Väg 56 delen förbi Äs Vägplan - val av lokaliseringsalternativ Samrådshandling

Transkript

1 5. Gestaltningsprogram 5.1 Övergripande mål för gestaltning Landskapsbilden utgör den visuella upplevelsen av landskapet som helhet. Utgångspunkten för bedömningen av landskapets karaktär grundar sig därför i huvudsak på nuläget med inriktning på tydliga karaktärsbildande landskapselement och vilken känslighet områdena har för förändring. Olika åtgärder påverkar upplevelsen av landskapet i tid och rum. En ny väg som läggs i ny linje innebär omfattande förändringar i landskapet genom schakt och fyllnadsarbeten, likväl kan t.ex. kalavverkning eller energiskogsproduktion också innebära att upplevelsen påtagligt förändras. Upplevelsen av en ny väg inriktas på de boendes och trafikantens upplevelse av ny vägmiljö samt hur personer som rör sig inom influensområdet uppfattar tillkomsten av en ny väg. Gestaltningsprogrammet är ett instrument för att innan projektering påbörjas formulera en bärande gestaltningsidé som sedan utvecklas vidare och konkretiseras. Det är ett levande dokument som måste vårdas väl i avvägningen mellan tekniska, estetiska och ekonomiska aspekter. 5.2 Syfte Syftet med gestaltningsprogrammet är att i möjligaste mån anpassa vägen och vägmiljön till det omgivande landskapet och minimera störningsmomenten och vägens barriärverkan. Det rum som vägen utgör ska ge resenären en omväxlande och intressant resa som också är trafiksäker. Förutom de givna förutsättningarna behandlar gestaltningsprogrammet vägens övergripande gestaltningsidé i förhållande till omgivningens karaktär och efter vilken princip de olika delsträckorna ska utformas. Målet med gestaltningsarbetet är att skapa: En väg som ligger väl anpassad i naturlandskapet och visar dess värden En väg som ger upplevelser och motverkar monotoni En väg där väggeometri och vägrum samspelar för optisk ledning och trafiksäkerhet, samt framhäver omgivningens kvalitéer De övergripande gestaltningsidéerna som arbetats fram i en inledande landskapsanalys har tagit fasta på de olika karaktärer som finns längs sträckan för att renodla dessa i utformningen av vägen och dess närmiljö. Viktiga anslutningar och knutpunkter har studerats särskilt för att minimera negativ påverkan Landskapsanalysen bifogas i bilaga 1. Efter urvalsprocessen har i utredningen 4 korridorer studerats mer i detalj. Karaktärerna och de övergripande gestaltningsprinciperna för dessa presenteras i slutet av kapitlet. 40

2 5.3 Utgångspunkter i Landskapsanalysen Utgångspunkten i analysen är alltid dagens landskap, men kunskap om dess historiska utveckling är nödvändig för att förklara egenskaper och sammanhang. En kulturarvsanalys, tillsammans med landskapsanalysen sammanför det sedda och upplevda landskapet med det historiska och ekologiska innehållet. Landskapet innehåller spår av den agrara revolutionen och påverkas ständigt av allt rationellare odlingsmetoder. Många av herrgårdarna och den samlade bebyggelsen är lokaliserad till förhöjningar i landskapet som ligger vid uppgrundade vikar eller utdikade sjösystem och utvann under loppet av och 1900-talen omfattande arealer av ny åkermark. Det sörmländska landskapet är ett utpräglat mosaiklandskap som består av skogar, sjöar, vattendrag, och öppen mark. Södermanland är rikt på äldre och artrika naturbetesmarker. Ett typiskt sörmländskt särdrag är också de många småslätter som ligger insprängda här och var i hela landskapet som t.ex bygden runt Julita, Mellanbygden. Inom utredningsområdet finns typiska exempel strax norr om samhället Äs och kring gårdarna Strötorp / Kärrtorp som ligger sydost om sjön Aspen. 5.4 Landskapskaraktärsanalys Landskapskaraktärsanalysen är en sammanfattning av det som är typiskt för landskapet, den är tänkt att ge ett helhetsperspektiv och förståelse för de kvaliteter som är utmärkande. Landskapstyper: är allmänna till sin natur, vilket innebär att en landskapstyp kan förekomma i flera olika karaktärsområden men kan vara mer eller mindre dominerande. Karaktärsområden: är enhetliga och unika områden med ett specifikt mönster av element och strukturer som ger det en egen karaktär. Inom utredningsområdet kan man urskilja flera tydliga landskapstyper: Öppna åkerlandskapet väster om Äs Mosaiklandskap med småslätter och åkerholmar strax norr om Äs och söder om sjön Aspen vid Strömkärr-Nästorp Småbrutet sprickdalslandskap nordost om Äs Sjön Aspen är belägen i ett barrskogslandskap med hällmarker i öster. I väster avgränsas sjön av Köpingsåsen, vars västra kant brant sänker sig ner mot Julitaslättens lermark. Slutet skogslandskap norr och söder om sjön Aspen Karaktärsområden inom utredningsområdet: Underliggande geologi och terrängformationer framträder inom utredningsområdet där speciellt den markerade Köpingsåsen som löper i nordsydlig riktning och förkastningsbranten i västöstlig riktning ger tydlig karaktär och avgränsning i landskapet Karaktäristiskt för sprickdalslandskapet öster om Äs är mötet mellan låglänt åkermark och skogsklädda höjder där särskilt det bergrika området Hälleforsgången med diabas framträder Köpingsåsen har haft stor betydelse för lokalisering av äldre vägsträckningar som följt åsens riktning och där även förtätad bebyggelse uppstått i anslutning till åsen 41

3 Markanvändningen i det brukade landskapet präglas av välskötta jordbruk som bidrar till att hålla landskapet öppet, där åkerholmar, diken m.m vårdas och ger området som helhet ett välordnat intryck. Trädalléer bidrar till att skapa riktningar mot bebyggelse och ger tydliga rumsavgränsningar Ekbestånden vid Äs och i åkerholmar ger karaktäristiska siluetter i landskapet. Inlandsisen pressade ner marken långt under den nuvarande nivån. När isen smälte undan för år sedan så började landet höja sig. Då de första människorna slog sig ner här var det möjligt att ta sig med båt från Öljaren till Hjälmaren och vidare till Östersjön. På grund av landhöjningen ligger nu resterna efter deras boplatser en bra bit ifrån sjön. Fornborgen som ligger strax norr om Äs framträder tydligt i landskapet. Åkerholmar i det mosaikliknande herrgårdslandskapet. Bebyggelsen vid Äs lokaliserad på åsens höjdrygg. Befintliga trädalléer bidrar till rumsbildning i det öppna landskapet. Karaktäristisk vy för väg 56 på åsen söder och norr om Äs. Karaktäristisk trädallé norr om Äs. Väg 214 följer förkastningsbrantens norra sluttning. Här vid fornborgen norr om Äs. 42

4 Karaktärsområden Äs Förbättring 56 Mosaiklandskap/sprickdal Sjölandskap Skogslandskap Storskaligt herrgårdslandskap Rumsavgränsning höjdrygg/rullstensås Skogsklädd med löv resp. barrskog 0 0,5 1 2 km Karaktärsområden inom utredningsområdet. 43

5 Vägen i landskapet Vid utformning av väglinjen utgör landskapets, olika karaktärsdrag, utgångspunkter för både lokalisering och gestaltning. Vägens läge påverkar i hög grad landskapets förändring. Från omgivande bebyggelse eller friområden kommer vägen ej att vara synlig på många platser. Trafikantupplevelsen Vägen kommer att upplevas av passerande trafikanter längs väg 56 och 214, boende, besökande och arbetande i närlandskapet. För trafikanten, som färdas längs sträckan, är vägrummet ett landskap i sig. Slänter, skogsridåer, terrängformationer, trädalléer och bebyggelse bildar rummets väggar. Skyltar, räcken, belysning och växtlighet utgör dess innehåll. Längs detta rörelserum förändras hela tiden landskapet. Korsningar, broar, skyltar ger färden en rytm och en upplevelse som bör vara trafiksäker, tydlig, lugn och grönskande. Siktlinjer mot omgivande naturlandskap och stadsbygd berättar för resenären var denne befinner sig. Bullerskydd, byggnader och skärningar inramar vägkorridoren. Vägrummet förändras dessutom över tiden genom vegetationens utveckling och omgivningens förändringar. Det kräver ett ständigt underhåll mot bestämda mål. 5.5 Mål och riktlinjer Vägen och dess tillhörande anläggningar är ett byggnadselement. Gestaltningsuppgiften är att i möjligaste mån anpassa detta till landskapet samtidigt som resenären ges en omväxlande och trevlig resa. Orienterbarheten kan förbättras genom gestaltning av vägens sidoområden, ev. konstbyggnader och korsningar Gestaltningsidéerna tar fasta på kontraster i naturlandskapet och rumsligheten som varierar mellan öppet och slutet. De tar också hänsyn till noder, utblickspunkter och landmärken för att öka orienterbarheten. Linjen i landskapet och dess sektion Vägkorridorerna är låsta av flera tekniska och ekonomiska faktorer, men genom att korridorerna är breda finns alternativa linjer som prövas i fördjupade studier när ett av korridorsalternativen valts. Möjligheter måste ges till bibehållna rörelsemönster genom gång- och cykelpassager. Där vägen möter jordbruks- och skogslandskapets struktur ska bearbetningsgraden förfinas och karaktären stämma överens med omgivningen. Avfarter ska indikera innanförliggande bebyggelsekaraktär och ge tydliga signaler om detta. Det kommer att krävas fördjupade studier vad gäller korsningar, broar och ev. vägportar i de problempunkter som uppstår. I förbättringsalternativet, där befintlig bebyggelse även fortsättningsvis kommer att starkt påverkas av vägen, även om passager, bullerskydd etc. utförs. I andra partier handlar det om en harmonisk linjeföring, som tar stöd i topografin och skär i kanten av bergen, eller en linjeföring och höjd som medger utblickar över öppna landskap. 44

