N:r 16 (279) Fredagen den 21 april :te årg.

Transkript

1 Stockholm, Iduns Trycker Aktebolag N:r 6 (79) Fredagen den aprl 89. 6:te årg. Prenumeratonsprs pr år: Idun med Modetdnng kolorerade planscher kr. 9 Idun m. Modet, utan kol. pl.» 7 Idun ensam» 5 Byrå: Klara v. Kyrkogata 7, tr (Aftonbladets hus.) Prenumeraton sker å alla postanstalter rket. Redaktör utgfvare: FRITHIOF HELLBERG. Träffas a byrån kl.. Allm. Telef Utgfnngstld: hvarje helgfr fredag. Lösnunnersprs 5 öre (lösn:r endast för kompletterngar) Anonsprs: 5 öre pr nonparellerad. För»Platssökande» o.»ledga platser» 5 öre för hvarje påbörjadt total stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Hldegard Werner. ldegard Werner, hvars bld dag nförlfvas med Iduns galler af framstående kvnnor, föddes 8 å Skeppsholmen Stockholm. Redan som barn gaf hon prof på den outtröttlga härdghet, det okuflga kunskapsbegär ooh den rastlösa arbetsförmåga, som lagt grunden tll hennes senare vunna framgångar. Sedan fadern, häradshöfdngen J. P. Werner, modern, född Schoerlng, afldt, flyttade den unga Hldegard tll släktngar Norrtelje. Här skulle hon uppfostras för en husmoders stlla, allvarlga plkter, men denna uppgft öfverensstämde cke med den unga flckans lflga snne. Hon längtade frgt tllbaka tll hufvudstaden för att komma tllfälle att därstädes utblda sn muskalska talang, som redan tdgt väckt uppmärksamhet. Om någon td fck hon denna sn önskan uppfylld, nu följde ett par år af trägna framgångsrka studer vd Muskalska akademen, särskldt för den utmärkte panoläraren van Boora. Efter slutade studer utöfvade fröken Werner under flere år med utmärkt nt skcklghet en ganska omfattande verksamhet såsom musklärarnna Stockholm. Under denna td uppträdde hon tlllka såsom panst på den bekante Gustaf Sotters konserter. Emellertd vaknade hos henne längtan efter en mera själfständg vdsträckt verksamhet än som stod henne tll buds vårt land, hösten 87 satte hon verket stt redan länge förberedda beslut att öfverflytta tll England, där hon Newcastle-on-Tyne erbjudts en förmånlg plats såsom musklärarnna. Den kraft talang, den unga svenskan utöfvade på stt nya arbetsfält, kunde dock ej rädda henne för talrka ntrger från yrkesafunden, som genom hennes egenskap af utländska detta fall tll ytterlghet stegrades. Hldegard Werner bestod lkväl detta eldprof, försöken att störta henne slutade med, att hennes vedersakare nödgades rymma fältet. Sedan denna td har hennes anseende år för år allt mera stadgats nom Englands muskkretsar. För att ytterlgare förkofra sg panospelnng har fröken Werner företagt flere re-

2 Brnn, mn ande, brnn blott klar S o m en e v g offerlåga, Och du s k a l l en g å n g få s v a r På dtt t v f v e l s t y s t a fråga. 898 Stg, blott stg med mod fröjd ö f v e r djupets s t r ö m m a r alla, Och du h n n a skall en höjd, Där h v a r t t ä c k e l s e skall falla. J^. sor tll Pars där studerat för den bekante pansten Leonard med flere. Samtdgt började hon med allvar att studera volnspelnng för den berömde Henry Ravna grundade år 875 Newcastle en kvnnlg orkester, benämd»the mgnon strng orchestra», hvars medlemmar utgöras af stadens förnämlgaste kretsar, som anföres af henne själf. Denna orkester, ensam stt slag England, har väckt synnerlg uppmärksamhet, äfven utom Newcastle, uppträdt på talrka konserter. Bland sna yngre elever har fröken Werner äfven bldat en s. k.»knder orchestra», som lkaledes flere gånger under lflgt bfall lått höra sg på konserter. För några år sedan började hon dessutom anordna mycket besökta populära soaréer för kammarmusk har därjämte med framgång spelat på talrka konserter olka städer England. Det är dock cke blott såsom exekverande konstnärnna, Hldegard Werner gjort sg ett namn, utan hon har äfven genom flere af henne komponerade panostycken sånger fäst uppmärksamheten vd sg både England Belgen. Vd sdan af denna omfattande muskalska verksamhet, som tyckes böra tll fullo upptaga en kvnnas krafter, har fröken Werner fltgt ägnat sg åt det journalstska facket. Många äro de värderka lterära bdrag, som af henne hafva lämnats tll både engelska svenska tdnngar. Redan är 87 fck hon anställnng såsom muskkorrespondent den ansedda londontdnngen»the muscal standard». I denna tdnng, lksom äfven»muscal News», har fröken Werner med entusasm sakkunskap skrfvt om skandnavska muskförhållanden härgenom cke rnga grad bdragt att göra svensk tonkonst erkänd England. För den förra af sstnämnda båda tdnngar har hon äfven öfversatt flere af de högtdstal, som konung Oscar I I höll muskalska akademen under stt noårga presdum därstädes. Tll dessa öfversättnngar, som rönt mycket välförtjänt erkännande, har fröken Werner särskldt bemyndgats af den höge författaren. Som ett erkännande af hennes ltterära verksamhet valdes hon 89 tll medlem af»the royal chartered nsttute of journalsts» London, en heder, som förut ej vederfarts någon kvnna norra England. Just som v nedlämna denna artkel tll trycknng, ngår tll oss underrättelsen om en ny ltterär utmärkelse, som kommmt vår landsmannna tll del, det hon nämlgen af den stora musktdnngen»the muscal Tmes» anställts som korrespondent öfver svensk norsk musk. Ofvanstående korta data ur Hldegard Werners verksamma lf gfva vd handen, att hon stt nya hemland ntager en framskjuten plats, att hon förstått att därstädes göra det svenska namnet aktadt. Att hon lyckats härmed just England, detta affärsland par préférence, vsar bättre än ord hennes begåfnng, energ, praktska förstånd, cke mnst, hennes förmåga att vnna männskor. Ty det är sannerlgen ngen lätt sak att det stolta mäktga England väcka ntresse för vår nordska tonkonst, hvlken, frtt uppväxt vårt fattga, undanskymda land under V O N JCR/EMER, dess långa, bstra vntrar ljusa sommarnätter, vd furors sång bäckars brus, bland troll elfvor, för brtten öppnar en ny, lyrsk värld. Också skulle fröken Werner knappt lyckats genomföra sna planer utan mäktga beskyddare, sådana har hon äfven vunnt mr Wllam Dckson lord Wllam Armstrong, bägge kända Sverge framstående frare af musk. Ett cke rnga nflytande på hennes utbldnng har lkaledes utöfvats af hennes bekantskap med Jenny Lnd andra utmärkta artster. Det är sannng ngen rnga lfsuppgft, Hldegard Werner satt sg före, hvarje svensk måste känna sg tacksam för den heder hon redan gjort vårt land önska henne all möjlg framgång hennes sträfvande, på det att hon framdeles som httlls måtte föra Sverges runor med den äran. E t t samtal. Af Tant Ann. ättet, på hvlket herrn huset stängde tamburdörren, då han kom hem tll mddagen, underrättade hela famljen om, att dag var en sådan olycklg dag, då han ej var»vd humör». Hans hustru hörde det genomgck ännu en gång matsedeln tankarna. Jungfru Fna hörde det ut köket, möustergldt varsamt handterade hon sna spsrngar grytlock. Felx strök luggen ur pannan, hunden Tp kröp med släpande svans under soffan. Alla kände gången af husbondens dålga lynne. Snäll vänlg var han allmänhet, men när något förmått förarga honom, då var han cke god. Han var naturlgtvs allt för belefvad för att vsa detta för någon utomhus, han sparde det tll de hemmavarande, mnsta llla anlednng kom stormen att bryta lös. När den gått öfver, blef han fort god gen, men fastän alla önskade komma därhän, räddes ltet hvar för att blfva åskledare. Mddagen släpade sg fram under tryckande tystnad. Herrn plockade benen ur gäddan såg därvd så bstert på den arma Fna, som om han stt hjärta anklagade henne för att hafva fördubblat fskskelettet. I djupa tankar, som han var, satte han pepparroten under Felx' näsa. Felx kände tårarna nalkas telegraferade bönfallande tll mamma, hvarfrån han fck undsättnng. Mddagen led mot stt slut, då Tp, som af tystnaden somnat bort från alla bekymmer, började drömma drömde så lflgt, att han gnällde skällde för sg själf under soffan. Hans drömmar stördes af ett häftgt: kör ut hunden. Stackars Tp smög sg ut, lämnande efter sg åt de öfrga att mottaga det åskväder hans oskyldga drömmar satt gång, hvarvd hvar en fck sn del. Hans hustru hade under de femton år de lefvat tllsammans vant sg vd mannens lynne, från de första åren, då hvarje utbrott från hans sda gjort henne ledsen olycklg för en hel dag, hade hon så smånngom lärt sg att taga emot, hvad han behagade säga, allt för den kära husfrdens