Ida Ericson, född Koch.

Transkript

1 N:r 33 (191) Prenumeratonsprs pr år Idun med Modetdnng och kolorerade planscher kr. 8 Idun m. Modet, utan kol. pl.» 6 Idun ensam ' 50 Byrå: Hamngatan 16, 2Va te. (mdt för Kungsträdgården.) Prenumer. sker landsorten å postanstalt, Stockholm hos redakton. Fredagen den 14 august Redaktör och utgfvare: FRITHIOF HELLBERG. Träffas å byrån kl Allm. Telef Utgfnng'std: hvarje helgfr fredag. Lösnummerprs: 15 öre. (vd kompletterngar). Stockholm, Oernandt» Boktr.-Ahttb. Annonsprs: 4:de årg. 35 öre pr nonparellerad. För»Platssökande» och»ledga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt total stafv. Utländska annonser 70 öre pr nonp. -rad. ENKVINNASBÄSTA ( HISTORIAÄRATTICKE HAFVANÅGONHISTORIA. jfvanstående ord, hemtade ur en, om v cke mssmnna oss, fransk förfares kåserer öfver kvnnan, torde möjlgen vd första ögonkastet stöta flertalet af Iduns läsarnnor. Har cke kvnnan en hstora? Har hon cke, när hon arbetat för stt köns rättgheter, för djupare och ädlare umgängesformer, för lndrande af sjuklngars plågor, en hstora lka väl som mannen, när han folkförsamlngen hållt ljungande tal, ronserat och satrserat sn tds svagheter och vunnt segrar vare sg på slagfältet eller tankens strder? Ja väl, hon har en hstora, men cke den menng ofvanstående sentens antyder. I stllhet går allmänhet hennes väg fram: hon förföljes cke för sna åskter, hon strder cke den hårda kampen för lefvebrödet, hon råkar cke ut för vådlga äfventyr eller kastas n offentlga konflkter, hvar ofta nog mannen vsar sn kraft, men fördunklar sn ära. Att en kvnna har en hstora har helt enkelt Ida Ercson, född Koch. fått ngen annan betydelse, än hon otadlgt gått sn väg fram samt ntet moment af hennes lf hvlar ett gssnngsväckande dunkel eller krngväfts af klandrets eller förtalets snärjande maskor. En kvnna utan hstora är en kvnna utan tadel. Så länge det moderna samhället bbehåller sna nuvarande skrankor, skall förhållandet vara sådant. En kommande td skall kanske gfva kvnnan en helt annan plats. Men v syssla cke nu med framtdsspådomar, utan med det faktskt gfna. Ännu så länge lgga kvnnans strder det. tysta. Därför blfva också vanlgen de yttre konturerna af hennes lf af rundade, föga ögonen fallande, ja ontressanta. Hon födes, lefver gft eller ogft, gör sn plkt nom hemmets värld och går hädan. Det är därför man vanlga fall har så föga säga om en kvnnas lfsförhållanden. Kvnnans hstora är hennes hjärtas, mannens hans förstånd. Ida Catharna Wlhelmna Koeh föddes den 9 jul 1841 på Vågsäter Elfsborgs län, hvlken egendom tllhört hennes

2 I modet lefva, frmodgheten all strd, där lgger l f v e t s lycka. blott af s t a r k a händer och s t a r k a hjärtan. /A. förfäder flere generatoner, och som är belägen en naturskön trakt på gränsed mellan Bohus län och Dalsland. Hon var dotter tll majoren och kommendören Mchael Koch tll Vågsäter och Torp samt hans andra fru Emma Wlhelmna Iggeström samt egde flere syskon, af hvlka en syster blef gft med ärkebskop A. N. Sundberg och en annan med generalmajor K. H. Kreuger. Om man också cke allo kan dela den bekante franske estestkern Tanes teor rörande»mleuns» (omgfnngens) betydelse för snnets och karaktärens danng, måste man dock medgfva, den trakt, hvar en männska födes, och de personer, som omgfva en varelse under dess vktgaste utvecklngsperoder, barndomen och ungdomstden, måste trycka en stämpel på denna andes såväl yttre framträdande som nre egenskaper. Naturen, som omgaf Ida Kochs vagga, var leende, harmonsk och bördg, de personer, som ledde hennes första steg och under ungdomsåren stodo vd hennes sda, voro goda, sannngsälskande och karaktärsfasta. Den rka gåfva, som naturen skänkt henne, nedlades sålunda en jordmån, som kom plantan frodas och spra upp. Hennes kropp blef harmonsk, hennes anletsdrag sköna, och hennes själ, som såg endast efterföljansvärda exempel, gck en skola, hvlken med de förutsättnngar, som redan förefunnos, måste blda en god karaktär. Hennes hem var af det gamla goda slaget. Där fanns rkedom utan slöser, gästfrhet utan paraderande, sklnad mellan husbondfolk och tjänare utan någon malplacerad höghet eller sårande öfverstter. Det nnebar soldté och patrarkalskhet förenng. Så förflöt hennes lf hemmets sköte, tlls hon den 29 mars 1859 förenades äktenskap med dåvarande löjtnanten vd Vestgöta regemente John Ercson, son tll den bekante järnvägsbyggaren öfversten frherre Nls Ercson och brorson tll Sverges mest fräjdade uppfnnare, John Ercson. D e bose sg på egendomen Rånnum vd Göta elf, hvlken de arrenderade af brudgummens fader, som själf bebodde det närbelägna Nygård. Där kvarstannade de tll 1873, då de öfverflyttade tll sstnämnda gods, sedan öfverste Ercson ett par år förut afldt. Det är det llla som andens storhet framträder. Sannt är, hvad den engelske skalden Young skrfver:»hvad är en småsak? Vet du ej, du får af sandkorn berg, sekunder skapa år och obetydlgheter lfvet.» Den som fyllt sn plats nom det llla område, försynen anvsat, är lka aktnngsvärd som någonsn den fosterlandsräddande fältherren eller den snllrke skalden. Frherrnnan Ercsons sfär under de första åren af hennes äktenskap var cke stor. H o n bodde på stt gods, arbetade sätta sg n sna plkter och förde ett angenämt umgängeslf med grannarne. Men särskldt en sda af hennes verksamhet är värd uppmärksammas. Hon blef en utöfvarnna af gamla, patrarkalska seder på samma gång som en föregångerska med afseende på en prncp, hvlken dessa dagar pressen uttalats an- gående hvad förmögna och bldade kvnnor kunna uträtta för bekämpa det växande klasshatet och de förödande strejkerna, nämlgen genom godhet och hjälpsamhet, genom besök de sämre lottades hem, genom deltagande för deras öden, vsa, äfven den rke har känsla för och vll undanrödja fgmans vedervärdgheter. I fullgörandet af dylka»småsaker» förflöt hennes lf på det stora godset. H o n nfann sg alltd, där hennes hjälp behöfdes, stod alltd tll tjänst, då hon underrättades om nöd och bekymmer. Ä n hade en pojke skurt sg fngret, än ett barn blfvt ormbtet, bär skulle ordnaton efter»husläkarens» föreskrfter lemnas och husapoteket anltas, där skulle soppa skckas tll en konvalescent. På ett ställe är en slarfvg mor, som vanvårdar sn barnskara, på ett annat ställe vll en upps väf cke gå. En enka har ett lytt barn, för hvars framtd utväg måste skaffas, och en annan gård har fadern fallt från, och lämplgt arbete tll själf hjälp måste utfnnas för den efterlemnade famljen, så dess medlemmar ej bl fghjon. Allt skall»frun på herrgården» veta råd för, och det är cke nog med alt ha god vlja och fulla förråder, utan hjälpen måste ske på sådant sätt, den verklgen gagnar och cke följd af okrtsk välmenng föder lätja och tgger. Både hjärtat och hufvudet tagas anspråk; det måste vara ett samarbete mellan känslan och omdömet, om en sådan verksamhet skall blfva välsgnelserk. Dessa egenskaper funnos cke rnga grad förenade hos frherrnnan Ercson, och många äro de Tunhems socken, som med tacksamhet ernra sg den td, hon där bodde och verkade. Om kvnnorna rätt fade denna sda af lfvet, det lllas betydelse för det' stora, det stadgt roterande, skenbart obetydlga llla kugghjulets värf den oerhördt starka masknens arbete, skulle världen se helt annorlunda ut. Det är vår glädje veta, sådana kvnnor fnnas, och vårt hopp, deras antal år från år skall förökas. Under rksdagarne var hon sn man följaktg tll hufvudstaden, och cke få äro de rksdagsmän från den tden, som med nöje ernra sg de små hvardagsmddagar de ntagt hennes gästfra och välskötta hem, dt hennes man gärna nbjöd de af sna kolleger, som själfva voro utan famlj hufvudstaden. Med år 1883 nträdde frherrnnan Ercson en ny verksamhetskrets, enär frherre Ercson då utnämndes tll landshöfdng Jämtlands län. Som maka tll länets höfdng hade hon nu från flere synpunkter nya plkter fylla. Under de åtta år hon vstades Östersund svek hon cke heller sn plats, utan väckte allas sympat och aktnng genom stt flardlösa väsen, stt behagfulla sätt, sn vnnande godhet och sn öppna blck för sämre lottades behof. Sstldne höst nsjuknade hon, som dock då, döma af hennes yttre, var en bld af kraft och helsa. Sjukdomen befanns vara hvad man populärt kallar kräfta, men alla dess plågor kunde cke aftvnga henne en klagan. Tll det yttre lk en af det gamla romarväldets matronor, följde hon äfven med Den b y g g e s polban. afseende på stt nre lf de gamles grundsats vljan bör beherska känslolfvets växlngar och smärtans marter. Hon somnade n den evga hvlan nen tll den 31 sstl. jul. Hela Östersunds stad deltog hennes jordafärd. Det var cke makan tll länets höfdng man vsade denna hyllnng, det var cke hennes höga ställnng, som orsakade detta deltagande. Det var kvnnan, som fyllt stt värf och vart sn fordrande plats vuxen. Det är slutlgen en sak, hvarpå v särskldt vlja, nnan v afsluta denna ofullständga dödsruna, fästa Iduns läsarnnors uppmärksamhet, nämlgen den Icänsla af plkt, som lk en röd tråd genomlöpte den nu afdödas lf. Denna starka plktkänsla gaf sg tllkänna allt, från det mnsta tll det största. Den fck ock tll det yttre stt bästa uttryck det faktum alt tadlet aldrg nådde henne. Om huru få kvnnor kan väl detta sägas! Därför anse v oss cke kunna bättre afsluta den korta lefnadstecknngen än med detta fullständgande af mottot härofvan: en kvnnas bästa hstora är det eftermälet tadlet aldrg nått henne. Afton. u vågen stlla domnat, hon syns blott som en krusnng, och vnden sakta somnat bort en drömlk susnng; ljuft läskas böjda knoppar af aftondaggens droppar. Vr furuskogens gömma en locksång höres dala; hvem har den tonen ömma och veka på sn skala? zack, vaktcln ja allena har dessa toner rena. Vppöfvcr mg sg hvälfver den mörka hmlabågen; ett sjärnljus tändes, skälfver och speglas ut vågen; en and på snabba vngar lätt öfver vnet svngar. 'jden blda månen skrder fram ofvan dunkla bergen, den glans han vda sprder bär klara slfvcrfärgen. Se, tusende reflexer af ljus, som hastgt växer!

