecological Quality Ratio) utgår från åtta parametrar, se nedan. Klassningen av den ekologiska statusen, EQR8, har delats in i fem statusklasser med angivna värden för respektive klass, se tabell 12 nedan. Flera indikatorer i EQR8 kan indikera försurning eller övergödning, se tabell 24 nedan. Till exempel så kan en negativ avvikelse från det förväntade värdet på antal arter och artdiversitet indikera försurning. Tabell 24. Indikatorernas förväntade avvikelser vid påverkan av försurning och/eller övergödning. Index Försurning Övergödning Antal inhemska arter X X Artdiversitet: Simpsons D (antal) X Artdiversitet: Simpsons D (vikt) X X Relativ biomassa av inhemska fiskarter (f/a) X X Relativt antal av inhemska fiskarter (f/a) X X Medelvikt i totala fångsten X Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar baserat på biomassa X Kvot abborre/karpfiskar baserat på biomassa X Tabell 25. Gränsvärden. Klass Ekologisk status Gränsvärde EQR8 1 Hög 0,72 2 God 0,46 och < 0,72 3 Måttlig 0,30 och < 0,46 4 Otillfredsställande 0,15 och < 0,30 5 Dålig < 0,15 67

68 Provfiskeresultat Artförekomsten skiljer sig markant mellan 2004 och Tydliga skillnader mellan provfiskena, vad gäller artförekomst, individantal, medelvikt och totalvikt noterades. Mört och abborre dominerar antalsmässigt i fångsten medan övriga förekommande arter är mera fåtaliga. Mörten utgjorde 56 respektive 60 procent av individerna i fångsten 2004 och Även vad gäller fångstvikten dominerar mört och abborre tydligt vid provfisket Ett mera diverst fisksamhälle framträder dock I synnerhet genom tillskottet av gös men även genom en högre andel sutare. Abborrbeståndets storleksstruktur har förändrats genom att antalet yngre individer mellan ett och två år var betydligt färre, medan äldre, fiskätande, abborrar ökat, såväl vad gäller absolut antal som andel av beståndet. Den relativa fångsten av mört har minskat vilket framförallt beror på att äldre årskullar är mera fåtaliga. Resultatet tyder på ett svagt bestånd av siklöja, men enstaka ettåriga individer visar på fungerande reproduktion. Gös fångades inte vid provfisket 2004 medan provfisket 2012 resulterade i en lång rad årskullar. Tabell 26. Artvis fördelning av fångsten i bottennäten 2004 och Antal (st) Vikt (g) F/A antal (st) F/A vikt (g) Medelvikt (g) Abborre ,2 5, Mört ,3 7, Gös , Gädda ,1 0, Braxen , Lake , Sutare ,05 0, Siklöja , Summa ,7 13, Tabell 27. Artvis fördelning av fångsten i de pelagiska skötarna 2004 och Antal (st) Vikt (g) F/A antal (st) F/A vikt (g) Medelvikt (g) Abborre ,0 1, Mört ,8 33, Gös , Siklöja ,5 4, Summa ,3 39,

69 Figur 11. Artfördelning vad gäller antal individer vid provfiskena i Linnesjön 2004 och Figur 12. Artfördelning vad gäller vikt vid provfiskena i Linnesjön 2004 och

70 Figur 13. Längdfrekvensdiagram för abborre Figur 14. Längdfrekvensdiagram för abborre

71 Figur 15. Längdfrekvensdiagram för mört Figur 16. Längdfrekvensdiagram för mört

72 Figur 17. Längdfrekvensdiagram för siklöja Figur 18. Längdfrekvensdiagram för siklöja

73 Figur 19. Längdfrekvensdiagram för gös Fiskfaunans status, EQR8 Resultaten från provfiskena 2003 och 2012 indikerade båda en god status, EQR8, hos fiskfaunan, dock varierade de enskilda parametrarna mellan åren. Provfiskeresultatet 2004 indikerade generellt god eller hög status med undantag av antalet fångade arter, som understeg det förväntade antalet arter. Sammantaget påvisade provfisket 2004 inga tecken till någon allvarlig yttre störning på fiskbeståndet i Linnesjön. Provfisket 2012 visade på tydligt ändrade förhållanden jämfört med 2004, trots att både antalet fångade arter och artdiversiteten (antal) ökat. Artdiversiteten avseende på vikt försämrades kraftigt och indikerade dålig status, vilket skulle kunna tyda på närsaltsbelastning. Parametrarna relativt antalet individer i fångsten (lägre än det förväntade värdet) samt medelvikten i totala fångsten (högre än det förväntade värdet) tyder på otillfredsställande status. Noterbart är att parametrarna Artdiversitet Simpsons D (vikt) och Relativ biomassa av inhemska arter båda visade på hög status, d v s i nivå med referensvärdet. 73

74 Figur 20. Fiskfaunans status 2004 (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange = otillfredsställande status, röd = dålig status och svart avser medelvärdet). Figur 21. Fiskfaunans status 2012 (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange = otillfredsställande status, röd = dålig status och svart avser medelvärdet). 74