Att arbeta med kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom - ur arbetsterapeutens perspektiv

Transkript

1 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15 Hp Vårterminen 2016 Att arbeta med kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom - ur arbetsterapeutens perspektiv Working with creative activities as an intervention for persons with mental illness - from the occupational therapists perspective Författare: Linda Persson Erika Andersson Handledare: Karin Johansson

2 1 Sammanfattning Bakgrund: Psykisk sjukdom är ett växande problem i dagens samhälle och behovet av möjliga åtgärder är stort. Kreativa aktiviteter används idag som intervention av arbetsterapeuter i Sverige inom psykiatrin, men användandet har minskat med tiden. Det finns ingen forskning som undersöker professionens erfarenheter av detta, trots att verksamma arbetsterapeuter inom området kan besitta en intressant och unik kunskap. Syfte: Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom. Metod: Studien bestod av kvalitativ design med halvstrukturerade intervjuer. I studien ingick sju stycken arbetsterapeuter som arbetade med kreativa aktiviteter som intervention inom olika verksamhetsområden. Materialet som framkom analyserades genom kvalitativ metodanalys, och när materialet kodades växte mönster fram och bildade teman. Resultat: Analysen visade att arbetsterapeuterna använde sig av ett tillåtande och undersökande förhållningsätt i arbetet med kreativa aktiviteter, med patientens vilja som utgångspunkt. Det framkom att kreativa aktiviteter kunde öka självförtroende hos patienter med psykisk sjukdom samt ge upphov till upplevelsen av flow, vilket gav möjlighet till återhämtning. Analysen visade även att den kreativa aktiviteten bidrog till att skapa en god relation mellan arbetsterapeut och patient. Däremot upplevde arbetsterapeuterna en bristande förståelse inom sjukvården för användandet av kreativa aktiviteter som intervention. Slutsats: Arbetsterapeuten var ett redskap som motiverade och inspirerade till kreativa aktiviteter. Kreativa aktiviteter kunde fungera som ett verktyg för att främja delaktighet och relationer för personer med psykisk sjukdom. Det krävs vidare forskning inom området för att fastställa evidensen. Sökord: creative activity, mental illness, occupational therapy intervention

3 2 Abstract Background: Mental illness is a growing problem in today s society and the need for possible actions is high. Creative activities are being used as an intervention by occupational therapists in the Swedish psychiatry today, but the use has declined over time. There s no research that explores the professions experience in this, even though the active occupational therapists in the field may have an interesting and unique knowledge. Aim: To investigate occupational therapists experiences working with creative activities as an intervention for persons with mental illness. Method: The study consisted of qualitative design with semi structured interviews. The study included seven occupational therapists who worked with creative activities as an intervention within various fields. The collected data were analyzed by qualitative analysis method, and when the material was coded patterns emerged and formed the themes. Results: The analysis showed that the occupational therapist s used a tolerant and exploratory approach when working with creative activities, using the patients interest as a starting point. It appeared that creative activities could increase self-confidence for patients with mental illness and generate the experience of flow, resulting in the possibility of recovery. The analysis also showed that the creative activity contributed to create a good relationship between the occupational therapist and patient. However occupational therapists experienced a lack of understanding in health care for the use of creative activities as an intervention. Conclusion: The occupational therapist was a provider that motivated and inspired to creative activities. Creative activities could serve as a tool to promote participation and relationships for people with mental illness. It requires further research in the field to determine the evidence. Keywords: creativity activity, mental illness, occupational therapy intervention

4 3 Innehållsförteckning 1. Bakgrund Psykisk sjukdom Arbetsterapins historia Arbetsterapi Kreativitet Kreativa aktiviteter Flow Användande av kreativa aktiviteter idag Effekter av kreativa aktiviteter Sammanfattning Syfte Frågeställningar: Metod Design Deltagare Datainsamling Databearbetning Etiska aspekter Resultat Arbetsterapeuten som ledare av kreativa aktiviteter Patientens intresse och vilja styr Arbetsterapeuten ett redskap som motiverar Den kreativa aktiviteten och självförtroende Fokus på patientens resurser Att göra på riktigt Att inte misslyckas Kreativ aktivitet ett görande som behandlar Kreativa aktiviteter skapar relationer Kreativa aktiviteter i en medicinsk värld Diskussion Resultatdiskussion Metoddiskussion Förslag på vidare forskning Slutsatser Tack Referenser Bilagor Bilaga Bilaga 2a Bilaga 2b.34