3 &aå lösgör sakta slupen, oförmåga, ej skämmas vd skäret lagd för ankar; Med jag seglar öfver djupen för alt lära och ej tro, det längden går lta på en annan. allt detta vll jag naturlgtvs ej på mnsta sätt förrnga värdet och välsgnelsen af en ung flcka redan vd äktenskapets n- med vemodsfulla tankar. gående täck, mäneljasets strömmar är samhet. här underbara drömmar... lägga förtrogen Jag påståendet, gftermålet Charlotte Lndholm. med husmoderlg verk- vll endast någon mån veder de kvnnor, som före sysslat nästan uteslutande med n- tellektuelt arbete eller sådant praktskt arbete, hvlket huslga göromål ej ngått, tll följd däraf bl dålga husmödrar, än mndre dålga hustrur. Ingrd Fördom? Mlllr (lljp dålga r 0 ^ hustrur. göres a ^ vareradt Jag har älsklngstema, gjort den aktta-»emancperad kvnna» detta fall lktydgt med hvarje ung flcka, som äktenskapet haft en bestämd sysselsätt- nng, hvlken upptagt hennes td, krafter och ntresse och hvlken hushållsgöromål ej ngått. Vdare har j a g märkt, dylka re- sonnemang ordet hustru bör för få fram den talandes verklga menng utbytas mot husmoder. T y ngen vll väl med full öfver- tygelse påstå, förtjäna stt noga taga förmågan och vanan bröd, ordentlgt ndela och vara på sn td och systema- tskt sätta sg n ett arbete, äro dålga förutsättnngar hos en kvnna, för hon skall kunna fylla de moralska tenskapet! Det af frågavarande specelt vara slag husmoderlga främmande. möjlgt husmoderlga. lgger sakens natur, för en ung flcka de plkterna nom äk- Låtom oss då se tll, hur det kan förhålla sg med de Hon egna en td flertalet bland göromålen bör därför måste om före brölloppet åt genomgå en hushållsskola eller på annat lämplgt sätt skaffa sg nödga kunskaper de olka grenarne af husmoderlg verksamhet. Med den förmåga systematskt sätta sg n ett arbete och ordentlgt utföra detsamma, hvlken hon, tack vare sn föregående syssel- Ett försäkrngsbolag för kvnnor och barn. Om försäkrngsaktebolaget NORNAN, afsedt hufvudsaklgast hvlket v omnämnde, ett v nu meddela några a f regerngen. eller grundfonden skall utgöra etthundrafemto när- Sn bolagsordnng har b o - nu fått fastställd kaptalet o c h barn, föregående nummer a f Idun kunna mare upplysnngar. laget för kvnnor Aktemnst tusen kronor, fördeladt akter å 250 kr., ställda tll vss m a n. Styrelsen skall bestå a f 5, högst 7 ledamöter, o c h kunna där- lg, ja, ett jag vågar påstå duglgare som husän den unga flcka, som åratal på planlöst sätt»hjälpt tll hemma», som termen lyder, och för öfrgt plottrat bort sn td på onödga göromål och onyttga förströelser. Och om man anställer en lten jäm- förelse med de unga damer, som arbetet hvarken borta eller hemma, så sänker sg våg- skålen ytterlgare kornas nat den unga fästmön, af ett eller an- skäl, ej brölloppet lga tll de»emancperade» flc- fördel. Skulle blfva kall, så därför hållet, tllfälle före utblda sg tll tll stt husmoderbör duglg och erfaren ej s hon lemna från och sn tjänst taga en tjänarnna. H o n behöfver sg lednngen af hus- om hon äfven skulle för en td nödgas göra det, får hon svälja förtreten och trösta sg med, hon genom användnng af god vlja, sundt omdöme och härdghet nom kort förvärfvar sg så mycket kunskaper och erfarenhet, hon narnnans kan husbondevälde. befra sg från Vdare tjä- bör hon komma håg, det goda hon genom sn föregående verksamhet tllegnat sg eger bestånd och gagnar henne för hela lfvet, under det okunngheten och ovanan det husmoder- lga kallet tllhöra en vsserlgen obehaglg, men kort öfvergångsperod. Men för denna skall lgt, bl får af hon så lten långvarghet som möjej stcka 4. Kompanjonförsäkrng. Flere kvnnor, t. ex. 1, 2, 3, 4 eller 5, öfverenskomma understödja och bstå hvarandra på det sätt, en försäkrng tages, hvars belopp utfaller delas lka mellan de efterlefvande, när en af de försäkrade dött. Samma förfarande kan äfven ske mellan tvänne kvnnor, som t. ex. dka afär tllsammans, för skydda den efterlefvande, då den ena kompanjonen faler från. under stol med sn Barnförsäkrng afser redan från tdgaste barndomen söka åstadkomma hjälp åt barnet;, då detta, gosse eller flcka, uppnått en sådan ålder, det cke gärna kan göra anspråk på föräldrarnes vård, det måtte bl tllfälle genom en försäkrng erhålla medel kunna taga sg fram på egen hand; eller också, om barnens naturlga stöd, föräldrarne, falla från dem, de under mnderårgheten måtte beredas en årlg penson, hvargenom de slppa falla andra tll last. Barnförsäkrngen omfar: 1. Försäkrng för fader och moderlösa barn. Barnet eller barnen erhålla vd båda föräldrarnes död ett kaptal eller en årlg penson från dödsfallet, tlls myndghetsåldern uppnåtts, hvarefter det anses, de böra kunna försörja sg själfva. 2. Ensdg öfverlefvelsekaptalförsäkrng för ett bestämdt barn eller alla barnen tllsammans en famlj. Kaptalet utfaller vd faderns eller moderus död, om barnet då ej ännu är myndgt eller något omyndgt barn ännu fnnes; eller penson från faderns eller moderns död under barnets omyndghetsålder. tll väljas både män o c h kvnnor. 3. Försäkrng för ofödda barn afser tllförsäkra o c h om- det tll världen födda värnlösa barnet hjälp och understöd genom ett en gång för alla vd barnets fövexlande samt företer flere för vårt land alldelse utfallande kaptal eller en årlg penson från deles nya försäkrngsgrenar. Företagets huffödelsen, tlls det uppnått myndghetsålder allt vudsyfte är göra kvnnorna o c h barnen under förutsättnng barnet förlorar sn moder på grund af dess födelse. delaktga af försäkrngens välsgnelser aamt höja Nornans kvnnan program tll är ganska rkt ekonomskt oberoende o c h trygga hennes framtd. F ö r tllgodose såväl kvn- nor allmänhet s o m tjänarnnor och med dem lkställda har man beredt tllfälle välja mellan erlägga bestämda premer eller göra obestämda nsatser på tder o c h tll storlek, som lämpa sg bäst för försäkrngstagaren. grammet upptager Pro- följande: sättnng, äger, skall hon blfva fullt lka dugmoder 3. Ömsesdg försäkrng mellan man och hustru. Kaptalet utfaller här tll den efterlefvande makan eller maked, enkan eller enkldgen, beroende på hvem som först dör. C. så kallade emancperade kvnnor bl gelsen före : Gulln. 2. Ensdg försäkrng tll förmån för kvnna endast för en person, t. ex. tll förmån för hustru, moder, dotter, syster, dotterdotter, sondotter, trotjänarnna eller hvlken annan kvnna som helst. A. Gftermålsförsäkrngen, hvlken grundar sg på såväl dödlghets- som gftermålsstatstken, afser åstadkomma ett kaptal, som blr större förhållande tll de nsa premerna än genom lfförsäkrng eller kaptalplacerng. Någon läkareundersöknng kommer här cke fråga. Här hafva v märka: 4. Konfrmatonsförsäkrng lemnar gosse eller flcka ett genom nsatser och ränta på ränta därå samt dödsfallsarfsvnsten hopsamladt kaptal, som utfaller vd fyllda 15 år användas t. ex. för skolstuder, beklädnad och annat dylkt eller tll hjälp åt mndre bemedlade barn, som kanske redan vd den tden måste ut världen för söka sn utkomst. 5. Myndghetsförsäkrng tllförsäkrar den unga kvnnan och den unge mannen lkaledes ett genom nsatser, ränta på ränta därå och dödsfallsarfvnster hopsamladt kaptal, som utfaller vd fyllda 21 år användas t. ex. för fortsa studer vd unverstetet, för börjandet af en affär eller som utstyrsel åt kvnnan. Detta är, s o m sagdt, hufvuddragen a f Nornans program. A t t ett dylkt företag bör blfva tll stort gagn för många o c h särskldt bdraga tll för- 1. Hemgftsförsäkrng, som afser åt kvnnan bereda kaptal, hemgft, när helst hon gfter sg mellan 20 och 40 år. Kaptalet växer och blr större den mån gftermålsåldern framskrder. bättrande af kvnnans ekonomska ställnng, lg- 2. Försäkrng för ogfta kvnnor, hvlken tllförsäkrar kvnna ett kaptal vd fyllda 40 år, om hon då lefver ogft. Denna försäkrng kan äfven berättga henne tll årlg penson, så länge hon lefver, hvarom dock närmare kommer framdeles bestämmas. ster, s o m detta 3. Kombnerad gftermålsförsäkrng gfver försäkrad kvnna ett vsst kaptal, när helst hon gfter sg nom ofvan angfna td, eller samma kaptal, om hon är ogft vd fyllda 40 år. B. Öfverlefvelsekaptalförsäkrng lemnar efterlefvande ett kaptal för skydda dem från nöd och fgdom, då de på ett eller annat sätt förlora sn försörjare. Denna försäkrngsgren omfar: 1. Famljeförsäkrng. Fader, moder, förmyndare eller annan person försäkrar sg tll förmån för hela famljen såsom t. ex. hustru, söner, döttrar, moder, svägerska, syster, broder o. s. v. Ett bestämdt kaptalbelopp utfaller tll hvar och en af de efterlefvande, för hvlka försäkrngen skett. Sålunda får hvar och en af famljens medlemmar stt särsklda kaptal. Läkareundersöknng fordras endast för den, som tager försäkrngen, cke för dem, för hvlka den skett. ger öppen dag. K v n n a n har httlls ej haft den allsdga nyttan af försäkrngsväsendet, s o m detsamma b o r d e kunna bereda henne. säkrngsbolaget kunna Nornan söka utfylla. O c h v ej annat än tllönska företaget all den framgång rönt D e br- afseende förefunnts, vll för- en det förtjänar. lflg A t t detsamma uppmärksamhet, otalga förfrågnngar framgår redan a f de rörande bolagets syfte o c h verksamhet, s o m ngått tll R e d. a f I d u n. hafva må omöjlgt ofvanstående meddelanden göra svar å dessa Angående hänvsa v tlls vdare ut- skrfvelser. akteteckng tll V kunnat besvara d e m alla, utan annonsen försäkrngsbolaget detta nummer af Idun. Sen tl, Idun med Modetdnng fnnes hos alla edra bekanta! N