6 För att minska behovet av drift- och underhållsåtgärder, samt för att minimera markbehovet, föreslås sidoområdet vara så smalt som möjligt mot öppen mark. Detta för att säkerställa skötsel från vägen. Slänter ska generellt utföras med rundat släntkrön med en radie på minst fem meter. Slänter och diken ska kläs med ytskikt av avbaningsmassor från närliggande område med likartad vegetation som anslutande terräng. Höga slänter vid skärning kan eventuellt avtrappas i två steg för att underlätta etableringen av växtlighet. Det nedre steget görs lägre med något flackare släntlutning och avslutas med en rundning och en hylla, varifrån sedan slänten kan stiga i brantare lutning. Längs långa partier med höga slänter bör hyllans läge i så fall varieras i höjdled. Avbaningsmassor från moränmark kan gärna innehålla block i de övre delarna av höga slänter. Sträckan är kuperad med flera bergs- och moränryggar i öst-västlig rikting. Detta skapar riktningar och diagonaler i landskapet. Det kan vara en fördel att bergskärningen placeras med större avstånd från vägen än det generella säkerhetsavståndet. Detta möjliggör en naturligare bergskärning, mjukare anslutning vid bergsfot och mindre krav på rensning. Om man kan bevara en del löst material i fickor och avsatser i bergskärningens nedre delar kan det bli en bra grogrund för etablering av naturlig vegetation. En vacker bergskärning är dessutom lättare att uppleva då den står på något större avstånd och kan kontrastera mot omgivande grönska. Ett minskat avstånd till vägen kan motiveras om man vill framhäva en porteffekt eller om man kan minska på skärningens höjd. Bergskärningen ska i huvudsak följa väglinjen och understödja den optiska ledningen. Krönet på en bergvägg i kurvans innersida bör sprängas av i en 45 lutning, för att undvika en synvilla av att bergsväggen lutar utåt. Det yttre bergskrönet behöver inte sprängas av eftersom man inte ser det från sidan utan snett framifrån. Broestetik En bro vid en trafikplats eller överfart längs sträckan kan verka identitetsskapande genom en för platsen unik utformning och gestaltning. De studerade alternativen är förlagda i terrängen och då korsningar i huvudsak sker i plan innebär att broar endast kan bli aktuella där terrängen kräver det. Korsningar Det är viktigt att använda sig av landskapets särprägel när trafikplatser planeras. Den aktuella sträckans trafikplatser ansluter till samhället Äs och förbindelsen med väg 214. Gestaltningsprinciper för trafikplatserna är att tydliggöra trafikplatserna för god trafiksäkerhet och orienterbarhet. Trafikplatserna bör få sin karaktär utifrån platsens och den direkta omgivningens förutsättningar, både topografiskt och gestaltningsmässigt. Gång- och cykelpassager För att kunna upprätthålla befintliga gångoch cykelstråk och skapa nya placeras och utformas passager med stor omsorg och med stor vikt lagd på trygghetsaspekten. Därmed minskas vägens barriärverkan. Placeringen sker i befintliga rörelsestråk och där man avser att skapa nya. 45

7 5.6 Vägutrustning Där fristående bullerskydd blir aktuella placeras de om möjligt i vägkant för att optimera dess effekt. Skydd kan vara i form av vall eller plank. En utformning av skärm i bebyggd miljö bör utformas i material och proportioner som är anpassade till dess omgivning. Skydden bör placeras så att de inte stör viktiga utblickar och vyer samt ta hänsyn till naturoch kulturvärden i landskapet. I senare skede där vägens läge är fixerad kommer eventuella bulleråtgärder föreslås. I förslaget ska hänsyn tas till vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. 5.7 Drift och underhåll Drift och underhåll handlar om att förvalta, utveckla och underhålla den färdiga anläggningen. Gestaltningsarbetet i drift och underhåll är en pågående process där de åtgärder som görs påverkar landskapet och omgivningen. Ett gestaltningsprogram ska finnas i varje driftområde som stöd för dem som arbetar med underhållsåtgärder och prioriteringar, t.ex. framtida byten av räckestyper eller växtmaterial. Varje byggt projekt som överlämnas till Trafikverket kräver en viss skötselnivå som bör hållas för att anläggningen ska fungera och se ut som det var tänkt från början. 5.8 Gestaltningsprinciper i de olika alternativen Förbättringsalternativet Förbättringsalternativet innebär att nuvarande sträckning på åsen blir intakt med smärre kurvrätningar för att möjliggöra mitträcken och omkörningssträckor. Påverkan på omgivningen bedöms bli liten. De åtgärder som görs i befintlig sträckning på åsen bedöms kunna utföras med generella riktlinjer för hur sidoområden ska återställas och behandlas. Omsorg om släntlutningar, återställning med avbaningsmassor anpassade från varje specifik sträcka kan räcka som gestaltningsprincip. Några större förändringar blir inte aktuella genom samhället Äs eftersom hastigheten inte bedöms kunna höjas till målstandard (100 km/ timme). Genom samhället Äs innebär alternativet behov av bullerskyddsåtgärder och anpassningar av övergångar för att trafiksäkra gångpassager. Exempel på åtgärder som i förbättringsalternativet kan höja upplevelsen och bidra till ökad tydlighet vid t.ex. korsningar, övergångar är belysning, avgränsande pollare och trädplanteringar. Alternativ 2 Alternativet följer befintlig sträckning på åsen fram till norr och söder om samhället där korridoren går i nysträckning strax öster om samhället Äs. Där vägen byggs om i befintlig sträckning bedöms gestaltningen medföra mindre ingrepp i den omgivande terrängen. Omläggningen av vägen öster om Äs ställer stora krav på gestaltning av av- och påfarter, eftersom vägen i båda lägena lämnar den naturliga åsens sträckning och landar i omgivande lägre belägen terräng. Där nysträckningen viker av österut från åsen passeras ett karaktäristiskt område med öppet vatten omväxlande med trädbevuxna partier. Området liknar ett träsk och kommer att påverkas negativt av igenfyllning och höga bankar. Området är sjön Aspens utlopp till Aspån och bildar längre norrut ett omväxlande vattendrag med forsande vatten, rester efter dammbyggnader samt rester efter en kvarnbyggnad. Vid utloppet går också en väganslutning till en välordnad badplats. Som gestaltningsprincip bör gälla att vattendraget bör passeras med en generöst tilltagen bro som ger utrymme till både passage av vägen och bäcken vid utloppet med bevarande strandsidor. En väl gestaltad utformning av brokoner m.m. kan mildra upplevelsen av ingreppet. 46

8 Vägalternativet innebär också stora skärningar när vägkorridoren passerar skogsområdet öster om samhället Äs. I mötet mellan det högre belägna skogsområdet och åkerlandskapet innebär vägen stora skärningar innan vägen övergår till bank i det öppna landskapet. Partiet kräver särskild omsorg om hur bergskärningar behandlas och mötet med vägbanken både för ny väg och anpassningen till befintlig väg 214. Efter passagen över åkern ansluter vägen tillbaka till befintlig sträckning av väg 56 som ligger väl anpassad till åsens terrängformation. Skärningar och bankar i anslutningar bör behandlas med terrängformationer och masshantering så att ny väglinje smälter in i befintlig omgivning. Alternativ 3 Alternativet innebär att vägen går i befintlig sträckning söder ifrån fram till sjön Aspen. Korridoren är delvis samma som alternativ 2 söder om Äs. Aspens utlopp passeras även här och innebär en lika stor utmaning att anpassa vägen till åsen och vattendraget och hänsynen till befintlig väg och bäck. Efter avfarten söder om Äs går korridoren i skog fram till den gemensamma sträckningen norrut med alternativ 4. Alternativet öster om Äs innebär i huvudsak en skogsdominerad förläggning av den nya vägkorridoren. Söder om väg 214 löper den tydliga höjdformationen Hälleforsgången. Korridoren går i skärning genom berget och passerar en mindre dalgång innan passasagen över och förbi väg 214. Vid passagen av väg 214 sammanfaller korridor 3 och 4. Den stora höjdskillnaden mellan Hälleforsgången och sänkan norr om denna medför att korridoren både får en kraftig skärningssida och en utfyllnadsbank innan vägen kan förläggas på normalbankhöjd norrut mot gårdarna Hagängen och Segerhult. Partiet kräver likväl som alternativ 2 särskild omsorg om hur bergskärningar behandlas och mötet med vägbanken både för ny väg och anpassningen till befintlig väg 214 Alternativ 4 Där alternativet lämnar åsens sträckning medför väglinjen en kraftig skärning genom befintlig ås som höjer sig kraftig österut. Efter höjdryggen passeras en mindre ravin med en bäckfåra som leder till Aspens södra inlopp. Skärningen genom åsen och passagen av bäckravinen kräver särskild omsorg om masshantering, släntlutningar samt återställning av bankar och skärningar. Åsen har sin särskilda flora med mager jord. Återställning av slänter bör utformas genom återförning av avbaningsmassor från lokal omgivning. Alternativet innebär att vägen går i nysträckning genom hela utredningsområdet. Korridoren löper i huvudsak genom skogsdominerad terräng. Den profil som tagits fram för en fiktiv linje visar på en relativt kuperad terräng i skogen. Väglinjen bedöms innebära omfattande schakt och fyllnadsarbeten i terräng. Skogsområdet innehåller flera torp och lämningar från tidigare brukning där särskild anpassning krävs till omgivningen. Vid Aspens inlopp från öster är terrängen låglänt och medför att vägen delvis kommer att ligga på bank över de sanka partierna. Särskild anpassning av slänter och skärningar krävs i anslutning till strandnära området. Alternativet passerar väg 214 och därefter går alternativet genom det småkuperade och uppbrutna mosaiklandskapet öster om Segerhult vilket medför skärningar genom åkerholmar. Principen för väglinjen bör vara att vägbanken ansluter till den öppna marken med så låg bank som möjligt. 47

9 Sammanfattning gestaltningsprinciper: Förbättringsalternativet kan innebära omläggning av utfarter i tätorten, bullerskydd och utformning av säkra passager. Att bevara befintlig väg genom tätort bör följas av omsorg om sidoområden och en tydlig gestaltning av vägavsnittet med trädplanteringar, god belysning m.m. Alternativ 2 innebär en direkt koppling till Äs och det omgivande jordbrukslandskapet och innebär för trafikanten en mer omväxlande vägkorridor. Alternativet medför stora ingrepp i både södra partiet där väg 56 frångås och norr om Äs vid passagen förbi väg 214 och vidare norrut. Alternativ 3 och 4 innebär att mötet med samhället Äs och herrgårdslandskapet blir begränsat. Trafikanten som färdas i 100 km/ timme leds förbi området företrädesvis i skog. Gestaltningsarbetet bör inriktas på att mildra ingrepp i befintlig terräng främst i anslutning till öppna åkerpartier och höjd- och dalgångar i terrängen. Där korridorerna 3 och 4 sammanfaller söder om väg 214 medför båda väglinjerna skärningar i Hälleforsgången och utfyllnad på bank i anslutande dalgång norr om berget. Påverkan på omgivningen mildras genom att skärningen och banken ligger på längre avstånd från väg 214 än fallet blir vid alternativ 2. Vägåtgärderna blir inte heller så exponerade genom att landskapet runt omkring innehåller mer vegetation och varierade terrängformationer. 5.9 Känsliga partier inom korridorerna där det krävs fördjupade studier av gestaltningsåtgärder Förbättringsalternativet Befintlig genomfart medför bullerskydd vid de fastigheter som ligger närmast vägen. Skydden kan utföras som avskärmande plank, fönsteråtgärder eller genom att anlägga skyddande uteplatser. Utformningen av dessa bör ansluta till befintliga fastigheters fasader för att få en sammanhållen enhet. Inom samhället förekommer främst träfasader. Vid övergångssställen eller korsningar kan gestaltningsåtgärder i form av trädplanteringar, särskild belysning, pollare m.m. bidra till att förbifarten känns trivsammare och säkrare. Utforming av sådana åtgärder studeras i senare skede när vägalternativ beslutats. Alternativ 2 och 3 Alternativ 2 och 3 går ifrån åsen i ett känsligt läge söder om samhället. Öster om åsen ligger ett större vattenområde som bildats vid Aspens utlopp och där båda korridorerna passerar. I närheten finns också Kvarnkällaren och äldre välbevarad bebyggelse i anslutning till den gamla kvarnen. En bro över vattendraget ställer stora krav på både höjdanpassning, gestaltning av bron och brokoner. Bron innebär inte bara en passage över vattendraget utan också den närmaste förbindelsen mellan tätorten och badplatsen vid Aspen. Befintlig genomfart. Flera hus ligger nära vägkant behöver bullerskyddas. Träd nära vägen är trevliga inslag i vägmiljön. 48