5 4 1. Bakgrund 1.1 Psykisk sjukdom Psykisk sjukdom är ett växande problem i dagens samhälle. Det har blivit den främsta orsaken till långtidssjukskrivning i Sverige och andra ekonomiskt utvecklade länder (Organisation of Economic Co-operation and Development [OECD], 2012). Bland kvinnor och män yngre än 50 år har psykisk sjukdom visat sig vara den vanligaste orsaken till sjukdomsfall i Sverige (Försäkringskassan, 2014). Det finns många olika psykiska sjukdomar, depression, schizofreni och bipolär är några exempel (World Health Organization [WHO], 2016). Enligt WHO (2016) karaktäriseras psykisk sjukdom generellt av en kombination av avvikande tankar, perception, känslor, beteenden och relationer med andra. Psykisk sjukdom har en signifikant påverkan på hälsan och kan ge en rad olika symtom som t.ex. stress, ångest, trötthet, psykos, kroppsliga symtomen, nedstämdhet, oro etc. (WHO, 2016). 1.2 Arbetsterapins historia Sedan den arbetsterapeutiska professionens begynnelse har aktiviteter används i terapeutiskt syfte (Gordon, 2009). Det var i samband med att moral-treatment rörelsen växte fram under början av 1900-talet som den psykiatriska vården tog en vändning och anammade ett nytt förhållningssätt mot psykiskt sjuka människor. Istället för kedjor och fysiska straff introducerades ljus, frisk luft, förståelse och aktivitet (Paterson, 2002). Meningsfull sysselsättning ansågs vara hälsofrämjande och man började använda sig av olika hantverk och skapande-aktiviteter som t.ex. skrädderi, sömnad, konst och trädgårdsarbete som en del av behandlingen inom den psykiatriska vården. (Gordon, 2009; Paterson, 2002). Adolf Meyer ( ) skrev The Philosophy of Occupation Therapy år 1922 där han yttrade grundläggande filosofiska tankar om arbetsterapi. Han argumenterade för att aktivitet har en helande kraft och beskrev görandet som ett mänskligt behov som hjälper oss att växa och förstå vår existens. 1.3 Arbetsterapi Arbetsterapi vilar på idén om att aktivitet har en betydande roll i förhållande till hälsa, samt att människan har ett grundläggande behov av att vara aktiv (Creek, 2002b). Utifrån ett arbetsterapeutiskt synsätt har människan förmåga att påverka sin hälsa genom det hen gör (Creek, 2002b). Den terapeutiska förvandlingen som kommer av att göra saker beror på upplevelsen av att utföra aktiviteten. Viljekraften är en avgörande faktor för hur behandlingen upplevs och om klienten blir hjälpt av den arbetsterapeutiska interventionen (Kielhofner, 2012b). Delaktighet i aktiviteter bidrar till att göra livet meningsfullt genom att det skapar

6 5 identitet och påverkar våra roller, värderingar, vanor och rutiner som i sin tur är viktiga delar i förhållande till välbefinnande (Blair & Hume, 2002; Kielhofner, 2012a). Genom aktivitet kan människan uttrycka sig, utveckla kunskaper, uppleva njutning och delaktighet, och därmed uppnå det hen finner meningsfullt (Hocking, 2009). Arbetsterapi fokuserar på att göra individen medveten om sin egen kapacitet genom att utveckla hens förmågor och förutsättningar till aktivitet, för att på så vis skapa en känsla av personlig kontroll och delaktighet (Creek, 2002b). Ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv uppstår välmående i aktiviteter som skapar en känsla av vitalitet, mening och tillfredställelse (Hocking, 2009). Människan vill vara kompetent och göra sådant som hen värdesätter. Värderingar som är oförenliga med den egna förmågan kan vara ett hot mot självkänslan (Kielhofner, 2012b). Det är ofta genom svårigheter att utföra aktiviteter som individen blir medveten om sin sjukdom eller nedsättning (Hocking, 2009). En funktionsnedsättning kan utmana individens värderingar och hindra hen från att delta i tidigare uppskattade aktiviteter. Vissa psykiska sjukdomar kan även innebära att lusten till aktivitet går förlorad (Kielhofner, 2012b). En arbetsterapeutisk anpassning till en funktionsnedsättning handlar om att hitta nya sätt att se på livet. En utmaning kan vara att hitta nya intressen eller kanalisera gamla intressen. Utifrån arbetsterapi är processen att hitta glädje och tillfredställelse i att göra saker centralt för anpassning till ett aktivt och meningsfullt liv (Kielhofner, 2012b). Enligt den Etiska koden för arbetsterapeuter upprättad av Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (2012) är målet med arbetsterapi att stödja personens förmåga till aktivitet och delaktighet på ett sätt som främjar möjligheterna att leva ett så gott liv som möjligt. Detta ska ske med utgångspunkt från personens syn på sin situation och sina behov, samt med hänsyn till möjligheter och hinder i omgivningen (s.5). 1.4 Kreativitet Ordet kreativitet kommer från det latinska cre o som betyder att skapa (Nationalencyklopedin, 2016). Kreativitet innebär en förmåga till att skapa något nytt, det kan vara en tanke, en teori eller ett föremål (Creek, 2008). Schmid (2005a) beskriver att kreativitet handlar om att tänka och agera på nya sätt, hitta lösningar och ge möjlighet till uttryck i olika former. Hon definierar kreativitet med att både processen och dess utfall ska vara meningsfullt för individen och generera positiva känslor. Kreativt tänkande och beteende finns hos oss alla, dock i varierande grad. Man kan säga att alla människor är kreativa eller har potential att vara kreativa. Det är en förmåga som också kan utvecklas (Schmid, 2005b; Creek, 2002a). Kreativitet kan finnas i allt det vi gör, t.ex. i många av våra vardagliga