skull. Men dag för första gången på många år såg mannen, hur det glänste tll hennes öga: hon reste sg hastgt från bordet gck n tll sg. Eftermddagen gled långsamt fram. Herrn satt stt rum, tuggande på en cgarr med den halftörada kaffekoppen bredvd sg. Egentlgen brukade detta vara den angenämaste stunden på dagen, då man slog sg ned hans rum pratade om hvarjehanda. Reaktonen började smånngom nfnna sg, en förebrående röst nom honom sade, att han egentlgen vart oresonlgt häftg nyss, men han tystade ned den med den ursäkten att allt också under dagens lopp förenat sg för att förarga honom. Under en halftmme eller så genomgck han ännu en gång dagens mssöden. Hur han kommt för sent tll stt arbetsrum, där hans förman frågat efter honom, hur arbetet hopat sg efter helgdagarna, hur ovanlgt förståndsslappa de besökande vart, hur han plågats af dumma frågor, hur en pojke med en öfverraskande lång räknng oväutadt nfunnt sg nu slutet af månaden, medan samtdgt hans gamla f. d. jungfru stod bad om en ny handräcknng för att hjälpa sn älskvärda herre man på fötter gen, hur han då häftgheten snäst tll. Det hade egentlgen vart ämnadt åt pojken eller prncpalen eller rättast kanske honom själf, men madamen tog det åt sg, sedan kunde han ej annat än ångra, att han skrämt det stackars kräket. Han fck en god dé, han skulle bedja sn hustru besöka henne göra allt godt gen. Han började känna sg välvllgare stämd mot mänsklgheten, när han gck n tll hustrun, fanns ntet kvar af den uppretade mannens uttryck. Han var van vd att ej längre behöfva göra henne några ursäkter van vd, att hon med jämnmod tog emot honom några mnuter efter, sedan han lått stt dålga lynne öfverfara henne hemmet. Han fann henne sttande framför brasan, med ett skämtsamt»stter du här svärmar?» slog han sg ned vd henes sda. Hon såg på honom med en lång blck.»har dtt dålga lynne nu gått öfver?»»det är verklgen ej snällt af dg att påmnna mg därom,» sade han, färdg att gå gen.» D u vet, att jag har bekymmer ledsamheter, då kan man ej alltd vara glad, då borde hustrun...»»ja, hustrun hon skall tåla undergfvet taga emot, när obehaglgheter nått mannen genom andra cke endast hustrun, utan hela hemmet skall få lda däraf.»»jag har alltd tänkt mg, att hemmet skulle vara den plats, dt mannen skulle kunna gå både sorg glädje, där han hade dem, som vlle dela bördan med honom, men jag märker jag har bedragt mg.»»nej, där har du ej bedragt dg. Sätt dg ned gen, så få v talas vd så, som ett par makar böra göra. Ser du, det är skllnad att tala vd hvarandra så bära hvarandras börda, det är en sda; den andra är att komma hem tll hustru barn, som cke veta hvad som trycker mannen fadern, låta den

3 89 nneboende förargelsen, ja, stt nu stlla låta den nneboende förargelsen storma ut öfver hvad som helst; hustrun tar endast tålmodgt emot skuren, väntande på solskenet efteråt.» Hon gjorde ett uppehåll mötte hans blck, som en smula häpen hvlade på henne, fortsatte lugnare.»ser du, det har jag nu många år trott vara mn plkt det rätta sättet att hjälpa dg,, tro mg, det har mången gång sårat mg djupt, när jag hört, hur orättvs du vart mot oss. Ja, cke därför att jag cke kunnat fördraga det, ja väl mer än så, men att du, som jag sätter så högt, kunnat komma därhän, det har gjort mg ondt. Men dag har jag sett det annat ljus,, var vss därpå, det är ej på dg ensam jag lägger skulden, för att onda andar stundom skaka vårt hem. Jag har vart feg bekväm af mg, som v kvnnor så ofta äro. Ser du det här, gssa hvad det är!»»en packe bref.»»ja, våra bref som forlofvade.»»det gamla Bkräpet!»»Säg cke så Hur har du hjärta att tala så om det, som engång gjort oss så lycklga. Ryck ej så öfverlägset på axlarna. Tll mg åtmnstone brngade de nytt lf, då de kommo. Alla dna hafva blå kuvert. Mnns du, jag bad dg därom, så att jag redan på långt håll skulle kunna se, om jag hade bref med eller ej. Jag kunde ändå knappt härda ut, medan det gamla postbudet gck ur hus, nnan han kom tll oss. Ja, det låter löjlgt af en gammal männska att tala därom du får gärna skratta ett tag åt den gamla tokan.»» J a g skrattar nte, jag mnns också en ung tok...»» P å hvlken skalet har blfvt gråare, men som nvändgt är sg lk. Tack, nu har jag dg rätt strömfåra. Jag kom att städa en låda fann brefbundten längst nne bland kära mnnen. Jag måste sätta mg ned läsa genom den ännu engång. Jag grät ltet här hvar, jag var rörd, men på samma gång häpen. Allt var då så nytt skärt för oss, den mnsta llla msstämnng kändes så btter, spåret af en förebråelse skar så djupt, medan samhörghetskänslan å andra sdan gaf hela lfvet ett ljusare skmmer hjälpte oss öfver mycket, som annars kunnat kännas tungt nu, det är som om år vana lkt spndelnät damm lagt sg öfver våra hjärtan gjort oss känslolösa slöa. Jag tänker med sorg på alla häftga ovänlga ord jag sagt, som jag så gärna vlle hafva osagda.»»kära vän, v äro j u männskor allesammans cke felfra änglar.»»där sade du något, som du cke menar af hjärtat. O, det är så lätt att svepa n sg den bekväma pälsen;»v fela alla»,»v är alla männskor» dylkt. Hur olka mot förr, då kände v oss båda så ovärdga den stora lyckan att äga hvarandra bådo lofvade att hjälpa hvarandra att andlgen växa. Mycken splt många onda ord, som sedan halkat öfver våra läppar, stodo dag åter framför mg, jag kom att tänka på, hur v väl lekamlgen hjälpt hvarandra lust nöd, så som v engång lofvat, då vårt enkla hem, dt v stolta som kungar öfversvallande lycka drogo, nu vuxt ut tll ett tryggt bo, men haft rnga omtanke för den andlga nöden. Och hvad mer är, jag har hållt mg själf räknng för denna slapphet, kallande den vd tålamodets ädla namn. D e rnga mna öron, alla de lärosatser v kvnnor uppställa för oss, alla offer för husfrden, allt ängslgt vaktande för att ej med ovänlga ord stöta mannens förtroende från oss. Ja, ovänlga ord, måtte de vara långt från oss, men v hafva helt bekvämt ofta nog räknat dt månget varnande ord. Och du, hur har du ej mången gång sett fått erfara, hur mtt dålga lynne löpt bort med mg. Hur omtanken för mat dryck gjort mg tvär otålg, hur en fläck på klädnngen eller en sönderslagen kopp satt mg msshumör, hvad har du gjort?»»jag?»»ja, du skulle hafva lärt mg att styra mtt lynne.»» A c k, det är sagan rddarromanen, som skänka världen männskor med beständgt solskenslynne, som aldrg växlar. Skulle du blfva som de?»»nej, du måste förstå hvad jag menar. Att vara ond på en dålg sak är både rätt godt, den, som ej kan vredgas, kan aldrg känna rätt, men för det ogräs, som heter mssnöje, gnat, trumpenhet, småsnne, dålgt lynne allt besläktadt, som äro hemmets svarta troll, skall den ena maken söka skydda den andra. Icke med kält eller långa predknngar...»»hm...» Han smålog.»utan med godt föredöme samtal.»»där den ena har ordet!»»prata du; jag vet ändå, hvar jag har dg. D u ser så världsklok ut nu för tden, men för mg är du ändå densamma, som skrfvt fästmansbrefven tll mg, dera skall jag aldrg mera gömma så långt n, åtmnstone ej tankarna. Ser du, v skulle aldrg lomma, att v vart unga, att v, nu hunnt fram, dt vår längtande tanke drog. Mycket, som v nu räkna för stort, skulle blfva smått nför känslan af att äga hvarandra, tanken därpå tacksamheten därför borde hejda våra onda ord att bryta fram. Jag vll upprepa en enda rad, som du skrfvt:»den, som gästas af lyckan, borde alltd vara god.»det mottot borde rstas alla hem, tll hvlka kärleken lagt grundstenen.» Kvnnornas världsutställnng. Brefkort från Iduns Chcagokorrespondent. ed vårvndarne, som ändtlgen börja leka krng Mchgans stränder, tyckas ett nytt lf en ännu rastlösare verksamhet utvecklas på skådeplatsen för the Word's far. Styrelsen för damkomtén flyttar, just när detta skrfves, från sn tllfällga lokal staden ut tll the Woman's Buldng» arbetet med ordnande uppställnng af expostonsföremålen skall med all fver taga sn början. Men om allt medhnnes tll nstundande maj, är ännu ovsst. Flere ombud för de respektve damkomtéerna Europa äro redan anlända äfven de svenska denna stund understöjda frgt den lokala komténs outtröttlga bemödanden. Kvnnornas utställnng synes omfattas på det lflgaste af gamla världens drottnngar prnsessor, af hvlka några t. o. med taga aktv del därut såsom utställare. Så kommer prnsessan af Wales att exponera en af henne