10 Bron över vattendraget bör utformas för att göra så litet ingrepp i vattenmiljön som möjligt. Brostöd och koner bör utformas smäckra och anpassas till åsen vid det västra fästet. Mot öster sänker sig vägen till en mer låglänt terräng som innebär att vägkroppen landar i en uppfylld bank. För att möjliggöra passage bör bron utformasmed en generös öppning där både vattendraget och den utgående bäcken samt vägen till badet ryms. Den välbevarade Kvarnkällaren nära vägen. Bebyggelse kring kvarnen. Korridoralternativ söder om Äs. Aspens utlopp. Förslag på bro över Aspåns utlopp, sedd från norr. Alternativen 2 och 3 viker av från Åsen österut söder om Äs. 49

11 Båsbo Bråten Kvisterhult Björkhammar Trubbens Östra Göl- Norrtorp stugan Posttorp Mosstorp Hacksta 56 Limsätter Segerhult Eriksholm Granberga Grindstugan Äsborg Hagängen Botten Röda bygget Nystugan Östergården Bottentorp Ängtorp Kvarnstugan 214 Äs Kolbäck Sömntytahagen 214 Alternativ 2 Kalvhagsberget Stormbacken Alternativ 3 Åtorp Jägarbacken Hagstugan Formartorp Fågelsta Äs Gölsbacken Kvarntorp Förbättringsalternativet Bolund Björsta Bärsta Mellantorp Karlshem Marietorp Björkhem Marielund Månstorp Marieberg Stabäcken B hyd Ebbetorp Annel Björnstug Geteboda Furuhill Karlshill Paris Hagby GraneboFurumo Herr Hagbylund Myrmon Myrber Alternativ 4 Lillmyran udden Sandgropbacken Mo Kvarnhagarna Killingaholmen Vitasand Aspen Heden Lebyhagen Eriksberg Eldudden Skarpskyttebe Aspegården Heden Pettersberg Blommeråd Backa Aspenäs Baggetorp 56 Oppstugan Trosa Hammartorp Blomtorp Lötmanstorp Karlsro NystuganErstorp Hanstorp Tövalite Laggartorp Nilslund Klippan Strömkärrsstugan Lilla Strömstugan Brostugan Ström gölet Fallet Grytstorp Grytstugan Rökärr Pepparkällan Lund Bodalund Lövlund Boda Mostugan Lundskogen Känsliga partier inom korridorerna markeras med ovaler. 50 Åsen Näs 0 0,25 0,5 1 km

12 Gården ÄS Låglänt åkermark Förkastningsbrant Foto på branten taget från nordväst. Alternativ 2 fortsätter norrut i utkanten av samhället Äs. Vid korsningen med väg 214 går alternativet från det högt belägna skogsområdet genom förkastningsbranten till det öppna landskapet norr om Äs. Profillinjen för alternativ 2 visar att vägen ligger relativt högt öster om samhället Äs och sänker sig sedan ned till en låg vägbank över det öppna åkerlandskapet. Möjligheten att minska ingreppet är begränsat i och med att vägens maximalt tillåtna lutningar redan används. En justering av profilen medför därför endera högre bank över åkermarken eller djupare skärning i mötet med branten. Foto på branten taget från nordväst. Alternativ 2 innebär att den nya väglinjen i mötet med branten ger en kraftig bergskärning. I det fortsatta arbetet bör bergskärningen och mötet med det öppna landskapet och korsningen med väg 214 studeras särskilt. Fotomontage för korridor 2, vid passagen av väg

13 Väg 214 Väglinje inom Vägkorridor alt 2 Väg 214 Illustration över korsningen med väg 214 i anslutning till förkastningsbranten. Alternativ 2 ger störst påverkan för de som färdas längs väg 214. För att en korsning mellan vägarna ska bli möjligt innebär det uppfyllnader och skärningar som medför att den naturliga vägens sträckning och siktlinjer bryts som medför stora förändringar i landskapsbilden. Vid anläggning av korsningen som sker i plan bör stor vikt läggas vid att anpassa bank och skärning till mötet med branten och det öppna åkerlandskapet. Höjdmässigt skall den nya vägen anpassas till nuvarande väg 214. Exempel på bergskärningar där man låtit bergets krön och naturliga fickor vara kvar för att underätta återetableringen av naturlig vegetation. 52

14 Alternativ 3 Alternativet viker av österut från befintlig väg söder om samhället Äs, en sträckning som i stora delar sammanfaller med alternativ 2. Korridoren viker av i en nordöstlig båge norrut genom skogsmark och passerar väg 214 i höjd med Nystugan. Söder om väg 214 löper en höjdrygg i öst-västlig riktning, Hälleforsgången. Höjdskillnaden mellan det högre bergspartiet och den dalgång som ligger söder om väg 214 medför att den nya väglinjen kommer att förutom skärning i berget även behöva en viss utfyllnad av bank i dalgången för att väg 214 skall kunna passeras. Som riktlinje i övrigt bör vägen inte ligga mer än cirka 1 meter över hagmarker, ängar och åkermark. Känsliga partier norr om väg 214 beskrivs i alternativ 4 som sammanfaller norrut med alternativ 3. Fotomontage för korridor 3 och 4, vid passagen av väg

15 Alternativ 4 Alternativet medför att väglinjen lämnar åsens naturliga sträckning i höjd med Rökärr- Lilla Strömtorp. När vägen viker av österut ligger åsens höjdrygg betydligt över den befintliga vägen. Strax öster om åsen möter linjen en utvecklad ravinbildning som bildats av ett av sjön Aspens tillflöden. Alternativ 4 innebär i sektionen troligtvis en kraftig skärning i åsen följt av en bank över den å som ligger i ravinens botten. I den låglänta delen finns också en mindre väg. Övergången över vattendraget bör anpassas till den naturliga fåran och vidgad så att rörelser i landskapet och synintryck inte ska domineras av höga vägbankar. Korridoren passerar den högre belägna diabasgången, Hälleforsgången, som ligger söder om väg 214. Mellan bergspartiet och väg 214 utbreder sig en svacka där väglinjen troligtvis kommer att ligga på bank. Vid utformningen av slänter i vägbanken bör stor omsorg ägnas åt anpassningen till det omgivande öppna landskapet som bär spår efter äldre brukning, bland annat enbuskage och lövdungar. De två alternativen 3 och 4 sammanfaller i detta läge. Hälleforsgången Väg 214 Väg 214 och Hälleforsgången. Åsens sträckning öster om väg 56 där alternativ 4 passerar. Öster om sjön Aspen passerar korridoren ett låglänt tillflöde omgivet av högre bergiga skogspartier. Passagen över vattendraget bör utformas så att siktlinjer mot sjön eller naturliga rörelsestråk inte avskärmas av vägbankar. Generellt bör högre bankar och skärningar i det skogsdominerade landskapet utformas så att den naturliga jordmånen återförs i ytskikten. Norr om Hagängen och öster om Segerhult vidtar ett brutet mosaiklandskap där vägkorridoren fortsätter norrut. Det varierade landskapet är känsligt för större ingrepp och en väglinje bör i möjligaste mån följa naturliga gränslinjer och terrängformationer för att göra så lite skada som möjligt. Varierat landskap öster och norr om Segerhult. 54

16 6. Trafiktekniska konsekvenser 6.1 Vägens funktion Förbättringsalternativet Alternativet medför att standarden på nuvarande väg kommer att förbättras genom kurvrätningar och breddning. Genom Äs kommer vägen ha befintlig bredd och nedsatt hastighet. På övriga sträckor kommer hastigheten vara 100 km/timme. Alternativets längd blir ungefär densamma som dagens på cirka 7,6 kilometer. Alternativ 2 Alternativet innebär att vägen går i nysträckning cirka 2,6 kilometer. Alternativets totala längd blir cirka 7,5 kilometer vilket är nästan det samma som dagens sträckning som är 7,6 kilometer. Hastigheten på hela sträckan kommer vara 100 km/timme. Beroende på utformningen av korsningen med väg 214 kan hastigheten bli nedsatt här. Alternativ 3 Alternativet innebär att vägen går i nysträckning i cirka 4,8 kilometer. Alternativets totala längd blir cirka 8,3 kilometer vilket är 0,7 kilometer längre än befintlig väg. Hastigheten på hela sträckan kommer vara 100 km/timme. Beroende på utformningen av korsningen med väg 214 kan hastigheten bli nedsatt här. Alternativ 4 Alternativet innebär ny väg på hela sträckan. Denna blir då 7,2 kilometer vilket är 0,4 kilometer kortare än befintlig väg. Hastigheten på hela sträckan kommer vara 100 km/timme. Beroende på utformningen av korsningen med väg 214 kan hastigheten bli nedsatt här. 6.2 Trafik och trafikanter Framkomlighet (restid) Trafikekonomiska effekter, däribland restidsoch trafiksäkerhetseffekter har beräknats med hjälp av Trafikverkets program EVA (Effekter vid VägAnalyser). Restiden minskar i samtliga utredningsalternativ beroende på att hastigheten höjs och i vissa alternativ väglängden minskar något jämfört med befintlig väg. Alternativ Förbättringsalternativet Förändring av restid Tusentalstimmar år Alternativ 2-23 Alternativ 3-12 Alternativ 4-32 Alternativ 4 ger den största restidsvinsten i vägsystemet. Förbättringsalternativet ger minst restidsvinst. Trafiksäkerhet Samtliga alternativ innebär att trafiksäkerheten förbättras genom ökad vägbredd, mötesseparering, säkrare sidoområden, bättre linjeföring samt bättre utformade korsningar och utfarter. Alternativ Förbättringsalternativet Förändring av antalet döda och svårt skadade per år -0,25 Alternativ 2-0,22 Alternativ 3-0,21 Alternativ 1-0,22 55 Skillnaden mellan alternativen är relativt små. Att trafiksäkerhetsvinsten är störst i förbättringsalternativet beror på att i kalkylen finns bara de större korsningarna med och nybyggnadsalternativen får två korsningar mer än förbättring. Dessa korsningar är där nysträckningarna viker av från befintlig väg.

