Catherine Gladston e.

Transkript

1 Stockholm, Iduns Trycker Aktebolag N:r (9) Fredagen den 0 februar. :te årg. Prenumeratonsprs pr år: Idun med Modetdnng och kolorerade planscher kr. 9: Idun m. Modet, utan kol. pl.» 7: 0 Idun ensam» : IJyrå: Klara v. Kyrkogata 7, tr (Aftonbladets hus.) Prenumeraton sker å alla. postanstalter rket. Redaktör och FRITHIOF utgfvare: HELLBERG. Träffas å hyran kl. -. Allm. Telef. 47. Utgfnngstd: hvarje helgfr fredag. Lösnummersprs öro (lösn:r endast för kompletterngar) Annonsprs: öre pr nonparellerad. För»Platssökande» o.»ledga platser» öre för hvarje påbörjadt total stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Catherne Gladston e. f\land vårt tdehvarfs stora poltska personlgheter ntager namnet Wllam Gladstone en plats, ännu denna dag så framskjuten och så nära förlagd ntll världspoltkens brännpunkt, att det hör tll dem, som äro kända för hvarje bldad männska. Det har dessutom hvad mera är blfvt ett aktadt och ett kärt namn, krng hvlket knyta sg tacksamma ernrngar om ett oförtrutet arbete de sant humana déernas tjänst. Och då här upprepar sg hvad v för ej länge sedan hade tllfälle framhålla angående en svensk statsman, som mycket erbjuder lkhetspunkter med den engelske att han vd sna framgångar hög måtto haft stödet af en begåfvad och kärleksfull maka tll hjälp, bör hennes bld ej kunna annat än ntressera Iduns läsarnnor. gland bosatt landsman har för vår räknng anskaffat den senast tagna fotografen och beledsagar densamma med följande rader:»the grand oldvomen!» Lksom mr Gladstone allmäuuelgen kallas»the grand old man» så har förstnämnda eptet på de senare åren allt större grad börjat användas om hans maka. Catherne Gladstone föddes den G januar 8 och fyllde således på motsvarande dag förldeu månad 8 år. Om hennes tdgare år är ej mycket att säga. Den jul 89 ngck hon äktenskap med den då trettoårge ledaren af det konservatva partet gland. Och från denna dag är det svårt att skrfva den enas hstora utan att på samma gång tll en del skrfva den andras. Hennes kan delas två delar : den första den hjälp hon gfvt sn make, den andra hennes barmhärtghetsverk. Det är ett eget förhållande, att ett land sådant som gland, hvetrest kvnnan, utan att äga rösträtt, lkväl vsar ett stort ntresse för poltken, särskldt parlamentsvalen, någon»poltsk kvnna» ej fnnes och ej har funnts sedan lady Palmerstones död. Mrs Gladstone har alltd deltagt sn makes poltska arbeten, men någon»poltsk» kvnna,

2 4 L y c k l g den, s o m under v ä r l d e n s strder, L u g n och k a l l m o t jordelfvets vlla, V a n d r a r sluten n o m sg o c h stlla, L y s s n a n d e tll d o l d a a n d e n s r ö s t! H v a r t h a n s stjärna genom rymden skrder, Följer h a n m e d tllförskt d e s s ljusnng, Tlls han, l ö n a d för sn tro, med tjusnng T r y c k e r d e a l e t tll s t t b r ö s t. p. ^ILFVERSIOLPE, ********************************* detta ords egentlga bemärkelse, har hon aldrg vart. Hvarhelst maken under deras femtofyraårga äktenskap rest, har hon följt honom; när han uppträdt och talat på poltska möten, har hon suttt så nära trbunen som möjlgt, och när han hållt något af sna tal»underhuset», har man, bakom de dunkla rutorna, som afsklja damernas läktare från debattrummet, kunnat se hennes hvta hufvud. Och under de senaste to åren hafva deras resor genom gland mera lknat ett kungapars erksgata med sådan hänförelse hafva de mottagts, hvarhelst de färdats fram. Hennes bästa belönng härvdlag torde dock vara hennes makes egna ord, att en sådan»hjälpreda», som hon vart för honom, som med glädje delat alla segrar och stödt och uppmuntrat honom nederlagets stund, är ovärderlg. Tll för en kort td sedan var mrs Gladstone presdent öfver»the womans lberal federaton >. Och det har nom denna uttalats hopp om, att hon en cke allt för aflägsen framtd skall kunna förmå sn make att för parlamentet framlägga några lagförslag för förbättrande af kvnnans ställnng och för att om möjlgt gfva henne rösträtt. Bland alla hennes välgörande verk är det egentlgen endast ett v vlja dröja vd. A r 8G rasade gland en koleraepdem, väl ej så häftg som ett och två total af år förut på kontnenten, men dock tllräcklg för att väcka tll lf det brttska folkets känslor för förbättrad sjukvård. Hur mycket man än må dskutera kvnnans rätta plats skapelsen, har man lkväl aldrg omtvstat henne rättgheten att komma tll de sjukes bäddar antngen sjukhusen eller deras egna hem. Mrs Gladstone var en af de första att vsa vägen. På de sjukhus, där farsoten rasade som svårast, kunde man vara säker att fnna henne. Hon organserade äfven en trupp»systrar» från den välbekanta kyrkan»all Sants» att besöka, vårda och hjälpa de döende och sjuka af de fattgaste klasserna. Under det hon spetsen för dessa besökte de förfärlgaste nästena Londons East d, såg hon det tllstånd, gränsande tll det otrolga, som rådde där. Då föddes hos henne tanken på att upprätta ett hem, hvarest konvalescenterna kunde återhämta sna krafter stället för att, kanske nätt och jämt räddade undan sjukdomen, lämnas att usla hem dö af vanskötsel och brst. Först öppnade hon ett provsorskt konvalescenthem vd Clapton och förenng med detta ett hem för faderoch moderlösa, hvlkas föräldrar bortrycktes af farsoten. Den välgörande verkan, detta hem utvsade, gjorde, att hon ej kunde låta det blfva provsorskt. Hon anropade det engelska folket om bstånd, och som en sådan appell aldrg göres, utan att fnna gensvar, hade hon snart den glädjen att kunna öppna en nsttuton, som London ännu är stolt att äga, nämlgen»east ds Convalescent Home». Här mottagas patenter frän de fattgaste klasserna, företräde gfvet åt East ds befolknng; för omvårdnad, skötsel och uppehåll därstädes erlägges ngen betalnng. Mrs Gladstone besöker mycket ofta denna sn stftelse såväl som andra London-hosptal. Tll slut några ord om hennes famljelf. Vd hennes broders år 87 nträffade död ötvergck famljegodset Hawarden Wales tll den Gladstoneska famljen. Här ha såväl hon som den åldrge statsmannen tllbrngat all den td, han kunnat frgöra sg från de poltska göromålen. Hvarje morgon under vstelsen på slottet begfver sg det åldrga paret tll fots tll den två engelska ml afägsna kyrkan tll morgonbön. dast mycket svårt väder begagnar hon sg af en fjädervagn, förspänd med en lten ponny, hvlken hon själf kör; han däremot promenerar, hurudan väderleken än är, och fnner ett särskldt nöje sn morgonpromenad, när det, som sällan händer, är en bra snöyra. Nära tll slottet är Hawardens barnhem, också en af mrs Gladstones stftelser. I detta uppfostras under hennes öfvernseende tjugo tll tretto gossar. Mellan godsets herrskap och de underlydande råder det bästa tänkbara förhållande, och alla längta de efter deras tllbakakomst, då de vart frånvarande en längre td. A r 889 frade de stt guldbröllop, en händelse, som högtdlghölls rundt om hela gland. I stt äktenskap hafva de sju barn, fyra söner och tre döttrar, af hvlka den yngsta, mss Helen, är föreståndarnna för det välkända kvnnosemnaret- Newham nära Cambrdge. Mrs Gladstone har delat stt lf mellan tllgfvenheten och beundran för sn make uppfostran af sna barn. Jag må endast anföra, hvad en af glands framstående tänkare sade om henne:»hon har vart en sällsynt hustru och en exempellös moder alla afseenden.» Axel Josephsson. FrtänkerL Ut tropsk mddagsglöd, böjd en stackars neger sträfvar, under arbetsoket bäfvar, som det påstås, andlgt död. Tålgt bär han plågan, brsten, och jag tänker: se en krsten! Sgrd Elmblad. landvnnng som ngen tar besttnng.» ^ j ^ t ä n g d t på telegrafbanan!» Så ljöd den nedslående rubrken tll ett medde* lande, som för några veckor sedan stod att läsa denna tdnng under afdelnngen» U r notsboken». Läste man vdare, fck man veta, att telegrafverket funnt sg för närvarande ej kunna använda flera kvnnlga bträden, och att på den grund tlls vdare nga kvnnlga elever komme att mottagas den för nträde på telegrafstbauan anordnade undervsnngskurs. Under år 89 nkomna 0 ansöknngar om plats vd nämnda kurs blefvo med anlednng häraf afslagna. Lflgt beklaga v dessa många unga kvnnor, som nu se en förhoppnng om själfständg utkomst tllntetgjord. D e vägar, på hvlka vårt land den bldade kvnnan kan bereda sg en framtd, äro ej så många, att de tåla vd en mnsknng, ocl nya sådana öppnas ej så lätt. Emellertd och det är tll detta ämne v nu velat komma nträöar härvd det egendomlga förhållande, att, medan tllströmnngen och trängseln på ett af de arbetsfält, dt staten lämnat våra bldade kvnnor tllträde, äro så öfver höfvan stora, ett annat sådant fält, hvlket reden för l /t år sedan öppnades för dem, ännu cke blfvt beträdt af någon kvnna. Det är apotekarebanan v här mena. Genom en kongl. kungörelse af den jun 89 förordnades nämlgen, att»kvnna må, lka med ynglng, kunna antagas Ull elev å apotek samt efter fullgjord farmaceutsk tjänstgörng och afläggande af de för apotekare stadgade kunskapsprof erhålla enahanda rättgheter, som tllkomma manlg farmaceut.* Sedan denna författnngs utfärdande hafva omkrng 00 nya elever antagts å apotek vårt land, men bland dessa ngen kvnna. Hvadan detta? A r det beroende på okunnghet om det medgfna tllträdet tll denna bana eller om därför gällande fordrngar och öfrga dthörande förhållanden? F ö r Iduns läsarnnor meddelades åtmnstone denna vktga nyhet redan tdnngens nummer för den sstnämnda månad och år en artkel kallad»landvnnng», hvar äfven lämnades några råd och anvsnngar för dem, som kunde känna sg hågade att blfva banbryterskor på det nya verksaml ((rder österlandets sol, där naturen, yppgt fager, äger smyckens mängd på lager och har brokgt stckad kjol, gck en man bland flärd och vlla, armodsklädd sn bana stlla. Kom sn väg han ödmjuk fram, höll han gudstjänst, höll predkan, glans och lust och världslg fkan voro honom synd och skam. För sn tro han brottslg dömdes, men, det sägs, hans lära gömdes. Ut altarsmyckadt kor står en man,, guldskrud srad, utaf mengheten frad, rk och mäktg, ämbetsstor. Stolt han bjuder andlg lednng, och jag tänker: se en hednng!

