Fältassistenters uppsökande och förebyggande arbete

Transkript

1 AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV Avdelningen för socialt arbete och psykologi Fältassistenters uppsökande och förebyggande arbete - En kvalitativ studie om hur fältassistenter arbetar med förebyggande socialt arbete för att motverka ungdomskriminalitet i utsatta bostadsområden. Suada Gasi Zeka 2018 Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen), 15 hp Socialt arbete Socionomprogrammet Examensarbete i social arbete Handledare: Stefan Sjöberg Examinator: Ulla Forinder

2 Abstract According to the Social Services Act, SFS (2001: 453), field work is to be used as a method of preventive social work. The purpose of this study was to investigate how field assistants work with preventive social work to combat juvenile delinquency in exposed residential areas in the Stockholm region. The qualitative interview study consists of four field assistants and a prevention coordinator from two vulnerable areas. The interview material was analyzed by using system theory and empowerment theory. The study shows that juvenile delinquency is a symptom of already existing problems in relation to the surrounding system. Exclusion, confinement, machoculture, low socioeconomic status with many living with supply support, low or no education and difficulties for young people to get a job is associated with the problematic behavior according to the systems theory. Because juvenile delinquency is one of the multidimensional social issues in relation to vulnerable areas, the field assistants affect by seeking out the activitiees of young people s natural circles and creating mutual contact, trustand voluntility among young people. Their social change work is also linked to empowerment by raiseng awareness of destructive norms, identifying common problems and its causes, in order to create better self-confidence, self-image, skills and knowledge. Keywords: Exposed residential areas, Youth crime, Social prevention work, Field work 2

3 Sammanfattning Enligt socialtjänstlagen SFS (2001:453) används fältarbete som en metod till förebyggande socialt arbete. Syftet med denna uppsats var att undersöka hur fältassistenter arbetar med förebyggande socialt arbete för att motverka ungdomskriminalitet i utsatta bostadsområden i Stockholmsregionen. Denna kvalitativa intervjustudie innefattade intervjuer med fyra fältassistenter och en preventionssamordnare från två utsatta områden. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av systemteori och empowermentteori. Studien visar att ungdomskriminalitet är symtom på existerande problem i relation till omgivande system. Utanförskap, trångboddhet, machokultur, låg socioekonomisk status med många under försörjningsstöd, låg eller ingen utbildning och att de finns svårigheter för ungdomarna att få jobb förknippas till det problematiska beteendet utifrån systemteori. Då ungdomskriminalitet är ett av de multidimensionella sociala problemen i utsatta områden, påverkar fältassistenterna genom att uppsöka verksamheter kring ungdomarnas naturliga krets och skapar ömsesidig kontakt, förtroende och frivillighet hos ungdomarna. Deras sociala förändringsarbete kopplas även till empowerment genom att de medvetandegör destruktiva normer, identifierar gemensamma problem och dess orsaker för att sedan skapa bättre självförtroende, självbild, färdigheter och kunskaper. Nyckelord: Utsatta bostadsområden, Ungdomskriminalitet, Socialt förebyggande arbete, Fältarbete 3

4 Förord Jag vill först och främst tacka min handledare, Stefan Sjöberg för stort stöd, uppmuntran och många hjälpsamma kommentarer under skrivandets gång. Ett varmt tack till mina fem informanter som tagit sig tiden att medverka i studien, utan er hade det inte varit möjligt att fullborda studien. Jag vill även tacka min kära mamma Badusha Zeka för alla matlådor och min älskade man Arsim Gasi som utfört alla hemsysslor under studiens gång. Sist men inte minst vill jag tacka Marcus Svanede Skoglund för korrekturläsning. 4

5 Innehåll Abstract 2 Sammanfattning 3 Förord 4 1. Inledning/problembakgrund Syfte/frågeställningar Disposition Uppsatsens relevans för socialt arbete 9 2. Bakgrund Utsatta bostadsområden Ungdomskriminalitet Socialt förebyggande arbete Fältarbete 16 3.Tidigare forskning Riskfaktorer i utsatta bostadsområden i relation till brott Förebyggande arbete Sammanfattning Teoretiska perspektiv Systemteoretisk perspektiv Empowerment Metod Val av metod Förförståelse Urval av litteratur Urval och tillvägagångssätt Analysverktyg Studiens trovärdighet Etiska aspekter Kritisk diskussion kring metodval Resultat och Analys Sociala förhållanden i relation till ungdomskriminalitet i området Analys Förebyggande arbetsmetoder och tillvägagångssätt Analys Utmaningar i det förebyggande arbetet Analys Diskussion Resultatsammanfattning Resultatdiskussion Förslag till fortsatt forskning 48 Referenslista 50 Bilagor 55 Bilaga 1 Nationella operativa avdelningen 55 Bilaga 2 Informationsbrev 58 Bilaga 3 Intervjuguide 60 5

6 1. Inledning/problembakgrund Utsatta bostadsområden har under senare tid varit en omdiskuterad samhällsfråga där multidimensionella sociala problem finns. Problematiken i de utsatta områdena kan beskrivas med likartade begrepp som: exkludering, utanförskap, utsatthet, segregation och marginalisering. Dessa begrepp karakteriserar strukturella samhällsförhållanden som visar hur processer stänger ut människor från olika samfälliga resurser och gemenskaper (Hansson, Lundgren & Sjöberg, 2018). De sociala problem som finns i de utsatta bostadsområden kan leda till att tron på hopp om ett ljus framtid verkar hopplös, då det finns: låg utbildning, hög arbetslöshet och ohälsa, saknad kännedom om och kontakter med samhället representanter samt organisationer, svag deltagande i samhällsliv och aktiviteter, och en känsla av att känna sig utanför. Jag kommer huvudsakligen att använda mig av begreppet utsatthet vilket jag kommer att motivera mera utförligt nedan. Ungdomskriminalitet är ett av de sociala problem som fått mest fokus i relation till utsatta områden. Enligt den Nationella operativa avdelningen (2017) etableras den kriminaliserade processen i boendemiljön, genom ökad brottslighet och ökat antal individer med kriminellt beteende, och menar även att den positiva sociala utvecklingen avstannar. De poängterar även att genom socialt lärande från de äldre till de yngre pojkarna överförs kriminella normer, och därmed formas organiserade nätverksstrukturer i boendemiljö (ibid). De brottsliga företeelser i utsatta boendemiljö enligt Nationella operativa avdelningen (2017) är: Narkotikahandel, offentliga våldsyttringar, skjutningar, sprängningar, övergrepp i rättssak, påverkan på offentlig förvaltning, hot och våld mot polis och påverkan på näringslivet. Påföljden av brott enligt Brottsbalk 1 3 är i form av böter och fängelse vilket kan vara: villkorlig dom, skyddstillsyn eller överlämnande till särskild vård. För att motverka riskfaktorerna och de brottsliga företeelserna i utsatta områden ska kommunens socialtjänst enligt Socialtjänstlagen 1 1 arbeta på ett demokratiskt och solidarisk grund genom att främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiv deltagande i samhällslivet. De utsatta områdenas multidimensionella sociala problem fick mig att ställa mig frågan; vilka sociala förhållanden är mest centrala i relation till ungdomskriminalitet? Detta kan förstås utifrån ett systemteoretiskt perspektiv som ser det problematiska beteendet hos 6