17 7. Miljöbeskrivning 7.1 Syfte, process och metod Eftersom Länsstyrelsen har beslutat att projektet inte kan antas ha betydande miljöpåverkan ska en miljöbeskrivning tas fram istället för en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Syftet med miljöbeskrivningen är att identifiera och beskriva den planerade verksamhetens förutsägbara påverkan på människors hälsa och på miljön. Att identifiera miljövärden, arbeta in miljöhänsyn i de förslag som tas fram och att beskriva konsekvenser är en integrerad del av planprocessen. I denna samrådshandling för val av lokalisering fokuseras det på alternativskiljande konsekvenser mellan de olika föreslagna korridorerna. Under arbetet med samrådshandlingen hålls samråd, framför allt för att få ett så bra beslutsunderlag som möjligt för det slutliga valet av vägkorridor som ska göras och för att handlingen ska få en bred förankring hos alla berörda. Samtliga inkomna synpunkter och yttranden sammanställs i en samrådsredogörelse. I föreliggande miljöbeskrivning bedöms konsekvenserna som respektive vägkorridor ger upphov till uppdelat i fem olika huvudområden. Miljö omfattar aspekterna naturmiljö, kulturmiljö, rekreation och friluftsliv samt landskapsbild Hälsa och säkerhet omfattar aspekterna buller, barriäreffekter och förorenad mark Hushållning med mark och vatten och andra resurser omfattar aspekterna jordbruk, skogsbruk, yt- och grundvatten samt masshantering Miljöpåverkan under byggtiden omfattar aspekterna intrång, boendemiljöer samt masshantering och upplag. Risker omfattar sårbarhet och robusthet, ras och skred, trafikolyckor samt olyckor med farligt gods 7.2 Miljö Västra delen av utredningsområdet samt norra delen kännetecknas av ett öppet storskaligt jordbrukslandskap. Östra delen består av skogsmark i kuperad terräng. Naturmiljö Utöver nedanstående redovisning av naturmiljö har handlingen efter att den varit på remiss kompletterats med PM gällande vatten och naturmiljö för korridor 4. Denna bifogas bilaga 5. Naturmiljöintresset avser skydd och vård av värden i natur- och kulturlandskapet. Bevarandet av naturmiljöer är förutsättning för den biologiska mångfald som är grund för biologisk utveckling och ekologisk balans. Naturvårdens företrädare samverkar tillsammans med andra sektorer för att visionen om det hållbara samhället ska bli verklighet. Påverkan på miljön ska reduceras till nivåer som är långsiktiga och hållbara. Ett viktigt naturvårdsmål är att skydda känsliga arter och biotoper (miljöer). I praktiken inriktas ofta naturvårdsarbetet mot att skydda särskilda biotoper vilket samtidigt skyddar arterna. Det är bland annat naturbetesmarker, orörda våtmarker, kärr och ädellövskogar. Motiven för att skydda naturområden är inte enbart vetenskapliga. Ett viktigt naturvårdsmål är också att bevara miljöer som möjliggör studier av, rekreation i och förståelse för naturen. En vägutbyggnad kan påverka naturmiljön genom biotopförlust, själva vägbanan tar mark i anspråk och fragmenterar (sönderdelar) landskapet. En fråga som delvis hänger samman med fragmenteringen är vägens effekt på djurlivet. Vägar leder till trafikdöd och nya barriärer skapas för djurens vandringar. Generellt gäller att väg i nysträckning nästan alltid är sämre från naturvårdssynpunkt än breddning av befintlig väg. Genom att planera ett vägprojekt väl, kan projektet bidra till att skapa nya biotoper som i sin tur bidrar till att öka den biologiska mångfalden. 56

18 Osäkerhet i bedömning Många av källorna är av äldre datum; naturvårdsprogrammet är mer än 20 år gammalt, inventeringen av ädellövskog är knappt 20 år gammal, ängs- och betesmarks inventeringen är cirka 10 år gammal och inventeringen av skyddsvärda träd är drygt 5 år gammal. Våtmarksinventeringen är 20 år gammal men kvalitetssäkrades för drygt 10 år sedan. Skogsstyrelsens inventeringar enligt Skogens Pärlor är år gamla. Sammantaget innebär detta att konsekvensbedömningen i en del fall kan bygga på felaktiga underlag. För att motverka detta har området inventerats översiktligt i fält. Förutsättningar, påverkan, effekter och konsekvenser Alla för naturmiljön kända intressen redovisas på kartunderlaget i slutet av kapitlet om naturmiljö. Beskrivning och konsekvensbedömning sker däremot bara av de områden inom, eller i direkt anslutning till, respektive korridor som är av betydelse för själva samrådshandlingen för val av lokalisering. Nedan beskrivs förutsättningar, påverkan samt effekter och konsekvenser för identifierade intressen. Riksintresse I östra delen av utredningsområdet, strax söder om väg 214, sträcker sig västra änden av Hälleforsgången (NRO 04019) som är av riksintresse för naturmiljön enligt 3 kap. 6 miljöbalken. Hälleforsgången är landets största diabasgång. Den har en längd av 42 kilometer och en bredd av från 0,5 till nästan 2 km och skär i öst-västlig riktning över alla bergartsled från trakten av Malmköping till Hjälmaren. Den sätter i stor utsträckning sin prägel på de områden den övertvärar då den framträder med egna landskapsformer. Dess ålder har daterats till cirka miljoner år. Korridor 3 och 4 passerar genom riksintressets (Hälleforsgångens) västra ände. För att kunna ansluta mot jordbruksmarken norr om väg 214 kommer en väg i dessa lägen behöva gå i skärning genom diabasgången. Detta påverkar riksintressets karaktär inom området i stor grad. Korridorerna ligger dock i riksintressets västra kant och klyver inte området som helhelt. Konsekvenserna bedöms som stora. Riksintresset Hälleforsgången syns som en upphöjning av landskapet. 57

19 Naturvårdsprogram I länets naturvårdsprogram från 1991 är värdefulla naturområden beskrivna samt indelade i tre klasser där klass 1 motsvarar högsta värdet. Hälleforsgången (82-23), som beskrivits under riksintressen ovan, finns med i naturvårdsprogram med klass 2. Köpingsåsen mellan Bie och Äs (83-16) är en av Södermanlands längsta och mest framträdande rullstensåsar. Mellan Bie och Äs är åsen bred och med ett krön som ofta höjer sig 20 m eller mer över omgivande marker. Åsen når norr om Bie mer än 90 m.ö.h. Åsen var under landhöjningsskedet den del av västra Södermanland som steg först ur havet. Utmed åsen finns ett flertal källor. Mest kända är hälsokällorna vid Bie. På sträckan Bie till Biemossen är åsen delvis påverkad av äldre grustäkter och har naturvärdesklass II, medan den på avsnittet från Biemossen till Äs är nästan helt intakt och har naturvärdesklass I. Bäckdalen vid Aspen. Sjön Aspen (83-18) finns med i naturvårdsprogram med klass 2. Aspen är en näringsfattig sjö med rent och klart vatten. Tillrinningsområdet upptas huvudsakligen av skogsmark. En stor del av tillflödet kommer troligen från dolda källor längs åsen. Köpingsåsen öster om väg 56. Sydost om sjön Aspen finns område benämnt Bäckdal vid Aspen (83-17) i naturvårdsprogram. Området karaktäriseras av en meandrande bäck i dalgången mellan Köpingsåsen och förkastningsbranten som längre norrut bildar sjön Aspens östra strand. Området har klassats som klass 2. Sjön Aspen. Korridor 3 och 4 passerar genom västra änden av Hälleforsgången (82-23). För att kunna ansluta mot jordbruksmarken norr om väg 214 kommer en väg i dessa lägen behöva gå i skärning genom diabasgången. Detta påverkar riksintressets karaktär inom området i stor grad. Korridorerna ligger dock i riksintressets västra kant och klyver inte området som helhet. Konsekvenserna bedöms som stora. 58

20 Förbättringsalternativet, korridor 2 och korridor 3 löper på/genom Köpingsåsen (83-16) från söder och upp till Äs. Samtliga korridorer följer befintlig sträckning av väg 56 på/genom åsen. Det är endast i områdets norra del som korridor 2 och 3 viker av öster ut från befintlig sträckning av väg 56. Konsekvenserna bedöms som måttliga. Korridor 4 skär åsen där den viker av från befintlig väg i södra delen av utredningsområdet. Efter Köpingåsen skär korridor 4 genom nästa område benämnt Bäckdal vid Aspen (83-17). Öster om sjön Aspen tangerar korridor 4 området Aspen (83-18). Korridorens passage genom åsen påverkar åsens formation och karaktär. Om sträckningen även innebär nedschaktning påverkas åsen i än större grad. Konsekvenserna bedöms som stora. Eftersom korridoren skär eller tangerar områdena Bäckdal vid Aspen samt Aspen i utkanten av dess värden bedöms konsekvenserna som små. Ädellövskog Precis norr om samhället Äs, på östra sidan om väg 56, finns område enligt Länsstyrelsens ädellövskogsinventering. Området består mestadels av lind, bok och lönn. Många av träden finns även utpekade som skyddsvärda träd, se karta i slutet av kapitlet om naturmiljö. Området med slingrande vattendrag och värdefull kärlväxtflora har tidigare varit betesmark. Området är en nyckelbiotop enligt Skogsstyrelsen (Skogens pärlor). Korridoren för förbättringsalternativet tangerar ädellövskogen med sina bevarandevärda träd norr om Äs. Då förslaget innebär att en eventuell breddning sker av befintlig väg kommer mark som behöver tas i anspråk vara i direkt anslutning till befintlig väg varför konsekvenserna, för ädellövskogen som har sitt värde en bit in från befintlig väg, bedöms som måttliga. Ängs- och betesmark Jordbruksverkets Ängs- och betesmarksinventering är från Norr om väg 214 finns tre betesmarker enligt Ängs- och betesmarksinventeringen. Korridor 3 och 4 passerar genom ängs- och betesmarkerna vid Hagängen samt Segerhult. En väg genom dessa områden innebär att denna mark behöver tas i anspråk. Konsekvenserna bedöms som små. Samtliga korridorer, som här ligger i befintlig sträckning, passerar genom den utpekade ängs- och betesmarken, som inte är någon betesmark idag, i norra delen av utredningsområdet. En eventuell breddning av vägen här kan innebära att mark behöver tas i anspråk. Då det inte är någon betesmark idag bedöms inga konsekvenser uppstå. Skyddsvärda träd Under åren utförde Länsstyrelsen, i samverkan med Skogsstyrelsens Gröna jobb, en inventering av särskilt skyddsvärda träd i Södermanland. Med skyddsvärda träd avses: Jätteträd; träd grövre än 3,14 meter i stamomkrets på det smalaste stället under brösthöjd. Mycket gamla träd; gran, tall, ek och bok äldre än 200 år. Övriga trädslag äldre än 140 år. Grova hålträd; träd grövre än 1,25 meter i stamomkrets i brösthöjd med utvecklad hålighet i huvudstam. Inom utredningsområdet finns inventerade skyddsvärda träd. Norr om Äs, öster om befintlig väg finns ett område mestadels bestående av bok och al. Vid Äs herrgård finns många gamla och stora lönnar, lindar och pirar. I norra änden av korridoralternativ 2, där den ansluter till befintlig väg, finns två skyddsvärda träd. Det södra är en gran och det norra en lind. Längs vägen mellan Segerhult och väg 56 finns en ek-allé, varav flera av ekarna ingår i inventeringen. 59