3 hetsområdet. Man hade väntat, att någon af de tre unga flckor, som från sklda håll vårt land kommt med ansöknngar tll k. m:t om denna rättghet och därgenom framkallade det generella medgfvandet för hela stt kön att någon af dem skulle först af alla och nom en ej allt för aflägsen framtd träda n på banan. Men häraf har ntet blfvt förspordt. Hvadan detta? upprepa v. Apotekareyrket är dock, näst läkarens, det både ansvarsfullaste och mest nbrngande bland de verksamhetsfält, hvartll den bldade kvnnan vårt land erhållt tllträde Och då v sett, huru hon lyckats på läkarebanan, hvarför skulle v msströsta om hennes förmåga på den farmaceutska? Den kända samvetsgrannhet och härdghet, hvaraf kvnnans arbete allmänhet utmärkes, utgöra, synes oss, en borgen för, att hon skall lyckas äfven på detta nya område, huru träget och både kroppslgt och andlgt afseende ansträngande det än må vara. Önskas nu några närmare upplysnngar ämnet, så meddela v tll deras tjänst, som ej hafva tllgång tll 89 års årgång af Idun och det ofvannämnda numret där, följande korta anvsnngar. F ö r att antagas tll apotekselev fordras kunskaper, motsvarande dem, som kräfvas för nträde :te klassens öfre afdelnng på latnlnen af ett högre allmänt läroverk sålunda ungefar en -årg skolynglngs kunskapsmått. För att styrka sg nnehafva detta är kvnna berättgad att vd sådant läroverk, efter anmälan hos rektor, undergå pröfnng Elevtden omfattar sedan mnst år. Därunder nhämtas de enklare praktska göromålen å ett apotek samt studeras samtdgt härmed botank, zoolog, kem n. m. och dessa ämnen aflägges sedan examen vd Farmaceutska nsttutet Stockholm. Detta är»farmace studosus-examen». Härpå följer ånyo praktsk tjänstgörng å apotek under mnst ett år såsom s. k. laborant, hvarefter en -årg kurs vd nsttutet vdtager såsom beredelse tll den andra och ssta examen,»provsors- och apotekareexamen». O c h så äro de sex läroåren tll ända, vsserlgen en ganska lång beredelsetd och som nog ofta blr ännu ett å två år längre, men dock ngalunda så dyr som en motsvarande kurs vd ett unverstet eller en fackskola. Under hela den td, man är anställd å ett apotek, erhållas nämlgen frtt vvre samt äfven någon årlg lön, uppgående för en elev tll 00 å 0 0 kr., för en farmace-studosus tll å 00 kr. och för en provsor tll 000 å 00 kr. D e t blr sålunda egentlgen endast de åren, hvarunder man vd nsttutet läser på sn ssta examen, som kräfva ett studekaptal. Tll erhållande af eget apotek är sedan kvnnlg apotekare lka berättgad som manlg, och att våra apoteksnnehafvare allmänhet hafva en tryggad och g o d, ofta rklg bergnng, är j u en känd sak. Men v vlja cke ensdgt göra blomstermålnngar. Apotekareyrket är nog, åtmnstone under läroåren och specelt under elevtden, också ganska fordrande. Göromålen, såväl de gröfre som de fnare, äro trägna och kräfva ständg uppmärksamhet, man får föra ett nstängdt och bundet lf, man måste t. o. m. turvs bestrda natttjänstgörngen, då den vakthafvande farmaceuten påklädd sofver bredvd apoteksrummet, beredd att väckas af portklockan vd c: hastgt nträffade sjukdomsfall och behof af medcn. Apotekarne själfva hafva ock framhållt dessa omständgheter såsom talande mot möjlgheten af kvnnans kompetens tll yrket, och många bland dem torde nog af dessa skäl vägra att på stt apotek mottaga en kvnnlg elev. V våga emellertd tro, att med g o d vlja å herrar prncpalers sda dessa förhållanden skola låta så ordna sg, att de ej behöfva omntetgöra den reform k. m:t velat tll den svenska kvnnans förmån och på hennes egen begäran åstadkomma. M e n å andra sdan måste v också lägga de unga kvnnor, som tänka blfva banbryterskor på detta område, en sak, eller rättare två, på hjärtat. D e t fordras god hälsa, o m I skolen lyckas. Ingen, som är nervös, kan ordentlgt bestrda de vktga och ansvarsfulla göromålen å ett apotek vd ofta nträffande tllfallen af brådska. O c h vdare fordras af Eder goda förkunskaper de skolämnen, som ngå den farmaceutska bldnngen. studentska på latnlnen med öfverbetyg botank vore måhända lämplgast att skcka spetsen, om hon för öfrgt har den erforderlga hälsan och jämnmodet. H o n skulle uog, om också kanske ej vd första försöket, lyckas erhålla plats å ett apotek, där hennes elevår, den tyngsta delen af beredelsetden, kunde g e nom kongl. dspens förkortas, den mån hennes förkunskaper öfverstego det föreskrfna, här ofvan omtalade mnmum. O c h hade blott en kvnna med framgång försökt sg nom yrket, skulle snart flere följa hennes spår. D å skulle ock de fördomar, som nu på åtskllga håll och särskldt bland farmaceuterna, råda mot frågavarande reform, så smånngom försvnna och den svenska kvnnan hafva vsat, att hon förmår fylla de platser, dt hon sökt och erhållt tllträde, att hon förstår taga stt nyvunna land besttnng. H. H. Lfvets Skss af Ernst prosa. Lundqust. e äldre herrarne hade dragt sg n doktorns rum och sutfo nu vd vrabordet. Jungfrun, som gck ute salen och dukade tll supén, uppfångade förbfarten de kabbalstska speltermerna, som trängde ut genom den öppna dörren, framslungade en djupt allvarlg, betydelsefull ton, som om de utgjort lösnngen på tllvarons gåtor. De unga hölo tll Ells llla flckrum, och fruarna sutto med sna handarbeten krng lampan salongen. Mdt upp hofråttsrådnnan Askers långrandga redogörelse för ssta federatonssammanträdet öppnades dörren tll jungfruburen, och Ell kom nrusande, upphettad, med sprakande ögon och det svarta, kortklppta håret på ända.»jag står nte ut längre» utbrast hon.»de där nyförlofvade reta gallfeber på mg!»»nånå, Ell!» förmanade doktorunan med en blck på sn svägerska, professorskan, som ju var mor tll fästmön. Den unga flckan gjorde ett försök att lugna sg och sade ltet mera dämpad ton:»jag kan rakt nte hjälpa det.»»jaså, Ell blr nervös af att höra turtur- dufvor kuttra,» sade professorskan med ett godmodgt leende.»kuttra!» utbrast Ell ånyo häftgt.»de tala ju bara om möbeltyg, mattor och porterer! Om man bara hörde dem och nte såg dem, kunde man tro, att det vore en tapetserarefru, som talade med sn gesäll.» «Du kan väl nte begära, att Bertha och hennes fästman ska' tala om sa kärlek, så att du och de andra flckorna höra på,» sade doktornnan.»de tala ju nte ds med oss, de stta fönsternschen alldeles för sg själfva, och v flckor prata för full maskn bara för att öfverrösta dem och vsa, att de kunna vara alldeles ogenerade. För oss kunna de gärna tala del ömma hemlgheter, och ngen skulle höra det eller på mnsta sätt störa dem. Det är precs som om de vore ensamma rummet. Men det är just det retsamma, att så snart det blr en aldrg så lten paus vårt samtal, så höra v genast de där otäcka tapetseraretermerna från fönstersmygen. Två nyförlofvade, som stta med armarna om hvarandras lf och hvska om krollspnt och patenterade amerkanska rullgardner... är det nte så man kan sprnga tusen btar?» Hennes näsborrar skälfde, ögonen sköto elektrska gnstor, och hela den llla varelsen såg högsta grad explosv ut, där hon stod det röda lampskenet.»det är ju så vanlgt, att unga flckor förakta lfvets prosa,» sade doktornnan urskuldande ton, vänd tll sn svägerska.»inte alla, tycks det,» nföll Ell bttert.»kusn Bertha är ju också en ung flcka. Och det du nyss sa', mamma, påmnner mg om ett uttryck, som jag läste Malmströms ltteraturhstora häromdagen: den kvnna, som nte tänker poetskt, åtmnstone då hon tänker på kärlek, är allt genom prosa.»»n kunna ändå nte komma från prosan, n svärmska ungdomar,» sade justterådnnan Asker med en suck.»förr eller senare kommer den och tar er.»»jag är nte något ltet barn, och jag är nte rädd för busen,» sade Ell ltet trotsgt.»jag kan nog försvara mg.»»det låter som det vore fråga om en fende,» sade professorskan sn lugna, ltet skälmaktga ton.»men jag vet af egen erfarenhet, att lfvets prosa kan behandlas så, att den blr en rktgt hemtreflg och gemytlg gammal vän, som man vsserlgen nte älskar af hela sn själ, men som ändå på sn anspråkslösa plats bdrar tll ens lycka och välbefnnande. Ja, jag vll nte hålla något försvarstal för Bertha och nte för prosan heller det behöfs nte, jag vll bara tala om någontng för dg, mn llla E l l... någontng, som har händt" mg själf mn ungdom och som nte är utan sn llla sensmoral, just passande för det här tllfället.» Professorskan tog åter tll stt a; bete, som en stund legat hennes knä, och lät vrknålen löpa med samma jämna fart som tungan.»jag var bara ntton år, då jag gfte mg,» började hon,»och mn man var femton år äldre. Han var professor redan då och nästan samma lärda, allvarsamma och tanksprdda herre som nu. Jag hyste en kolossal respekt för honom, och det föll mg aldrg n att besvära honom med något så tarflgt som hushållsangelägenheter och dylkt. Det skulle ha vart att kränka hans värdghet, tyckte jag. Om bosättnng hade v aldrg behöft växla ett ord, ty han hade stt enkla hem fullständgt ordnadt sedan många år tllbaka, och jag hade bara att flytta n.