7 ungdomarna som ett symptom på att något i ungdomens sociala system måste förändras. Detta gör det möjligt att se ungdomarnas situation och handling, utifrån boendemiljön och interaktionen mellan olika kringliggande faktorer som visar helheten och inte enskilda faktorer som t.ex. bara det problematiska beteendet (Michailakis & Schirmer, 2017). Eftersom jag är intresserad av det förebyggande arbetet med ungdomskriminalitet så var det intressant att se hur Socialtjänstlagen 1 1 kan verka i praktiken, med utgångspunkten vilka som jobbar nära till ungdomarnas naturliga kretsar, där ungdomarnas vardag används som utgångspunkt för ett förebyggande arbete. Detta leder vidare till socialtjänstlagen 3 1 som vänder sig till socialt fältarbete som innebär uppsökning av offentliga miljöer där ungdomarna samlas, skapande av ömsesidig kontakt, förtroende och frivillighet hos ungdomarna. Enligt socialtjänstlagen 3 1 arbetar fältassistenter inom individ, grupp och strukturell nivå med ungdomar som riskerar att utveckla sociala problem. Genom att fältassistenterna deltar, påverkar och nätverkar inom ungdomarnas naturliga krets som: skola, lokala föreningar, frivilligorganisationer och fritidsgårdar, så skapas dialog och förtroende för fältassistenterna, men även sammanhang för positiva förändringsprocesser i ungdomarnas sociala system. En viktig del i fältarbetet är att man tillsammans med ungdomarna och andra aktörer inom ungdomarnas naturliga miljö kartlägger hur ungdomssituationen ser ut, genom att identifiera vilka behov som finns. Dessa behov kan sedan förmedlas till tjänstemän och politiker, för att möjliggöra implementering av förebyggande insatser för att motverka utvecklingen av ungdomskriminalitet (Hansson, Lundgren & Sjöberg, 2018). Ett sätt att jobba förebyggande är genom empowerment-arbete, som innebär att medvetandegöra ungdomarna om sambandet mellan den egna livssituationen och samhälleliga förhållanden (Askheim & Starrin, 2007), där tanken är att få kraft till att ändra de faktorer som bidrar till att de befinner sig i en svag och maktlös samhällsställning. Det innebär att ungdomarna får ett större självförtroende, bättre självbild, färdigheter och kunskaper via sociala insatser (ibid). Fältassistenterna jobbar efter socialtjänstlagen 3 1 som innebär att de jobbar nära ungdomarnas naturliga kretsar, vilket resulterar i att de innehar värdefull kunskap och erfarenhet. I denna studie har jag intervjuat fältassistenter som har gett sin bild av hur 7

8 de i praktiken följer socialtjänstlagen i sitt förebyggande arbete för att motverka ungdomskriminalitet i utsatta områden. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att undersöka hur fältassistenter arbetar med förebyggande socialt arbete för att motverka ungdomskriminalitet i utsatta bostadsområden. Jag använder mig utav dessa tre frågeställningar: Vilka sociala förhållanden upplever fältassistenterna som mest centrala i relation till ungdomskriminalitet i utsatta områden? Vilka arbetsmetoder och tillvägagångssätt använder fältassistenterna för att förebygga ungdomskriminalitet i de utsatta områdena? Vilka utmaningar upplever fältassistenterna att det finns i deras förebyggande arbete mot ungdomskriminalitet i de utsatta områdena? 1.3 Disposition I kapitel två beskrivs bakgrund samt centrala begrepp. Kapitel tre tar upp tidigare forskning under två teman: Riskfaktorer i utsatta bostadsområden i relation till brott samt Förebyggande arbete. Dessa är teman som jag funnit relevanta för min undersökning. I fjärde kapitlet redogörs det systemteoretiska perspektivet samt empowerment som tillämpas i analysen av det empiriska intervjumaterialet. I kapitel fem behandlas den valda metoden. I den sjätte kapitlet sammanfattas och analyseras det empiriska materialet med hjälp av teorin som redogjorts i kapitel fyra. I det sjunde kapitlet diskuteras och reflekteras undersökningen. 8

9 1.4 Uppsatsens relevans för socialt arbete Studien är relevant för det sociala arbetets praktik genom att riskfaktorer från de utsatta bostadsområdena poängteras, samt att studien fokuserar på hur fältassistenter jobbar förebyggande med ungdomskriminalitet och vilka insatser som implementeras i förebyggande syfte, samt vilka utmaningar fältassistenterna har. Studien har även relevans för socialt arbete som vetenskapligt ämne, där mer forskning och kunskap om förebyggande fältarbete är behövligt och aktuellt. Förhoppningen är att detta kan bidra till att insatser kan läggas in i tidigare skede för ungdomar som riskerar att hamna i den kriminella världen. 2. Bakgrund Jag kommer i detta kapitel att ge en skildring av den sociala situationen i de utsatta områdena samt förklara begrepp som är relevanta för det som står i fokus för uppsatsen: utsatta bostadsområden, ungdomskriminalitet, socialt förebyggande arbete samt fältarbete. 2.1 Utsatta bostadsområden Enligt Brå (2016) kännetecknas utsatta bostadsområden av faktorer som lågt valdeltagande, socioekonomisk segregation, hög arbetslöshet och ohälsa, låg utbildningsnivå samt att förtroendet för offentliga myndigheter är lågt. Vidare beskrivs livsvillkoren för befolkningen som mer begränsade och att det råder sämre förutsättningar att upprätthålla social och rättslig ordning (ibid). Utsatta bostadsområden behandlas i Sjöberg & Turunen (2018) med likartade begrepp och perspektiv som belyser strukturella samhällsförhållanden och multidimensionella sociala problem, såsom begreppen: exkludering, utanförskap, utsatthet, segregation och marginalisering (Hansson, Lundgren & Sjöberg, 2018). Strukturella samhällsförhållanden och processer som utestänger människor från olika resurser och gemenskaper driver fram en social exkludering som visas i form av multidimensionella sociala problem som: låg utbildning, hög arbetslöshet och ohälsa, avsaknad av kännedom om och kontakter med representanter ur samhället och organisationer, samt svagt deltagande i samhällsliv och aktiviteter (ibid). Detta synsätt överensstämmer med Pettersson & Davidsson (2016), som menar att fokus bör ligga på 9