21 Förbättringsalternativet tangerar områdena med skyddsvärda träd norr om Äs samt vid Äs herrgård. Alternativet innebär eventuellt en breddning av befintlig väg. Detta bedöms kunna göras utan att några av de skyddsvärda träden behöver avverkas. Varför inga konsekvenser bedöms uppstå. Två skyddsvärda träd vid Äsborg ligger inom korridor 2. Träden kan komma att påverkas beroende på vägens linje i korridoren. Bedömningen är dock att linjen kommer ligga väster om dessa varför inga konsekvenser bedöms uppstå. Delar av ek-allén mellan Segerhult och väg 56 ligger inom korridor 3 och 4. Om ek-allén vid Segerhult skulle utgå på grund av vägens dragning bedöms konsekvenserna som stora. Bedömningen är dock att vägen kommer dras öster om allén och inga konsekvenser uppstår. Våtmarksinventering Våtmarksinventeringen är en riksomfattande inventering av Sveriges våtmarker som har genomförts i Naturvårdsverkets regi. Katrineholms kommun inventerades år 1992 och kvalitetssäkrades innehållet i databasen. Våtmarkerna är indelade i fyra klasser där klass 1 motsvarar högsta värdet. Söder om Äs och väster om sjön Aspen finns en sankmark som klassats som klass 3 i våtmarksinventeringen. I utredningsområdets östra del, öster om sjön Aspens norra del, finns en myr som i våtmarksinventeringen klassats som klass 2. Korridor 2 och 3 samt till viss del korridoren för förbättringsalternativet passerar genom sankmarken, väster om sjön Aspen. För att minska intrånget i naturmiljön, samt för att underlätta bygget av vägen kommer ett broalternativ tas fram för dessa korridorer. Detta kommer kräva att ytterligare geotekniska undersökningar utförs och i samband med detta görs också hydrogeologiska undersökningar. Konsekvenserna för sankmarken bedöms som måttliga. Förbättringsalternativet som innebär breddning av väg 56 i anslutning till sankmarken påverkar vägens förstärkningsåtgärder, men tangerar bara sankmarken varför konsekven- 60 serna för denna bedöms som små. Korridor 4 passerar genom myren öster om sjön Aspen. Korridoren skär genom myrens västra del vilket gör att det hydrauliska förhållandena kommer att förändras. Ytterligare geotekniska undersökningar kommer att utföras för att hitta bästa möjliga väglinje ur grundläggningssynpunkt och i samband med detta görs också hydrogeologiska undersökningar. Våtmarksarealen kommer minska och sannolikt riskerar området också att dräneras en del. Naturvärdet är klass 2, men generellt är det från naturmiljösynpunkt negativt att avvattna naturmark, varför konsekvenserna bedöms som måttliga. Sumpskogar Sumpskogar finns på våta och fuktiga skogsmarker på torv eller mineraljord. För att en sumpskog ska bildas krävs ytligt, stillastående eller svagt rörligt vatten. Sumpskogar utgör cirka 10 % av den totala skogsarealen i Sverige. För att bevara sumpskogarnas naturvärden är det avgörande att vattnets flöden och beskuggning av marken kan bibehållas. En sumpskog med stor areal är mer värdefull än en likartad med mindre areal. Dock är det i de flesta fall de små objekten som har de största naturvärdena. Orsaken till detta torde stå att finna i historien. Dessa har sannolikt i ett tidigare skede bedömts för små för att dikas. Skogsstyrelsen inventerar och registrerar sumpskogar (trädbärande blöt mark där träden i moget stadium har en medelhöjd på minst tre meter). Inom utredningsområdet finns fem inventerade sumpskogar som ligger inom eller delvis inom aktuella korridorer. Sumpskogen sydöst om Kvarntorp ligger inom korridor 2 och 3. Norr om sjön Aspen tangerar korridor 3 en sumpskog. Tre mindre sumpskogar ligger inom eller delvis inom korridor 4. Några sumpskogar kan komma att korsas av vägen, beroende på val av sträckning. Andra kan komma att påverkas när väglinjen preciseras senare i vägplanen. Samtliga sumpskogar är relativt små. Konsekvenserna för dessa är svåra att bedöma framåt i tiden då sumpskogar i många fall är färskvara som i stor utsträckning förändras av skogsbruksåtgärder.

22 Nyckelbiotop Skogsstyrelsen inventerar och registrerar nyckelbiotoper (områden där det finns, eller där man kan förväntas finna, rödlistade arter). Söder om Äs, på östra sidan om väg 56, finns en sandbarrskog på cirka 0,8 ha. Området med spärrgreniga grova träd har tidigare varit betesmark. Sandbarrskogen ligger helt inom korridor 2 och 3, samt tangerar korridoren för förbättringsalternativet. Då förbättringsalternativet endast tangerar sandbarrskogen och en eventuell breddning bedöms kunna ske utan påverkan på denna uppstår inga konsekvenser. För alternativ 2 och 3 ligger sandbarrskogen helt inom korridorerna och kan komma att påverkas. Nyckelbiotoper är skogsområden med mycket höga naturvärden. Konsekvenserna bedöms som påtagliga. Naturvärde Skogsstyrelsen inventerar och registrerar naturvärdesobjekt. Objekten har uppenbara och påtagliga värden utan att objekten når upp till kvaliteten nyckelbiotop. Objekten kan ofta beskrivas som framtidsnyckelbiotoper. Inventeringsår för objekten varierar. Inom aktuella korridorer finns två stycken naturvärden redovisade. Den södra, en brant, ligger inom riksintresset Hälleforsgången. Den norra, som består av en stor lövskog på 0,3 ha, ligger norr om Segerhult. Både branten vid Hälleforgången samt lövskogen norr om Segerhult ligger helt inom korridor 3 och 4. Om dessa skulle komma att påverkas av väglinjen bedöms konsekvenserna som små. Djurliv Enligt uppgifter från jägare är skogsområdet i anslutning till Aspen, främst öster om sjön, viltrikt. Allmänt rör sig viltet ofta mellan vatten/vattendrag och områden för födosök. Detta gäller för såväl småvilt, exempelvis hare, räv och grävling, som klövdjur, exempelvis vildsvin, rådjur, hjort och älg. Det finns inga kända konfliktpunkter mellan groddjur och befintlig väg eller föreslagna vägkorridorer. Information saknas också om direkta viltstråk. Viltstråk i skogslandskapet ändras sannolikt med tiden som en följd av skogsbruket. Vid vattendraget som passerar under väg 214, söder om Äs herrgård, finns en utterpassage idag. Befintlig utterpassage. Alternativ 4 är det alternativ som har längst sträckning i jungfrulig mark och större delen av sträckan går genom skogsmark. Denna korridor berörs också i liten omfattning av bebyggelse och vägar, varför konsekvenserna för viltet inledningsvis kan bli stora. När en väglinje beslutas ska hänsyn tas till att det finns utter i området och utterpassager anordnas vid aktuella vattendrag. 61

23 Generellt biotopskydd Enligt förordningen om områdesskydd utgör vissa områden alltid biotopskyddsområden enligt miljöbalken. I detta projekt finns i, eller i anslutning till korridorerna, ett antal alléer, åkerholmar och diken. För dessa landskapselement föreligger generellt biotopskydd. Länsstyrelsen får ge dispens från skyddet om det finns förutsättningar för det. Huruvida det blir aktuellt avgörs senare i vägplanearbetet efter val av korridor och sträckning inom korridoren. Strandskydd Bestämmelser kring strandskyddet regleras i miljöbalkens 7 kapitel om skydd av områden. Strandskyddet tillkom 1950 och syftade till att bevara allmänhetens friluftsliv. Numera syftar strandskyddet även till att bevara land- och vattenområden för att de är biologiskt värdefulla. Strandskyddet gäller för samtliga stränder vid havet, insjöar och vattendrag oberoende av storlek. Det generella strandskyddet gäller 100 meter från strandkanten, både på land och i vattenområdet och även i undervattenmiljön. Om det behövs för att säkerställa strandskyddets syfte kan Länsstyrelsen utvidga zonen upp till 300 meter. Det är förbjudet att, utan dispens från strandskyddet, utföra vissa åtgärder inom strandskyddsområdet, som till exempel att gräva eller anlägga något. Detta förbud gäller oberoende av vilka arter och naturtyper som finns inom strandsskyddsområdet, samt oberoende av hur många sjöar och vattendrag som finns i närheten. Enligt uppgift från Länsstyrelsen i Södermanlands län har det gjorts en översyn av strandskyddet inom Södermanlands län och under 2013 beslutats i vilka fall strandskyddet ska utvidgas. För Aspen och Aspån gäller det generella strandskyddet. Samtliga alternativ kan komma att tangera strandskyddsområdet, detta är dock beroende av väglinjens position. Förbättringsalternativet, korridor 2 och 3 tangerar strandskyddsområdet där väg 56 går idag, samt en bit av stranden norrut. Korridor 2 och 3 innebär större intrång än för förbättringsalternativet. I och med att den befintliga vägen redan berör strandområdet bedöms konsekvenserna som ringa. För korridor 4 kan en del av Aspens östra strand komma att påverkas. Detta innebär att orörd mark tas i anspråk och konsekvenserna bedöms som små. Dispens från strandskydd erhålls för den allmänna vägen i och med fastställande av vägplanen. Dock måste strandskyddsdispens sökas för det enskilda vägnätet. Rödlistade arter En rödlista är en förteckning över de arter vars framtida överlevnad i landet inte är säker. De flesta rödlistade arter hotas främst av att deras livsmiljö försämras eller förstörs. Dock kan de även hotas av störning eller insamling och för vissa arter även förföljelse. Till följd av detta tillämpas en restriktivitet i hanteringen av fynduppgifter. Därav visas inga rödlistade arter i kartan över naturmiljöintressen. Det finns cirka 40 stycken rödlistade arter inom utredningsområdet. Samlad bedömning: Alternativ 2 och 3 innebär påtagliga intrång på naturmiljön. Bland annat skär korridorerna genom miljön vid Kvarntorp och korridor 3 skär även Hälleforsgången som är av riksintresse. Alternativ 4 innebär stora konsekvenser eftersom den går i skärning genom åsen och Hälleforsgången. Korridoren tar dessutom mest jungfrulig mark i anspråk och konsekvenserna för djurlivet bedöms som stora. Förbättringsalternativet har minst konsekvenser för naturmiljön. 62