4 44»V höllo nnerlgt af hvarandra, och jag törs påstå, att nte så många äktenskap byggts på en så sold grundval af nbördes kärlek och aktnng som vårt. Men huru det var, hade jag bland en dunkel förnmmelse af, att det var lksom ett ltet tomrum emellan oss. V kunde tala med hvarandra om alltng; det fanns ngen fråga så hög och djup, att han nte bevärdgade mg med att anförtro mg hvad han tänkte om den, och jag svarade så godt jag kunde; på det sättet lärde v känna hvarandra utan och nnan, och samhörghetsförhållandet stärktes och växte för hvarje dag som gck. Men det fanns ett område, där jag måste vara sysselsatt hela den tden, då han ägnade sg åt sn vetenskap, och dt jag nte kunde sätta fråga, att han skulle följa mg. Du förstår, llla Ell, det var hela det där stora, torra och blomsterfattga fältet, som kallas lfvets prosa. Alla mna tankar, funderngar och planer, som gngo den rktnngen, måste jag behålla för mg själf. Jag nsåg, att det nte kunde vara på annat sätt, men jag kan nte neka för, att det plågade mg ltet. Jag hade ett sådant behof af att vara fullständgt öppen och förtrolg med Hans, antngen det gällde stort eller smått. Men nu hände det väl tjugu gånger om dagen, att jag måste hejda ord, som jag redan hade på tungan, och säga tll mg själf: *Nej, häll nne med det där... det ntresserar honom nte, det anser han vara af underordnad betydelse, det kanske rent af plågar honom, och om du talar om sådant, anser ban dg för en hvardaglg, stoftbundeu, prosask varelse.» Och jag teg, men jag hade detsamma en förnmmelse af, att jag den stunden nte var naturlg, ote mg själf... och det besvärade och pnade mg.»v hade väl vart gfta ungefär ett är, då jag gjorde den upptäckten, att mattan, som låg under dvansbordet vår salong, var utnött och behöfde ersättas med en ny. V hade ganska enkelt på den tden, ty en del af mn mans lön måste tas tll afbetalnng på hans skulder från studetden, och därför hade v ej råd tll någon lyx. Men en snygg matta måste v ju ha; det tyckte Hans också, då jag ändtlgen tog mod tll mg och frågade honom därom, och så blef det beslutadt, att v skulle köpa oss en ny vd tllfälle. Men detta tllfälle lat vänta på sg. Hans glömde bort hela saken, och jag vågade nte påmnna honom. Jag ångrade mg, att jag nte hade bedt honom om pengar tll mattan med detsamma, då kunde jag ha köpt den på egen hand, och så hade det bekymret vart afhjälpt. Men D U gck jag som katten krng het gröt flere veckor och kunde nte komma mg för att påmnna Hans... och där låg den gamla mattan som en skamfläck, och varpens grofva trådar började ttta fram på allt flere ställen Jag blef vd msshumör bara jag såg åt den.»så voro Hans och jag ute och promenerade en eftermddag fram på vntern. På Drottnnggatan gngo v förb en butk, hvars fönster en hel mängd dvansmattor vackra, moderna mönster voro exponerade. Jag stannade nästan omedvetet och tttade n på alla härlgheterna. Hans hade också stannat, och nu dök det upp ett mnne hos honom.»hur var det,» sade han,»skulle v nte köpa oss en ny matta?»»jo, det behöfs verklgen mycket väl.»»då kunna v ju göra det nu strax, efter jag händelsevs har godt om pengar dag.»»jag var nte sen att nappa på, och.så gngo v n butken. Affären var snart uppgjord... alldeles för snart; jag skulle gärna I DUN ha velat dra ner hela lagret, pröfva, jämföra och pruta, men jag tordes ote uppehålla Hans, jag var rädd, att han skulle bl otålg, och så bestämde jag mg för en med havaunagul botten och små röda buketter ja, v ha den kvar än för resten, fastän den nu lgger nne mtt llla kabnett. Dä v kommo hem, var mattan redan kommen från boden, och jag lade genast pä den stället för den gamla, och du må tro, Ell, att jag kände mg glad och lycklg, som om jag fått ett helt konungarke. Vacker var den, där den låg; men nte ett ord sade v tll hvarandra om den. Det var, som om det vart en tjufsak; men nu hade v den alla fall.»på kvällen, då v hade ätt, gngo v som vanlgt n salongen för att stta ltet bekvämare, medan v sprakade. Jag brukade annars aldrg tända taklampan, men det gjorde jag den kvällen, ty jag vlle se, hur den nya mattan skulle ta sg ut starkare belysnng. Hans satt gungstolen, det var hans vanlga plats, men jag slog mg ned på en stol borta vd kakelugnen; därfrån kunde jag bättre se mattan än från emman, där jag annars brukade stta. Jag mnns, att jag var mycket tanksprdd den kvällen; jag kunde nte tänka på annat än mattan. Jag hörde knappast på hvad Hans talade om, jag satt hela tden och njöt af, huru den nya mattan hade förvandlat hela rummet; den gaf det hela lksom en mera förnäm prägel, nu kunde man rktgt se, att man var hos folk med skönhetssnne och aktnng för sg själfva, tyckte jag. Men besynnerlgt nog gjorde jag den akttagelsen, att ätven Hans hela tden höll sna ögon fastade på mattan. Han tänkte kanske nte alls på den, vsste kanske nte ens, att han såg på den, det var väl bara därför att hans ögon ej voro vana att se den, som de omedvetet drogos dt bort, men det förvånade mg ltet alla fall. Den kvällen sutto v ovanlgt länge nne salongen, och det var nte Hans, som gjorde uppbrott.»ibland, dä mn man hade brådtom och behöfde stta uppe länge vd stt arbete, lät han bädda åt sg pä soffan stt arbetsrum, för att nte jag skulle bl väckt, då han gck och lade sg. Så var det också den kvällen, och v sade hvarandra god natt vd elfvatden. Jag låg vaken ganska länge och funderade på, att det bestämdt vart en stor dumhet af oss att köpa mattan vd ljus; tänk om färgerna toge sg helt annorlunda ut vd dager och ej harmonerade med möbeltyget? De klarröda buketterna skulle kanske alls nte passa hop med den mörkare röda rpsen på soffan och stolarna. Nåja, värsta fall kanske jag kunde få byta om, och det kunde nog ske, utan att Hans behöfde besväras med några överläggnngar.»mn första tanke, då jag vaknade om morgonen, var mattan. Tack vare kvällens nattvak hade jag sofvt längre än vanlgt; klockan var redan öfver åtta. Jag steg upp och började kläda mg, men jag fck ngen ro för mattan. Hur all världen skulle den la sg ut vd dager? Jag kunde nte stå emot mn nyfkenhet, och klädd underkjol och kamkofta öppnade jag sängkammardörren och tttade n salongen. Det var stora ljusa dagen därute, och solskenet strömmade n öfver golf vet och lyste på den nya mattan, som låg där så vacker och präktg, dubbelt vackrare vd dager och nte alls fendtlgt stämd mot de öfrga färgerna rummet.»innerlgt belåten med resultatet af mn gransknng, ämnade jag dra mg tllbaka och fortsätta med mn afbrutna toalett, men då jag vände på hufvudet, blef jag så häpen, att jag ej kom mg för att röra mg ur fläcken. I dörren tll mn mans rum, som låg pä andra sdan om salongen, mdtför sängkammardörren, såg jag en snöhvt gestalt: det var Hans, klädd tofflor och för öfrgt bara två plagg. Han såg mg cke... och han stod alldeles försjunken beskådande af den nya mattan, han också! Det rktgt»klack» tll mg af glädje, och jag kunde nte låta bl att skratta tll. Han blef ltet förlägen, då han fck se mg, och den hvta uppenbarelsen försvann skyndsamt, men så snart jag kastat på mg morgonrocken och satt upp håret ltet, var det jag som kom nstormande tll gunstg herrn och tvngade honom att bekänna kort. Åh, hvad v skrattade! Och nu kröp det fram, att han går kväll hade vart precs lka ntresserad som jag af den nya mattan, fastän han skämts för att vsa det, och rktgt längtat efter att få se den vd dager, och pä natten hade han drömt, att han slagt ut stt bläckhorn öfver den, och nu hade han velat öfvertyga sg om, att det verklgen bara var en dröm. Hur det var, gaf det ena ordet det andra, och jag fck mod att tala rent ut med honom om det där tomrummet, som jag hade känt mellan honom och mg. Han klappade mg på knden, som han brukade, då han var rktgt vänlg, kallade mg en lten toka och förklarade, att han alls cke hyste något så förnämt förakt för lfvets prosa, som det kunde se ut... det berodde helt enkelt på hans uppfostran, det hade vart tonen hans föräldrahem, att man skulle tala sä ltet som möjlgt om hvardaglga saker... för mn del tyckte jag, att det var ett slags ntellgenssnobber, och det tyckte vsst Hans också, fast han nte sade