10 att samhället behöver vidta åtgärder för att förändra strukturella och exkluderande förhållanden, istället för att fokus och ansvar huvudsakligen läggs på individen. Sunesson (2010) påvisar att segregation innebär att vissa kategorier systematiskt behandlas annorlunda än de som tillhör en annan kategori. Denna uppdelning kan visas mellan människor som kan inneha olika sociala härkomster: ålder, kön, etniskt ursprung, yrke, religion, språk, eller ekonomisk position. En kategori som placerar människor i bostadsområden eller stadsdelar, utan eget beslutstagande är ett sätt att beskriva boendesegregation, menar Sunesson (2010), som relaterar till att inkomstfördelning i sin tur har samband med etniska kategorier, vilket resulterar i att befolkningen särskiljs i fattiga eller rika, samt invandrar- eller svenska områden. Vidare poängterar Sunesson (2010) att de som har det bra ställt köper eget och flyttar till attraktivare områden. Marginalisering beskriver bostadsområden som kännetecknas av långtgående social exkludering och segregation, brist på offentlig och privat service, samt brist på social interaktion och deltagande i samhällslivet utanför bostadsområdet (Sjöberg & Turunen, 2018). I denna uppsats kommer begreppet socialt utsatta områden att användas som ett samlingsbegrepp för de ovan berörda begreppen, som samtliga berör olika aspekter av social utsatthet. Socialt utsatta områden används även som samlingsbegrepp av Den Nationella operativa avdelningen (2017). Denna beskriver att boendemiljö är något som individer tar del av utanför sitt hem, som består av den fysiska miljön i kommunen, vilket är service och funktion eller mötesplatser, samt grönområden. Vidare beskriver den Nationella operativa avdelningen att det utsatta området kan klassificeras och indelas efter de tre nivåerna som utgår efter grad av utsatthet. Ett utsatt område karaktäriseras av låg socioekonomi, alltså låga inkomster, hög arbetslöshet och fler individer med långvarigt bidragsstöd (ibid). Det som även kännetecknar utsattheten är den kriminella inverkan på området, som menar att inverkan mer är knuten till den sociala kontexten i området än de kriminellas utstuderade vilja att ta makten och kontrollera området, genom direkta påtryckningar, t.ex. genom hot och utpressning, eller indirekta, som: Offentliga våldshandlingar som riskerar att skada tredje man Narkotikahandel som bedrivs öppet 10

11 Ett utåtagerande missnöje mot samhället (Nationella operativa avdelningen, 2017) Detta leder till att boende i området upplever otrygghet och effekten blir en minskad benägenhet att anmäla brott och medverka i rättsprocessen, och läget i området ses som allvarligt. Det som karaktäriserar ett särskilt utsatt område är att situationen i området är nästintill omöjlig för att polisen ska kunna genomföra sina uppdrag då det förekommer systematiska hot och våldshandlingar mot vittne, målsägare och anmälare. Detta medför en allmän obenägenhet att delta i rättsprocesser och har även lett till en regelmässig anpassning av utrustat arbetssätt för polisen i området. Ett särskilt utsatt område kan även visa: Parallella samhällsstrukturer Extremism, såsom systematiska kränkningar av religionsfriheten eller starkt fundamentalistiskt inflytande som begränsar människors fri- och rättigheter Personer som reser iväg för att delta i strid i konfliktområden En hög koncentration av kriminella (ibid). En annan riskfaktor som gör det lätt för kriminella personer att samverka är att det oftast ligger flera utsatta områden i nära anslutning till varandra. Läget kan då betraktas som akut. Ett riskområde kan identifieras som en mellannivå, vilket uppfyller samtliga kriterier för ett utsatt område, men inte samtliga kriterier för att kännetecknas som ett särskilt utsatt område. Det finns överhängande risker i området som kan leda till att det blir särskilt utsatt om inte lämpliga åtgärder sätts in, därför anses läget vara alarmerande (Nationella operativa avdelningen, 2017). Hänvisning till regioner som klassificeras och indelas efter de tre nivåerna som utgår efter grad av utsatthet finns i Bilaga Ungdomskriminalitet Rikstermbanken (2018) anmärker att man ska ta hänsyn till ungdomen efter fysisk, psykisk och social mognad. Estrada & Flyghed (2017) beskriver att begreppet "ungdom " är svårdefinierat då det skiftar mellan kulturella kriterier. I de flesta nordiska länder ses ungdomsperioden som en fas i livet mellan barndom och vuxenliv som 11

12 påbörjas vid 11-årsåldern och avslutas när man är ca 20 år. Vidare beskrivs första fasen som fysiologisk/biologisk då individen genomgår puberteten mellan år. I nästa fas utvecklar individen sin självbild och identitet genom känslomässiga och psykologiska utvecklingsfaser (ibid). Den tredje fasen utvecklas utifrån sociala kriterier såsom att vid 16 år är en period där individen frigör sig från sin familj och växer in i en gemenskap med individer som är jämnåriga. De kriterier som finns är att individen etablerar sig på arbetsmarknaden efter avslutad utbildning så att hen kan försörja sig själv och skaffa eget boende. Till följd av hög arbetslöshet och förlängd utbildningstid så menar många att ungdomsperioden blivit längre (ibid). Det som även poängteras är att individen ska lämna ungdomstiden som en ansvarstagande vuxen. I Nationalencyklopedin (2018) beskrivs kriminalitet som ett mått på brottsligheten hos individer, grupper och samhälle och påföljden blir enligt Brottsbalk 1 3 böter eller fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn eller överlämnande till särskild vård. När det handlar om ungdomskriminalitet skriver Nationella operativa avdelningen (2017) att den kriminaliserade processen dels sker via socialt lärande från de äldre till de yngre. Genom etablering i boendemiljön, genom ökad brottslighet och ökat antal individer med kriminellt beteende menar de att positiv social utveckling avstannar. På så sätt överförs kriminella normer och organiserade nätverksstrukturer formas i boendemiljö (ibid). För att den sammanhållande sociala kontrollen ska fungera så gäller det att individer inte bryter den kriminella strukturen, skulle det visa sig att någon inte följer normerna så exkluderas individen genom böter eller våldshandling (ibid). Brottsliga företeelser i utsatta boendemiljöer är exempelvis narkotikahandel, offentliga våldsyttringar, skjutningar, sprängningar, övergrepp i rättssak, påverkan på offentlig förvaltning, hot och våld mot polis och påverkan på näringslivet (ibid). Eftersom den kriminella socialiserade processen även vänder sig till ungdomar, som t.ex. kan transportera vapen och etablera missbruksbeteende väldigt tidigt, används LUL som särskild bestämmelse. Denna lagstiftning innebär att polis, åklagare och domstol kan handlägga mål och ärenden om brott då den misstänkte inte fyllt 21 år. Genom en förändring av lag (1964:167) avseende särskilda bestämmelser gällande unga lagöverträdare (LUL) 2012, innebär detta att polisen får en ökad behörighet att leda förundersökning avseende personer mellan 15 och 17 år. 12