förfärdgad hörnsoffa, rkt skulpterad läderplastk. Hennes döttrar, prnsessan Maud Vctora, ämna bdraga med hvar sn panostol, hvlka vttna om utsökt smak konstskcklghet, synnerhet träsnder. Af ht anländ förtecknng på de danska kvnnornas utställnng fnner man, att drottnngen af Danmark kommer med ett blomsterstycke, kronprnsessan, vår egen»sessa», med några antka broderer hennes dotter, prn sessan Louse, med trenne störra akvareller. Den skotska kvnnan synes också göra stora ansträngnngar för ett värdgt deltagande utställnngen. En bazar för detta ändamål hölls för någon td sedan Glasgow, tll hvlken landets förnämsta famljer lämnat bdrag af hstorska konstsaker fornmnnen att sedermera sändas tll Chcagoutställnngen. Bland dessa antka konstsamlngar märktes, bland andra, ett dörrförhänge, stckadt af»anne, Countess of Aberdeen, Ano 70.» Spanska afdelnngen lär blfva särdeles ntressant vdtomfattande. Drottnng Chrstna står själf spetsen för spanska damkomtén har på det kraftgaste understödt dess verksamhet. Inom konstens, synnerhet målnngens område skola spanska kvnnor ntaga en framstående plats. I spanska afdelnngen kommer att fnnas en utställnng, ägnad särskldt åt att åskådlggöra det kvnnlga uppfostrngsväsendet Spanen, alla dess grenar utvecklngsgrader, de prvata skolorna såväl som de läroverk, som stå under statens beskydd kontroll. Vdare får man se den spanska kvnnan hennes hemlf, såsom uppfostrarnna välgörenhetens tjänst. Flere relgösa kvnnlga ordnar sällskaper komma också att lämna ntressanta bdrag af mångahanda slag. Förmånen att kunna hålla en nternatonel kvnnokongress under utställnngen Chcago synes väcka den största entusasm nom Amerkas oräknelga kvnnoförenngar, klubbar organsatoner. Presdenten för»the natonal Woman's Congress», mrs Sellwall, höll härom dagen ett föredrag öfver ändamålet med ofvanämnda kongress. Mrs Sellvall säger bland annat:»denna kongress har cke för ändamål nykterhetssaken, cke befrämjandet af olka relgösa déers sprdnng, den har tll stt enda mål att gfva kvnnan, lksom mannen, tllfälle att publk dskusson framlägga för den stora allmänheten sna åskter.» Vdare råder mrs Sellwall deltagarnnorna att akta sg för kvnnans vanlga fel att gå tllbaka tll Adams Evas td, när hon helt enkelt skall yttra sg öfver dagens frågor, samt bestämmer slutlgen, att ngen får gå längre tllbaka de»svunna tder» än tll 9. Men det är ju vackert sål För öfrgt komma omkrng 00 kongresser att hållas Chcago under sommarens lopp, tll alla dessa, utom tll tvänne, har kvnnan obehndradt tllträde, så nog tyckes det mg, att det blr tllfälle nog för vårt kön att tala»höja sn röst församlngen». Trenne svenska kvnnoförenngar komma ju också att deltaga the Internatonal Woman's congress, som är bestämd att äga rum från 5 tll den nstundande maj. Af mrs Potter Palmers senaste rapport framgår det, att plats»the Womans Buldng» blfvt bevljad åt ej mndre än kvnno assocatoner, hvlkas syfte det är att framhålla kvnnans arbete nom olka rktnngar af vårt moderna samfundslf. Man håller också på att anordna salustånd»the Woman's Buldng», hvarut den mndre bemedlade kvnnan kan utställa försälja, såsom souvenr af utställnngen, handarbeten prydnader nom den dekoratva konstens gebt. Ett af de första föremål, som komma att ntaga sn plats»the Woman's Buldng», blfver trolgtvs bysten af Harret Be.echer Stowe, Onkel Toms stugas författarnna. Denna byst är utförd af mss Anne Whtney från Boston, på bekostnad af staten Connectcuts kvnnor, hvlka för detta ändamål subskrberat 000 dollars. Slutlgen vll jag nämna såsom ett bevs, hur öfverfylld den kvnnlga arbetsmarknaden är äfven här hos oss, samt hur svårt det är för unga flckor att fnna lämplg sysselsättnng, att då häromdagen»hygea Vatten C:o» annonserade en morgontdnng efter 500 flckor att sköta försäljnngen af Hygeavatten vd världsutställnngen, nnan påföljande dag ej mndre,600 sökande anmält sg, alla vllga att arbeta för en dollar om dagen, hvlket knappast räcker tll att bestrda utgfterna för deras föda under dagens lopp samt spårvagns afgfterna för att komma tll från arbetet. Om svenskarne därhemma vlle lyssna tll varnngar svenskarne här ute alltd sade den osmnkade sannngen, hur mången ung man kvnna skulle då ej förnöjd stanna på fäderne torfvan. Sgne Ankar/ett. Tvänne En hamnar jag vet, dt ödets stormar ej hnna: är den grönskande graf, en är den älskades famn. Vtals.

4 8 Iduns Ghcaöotäfl: Ytterlgare fyra prs komma att ut- delas. Sedan första prstagarnnan, fröken Stna Bengtsson, nu gfvt tllkänna för redaktonen, att hon ej är snnad företaga någon Chcagoresa, har hon, enlgt kvtto, som v nedan meddela, nu hos Notarus publcus lyft de henne tllkommande 800 kronor af prssumman. Ånnu fyra prs å 00 kronor hvartdera komma således att utdelas tll de lstor, som förtjänst komma närmast, så snart hrr prsdomare hnna afsluta det ytterlgare gransknngsarbete, som härgenom göres nödgt. Sedan Idun första nom tllsatta prset»fosterland», tarus har jag Publcus J. af redaktonen hundrade) kronor, ej företaga ämnar utställnngen fullo första Stockholm Redaktonen täflngen denna Mllar tecknng om lyftat deponerade No- hos ho(åtta- jag, resa tll förthy det af ordet 800 förklarar någon tller- dag hos som världs- att jag Redaktonen tll ut- prs. den aprl 89. Stna Fröken för prsnämnd Chcago, utbekommt fästade jag af den utaf tdnngen känts S. Bengtssons Bengtsson. egenhändga namn- ntyga H. Améen, Kapten. Ola F. d. Jönsson, rksdagsman. Brytnng. Skss af Anna Knutson. (Forts. o. slut fr. föreg. n:r.) ch sedan han förklarat mg sn obekant, skap, fortsatte han sålunda:»jag vll precs nte bryta vår förbndelse. Många så kallade förståndsparter kunna ju bl rätt lycklga; det kommer helt hållet an på, hur man tar det. Jag försäkrar, att jag bryr mg nte om allmänna omdömet handlar ej under något slags tryck» han satte på sg rngen»men jag vet ju, att eftersom jag vefvan råkat få en fattg brödkaka, så måste jag bl dubbelt så förkättrad! Det ser verklgen nte»juste» ut, man måste medge det.»»juste, där kröp jursten fram,» tänkte jag log mtt snne.»hvad all världen behöfver du bry dg om skvallret Kråkvnkel; du kommer ju snart härfrån får börja ett nytt lf. Därborta säger man möjlgtvs någongång: 'Han skall ha vart förlofvad med en fröken Pettersson ett sådant där ungdomstycke, som det nte är några rötter vd: det slutade också, som det vanlgtvs plär. Hon var vsst mycket gammal kanske äldre än han därtll folkskollärarnna, säkert pedantsk uttråkad ngen kan undra på honom.' Å h, jag tycker rktgt jag hör dem...» Han rodnade satt tuggade på ett ord, sora säkerlgen cke hörde tll saken. Jag kände, att pepparn brände på tungspetsen, men ernrade mg plötslgt mna vackra föresatser. A c k, hvarför kunde jag ej vara storsnt mld, hvarför kunde jag nte betrakta honom såsom mn medmännska kusn, sätta mg n hans förhållanden hjälpa honom tll rätta. Jo, jag vlle försöka. Och så begynte jag:»klas, jag menar dg väl, förlåt, om jag vart btter. Man skuddar ej af sg allt det förflutna som en solkg sko. D e nya vägarne äro vsserlgen bättre, men tll att börja med känner man sg kanske ltet urspårad. Nu lämna v dock allt det där gå tll botten af dn tvekan. Icke sant, hvad som förefaller dg pnsammast denna brytnng är tanken på mn far hans omdöme om saken. D u står ju en vss tacksamhetsskuld tll honom både hvad... ja, det där tala v ej om, det vet du bäst själf. Men kom håg, att egenskap af dn förmyndare var det ju endast hans närmaste plkt att hjälpa dg, det har aldrg ngått hans beräknng att fostra en måg. Någon beräknng fnns egentlgen ej hos mn far. Han hör dessutom tll de där lycklga männskorna, som se allt rosenrödt, när jag vll göra allt för att uppehålla...» skenet, höll jag på att säga, men fann det föga lämplgt, hvarför jag satt letade efter ett annat uttryck. Men det uteblef, jag måste börja på ny räknng.»jag skall underrätta pappa. Sen kan du skrfva tll honom betona, att du har gått mn allvarlga önskan tll mötes. När han ser, att v äro så enga om saken, blr han snart tllfredsställd. Ja, vet du, jag tror bestämdt, att han nte tycker så lla om att tänka sg n de förändrade förhållandena. Jag har aldrg sagt det förr men alltsen mamma dog, har en skugga fallt öfver mna skära framtdsdrömmar, den vemodga tanken har stört allt: 'Pappa, pappa, hur