det.»från den dagen var det, som om Hans och jag rktgt hade fundt hvarandra. Vägen mellan oss låg nu rak och bred och fr. Jag hade nte längre en tanke, som jag nte kunde uttala tll honom... det var nte sagdt, att jag alltd gorde det, men blotta medvetandet, att jag kunde det, var nog för att åstadkomma en hel förvandlng med mg. Jag kände mg ej längre skygg och främmande, jag kunde få vara naturlg och fullt mg själf hvar mnut... och du vet nte, llla Ell, hvad det kan verka förädlande! Jag tror bestämdt, att jag blef en mycket bättre hustru från den dagen. Hvad Hans beträffar kunde han nte bl bättre än han var, ty han var ju redan fullkomlg, men jag tror nog, att han lksom jag kände sg mera fr och otvungen, sedan den ssta skrankan hade fallt mellan oss. Och allt det där var den nya mattans för tjänst.» Professorskan hade slutat sn berättelse. Hon lät vrknngen sjunka och betraktade med stt älskvärda småleende Ell, som hört uppmärksamt på och nu stod där stödd mot en emma med ett tankfullt uttryck sna mörka ögon.»tack för den dä hstoren, faster,» sade hon slutlgen.»den kan nog vara lärork, men... jag ger mg nte alla fall. Jag har rätt, det känner jag, det vet jag. Jag skall lägga på mnnet det du nu har talat om för mg... och en gång längre fram, dä jag blr äldre, då busen har tagt mg, som tant Asker hotade... då skall dn hstora kanske bl mg tll nytta. Men nte nu... nej, nte nu!» Hon gjorde en kastnng på hufvudet med en kvarlefva af stt gamla trots och gck mot dörren tll stt rum. Hennes mor såg efter henne med orolg mn. Professorskan höjde på axlarne med skämtsam resgnaton och frågade

5 »Skall du nu gå dt n och reta upp dg gen och låta Bertha och hennes fästman stänga ut det ljus, som JAP. velat släppa n dn bjärtekammare, med sna amerkanska rullgardner?»»nej,» svarade EU med handen på låsvredet,»jag ämnar b e dem komma ht ut och göra ltet musk för oss. J a g kan nte komma jämnvkt kväll, förrän jag har hört de nyförlofvade sjunga kärleksduetten ur Romeo och Jula. Skratta åt mg, om du vll, men för mg är det medkamentet vsst mera verksamt än dn hstora.» Och så gck hon. Professorskan smålog och sade för sg själf:» Ungdom!»... Det var en svag nyans af vemod t o n e D. Kvnnornas världsutställnng. Brefkort från Iduns Chcagokorrespondent. Grundvalen tll den svenska byggnaden å Chcagoutställnngen är nu färdg. Ssta handen lades därvd på själfva nyårsaftonen, och kommer arbetet med uppförandet af byggnaden med det snaraste a t t påbörjas. lgt härvarande arktekters åskt, skall denna byggnad genom sn orgnaltet och smakfulla stl komma att väcka såväl beundran som stort uppseende. Den skall föra med sg en fläkt af Nordsk själfständghet smak och karaktär, en ton af Nordens ljufva, smekande musk,»frusen», såsom mad a m e de Stael säger,»tll arktektur.» Afven Chcago har, lksom Stockholm, haft sn»börsbasar» Columbabasar, som v här kallade den. Andamålet med denna var att anskaffa pennngar tll uppförande af»barnens byggnad», hvarest mödrar, som ämna besöka utställnngen och nödvändgt måste taga sna barn med, hvlket nästan alltd är fallet här hos oss, kunna säkerhet och skydd lämna sna små älsklngar, under det att de själfva ro och lugn få tllfälle att beskåda utställnngens många märkvärdgheter. Otvfvelaktgt blr denna nrättnng en verklg välsgnelse för de tusentals öfverarbetade och uttröttade stackars kvnnor, hvlka ej ett ögonblck kunna lämna Bna barn och hem för att söka hvla och en smula förströelse. Knappast någonstädes, hvar än jag än vstats, har jag sett så många förtd åldrade och utsläpade kvnnor som just här detta land, där kvnnan säges endast befalla och cke beböfva att arbeta. Emellertd var Columbabasaren, som hölls början af sstl. december mrs Potter Palmers palatslka bonng, allo lyckad, och rka skördar nhöstades. Det var den rka, lycklgt lottade kvnnan och modern, som här gaf en skärf af stt öfverfld och sn td åt sn trötta medsyster samhället för att åt henne bereda en stund af verklg njutnng och vederkvckelse. Man tror sg nu med vsshet veta, att nfantnnan Isabella af Spanen med svt redan aprl anträder resan tll Chcago för att såsom drottnng Chrstnas representant vara närvarande vd utställnngens offcella öppnande maj. I anseende tll den utmärkta och allmänt afhållna svenska skrftställarnnan fru Eva Vgslröms nväljande tll ledamot af» T h e Folk-Lore Congress», som kommer att hållas härstädes nästk. jul månad, vll jag med ett par ord nämna om själfva ändamålet med denna kongress, såsom det uppfattas här. Först och främst skall den verka för ett allmännare ntresse för studet och beundran af folk-sägnen, folkvsan samt mythologen, vare sg uppenbarad konsten eller endast fortplantad såsom tradton. Vdare: för dskuterande af vssa frågor rörande ofvannämnda ämnen, hvlka bäst kunna afhandlas på ett möte, tll hvlket jordens flesta folk sända sna forskare t denna rktnng. Samfund, såväl som ensklda, hvlka ägnat sg åt dessa studer, äro ombedda af den lokala komtén (som bland andra består af; mrs Potter Palmer och doktor Sarah Hackett Stevenson tllhörande T h e»worlds Far Lady's Commtee») att understödja kongressens arbete, såväl genom bdrag och upplysnngar som genom uppgfter om deras resp. forsknngar och samlngar. A t t Sverge äfven på detta område kan mäta sg med hvlket som helst annat land på jorden, vet jag mer än väl.»iduns» prsuppgft» E n resa tll Chcago» blr nog på det förträfflgaste sätt behandlad af någon hemma Sverge. M e n med stöd af m n mångårga 4 erfarenhet af lfvet och förhållandena Chcago önskar jag gärna gfva ett par råd att följas af hvarje landsmannna, som ämnar besöka utställnngen. kvnna kan ensam våra dagar resa världen omkrng utan vdare obehag, men att komma tll Chcago, utan någon påltlg person tll mötes och hjälp, är sannerlgen, hvlket fall som helst, men synnerhet under utställnngen, att våga för mycket. Ombesörj därför före afresan från Sverge, att en dylk person blfver noggrant underrättad, när reäan företages, samt telegrafera genast vd framkomsten tll Newyork, hvlken järnvägslne n tager samt dag och tmme, då n ämnar anlända tll Chcago. E n ensam kvnna kan cke gärna för någon längre td, utan en mängd obehag, bo på hotell, utan skulle jag råda tll nackorderng någon känd pr va t-famlj. E n ensam kvnna kan knappast under några omständgheter utan manlg eskort besöka publka nöjen såsom teatrar, konserter m. m. eller andra sevärdheter. Under utställnngen blr en manlg följeslagare en ren nödvändghet såväl som skydd, hvlket nog är af nöden, samt som vägvsare, ty afstånden här äro förvllande långa, och den personlga säkerheten lämnar redan mycket att önska. Chcago är ntet lkt Europas större städer, där man möjlgtvs kan reda sg på egen hand. I Chcago måste man hafva någon, som man kan lta på, att hjälpa sg tll rätta. H v a d garderoben beträffar vågar jag råda att cke taga för mycket med, dock framför allt en varm promenadkostym, oumbärlg vd våra så föränderlga temperaturförhållanden. Första delen af sommaren, vanlgen ända tll mdsommar, är kall och blåsg, då däremot jul en nästan tropsk värme nträder. I mn tanke äro maj och jun eller ssta delen af august och september afseende på väderleksförhållandena att föredraga för ett besök på Chcagoutställongen. V a r försktg med reskassan; ställ pennngarne för uppehållet Chcago på någon välkänd svensk bank. SIGNE ANKARFEU. Vår prstäflmj *^^duns Chcagoprstäflng sysselsätter för närvarande allas tankar, hög och låg, ung och gammal, öfver hela Sverges rke allt från Ystad ntll Haparanda. Att déen har slagt lflgt an, därpå få v daglgen allt talrkare bevs. Hvem kan för öfrgt undra därpå, att snart sagdt hvar enda en, som kan stafva tll stt»fosterland», vll vara med och fresta sn tur en så ovanlg täflan, där Ju hvlken som helst kan vnna det värdefulla prset! höfva nämnas, men efter flere bref ngått med förfrågnngar den rktnngen, svara v, att naturlgtvs ngen af vår redakton eller den närstående personer komma att deltaga. Men eljes skola alla, alla vara med! Ingen bör förstta ett så godt tllfälle, som tll på köpet är ett rktgt nöje. Att pre numerera på Idun för ett halfår är j u ej hela världen, och de många, som sedan gammalt