24 Båsbo Bråten 214 Alternativ 2 Kalvhagsberget Stormbacken Alternativ 3 Åtorp Jägarbacken Hagstugan Formartorp Fågelsta Äs Gölsbacken Kvarntorp Förbättringsalternativet Bolund Mellantorp Björsta Månstorp Furuhill Karlshill Paris Hagby GraneboFurumo Hagbylund Hälleforsgången NRO udden Alternativ 4 Bärsta Karlshem Marietorp Björkhem Marielund Marieberg Lillmyran Geteboda Myrmon Strömkärrsstugan Lilla Strömstugan Brostugan Sandgropbacken Björnstugan Herrkärr Myrberg Mo Kvarnhagarna Killingaholmen Vitasand Aspen Heden Lebyhagen Eriksberg Aspegården Eldudden Heden Skarpskyttebergen Pettersberg Blommeråd Backa Baggetorp Aspenäs Oppstugan Trosa Hammartorp Blomtorp Lötmanstorp Karlsro NystuganErstorp Hanstorp gölet Vattentäkt Fallet Pepparkällan Bodalund Lövlund Boda Mostugan Förorenad mark Inre skyddszon grundvattentäkt Lund Yttre skyddszon grundvattentäkt Riksintresse naturvård Naturvårdsprogram Ädellövskog Ängs- och betesmark Karta med naturmiljöintressen. Tövalite Grytstorp Grytstugan Laggartorp Nilslund Skyddsvärda träd Våtmarksinventering Markavvattningsföretag Markavvattningsföretag Sumpskog Nyckelbiotop Lundskogen Naturvärde Skarpmon Rökärr Klippan Kvisterhult Björkhammar Trubbens Östra Göl- Norrtorp stugan Posttorp Mosstorp Hacksta 56 Limsätter Segerhult Eriksholm Granberga Grindstugan Äsborg Hagängen Botten Röda bygget Nystugan Östergården Bottentorp Ängtorp Kvarnstugan 214 Äs Kolbäck Sömntytahagen Stabäcken Björkhyddan Ebbetorp Annelund Åsen Strömkärr Nästorp 0 0,25 0,5 1 km 63

25 Kulturmiljö I ett tidigt skede i projektet togs en kulturarvsanalys fram, denna bifogas i bilaga 2. Med kulturmiljö menas de av människan påverkade fysiska spår i landskapet som berättar om de historiska skeenden och processer som lett fram till det landskap vi ser idag. Det kan gälla allt från enskilda objekt till hela landskap. Vardagens livsmönster kan följas genom tiden i landskapets fysiska strukturer. Ledtrådar finns bland annat i topografi, vegetation, kommunikationer, försörjning, bebyggelsemönster och arkitektur som berättar om historiska och geografiska sammanhang över tid. För att kulturmiljövärden ska bestå är det viktigt att sambanden och kontinuiteten i landskapet upprätthålls, att kulturmiljöers ursprung är fortsatt tydliga och att kopplingar mellan tider och platser upprätthålls. För detta krävs att skyddsområden respekteras och att fragmentering av miljöerna undviks. Vidare bör intilliggande exploateringar inte verka störande. Om ingrepp måste ske bör detta utföras på ett sätt som tar tillvara kulturmiljökvaliteterna i landskapet. Generellt inom vägutredningsområdet gäller att ta hänsyn till de faktorer som bygger upp de kulturhistoriska särdragen för att de skall vara fortsatt läsbara även efter en förändring av vägens dragning och/eller karaktär. Vägen löper genom ett landskap med stort tidsdjup, och de kulturhistoriska avtrycken har skapats av människors användning och rörelser från stenåldern fram till idag. Det befintliga vägnätet är en viktig komponent i kulturmiljön och visar på människors rörelser och transportbehov över tid. Vägnätet har påtagligt format landskapet och de större vägstråken i landskapet har kontinuitet långt tillbaka i tiden. Större vägar har genom sin funktion och sin fasta struktur en möblerande effekt på landskapet. Övriga landskapskomponenter som t.ex. bebyggelse och samhällsfunktioner uppkommer ofta i vägnära lägen. Moderna trafikleder har ofta inte den sammanlänkande funktion på det lokala planet som de tidigare landsvägarna hade, men fungerar fortfarande strukturerande på landskapet. Vid införandet av ett nytt fast och storskaligt element som en modern trafikled i landskapet förändras förutsättningarna för landskapets befintliga och framtida kulturmiljökvaliteter. I den framtida utvecklingen är det viktigt att förhålla sig till de nya förutsättningar som införs i landskapet och hur det kommer att inverka både på de befintliga och det framtida landskapets kulturmiljökvaliteter. Osäkerhet i bedömning Hur allvarligt olika ingrepp på landskapets kulturmiljökvaliteter värderas beror till viss del på förmodad utveckling efter en förändring i landskapet, som t.ex. en breddning eller en nybyggnation av en vägsträcka. Vidare bygger analysen om påverkan på områdets fornlämningar på en byråmässig inventering. Här finns stora osäkerheter kring omfattningen av okända fornlämningar i området. Denna osäkerhet gäller samtliga sträckningar. Förutsättningar, påverkan, effekter och konsekvenser Alla för kulturmiljön kända intressen redovisas på kartunderlaget i slutet av kapitlet om kulturmiljö. Beskrivning och konsekvensbedömning sker däremot bara av de områden inom, eller i direkt anslutning till, respektive korridor som är av betydelse för själva samrådshandlingen för val av lokalisering. Nedan beskrivs förutsättningar, påverkan samt effekter, först utifrån de områden som definierades som känsliga i den kulturmiljöanalys som gjordes, och därefter bedöms konsekvenserna för de formella skydd som finns för kulturmiljövärden, i form av riksintresse och fornlämningar. Konsekvenser för utredningsområdets kulturmiljökvaliteter Utredningsområdet ligger på gränsen mellan slättbygdens storsskaliga odlingslandskap i väster och det mer småskaliga och uppbrutna mosaiklandskapet i öster. De olika korridorerna påverkar helhetens kulturmiljövärden i olika hög grad. 64

26 Förbättringsalternativet Förbättringsalternativet ger historisk kontinuitet genom att vägen även fortsatt följer det ålderdomliga vägstråket utmed rullstensåsen. Nya väganknutna strukturer kommer att samexistera med de befintliga. Den barriär mellan landskapet väster och öster om väg 56 som vägen successivt genom ökade trafikmängder har kommit att utgöra kommer att bli kraftigare. Inte bara möjligheterna att röra sig mellan vägens östra och västra sida kommer att försvåras. Vid uppförande av bullerskyddsplank längs den befintliga vägsträckningen skapas en visuell barriär som påverkar utblickarna mot det storskaliga herrgårdslandskapet från vägens västra sida. Då vägen löper tätt intill bruksområdet vid Kvarntorp, villabebyggelsen vid vägmötet med väg 214 och Äs herrgårdstomt med tillhörande allésystem på bivägar krävs försiktighet vid en breddning. Nybyggnadsalternativen De tre nybyggnadsalternativen tar alla i olika hög grad ny mark i anspråk och skapar ett nytt fast nordsydligt stråk i tidigare med eller mindre påverkade landskapsutsnitt. Nya väganknutna strukturer kommer att i varierande grad lokaliseras till den nya sträckningen, och till nya vägmöten, vilket kan få en viss centrumförskjutning i landskapet som följd. Alternativ 2 tangerar värdebärande kulturmiljökvaliteter, som bruksområdet vid Aspen och Fornborgen. Vidare löper sträckningen över odlingslandskapet i nära anslutning till befintlig väg, vilket skapar restytor mellan vägarna. Alternativ 3 tangerar bruksmiljön och skapat ett nytt stråk på höjdpartiet för att sedan ansluta till alternativ 4 vid nedgången i dalgången. Här splittras dalgången och de öst västliga sambanden bryts. Alternativ 4 löper söder om sjön Aspen genom ett småskaligt torplandskap som binds samman genom ett finmaskigt småskaligt vägnät. En ny storskalig vägdragning i området riskerar att bryta sambanden mellan torpen i skogen och huvudgårdarna Riksintresse och kommunalt kulturmiljöprogram Utredningsområdet ligger delvis inom gränsen för riksintresse för kulturmiljövården, [D25] Julitabygden. Motiveringen till Riksintresset Julitabygden är rikt herrgårdslandskap präglat av stordrift, sedan medeltiden. Uttrycken för riksintresset är de strukturer som speglar motivet som fortfarande går att uppleva och följa i landskapet idag. Det är också de företeelser som ska vara fortsatt upplevelsebara för att riksintressets värde inte ska anses påtagligt skadat vid en förändring. De uttryck som listas i riksintressebeskrivningen och som rör utredningsområdet är: Herrgårdarnas huvudbyggnader och tomter De långa allésystemen Relationen mellan de centralt belägna sätesgårdarna och de perifert belägna arrendegårdarna och torpen Det område som är avgränsat som riksintresse för kulturmiljövården ingår även i kommunens kulturmiljöprogram. Här är områdets värden och uttryck mer utförligt beskrivna och kompletteras med följande: Vägnätets ursprungliga sträckning och bitvis ålderdomliga karaktär Det biologiska kulturarvet i form av tydliga spår av tidigare hävdformer såsom hag och ängsmarker, ädellövträd och öppenheten i landskapet Området för Julita styckebruk och kvarn invid Aspån Förbättringsalternativet Förbättringsalternativet löper till stora delar genom riksintresseområdet och omfattar även vägsträckningen genom utredningsområdet ner till sjön Aspens södra del. En utbyggnad av vägen i dagens sträckning kommer innebära att dagens vägsträckning till viss del skärmas av från det omkringliggande landskapet genom färre anslutande vägar och begränsade möjligheter att korsa vägen till följd av mitträcke. Vägen löper nära både Äs herrgårdstomt med tillhörande byggnader och ädellövträd och området för Julita kvarn och styckebruk invid Aspån öster om vägen. Här bedöms en breddning av vägen kunna genomföras utan att påtagligt skada kulturmiljöerna. 65