7 6 aktiviteter som matlagning eller hur vi väljer att klä oss (Creek, 2008; Thompson & Blair, 1998; Schmid 2005a). Schmid (2004) har gjort en kvalitativ studie som studerade fenomenet kreativitet utifrån tre arbetsterapeuters perspektiv. Deltagarna identifierade att innebörden av kreativitet involverade faktorer som anpassning, nytänkande, förändring, insikt, flow och risktagande. Kreativitet beskrevs ha ett eget liv, med det menades att kreativitet föder mer kreativitet. För att den ska flöda behövs dessutom en stödjande miljö. Schmid (2004) uppmanade dock till vidare forskning inom området för att göra kunskapen användbar och applicerbar i praktiken. 1.5 Kreativa aktiviteter Det finns vissa aktiviteter som talar mer specifikt till vår kreativa potential och förmåga till uttryck, som involverar både fantasi och uppfinningsrikedom (Thompson & Blair, 1998). Exempel på sådana kreativa aktiviteter kan vara konst, handarbete, sport, trädgårdsarbete eller matlagning (Pierce, 2003; Thompson & Blair, 1998). Pierce (2003) skriver att kreativa aktiviteter ofta innefattar både produktivitet och nöje genom att utförandet inkluderar en meningsfull produkt samt en nöjesfylld process. De kan också upplevas som återhämtande. Kreativa aktiviteter involverar fantasi och har en ny, givande produkt. Denna kan vara konkret som t.ex. en målning, eller vara abstrakt i form av en ursprunglig idé eller träning av tanke (Creek, 2002a). Karaktäristiskt för kreativa aktiviteter är att de utförs för att ge en personlig tillfredställelse snarare än för ren överlevnad eller betalning (Pierce, 2003). Begreppet involverar vilja och intresse, samt en meningsfullhet för individen. Kreativa aktiviteter ger möjlighet till uttryck och påverkar människans välbefinnande och livskvalitet (Pierce, 2003). 1.6 Flow Flow är ett tillstånd som uppstår vid fullständig närvaro i aktivitet. Det karaktäriseras av en sinnesstämning i total koncentration där människan tappar uppfattning om tid, uppnår en sällsam eufori och ordning i medvetandet (Csikszentmihalyi, 2006). Aktiviteter som skapar flow kräver att utövaren lär sig något, att de förser hen med feedback och gör det möjligt att utöva kontroll. Csikszentmihalyi (2006) nämner dans, bergsbestigning, musik och schackspel som exempel på aktiviteter som främjar flow eftersom deras främsta funktion är att förse oss med njutbara upplevelser. Genom att göra aktiviteten skild från den kvävande verkligheten uppmuntras engagemang och därmed förutsättningar till flowupplevelsen. 1.7 Användande av kreativa aktiviteter idag Inom arbetsterapi har användandet av kreativa aktiviteter minskat genom tiden, både i praktiken och i utbildningen (Schmid, 2004; Perrin, 2001; Holder, 2001; Thompson & Blair,

8 7 1998). De finns arbetsterapeuter som menar att användandet av kreativa aktiviteter är stigmatiserat och förknippat med skam (Perrin 2001; Holder 2001; Thompson & Blair, 1998). Enligt Perrin (2001) är detta ett stort problem. Hon menar att användandet av kreativa aktiviteter som intervention utifrån kan uppfattas som oprofessionellt eller ovetenskapligt på grund av dess simpla karaktär, vilket kan få arbetsterapeuten att känna sig osäker och omodern. Det finns dessutom en retrospektiv kritik mot det tidiga användandet av kreativa aktiviteter som menar att detta inte syftade till annat än att hålla patienter sysselsatta, eller utnyttja gratis arbetskraft (Holder, 2001; Thompson & Blair, 1998). Holder (2001) diskuterar huruvida detta också kan vara en anledning till att arbetsterapeuter idag är skeptiska till att använda kreativa aktiviteter som intervention. Müllersdorf och Ivarsson (2012) har gjort en studie där de undersökt användandet av kreativa aktiviteter bland yrkesverksamma arbetsterapeuter. Totalt skickades 2975 enkäter ut till arbetsterapeuter i Sverige varav 1867 valde att svara. Av dessa angav 48 % att de använder kreativa aktiviteter i sitt arbete en gång i veckan eller mer. Resultatet visade tydligt att kreativa aktiviteter är främst förekommande som intervention inom psykiatrin i Sverige. De vanligaste kreativa aktiviteterna som används är hantverk (t.ex. textil, keramik, läder), konst och trädgårdsarbete (Müllersdorf & Ivarsson, 2012). Thompson och Blair reflekterade redan 1998 över att det blir allt vanligare att kreativa aktiviteter utförs av vårdpersonal eller arbetsterapiassistenter. Det förekommer dessutom att verksamheter köper in kreativa aktiviteter som t.ex. konst, musik, drama från utomstående aktörer. Enligt Thompson och Blair (1998) leder detta till att kreativa aktiviteter erbjuds utan någon särskild struktur eller terapeutisk tanke och det finns ofta inget syfte med varför en viss aktivitet väljs över en annan. På så vis utnyttjas sällan den terapeutiska potential som finns i användandet av kreativa aktiviteter. 1.8 Effekter av kreativa aktiviteter Det finns en del forskning som undersöker hur kreativa aktiviteter påverkar personer med psykisk sjukdom. Leckey (2011) har gjort en systematisk litteraturöversikt där 11 brittiska studier granskats som alla påvisar ett samband mellan användande av kreativa aktiviteter som intervention och ökat psykiskt välmående. Leckey (2011) menar att det finns indikationer om att kreativa aktiviteter kan gynna det sociala nätverket och förbättra det fysiska och psykiska välmåendet, men att evidensen inte är tillräckligt stark för att kunna fastställa detta. En avgörande faktor är att begreppen kreativa aktiviteter och psykisk hälsa inte är tydligt definierade i den granskade forskningen, vilket gör det svårt att mäta eventuella utfall. Leckey