13 2.3 Socialt förebyggande arbete Michailakis & Schirmer (2017) menar att länken mellan välfärdsstatens allmänna socialpolitik och individuella mottagare som är i behov av hjälp, är via socialt arbete. Socialt arbete är uppbyggt för att i organiserade och därför kontrollerbara former erbjuda stöd och hjälp till individer som riskerar att hamna i utanförskap inom bostadsmarknaden, olika gemenskaper eller arbetsmarknaden. Stöd och hjälp kan levereras i form av förebyggande insatser, ekonomiskt bistånd, tvångsomhändertagande av barn, drogprevention och rådgivning för våldsoffer (ibid). För att en samhällsförändring ska vara möjlig måste det gå att bland annat förebygga sociala problem samt utforma ett samhälle med goda levnadsförhållanden för dess invånare (Sjöberg & Turunen, 2018). Akademikerförbundet SSR (2011) definierar socialt förebyggande arbete som generella eller riktade insatser till grupper med syfte att främja hälsa och förhindra att problem uppstår eller förvärras. Detta är ett arbete som i första hand utförs av socionomer inom verksamheter som skola, fritidssektorn, hälso-sjukvård samt socialtjänsten. Vidare riktas arbetet mot vissa målgrupper som ungdomar eller vuxna, barn och familjer. Socialt förebyggande arbete kan bedrivas på individ, grupp, eller strukturell nivå (ibid). Brå (2016) beskriver de förebyggande insatsernas syfte till att förändra den fysiska, sociala, kulturella samt ekonomiska miljön. Man utgår här från att individen inte fattar rätt beslut på grund av olika faktorer i samhället. Exempel på det är vad som uppfattas som normalt och accepterat, regler och lagar. Insatser är till för att förbättra livsförutsättningar hos individen. Som kompetens för socialt förebyggande arbete enligt Akademikerförbundet SSR (2011) anses socionomer, beteendevetare eller socialpedagoger som lämpliga för att bedriva socialt förebyggande arbete. Det finns även personer som jobbar med förebyggande karaktär genom strukturinriktade arbetsuppgifter inom brottsförebyggande, kvalitetsutvecklande eller samordnande. Inom det socialt förebyggande arbetet innebär detta att kunna se helheten genom faktorer som psykologiska, medicinska, materiella och sociala. Dessa faktorer har en betydande roll till att kunna se människan i sitt sociala sammanhang (ibid). Vidare beskriver BRÅ (2016) att man måste ha kunskap om den aktuella och lokala belägenheten för att bedriva ett effektivt arbete. 13

14 Detta uppnås genom en kartläggning över den lokala situationen, samt vilka orsaker som kan bidra till olika problem och på så sätt få fram ett underlag av insatser som behövs. En av de viktigaste grunderna i socialt förebyggande arbete vilar på respekten för människors integritet och självbestämmande (ibid). En annan viktig grund är att samverka med individen, familjen eller gruppen då insatsen är frivillig. Socialnämnden har ett lagstadgat ansvar att samarbeta med aktörer som psykiatri och polisen om det finns risk för att barn och ungdomar far illa eller allvarligt skadar någon annan (ibid). Det centrala med arbetet är att möjliggöra för individen förändring och utveckling i vissa situationer i livet, genom t.ex. försörjning, bostad, arbete, sociala relationer eller att främja psykisk och fysisk hälsa (ibid). Det finns även socialt förebyggande arbete genom universellt, selektivt och indikerat upplägg. Det universella förebyggande arbetet fungerar som hälsofrämjande genom vägledning och information om t.ex. riskerna med att använda droger. Syftet är att stärka människor att göra bra val i sina liv och på så sätt förhindra att problem uppstår. Om det uppstår problem är tanken att individer ska ha tillgång till information om sina rättigheter (Akademikerförbundet SSR, 2011). Denna typ av arbete bedrivs av öppna förskolor, vårdcentraler, träfflokaler som riktar sig till alla samt fritidsgårdar. Det selektivt förebyggande arbetet vänder sig till individer som ligger i riskzon i form av missbruk, depression i samband med livskriser, arbetslöshet och unga föräldrar med sociala problem, här gäller det att insatser läggs in i tid. Oftast bedrivs denna typ av arbete av samma institutioner som arbetar med universellt förebyggande arbete, de insatser som ingår i det selektivt förebyggande arbetet innehåller bland annat krisbearbetning, samtal i grupp eller på enskild nivå. Detta sätt att arbeta kan förklaras som grunden för socialt förebyggande arbete som fungerar på en nivå mittemellan specialiserade och generella insatser (ibid). Det indikerat förebyggande arbetet vänder sig till individer som kräver mer omfattande insatser som behandling eller kliniska insatser. Här kan individen själv söka hjälp eller vid andra situationer kan omgivningen uppmärksamma hjälpbehov. Om rätt insats kommer in i tid kan det i det långa loppet förebygga att problem permanentas eller eskalerar. Denna typ av insats kan vara behandlingshem eller familjeterapi (ibid). Redan 1996 presenterade regeringen ett nationellt brottsförebyggande program, tanken var att det brottsförebyggande arbetet skulle förbereda ett långsiktigt och bestående arbete inom samhällssektorn samt på lokal nivå. Resultatet blev ett större samarbete mellan polisen och kommunerna, men dessvärre förhindrades inte organiserad 14