skall det gå med honom, när jag kommer bort, han som är så gammal nervös ensam.' Klas, det är nog det bästa som sker.»»ja, nte vll jag bnda en männska,» började han sakta, försktgt.»eftersom du hyser betänklgheter nte tror, att äktenskapet skall skänka dg någon lycka, utan ser dn plkt på annat håll, måste jag ju återge dg dn frhet, jag klandrar dg nte. Männskan skall först främst handla rätt emot sg själf sen må världen döma, hur den vll.» Och efter detta llla tal gaf han mg rngen stod sedan på hufvudet bland kaprfolebuskarne för att leta efter den gyllne klenod, som han tllka med stt hjärta skänkt mg för fem år sen. När han åter satte sg tll ro, suckade han tungt sade:»det är godt att kunna vara lugn alla skften!»»ja, det är verklgen mycket hälsosamt,» medgaf jag, ofrvllgt road af hans sätt, han vdtog förläget:» I nästa vecka skall jag försöka få mg tjänstledghet. V ha vart så öfverhopade däruppe på kanslet, jag har arbetat alldeles ohejdadt nu en td, jag känner mg rent utslten.»»jaså jag trodde nte, att det var så lätt att komma från just nu. Men du står ju väl hos landshöfdngen?» Ett belåtet leende glmtade öfver hans anskte.»jag vrar honom...» sade han vsade med en lten fugerrörelse prof på, hur 89 han betedde sg med den store mannen;»den hedersgubben, han är som en gammal onkel tll mg, jag skall nog få mn vlja fram. Jag är verklgen klen,» här suckade han gen,»du har väl märkt, att jag vart dyster retlg tll lynnet?»»ja, det har jag vsst märkt!»»vet du, jag har bestämdt något ondt lefvern; far mn hade den åkomman; jag behöfver så väl sköta mg, drcka brunn lefva detskt. Jag måste ha hvla först främst, absolut hvla.»»det syns just ngen sjukdom på dg,» sade jag med en blck på hans blomstrande gestalt,»men nnan du ger dg af, kan du gärna gå upp tll farsgubben. Jag skall nog klarera saken, du behöfver nte göra mer än dra några betydelsefulla suckar.»»ja, du tror nte på mg,» sade han måste mot sn vlja dra på munnen.»jo bevars, så mycket som behöfs nu för tden,» sade jag lätt om hjärtat.»emellertd ha v nu slutat vår llla roman behaglgt lugn, slutt fred för hela lfvet stället för att börja en långsamt dödande kamp. Var nu sann medge, att du är nöjd!» Han befrades från svaret genom ett ltet ntermesso form af en solbränd flckunge, som kom rakt fram tll oss sträckte ut en korg fylld med härlgt doftande konvaljer.»fröken, de äro alldeles nyplockade,» sade hon, blygt öfvertalande.»det syns nog,» svarade jag drog upp portmonnäen, gaf henne några småslantar valde ut en bukett.»en sådan vällukt! Nå, hur står det tll med mor?»»mor är bättre; hon har väntat på fröken dag,» sade den llla,»hon bad, att jag skulle fråga, om n nte vlle komma snart?»»jag kommer morgon har soppa med mg,» sade jag.»nå Greta, du hjälper väl syster, när du är hemma, du tänker väl på, att mamma skall ha ro lugn omkrng sg; du är ju stora, förståndga flckan.»»ja fröken,» svarade hon, rodnade vackert, då jag strök hennes ostyrga lnhår ur pannan.»och så glömmer du nte att hjälpa llla Kalle med lexorna. Kom håg, att n ha snart examen. Den 5 jun slutar skolan. Adjö med dg, mn stumpa, hälsa mamma!» Greta neg log gck. Jag lossade några af de vackraste stänglarne satte sedan buketten vd bröstet. I kväll skulle jag bära blommor! Så lade jag de frska, klockrka stänglarne mn f. d. fästmans hand.»där, Klas, får du en hälsnng från skogen.» Åh, jag kan nte förstå, hur männskorna kunna vlja lägga sg ned dö på en krossad förhoppnng, vlja lämna allt, endast därför att en lluson släppt dem. Lfvet är ju så rkt. Tänk om jag nu, glömsk af allt utom mg själf, beslöt bädda mg konvalje kaprfol för att»dö skönhed». Dö endast därför att den rätte nte hade kommt eller kanske aldrg skulle komma... Och när jag just detsamma fck se pappa komma gående utefter sandgången med aftonsolen lysande på stt gråa hår, kände jag ett styng hjärtat vd blotta tanken på, att jag skulle kunna förorsaka honom en så gränslös smärta. Nej, gudskelof, en brusten bubbla var nte mn hela värld. Men pappa nckade åt oss förbfarten log, lksom vlle han säga:»jag ska' nte störa er, jag vet nog, att ett älskande par har mycket att spraka om, som nte kommer

5 mg vd.» Och så gck han vdare sög på sn llla snugga. Den käre pappa, han hade ngen anng om, hvad som försggck. Han såg vanlgtvs nte längre, än näsan räckte, det var hans tur. Jag vet sannerlgen nte hvad det skall vara, som man nte får veta tds nog. Men Klas, den stackareu, såg då så skamsen ut, att jag rktgt tyckte synd om honom; när han gck, måste jag ånyo uppmana:»skyll på mg, skrf säg, att jag har älskat en annan. D u säger ngen osannng!» Nej, det var sannng! Men mtt deal hade dock väft sg så samman med hans bld, att jag måste känna sltnngens smärta. Oaktadt alla nyktra resonnemanger vsste jag dock, att mången btter kamp förestod mg, nnan hjärtat blef frtt, vsste, att många stunder af ödslg tomhet skulle falla på mn lott, stunder då jag skulle rysa mtt nnersta väsen. Rysa öfver kölden ensamheten denna mödosamma värld. Och lkväl så underlgt danad är männskosjälen lkväl fattades jag just nu af en glödande lust tll lfvet hade öppen blck för skönheten omkrng mg. Det var dock härlgt att bo så här utanför tullen, man slapp de gråa gatornas damm hörde stadsbullret endast på afstånd som en mullrande våg. En sådan kväll! Ett varmt skmmer låg öfver de nylöfvade björkarne, fåglarne sjöngo solnedgången kaprfolerna andades vällukt. En lten nyckelpga kom krypande på mn hand lyfte sakta sna guldskals vngar, då jag rörde ett fnger. Marken myllrade af lf; där låg en stor skalbagge på rygg: upp gen! Det gamla ordstäfvet säger j u :»Den, som hjälper upp den, som nte kan hjälpa sg själf, bonom bl sju synder förlåtna.» t\h, fanns det nte så mycket att hjälpa upp världen, så mycket att betrakta begrunda behjärta! Lägga sg ned dö på en krossad förhoppnng, bädda sg konvaljer ock kaprfol, då sommaren hösten stå för handen med löften om svällande frukter gyllene skördar nej, nejl Lfvet är rkt. Och Gud vare tackad, att jag såg det! j Är du fattg, llla älsklng, värmd de buktga näsgångarne, att den ej Är så arm, du som man säger?» verkar retande kylande på de ömtålga små lungcellerna. Bakterefyllda rum, sade jag. Ja, om dessa Det är hälsosamt att andas djupt därvd lägga mllarder smådjur eller svampväxter, kallade händerna på ryggen eller bakom nacken. Därbakterer m. m., som alstra en stor del af genom befordras blodomloppet märkbart. de sjukdomar, af hvlka v hemsökas, har Det är hälsosamt att under hvlan lgga så plant hvart barn, snart sagdt, nu för tden hört som möjlgt. Hjärtat har då lättare arbete att, talas skolan. Mången äldre torde tycka, drfva blodet tll alla kroppens delar. Att hufatt det är ett nytt påhtt, samt nvända, att vudet emellertd måste befnna sg något man hans eller hennes ungdom ej vsste högre läge, på det att blodströmnngen tll något om denna nya vsdom, men mådde lka hjärnan ej må bl för stark, förstås af sg själft. Det är hälsosamt att cke välja för mjuka sängkläder. Tagelmadrasser, sjögräs dylkt är vda att föredraga framför dun. Det är hälsosamt att ej ha för varmt täcke; nattlga svettnngar utebl annars ej. Endast för varma fötter bör man alltd noga draga försorg. Möblernas tyrann. Af Ellen Bergström. WW fter en lång, mörk kall vnter sän[g)" der solen åter sna värmande, lysande, (s hälsogfvande, sorgfördrfvande, hoppngfvande, lfvande glädjebrngande strålar tll ultma Thule. Och v, huru mottaga v hmladrottnngens ynnestbevs? Skynda v mot henne med jubel som lappen, då hon vsar sg för honom efter den långa vnternatten? Släppa v tacksamt n hennes strålar att lysa öfver våra späda barn, förlänande dem hälsa, att värma torka våra rum, där en vss rå kyla gärna vll härska, sedan kamner kakelugnar ej mera eldas, att glädja muntra vårt snne, att ngfva våra sjuka hopp förtröstan? Tyvärr nej! Med oro se v de ljusa dagrarna falla på våra broderade stolar dyrbara mattor skynda att släppa ned rullgardnerna. Dörrförhängen, taflor, soffor gardner m. m. få ej blekas; dem måste man noga akta. Och därför att solen är en fende tll vårt bohag det lyxuösa n. b. mottaga v henne som vore hon, stället för hvad hon verklgen är, vår vän välgörarnna, en vår argaste fende förskansa oss mot henne bakom markser, jaluser, persenner hvad allt de nu heta, dessa solutstängare. Sedan gå v rum, skumma sam grafhvalf, frysa smått känna vantrefnad, våra Det är hälsosamt att stga tdgt upp om morgonen. små få nga rosor på knderna. Medgfvom,»Morgonstund har guld mund. att det är befängdt!»det är hälsosamt.