känna och hålla af tdnngen, ntyga nog gärna, att den ärlgen söker vara tll trefnad och nytta. Mer än fullgod valuta för två och femto, bara det! Då många uppmanngar, särskldt från norrländska orter med långsamma kommunkatoner, ställts tll oss att utsträcka tden för prenumeraton ltet längre, vlja v gå dem tll mötes så långt v kunna. Hvar och en, som före den 0 dennes prenumererat för mnst ett halfår på Idun>, må således äga rätt att deltaga täflngen. Skjut därför cke upp med den saken längre. Hvarför skulle cke N vara med, när alla andra äro det? Och hvarför skulle ej N kunna vnna prset lka väl som någon annan? Det bästa åt våra barn. Af Hanna Kamke. etta är ju ett godt ord, och mången öm moder sträfvar samvetsgrannt att uppfylla det, äfven om hon därvd själf får umbära och försaka. Och sannt är, att barnet verklgen bör få det, bästa, som kan åstadkommas, både hvad kroppens och själens vård beträffar. Men åskterna äro tämlgen delade med afseende på hvad som verklgen är det bästa, och man får tyvärr se mödrar, som så mssförstå den satsen för våra barn är blott det bästa godt nog att de ständgt söka gfva dem den läckraste, dyrbaraste mat, de fnaste, modernaste kläder och de präktgaste leksaker. Det allmänna ntresse, som väckts tll lf af vår täflng, har också framkallat en formlg ltteratur och tll och med gfvt uppslag tll en smula ndustr. Kollegor nom pressen både hufvudstaden och landsorten ha kåserets och novellens form gfvt uttryck åt den nya»fosterlandsrörelse», som Iduns uppgft satt gång, och Dagens Nyheters skämt har verklgen blfvt sannng, då många tdnngar företagsamma personer börjat annonsera om»ord tll salu». Att v naturlgtvs ej hafva det mnsta att skaffa med dessa annonser, utan tvärtom tllbakavsat dem af detta slag, som lämnats tll nförande Idun, faller af sg själft. Bäst för barnet äro dock ej läckra, dyra rätter, utan en sund, enkel, om ock kraftg närng. Starkt kryddade födoämnen, delkatesser, sprtuösa och för mycket sötsaker äro skadlga, ehuru barnet vsserlgen, att döma efter begäret, har behof af de senare. För den skull bör man ej heller helt neka det tllfredsställandet af detta behof, utan kan då och då såsom en lten uppmuntran låta det få en godsak. G f ltet, gf sällan, då skall det glädja sg öfver det mnsta och med tacksamhet mottaga dn gåfva. Tllåt aldrg, att barnet, om det får själft tag» sg ett äpple, en kaka eller dylkt, gräfver skålen för att ta reda på det största eller bästa, sådant är skadlgt för barnet och ser lla ut samt väcker hos gästerna berättgade tvfvel på ett sådant barns goda uppfostran. Ett och annat organ, som mer utmärker sg för fortfärdghet att plöja med andras kalfvar än för någon synnerlg själfständghet uppfnnngsförmåga, har skyndat att efterblda oss och anordna lknande täflngar. Det är dock först och sst Idun och dess»fosterland», som hä företrädet de täflandes gunst, ty där veta de, att det vackra prset blr ärlgt utdeladt, och att de aktade prsdomare, hvlkas namn v meddelat, just äro de rätta att samvetsgrant bedöma täflngsskrfterna. V tycka väl, att det knappt borde be- För öfrgt är det alls nte själfklart, att barn skola få med af allt, hvad de se, och allra mnst att de skola vara de första vd bordet. Det fnns väl knappt någon obehaglgare bld än en bjudnng, där husets barn tränga sg fram mellan gästerna, med begärlga ögon betrakta läckerheterna och med ord eller blckar tgga att få smaka, ofta tll och med nnan någon annan ens hunnt taga sg. Jag frågar hvem som helst, om hon med angenäma känslor äter en bt kaka, när bon känner, hur den med grga blckar

6 följes af begärlga barnaögon. Barn skola lära sg att tålgt vänta, tlls deras tur kommer, och sedan med förnöjsamhet ta emot, hvad som bjudes, äfven om det ej alltd är det fnaste, det bästa. Mången moder kanske tycker, att det är en hård, obarmhärtg fordran, att heunes bortskämda små älsklngar skola vänta, att de måste nöja sg med, hvad som blr öfver, men hon borde besnna, att det är hennes plkt att nplanta förnöjsamhet och anspråkslöshet det späda snnet, så att den fullvuxne ej sedermera får allt för svårt att lära sg den bttra lexan lfvets stränga skola. Och hur mången fullvuxen fnnes ej, som aldrg kan lära sg den lexan, utan går kvaf vd sn sträfvan att lefva lfvet samma öfverflöd som han börjat. Hvad är väl den vanlgaste orsaken tll, att så många söner och ofta äfven döttrar gå förlorade? J o, svaga mödrar, svaga fäder, som ej kunnat neka sna barn något, som uppfostrat dem öfverflöd och veklghet. Låt vara att man själf har goda nkomster, så har man ändå ej rättghet att uppfostra sna barn full öfverensstämmelse med dessa nkomster, utan måste för barnens egen skull uppfostra dem en god del tarflgare. Man bör nämlgen betänka, att om en famlj har fyra eller fem barn, dessa trolgen framtden nte alla komma att lefva samma pekuuära förhållanden, som föräldrarne gjort, och därför som ett umbärande måste betrakta hvarje nödtvungen sparsamhet, som de vd en bättre uppfostran skulle ansett vara naturlg. Man rent af häpnar, när man ser, hur barnen uppfostras många famljer, äfven sådana som ej ha god råd. Utom det att största öfverdåd råder med afseende på föda hållas de äfven klädväg som små prnsar och prnsessor. Barnen få själfva bestämma, hvad de vlja ha, själfva afgöra sntten, färgen etc. på sn dräkt. D e vägra att ta på sg sådana plagg, som äro omoderna eller mndre vackra än en kamrats, och modern är genast färdg att anskaffa andra stället. Samma öfverdåd råder också på leksakernas område de hem, där barnen ännu leka, det fnnes tyvärr många arma barn, som glömt den konsten. Jag har sett to, elfva års flckor, som skulle rodnat, om man påträffat dem lekande med dockor. första medvetna blck, dess första leende, de fä ej barnets hela varma kärlek, utan måste dela den med en främmande sköterska. Samtdgt försumma de också en plkt mot barnet, som detta afseende har rättghet att fordra det bästa modersvården. Om modern är mycket upptagen, så bör hon hellre låta tjänarne förrätta andra af hennes sysslor, men alltd själf taga det späda barnet på sn lott. Det är arbetsamt, men det är ett arbete, som lönar sg tusenfalt. För öfrgt bör modern under hela barndomen ha barnen omkrng sg så mycket som möjlgt, bör låta dem leka sn närhet, själf gå ut med dem och äfven låta dem läsa lexorna sn närvaro, så att hon kan öfvervaka, att de ej stta och hänga öfver boken, utan verklgt arbeta. mor, som på sådant sätt lefver n med sna barn, kan ej gärna andlgen förlora dem, om hon eljes uppfostrar dem rätt, utan förblr äfven framtden ej blott deras bästa, utan ofta äfven deras käraste sällskap och kan genom stt nflytande åstadkomma, att de med urskljnng välja stt umgänge, vare sg det är männskor eller böcker. Under barndomen måste modern naturlgtvs noga öfvervaka barnens lektyr och umgänge med kamrater. Hvad särskldt det ssta beträffar, så bör man låta dem umgås närmare blott med sådana barn, som uppfostras enlgt samma grundsatser, som man själf följer. ställande sätt, och hans fantas har cke haft td och lof att ge sg ut på obanade stgar och eröfra nya rken. Men nu kommor Hlde, som under tden vuxt upp, och fordrar stt kungarke. Och då han cke har det färdgt, vll hon bygga stt slott tllsammans med honom. Men hon vll först lära känna den byggmästare hon tänker anförtro sg åt. Och nför hennes klara ransakande och dömande ögon framlägger han nu stt nnersta jag med alla sna drömmar och förhoppnngar, sna sorger och samvetskval, och nför henne skäms han ännu mer öfver sn feghet och lumpenhet. Den som skall bygga framtdens slott f å r emellertd cke vara feg. Hlde vll, att han skall ge henne bevs på, att han är den byggmästare hon tänkt sg. Hon fordrar, att han skall kunna stga upp de torn han byggt, det vll säga att han skall våga att draga konsekvenserna af sna egna läror. Äro de hållbara, behöfver han ju hvarken frukta ungdomens konkurrens eller kurtsera allmänna opnonen. Bågnar måste han släppa lös, och stt förhållande tll Kaja Fosl måste han göra slut på. Solness lyder. Han kan cke annat, ty nhenne vll han stå ren. Men med tornb e t g n n g e n är det en annan sak. Han har just nyss fått stt