9 8 (2011) lyfter att många forskare inom området dessutom utvärderar sina egna projekt. Hen belyser behovet av randomiserade kontrollerade studier och uppmanar till vidare forskning med fokus på att definiera begreppet kreativa aktiviteter, hur de kliniskt används samt vilka effekter de ger. Thompson och Blair påpekade redan 1998 bristen på kvantitativ forskning inom området som ett problem i förhållande till det allmänna erkännandet av att använda kreativa aktiviteter som intervention. De menade samtidigt att utforskandet av kreativa aktiviteter i många fall handlar om att mäta den subjektiva upplevelsen av utförandet, vilket kvalitativ forskning är bättre lämpad för. Kreativa aktiviteter kan främja faktorer som är väsentliga för återhämtande från psykisk sjukdom. De kan t.ex. inbringa hopp, skapa en känsla av mening, utveckla nya kunskaper och bidra till individens identitet (Spandler, Secker, Kent, Hacking & Shenton, 2007; Griffiths, 2008). Spandler et al. (2007) argumenterar vidare för att dessa utfall är viktiga och ser potential i användandet av konst och hantverk, även då dessa parametrar kan vara svåra att standardisera och mäta. Griffiths (2008) forskning indikerar att kreativa aktiviteter ger effekter som ökat självförtroende, känsla av åstadkommande, utveckling av nya kunskaper samt viss kontroll över negativa tankar och stresskänslor för personer som lider av psykisk sjukdom. Vidare drar hon slutsatsen att användandet av kreativa aktiviteter som ett terapeutiskt redskap ger goda möjligheter till att främja individens självbestämmande och egen förmåga till att fatta beslut. Insamlad data är hämtad från en relativt homogen grupp. Personer vars upplevelse av kreativa aktiviteter varit mindre positiv deltog inte i studien. Det är därför relevant med ytterligare forskning inom området för att vidare undersöka positiva och negativa aspekter av kreativa aktiviteter. I sin forskning rapporterade Griffiths (2008) även att kreativa aktiviteter ger upphov till upplevelsen av flow. 1.9 Sammanfattning Det är tydligt att det finns ett behov av att vidare undersöka hur kreativa aktiviteter används samt vilken inverkan de har för personer med psykisk sjukdom. Det finns en historisk och teoretisk länk mellan kreativa aktiviteter och arbetsterapi. Inom sjukvården är arbetsterapeuter generellt sett betraktade som kreativa (Schmid, 2004). Dock har användandet av kreativa aktiviteter som intervention minskat inom arbetsterapi sedan yrket grundades (Schmid, 2004; Thompson & Blair, 1998; Perrin, 2001; Holder, 2001). Den kunskap som finns hos verksamma arbetsterapeuter inom området är därmed unik, värdefull och viktig att undersöka. Forskning har visat att kreativa aktiviteter används av arbetsterapeuter som intervention i Sverige för personer med psykisk sjukdom (Müllersdorf & Ivarsson, 2012), men det finns inga studier som närmare undersöker professionens erfarenheter.

10 9 Försäkringskassan (2014) skriver att behovet av kunskap samt möjliga åtgärder för att motverka psykisk sjukdom och sjukfrånvaro från arbetet i samband med psykisk sjukdom är stort. Det är därför av hög relevans att undersöka hur man kan använda kreativa aktiviteter som intervention och om detta kan vara ett sätt att rehabilitera och behandla psykisk sjukdom, utifrån arbetsterapeutens perspektiv. 2. Syfte Studiens syfte var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom. 2.1 Frågeställningar: Vad är arbetsterapeutens syfte med att använda kreativ aktivitet som intervention? Vilka hinder och möjligheter finns med kreativa aktiviteter som intervention? Hur upplever arbetsterapeuten att kreativa aktiviteter påverkar personer med psykisk sjukdom? 3. Metod 3.1 Design En kvalitativ intervju valdes som forskningsmetod. Med denna metod ville författarna undersöka arbetsterapeuters erfarenheters innebörd, samt klargöra dess karaktär och egenskaper (Widerberg, 2002). Metoden valdes för att få en ökad förståelse och insyn i hur arbetsterapeuter arbetar med kreativa aktiviteter för personer med psykisk sjukdom (Malterud, 2009). 3.2 Deltagare Deltagarna valdes ut strategiskt för att få ett informationsrikt urval utifrån studiens syfte och så korrekt och adekvat data som möjligt (Malterud, 2009). För att hitta arbetsterapeuter med erfarenhet av att använda kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom, gjordes det sökningar på google ( där sökord som kreativa aktiviteter, arbetsterapi, rehabilitering, psykiatri och psykisk sjukdom användes. Det lades även ut en förfrågan om deltagande på forumet arbetsterapeuter på facebook ( Det kom dessutom in tips från kurskamrater som tidigare gjort praktik inom psykiatrin och där kommit i kontakt med arbetsterapeuter som arbetade med kreativa aktiviteter. En av författarna kom via sin praktik i kontakt med en arbetsterapeut som arbetade