> Vanorna. Det är hälsosamt att om aftnarne gå tdgt tll sängs: Tyranner af annat slag tåla v ju ej. sömnen före mdnatt är den bästa djuhvarför då tolerera detta tyrann från döda paste. tng? Så treflgt det än må vara, att vårt möblemang är prydlgt vackert mer än hälsan får det dock ej blfva oss värdt kärt. Att beröfva våra barn solen är att röfva dem på ett kaptal. I sannng kan man fråga sg, om ej det barn, som får dväljas bakterefyllda rum med skymd dager om än aldrg så påkostade, är fattgare än den llla barfota pojken vd torpet, som dagen Det är hälsosamt att vd sömnen lgga hälft på rygg, om löper det fra, hvlkens knder nga hälft på den högra sdan. Att lgga på vänstra möbler hndra från att brynas, som af sdan är alltd mer eller mndre hnderlgt för frsk luft har fullt upp. Det är hälsosamt att sofva med sluten mun, om det nu ock så bara vore för att omöjlggöra, att nsekter krypa n den öppna munnen. Men nu kommer framförallt härtll, att det damm, som på detta vs ntränger lungorna, då det ej kan hndras af slemhnnan näsan, måste vara synnerlgen skadlgt för våra andedräktsorgan. hjärtverksamheten. Det är hälsosamt att andas n genom näsan, ty slemhnnan näsan förhndrar som redan är påvsadt att damm dylka af luften krngförda förorenngar ntränga lungorna. Dessutom blr den kalla luften härvd så pass upp- 5»Utanför dn moders stuga Blomstra ängar, grönska lundar; Hvarje äng bar slfverbäckar, Hvarje lund sjöar speglas, Öfver alla skner solen. Gjuter gfmldt gyllne dagern. bra för det; mången torde ock anse den ytterlga omsorg, s6m behöfves fejden mot dessa osynlga fender, rent af som pjåsk. Hvad det första beträffar, ha baktererna länge vart anade. Lnné anser orsaken tll nfektonssjukdomarna vara att söka små djur, som ej kunna ses med blotta ögat, men som framtden skall taga tu med, holländaren Antony van Leeuwenhoek hade redan på 600-talet medels mycket förstorande lnser, som han framställt, sett en massa ytterlgt små djur vatten, födoämnen m. m. Vdare är det verklgen genom, om man så vll kalla det,»pjåsk», d. v. s. genom en de mnsta detaljer ngående omsorg, en väl beräknad noga uttänkt fälttågsplan, v skola bemöta dessa osynlga fender. Men alla våra bemödanden öfverträffas dock af solens verknngar. Vår tds vetenskap har upplyst, att solen är bakteredödande mer än något annat, redan grekerna vsste att blder berätta om solens förmåga detta afseende. Apollo, solguden, dräpte sn tdga barndom ormen Python, som förföljde hans moder Latona. Myten kan ju tolkas så, att solen med sna varma strålar fördrfver dmmorna dunsterna på jorden, hvlka alstra förruttnelse sjukdom. Åfven hölls Äskulap, läkekonstens god, för att vara Apollos son. Därför, ha v kostat på oss ett ömtålgt bohag, få v dragas med olägenheterna. V få gå ett steg längre kosta på öfverdrag. Att förstöra sn hälsa kostar ngentng, att bevara eller söka återvnna den, blfver ju ofta dyrt. Som v äro lycklga nog att lefva en td, då man upptäckt de faror, som hota oss, är det sannng en klandervärd lknöjdhet att cke begagna oss af vetenskapens anvsnngar, helst när de äro så ytterlgt enkla, så lätt pröfvade som den att släppa n solen. Låtom oss ej med otack bemöta vår hela jordens stora välgörarnna! Låtom henne stråla n tll oss, som fordom gud Apollo, fördrfva töcknen! Frsk luft därtll, v skola ej osannolkt blfva mndre nervösa, mndre blodfattga kunna lättare andas. Och solen är ett af vllkoren för verklgt frsk luft, därför framför allt sol, sol, sol! & Tll ungdomen hemm rkta v en uppmanng genomläsa tllkännagfvandet att noga detta beakta nummers en stor ntressant prstäflng, som anordnas af "Kamraten", llustrerad tdnng för Sverges ungdom. annonsblaga om

6 6 89 E n banad väg. fn vän, om du den önskan har Att bl för mer än en ur högen, Så laga först du har en far, Sold»säker» förmögen. Ty dn seglats på lfvets elf Gör rkedomen dubbelt härlg, Vsst kan du också samla själf, Men då blr saken mer besvärlg. Gen behöfver du ej stort, Den trösten kan jag dg då skänka Mnsann det brukar gå så fort För folk som själfva kunna tänka.»med läsnng öd ej tden bort», Och skolor kan jag cke prsa,»magstrar» å' en konstg sort, Och jämt så gruflgt orättvsa. Når du växt upp, råttan td Ur världen far dn vandra torde, Och där han slö, så ta'r du vd, Och»gör» det som gubben»gjorde». Se'n börjar du på blygsamt os : Det llla också ger valuta Du kunde ju exempelvs Ge staden tll present en spruta. Så blr det då dn sålla lott Att jämte sprutan stå bladen, För mndre orsak mångon fått Debutaton namn staden. Om tornet cke har en tupp, Du kunde ju en gyllne skänka, Hvar gång man skådade dt upp, Man måste ju på gfvarn tänka. När lägenhet så yppar sg, Man på dtt val sg ej besnnar, Du en hast befnner dg Btand stadens vsa. styrespnnar. Se'n håller du ett gästfrtt bord Med läcker mat dyra vner, Öch så år re'n dn lycka gjord, Och nådens sol allt högre skner. Nu går det, som det vore smordt, Du ej behöfver bry dn hjärna, Du anmäld blr på högre ort, Och får på kungens namnsdag stjärna. Så får du sfver dtt skägg, Och stadens fäder bl ej sena Att hänga dg på rådstueägg olja målad notabena. När på ett raskt ledgt sått För dg jag stakat lefnads/ärden, Med»tuppen» med dät porträtt Dtt namn skall gä tll eftervärlden. Snorre. Kvnnlga trädgårdsmästare. fra n:r 7 af Idun för år talade v om «ål» Norrvken, vårt lands första kvnnlga trädgårdsskola, belägen närheten af Aby staton den vackra Bråvken. Nu, när jordens alstrngstd står för dörren, synes oss tllfället vara nne att ännu något närmare utveckla frågan om detta nya kvnnoyrke förvärf för våra läsarnnor kunna därvd ej gärna åberopa en kompetentare auktortet än hr B. Abeln, föreståndaren lör den nyssnämnda skolan, hvlken ett anförande på Gartnersällskapets senaste sammanträde hufvudsak uttalade sg på följande vs om kvnnornas deltagande trädgårdsodlngen. Kvnnan har vändt sg åt snart sagdt alla grenar af samhällsarbetet, det är därför cke att förvånas öfver, att hon nu också vll taga del trädgårdsskötseln, hvlken genom den frskhet lfsglädje, som den skänker sna utöfvare, måste tlltala en hvar. Att särskldt den svenska kvnnan kommer med, det är verklgen cke heller för tdgt. Utlandet har gått förut. I Frankrke har kvnnan redan länge vart nne på trädgårdsskötselns område, det fnnes detta land särsklda trädgårdsskolor nrättade för hennes räknng. I Tyskland på samma sätt. Danmark bör cke heller förglömmas. På Antager har trädgårdsskötseln särskldt köksväxtodlngen drfvts upp tll en sådan höjd, att den llla ön står vda framom alla andra trakter hela norden. Och detta är tll största delen kvnnornas verk. Ty äfven om männen hjälpa tll med det gröfre arbetet, är det dock regeln kvnnan, som på Amager sköter anordnar det hela. De kvnnor, som blfvt ntresserade för trädgårdsskötseln, söka helt naturlgt att på denna väg få en större eller mndre del af stt förvärf. Den bättre lottade önskar ofta kunskaper för att såsom husmoder kunna bestämma öfver sn trädgård. Hon har ej råd att hålla särskld trädgårdsmästare, men hon vll därför ej förmena sg nyttan nöjet att äga en välskött trädgård. Hvad åter angår kvnnan ur allmogens klass, kan hon väl någon gång tänka på att få stt uppehälle såsom trädgårdsmästare. Men vda oftare blr hon tllfälle att såsom husmoder begagna sg af sna nskter trädgårdsyrket. Hon blr gft med en torpare, statkarl eller mndre jordbrukare. Om hon då tll den knappa enkla husbållskosten förstår att lägga den omväxlng, som trädgårdsprodukterna, uppdragna på den egna llla täppan, erbjuda, kan detta naturlgtvs cke vara annat än högst önskvärdt. Mot kvnnans deltagande trädgårdsodlngen har man gjort åtskllga nvändnngar. Hon skall, har man sagt, försumma stt hem. Härtll svaras, att trädgårdsskötselns utöfvande af kvnnan endast torde komma fråga, fall hon har td öfrg från sna andra sysselsättnngar. Hennes krafter skulle vdare ej räcka tll! Men utan allt tvfvel göra de det, om man blott tager undan det allra tyngsta arbetet. Såsom stöd för sn uppfattrng framlade talaren sna erfarenheter