nya hus färdgt, som han trots allt hoppas skall bl ett hem för honom och hans hustru. Taklagsfesten skall fras och kransen hssas på spetsen af dess torn. Den kransen är det som Hlde vll, att han skall sätta upp. (Det måste vara ett oskrfvet verk, som här hänsyftas på, och med det återstående af dramat tagas ett steg ut från det närvarande och n det fantserade tllkommande.) Skådespel tre akter af Henrk Ibsen. Solness tvekar. Han är rädd för denna hssnande höjd, och han har alltd ldt af svnett försök tll tolknng af Anna Wahlenberg. del. dast en gäng förut hade han gått upp (Slut från föreg. n:r.) Med den underbara förmåga han har att, ett torn. Det var den gången för to år utan att själf synas, leda folk n på den väg s e d a D, då Hlde såg honom göra det ett hän(hänsyftas trolgen på han vll de skola gå, lockar han tll sg Kaja förelsens ögonblck. Fosl, Ragnars fästmö, symbolen af allmänna Brand.) Nu har han cke längre ungdomens opnonen eller männskors sympater, som rät- hänförelse och cke det robusta samvete, som telgen tllhöra ungdomen. Utan att han bedt fordras för att gå sn väg rakt fram och draga henne kommer hon tll honom på hans kontor, ut konsekvenserna, utan att f r å g a efter, hvad stannar, för hans böcker och gör hans bok- de krossa och rfva ned. Men sn prnsessa vll han cke försaka. slut, säkerlgen tll hans belåtenhet, ty hon tänker cke på att vara någon annan än honom Han vll bl hennes byggmästare och vsa, att tll behag. Och hon märker cke, hur han han ännu har kraft och mod att bygga hennes Httlls har här vart fråga om sådant, föraktar henne,»det llla fäet» med den gröna slott. Och så går han med kransen. där barnet vsserlgen bör få endast det, som skärmen, som hon bär för sna ljusskygga och Under de krngståendes häpnad, under Alnes är sundt, nödvändgt och bra, men vsst ej svaga ögons skull. Hon förstår cke, att han förskräckelse, under Ragnars hånande påstående, det fnaste och bästa, om man ej vll upp- kurtserar henne endast och allenast för att att han aldrg skall våga sg upp, och under fatta det bästa såsom det för barnet nytt- genom henne få behålla Bågnar kvar hos sg, Hldes förväntnngsfulla spännng stger han gaste, ty då måste det också på detta om- ty denne kan ju cke slå sg fram ensam utan upp tornet. Han stger allt högre och högre, råde få det bästa. Men nu komma v tll allmänhetens sympater. Och hon ser cke, når ändtlgen spetsen, sätter upp kransen och ett annat område, där äfven burgna mödrar hvlket rnga värde Solness sätter på hennes svngar sn hatt. segerstolthet. De nedan allmänhet mena, att det bästa ej är så omdöme och blnda hängfvenhet. ståendes jubelrop strömma honom tllmötes, nödvändgt, och det är med afseende på unmen han själf vämjes åt sn egen feghet och Hlde vftar med sn hvta sjal, då vacklar dervsnngen. Där knusslas, där sparas, där skrymtaktghet, och ändå kan han cke handla han plötslgt och faller. vll man ej betala högre tmprs, förrän barnen Som en död massa lgger han på jorden. annorlunda, än han gör. Han kan cke släppa kunna ltet mera, och besnnar ej, att just»han kunde det dock cke,» säger Bågnar. fram andra att bygga, då han ännu själf känden första undervsnngen bör lgga de Men Hlde hvskar för sg själf: ner sg kraftg och stark och har så mycket skcklgaste händer.»men ända tll toppen kom han. Mn, mn obygdt. Men ännu ett annat afseende bör man Då nfnner sg en vacker dag framtden, byggmästare!» bjuda barnet det bästa, det allra bästa som den kommande generatonen, och klappar på Han hade satt kransen på tornet. Han hade kan fås, och det är med afsende på dess hans dörr. Det är Hlde Wangel, som är djärft följt konsekvenserna af sn tanke, och umgänge. Det bästa och naturlgaste umgänget hennes representant. Solness har en gång för han hade stått däruppe jublande och segervss för barnet är dess egen mor. Detta umgänge to år sedan lofvat henne ett kungarke. Det om sn saks rktghet, hvlka följderna än måtte.skall börja redan från allra första tden, då var efter att ha utfört ett storverk o c h, bl. Hlde hade hört harpotoner luften. Det modern själf bör gfva stt späda barn den glädjeyrseln och tron på sn egen alltförmående var hänförelsens tacksägelsebymn. fysska vården. Mödrar, som ej själfva vårda makt som han gjorde det. Sedan hade han Hvad mer om han sedan, svndlande vd sna späda barn, utan lämna dem lejda nästan glömt bort detta löfte. Han har vart tanken på, hur långt hans konsekvenser fört hohänder, tlls de kunna gå eller ännu längre, sysselsatt med den realstska uppgften att nom, tvflande på sg själf och stt eget verk, beröfva sg själfva en af de största fröjder, bygga hem för männskor, tagt del dagens cke kunde hålla sg kvar däruppe. Sn gärsom lfvet bjuder. D e gå mste om dess frågor och sökt att lösa dem på ett tllfreds- nng hade han ändå gjort. Och om också Byggmästar Solness. för

7 han själf föll, stod hans verk kvar. Kransen hade han satt på tornet. Fullgodhetens värdemärke hade han tryckt på det hus, som aldrg skulle blfva ett hem för honom och hans samtd, men som skulle tagas arf af det kommande släktet. Vägen hade han utstakat, fastän han själf aldrg fck komma n det förlofvade landet. Han var hennes byggmästare. Då man läst denna Ibsens senaste bok, förefaller det en nästan, som vore den hans testamente, hvar han lämnar frukterna af stt arbete åt sna efterkommande, öfvergfvande det hopplösa begäret att själf få se sna skördar mogna och tröstande sg med den tanken, att om också krafterna sveko honom, sä att han cke fck bygga färdgt, hvad han anade och drömde om, så har han dock gjort stommen tll det hus, som den kommande generatonen skall fullborda. Om jag cke kan hoppas, att detta är den alldeles rktga tolknngen af Ibsens»Byggmästar Solness», så hoppas jag dock, att den kan gfva andra hvad Solness gfver framtden, en lednng att bygga vdare. Ur notsboken. Välgörande unga damer. För år se- dan bldade fyra skolfckor härstädes en förendg, som fck namnet»s. de C.» och skulle hp. tll uppgft att genom försäljnng af mndre handarbeten skaffa medel att mätta hungrande folkskolebam. Förenngen räknar numera 0 ledamöter, hvlka turvs sammanträda hos hvarandra en gång veckan och förfärdga handarbeten. Genom dess försorg bespsas för närvarande ej mndre än 0 0 barn om I dagen, 0 från Katarna församlngens skolhus och 0 från Johannes n:r 4 0 B. Döbelnsgatan. Dess- : utom erhålla äldre fruntmmer mddag på före- < nngens konto. Slutlgen har förenngen äfven rk-! tat sn uppmärksamhet åt de sjuka skolbarn, hvlka cke ntagas å sjukhus, samt gjort en lten början tll nrättandet af ett barnherberge eller konvalescenthem det ofvannämnda huset vd Döbelnsgatan. Där vårdas just nu tre sjuka barn, hvlka erhålla alltng kostnadsfrtt: mat, kläder, medcn och läkarvård, hvlken senare bcstrdes af d:r W l k e n s. svenska London död af svält. Operasångaren Conrad Behrens' maka, fru F a n n y Behrens, har nylgen afldt London en ålder af 4 år. Fru Behrens har vart bosatt L o n d o n se dan många år tllbaka, ensam och öfvergfven. D e t synes vara ett sorglgt faktum, att hon bokstaflgen dött af svält. H o n fanns lggande död på golfvet stt rum Burton Street, Euston Koad. Vd den undersöknng, som hållts af coronen S:t Pancrasdstrktet, vttnade Catherne Dutllent, Affleck Street, Pentonvlle, att hon hade känt den afdna frun sedan åtta år tllbaka. H o n hade fått pennng sändnngar då och då, men sedan november hade hon cke mottagt ett öre. D:r Sydney Smth vttnade, att när han på söndagsaftonen tllkallats, hade han funnt den afdna lggande död på golfvet. D ö den hade förorsakats af en gammal lungåkomma förenng med brst på föda, och juryns utslag blef öfverensstämmelse härmed. H r Dutllent förklarade, att han önskade bekosta begrafnngen för att därgenom vsa sn stora vördnad för den afldua ladyn. Dödens skörd. D e n 4 dennes afled R o m en ålder af något öfver 7 år änkefru Mara Sofa Louse Stuart, född Koschell. H o n var sedan år 87 änka efter afldne sekreteraren rksgäldskontoret C. G. Stuart och efterlämnar två söner och en dotter. af sönerna är rddarhussekreteraren John Magnus Stuart. Den enda kvnna världen, t>om åkt på velocped mellan Landskrona och ön H