11 10 inom detta område och fick på så vis kontakt med andra lämpliga kandidater till studien. Under studiens gång bidrog några deltagare till att fler relevanta arbetsterapeuter kunde kontaktas. På så sätt var snöbollsmetoden också ett bra tillvägagångssätt för att komma i kontakt med möjliga deltagare och spara tid i rekryteringsprocessen (Widerberg, 2002). Strategisk så kontaktades legitimerade arbetsterapeuter i Stockholm eller angränsande län som kunde tänkas arbeta med olika typer av kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom (Malterud, 2009; Alexandersson, 1994). För att få en så god variationsbredd som möjligt söktes deltagare ut inom olika verksamheter som psykiatrisk slutenvård, öppenvård, daglig verksamhet och stödboende (Alexandersson, 1994). Deltagarna arbetade med patienter med olika diagnoser som t.ex. schizofreni, bipolär sjukdom, utmattningssyndrom och depression. Antal arbetade år som arbetsterapeut varierade från 3 till 35 bland deltagarna och det fanns därmed en bredd av olika erfarenheter och kompetenser. Sammanlagt skickades det ut nitton förfrågningar med ett bifogat informationsbrev (se bilaga 1) via mejl. I brevet lämnades information om studiens syfte, frivilligt deltagande och att intervjun kommer att spelas in med rätten till konfidentialitet (Kvale & Brinkmann, 2014). Av de tillfrågade tackade sju stycken ja till att delta i studien, sex avböjde för att de inte använde kreativa aktiviteter som intervention i sitt arbete och sex stycken svarade inte på förfrågan. Därefter bokades det via mejl in tid och plats för intervjuerna. Inklusionskriterierna för att delta i studien var att deltagarna skulle vara yrkesverksamma arbetsterapeuter som arbetade med kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom. 3.3 Datainsamling Författarna valde att använda kvalitativa forskningsintervjuer vid datainsamlingen för att kunna studera deltagarnas självuppfattning, beskrivning av upplevelser samt för att tydliggöra deltagarnas eget synsätt och perspektiv (Kvale & Brinkmann, 2014). Författarna använde sig av en halvstrukturerad intervjuguide (se bilaga 2) för att få en balans mellan styrning och flexibilitet under intervjun med deltagarna (Malterud, 2009). Intervjuguiden utformades utifrån studiens syfte och frågeställning (Kvale & Brinkmann, 2014). Författarna utgick ifrån öppna, breda frågor, men lämnade utrymme för följdfrågor. Om det dök upp något intressant spår under samtalet så ställdes en spontan fråga för att följa upp. På så sätt såg författarna till att samtalet riktades och gav så mycket information som möjligt, för att vidare kunna besvara studiens syfte (Malterud, 2009). Intervjuguiden granskades av ansvarig handledare och justeringar gjordes innan intervjuera påbörjades. Innan författarna träffade arbetsterapeuterna för intervju utfördes två stycken provintervjuer med arbetsterapeutstudenter som själva hade

12 genomfört halvstrukturerade intervjuer inför sitt examensarbete. Detta för att praktiskt öva upp färdigheter och få en förståelse för att vara en intervjuare (Lantz, 2013). Båda författarna var med under alla sju enskilda intervjuer, men turades om att leda dem. Detta gjordes för att tillsammans kunna tolka svaren under databearbetningen. Intervjuperioden pågick i tre veckor och varje intervju varade mellan minuter. Avsatt tid för intervjun var dock alltid en timme för att författarna och deltagarna skulle ha tid till eftertanke (Lantz, 2013). Intervjuerna inleddes alltid med samtyckesinformation så som studiens syfte, frivilligt deltagande, rätten till konfidentialitet, tidsåtgång och att intervjun 11 spelades in (Kvale & Brinkmann, 2014). Författarna poängterade även att det var deltagarens unika beskrivning som var intressant för studien (Lantz, 2013). På så sätt skapades ett förtroende som bidrog till en god allians mellan deltagarna och författarna (Lantz, 2013). Materialet spelades in med en inspelningspenna respektive mobiltelefon. Författarna valde att träffa deltagarna på deras arbetsplats för att inte ta så mycket tid i anspråk från deras arbete. Alla deltagare hade tillgång till ett avskilt rum så att intervjuerna utfördes i en lugn miljö, vilket var en förutsättning för att intervjuerna skulle bli bra (Lantz, 2013). Varje intervju avslutades med att fråga om deltagaren hade några funderingar eller något att tillägga innan intervjun avslutades. 3.4 Databearbetning Bearbetning av insamlad data gjordes utifrån generell kvalitativ analysmetod, för att skapa en förståelig och konsistent helhet (Lantz, 2013). Efter de inspelade intervjuerna transkriberades materialet ordagrant på dator. Sedan lästes utskrifterna av intervjuerna igenom av båda författarna för att få en djupare förståelse av materialet. Därefter startade datareduceringen, då material som inte var relevant för att besvara frågeställningen reducerades bort (Lantz, 2013). Författarna gjorde datareduceringen var för sig och gick sedan igenom materialet tillsammans för att stämma av och se till att ingen betydande data gick förlorad (Lantz, 2013). När datareduceringen var genomförd fortsatte analysarbetet med att materialet kodades. I denna process arbetade författarna med att göra materialet överskådligt utan att förlora dess komplexitet och nyanser (Lantz, 2013). Ett gemensamt tillvägagångssätt upprättades som grund för hur materialet skulle kodas. Koderna markerades genom att författarna skrev korta beskrivningar i marginalen av intervjumaterialet. Nästa steg var att söka efter mönster. Författarna letade efter likheter och skillnader och koderna sorterades upp i olika kategorier som hörde ihop. En del justeringar mellan koderna gjordes då vissa koder gick in i varandra, detta utan att sammanhanget gick förlorat. Utifrån de mönster som bildats framkom fem