4 Vd Sanatoret Skss för Idun a f K. O. S. f å sandplanen framför socetetshuset gngo doktorn och kanddat Stare och promenerade.»mod, kanddat, n skall bl frsk; jag svär det vd mn läkareära. Fjällluften häruppe har j u redan gjort er godt. Men håll humöret uppe, och ännu en sak,» doktorn lutade sn mun tll kanddatens öra,»sök bot för ert hjärta redan nu dag, ty morgon är det för sent. Jag säger det både som läkare och vän, och nu ser n, jag tll och med är en smula psykolog. I afton träffas v. Tänk på saken tll dess!» Och doktorn försvann dörren tll stt mottagnngsrum, lemnande sn patent ett vrrvarr af tankar. Kanddaten stod en stund orörlg på samma plats. Doktorns ord hade väckt tll lf hans sjuka snne en hel här af tankar, af mnnen och förhoppnngar, som verkade på hans förslappade nervsystem som ett starkt vn. Han hade förnmmelsen af en stor oväntad lycka, som allt mer och mer fyllde honom, men förnmmelsen var ännu oklar och sväfvande, och där han stod, svagt framåtlutad med stela armar och fngrar, lknade han en sömngångare ytterst på takåsen. Han väcktes ur sna drömmar af ett metspö, som kttlade honom nacken, och ett gällt: good mornng! rätt örat. Det var mr Bulwer, hela kolonens bon oncel, som låg däruppe vd sanatoret somrarne genom och fskade lax och dessemellan skötte en lätt kurts som tdsfördrf. Han var nu nte mera engelsman, än han använde rutg sommarkotym, och det påstod han vara en gammal, som han vlle slta ut.»good mornng, kanddat. Tre laxar går och en dag på morgonen; hvad säger n om det? Icke bra? Oh yes! Men ser n, där har n llla fröken Berger; hon går bestämdt n tll doktorn. Vet n hvad, kanddat, hon skulle passa för er. H ö r n?» Kanddaten hörde ngentng, han bara såg efter en ljus sommarklädnng och en skär en-tout-cas, som försvunno genom dörren tll socetetshuset. Tll slut kunde han nte hålla upp ögonen längre, så värkte de.»hör n då ngentng dag.» Mr Bulwer höll på bl ond; det var nu tredje gången han repade upp sn ssta fråga, utan få svar. Jo, nu hörde han, j o, j o, j o, j o tusen gånger. Kanddaten hade undergått en metamorfos. Förtrollnngen var bruten. Han fck mr Bulwer om lfvet, och nom några ögonblck voro de långt nedanför backen, ända nere vd de hvtmålade vllorna, som lågo där med sna små trädgårdar alldeles nvd sjöstranden. Där stannade de; och kanddaten stack n hela hufvudet mellan spjälorna tll ett grönmåladt trädgårdsstaket. Mr Bulwer hade knappt hemtat sg från sn förvånng.»hvad all världen ser n efter? Här bor ju fröken Berger.»»Efter en ljus sommarklädnng.»»efter en sommarklädnng?»»ja, säger jag ju, efter en ljus sommarklädnng med blå sjömanskrage och snörskärp.» Mr Bulwer fann sg föranlåten påmnna kanddaten om, de nyss sett fröken Berger gå n tll doktorn. Jo, det mndes han nog, och med några skutt var han från staketet och långt uppe backen, lemnande den llle skrande engelsmannen långt bakom sg. I dag förstod sg mr B. cke på honom. Antngen måtte han vara galen eller kär, tänkte han. Men kanddaten hade slagt sg ned på ett säte mdt backen, hvarfrån han hade utskten öppen öfver landskapet, öfver elfven och fjället, och här s han nu och väntade. Han var en stämnngsmännska, en sådan där skftande orolg fjärlnatur, som är glad, älskvärd, roande umgängeslfvet, men omöjlg för ett träget, obemärkt arbete. I to år, alltsedan han tog studenten och äfven sedan han slagt sg ned som lärare vd ett prvatläroverk, hade han nu gått på jakt efter lyckan, d. v. s. efter en lfsuppgft, hvarken för svår eller för lätt, utan enkom skapad för hans sprtuella känslosamma natur, och hela denna td hade vart en forts kamp mellan uppehållelsedrften och storhetstankarne, som höllo karneval hans hjärna och cke renderade honom annat än olust för hans kall och höga tankar om sg själf. Kanddaten hade så väl behöft taga världen från den allvarsamma sdan, men ntrycken jagade hvarandra så hastgt genom hans hjärna, de aldrg hunno lemna kvar något varaktgt spår, och när så guden med bågen kom och se för hans ögon det rosenfärgade glaset, ramlade den stolta byggnaden af goda föresatser hop som ett korthus man blåser på. Medan han s där och strrade på den llla tjocka fguren ljusa felbhen, som sakta mak kom pustande uppför backen, började de hopsnodda tankarne reda sg. Han erfor på samma gång ett sällsamt lugn och en obeskrflg känsla af glädje, så öfverväldgande, den nästan vlle kväfva honom. Det var någontng annat än de vanlga symptomerna: ökad puls, yrsel åt hufvudet, tanksprddhet och oregelbunden hjärtverksamhet, som han så väl kände tll; det var, som om han med ens kommt fram ur en tunnel och ett tag fått syn på hela det solbelysta landskapet framför sg så hänförande och öfverväldgande var denna känsla han erfor. Alla hans snnen kommo på en gång arbete. Han drog sg tll mnnes en berättelse från skoltden, från den td, då han s och trumfade med Xenofons Anabass. Han tyckte sg se grekerna, när de, kommande fram ur Armenens bergpass, vd anblcken af hafvet föllo hvarandras armar och gräto af glädje, och han föreställde sg deras känslor lkartade med sna egna denna stund. Ännu under nflytelse af nbllnngskraften s kanddaten, glömsk af verklgheten rundt omkrng, och skrek: hafvet, hafvet, så det gaf eko berget på andra sdan elfven. Mr B., som kom knogande med munnen full af käkes, fck en brödsmula vrångstrupen, och uppe hos doktorn sträcktes en mängd hufvuden ut genom de öppna fönstren för se, hvem det var. När de fngo se mr Bulwer, trodde de genast, det var han. Emellertd hade kanddaten plötslgt återkommt från sna tankeutsväfnngar och gck under återstoden af vägen upp tll doktorns bostad och frossade vd anblcken af ett ltet fnt, ljuslockgt anskte med stora blå ögon och en lten späd kvnnofgur ljus bomullsklädnng. Han tänkte på, hvad doktorn sagt honom. Och doktorn hade ovlkorlgen rätt. Nu eller aldrg, nu eller aldrg, mumlade han for sg själf, medan han gck. Och ändock var han ännu ej rktgt säker på sg själf. Den olycksalga benägenheten för resonnera och uppställa betänklgheter förföljde honom lka hårdnackadt som alltd, när han stod framför ett afgörande. Och dock, hur mången blyg kärlekslåga hade cke dessa resultatlösa resonnemanger redan förkväft! Nej, bort med alla skrupler! Nu eller aldrg! Och kanddaten gjorde en vljeansträngnng för bl kvtt tankarne. Inne väntrummet s fullt med folk. Men det hvlade en tryckt stämnng öfver alla tll och med öfver ungdomen. I morgon skulle större delen af sanatorets sommargäster resa hem. Och huru många skulle komma gen? Det kändes, som när de sutto därnne första gången, de flesta obekanta för hvarandra, och man gjorde upp för sg själf, med hvlka man skulle slå sg tllsammans, måhända med den tysta föresatsen ej låta det komma längre än tll ett konventonelt socetetslf. Och hur snart hade man ej tvngats låta sna föresatser vka? Man hade slutat med utbyta förtroenden, yppa för hvarandra sna förhoppnngar och farhågor, begära hvarandras råd, och man hade så vuxt n föreställnngen om en enda stor famlj, med det llla aflägsna sanatoret som gemensam egendom, man motsåg afresan med samma känslor som upplösnngen af ett hem efter boupptecknng och arfskfte. Kanddaten, som ännu gck ett slags snnesrus, ämnade sg just n, dragen af en obestämd anng, då han själfva dörröppnngen stötte tllsammans med fröken Berger. Han fck en så häftg hjärtklappnng, han måste stödja sg mot väggen, och orden fastnade honom halsen. Där ha v det första symptomet, tänkte han, och han kände djup grämelse öfver sn svaghet. Inom några ögonblck var han genom den långa korrdoren och kom just lagom för se mr Bulwer med tvänne fruntmmer, af hvlka det ena var hans bjärtas dam, styra kurs nedåt fallet. För sent! Tllfället var försummadt. A h! Men se där kom doktorn, och doktom var nu en gång blfven hans lyckas stjärna. Kanddaten kände modet återvända. Alla samlades omkrng trappan för höra, hvad som var ä färde, och en stunds tystnad nträdde, afbrutet af ett skallande bfallsrop. Mr B., som nyfkenheten tvang återvända, kände sg helt hastgt af en stmmande ungdomsskara bortryckas rktnng mot socetetshuset, där afskedsfesten skulle hållas. Ocb förberedelser vdtogos genast. I en hast voro löfträden beröfvade större delen af sn färgskftande bladrkedom och raberna sköflade på de höstblommor, som de första frostnätterna ännu lemnat osvedda. Intet fnge sparas för göra denna ssta afton så angenäm och mnnesrk som möjlgt; hvad sedan, om saknaden blefve så mycket större morgon! Och ändtlgen kom aftonen med ljus och grönska och ungdom och glädje och skålar för det framfarna och för framtden. Doktorn var outtröttlg sna försök skngra hvarje sorgbunden stämnng, och när teet var drucket och han själf slog sg ned vd panot för spela en vals, var det, som om han velat försona all den stränghet, han måst vsa under den gångna sommaren. Och när den första dansen brusade fram, var hardt när hela sanatoret på benen. Man hade rent af glömt bort, man kommt dt upp