15 brottslighet från att öka och förändras med tiden (Regeringen, 2016). Vidare beskrivs hur tidigare studier uppmärksammar att det kostar samhället tiotals miljoner kronor per år när en ung person faller i ett liv av kriminalitet och våld. Vidare lyfts behovet av ett mer strukturerat och kunskapsbaserat tillvägagångssätt, samt att arbetet följs upp och tillämpas. De grundläggande förutsättningarna för att förebygga kriminalitet och våld i stor utsträckning handlar om att skapa en god välfärd för alla (ibid). Ett sätt att skapa en god välfärd för alla var genom beslutet Ju2015/09346/KRIM där Regeringen gav Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att kartlägga åtgärder för att förebygga och motverka brott samt öka tryggheten i socialt utsatta områden. Bakgrunden till uppdraget var att brottslighet och otrygghet växte i större utsträckning i vissa bostadsområden. Trots att resurser läggs in i större utsträckning så finns det svårigheter att få välfungerande verksamheter från samhällsaktörer som skola och socialtjänst men även från rättsväsendet. Regeringen anser att konsekvensen av det är problem med brott och ordningsstörningar där befolkningen allmänt är mindre trygga än i andra områden. Dessa områden finns i stora städer såväl som mindre orter runt om i landet (Regeringen, Justitiedepartementet, Diarienummer: Ju2015/09346/KRIM). Efter att BRÅ (2016) fick uppdraget av regeringen (Diarienummer: Ju2015/09346/KRIM) har dessa tagit fram en sammanställning med hjälp av metaanalyser och vägledning över insatser och arbetssätt kring brottsförebyggande i socialt utsatta områden mot ungdomar och ungdomsgäng. Följande slutsatser har dragits: Fler poliser tycks kunna bidra till ett lägre antal rån, inbrott och stölder. Antalet våldsbrott påverkas däremot inte av antalet poliser i ett område. Det är bra att koncentrera insatserna till platser och tider där flest brott begås (så kallade hot spots). Resultaten blir bättre när repressiva polisiära insatser kombineras med insatser av social karaktär. Det kan vara effektivt att fokusera på högaktiva kriminella och hårdbevaka dem. En kombination av ett sådant polisiärt fokus på högaktiva gängkriminella, som de berörda informeras om, samt förstärkta sociala insatser för dessa individer (en modell kallas Pulling Levers ) har visat goda resultat (Brå, 2016). 15

16 Vidare presenterar BRÅ exempel på insatser som i vetenskapliga studier har visat positivt resultat, bland dessa är; Kameraövervakning har påvisat positivt resultat i att förebygga bilrelaterade stölder på parkeringsplatser. Däremot har sådan övervakning inte kunnat vissa någon effekt när det gäller brott mot person på offentliga platser. Effekterna av att förbättra gatubelysningen i ett område med mycket brott och otrygghet är lovande. Positiva resultat från studier om grannsamverkan mot inbrott (ibid). 2.4 Fältarbete Enligt socialtjänstlagen SFS (2001:453) ska fältarbetet användas som en metod inom förebyggande för socialt arbete med ungdomar för att motverka utveckling av sociala problem. De sociala problem som är centrala för föreliggande uppsats är ungdomskriminalitet i utsatta områden. I Riksförbundet för fältarbete (2015) beskrivs att fältarbetet med ungdomar påbörjades under 1950-talet i Sverige, framförallt i storstäderna. Vidare definieras fält som miljöer där ungdomar på ett osystematiskt sätt vistas, möts och blir sedda. Det hävdas att det i dessa miljöer är vanligt att ungdomar vill undandras från kontroll och insyn från vuxenvärlden, det är även i dessa samlingsplatser som ungdomarna skapar sin identitet och sexualitet samt jämför sig med andra jämnåriga. Eftersom ungdomarna kommer från socialt utsatta områden och är i behov av offentliga miljöer som ger dem en chans att bli sedda och bekräftade, råder det osäkerhet och brist på positiva vuxna förebilder (ibid). Hansson, Lundgren & Sjöberg (2018) beskriver fältarbetare som en myndighetsperson inom den kommunala offentliga sektorn vars uppgift är att uppsöka verksamheter kring ungdomarnas naturliga krets och på frivillig basis skapa ömsesidig kontakt och förtroende hos ungdomarna. Dessutom ska de tillsammans med ungdomarna identifiera behov, önskemål och resurser som organiseras och mobiliseras för att skapa positiva förändringsprocesser, detta kan även göras med hjälp av andra organisationer som hör till ungdomarnas närliggande miljö (ibid). 16

17 3.Tidigare forskning I detta avsnitt redogörs tidigare forskning som har en relevant koppling till studiens syfte. Jag har delat in tidigare forskning i två teman: Riskfaktorer i utsatta bostadsområden i relation till brott samt Förebyggande arbete. Dessa är teman jag funnit i tidigare forskning som är relevanta i relation till uppsatsens syfte och frågeställningar. 3.1 Riskfaktorer i utsatta bostadsområden i relation till brott Kölegård, Stjärne, Fritzell, Brännström, Estrada & Nilsson (2007) har genomfört en analys av den socioekonomiska segregationens utveckling under de senaste decennierna i Sverige. Levnadsförhållanden som fattigdom och social utsatthet karaktäriseras oftast i termer som utanförskap och social exkludering. Kölegård m.fl. (2007) har använt sig av teoretiska ansatser och förklaringar som används inom forskning för att få en djupare förståelse av hur platsen man bor på kan vara viktigt för individens välfärd. I sin forskning använde de 30 svenska städer som visar tydligt att boendesegregation har ökat mellan 1980 och Den Kvantitativa undersökningen använde sig av statistik som räknat ut medelvärdet av invånarnas disponibla inkomster inom respektive bostadsområde (Kölegård m.fl., 2007). Studiens resultat visar att det finns en fördubblad risk att insjukna på individ- och hushållsnivå i de mest resurssvaga områdena med låg socioekonomisk status. Vidare visar studien även att skola och studieresultat påverkas negativt och ger en förklaring genom socialpsykologi som menar att skola och bostadsområde påverkar ungas studieresultat genom interaktionseffekt. Ungas preferenser och beteende påverkas då den unga individen ser andra i sin omgivning som förebilder. Detta påverkar negativt då individen kommer från en mindre gynnsam social bakgrund där det finns en resurssvag miljö, samtidigt som även brist på kunskap om utbildningssystem och möjligheter till jobb har negativ inverkan (Kölegård m.f., 2007). Studien visar även att det finns 3 gånger större risk för utsatthet och otrygghet i utsatta områden, ett sätt att förklara det är genom den kriminologiska teoretiska ansats som använder sig av den sociala desorganisationsteorin, vilken antyder att strukturella förhållanden som fattigdom, etnisk heterogenitet och stor in- och utflyttning påverkar områdets informella och formella sociala kontroll. 17