från sn egen trädgård på Norrvken. För två år sedan lät han utgå stt första upprop tll Sverges kvn nor. Han fck då svar från sklda håll från sklda klasser. Men då han ej hade råd att på stt företag göra större förluster, måste årsafgften sättas så, att den nog blef för hög för mndre bemedlade. Hvad arbetsresultatet angår, har han vart fullkomlgt nöjd. Hans kvnnlga elever ha cke blott vart vllga uppmärksamma, utan först sst vsat ett synnerlgen stort ntresse. Då det gäller undervsnng af kvnnor är naturlgtvs en kvnnlg medlärarnna mycket önskvärd, hr Abeln har haft den tllfredsställelsen att bland sna egna elever fnna en, som han ansett mycket lämplg därför anställt vd Norrvken. Det är nu hans hopp att nästa års vår kunna börja en kurs för allmogens kvnnor. Iduns romanbblotek. Sedan den httlls pågående romanen dagens nummer afslutats, komma v med nästa nummer att begynna en ny orgnalroman, som v ha goda skäl att hoppas det skall ntressera behaga alla våra läsarnnor.»frhet», berättelse af Eln Ameen, en af våra unga, bäst dugande författarnnor, förut ej obekant för Iduns läsekrets, är en fängslande själfull skldrng af en ung kvnnas kamp efter yttre nre jämnvkt: en själfständg, gagnande verksamhet en luttrad tro. Äfven llustratonerna, som tll denna berättelse utföras af vår framstående artst fru Jenny Nyström-Stoopendaal, komma helt vsst att tlltala våra läsarnnor. I ett som allt är det redaktonens allvarlga afskt att för framtden sträfva efter att förvärf va allt mer utsökta bdrag tll vårt romanbblotek, hysa v därför den fasta förhoppnng, att detsamma så smånngom allt lflgare skall vnna våra läsarnnors ntresse gllande. Bland under året förestående nyheter torde ej mnst den nya orgnalroman af Mahlda Roos, som tll hösten begynner nföras, kunna påräkna sympater. Ur Redaktonen af Idun. notsboken. Envst mothåll. Lagutskottet harafstyrkt den af srefve Hamlton väckta motonen om sådan ändrng af 9 kap. gftermålsbalken, att hustru eger, utan äktenskapsförord, råda öfver af henne boet nförd eller sedermera enskldt tllfallen egendom. Vår gftermålsbalk hotar alltså att ännu allt framgent behålla alla de vansklgheter, v vår nyss afslutade artkelsere Vår kronprnsessas påvsat. moder, storhertgnnan af Baden, bar, som bekant, länge ldt af en allvarlg ögonsjukdom. Enlgt telegram från Karlsruhe fordrar ögonldandet att hon akttager den största försktghet. I följd däraf måste på läkarnes tllrådan storhertgnnan tlls vdare afstå från utöfvandet af många för henne kära plkter. Statsbanornas äldsta kvnnlga tjänsteman, fröken Karn Gyllencreutz, som vart anställd järnvägens tjänst 7 år, fyllde den 5 dennes 65 år. Hon uppvaktades med anlednng af dagens betydelselse af tjänstepersonalen å telegrafen vd Centralstatonen härstädes, å hvlken afdelnng fröken Gyllencreutz tjänstgör, hvlken tll henne framförde sn lyckönskan. Fröken Gyllencreutz, som 866 började sn tjänstgörng Göteborg, transporterades sedermera ll trafkstyrelsens telegrafkontor Storkyrkobrnken, hvket var nrättadt där, nnan Centralstatonen byggdes, har sedan tjänstgjort å telegrafexpedtonen å Centralstatonen. Hon är, trots sna jämförelsevs många år, daglg tjänstgörng, hvlken hon förrättar med duglghet kraft. En de behöfvandes vän. Den 6 d : s afled härslädes fru Emmy Ahlberg, född Cedersehöld, en ålder af 5 år. Dotter tll framldne departementschefen E. T. Cedersehöld hans äoru lefvande maka, född Wdman, ngck den nu bortgångna år 86 äktenskap med kaptenen, sedermera verkställande drektören Stockholms Intecknngs garant-aktebolag John Ahlberg, hvlken för två år sedan afled. Genom fru Emma Ahlbergs bortgång ha de fattge hjälpbehöfvande samhället förlorat en hjärtevarm männskovän. Fru Ahlberg bedref 'nemlgen en efter våra förhållanden ovanlgt omfattande välgörenhet, men städse det tysta, utan all ostentaton. Ekonomskt lycklgt lottad, gaf hon med frkostg hand understöd där så-

7 899 7 dant behöfdes; men med gåfvan gaf hon ock hvad bättre var hon gaf barmhertghet. Med hjärtevarmt ntresse följde hon sna skyddslngar, särskldt skall hennes namn välsgnadt mnne bevaras af det hem hon å sn egendom Skura upp rättat för unga flckor. talenska vsor sna öfverdådga Bellmanssånger med cke mndre utmärkt gutarrackompagnement. Hr Johannes Elmblad tog en annan kväll den fnsmakande publken tll sg på en lten högtdsstund, som gästerna sent glömma. En kraft en glöd af så äkta halt som hans romansång ha v sällan tdgare bevttnat. En annan bassångare af verklg rang äga v hr Ragnar Grevllus, som en afton senare å samma lokal Vetenskapsakademens hörsal äfven skördade välförtjänt bfall för stt föredrag af tyska romankompostörer, enkannerlgen Lachner Marschner. Han bträddes af fru Ln- ras antal 0,000. För närvarande förestå 5,5 kvnnor mndre post- telegrafstatoner,,060 kvnnlga telegrafster äro anställda städer. I 69 städer äro 75 kvnnor anstälda vd telefon. Postverket Pars sysselsätter 85 kvnner, sparbanken 5. Båda dessa verk ämna betydlgt öka sn kvnnlga personal använda kvnnor på nästan alla platser. Posten använder sammanlagdt 8,8 kvnnor; vd järnvägarna äro cke mndre än,080 antll den stora hvlan efter långvargt ldanställda. För öfrgt äro många kvnnor sysselsatta de gck den dennes f. d. lärarnnan Lovsa Fredrka Dlle den höga åldern af 76 år. Den nu Frankrkas bank, Comptor d'escompte, Crédt Lyonnas etc. afldna torde åtmnstone för äldre stockholmare lefva kär hågkomst från den td hon på talet verkade såsom lärarnna danskonsten.»fosterlandstäflan» Amerka. Iduns Så väl nom hufvudstaden som ock landsorten har prstäflan har nu vunnt efterföljd Amerka. Tdskrften Sannng Frd tllkännagfver nämlgen hon äfven egenskap af skollärarnna meddelat tu med Iduns odalag vllkor att den ansentals personer, äldre yngre, undervsnng. ordnar en prstäflan, hvlken hvarje svensk man, kvnna kan deltaga med sammansättnng af ord efter»fosterland». Täflmgsprset utgöres af en Utmärkelse åt svenska. Worlds Women's gratsresa tll Sverge. Chrstan Temperance Unon har genom sn öfverpresdent mss Frances Wllard sn engelska presdent lady Henry Somerset kallat fru Ebba Ramsay å Wlhelmsro att vara förenngens presdent Sverge. den fröken Frödng samt hr Hugo Alfvén. Och detta var dock blott en del, af hvad den gångna veckan dukade på stt muskalska bord. En tecknad på verklghetens grund för Idun af Teater musk. Kvnnlg dekoraton.»lters et artbus» har konungen tlldelat den utmärkta sångerskan fru K. Operan uppförde söndags»mgnon» med Wendela Andersson-Sörensen. tvänne kvnnlga gäster, som båda bdrogo att förläna föreställnngen ntresse. V behöfva blott nämna deras namn fruarna Dna Edlng JungstedtSkådespelerska på predkstolen. Fru Fre- Lnden. Den förras återuppträdande en af hennes derkke Nelsen håller för närvarande härstädes en yppersta glansroller väckte en storm af bfall, som sere föredrag S:t Paulskyrkan å Söder. Ett par växte' den mån publken fck klart för sg, att de år efter det Ole Bull fått tll stånd den s. k. Ber- senaste årens relatva hvla från scenskt uppträgens natonalscen, gck fru Nelsen såsom ung n vd dande ej på mnsta vs betagt den framstående teatern, där hon under lednng af Ibsen Björnkonstnärnnans spel eller sång något det mnsta af son studerade skåddspelarkonsten. Under 5 år tllderas ntagande färg fulländnng snarare hörde hon nämnda scen, där hon ntog en bland de tvärtom. Fru Lndens humorstska frska främsta platserna. Vd ett tllfälle uppträdde hon Fredrk var naturlgtvs ock en med stort nöje åter ett gästspel å Dramatska teatern här Stockholm. sedd prestaton. Men för omkrng år sedan äfvergaf hon teatern K. DRAMATISKA TEATERN hade åter förlden fredag fyllt började resa omkrng hålla föredrag. Såsn salong genom lockelsen af ett mer än vanlgt värdelunda har hon genomrest Norge, Sverge Danfullt program. Detta nleddes af Turgenjevs kvcka mark under de senaste fem åren Amerka, där karaktärstska lustspel»arfskftet», med tll det hon hållt föredrag bland svenskar norrmän. väsendtlga samma rolluppsättnng som när det för ett eller annat år sedan senast gafs härstädes. De drastska typerna väckte stor munterhet, särdeles de Edvard Berghs moder. Den 7 afled häroresonlgt tvstande syskonen, företrädda af fröken städes vd 8 års ålder änkefru Emma Bergh, född Åhlander hr Personne, mellan hvlka den olyckforsström, moder