5 för reparera sna svaga lungor. Lungsoten hade man kört ut nen, den fnge ej fnnas därnne ljuset och glädjen. Man skulle nblla sg, man var frsk, dansa en gång, tlls man dgnade af trötthet som förr världen njuta af lfvet de få tmmar, man ännu fnge tllbrnga hvarandras sällskap. Hvem vsste, när det blefve ett härnäst. Och under tden s den hatade gästen därute bakom de upplysta fönstren och väntade på den stund, då han skulle få taga hämnd på sna offer för de ögonblck, lefnadsglädjen beröfvat honom. Kanddaten hade också haft en dust utstå, men nu var den öfver. Han hade kanske vart den frgaste af alla få förberedelserna ordnng, och arbetet hade vart honom ett sätt mldra oron; men så snart han kommt nära föremålet för sna tankar, hade den ökats å nyo. Den mäktga öfverväldgande känslan på morgonen hade försvunnt och upplöst sg en mängd skftande stämnngar, som kommo och gngo lkt vndkårar, och gjorde honom ömsom glad, ömsom mssmodg. Han trodde det skulle bl bättre, när han väl kom nför själfva afgörandet. Och nu stod han redan nför det. Det hade ändtlgen lyckats honom få träffa fröken Berger och få henne med ut på balkongen under de kulörta lyktorna. Äfven hon kände, hvad som förestod. Kanddaten väntade endast på, de skulle få bl allena. Men hans önskan tycktes ej skola bl uppfylld. Där var ett ständgt sprng af folk, som skulle se på månskenet, som skulle se på fjället och elfven och skogen och fäbodarne därborta på andra sdan elfven nu för ssta gången. Och under tden försvann allt mer och mer den fna, ömtålga stämnng, hvar de befunnt sg först de kommo dt ut, och hvlken kanddaten tagt med beräknngen. Det var förgäfves han sökte hålla den kvar. Hvar gång han öppnade munnen för uttala det ödesdgra ordet, kom där någon, som ännu cke sett sg mätt på det nlga sceneret därute, och hvarje gång måste han slå n en högljudd konventonel samtalston för ej ådraga dem msstankar. Stuatonen blef honom oldlg. Det måste bl slut; han reste sg och bjöd upp. Därnne brusade valsen förb, och han kastade sg genast n. Han kände, hur det stack tll venstra brösthalfvan, och hur yrseln steg honom åt hufvudet, men han försökte ej låtsa därom. Något af förmddagens hänrycknng kom gen. Det var ett ögonblcks berusnng, som smttade med sg öfver tll den unga kvnnan, hvars späda kropp han kände sna armar. Musken tystnade, men de dansade ännu det ssta. När han slutat, var han nära svmma, men repade sg och förde sn dam mot utgången. Där rådde stark trängsel själfva dörröppnngen, och de fngo vänta. På väggen mellan bägge dörrarne hängde en trymå med fyrgylld ram. Ett ögonblck möttes deras blckar spegelglasjet. Ett ögonblck... Det kändes kanddaten, som om någon lagt en skall hand på hans hjärta; han fort llsammans en frossbrytnng och skyndade komma ut. D e se sg längst bort skuggan, men ngen sade något. Stämnngen, den fna känsloväfnaden, var sönderslten. Bägge vsste de, hvad det var, bägge förstodo de hvarandras känslor. D e sågo lyckan lk en skön hägrng, lk en lycksalghetens solbe- lysta ö försvnna fjärran, tlls där endast syntes en lten tndrande stjärna, som flammade tll och slocknade. Kanddatens blckar sväfvade ut öfver landskapet och försökte få fäste vd någon detalj, men förgäfves; hvad han såg var endast tvänne högröda fläckar, tvänne bloddroppar, som brunno på ett par bleka, fnhylta knder; och de växte och växte, tlls de möttes, flöto hop och täckte hela synkretsen. Det prasslade bakom dörrförhänget, men ngen gaf akt därpå. D e sutto ännu kvar på samma plats, medan kylan spred sg vdare och vdare n blodet, upp tll hjärtat och läpparne, där orden lågo färdga uttalas. Då prasslade det gen vd dörren. Förhänget drogs undan, och doktorn syntes med ett vnglas handen. Han lade en egendomlg tonvkt på orden:»hvad ser jag, här ha v ju våra båda rymmare. Huru, fröken Berger, kanddat Stare, få v kanske den äran?!» Kanddaten kunde ej dölja en darrnng rösten, när han vände sg tll sn dam.»förlåt, fröken Berger, jag så länge tagt er td anspråk», och därpå tll doktorn:»herr doktor Werner, v stå genast tll er dsposton!» När ljusen voro släckta socetetshuset, och det llla sanatoret låg där drömmande höstmånens skmmer, flyttade fröken Berger fram en stol tll fönstret därnere en af vllorna vd elfven, steg upp och se sg med ryggen lutad mot fönsterposten. Hon s och såg på elfven, som flöt nedanför bred och ljus lk ett väldgt sfverband, och hon följde den med ögonen ända bort tll kröken, där den försvann skuggan af fjället. I morgon skulle den llla bogserångaren komma för hemta henne och de andra ned tll hafvet, och sedan skulle hon aldrg mer se denna tafla, lefvande som nu. Hon slöt ögonen för nprägla den mnnet med alla dess detaljer: husen, elfven, fjället med dess smutshvta snöhätta och skogen, den mörka, djupa furuskogen, som utgjorde ramen tll det hela. Men så smånngom kom där en annan bld n ramen och trängde undan fjällen och elfven och blden antog allt tydlgare kanddat Stares anletsdrag. Hur kom den dt. Ja, det vsste hon knappast. Men den hade smugt sg pä henne, och den blef kvar. Två taflor kunna cke med fördel rymmas samma ram, och när hon ej vlle msta någondera, skaffade hon den ssta blden en ny ram och en särskld bakgrund. Och så kunde hon taga bägge med sg, då hon morgon for ned tll hafvet och vdare tll stt hem södra Sverge. Länge s hon kvar på samma plats fönstret och lyssnade tll de allt fjärmare rösterna från ungdomsskaran, som följt henne ned och nu hunnt långt öfver backen och ned på andra sdan. Och när tonerna från den ssta serenaden förklngat nen, vände hon sg ännu en gång mot elfven och fjället, nnan hon stängde stt fönster, och sade denna storslagna natur stt ssta, farväl och långt efteråt drömmen tyckte hon sg höra de sklda stämmorna därute smälta tllsammans djupa, mäktga ackord. d\ms lterära prstäflng. Redan den 15 jun utgck som kändt nlemnngstden för de skrfter, som täfla nom fjärde och femte grupperna enlgt vårt tllkännagfna program. I n o m grupp 4: den bästa uppsats om 3 ä 5 spalters utrymme något ämne rörande kvnnan eller hemmet hade nom den utsa tden 23 skrfter ngått. I n o m grupp 5: den bästa skss eller berättelse om 3 ä 5 spalter täfla 56 skrfter. Prset nom hvardera af dessa grupper utgör 100 kronor. Den 1 dennes ntlöpte nlemnngstermnen for de tre första grupperna. Inom grupp 1: den bästa roman eller novell om mnst femton oktavark vanlgt romanformat (prs 1000 kronor) deltaga 8 täf lande. Grupp 2: den bästa novell om ungefär fyrto Idunsspalter (prs 500 kr.) räknar 22 täflande, och tll grupp 3: den bästa utrednng af frågan:»huru skall kvnnan bäst kunna bdraga tll höjjande af famljens ekonom?» (prs 300 kronor) ha 21 täflngsskrfter ngått. Sammanlagda antalet täflande nom samtlga grupper utgör alltså 130. Härvd gäller, en hel del nsända skrfter utesluter sg själf genom ej ens tllnärmelsevs motsvara de fastställda måtten. Samtlga skrfter granskas dock af prsnämnden för tll stt lterära värde bedömas och enlgt öfverenskommelse sedermera för tdnngen eventuelt användas. Prsdomarne, herrar Axel Jädern, Georg Nordensvan och Brger Schöldsröm samt fruar Mathlda Langlet och Eva Vgström (Ave), ha omedelbart begynt stt arbete, och kommer resultatet offentlggöras, så snart den omfångsrka och besvärlga gransknngen på alla händer hunnt afslutas. Stockholm, august Red. af Idun. Från kvnnans arbetsfält. Studer från Stockholms horsont af G. Gullberg. VI. Kvnnan sjukvården. Barnmorskan. f let är tdens erfarenhet, som daglgen oss här lfvet, det tyngsta, mest ansträngande arbetet ofta, ja nästan alltd är det mnst betalade, mnst ansedda. Det är som gällde ett upp- och nedvändt beräknngssätt: ju lättare dtt arbete är, dess mera heder, dess mera lön, och tvärtom. Och detta upp- och nedvända beräknngssätt tyckes ofta tllämpas äfven fråga om arbetets vkt och betydelse. Det gfves ju knappast någon kår vårt land så lågt och så lla aflönad som t. ex. skollärarekåren, synnerhet på landsbygden, och dessa lärare ha dock det tunga och ansvarsfulla värfvet uppfostra och vägleda landets söner och döttrar dess blfvande medborgare. ehss> möter Detta kan nästan än högre grad tllämpas på utöfvarne af ett annat ytterst vktgt kall, på barnmorskorna. Dessa fga kvnnor, hvlkas hand v lägga våra hustrurs helsa och lf, våra ny-