v e n, är en ung fröken Wttström. H o n har dagarne gjort en sådan tur (och retur) på sen.. rsedsftttng å S p s - 8z K n ä c k e b r ö d Begär p r l k u r a n t! O. 47 Kronprnsessans dagbok. Kronprnsessan Vctora har förärat drottdng Vctora ett exemplar af sn dagbok öfver sna resor Egypten. Såsom bekant, är boken tryckt endast helt få exemplar. för Stockholms postkontors brefbärares änke- och pupllkassas grundfond. Bland de bträdande märkas sådana förmågor som hrr Odmann och Lund qvst samt premeraktören Baeckström och Bellmanskören under anförande af dr. Åkerberg. U r brefbärarnes eget led uppträder därjämte hr Westn. v. Kl E n lärarnnas r o m a n. Teater och musk. Kungl. operan har återupptagt Aubers opera» D e n stumma från Portc». Ttelrollen nnehafves vd denna reprs af fröken Lndzén, hvlken föga mer än de flesta af hennes företräderskor förmår afvnna densamma något specelt ntresse. Hennes bemödanden, särskldt att åstadkomma en tdgare mmk, förtjäna dock erkännande. Masanellos sympatska och muskalskt hänseende så tacksamma uppgft söker hr hemön lösa efter bästa förmåga. A t t han ej rätt lyckas, torde böra tllskrfvas dels hans brst på rutn, dels det släpga sångsättet, hvlket senare stöter ännu mera därgenom, att stämman af naturen tyckes hafva en anstryknng af gråtmldhet. K a n detta arbetas bort, och det borde ännu gå lätt för sg, samt tonansatsen bl mera fast och drekt, torde det ej vara omöjlgt, att hr Lemon kan varda en framstående tenor vd vår opera. H r Sellergren har öfvertagt Petros part och utförde detsamma högst erkännansvärdt. Nekas kan e j, att hr S.på ssta tden alla afseenden går framåt på sn konstnärsbana. Fröken Karlsohns utförande af prnsessans part skulle vara mönsterglt, om hon åt textuttalet ägnade ltet mera vård. Ofrga rollnnehafvare göra stt bästa. Körerna, som denna opera ju ntaga ett framstående rum, gå högst förträfflgt, och det hela ledes förtjänstfullt af kapellmästar É. Henneberg. I hr går torsdag skulle»mefstofeles» uppföras /Söderman som gäst ttelpartet. med K. Dramatska teatern. K u äkta franskfranskt program har under den Benaste veckan stått på denna teaters repertoar och väckt lflgt ntresse och bfall bland publken. D e t nledes af Coppées versdrama»pater noster», hvlken grpande tafla från kommunens blodga dagar här förut är bekant, sedan stycket på nyåret 8 9 först upptogs på samma teater. Rose Morels roll, som uteslutande domnerar, uppbars då af fröken Zetterberg; den har nu lämnats åt fru Fahlman. D e n senare ger en kraftg och verknngsfull tolknng af den unga kvnnans ldelsefulla smärta, hvlken sett sn broder, den ädle, kärleksfulle abbén, falla ett oskyldgt offer för kommunardernas kulor. fullständg nyhet var däremot det följande rmmade proverbet,»räfven och rönnbären», af Marcel Ballot, en ung parserförfattare, som lär vara halfbror tll härvarande franske mnstern Mllet. Den srlga llla roccocconterör, som här med ledg pensel tecknas, bldade en verknngsfull kontrast tll det föregående styckets mörka allvar. ung förtjusande änka och tvänne gljare, som täfla om hennes hand en kokett lek med gracös flrtaton och små kärleksntrger och så, som sg bör, den ungdomsvarma, äkta böjelsens slutlga seger. Fröken Seelgs naturel lgger nog cke rktgt för den sortens fjärlsroller, men hennes rutn och begåfnng hjälpte henne att gfva en ganska trovärdg bld af den llla koketten; fru Rundberg som den fagre och unge abbén, hvlken behåller det sköna prset, brljerade genom smdghet och stläkta behag, och hr Backström förlänade mycken humor åt den»petade», allt för materelt anlagde medtäflaren-kaptenen. Följer så programmets pece de résstance, Mollres klassskt vordna lustspel» c a p n s skälmstycken». Att den frskt nava komk, med anor ända från gamle Terentus, som kryddar detta stycke, ännu behåller sn kraft att verka äfven på dessa»sena tders» smak, därom vttnade det hjärtlga bfall, som hälsades hr Personnes dråplgt genomförda Scapn. D e n begåfvade skådespelaren presterar ock ett af sna allra bästa verk den förslagne betjäntens kläder. H r r Grunder och vall framställde de två lurade, grälsjuka gamla fäderna med saftg komk och mycket lyckade masker, och samtlga de mndre rollerna hade äfven kommt goda händer, som passade dem väl n det helas ram. Konsert gfves om måndag Muskalska akademen af den sedan några år tllbaka härstädes välkände pansten Alfred Resenauer. A t t det blr fullt hus taga v för gfvet. matné, värd allmänt ntresse, gfves om söndag Muskalska akademns stora sal tll förmån ^A7\ _ r_ ' S C H U M A C Kong'. l o f l e v e r a n t o r VorrlnKsl,. Stockholm, H E n J- * kulturbld, grund for Idun af Algot Sandberg. (Forts.)» d e t nå ågot af barnen, h v a d m a n använder för V att elda under å n g p a n n o r n a m e d d å?»»kol,» svarade Petter, s o m var del öra under hela tden. >Det är rätt. M a n använder kol därtll. Hvar m å n n e m a n får den från?» Intet svar.» A, nog vet någon det.»»från fjärdngsmannen,» svarade Olof skrattande.»jaså, från fjärdngsmannen... j a, det kan nog hända, men...»»jo, m o r h o n tar allt där h o n om nätterna, fastän nte fjärdgsmannen vet om det.» Kerstn blef alldeles förvrrad. M e n a d e g o s s e n, att m o d e r n s t a l? Det var cke omöjlgt, ty så rnga erfarenhet h o n än kunnat förvärfva om barnen och deras hem p å denna enda dag, förstod hon, att begreppen om rätt och orätt cke voro vdare klara. Det var emellertd slut m e d läsnngen för den gången. H o n h a d e nte m o d att göra flere frågor. K a n s k e på dem skulle följa ä n n u flere lknande svar, ägnade att ytterlgare röja, h v a d hon cke hade allt för brådt m e d att lära känna. Kerstn h a d e tänkt sg, att hon skulle sluta hvarje dags arbete med sång. N å g o n lten skolorgel fanns cke, m e n Kerstn h a d e en gtarr, s o m bon g a n s k a skcklgt lärt sg handtera.»ha n brukat s j u n g a något, b a r n?» frågade hon.» N e j, den g a m l a m a m s e l l e n kunde nte,» s v a rade ett af barnen.»nå, då skola v lära o s s det t l l s a m m a n s. K ä n n a n tll ett stycke er läsebok, s o m lyder s å : Du gamla, d u frska du fjällhöga n o r d».?»ja, j a,» ropade barnen korus.»då skall j a g sjunga den för er och spela på det här nstrumentet, s o m kallas för gtarr, och s å få n försöka att sjunga efter, så godt n kunna.» Hon började den vackra sången. Men ntet af barnen öppnade m u n n e n för annat än att gapa af förvånng. N å g o t s å d a n t hade de aldrg hört. Kerstn log, då hon såg deras beteende.»tyckte n det var vackert, barn,» sporde h o n.»ja, j a!» ropade llle Petter s å förljust, att h a n nära nog klappade händerna,»då skall j a g spela och sjunga för er, när n äro snälla och lydga, och lära er m å n g a vackra sånger också. M e n nu får det vara nog för dag. Stå u p p, s å göra v b ö n.» Efter bönen fngo tre af flckorna stanna kvar och s o p a skolsalen. af dem var Olofs syster, och brodern opponerade sg s å högljudt, att Kerstn slutlgen m å s t e taga h o n o m örat och leda ut h o n o m. Skrkande sprang han sn väg och lofvade att tala o m det b å d e för far och stora bror. Kerstn ångrade sn häftghet, men då var det för sent. Då Kerstn blef e n s a m, gck h o n tll rätta m e d sg själf, det hon öfvertänkte dagens erfarenheter. För henne, som httlls tagt stt kall på lek, salt sg n det endast för att ej gå s y s s l o l ö s, tedde det sg n u m e d s å d a n a svårgheter, att h o n kände sg helt ängslg. Hur skulle h o n kunna göra något af dessa barn, s o m de flesta fall fått v ä x a upp utan tllhåll dålga h e m? Vsserlgen fanns ett o c h annat från en bondgård, från h a n d e l s m a n nen eller någon annan, s o m tllhörde s o c k n e n s» ö f v e r k l a s s», m e n skllnaden mellan dem och de andra tycktes egentlgen nskränka sg tll kläderna. Dock, hon vlle v a r a lugn och fast, kärleksfull och söka förstå de s m å. Hon m n d e s väl kyrkoherdens råd att cke s ö k a upprycka ogräset helt hårdhändt på en gång. S å tänkte hon på den stackars llle Petter. H a n tycktes vara ett naturlgen godt och bldbart barn. K u n d e hon E s v e n s k tecknad på verklghetens R akes & B s c u t s fås hos de flesta Specerlandlare.