27 Vidare kan en breddning av befintlig sträckning komma att påverka de väganknutna fornlämningar i form av milstenar som är placerade längs med vägsträckningen. I anslutning till befintlig väg finns rester efter tidigare vägavsnitt i form av mindre bivägar, ofta trädkantade som visar på vägsträckningens utveckling och kontinuitet som kan riskera att påverkas vid en breddning. Det finns dock goda förutsättningar för att begränsa eller helt undvika påverkan på vägnära kulturhistorska strukturer. Som helhet bedöms förbättringsalternativets konsekvenser för riksintresset vara små. Alternativ 2 Alternativ 2 löper över området för Julita kvarn och vidare öster om fornborgen för att sedan gå rakt över odlingsmarken norr om väg 214 för att ansluta till befintlig vägsträckning igen norr om Äs herrgårdstomt. Sträckningen riskerar att påtagligt skada både det tidigare kvarn- och bruksområdet och den öppna odlingsmarken öster om Äs genom fragmentering av landskapet. Som helhet bedöms alternativet få stora konsekvenser för riksintressets värden. Alternativ 3 Alternativ 3 löper över området för Julita kvarn och styckebruk, men passerar därefter öster om riksintresseavgränsningen. Därefter löper korridoren österut över höjdpartiet för att sedan gå ner i dalgången igen och ansluter till befintlig sträckning igen strax nordväst om Segerhult. Sträckningen riskerar att påtagligt skada kvarn- och bruksområdet. Vidare skär sträckningen över odlingslandskapet vid Segerhult där det öppna landskapet bryts av större impediment och det storskaliga öppna slättlandskapet övergår till ett mer uppstyckat mosaikartat sprickdalslandskap. Som helhet bedöms konsekvenserna för riksintressets värden som påtagliga. Alternativ 4 Alternativ 4 viker av från befintlig väg strax söder om sjön Aspen. Därefter löper alternativet öster om sjön och ansluter till befintlig väg igen strax nordväst om Segerhult. Sträckningen skär odlingslandskapet vid Segerhult där det öppna landskapet bryts av större impediment och det storskaliga öppna slättlandskapet övergår till ett mer uppstyckat mosaikartat sprickdalslandskap. Här finns risk för fragmentering av odlingslandskapet, framförallt i den trånga dalgången där väg 214 löper. Korridoren löper utanför riksintresseavgränsningen, men löper precis i dess gräns. Här krävs en medveten planering för att inte påverka riksintressets värden. Som helhet bedöms konsekvenserna för riksintressets värden som små. Fornlämningar enligt RAÄ och Arkeologisk utredning Landskapet i utredningsområdet har ett stort tidsdjup och människor har bott och verkat här sedan stenåldern. Spåren efter dessa tidiga invånare ger oss information om hur människor har levt och använt landskapet över tid. Från tiden före de skriftliga källorna är ofta de lämningar vi finner i landskapet det pussel vi har för att förstå hur människor levde under sten- brons- och järnåldern. Fasta fornlämningar, såväl kända som okända, är skyddade enligt Lag om kulturminnen m.m. (1988:950). Skyddet gäller fornlämningen och ett skyddsområde runt denna. Det är förbjudet att på något sätt ändra eller skada en fornlämning utan tillstånd. Om det inte är möjligt att undvika att fast fornlämning berörs ska ansökan om arkeologisk undersökning göras till Länsstyrelsen enligt 2 kap, lagen om kulturminnen m.m. (1988:950). Antikvarisk bedömning Uppgift om innebär att lämningen endast är känd via kartmaterial eller skriftlig eller muntlig källa. Lämningen har inte kunnat återfinnas i fält. Bedömningen Bevakningsobjekt innebär att man vid inventeringstillfället inte kunnat ta ställning till om lämningen är en fast fornlämning eller inte eller om det exakta läget för lämningen varit eller inte eller om det exakta läget för lämningen varit osäkert. Dessa lämningar måste alltid kontrolleras ytterligare före markingrepp. 66

28 Julita 10:1 Fast fornlämning Julita 12:1 Fornborg Fast fornlämning Julita 51:1 Bro Övrig kulturhistorisk lämning Julita 58:1 RAÄnummer Lämningsyp Antikvariskbedömning Vägmärke (Milstolpe) Fornlämningsliknande lämning Övrig kulturhistorisk lämning Julita 91:1 Gravfält Fast fornlämning Julita 92:1 Julita 117:1 Julita 138:1 Julita 148:1 Julita 180:1 Julita 226:1 Naturföremål /-bildning med tradition Fyndplats Vägmärke (Milstolpe) Hyttområde Gränsmärke Vägmärke (Milstolpe) Övrig kulturhistorisk lämning Uppgift om Uppgift om Fast fornlämning Övrig kulturhistorisk lämning Fast fornlämning Julita 228 Boplats Fast fornlämning Förbättringsalternativet berör i första hand väganknutna fornlämningar i form av milstenar och gränsmarkeringar. I de fall där dagens väg sammanfaller med den historiska sträckningen återfinns dessa i direkt anslutning till vägen. I en del fall har vägen rätats och milstenarna och gränsmarkeringarna är då kvar vid den tidigare sträckningen, en bit ifrån dagens väg. Då hela vägsträckningen blivit breddad tidigare har sannolikt även de lämningar som är i direkt anslutning till vägen flyttats något. Enligt den arkeologiska utredningen som gjorts i området är sannolikheten för att påträffa ytterliggare fornlämningar på eller i anlutning till åsens sträckning stor. Särskilt nämns området kring Äs herrgård och platsen söder därom där Aspån korsar ett annat vattendrag på vägen ut i Öljaren. I anslutning till åsen och på herrgårdstomten är många lösfynd registrerade, både sannolika stenåldersfynd och äldre järnåldersfynd, något som indikerar både boplatser och gravfält från dessa perioder. Längs med åsen och i anslutning till eventuellt planerat broställe över Aspån är sannolikheten stor att påträffa rester efter forntida vägsträckningar i form av så kallade hålvägar. Alternativ 2 berör följande registrerade fornlämningar: en milstolpe (RAÄ 226), en fyndplats för stenyxa (RAÄ 117), ett hyttområde (RAÄ 148), samt ett mindre gravfält (RAÄ 91). Fornlämningarna återfinns främst i sträckningen södra del, utom gravfältet (RAÄ 91) som ligger i norr. Enligt den arkeologiska utredningen påverkar sträckningen främst: Stenåldersboplatser på höglänta skogsmark/åsen Gravar, hålvägar och kolbottnar i skogsmark Boplatslämningar i åkermark Stenåldersboplatser bör kunna upptäckas i det höglänta skogsområdet i alternativets mellersta och södra del, omedelbart öster om samhället Äs. I det höglänta området ligger även en registrerad fornborg (RAÄ 12), dock utanför vägkorridoren. Det är sannolikt att det finns härdar och kokgropar från samma tid som fornborgen på Viksberget. I skogsområdet med utsikt över dalgången kan även ensamliggande gravar och rösen vara belägna. I skogen kan även lämningar efter jakt och skogsbruk påträffas. Längs sträckningen som löper över åkermark kan man återfinna boplatser från bronsålder och järnålder. Vad gäller alternativets sträckning på och i anslutning till rullstensåsen gäller samma förmodade fornlämningsbild som i förbättringsalternativet. 67

29 För alternativ 3 gäller att endast ett ringa antal kulturhistoriska lämningar är registrerade i FMIS. I södra delen av sträckningen berörs samma milstolpe (RAÄ 226) som i alternativ 2. Vägen går sedan in över ett höglänt skogsområde utan registrerade fornlämningar, och faller i sin mellersta ut i det öppna kulturlandskapet. Vid gården Segerhult är en gränsmarkering registrerad (RAÄ 180). Det rör sig om ett jättelikt flyttblock av iögonfallande storlek och form som ligger på en mindre kulle, och platsen har fått det talande namnet Domkyrkoberget. Här skulle man kunna förvänta sig olika typer av offerfynd, som stenyxor, vilket är belagt från andra håll i Södermanland. Vägen tangerar här likaså fyndplatsen för en stenyxa (RAÄ 181). Enligt den arkeologiska utredningen påverkar sträckningen främst: Stenåldersboplatser på höglänta skogsmark/åsen Gravar, hålvägar och kolbottnar i skogsmark Boplatslämningar i åkermark Den dolda fornlämningsbilden för alternativ 3 är likartad den för alternativ 2. I det höglänta skogsområdet kan stenåldersboplatser, lämningar från äldre järnålder, hålvägar och enstaka gravar påträffas. I åkermarken kan boplatslämningar från bronsålder och äldre järnålder påträffas, samt eventuellt även stenålder. För alternativ 4 gäller att sträckningen tangerar det under alternativ 3 redovisade Domkyrkoberget (RAÄ 180). Strax öster om vägen vid Segerhult är en fyndplats för stenyxa registrerad (RAÄ 181). Dock är möjligheten att finna oupptäckta fornlämningar stor liksom i de övriga vägalternativen. Något som bekräftas av att det på hög höjd på skogsområdet Heden har påträffats stenålderslokaler med slagen kvarts på nivåer av meter över havet. Enligt den arkeologiska utredningen påverkar sträckningen främst: Stenåldersboplatser på höglänta skogsmark/åsen Gravar, hålvägar och kolbottnar i skogsmark Boplatslämningar i åkermark Den arkeologiska bedömningen för alternativet är likartad med alternativ 2 och 3, då de löper genom samma skogsområde och odlingsmark. I skogen finns sannolikhet för att finna ett stort antal boplatser från stenåldern, och i den öppna odlingsmarken kan boplatser från bronsålder och järnålder finnas. Den arkeologiska utredningen bifogas bilaga 3. Samlad bedömning: Alla korridoralternativ innebär risk att stöta på tidigare okända fornlämningar. Omfattningen av tidigare okända fornlämningar blir sannolikt större ju längre korridoren är. Alternativ 2 innebär stora konsekvenser för kulturmiljön. Korridoren skär över miljön vid Kvarntorp, genom Viksbergen intill fornborgen och sneddar över odlingsmarken i anslutning till Äs herrgård. Korridoren innebär fragmentering av odlingsmarken och mindre restytor skapas. Hela korridoren går inom riksintresse för kulturmiljövården. Alternativ 3 innebär påtagliga konsekvenser för kulturmiljön. Korridoren skär över miljön vid Kvarntorp som ligger inom riksintresseområde för kulturmiljövården, undviker därefter riksintresseavgränsningen, men delar av odlingsmarken vid Segerhult. Här finns risk för fragmentering. Alternativ 4 innebär måttliga konsekvenser för kulturmiljön. Korridoren korsar det småskaliga torplandskapet söder om Aspen och skapar en helt ny vägsträckning i det skogsdominerade landskapet öster om sjön, för att sedan korsa odlingslandskapet vid Segerhult. Här finns risk för fragmentering. Alternativet löper i gränsen för riksintresse för kulturmiljön vd Segerhult. Förbättringsalternativet har minst konsekvenser för kulturmiljön. Här finns även störst möjligheter att anpassa förbättringsåtgärderna så att befintliga kulturmiljövärden till stora delar kan bestå. Alternativet följer befintlig väg som löper genom riksintresse för kulturmiljö, men en utbyggnad bedöms kunna samverka med riksintressets värden. 68