6 föddes första svaga lfsgnstor; dessa kvnnor, som alltd måste stå redo, n som dag, offra hvla och sömn för skynda tll den kvnnas bädd, där ett lf skall tändas; dessa kvnnor, som efter trägna och svåra studer blfvt skcklga anförtros jordemoderns svåra uppgft, huru löna v dem, huru akta v dem? I anlednng af väckt fråga om statsanslag för pensonsnrättnng för barnmorskorna lät medcnalstyrelsen verkställa en statstsk utrednng angående barnmorskornas ekonomska ställnng. Uppgfter erhöllos angående 2,275 barnmorskor, däraf 1,499 voro anställda kommunernas tjänst, 77C enskldt praktserande. A f de kommunalt anställda hade 330 mellan etthundra och etthundrafemto kronor, 297 mellan kronor, 5G6 öfver 200 kr. ordnare lön. De extra nkomsterna uppskades för 935 tll under 100 kr. för 269 tll mellan kr. och för 139 tll öfver 200 kr. om året. Härtll kommo några»naturaförmåner». Den ekonomska ställnngen sammanfades af vederbörande sålunda Fga., IG,7 proc. Bergade 63,5» Goda omständgheter.. 19,8» Och då menar man med»bergade» en nkomst af kr. nalles och med»goda omständgheter» kr. årlg nkomst! Så löna v barnmorskorna! Låt nu vara dessa nsamlade uppgfter allmänhet äro för lågt tlltagna, och ett mndra tal barnmorskor synnerhet de stora städerna hafva rmlgare vlkor, så måste dock erkännas, lönen cke står rmlg proporton tll det tunga, sltande, ansvarsfulla och dskreta arbete, som barnmorskan får utöfva. Och den socala ställnng barnmorskorna ntaga är därefter. Det kan heller cke vara annorlunda, ty så länga arbetet betalas så lågt som nu, kan man cke vänta, de burgnare och mera bldade klassernas döttrar skola utblda sg tll barnmorskor. Med några få undantag är det också ur de fga klasserna barnmorskekåren rekryteras. Bondedöttrar, döttrar af arbetare och småhandtverkare städarna, tjänande kvnnor o. s. v. En lflg agtaton har länge fortgått syfte förmå kvnnor af de bättre lottade klasserna egna sg åt barnmorskeyrket, och många unga kvnlga studenter ha blfvt uppmanade därtll. Det tyckes emellertd, som skulle mycket olka menngar vara gällande bland auktorteterna på detta område, angående nyttan af nföra ett dylkt nytt element barnmorskornas klass. Så yttrar sg t. ex. professor Qroth denna sak på följande sätt:»många anse och därbland ej mnst läkare, det skulle vara en stor fördel, om barnmorskeskolan utoges mera allmänt elever från de»bldade klasserna»,»ståndspersonernas klass», kvnnor med dessa klassers underbygnad studer och socala vanor. Om en dylk plan skulle realseras någon större utsträcknng, tror jag cke det skulle vara någon lycka för»landet». Under de många år jag vart harnmorskelärare har sällan förekommt någon afdelnng, bland hvlka cke någon funnts, som har utgått från ståndspersonernas klass. Dessa hafva dock allmänhet vd afgångsförhören cke vart, som man skulle kunnat förvänta, sna kunskaper framståeede mot sna medsystrar af allmogeklass.» Som man fnner, tycks professor Groth här taga saken uteslutande ur»betygssynpunkt», men många andra måste ju g ö r, sg gällande. Säkert skulle det cke kunna v"ara tll skada, om nvån för barmorskornas allmänbldnng höjdes. Det skulle vara tll nytta både för kåren och för patenterna. Men detta torde nog alla händelser länge förblfva ett önsknngsmål. T y det är mycket, som gör, de bldade klassernas unga kvnnor blott nödfall tllgrpa utvägen blfva barnmorskor. Därtll bdrager ej blott den rnga ekonomska ersättnng, som yrket skänker, utan väl högre grad dessa klassers kvnnor regel ej äro vana vd eller egnade utstå det tunga och hårda arbete, som med barnmorskans kall är förenadt. Det skall starka och kraftga kvnnor tll det! Undervsnngsskolor för barnmorskor fnnas Stockholm, Göteborg och Lund. Den som vll blfva ntagen som elev någon af dessa anstalter, skall tll landshöfdngsembetet det län, där den sökande bor, ngfva en tll k. medcnalstyrelsen ställd, egenhändgt skrfven ansökan därom så tdgt, densamma kan före januar eller jul månad tll medcnalstyrelsen nsändas. Följande ntyg måste medfölja ansöknngen : l:o) bestyrkande af vederbörande pastorsembete sökanden vd lärotdens början uppnått en lefnadsålder af åtmnstone 22 år, men cke öfverskrdt 35, samt hon är välfrejdad och eger god krstendomskunskap; med uppgft därjämte om hennes födelseort och hemvst, samt huru hon dttlls sg försörjt; 2:o) läkarebevs, hvargenom styrkes sökanden är frsk, har stadg helsa, är fr från kroppslyten och för öfrgt synes vara tll barnmorska lämplg; 3:o) ntyg om den sökande vd för ändamålet företagen pröfnng vsat sg ega full färdghet läsa svenskt och latnskt tryck, äfvensom förmåga nöjaktgt redogöra för det lästa och någorlunda felfrtt uppskrfva ett dkteradt stycke, färdghet de fyra räknesätten hela tal och enkel hufvudräknng samt slutlgen konsten skrfva en läslg handstl; 4:o) ntyg af trenne orten bosa välkända män därom, sökanden eger erforderlga medel såväl för stt uppehälle under lärotden som tll nköp af nödga nstrument efter lärotdens slut. Vd läroanstalten Lund fnnes en del frplatser. Den som önskar åtnjuta fr undervsnng därstädes bör, stället för det här sstnämnda ntyget vdfoga behörgt kommunalstämmoprotokoll, hvargenom styrkes, sökanden af någon landsförsamlng, som lemnar årlgt bdrag tll samma anstalt, blfvt kallad efter slutad lärotd tll ordnare barnmorska med bestämda lönevlkor antagas, och församlngen förbundt sg bekosta hennes underhåll under lärotden samt förse henne med nödga nstrumenter. Undervsnngen är alltd fr, blott underhållet å anstalten måste eleven själf bekosta. Men detta fordrar ej så rnga kaptal. Kursen räcker nämlgen 1 år, ndeladt på följande sätt. De första 6 månaderna, då eleven daglgen deltager»skötnngen» af mödrarna och barnen, får eleven frtt bo nom anstalten. Därpå följande tre månader måste eleven bo utom anstalten, som blott besökes vd lektonstmmarne. Därmed är kursen allmän föreläsnngskonst afslutad. Men så vdtager för dem som erhållt mnst betyget»berömlg», en ytterlgare 3 månaders kurs nstrumentalförlossnngskonst. Elev från landsorten måste således ega medel tll uppehälle under 1 år och tll bostad under ett hälft. Vd härvarande barnmorskeanstalt å Söder är mathållnngen för eleverna så ordnad, en af dessa alltd tur och ordnng omhänderhar nköp och lagnng af elevernas mddagsmål, tll kostnaden för hvlket alla bdra med samma del. Morgon- och aftonmål skaffar hvar och en för sg. Den daglga underhållskostnaden kan beräknas tll lägst en krona pr dag. De första 6 månaderna af kursen äro naturlgen de mest ansträngande, då eleven ständgt måste vara färdg bstå och sköta de sjuka n och dag. Eleverna få dessutom vdmakthålla all rengörng anstaltens salar och lokaler, eldnng, städnng o. s. v. ett arbete som kan vara ganska ansträngande. Hvarje dag å vssa tder lemnas teoretsk undervsnng af därtll utsedda lärare, doktorer och professorer. Efter ha utexamnerats kan barnmorska söka sg fast plats kommun eller slå sg ned som enskldt praktserande. Som början af denna uppsats antyddes, äro de flesta lönerna mycket små varerande mellan kr. pr år jämte bland husrum och vedbrand. Därtll kommer en vss låg, bestämd betalnng för hvarje förlösnng. Denna ersättnng är mycket vexlande. I allmänhet äro barnmorskorna bättre aflönade norra än södra delen af landet. I städerna kunna de naturlgtvs ännu mera uppdrfva sna nkomster, ehuru dessa sällan af lön och praktk uppgå tll öfver 12 å 1500 kr. årlgen. Barnmorskans arbete är hög grad sltande, och krafterna aftaga snart. Behofvet af en pensonsnrättnng har därför länge vart känbart. Man har också bldat en enskld sådan, hvars kaptaler f. n. uppgå tll omkrng kronor. Men man hoppas, staten skall ngrpa tll barnmorskornas förmån. V d allmänt barnmorskemöte Stockholm 1888 afgafs tll konungen en med 1315 underskrfter försedd petton detta syfte, och frågan har sedan vart före rksdagen. Rksdagen har skrfvt tll k. mt om saken, och det lgger nu regerngens hand tll rksdagen nkomma med förslag om en pensonsnrättnng för barnmorskor, hvargenom dessa på sn ålderdom kunna fras från nöd. Somlga kommuner gfva sna gamla barnmorskor penson, men på många håll landsbygden stta dessa kvar, långt sedan de af ålderdom blfvt oduglga utöfva stt yrke. Kommunen, som cke vll gfva penson, skäms för låta barnmorskan komma på fgvården, sedan hon sltt ut sg. Hellre låta de sna hustrur bl vanvårdade.