18 Andra undersökningar som studien tar upp påvisar att utsatthet för brott är större i områden där svaga sociala, ekonomiska resurser samt låg boendestabilitet och social integration finns (ibid). Davidsson (2010) har analyserat begreppet utanförskap som det förekom i riksdagens politiska debatt mellan 2003 och Det primära empiriska materialet som Davidsson utgått ifrån är uttalanden från de olika partierna, där fokus var på begrepp som; bidragsberoende, invandrare och kriminalitet vilka återkom ofta med en eller flera definierade betydelser till utanförskap. Ett exempel är där Folkpartiet kartlade Sveriges utanförskapsområden och definierade en problematik av att vara arbetslös vilket leder till bidragsberoende, vilket i sin tur leder till utanförskap. Man menade vidare att personer i utanförskap riskerar i sin tur inte bara ensamhet och passivitet, utan även att bli kriminella och/eller våldsamma. Davidsson lyfter även fram ett annat exempel som ursprungligen kom från socialutskottet: Barn och ungdomar som växer upp i en miljö där ingen omkring dem lever på sitt eget arbete löper också stor risk att ärva det sociala utanförskapet från sin omgivning (Betänkande 2003/04: SOU9, s.159). Att den sociala utsattheten är mångdimensionell och att olika former av sociala problem kombineras, påverkar och förstärker varandra, bekräftas i en rapport från Brå (2016:20), som visar bostadsområden där brottslighet och otrygghet är högre och går ihop med andra sociala problem som; låg socioekonomisk status, låg utbildningsnivå, högt ohälsotal och hög arbetslöshet. Oftast domineras folksammansättningen av olika etniska grupperingar och valdeltagandet är lågt. Utsatta områden återfinns oftast utanför eller i storstäderna (ibid). 3.2 Förebyggande arbete Weissberg, Kumpfer & Seligman (2003) lyfter fram viktiga forskningsresultat i artiklar som föreslår standarder för empirisk stödprogrammering för att integrera förebyggande arbete med övning. Studien påvisar att förebyggande program för barn och ungdomar är en bra satsning för samhällets framtid. De lyfter fram viktiga forskningsresultat och gemensamma principer för effektiva indexprogram över familj, skola, samhälle, hälsovård och politiska insatser samt vikten av att diskutera följderna av övningarna. 18

19 Weissberg m.fl. (2003) påvisar att fördelen med de förebyggande insatserna involverar samordnande och systematiska insatser, i syfte att förbättra ungdomarnas sociala emotionella kompetens och hälsa samt öka antal barn och ungdomar som klarar av skolan. Sjöberg, Többe-Schukalla, Martinss & Singh (2016) påvisar i en jämförelse mellan Tyskland och Sverige hur samhällsarbetet genomförs i marginaliserade områden i förhållande till förändrade sammanhang av respektive välfärdsmodell. De använde sig av semistrukturerade intervjuer i Gävle, Sverige och Paderborn i Tyskland. Sjöberg m.fl. (2016) kommer fram till att de ökade nivåerna av social exkludering i de marginaliserade områdena saknar tillräckliga resurser i relation till välfärdsordningens pågående omvandlingsprocesser. Vidare poängterar studiens resultat att det behövs ett kollektiv empowerment perspektiv, där alla kan uppleva att de har gemensamma erfarenheter och intressen, och att de därför behöver samverka och samarbeta med varandra, dvs en kollektiv identitet, för att en social förändring ska vara möjlig. Detta saknades till stor del i dessa områden (ibid). Andersson (2011) tar upp egenskaper och olika funktioner som fältarbetare helst ska inneha för att i praktiken kunna implementera kollektiv empowerment. Studien använde sig av dokumentation från fem forskningscirklar som gjorts i Sverige, av uppsökande verksamheter som deltog genom att bidra med sina upplevelser av deras fältarbete med unga. Studien visar att de uppsökande verksamheterna behöver omfattande kunskap och nätverk med kontakter till andra organisationer. Genom att skapa kontakt, initiera sociala förändringar och ge socialt stöd för att hålla processen igång. Den poängterar att respekt och engagemang är ytterst viktiga kvalitéer som professionella ska inneha då man jobbar med människor som lever i utsatta situationer (ibid). Sjöberg, Rambaree & Jojo (2015) gör en jämförelse av samhällsarbete i utsatta områden i Stockholm, Sverige respektive Mumbai i Indien som visar att städerna har gemensamma problem som består av marginalisering av utsatta grupper och social exkludering. Delvis som en följd av migration inom och mellan länderna i relation till pågående globaliseringsprocesser. Städerna ses som skilda världar när det handlar om att organisera offentliga tjänster, basstrukturer samt levnadsnivåer bland majoriteten av 19

20 dess invånare. Studien består av semi-strukturerade intervjuer med 13 samhällsarbetare inom de olika städerna. Studien visar att samhällsarbetet i Stockholm syftar till att förstärka sociala nätverk utan direkt syfte till social förändring. I Mumbai utförs det sociala arbetet istället i ett sammanhang av extrem fattigdom och huvudsakligen inom den informella sektorn vilket innebär att grannar, familj eller släktingar hjälper varandra. Fokus är istället att insatserna organiseras för att stärka utsatta grupper genom kollektiv empowerment. För att lyfta individernas styrkor och kompetens krävs ett kollektivt empowerment där utgångspunkten är där människor bor och lever. Detta går ut på att medvetandegöra individerna i de utsatta områdena genom att identifiera områdets problematik och jobba mot lösningar, genom utbildningsprogram samt inspirera individer som känner sig värdelösa, röstlösa och maktlösa (ibid). 3.3 Sammanfattning Kölegård, Stjärne, Fritzell, Brännström, Estrada, & Nilssons (2007) analytiska studie av den socioekonomiska segregationens utveckling under de senaste årtiondena i 30 svenska städer, visar en tydlig ökning av boendesegregationen mellan 1980 och Studien visar hur platsen man bor på påverkar individens välfärd och resulterar i låg socioekonomisk status, låg utbildningsnivå, högt ohälsotal och arbetslöshet. Detta kan förklaras genom den kriminologiska teoretiska ansatsen som använder sig av social desorganisationsteori vilket antyder att strukturella förhållanden som fattigdom, etnisk heterogenitet och stor in- och utflyttning påverkar områdets informella och formella sociala kontroll. Liknande resultat framkommer i Brås (2016) rapport som pekar på samverkan av låg socioekonomisk status, låg utbildningsnivå, högt ohälsotal och hög arbetslöshet, olika etniska grupperingar och lågt valdeltagande. Detta är teman som Davidson (2010) visar genom sin diskursanalytiska studie, där han placerar begreppet utanförskap som det förekom i riksdagens politiska debatt mellan 2003 och Centrala begrepp som bidragsberoende, invandrare och kriminalitet återkom ofta med en eller flera definierade betydelser till utanförskap, liksom problematiken att barn och ungdomar också löper stor risk att ärva det sociala utanförskapet. Dessa studier belyser en av de centrala frågeställningarna till studien som behandlar bakomliggande faktorer i socialt utsatta områden som relateras till ungdomskriminalitet. 20