13 stycken teman som beskrev deltagarnas erfarenheter av att använda kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom (Lantz, 2013) Etiska aspekter Författarna har i sitt arbete tagit hänsyn till informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet för att säkerhetsställa ett gott etiskt förhållningssätt (Vetenskapsrådet, 2002). Ett informationsbrev skickades ut med information om studiens syfte, konfidentialitet, vad insamlat material skulle användas till samt att deltagarna själv hade rätt att bestämma över sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002). Författarna upprepade även detta muntligt för deltagarna vid intervjutillfället som en försäkran om att informationen nått fram. Det var viktigt att deltagaren kände till så pass mycket om studien att hen kunde ta ställning till huruvida hen ville bidra med sin kunskap eller inte (Malterud, 2009). En etisk aspekt som författarna övervägde var de konsekvenser som deltagande innebar för de tillfrågade arbetsterapeuterna i form av ökad arbetsbelastning. Att medverkan i studien skulle innebära tid från det ordinarie arbetet vilket kunde påverka deltagarna i sitt arbete. Den etiska principen säger att forskaren i möjligaste mån ska sträva efter att skadan för undersökningspersonen blir så liten som möjligt (Kvale & Brinkmann, 2014). Med detta i beaktning föreslogs att intervjun skulle ske på deltagarnas arbetsplats för att spara på deras tid. Författarna var också flexibla och anpassningsbara angående tid och datum för intervjun för att underlätta för deltagarna. Även om deltagande innebar tid från det ordinarie arbetet var det viktigt att också se till de goda effekterna som kunde komma av studien, vilket kan bidra till att förbättra kunskapen om kreativa aktiviteter som intervention inom arbetsterapi. Enligt Malterud (2009) måste forskaren förstå att datainsamling är en potentiell intervention som kan öppna för en process och aktivera psykisk oro för deltagaren. Författarna tog hänsyn till detta genom att inte vara kritisk i frågorna utan istället sträva efter att skapa ett dynamiskt samtal. Ömsesidig respekt och tillit är en förutsättning för en god kontakt och författarna strävade efter att deltagarna skulle känna sig trygga och inte pressade under intervjusituationen. Redan i planeringsfasen tänkte författarna igenom syftet med studien samt vilka möjliga konsekvenser frågorna kunde få (Malterud, 2009). Författarna tränade dessutom intervjuteknik praktiskt innan intervjuerna och hade kontinuerlig kontakt med handledare för att upprätthålla ett gott etiskt förhållningssätt.

14 13 En annan etisk aspekt som författarna behövde tänka på var att bevara deltagarnas integritet och anonymitet, genom att i arbetet inte skriva sådant som kunde härledas till en specifik verksamhet eller deltagare, eftersom nästan alla deltagare arbetade inom Stockholms län (Malterud, 2009). 5. Resultat Utifrån analysen framträdde följande fem teman varav två delades in i olika underteman: Arbetsterapeuten som ledare av kreativa aktiviteter - Patientens intresse och vilja styr - Arbetsterapeuten- ett redskap som motiverar Den kreativa aktiviteten och självförtroende - Fokus på patientens resurser - Att göra på riktigt - Att inte misslyckas Kreativ aktivitet ett görande som behandlar Kreativa aktiviteter skapar relationer Kreativa aktiviteter i en medicinsk värld I analysen framkom att arbetsterapeuten arbetade med kreativa aktiviteter både i grupp och individuellt, men att interventionen var främst förkommande i grupp. Intervjupersonerna hade olika benämningar på personerna de arbetade med, dock var patient det vanligaste uttrycket vilket också är det som författarna har valt att använda i redovisningen. Intervjuade arbetsterapeuter kommer att benämnas som deltagare. 5.1 Arbetsterapeuten som ledare av kreativa aktiviteter Det framkom i analysen att arbetsterapeuten hade en betydande roll och var en främjande faktor i arbetet med kreativa aktiviteter. Detta togs i uttryck i två olika teman som på olika sätt beskrev hur arbetsterapeuten arbetade och skapade motivation. Patientens intresse och vilja styr Deltagarna berättade genomgående att de utgick ifrån patientens intresse vid val av kreativ aktivitet för att på så vis skapa lust och vilja. Vad som karaktäriserade arbetsterapeutens arbete med kreativa aktiviteter var ett undersökande tillvägagångsätt. Vid intervjuerna framkom att arbetsterapeuten inledningsvis kartlade patientens intressen och tidigare erfarenheter av kreativa aktiviteter genom att ställa relevanta frågor. Analysen visade att det var viktigt att skapa valmöjligheter och låta patienten fatta egna beslut. Om patienten inte

15 14 själv hade några konkreta idéer på vad hen ville göra så gav arbetsterapeuten olika förslag för att inspirera och främja motivationen. I analysen framkom att arbetsterapeuten arbetade hårt för att hitta rätt aktivitet till varje enskild patient för att på så sätt skapa en meningsfull sysselsättning. Om patientens motivation tröt var arbetsterapeuten noga med att ta reda på varför för att om möjligt kunna anpassa den kreativa aktiviteten efter patientens önskemål, eller lösa eventuella problem. Dock var det patienten själv som i slutändan valde att delta i kreativ aktivitet. Deltagarna poängterade att det var viktigt att respektera patienten och inte tvinga till kreativ aktivitet, utan ibland faktiskt acceptera ett nej. En deltagare beskrev det såhär: Det måste finnas ett intresse! Om det finns intresse så finns det motivation. Sen är det ju vissa som går några gånger och känner att det här var inte min grej. Då tänker inte jag tvinga dem att stanna kvar, det blir ju inte bra för den personen eller gruppen. Det händer ju ibland. Då får jag respektera det liksom, jag kan ju inte tvinga någon att stanna kvar. Analysen visade att patientens vilja var styrande i arbetet med den kreativa aktiviteten men att det samtidigt var viktigt att arbetsterapeuten agerade ledare. När den kreativa aktiviteten skedde i grupp berättade deltagarna att det handlade om att se till alla i gruppen och sätta gränser. I intervjuerna framkom att många patienter behövde hjälp med att t.ex. påbörja och avsluta sitt arbete. Arbetsterapeutens uppgift var också att se till att dynamiken i gruppen var i balans för att på så vis beakta varje individs behov och egna intresse, och att se till att ingen patient blev mer styrande över någon annan. Arbetsterapeuten ett redskap som motiverar Det framkom i analysen att arbetsterapeuten var ett redskap som inspirerade och motiverade till kreativ aktivitet. Vad som utmärkte sig som en viktig faktor var arbetsterapeutens engagemang. Deltagarna uttryckte ett eget intresse för kreativa aktiviteter men behövde nödvändigtvis inte vara kunniga inom området, utan kunde söka kunskap och utvecklas tillsammans med patienterna under den kreativa aktiviteten. Dock berättade deltagarna att viss förkunskap om aktiviteten kunde underlätta arbetet. Utifrån analysen framkom att arbetsterapeutens eget intresse överfördes till patienterna. Dessutom hade det en inverkan på utbudet av kreativa aktiviteter. Samtliga deltagare tyckte att det var mycket viktigt att själv delta i den kreativa aktiviteten. Genom att göra detta skapades en jämlik relation mellan arbetsterapeut och patient, en gemenskap som främjade kreativiteten och skapade delaktighet. Analysen visade att arbetsterapeuten deltog för att inspirera och inge trovärdighet. En deltagare förklarade det såhär:

16 15 Men det handlar ju också om att jag inte är särskilt bra på att måla och det måste de ju också få se. Jag kan också sitta och misslyckas... Så det, jag sitter alltid och gör någonting med, tillsammans. Så det blir lite vi-tillsammans-känsla. Jag tycker det är jätteviktigt. De blir så pass tittade på ändå Det framkom i analysen att arbetsterapeutens deltagande och intresse påverkade patienternas engagemang, om arbetsterapeuten var passiv blev patienterna det också. Dessutom bidrog detta till att patienterna fick ta mer egna initiativ under den kreativa aktiviteten. Det var dock viktigt att arbetsterapeuten gav patienterna hjälp och stöd vid behov. Analysen visade att när arbetsterapeuten deltog i den kreativa aktiviteten upplevdes det som att hen delade med sig av sig själv på ett personligare plan. På så vis skapade arbetsterapeuten en trygghet och tillit genom att vara delaktig. Utifrån intervjuerna framkom att arbetsterapeuten blev ett redskap som inspirerade till och främjade kreativ aktivitet. En deltagare gav ett tydligt exempel: Och så var det en gång, vi sjöng karaoke och jag har jättedålig sångröst. Alltså, jag kan verkligen inte sjunga så att det låter bra. Men det var liksom ingen som ville ställa upp och gå in och sjunga där. Så jag drog väl igång det där ändå och då vågade folk komma fram och vara med och vi kunde... De smög sig in längs väggarna nästan och ville inte synas men man ville ändå vara med i det. Och sen efteråt är det faktiskt flera deltagare som har sagt till mig att, att du gjorde det, du bjuder på dig själv och du vill att folk ska må bra och det märks. I intervjuerna framkom att arbetsterapeuten motiverade till kreativa aktiviteter genom att hen stegvis lockade med sig patienten och bjöd in till aktivitet utan att det ställdes några specifika krav. Deltagarna beskrev att arbetet präglades av en tillåtande och uppmuntrande attityd. Analysen visade att arbetsterapeuten var ihärdig i sitt motiveringsarbete och uttryckte tydligt sin uppskattning kring patientens deltagande. På så vis kände sig patienten betydelsefull. Detta skapade en trygghet vilket gjorde det möjligt för patienten att finna lust, motivation och kreativitet. 5.2 Den kreativa aktiviteten och självförtroende Analysen visade genomgående att deltagande i kreativa aktiviteter kunde vara en möjlighet för patienter med psykisk sjukdom att bygga självförtroende. Utifrån deltagarnas erfarenheter skapades tre olika teman som alla speglar hur självförtroende skapades på olika sätt. Fokus på patientens resurser Utifrån deltagarnas erfarenheter framkom att den kreativa aktiviteten syftade till att ge patienten möjlighet att använda sina färdigheter. Analysen visade att fokus inte låg på den psykiska sjukdomen utan istället ville arbetsterapeuten med hjälp av den kreativa aktiviteten väcka patientens tankegångar kring sin egen kapacitet. På så vis blev den kreativa aktiviteten