7 Barnmorskorna, hvlkas antal själfva verket enlgt senaste offeela uppgft (1889) uppgck tll omkrng 2,508, däraf 177 hufvudstaden, ha under de senare åren börjat organsera sg syfte höja kåren alla afseenden. Man har därför bldat barnmorskesällskap de flesta större städer och orter. Flere af dessa sällskap fungera dessutom som sjukkassor. Det första sjuksällskapet bldades Göteborg 1885, det andra Stockholm Kåren har ock stt eget pressorgan»jordemodren». Barmorskan har ett stort ansvar, cke allenast moralskt, utan äfven jurdskt, och hon kan ställas tll åtal, där hon cke med skcklghet eller nt uppfyllt stt kall. A n gående ansvarslagen för barnmorskor hänvssas tll reglementet af den 28 nov med senare ändrngar. Intll 1887 skulle barnmorska äfven vara edsvuren. Men anlednng af rksdagens skrfvelse tll k. mt den 8 mars 1886 om afskaffande af vssa eder borttogs barmorskeeden den 13 jul 1887 och erses af en enkel ernran om med yrket förenade ålgganden och ansvar. Smånotser från kvnnovärlden. Fru Emle Flygare-Carlén, den fräjdade förfarnnan, ngck den 8 dennes stt 85:te lefnadsår och fck med anlednng däraf under dagens lopp mottaga besök af släktngar samt närnare och fjärmare bekanta och vänner. Fru Carléns helsotllstånd är betraktande af hennes höga ålder ännu tllfredsställande godt, o c h efter den förldet år vdtagna ögonoperatonen har hon så pass grad återfått sn syn, hon, om än dunkelt, kan ursklja föremålen sn omgfnng. Kvnna läroverksadjunkt. Domkaptlet Lnköpng har förordnat fl. kand. fröken Helga bnder (dotter tll afldne domprosten Lnder) under nstundande hösttermn uppehålla en ledg adjunktur svenska och tyska språken samt matematk vd högre allmänna läroverket Vestervk. Detta torde vara första gången svensk kvnna fått förordnande alt vara adjunkt. Svenska kvnlga mssonärer Afrka. Tll mssonsstatonen Oskarsberg Sydafrka återvände nylgen fröken Ida Jonathanson efter ett års tjänstledghet för å nyo öfvertaga mssonsskolan därstädes. Fröken Hedvg Posse, som nära & år förestått Oskarsbergs barnhem för kafferflckor, har erhållt ett års tjänstledghet och anlände efter en lycklg resa tll London den 2 dennes. Fröken P. kommer under vstelsen hemlandet genomgå en kurs sjukvård för ytterlgare utblda sg för arbetet på mssonsstället. I stt 100:e är ngck onsdags fru Anna Beata Horner Skuttunge, enka sedan 1851 efter kommnstern därstädes J. H. Horner. Oaktadt den höga åldern, är hon ännu hvarje dag verksamhet samt eger sna själsförmögenheter full besttnng, om ock hennes syn är temlgen försvagad. Den lyckönsknngsskål, som under aftonens lopp utbragtes för den gamla af 85-årge prosten P. Pettersson Björklnge, besvarades af henne med reda och sammanhållnng. Småstadslf. En verklghetsskldrng för Idun af C 0. Gumaelus. (Forts. o. slut från föreg. n:r.)»jedet skulle vara mg kärt, om brytnngen kunde försggå med så ltet uppseende som möjlgt, och jag återkommer därför tll mn plan, jag reser härfrån mddag. Det ser naturlgare ut för mg, som har affärer om hand, blfva bortkallad per telegraf,»»och hur länge behöfver jag stanna kvar?» frågade Isabella.»Så länge du själf önskar», svarade grefven, och tllade bttert:»då jag ej kommer tllbaka, är det ju ngentng, som kvarhåller dg här.»»nej, det är sannt.»»så snart jag kommt tll Göteborg, skall jag göra mn uppvaktnng hos dn far o c h återlemna rngen. Sedan reser jag väl bort under någon td och skall dessutom försöka få mn verksamhet förlagd tll en annan plats.» Isabella gjorde en bfallande böjnng med hufvudet. Allt var nu sagdt och hade j u gått så lätt och lugnt, som hade det blott vart fråga om en helt vanlg öfverenskommelse. Ingen tvst, nga tårar, o c h nu återstod blott gå, han tll telegrafen, hon... ja, det gjorde henne detsamma. Hon tyckte sg aldrg mer kunna få ntresse för något. Men ändokk gngo de ej, utan sutto där tysta, så nära och dock så sklda. Slutlgen bröt Nls tystnaden.»förlåt mg, Isabella», sade han,»skulle det vara ogrannlaga fråga, hvlken den nnersta orsaken tll detta steg ä r? Naturlgtvs kan det ej uteslutande hafva kommt af mn önskan, du ej skulle sysselsätta dg så mycket med den där herrn. Det faller mg cke n, du hyser något som helst ntresse för honom.»»nej, vsst nte», svarade Isabella lknöjdt.»jag hade ej heller ens märkt det eller brytt mg därom, om ej Blenda gjort mg uppmärksam därpå. Då tänkte jag...»»blenda», afbröt flckan.»ogllade äfven hon det? Men hvarför sade hon då ej själf tll mg därom? Hon kunde väl f ö r s t å...» hon hejdade sg och mumlade resten för sg själf.»huru?» utropade Nls.»Skulle Blenda passat bättre än dn fästman gfva dg ett råd? Äro n så goda vänner?»»ja», svarade Isabella lflgare,»hon har vart den enda, som på ssta tden alltd vsat sg vänlg och deltagande mot mg. Jag tror, hennes råd vart förestafvade af verklg vänskap.» Nls blef allt mera förvånad. Det var j u hon, som alltd påpekat fästmöns fel och därgenom ytterlgare förvärrat saken, ty Blenda hade genom det högmodgt rngaktande sätt, hvarmed hon framställt sna anmärknngar, alltd retat honom tll onödgt stor häftghet. En tanke, som han lkväl knappast vlle gfva form, kom honom framkasta frågan:»har hon talat om mg? Gfvt några råd...?» Då Isabella tvekade, dröjde med svaret, tllfogade han allt lflgare:»dölj ngentng för mg. Det är j u om mn egen syster det är fråga, och dtt svar är kanske vktgare än v kunna ana.»»ja, jag vet ej egentlgen, hvad jag skall säga», började hon vllrådg.»hon har ej sagt något annat, än hvad jag bort förstå af mg själf. Att dtt val öfverraskat dn släkt, och du nu måhända därför kände dg mssnöjd, det brydde jag mg ej mycket o m, helst hon helt vänlgt tllade, de, sedan de lärt känna mg, fullt försonat sg med det skedda, och jag, kanske allt för djärft, vågade hoppas kunna värdgt fylla mn plats som dn hustru. Hennes antydnngar om dlt något häftga lynne och dn oböjlga herrsklystnad behöfde jag j u ej heller, då jag daglgen såg nya bevs därpå, och för hennes välmenta råd för den framtda husfrdens o c h lyckans skull afsäga mg all egen vlja, kan jag blott vara tacksam, ehuru jag nsåg mn oförmåga tll ett dylkt offer.» Genom uppräknandet af alla dessa oförrätter, hade hon lalat sg varm, och hon kände en vss tllfredsställelse öfver alt hafva fått säga honom detta utan omsvep. Nls trodde knappast sna öron. Att hans egen käraste syster, hans barndomsvän, den med all sn stolthet så mlda, älsklga Blenda skulle kunnat göra sg skyldg tll en dylk dubbelhet! Ty han förstod nu allt. Med sn kännedom om hans karaktär var det henne lätt reta upp h o n o m, och sedan hade hon skrämt Isabella för hans vlda, oböjlga lynne. Men på samma gång började ett svagt hopp uppstga nom honom. Om han kunde förmå Isabella förstå honom rätt, fa det hans häftghet blott låg på ytan, och det var långt från hans tankar vlja kufva henne, han själfva verket önskade allt göra henne tll vljes, samt slutlgen det blott vart olycklga tllfällgheter, som nu lått honom framstå som en tyrann. Vsserlgen fnge systern uppoffras, men hon hade genom stt hjärtlösa uppförande ej gjort sg förtjänt af bättre. Han började därför med af undertryckt rörelse darrande röst:»vll du vara god och höra mg med lugn en stund. Du har framställt en svår anklagelse mot mg, och jag bör j u försvara mg. Du har sagt, jag vart hård och fordrande, och jag medgfver det. Jag går så långt, jag erkänner mg bland hafva brukat ord, hvlka cke anstått mg, och som jag aldrg förr nyttjat mot någon kvnna... jag har alltd ångrat dem, då det vart för sent. Men jag har tll detta mtt uppförande blfvt retad på ett sätt, som du ej kan ana. Du vet redan, Blenda förorsakade mn häftghet går, men du vet ej huru. Då hon fann, jag ej brydde mg om dtt llla koketter med doktorn, drog hon först fram sällskapets klander och nblandade slutlgen mn mors namn. Då gaf jag v k a... märk, jag gaf vka för hennes allvarlga framställnngar. Hvem klagade på eftermddagen, mamma ej fck sofva för dn musk? Blenda! Du har kanske ej märkt, huru ömtålg