21 Sjöberg m.fl. (2016) lyfter fram behovet av ett kollektivt empowermentperspektiv för att en social förändring ska vara möjlig i marginaliserade områden. Studien visar att samhällsarbetet i utsatta bostadsområden har begränsade resurser i relation till välfärdsmodellens pågående omvandlingsprocesser. Sjöberg, Rambaree, & Jojo (2015) menar att kollektiv empowerment blir av betydelse när välfärdssystem påverkas av nyliberala processer och när den offentliga sektorn inte kan tillgodose samhällets behov och krav. Vidare skriver Sjöberg, Rambaree, & Jojo (2015) att det centrala med empowerment är att medvetandegöra individerna i de utsatta områdena genom att identifiera områdets problematik och tillsammans jobba för konstruktiva lösningar. Lösningar kan komma i form av utbildningsprogram samt att inspirera individer som känner sig värdelösa, röstlösa och maktlösa genom att stödja och bygga upp individernas styrkor och kompetens. För att kunna göra detta föreslår Weissberg, Kumpfer & Seligman (2003) förebyggande program till att motverka de ärvda sociala faktorerna bland barn och unga. Med hjälp av gemensamma principer för effektiva indexprogram över familj, skola, samhälle, hälsovård och politiska insatser kan detta möjliggöras. Detta överensstämmer med vad Sjöberg, Rambaree & Jojo (2015) lyfter fram om hur kollektiv empowerment utgår från strategier och interventioner inom ett system som kan påverkas från individ till familjer, grupper, organisationer och samhället i stort för att resultera i en bra satsning för samhällets framtid. Trots att empowerment har tydliga utgångspunkter så visar Sjöberg, Rambaree & Jojos (2015) studie att tillvägagångssättet kan se olika ut vad gäller att implementera det kollektiva empowermentarbetet. Det kan antingen förstärka sociala nätverk utan direkt syfte till social förändring, eller att insatserna implementeras genom att organisera och stärka utsatta grupper så att de själva kan bidra till konstruktiv social förändring. För att kunna implementera kollektivt empowerment, visar Andersson (2011) att fältarbetare helst ska inneha egenskaper och olika funktioner som består av omfattande kunskap och nätverk med kontakter till andra organisationer. Detta då deras huvuduppgift är att skapa kontakt, initiera sociala förändringar och ge socialt stöd för att hålla processen igång. Vidare poängterar studien att respekt och engagemang är ytterst viktiga kvalitéer som professionella ska inneha, då man jobbar med människor som lever i utsatta situationer (ibid). 21

22 Dessa studier belyser vilka arbetsmetoder och tillvägagångssätt som är aktuella inom fältassistenternas förebyggande arbete, men även de utmaningar som finns, som att samma metod kan implementeras på olika sätt beroende vart i världen du befinner dig. Detta visar även att effektiva indexprogram och kollektiv empowerment utgår från strategier och interventioner inom ett system som kan påverkas från individ till familjer, grupper, organisationer och samhället i stort för att resultera i en bra satsning för samhällets framtid. 4. Teoretiska perspektiv Jag kommer att presentera två teorier som kan bidra till förståelsen av fältassistenternas arbetssätt. Den första är det systemteoretiska perspektivet som synliggör helheten, sammanhang och interaktion mellan olika element i de utsatta områdena och inte bara riktar in sig på t.ex. det problematiska beteendet hos ungdomarna. Den andra teorin är empowerment som har sin utgångspunkt i den lokala miljön och som går ut på att fältassistenter medvetandegör ungdomarna genom dialog, ömsesidig respekt och kritiskt reflekterande över den egna livssituationen och samhälleliga förhållanden. 4.1 Systemteoretiskt perspektiv Michailakis & Schirmer (2017) menar att det systemteoretiska perspektivet observerar helheter, sammanhang och interaktionen mellan olika element i stället för att bara rikta in sig på enskilda delar. Payne (2015) beskriver hur systemteoretiska idéer används i socialt arbete genom att inkludera flera faktorer som samverkar med varandra på flera olika sätt. Vidare säger systemteorin att allting har ett samband och därför kan systemet påverkas. Michailakis & Schirmer (2017) förklarar hur systemteorin utvecklades inom socialt arbete av bl.a. Goldstein som menade att klienter ska ses som en del av sociala system och att relationer mellan klienter och socialarbetare också ska förstås som sociala system, samt av Pincus & Minahan som poängterade betydelsen av resurs- och stödsystem inom socialt arbete. Ur ett systemperspektiv handlar socialt arbete om att arbeta med utsatta individer, familjer och grupper inom sociala system och svåröverskådliga kommunikationssystem samt relationen mellan sociala system (ibid). Michailakis & Schirmer (2017) menar att när människorna i olika system inkluderas så kan individen och dess problem inte ses som isolerad från systemet utan förhållanden i 22