8 48 bara v n n a en e n d a, så h a d e hennes verk cke vart förgäfves. Men h o n vlle nte grubbla allt för m y c k e t. Ofta är det j u så, att då m a n har för sg en svår o c h vdtomfattande uppgft, m a n vd dess första betraktande l k a s o m förtvflar och t ä n k e r :»detta går j a g aldrg land m e d!» M e n m a n får göra s o m gubben f a b e l n : m a n får dela upp den skog, s o m skall nedhuggas, smärre parter, och en gång skall den hel och hållen lgga fälld för y x a n. - (B CO CD -t = CO CO CO ro ro Kerstn kände sg lugnare denna afton. E n s a m heten syntes henne cke fullt s å förskräcklg. A c k, när m a n MÅSTE, kan m a n v ä n j a sg vd allt, tänkte h o n m e d fattnng. eftermddag, några dagar senare, j u s t s o m h o n slutat skolan, fck Kerstn besök. Det var en lten torr och m a g e r kvnna m e d llparga ö g o n och en lka skarp s o m rörlg tunga, E ä r k t e Kerstn snart.» G o d dag, fröken S a n g v n,» h ä l s a d e hon m e d gäll s t ä m m a,»ändtlgen har j a g då fått td att k o m m a och hälsa på vår n y a lärarnna, och j a g h o p p a s, att v skola bl bättre v ä n n e r än j a g och er företrädarnna. Ja, det var sannt, n vet väl Inte ens, h v e m jag är. Fru Lager, hustru tll skoll ä r a r n, L o v s a är mtt n a m n, o c h det får n kalla mg vd genast, så säger j a g Kerstn för så är j u n a m n e t? M a n blr allld lättare bekant på det vset.» Hon hade gått före slog sg ner soffan. Kerstn n r u m m e t och» S e så, llla Kerstn, nu stannar j a g h o s h e n n e eftermddag. H o n har det v ä l e n s a m t, kan j a g tro? Å h, j a g känner tll det. Hur förfärlgt är det nte för en m ä n n s k a s o m fått bldnng, o c h uppfostran, att stta så här en afkrok af världen. Ack, nog m n n s j a g den tden, då j a g o c k s å fck u m g å s m e d bättre folk! Det var lycklga dagar, då j a g var guvernant hos stadsrådets på Drottn n g h o l m ; vet llla Kerstn, att j a g h a d e magkatarr den tden j a gunås, det är nte bättre än, fast man nu nte kan få sköta sg men då, ser Kerstn, när statsrådet fck veta det, så befallde h a n sn fru, som var en obehaglg m ä n n s k a föröfrgt, att låta laga särskld m a t åt mg råbff o c h kokta morötter hvar evga dag. Ack, det var en härlg td. Men h v a d h ä r luktar kaffe g o d t! Det h a r då Kerstn nte köpt h o s h a n d e l s m a n L a r s s o n, det känner j a g. K ö p aldrg kaffe där, det råder j a g! H a n blandar ärter det.» Hon h a d e tagt fram en påbörjad s t r u m p a och stckade energskt under det h o n talade. Kerstn kände sg obehaglgt berörd o c h var glad att en s t u n d få k o m m a ut köket och laga ordnng kaffet. D å det var framsatt, fck fru Lager åter s p r å k l å d a n öppen.»jag hade så ltet tllfälle att tala vd henne.»» H o n försökte ställa sg n, kan j a g t r o? Jo, j a g a n a d e det. M e n j a g a n s e r det vara mn plkt att v a r n a llla K e r s t n... j a tack, en lten tår tll, det var så utmärkt godt. Jag känner henne, jag. V bo förstås skolhuset b å d a två, h a gem e n s a m farslu. H u, j a g kan nte tåla henne, h o n är för obstnat. K a n Kerstn tänka sg, att när hon städar stt rum och G u d vet, hur hon bär sg åt, m e n det är alltd så m y c k e t s o p o r s o m en drängstuga ö p p n a r hon alltd dörren, så att v ska h a n all s m ö r j a n tll o s s. O c h n ä r j a g då helt vänlgt bad henne låta bl, s å s å s a n n t j a g stter här slog hon nte ett helt spann skurvatten öfver mg. Kerstn kan själf tänka sg, hur j a g, en bldad männska, skulle k ä n n a sg. M e n så är det, när m a n ger sg lag m e d slkt folk. N a turlgtvs gck j a g genast tll psstor M a g n och talade o m saken s o m den var, m e n h a n, den otäcka karlen, sa' att han nte vlle lägga sg fröken... h m... Vallns skurvatten. Ja, det är då också en präst förskräcklgt vktg, när det nte behöfs, m e n a n n a r s... j a, j a g vll nte förtala n å g o n ; llla Kerstn får nog själf snart se, hur det är fatt. Men h a n är ryslgt svag för fröken Valln. H o n skall se bra ut, g u b e v a r s, fast j a g tycker, h o n är otäck; s å såg ej skönheter ut m n a unga dagar, när j a g var guvernant h o s statsrådet; j a nte för det p a s s a r en g a m m a l m ä n nska s o m j a g att skryta m e d h v a d s o m fart, m e n hade jag vart a n l a g d för flärd, k u n d e jag h a fått mg en husarlöjtnant o c h vart generalska nu. A c k, j a g kan ä n d å nte hjälpa, att j a g får tårarne ö g o n e n, hvar gång j a g ser h a n s n a m n tdnngen. Men nu skall llla Kerstn tala o m för Fg. A. J mottagas med tacksamhet. Logogryf. Mtt värde aldrg någon fann, på guldvkt jag ej vägas kan, och syskon har jag utan tal; v vsa oss mången form, och städer ta' v n med storm och söka upp båd' berg och dal. På to fötter k o m m e r j a g, och fast jag är så klen och svag, man mycket lätt af mg kan få väl tjugo småord eller så. H v a d kallas Floras parasoll? H v a d ofta orsak är tll groll emellan fru och tjänare. H v a d ej man stt beröm kan ge. Ett rum, som alltd dragnng har för ungdomen vnterns da'r. H v a d vägen är tll vännen kär, och hvad som lllan snart sg lär. Ett nyttgt, fastän bräcklgt tng, och bvad där kan bjudas krng. Ett träd, som gärna spegel har källan, hmmelsblå och klar. Så det, som fjärlns vnge är, och en produkt, som landet bär. Ett djur ut sn ungdoms vår. E n fsk, som man ej sällan får. H v a d Palle gjorde morsk och glad, då han med fröken drog åstad, och hvad han gärna vlle dt, som hon begaf sg på vst. Ett redskap som tll köket hör, och ett, som smeden nytta gör. Ett nyttgt husdjur och så en symbol. E n sak, som just ej hårda stötar tål. Ett namn, som mången flcka bär nu gssar n väl, hvem j a g är. L s. 4 7 o 8 Dagarne gngo sn j ä m n a gång, fördelade mellan ett ansträngande och o t a c k s a m t arbete och enslgheten den llla k a m m a r e n nne den djupa skogen. Brefväxlngen m e d m o d e r n sköttes fltgt, men p å alla hennes förslag att k o m m a tll Gräst o r p hade Kerstn ännu u n d v k a n d e svar. Hon vlle e j, att hennes mor skulle veta, huru hon verklgen hade det. 4fe Sen tll, att Idun (Korts ) med Modetdnng fnnes hos alla edra bekanta! I n n e h å l l s f ö r t e c k n n g. Catherne G l a d s t o n e ; af Axel Josephsson. (Med porträtt.) Frtänker; poem af Sgrd Elmblad. landvnnng som ngen tar besttnng; af II. H. Lfvets prosa; skss af Ernst Lundgust. - K v n n o r n a s världsutställnng; brefkorttll Idun fr#n Sgne Ånkarfelt. V å r prstähng «Det bästa ft våra barn»; af Hanna Kamke. B y g g m ä s t a r Solness; skadespel tre akter af Henrk Ibsen E t t försök tll tolknng af Anna Wahtenberg. (Stut fr. föreg. n:r.) U r notsboken. Teater och musk. E n lärarnnas roman; en svensk kulturbld, tecknad pä verklghetens gsund for Idun af Algot Sandberg. (Forts.) Tdsfördrf. mtt tredje cke g ö r ; med ångerns gftstygn sn barm har mången plkta fått därför. E j någon fnns, som lyckan når, om blott mtt hela råda får. Gamla Dechffrerngsuppgft. «? Mcorgp hbt vknnxctqp Tre steg tllbaka och du ser hvad som för mången hårdt sg ter. farmor. Lödnngar I h Kerstn kände en rktg lättnad, när hon gck. och beslöt att så ltet s o m möjlgt u m g å s med skollärarefamljen. Hon skulle bestämdt nte trfv a s där. mtt andra verklgt var, och där lgger dock den frd, som ljuft försötmar lfvets da'r. E j någon fnns, som stundens harm Fg. B. Men K e r s t n kände ngen benägenhet att vara meddelsam Fru Lager fck anställa en rktg p u m p n n g, s o m räckte så l ä n g e det fanns en tår k v a r kaffepannan, o c h fck ä n d å p å långt när nte veta, h v a d hon vlle. Det var nte utan, att h o n kände sg ltet stött, men hon beslöt att nte låtsa o m någontng. Det skulle nog lyckas bättre nästa gång.»nå, Kerstn har träffat fröken Valln, har j a g hört. Fröken kantänka! vanlg bondpga. A l l a äro j u fröknar nu, g u n å s! A n n a t var det den tden j a g var h o s statsrådet. Då fck m a n n ö j a sg m e d att heta m a m s e l l, äfven o m m a n fått en aldrg så fn uppfostran. Hur tyckte Kerstn om h e n n e?» Dubbelartmogryf. Bdrag m g ltet o m sg själf. J a g h y s e r verklgen ett s å d a n t hjärtlgt deltagande f ö r m n llla vän, s o m ser så r a r ut, alldeles för rar för att vara detta ulfva näste, o c h j a g vll så gärna vara Kerstn tll all möjlg hjälp. Håll sg bara tll mg, så skall nog allt gå bra.» Ifyllnlngsgåta. D e 4 t o m m a rutorna nedanstående kvadrat skola fyllas hvar och en med en bokstaf sålunda, att de våg räta raderna utgöra bekanta ord. Orden, men annan ordnngsföljd, beteckna : en stad Sverge, en fsk, en stenart, ett fruntmmersnamn, en opera, en blomma. D e med feta typer tryckta vertkala raderna fg. B gfva slutlgen namnet på det af den ofvannämnda herskaren regerade landet samt dettas hufvudstad. X x. Charad. E j någon fnns, som ju ej skall mtt första bl en d a g ; obldklg sträng, obldklg kall sten skref Nornan denna lag. Ej någon fnns, som hvarje td Charaderna: ) Moln. ) Döfstum. Domno-nosakuppgften: M T Ersätter man sffrorna ofvanstående fgurer med bokstäfver, så blda fg. A:s horsontala rader namnet på en herskare, under det att de horsontala raderna fg. B. gfva följande o r d : ) skljetecken; ) flcknamn; ) furstettel; 4 ) snne; ) bflod tll D o n a u ; ) land Afrka; 7 ) land Europa. Kedjegåtan: Lama. mara, rasta, stare, repa, pasta, staka, kal, Lsa, Sara, rata, tala. R E B K M L P 0 R A N Bamgåtan: Nelson, Otello, Nelson, Förvandlngsgåta. ) D g och rena: ett trädslag. ) Sten och h e m : en flod. ) D u n och dem: ett namn. 4 ) Blan och oss: en stad. ) F e l, bry och elak: ett vattenfall. ) F l ö g och knpa < en stad. 7 ) Brud och logen: ett hertgdöme. 8 ) Sg, hon och rönn: ett djur. Begynnelsebokstäfverna net på en teaterpjes. blda nam- Mra, elege, Lonel, Sestos, Bokstafsfyrkanten: Gräs, råda, ädel, salt. Förvandlngsgåtan: Pallas Athene. Ordgåtorna: Stol stop; vol, fol; luktluft ; graf gran; kupa kåpa ; kors fors; kåta kota ; vax sax. Bokstafsgåtorna: eld, del, led. I. kolt, klot, tolk. I I.