tll vår utmärkte landskapsmålalge adelsraarskalken hr Basckström utan framre, den år 880 afldne professor Edvard Bergh. gång bjuder tll att åstadkomma en uppgörelse. Hr Hon föddes den 6 februar 809 på S:t BarthéHamrn var också dråplg som den hetlefrade gamle lemy, där hennes fader, magster Johan Erc Forsmltären. ström, då var pastor den svenska kolonoen. Ar Härpå följde aftonens stora. clou Moléres»Den 85 gfte hon sg på Ludvka bruk med kommsgrge», hvlken man efter tvänne decenner fck sonären Stockholms järnvåg Severn Bergh samt flyttade.med sn man tll hufvudstaden. Hon var återse Knut Almlöfs klassskt utmejslade Harpagon, en af den ryktbare skådespelarens allra yppersta då endast sexton år. Redan året därpå föddes henskapelser. Den tragskt grpande patos, som den nes förste son, sedermera grosshandlaren Severn store komkern vet att breda öfver Harpagons väl Bergh, samt två år därefter den sedan namnkunnge allmänhet som komsk uppfattade fgur, ger en unkonstnären Edvard Bergh. Efter ett tjuguettårgt derbart verkande relef åt densamma kan endast lycklgt äktenskap vardt fru Bergh änka 86. betraktas som ett det fullödgaste prof på räckvdden orgnalteten af hr Almlöfs konst. Dånande bfall, hvlket konungen, som närvar, själf ledde, Ett lärarnnemöte kommer att hållas Götehyllade den utsökta framställnngen. borg den nstundande august, dagen efter allde öfrga rollnnehafvarne trädde så helt skugmänna folkskolläraremötets afslutande. Den vd lägan bredvd denne Harpagon, att v cke fnna något rarnnemötet Jönköpng förlden sommar för möannat att säga om desamma, än att de så temlgen tets anordnande utsedda bestyresen sammanträdde npassade sg ramen. under påskveckan Göteborg utsåg därvd tll A samma scen gaf den begåfvade skådespelerbestyresens ordförande folkskollärarnnan Adéle Wetskan fra Anna Sternvall söndags en matné efter terlng från Jönköpng tll sekreterare folkskolett värdefullt program. I dettas första nummer, lärarnnan Anna Larsson Göteborg. Decourcelles Thbousts llla komed»jag äter Vd lärarnnemötet är menngen att blda en allmddag hos mn mor» hade publken ett synnerlgen män svensk lärarnneförenng. godt tllfälle att ånyo en gång ge sn erkänsla åt matnégfverskans eleganta ntellgenta spel. I Sophe Arnaulds roll fngo både den frade sånen seger för de svenska telegraflstskorna. gerskans säkra världsvana den efter oskrymtad En täflan mellan telegrafster egde den 5 mars rum ömhet törstande kvnnans veka känslghet vackra Newyork Hardtnan Hall, hvlken var fylld tll uttryck. yttersta plats. Täflngarna anställles på platformen, En konsertafdelnng följde så med sång af fruarna genom särsklda s. k. sounders, placerade på t Algot Sandberg. (Forts.) alenna hstora verkade obehaglgt på Kerstn TT många dagar kom henne delvs att glömma, att hon cke på länge fått bref från Axel. Ändtlgen en eftermddag kom brefbäraren. Hon läste på kuvertet den välkända stlen slet brådskande upp konvolutet. Hon läste. C»Mn egen Kerstn! Blygselns rodnad färgar mna knder, då jag skrfver dessa rader. Icke ett ord har jag ju svarat på dna många, så kära bref. Men jag har känt mg så brottslg gent emot dg. Hur lofvade jag dg cke, mtt älskade barn, att jag genast skulle sända de pennngar, som du så kärleksfullt försträckte mg ssta gången v råkades. Rent ut sagdt, har jag knappast kunnat uppehålla mg. Det har vart ondt om lektoner, httlls mn nästan enda nkomstkälla. Men jag förlorar ej hoppet I Jag har ju nu fått någon att arbeta för, den tanken gör mg lycklg mdt alla tråkgheter. Tyvärr komma v för den närmaste framtden att blfva än längre åtsklda. Jag har nämlgen från första aprl fått predkokondton hos prästen Thorell Åkelösa, långt ner Kronobergs län. Det är en anställnng pä ett år mnst. Vsserlgen kommer den något att nverka på mn examen, men jag får en praktsk erfarenhet, som senare skall komma mg väl tll pass. Hur mår mn älsklng? Har det sträfsamt kan jag tro; men v ha ju, både du jag, ett gemensamt mål alt sträfva tll, det skall göra oss mödan lätt. Seså, nu är klockan sex, mn enda dscpel väntar mg. Jag hnner därför ej mer afton. Tusen, tusen kyssar från dn stackars Axel. P. S. Jag sänder här pantsedeln på klockan, så att du må kunna sätta om den, tlls jag sänder dg pennngar. En kyss tll. D. S.» Ack, hvad brydde sg Kerstn väl om klockan, då hon läste dessa brådska nedskrfna rader, som ju ytterlgare vsade henne, hur afbällen hon var af honom. Men att de nu så länge skulle bl sklda åt helt hållet I Dock, cke knota. Det var ju godt för framtden. Och ett ett hälft år var ju ändå ngen evghet. Kerstn var en stor vän af»svensk Läraretdnng», som hon höll för egen del, trots det att kamraterna sade henne, att kyrkoherden Olofsson cke tyckte synnerlgen därom. Han ansåg den vara för frspråkg, när det så kunde bära sg tll, lade han alltd ett godt ord för»folkskolans vän». Den redgerades en så krstlg anda, sade Grunder Rundberg samt hr Vallenus. Denhan. Men Kerstn höll på sn tdnng försvasstnämndes fnska kosackvsa slog lflgt an, fru rade den städse. Hvarje lärare lärarnna Rundbergs täcka tolknng af de danska vsorna, borde hålla den, menade hon. Alltd fanns det hvlken på sna ställen höjde sg tll verklg genalnågot att läsa där. Den var ärlg ocl sade från, tet, tog alla med storm. om det också var ltet bäskt att bland höra sanoch på allt detta Almlöf-Demoheaa»De båda nngen. döfvfe» det vll, som alla veta, säga högtder af Så en dag, fram på vårsdan, när hon slagt skratt. Man troppade också af från den matnén sg ro för att läsa sna kära tdnng, föllo henmed mer än vanlgt brljant aptt tll sn söndagsnes ögon på en annons, som rktgt kom henne mddag. att sprtta tll. Där stod:»ledga folkskolclårarnnebefattnngen Akelösa KONSERTERNAS FLÖDE under den gångna veckan har vart rktgt vårflodsymngt, som det plägar församlng, Kronobergs lån, sökes nom sexto dagar från den 75 aprl hos hufvudstaden vd denna årstden. Hr Sven SchoGeorg Thorell. lander hade naturlgtvs ett proppfullt hus, när han Skolrådets ordförande.» för andra gången bjöd oss sna täcka franska vssa mellanrum salen, kunde hvar en öfvertyga sg om afsändaens snabbhet. I första täflan, emellan damer, är det oss ett nöje att kunna meddela, att vår landsmannna mss S. E. Sandberg tog första prset för afsändnng. Hon expederade nemlgen 555 ord på mnuter sekunder, således medeltal ett hälft ord mnuten. Vd mottagnngen erhöll mss C. L. Whte första prset mss Sandberg andra. Kvnnofrågan Frankrke. År 870 var det, om man undantager lärarnnorna, endast 5 6,000 kvnnor Frankrke, som nnehade platser statens det allmännas tjänst; nu öfverstger de- Carl Johansons Möblerngs-Affär, lärarnnas roman. En svensk, kulturbld, Stor bland. utställnng försäljnng af alla slags moderna Smyrna-Mattor r... samt Gardner m.... m. Möbler, Sängar Fullständg eller delvs möblerng,... - I, I _.J J Sängkläder, Möbeltyger, Mattor, där- dekorerng af vånngar verkställas stlrktgt DLLLLNN ^IR/.R

8 8 att få råka Axel. Naturlgtvs hade hon underrättat honom om, att hon sökte, han hade helt kort svarat henne, att han vsste det. Hans bref hade, sedan han lämnat Upsala, vart än mera sparsamma ån förut. Men det älskande hjärtat fann alltd ursäkter för honom, när någon gång några rader kommo, fanns det alltd dem något ord, som höll henne skadeslös för mssräknngen. Under sommaren lyckades Kerstn få anställnng som guvernant på ett majorboställe, som låg en ml utanför staden. Hon var lycklg däröfver, ty med den llla lön hon erhöll, kunde hon sedan bestrda kostnaderna för profresan. Då hon anlände tll den staton, där hon skulle stga ur för att med skjuts fortsätta den korta vägen tll Akelösa, stod Axel på perrongen. Det var vsserlgen nte mer än åtta månader sedan hon såg honom, men hon hade så när ej känt gen honom. Han hade lagt sg tll med helskägg, hade blfvt fet, den, som cke såg honom med Kerstns ögon, skulle ha sagt, att han var typen för en rktg bondkaplan. Åkelösa! Och det var där Axel kondtonerade, Hon satt länge allvarsam tänkte. Om hon skulle söka! Men det fanns nog ngen utskt. Hon var ännu så ung tjänsten, säkerlgen skulle många bättre merterade gå henne förb. Men ändå! Hon sof orolgt den natten kom cke tll något beslut. Dag efter dag gck, utan att hon kommt öfverens maå sg själf. Hon väntade på något.. något som skulle bestämma henne: ett uppmuntrande ord från Axel, som naturlgtvs vsste, att platsen var ledg. Men något sådant kom ej, ej heller vlle hon skrfva fråga honom. Det hade ju vart så naturlgt, men hon kunde ej komma sg för därmed. Slutlgen led det på tden. Nåja, tänkte hon. Jag försöker. Kunde jag få en ordnare plats på landet, där lefnadskostnaderna ej äro så dyra, kunde jag spara mycket. Och det bestämde henne slutlgen. Hon gck tll skolrådsordföranden för att begära ett tjänstgörngsbetyg.»