23 systemet kan förklara individens situation och handling. För att förändra olika förhållanden hävdar Payne (2015) att man behöver identifiera på vilken nivå man ska ta itu med problemen och vilken infallsvinkel av problemet man ska fokusera på. Bronfenbrenners ekologiska systemteori fokuserar på hur sociala processer och förhållanden på olika nivåer sker i relation till och hur de är beroende av varandra. Enligt denna teori är Makrosystemet uppbyggt av bland annat myndigheter, lagstiftningar, socialpolitik samt samhälleliga normer (Haeggman & Sjöblom, 2000). Det som också tillhör systemet är värderingar om familj, barn, kultur, ekonomiska förhållanden samt kön, innefattande hur samhället präglar individerna om vad som ska ses som typiskt manligt och kvinnligt (ibid). Relationerna mellan de olika mikrosystem som består av familj, förskola, skola, arbete osv konstituerar mesosystem, innefattande exempelvis de förflyttningar som barnet gör mellan de olika mikrosystemen (ibid). Inom barnets mikrosystem anses det vara den närmaste relationen och interaktionen som barnet har, t.ex. med föräldrar, syskon och nära vänner, som resulterar i ömsesidig påverkan (Michailakis & Schirmer, 2017). I Haeggman & Sjöblom (2000) beskrivs exosystemet som något som också påverkar barnets utveckling indirekt. Det kan t.ex. vara föräldrars negativa arbetssituation samt avsaknad av utbildning som i sin tur påverkar barnets skolgång och anställning (ibid). Dessa system är en utgångspunkt som fältassistenterna använder sig av, då samtliga system påverkar individen oavsett om de ligger nära eller inte. Ett sätt att se på ungdomskriminalitet är att det problemskapande beteendet snarare är symptom på något annat då problemet existerar i relation till omgivande system. Dessa symptom kan förändras/påverkas genom att blicka bortom dem och istället fokusera på familj, umgängeskrets, skola, samhälle, politik osv. 4.2 Empowerment Askheim & Starrin (2007) menar att empowerment inbegriper tre ingredienser som ligger människan varmt om hjärtat. Empowerment innefattar ordet power som betyder styrka, makt och kraft. Som individ vill vi känna oss starka och kraftfulla, vi vill ha något att säga till om och vi vill ha makt och kontroll över våra liv. Ordet empowerment ger även en bild av företeelser och egenskaper som: socialt stöd, stolthet, självtillit, egenkontroll, delaktighet, medborgare, kompetens, självstyre, samarbete och 23

24 deltagande (ibid). Empowerment används av personal i den människobehandlande sektorn som t.ex. socialarbetare, sjuksköterskor, folkhälsoarbetare, läkare, sjukgymnaster samt även politiker, aktivister och lobbygrupper (ibid). När socialarbetare som t.ex. fältassistenter jobbar med Empowermentarbete så vänder de sig till individer, grupper och nätverk inom utsatta områden. Fältassistenterna arbetar systematiskt tillsammans utifrån ett empowermentperspektiv, där fokus är på att stärka exkluderade grupper och få fram inre kraft, resurser, och kapaciteter för att realisera förhoppningar och förändringar (Hansson, Lundgren & Sjöberg, 2018). Det centrala med empowermentarbetet i utsatta områden är att identifiera gemensamma problem och medvetandegöra dessa orsaker. Genom skapande av kollektiv identitet och samhörighet, stödjande av aktiviteter och deltagande, organisering av sociala nätverk, samt mobilisering av exkluderade grupper med ändamål att förändra den sociala situationen (ibid). I praktiken innebär det att delta och influera inom olika miljöer på olika nivåer i samhället, såsom skolor, fritidsgårdar, frivilligorganisationer och lokala föreningar för att skapa större självförtroende, bättre självbild, färdigheter och kunskaper via sociala insatser (Askheim & Starrin, 2007). Det som också anses effektivt är att fältarbetet stärker samverkan av de resurser som finns i individens och gruppens närhet och sammanhang, vilket bidrar till att skapa en stödjande och förändrande helhet i utsatta områden (Hansson, Lundgren & Sjöberg, 2018). Det är även viktigt att samverka med myndigheter och politiker för att kunna förmedla samt länka individer/gruppers utsatthet (Payne, 2015). 5. Metod I detta avsnitt redovisas den metod som har använts i genomförandet av undersökningen. Sedan presenteras trovärdighet, etiska aspekter, kritisk diskussion kring metodval samt min reflektion kring detta. 5.1 Val av metod Den hermeneutiska traditionen används för att tolka empiriskt material (Patton, 2015), och den kvalitativa forskningsintervjun kan bidra till att producera det empiriska materialet som består av muntliga uttalanden i utskrivna texter (Kvale & Brinkmann, 2009). Då studiens syfte är att förstå fältassistenternas förebyggande arbete med 24

25 ungdomskriminalitet, passar det med en kvalitativ intervjustudie där kontexter av miljö och arbetsmetoder i relation till ungdomskriminalitet beskrivs med ord. Eriksson- Zetterquist & Ahrne (2015) menar att man får en bättre förståelse när intervjupersonen får berätta hur de går tillväga i praktiken, vilka rutiner de har samt deras upplevelse och erfarenhet. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har jag använt semistrukturerade intervjuer genom tematiserade frågeställningar med följdfrågor, som gav fältassistenterna friheten att utforma sina svar (Patel, 2011). Quinn Patton (2015) beskriver den kvalitativa forskningsmetoden som ett verktyg till att förstå meningen i personers och gruppers livsvärld genom att intervjua, observera eller bearbeta dokument för att hitta meningsfulla mönster och kontext inom dess livsvärld. Patton (2015) betonar även att själva forskningsprocessen grundas på forskarens tillvägagångssätt som relaterar till forskarens livssyn, erfarenhet, förförståelse, intresse, hur datainsamlingen gått till mm. Här är det viktigt att vara medveten om hur dessa saker kan påverka och att inta en neutral ställning genom att inte lägga in egna värderingar. 5.2 Förförståelse Min förförståelse rörande fältassistenterna och deras förebyggande arbete är varken erfarenhets- eller faktabaserad. I början googlade jag på förebyggande arbete mot ungdomskriminalitet i de stadsdelar som jag var intresserad av och då kom fältassistenter upp. De föreställningar jag fick utifrån deras yrkesbenämning kopplade jag med att de jobbar förebyggande ute i fältet med ungdomarna. Min förförståelse kring ungdomskriminalitet i utsatta områden var baserad på medias utsagor om att t.ex. bilbränder, försäljning av droger, skjutningar osv är vanligt bland ungdomar i utsatta områden. Detta väckte en nyfikenhet kring vilket arbetssätt fältassistenterna använder sig av samt hur de når fram till ungdomarna. 5.3 Urval av litteratur När jag sökte på tidigare forskning använde jag mig av peer-review granskade artiklar i databaserna: Swepub, Google Scholar, Libris, artiklar ur Socialvetenskaplig tidskrift, Societies och Discovery. 25