30 Båsbo Bråten Julita 228 Björkhammar Östra Gölstugan Stenbacken Julita 138:1 56 LimsätterMosstorp Eriksholm Granberga Grindstugan Äsborg Mysten Julita 91:1 Kvisterhult Segerhult Julita 180:1 Julita 51:1 Julita 58:1 Björsta Bärsta Stabäcken Karlshem Marietorp Björkhem Ebbetorp Annelund Månstorp Marielund Marieberg Björnstugan Geteboda Furuhill Karlshill Paris Hagby Furumo Herrkärr Hagbylund Ängtorp D: Julita 12:1 Kvarnstugan Äs Röda bygget 214 Sömntytahagen Alternativ 2 Åtorp Bottentorp Östergården Kolbäck Kalvhagsberget Alternativ 3 Bolund Alternativ 4 Myrmon Lillmyran Myrberg Fågelsta Äs Gölsbacken Förbättringsalternativet Formartorp Hagstugan Julita 117:1 udden Sandgropbacken Kvarnhagarna Killingaholmen Julita 148:1 Julita 226:1 Aspen Vitasand Heden Lebyhagen Eriksberg Eldudden Skarpskyttebergen Aspegården Pettersberg Julita 92:1 Heden Blommeråd Backa Aspenäs Baggetorp 56 Oppstugan Trosa Hammartorp Blomtorp Lötmanstorp Karlsro NystuganErstorp Hanstorp Tövalite Laggartorp Nilslund Klippan Strömkärrsstugan Lilla Strömstugan Brostugan Strömkärr gölet Fallet Pepparkällan Lund Grytstorp Grytstugan Julita 10:1 Rökärr Fornlämning punkt Bodalund Lövlund Fornlämning linje Boda Mostugan Fornlämning yta Riksintresse kulturmiljövård Lundskogen Skarpmon Åsen Nästorp 0 0,25 0,5 1 km Bevarandeintressen för kulturmiljövården. 69

31 Rekreation och friluftsliv Med rekreation och friluftsliv avses här vistelse och fysisk aktivitet utomhus och med naturkontakt, oftast utan krav på prestation eller tävling. Friluftslivet kan vara en del av den rekreation som sker utomhus. Friluftsliv kan avse allt från promenader i tätortsnära områden till besök i fjärrområden. Beskrivningar av konsekvenser för rekreation och friluftsliv har sin utgångspunkt i påverkan på attraktivitet och tillgänglighet. Ett områdes attraktivitet beror bland annat på aktivitetsmöjligheter, tillgänglighet, närhet till bostad, natur- och kulturvärden samt landskapsbild. Osäkerhet i bedömning Det är framförallt påverkan på närrekreationsområden, då dessa sällan är utpekade, som är svåra att bedöma. Beroende på om och var bebyggelsen kommer att utvecklas kan det i framtiden uppstå helt nya närrekreationsområden. Förutsättningar, påverkan, effekter och konsekvenser Nedan beskrivs förutsättningar, påverkan samt effekter och konsekvenser för identifierade intressen. Det utpräglade jordbrukslandskapet innebär begränsad tillgänglighet till omgivande mark samtidigt som området är attraktivt att vistas i. Tillgängligheten till sammanhängande mindre vägar och gångstigar är särskilt viktiga för att kunna utnyttja området för rekreation. I området finns också besöksplatser och utsiktspunkter som fornborgen vid Äs. Det sammanhängande skogsområde som breder ut sig öster om samhället Äs har stor betydelse för närrekreation, promenader, bäroch svampplockning m.m. Sjön Aspen har betydelse för friluftslivet genom bad och fiske. Badplatsen ligger på bekvämt gångavstånd till samhället. Rastplatsen längs väg 56 ligger nära sjön med möjlighet till strandnära kontakt. Badplatsen väster om Aspen. Påverkan för rekreation och friluftsliv är avhängigt vägens placering och möjligheterna att passera vägen. En ny väg i tidigare obruten rekreationsmark avskärmar områden och bryter invanda rörelsemönster. En väg med höga hastigheter, mitträcken och eventuella viltstängsel avgränsar effektivt rekreationsområden där man tidigare kunnat vistas fritt. Ny väg som byggs för jämn hastighet innebär att terrängen i stora delar underkastar sig väggeometrin. Detta kan innebära omfattande skärningar och bankar som försvårar passage av vägen i terrängen. Konsekvenserna för friluftslivet blir störst ju närmare väglinjen löper värdefulla rekreationsområden och där vägar och invanda rörelsemönster bryts. Samlad bedömning: Alternativ 2 innebär att sambandet mellan samhället Äs och närrekreationsskogen avskärmas. Badplatsen vid sjön Aspen är en viktig målpunkt som i alternativ 2 avskärmas av ny väg och som bör kunna nås planskilt från samhället. Alternativt 3 ger samma konsekvens för passagen till badplatsen men lämnar en bredare zon av skogsområdet närmast samhället orört. Alternativ 4 samt förbättringsalternativet påverkar möjligheterna till rekreation och friluftslivet minst. 70

32 Förbättring Badplats 56 Rastplats Fornborg Skogsområde Jordbruksmark Aspen 0 0,25 0,5 1 km Karta som redovisar områden för rekreation och friluftsliv. 71

33 Landskapsbild I ett tidigt skede i projektet togs en landskapsanalys fram, denna bifogas bilaga 1. Landskapsbilden utgör den visuella upplevelsen av landskapet och dess beståndsdelar och uppbyggnad. Det kan också uttryckas som att den är en struktur som följd av ett historiskt skeende. Även om upplevelsen av landskapet till stor del är subjektiv finns vissa allmängiltiga bedömningsgrunder som variationsrikedom, skala, struktur etc. En ny väg ger ofta landskapet en ny karaktär genom att landskapsrum och helhetsmiljöer delas upp. Anläggningarnas utformning kan också påverka upplevelsen i den lilla skalan genom att de skärmar av utblickar eller skapar nya. De geometriska regler som styr vägutformningen avgör i hög grad hur stort ingreppet blir. En styv väg i ett kuperat landskap med spridda hinder som bebyggelse och fornlämningar är svår att anpassa det kan bli höga bankar och djupa skärningar, och därmed stora ingrepp. Styvheten avgörs främst av kravet på sikt: en väg med skilda körfält är mer böjlig än många andra vägtyper. Räcken, skyltar, belysning vallar, bullerdämpande plank etc. alla dessa tillbehör som behövs för att få en fungerande modern väg kan också innebära stora konflikter med landskapsbilden. Vägen kan i och för sig upplevas som en del av omgivningen och följa terrängen på ett klassiskt sätt, men tillbehören gör att kontrasten mellan den moderna vägen och omgivningen blir stor. Osäkerhet i bedömning Påverkan på landskapsbilden är bland annat avhängig vägens exakta placering inom korridoren och vilken omsorg som lagts vid projektering och utförande för att åsamka så liten negativ påverkan som möjligt. Inom de föreslagna korridorerna kan förutsättningarna för att bevara och förstärka en god landskapsbild variera kraftigt. Förutsättningar, påverkan, effekter och konsekvenser Nedan beskrivs förutsättningar, påverkan samt effekter och konsekvenser för landskapsbilden. Upplevelsen av landskapsbilden i området hänger intimt samman med det odlade jordbrukslandskapet. Öppenheten och utblickarna mot de ekbevuxna åkerholmarna och trädallérna ger området variation och harmoni. Jordbrukslandskapet med åkerholmar och trädalléer norr om väg

34 I vissa delar inom området framträder också rullstensåsen, förkastningsbranten med Hälleforsgången och ger tydlig inramning av landskapet. Lokalt finns platser där landskapsbilden är karaktäristisk även om omgivande mark är skogsklädd. Vid Aspens in- och utlopp finns karaktäristiska bäckraviner med stora höjdskillnader. Även om ambitionen är att påverka omgivningen så lite som möjligt innebär modern vägteknik skärningar och fyllningar som i många fall ger stora intryck i landskapet. I den terräng som omger samhället Äs medför den stora höjdskillnaden mellan skogsområdet och den öppna åkermarken att landskapsbilden lokalt påverkas påtagligt. Även inom skogsområden som innehåller kuperad terräng blir påverkan på landskapsbilden i vissa fall lokalt stor. Terränganpassningen där höjdpartier möter låglänta partier innebär skärningar och bankar. Passagen förbi förkastningsbranten som löper i östvästlg riktning medför omfattande påverkan i mötet mellan öppen mark och skog. Samlad bedömning: I förbättringsalternativet följer vägen befintliga höjdkurvor och anpassningen bedöms kunna ske utan större påverkan på landskapsbilden. Alternativ 2 ger stor påverkan på landskapsbilden dels vid Aspens utlopp och där vägen går från förkastningsbranten till det öppna landskapet. Alternativ 3 medför samma konsekvens vid Aspens utlopp medan passagen mellan förkastningsbranten (Hälleforsgången) och åkerlandskapet går genom en smalare passage där inpassningen i terrängen är bättre än för alternativ 2. Alternativ 4 går i huvudsak i skog med större möjlighet att anpassa vägen till befintlig terräng. Höjdskillnaderna mellan skogsområdet och åkermarken vid väg 214 öster om väg 56. Ny väglinje ger konsekvenser i landskapet genom att siktlinjer bryts av nya vägbankar och omformning av terräng i anslutning till väglinjen. Befintlig markanvändning kan påverkas om arronderingsförhållanden och rörelsemönster bryts. I de fall brukningsförhållanden påverkas kan konsekvenserna för landskapsbilden bli omfattande. 73