jag är, när det gäller mn mor, men Blenda vet det. Hvem har alltd uppfångat och, så säga, fastslagt samt sedan utlagt de yttranden, som du stundom skämtande öfvermod fällt? Blenda och åter Blenda. Och så har det vart sedan första stund. Påmnn dg vårt skämt om vår llla antka stad. I annat fall skulle jag hafva skrat däråt, nu blef jag ond däröfver, sedan Blenda fått göra sna reflektoner. Jag nser alltsammans nu. Och under tden utlägger hon mn retlghet, mna utbrott af dålgt lynne därhän, jag af dg skulle fordra en slafvsk lydnad, hon sätter dn stolthet mot mn så kallade hersklystnad och står slutlgen vd målet, då du bryter vår förbndelse.» Man ser, grefven ej var jurst förgäfves. Han förstod kombnera och draga slutsatser. Isabella hade tll en början med dof lkgltghet lyssnat tll honom, men allt efter som hans tal framskred, blef hennes ntresse större, hennes ögon fastades med häpnad på hans allvarlga drag, o c h då han nu gjorde en paus, öppnade hon läpparne för svara. Han förekom henne lkväl o c h fortse, nu anslående en ton, som trängde djupt ned den upprörda flckans hjärta.»men en sak hade hon ej tagt med räknng. Hon ltade på, mn stolthet skulle förbjuda mg söka en förklarng, skulle brnga mg med ett sken af lkgltghet foga mg efter dn önskan. Men», tllade han, och rösten antog en allt varmare klang,»hon anade ej, stoltheten smälter som snö för den upprktga kärleken, o c h alt jag af ngentng världen skulle låta afhålla mg söka kvarhålla mn lefnads lycka, då den hotade glda mg ur händerna. Icke sannt», fortse han och fade den unga flckans hand, den hon efter ett svagt motstånd lät honom behålla,»du älskade mg j u förr? Icke kan väl denna kärlek så hastgt hafva slocknat? Du vet nu, hvad som trängt sg emellan oss... unna mg td öfvertyga dg om, dn fruktan vart ogrundad, jag ngentng högre önskar, än mn älskades framtd må blfva lka ljus och leende, som v alltd utmålat den.» Han hade smygt sn arm omkrng hennes lf, och hennes hufvud hvlade nu vd hans bröst.»jag önskar ju ngentng högre», hvskade hon,»än få vara hos dg. Men», tllade hon och höjde de tårfulla ögonen mot honom,»var vänlg mot mg. _ Jag har j u alltd vart van vd kärlek från de mna och kan ej lefva den förutan!» Han bortkysste lårarne. Vd frukosten voro de förlofvade stlla och allvarlga. En sömnlös n fck bära skulden för Isabellas rödkantade ögon och bleka knder. Under förevändnng hon behöfde hvla, drog hon sg genast tllbaka tll stt rum o c h reglade dörren för få vara ostörd. Nls åter lånade sn brors häst för rda ut tll Erksborg. Då allt nu åter var godt, förlät han gärna Blenda hennes llla ntrg, som blott tjänat ännu fastare förena h o n o m med fästmön, sedan de, kanske för första gången, talat allvarlgt med hvarandra. Men då han nu lugnare tänkte på systern, väckte hennes snnestllstånd hans oro. Denna dubbelhet, detta ntrgspel, som ej kunde hafva annan orsak än ett van-

8 snngt uppdrfvet högmod, var henne så olkt, han fruktade någon sjukdom. Själf tyekte han sg ej kunna närma sg henne, det hade, såsom han kände det, vart tala egen sak. Därnäst tänkte han på modern, men henne vlle han ej göra bekymrad. Han beslöt därför alt tala med hennes fästman, på hvars takt och grannlagenhet han vsste sg kunna lta. Då deras bröllop j u också stod, snart sagdt, för dörren, var det så mycket naturlgare, han anförtrodde h o n o m sna bekymmer rörande bruden. Han mottogs af baronen med öppna armar och utropet:»hvlken lycklg vnd har fört dg ht? Jag kände mg så ensam o c h melankolsk, jag var hälft besluten resa n tll er för få någon alt tala med.»»det passar alldeles förträfflgt», genmälde Nls,»ty själfva verket hoppades jag nästan få dg med mg tllbaka. Men först skulle jag dock vlja säga dg några ord.»»hvad du ser allvarsam ut. Det har väl nte händt något ledsam?»»jag vet cke rätt, hur j a g skall svara. Det är därom jag vlle rådgöra med dg.»»så tänd en cgarr och låt oss sedan taga en promenad parken, så jag får veta, hvad du har på hjärtat.» Så skonsamt som möjlgt redogjorde Nls för det skedda och slutade med en b ö n o m tllgft, händelse han handlat lla, genom delgfva baronen förhållandet. Denne hade blfvt mycket allvar'g.»för ngen del», svarade han,»jag är dg tvärtom mycken tack skyldg. Jag har själf en td vart orolg för Blendas helsa, men hoppades, brunnsdrcknugen o c h ett gladare sällskapslf skulle frska upp henne. Det var tll stor del därför jag föreslog sällskapsspektaklet, ty då vet jag, det alltd går muntert tll. Men detta rklgt skrämmer mg, ty där har du fullkomlgt rätt, stt frska tllstånd skulle hon ej ens kunnat falla på den dén handla så. Jag måste tala vd henne. A h l» utropade han, och den annars så sansade hofmannen darrade af rörelse,»n vela cke, huru högt jag älskar henne! Det låter löjlgt af mg tala så här som en förälskad pojke, men det var j u nästan mna pojkår jag först lärde mg hålla henne kär. Hade ej den olycklga epsoden med den där unge läkaren kommt vägen, skulle hon kanske redan för to år sedan vart mn maka, men så behöfde hon glömma, och då v blfvo äldre, blygdes jag spela älskare, utan blef stället vår förbndelse ett»resonnemangspart». Hon tyckes nöjd därmed, o c h jag är blott alltför glad, på hvlka vlkor s o m helst, få kalla henne mn och erhålla rättghet omhulda och skydda henne.» Han tystnade o c h såg med ett svagt leende på grefven.»du undrar väl, hvad som tagt åt mg, som så här bktar mg för dg, men jag blef verklgen så upprörd af dn berättelse, jag en smula förlorat mn vanlga själfbeherrsknng. Och bröder emellan gör det j u ngentng. Du ser åtmnstone, alt jag bör känna Blenda lka bra, om ej bättre än n. Man tänker ej oafbrutet på o c h observerar en person så många år, utan få noga reda på dess karaktär.» väl ett tvfvel börjat nsmyga sg. Sten hade går skämtande sagt, staden var hundra årefter sn td, men hon, Blenda, var mnst två hundra. Var det verklgen s å? Voro hennes åskter rent af föråldrade? Och dessutom, fortse hon sn allvarlga själfpröfnng, var det verklgen endast omsorgen o m famljens ära, s o m låg henne o m hjärtat? Hade hon ej också, o m än tll en vss grad omedvetet, lått nverka på sg af harmen, brodern nu skulle få göra, hvad som blef henne förnekadt? Och o m så var... huru kunde h o n af en så oädel bevekelsegrund hafva hjärta krossa två männskors lycka? Och den ena af dem hennes älskade broder! T y det hjälpte ej, hon gång på gång sade sg, hon handlat för hans bästa, och det med deras lynnen nog ändock tll slut gått därhän, äfven o m hon cke påskyndat utvecklngen. Då hon nu börjat lyfta slöjan från stt nre, framstod allt ett klarare o c h helt annat ljus, och hon såg med bäfvan, hvlken afgrund hon vart nära falla. Men ännu kunde hon måhända godtgöra hvad hon brutt... Förödmjuka sg nför henne som... Den gamla demonen lyfte åter stt hufvud... hennes stolthet var ännu ej kufvad. Men den skulle kufvas! Hon nsåg allt tydlgare, hon aldrg skulle få lugn, förrän hon vunnt denna seger öfver sg själf. Hvarför ej genast gå tll Isabella? Ju förr det var öfver, desto bättre, o c h hon msstrodde sg själf. Nu kände hon sg stånd tll detta steg.. vsste hon väl, o m ej de onda tankarne åter kunde vakna? Nej, nu, just nu, var stunden, då hon skulle ödmjuka sg för segra. svär j a g dg, han skall blfva den bästa make. Jag skall äfven för h o n o m bekänna mtt låga beteende och framhålla, huru lätt hans häftghet kunnat medföra de svåraste följder, o c h han skall taga varnng däraf.» Hon tystnade o c h slod med sammanknäppta händer, lksom väntande sn d o m. Äfven Isabella var förstummad. Rörelsen kväfde hennes röst. Det var för henne djupt grpande se den stolta flckan så ödmjukt bedjande o m förlåtelse cke för sg själf, utan för sn älskade bror, hvars lycka hon trodde hotad. Hvlka herrlga sker lågo ej begrafna under denne stela o c h kalla yta. Blenda uttydde dock hennes tystnad på annat sätt. Hon slog upp ögonen o c h ropade ångestfullt:» Ä r det dg omöjlgt förlåta h o n o m?» Svaret blef