ämnar fröken flyta?» frågade kyrkoherden.»söka åtmnstone,» sade Kerstn leende.»men det tror jag är dumt, Nästa år blr platsen här ordnare, det har jag föresatt mg då...>»tack, herr kyrkoherde, men jag vll försöka mn lycka.» Kerstn fck ett utomordentlgt vackert tjänstgörngsbetyg med detta jämte ett lknande från Grästorp sökte hon platsen Akelösa. Ett par veckor efter ansöknngsldens utgång fck hon ett bref från prosten Thorell, där han vänlgen bad henne skcka stt porträtt.»det kan ju synas oväsentlgt nog, tll med löjlgt,» skref han,»men skolrådet håller därpå.» Kerstn efterkom naturlgtvjs hans beaäran, någon td därefter fck hon underrättelse om, att profdag var utsatt tll början af september. Hon skulle alltså resa långt bort för att profva, kanske med föga utskt att få platsen. Det blef en dyr resa, men det kunde ej hjälpas. Det var nu en gång så, att sådant kunde åläggas fattga lärare lärarnnor, vlle hon komma med på förslaget, måste hon, som de andra, underkasta sg denna kännbara uppoffrng. Och hon längtade Hans sätt var något besväradt, när han hälsade på henne, så att Kerstn hälft förundrad, hälft ängslg såg på honom. Då de gngo bort tll skjutsen, som han.bestyrt om Kerstn skulle under uppphållet Akelösa bo hos skolläraren sade han:»du undrar väl på mtt uppförande på ssta tden, men jag vet, att du nte tänker lla om mg. Ser du, Kerstn, man måste vara klok, när jag kom ht, såg jag genast, hur landet var beläget. Prosten har en dotter, en trettårgj fyllg skönhet, som tycks ha tll specaltet att svärma för faderns predkobträden, hopp att någon skall fastna för henne. Här är en framtdsplats, sköter jag mg rätt, kunna både du jag få nytta däraf. Därför har jag cke velat stöta bort den ljufva Anete.» Kerstn ryckte tll. Axel Flén fortfor skrattande:»du skall nte svartsjuk, lten, när du får se henne. För öfrgt vet du nog, hvem som tagt mtt hjärta. Men ser du, här gäller att sköta sna kort väl, låta den sköna hoppas så länge. Jag arbetar väldelga, skall snart nog ta mn examen, när så gubben för kära dotterns skull hjälpt Tjänande broder vd hafvets rand. Enande länk från strand tll strand. Hvar blommor stå prunkande. Hvem alltd våg är sjunkande. Tre slag utaf Floras barn. En skyddande sak täckande. Hvem syns öfver ån sg sträckande? En drfkraft för såg kvarn. R n n a n d e vatten på Sveas jord. Brnnande ljus dock aldrg på bord. Vnnande, segrande hjältar nord. Bdrag mottagas med tacksamhet. L o g o g r y f. På mnnenas altare flammar den eld, som från fäderna stammar hvlken än vårdas af oss. Att kärlek tll fädernas mnne än lefver ättlngars snne, förnms dess flammande bloss. En del af ett djur, som är bräkande. Hvem står for dtt öga pekande på männskans slutlga hamn? En forntdsfest, tll hvars hållande en nordsk konung blef vållande. Bland helgonen sök hans namn. Fnare ttel med femnn klang.»grnare» enlgt ett ord som fått svang, am barn man den Gnare väg sprang. En sådan mnnenas flamma mtt hela ock är. Och densamma v känna väl enhvar gen. Den gladt oss barndomsåren, den lyst oss ungdomsvåren, värmer åldern oss än. Hvad den för betydelse eger? Ett budskap om ljusets seger, en vårglädjens härold den är. Dess namn sjuttondeladt hörs ljuda. Det tusentals skatter ses bjuda, bland dem v då utvälja här : Hvem stolt ut hågen, seglande sg ut vågen speglande, alltjämt är en ståtlg syn. Och hvem sg helt sakta sänkande, men dock tll det ssta blänkande, sjönk ned bakom skogens bryn. Tjusande barn vd naturens bröst. Susande vnd med melodsk röst. Brusande stämma kulen höst. Ett lflgt raskt muscerande, för ungdom elektrserande. Ett hem under männskotak. En gudstjänst hos katolkerna. En växtsläkt med hem tropkerna. Hvad ytterst är prydnadssak. Lenande medel läkarens hand. Två djur, blodtörstga, sprngande. Den del, som de hafva svngande. Ett rofdjur högan loft. Hvarpå det ju helst är kalasande. Af slke ett tyg som är frasande. En son utaf jordens stoft. Krossande, slukande ndvd. Frossande snyltgäst sommartd. Blossande världar rymden vd. A R S A P P O R. De mnsta bdrag mottagas tacksamt. Ingen, som något kan offra, skall draga sg undan det är vår vssa öfvertygelse. Men vårdagarne förflyga fort, nom kort är sommaren här. Insänden därför, ärade läsarnnor, oförtöfvadt edra bdrag tll Redaktonen af Idun, Stockholm, j. ostanvsnng eller postsparmärken (ej frmärken). Vd försändelsen bör tydlgt angfvas, att densamma är afsedd för»iduns skollofskolon». Alla nflytande bdrag redovsas Idun. Redaktonen. Innehållsförtecknng. Hldegard Werner. ( M e d p o r t r ä t t ) E t t s a m t a l ; af Tant Ann. Kvnnornas världsutställnng; brefkort tll Idun från Sgne AnkarfM. Iduns»Chcagotääng». B r y t n n g ; skss af Anna Knutson. (Slut fr. fdreg. n:r.)»det är hälsosamt»: Vanorna. Möblernas t y r a n n ; af Ellen Bergström. E n banad v ä g ; poem af Snarrt. Kvnnlga: trädgårdsmästare. Iduns romanbblotek. U r notsboken. Teater musk. E n lärarnnas r o m a n ; en svensk kulturbld, t e c k n d pä verklghetens grund för Idun af Algot Sandberg. (Forts.) Tdsfördrf. Säg, hvad slags ost man kan få. För farten bland något hndrande. En sjärna, jordsk glndrande. Af högre slag åter två. Stödjande sällskap på farlg stråt. Dödande gäst allt emellanåt. Flödande tårar en hmmelsk gråt. Byggnad från fordom stående. Tll hvad hvar männska är gående. Ett gnungagap smått. Ett medel så ljuflgt lsande. I geometren bevsande. Hvad hästen har fått pä sn lott. Klngande vacker frluftsmusk. Svngande fågel krng fjärd vk. Stngande tngest, som nu är antk. Tll hvad kan behöfvas en redare? Och hvem ju behöfver en ledare. En väfnad, kan sömmas också. Ett medel, som användes gndande. Hvad blr af ett hastgt gldande? Hvad reser sg högt mot det blå? Tjutande jägare grym barbar. Gjutande hvad man tll bldstoder har. Slutande säger jag: Au revor!. Af bokstäfver bldas ord: ) Något af det dyrbaraste vd äga världen. ) Fnnes öfverallt. ) Något»nedåtsträfvande». ) En mytologsk gudomlghet. II. Af 5 bokstäfver bldas 5 ord, som hvar för sg nnehålla alla bokstäfverna: ) En stad. ) Något söndrgt. ) En vätska. ) Ett verb. 5) Något»uppåtsträfvande». A. B. C. L ö s n n g a r. Logogryfen: Stenografn; Tor, Eros, stearn, A r g o, noga, rs, Nora, Aten, Rosa, A n ne, Tora, Sofa, N n a, A g n e s, Fna, Stna, Greta, etsa, Stena, N e r o, grs, sta, ster, sten, ans, rta, gran, A n e, saft, te, arf, stare, Gösen, östra, safr, grant, graf, A r n o, Etna, s, frost, fnas, gret, Tore, Ernst, A r n e, A n ton, Enar, rof, os, gren, A s t e r. Charaderna: I. Fantasgåtan: Stagl, Lebg. Räfsax. II. Skydrag. La Fontane, Bulwer, Scott, Sffrorna omkrng trangeln skola utbytas mot bokstäfver, så att,,, 6 blda namnet på ett husdjur södern,,,, 6 ett sffertal oeh 6,,, 6 ett flcknamn. Dodo. nkommet prs O r d g å t o r. Räknegdtan: T r a n g e l g å t a. En skog, som man ser vd stränderna. Hvad endast bäres på händerna. gaste mg fram, då skola de allt göra stora ögon, när de få se, hvem som Axel Flén hemför som brud under det låga kommnstertaket. Naturlgtvs har ngen en anng om, hvad v äro för hvarandra, ngen här får heller veta det. Hur är det,, lten, du förstår mg ju?» Ja, hon förstod nog, men hon kände sg så beklämd, hon önskade nu, att hon aldrg sökt denna plats. Om Axel ändå skrfvt tll henne härom.»jag vågade det nte, fruntmren prostgården hålla en förfärlg kontroll öfver alla bref, som gå komma.» (Forts.) F. M. C. Just Öland karaktärserande. Ett namn för Egyptens regerande. Hur står man vd vännens graf. Ett träd symbolskt kryddande. Ett ämne, nyttgt skyddande. Tre varatoner däraf. Svalkande del utaf sommarens dag. Skalkaude pys, som det sägs hvad vet jag. Halkande hvad man kan sätta för Nu V 89 fullständgt Stockholm sorteradt hos lager allra m o d e r n a s t e facons tl&jtw- A A A. L a m b e r g, A.tL " " VesterlttM.n ' '