en handtrycknng, och snart sutto de båda herrarne tll häst på väg tll staden. Föremålet för deras samtal s emellertd s o m vanlgt stlla vd stt broder. Men hon var ej lugn. Broderns dystra anlete och hans fästmös förgråtna ögon föresväfvade henne ständgt s o m en tyst förebråelse. Förgäfves upprepade hon nom sg, hon handlat rätt, och hon borde vara glad öfver, hvad som skett. Tllfredsställelsen vlle ej nfnna sg. För hennes själ framstod de båda ungas förtvflan öfver förlusten af deras lycka, s o m hon förntat, moderns sorg öfver sna grusade förhoppnngar, den skandal, som den brutna förlofnngen skulle framkalla allt detta gck omkrng hennes hufvud, och hon önskade hafva någon tala med, blott för komma från dessa tankar. Men Isabella var ännu kvar stt rum... grät hon ännu, eller hade hon somnat från sn s o r g?... De öfrga hade gått ut, och hon var ensam och kunde ej göra annat än länka och tänka. Isabella gck ett steg närmare o c h sade med af rörelse darrande röst:»men j a g har ju redan gjort det. V hafva talats vd upprktgt och äro närmare förenade än någonsn.» Blenda höjde sna sköna, tårfyllda ögon stum tacksägelse mot höjden. Sedan sade hon sakta:»jag nser nog, det nu skall vara dg omöjlgt tänka på mg utan ovlja, men då du med tden blfvt öfvertygad om m n...» Isabella lät henne ej tala ut. Hon drog henne tll sg en varm omfamnng, och den olycklga Blendas högt spända känslor upplöste sg en häftg gråt vd svägerskans bröst. Då de hemtat sg från rörelsen, vdtog mellan de båda flckorna ett långt samtal, prägladt af varm tllgfvenhet och det upprktgaste förtroende, De afbrötos först genom ljudet af röster från trädgården, s o m låg under Isabellas fönster. De genför ej åter råka tvekan, reste hon sg ha- kände sna fästmäns stämmor.»nls,» hvskade Blenda och tryckte konvulsstgt o c h gck ännu en gång alt uppsöka Isabella vskt vännnans hand. på hennes rum, men med hmmelsvdt sklda afskter mot förra gången.»var ej orolg», tröstade denna.»du har j u genom detta steg mer än utplånat det skedda. Hon fann dörren stängd på nre sdan. Detta Låt oss gå ned.» kom henne tveka, men blott för ett ögonblck, hvarefter hon beslutsamt knackade på. Då de genom salsdörrarne utkommo trädgården, sågo de herrarne, som sökte efter dem. Vd»Hvem är det?» hördes Isabellas röst. åsynen af Blendas förstörda utseende, uppgaf Erk Blenda nämnde stt namn. ett utrop af förskräckelse o c h skyndade, sedan»jag är upptagen n u», ljöd det afvsande där ha flyktgt helsat på Isabella, föra sn fäsetnfrån.»v träffas ju snart vd mddagen.» mö n. Nu var Blenda nära tappa modet. Hon beså snart de blfvt allena fade Isabella sn slöt dock göra ännu ett försök.»förlåt mg trolofvades arm och förde h o n o m n en skuggrk mn enträgenhet», bad hon,»men det är af yttergång, där hon, under det de sakta promenerade af sta vkt jag får tala med dg nu. Jag skall och an, för h o n o m omtalade, hvad som händt. ej uppehålla dg länge.» Om något kunnat öka grefvens kärlek, skulle det Regeln drogs från, och Isabella öppnade dörren. vart det entusastska sätt, hvarpå Isabella talade Tll Blendas stora förvånng och glädje fann hon om Blendas högsnta steg, och huru ädel hon dock ej, s o m hon fruktat, den unga flckan förtvflan. var, utan en tanke på hon j u hade all rätt alt Hon såg tvärtom mycket lugn ut och tycktes haffordra denna upprättelse. va vart syssels med skrfva bref.»ännu en gång förlåt, jag störde dg,» bör»mn herrlga, storsnta flcka!» utropade han j a d e Blenda,»men jag kunde ej få lugn, förrän och drog hennes arm fastare nom sn.»huru jag omtalat ett förhållande, s o m äfven för dg är outsäglgt lycklg är j a g ej få kalla dg mn af största vkt.» egen! Och du är j u nu fast öfvertygad o m mn kärlek?» Isabella hade förblfvt stående. Hon betraktade sn svägerska med ovlja, o c h det var en lycka,»ja», hvskade hon, men återvände därpå tll denna höll ögonen nedslagna, annars hade det förra ämnet.»stackars Blenda, äfven hon hon ej haft kraft gå vdare. Nu forse hon längtar efter kärlek och deltagande, och det är en lkväl med någorlunda stadg röst: k a l l o c h dyster väg, s o m lgger framför henne».»det blr mg mycket svårt, men jag måste dock»åh, hvad hans kyla beträffar, är det nog nte säga dg, jag ej handlat öppet och ärlgt mot så farlgt», sade Nls muntert.»men låt oss nu dg. Tll mn blygsel nödgas jag bekänna, alt mtt gå n och se, hur de hafva det!» handlngssätt på ssta tden ej, s o m jag lått dg De funno dem förmaket, nnanför matsalen, tro, vart förestafvadt af omsorgen om dtt bästa, sttande en soffa och tätt slutna ntll hvarandra. utan haft en mots bevekelsegrund. Du häpnar», Baronens anskte strålade af sällhet. Han höll fortse hon, då Isabella tog ett steg tllbaka, ej armen o m Blendas lf, och hon stödde stt hufvud af afsky, som den ångerfulla flckan trodde, utan mot hans skuldra. Vd [ d e andras åsyn sprang snarare af öfverrasknng,»du häpnar, och du har hon upp och kastade sg broderns armar.»erk skäl därtll. Men jag skall nu vara fullt upprksäger, du redan förlått mg», hvskade hon. lg och ber dg sätta tro tll mna ord. Du vet»hvad han är ädel och god o c h», tllade hon, det alltför väl, alt jag hörjan var ntagen af en yten rosenfärg spred sg öfver hennes knder,»han terlg motvlja mot mn brors förbndelse med dg, älskar mg verklgen!» ty jag lade då cke band på mna känslor. Denna»Seså,» sade Nls hurtgt för dölja sn rörelse, motvlja stegrades på allt sätt af en person, s o m»nu är j u alltng godt o c h väl, och v kunna trotsa lät sg angeläget vara för mg upprepa en alla skvallersystrar världen med den herrlga mängd rykten o m dg o c h de dna, rykten, hvlka majorskan Mac spetsen.» jag nu nser vara öfverdrfna och falska. Du»Inte så, Nls», afbröt Blenda med djupt allvar. känner henne. Det är majorskan Mac-Bley o c h»intet öfvermod! Förtalets och det gftga skvallhon ngaf mg, då hon stegrat mn vrede tll dess rets makt är fruktansvärd o c h det frodas lka höjd, också planen söka få er förlofnng brukraftgt ute den stora stadens palatser s o m här ten. Om hon därvd endast leddes af önskan vår llla enkla småstad.» göra ondt, eller o m hon hade någon särskld anlednng skada oss, vet jag cke.» Plötslgt upplyfte hon stt hufvud. Ur detta vrrvarr började så smånngom en klar tanke utveckla sg. Om hon skulle...? Ännu var det j u td därtll, ännu hade de ej kunnat hnna taga något afgörande steg, om också slutet antaglgen ej var långt borta. Men nu omntetgöra, hvad hon på bekostnad af stt samvetslugn verkat... ty h o n föraktade sg själf för stt tllvägagående, fastän hon ännu denna stund ej kunde fullt erkänna, det mål, hvartll hon slräfvat, vart orätt. Men för första gången hade lk-»meu jag vet det, j a g», mumlade Isabella för sg själf.»mn plan», började åter Blenda, efter ett ögonblcks tystnad,»var lka enkel s o m lätt utförd. Med små nålstygn retade jag mn bror tll vrede, förvärrade och msstydde edra ord och handlngar. Resultatet var med edra stolta lynnen lätt förutse. Men nu ber jag dg så nnerlgt: låt cke h o n o m plkta för mtt fel. Han är den ädlaste, mest ömbjärtade och goda männska, och om du nu vll förlåta honom, han sårat dg, o Förlofnngs- ocl vgselrngar ständgt lager Juvelerar hos H A L L B E R G Order från landsorten expederas Stockholm. omgående. Innehållsförteeknng: Ida Ercson, född Koch. (Med p o r t r ä t t. ) A l t o n ; poem af Charlotte Lndholm. Fördom? A f Ingrd Gulln. Ett försäkrngsbolag för kvnnor och barn. Vd sanatoret; skss för Idun af K. O. S. Iduns lterära prstäflng. Frän kvnnans arbetsfält; studer frän Stockholms horsont, af G. Gullberg. V I : Kvnnan sjukvården. Barnmorskan. Smånotser från kvnnovärlden. Småstadslf; en verklghetsskldrng för Idun af C. O. Gum&lus. (Forts. o. slut.) P e f l h a Isfea Om "Mf? g a m m a l t guld, sllfver och juveler u p p k ö p a s konw c v A A V A, t a n t eller tagas 1 utbyte m o t moderna arbeten. g a m l a saker nsändas från landsorten, sändes lkvd pr omgående. Juvelerar HALLBERG- Stockholm,