17 en sysselsättning i vilken patienten gavs möjlighet att komma i kontakt med sig själv och 16 kliva ur rollen som den sjuka, vilket stärkte självkänslan. En deltagare förklarade det såhär: Syftet är att få en meningsfull vardag och att faktiskt använda de färdigheter man har. För väldigt många av våra boende ja, men det är liksom psykisk sjukdom. Det är där deras sjukdom sitter. Det är inte i i händer det är sällan i kropp. Att de då faktiskt får använda det och skapa någonting utefter det man är bra på. Och att det är fokus på någonting helt annat, inte sjukdomen. I intervjuerna framkom även att det i den kreativa aktiviteten ofta kunde vara så att patienten var den som lärde arbetsterapeuten. Deltagarna upplevde att detta gav patienten ytterligare ökat självförtroende och känsla av mening. Att göra på riktigt Analysen visade att det var av stor betydelse att den kreativa aktiviteten upplevdes som värdig och seriös. Här spelade kvaliteten på materialet en avgörande roll. I intervjuerna framkom att det nödvändigtvis inte behövde vara dyra saker, utan det handlade lika mycket om vad man gjorde med materialet. Deltagarna berättade att syftet ibland kunde vara att patienterna skulle känna att det blev någonting användbart eller vackert, något de kunde vara stolta över. På så vis blev aktiviteten meningsfull. Deltagarna lyfte att det dessutom handlade om att visa en respekt gentemot patienten. Att hen skulle få känna sig betydelsefull och tagen på allvar. Genom detta stärkte den kreativa aktiviteten patientens självförtroende och bidrog till en positiv självbild. Deltagarna beskrev att kreativa aktiviteter bidrog till ökat självförtroende på så vis att det i många fall blev något konkret, ett tydligt resultat, av patientens åstadkommande. Detta blev ett bestående bevis på att patienten hade lyckats med en uppgift som främjade känslan av framgång. Följande beskrivning gavs av en deltagare: Just det att de kan skapa någonting som de får med sig, och: det här har faktiskt jag gjort. Som de liksom kan visa upp, att: titta vad jag har gjort! Så de kan känna sig lite stolta liksom: ja, det här blev ju jätte fint faktiskt. För de kanske inte alltid tror på sig själva och är väldigt deprimerade. Att man ja, hjälper till att bygga upp självförtroende, och att de liksom hittar lite lustfyllt. Att inte misslyckas Analysen visade att den kreativa aktiviteten var en möjlighet för patienter med psykisk sjukdom att lyckas, vilket skapade en känsla av åstadkommande, självförtroende och delaktighet. Deltagarna påtalade att fokus inte låg på prestation i arbetet med kreativa aktiviteter utan snarare i nöjet att utföra den, vilket främjade patientens upplevelse av framgång. Deltagarna beskrev hur de skapade en trygghet genom att inte ställa för höga krav utan att istället möta patienten på dennes nivå. Filosofin genomsyrades av att patienten är

18 tillräcklig, och det hen presterade sågs som värdefullt oavsett tidsåtgång eller resultat. 17 Deltagarna berättade att de uppmuntrade, gav beröm samt stöd vid behov. Samarbete visade sig vara en viktig faktor. På det här sättet fick patienten möjlighet att växa i den kreativa aktiviteten och känna delaktighet. En deltagare gav en beskrivning: Man har försökt få alla att känna sig trygga och duktiga i det dem gör. Att liksom det dem gör duger och det är bra. Ja, men om grytlappen blir lite sned så säger jag att det är handarbete. Hur kul skulle det vara om den bara var rak och snygg och ser ut som att den kommer från en maskin liksom? Det är ju jättebra att den är lite sådär, så man ser att den är hemgjord. Det viktiga tycker jag inte att det blir en bra grytlapp, utan det ska vara roligt medan man gör den. Utifrån deltagarnas erfarenheter bidrog det ökade självförtroendet till att många patienter vågade möta större utmaningar med tiden. Analysen visade också att deltagarnas pedagogiska förmågor var en tydlig resurs i arbetet med att främja patientens åstadkommande. Deltagarna beskrev att de närmade sig en aktivitet steg för steg och bröt ner den i mindre delar för att reducera eventuella krav som kunde hindra patienten från att våga vara kreativ. Ett tydligt exempel gav en deltagare som berättade om hur hen arbetade med en kvinna som inte kunde komma sig för att måla trots en egen vilja: Det bara låste sig direkt när hon kom ner. Så när vi hade plockat fram grejerna så bara gick hon därifrån. Då skrev jag ut ritmallar på internet. Det finns ju jätte fina ritmallar. Och då var det som att det lossnade. För då var det inte hennes... hon var ju inte ansvarig, det var ju redan ritat. Och fylla i det kunde hon ju och då gick det bra. Hon målade ganska länge med dem där ritmallarna. Men sen provade hon att måla utan dem, och då fungerade det! Då hade man tagit bort lite av det här Analysen visade att svårighetsgraden på den kreativa aktiviteten också var en viktig faktor som arbetsterapeuten var tvungen att ta hänsyn till i sitt arbete. Att hitta rätt nivå utifrån patientens kunskapsnivå och förutsättningar visade sig vara av betydelse. Deltagarna berättade att en för svår kreativ aktivitet kunde leda till besvikelse hos patienten. Samtidigt var den ett tillfälle för patienten att lära sig något nytt vilket bidrog till personlig utveckling. 5.3 Kreativ aktivitet ett görande som behandlar Utifrån deltagarnas erfarenheter framkom att utförandet av kreativa aktiviteter kunde minska psykiska symtom i stunden för patienter med psykisk sjukdom, samt ge effekter på längre sikt. Analysen visade att kreativa aktiviteter gav upphov till flow som verkade både avledande och lugnande för patienter med psykisk sjukdom. Deltagarna berättade hur kreativa aktiviteter gjorde att patienten blev fokuserad i görandet vilket bidrog till att negativa känslor, tankar och upplevelser lades åt sidan för stunden. Deltagarna upplevde att detta tillstånd gav återhämtning för patienten och minskade oro och ångest. Deltagarna berättade att patienter

19 ofta uttryckte att tiden gick fortare i den kreativa aktiviteten och att de gärna ville fortsätta längre. Den visade sig också ha en stimulerande effekt och var ett sätt för patienten att få utlopp för sina känslor, vilket var något som kunde minska aggressivt beteende enligt 18 deltagarna. I analysen framkom att eftersom den kreativa aktiviteten användes utifrån intresse, upplevdes den ofta som en positiv sysselsättning av patienterna och väckte lust. En deltagare berättade: Det går över en timme minst men ingen klagar på att jag är trött eller någonting. Det blir som ett naturligt beteende i aktiviteten, de tänker inte att nu är det dags att sluta eller så. Utan de brukar fråga kan vi inte stanna en kvart till. Det här flow som man pratar om, som man upplever själv också, hjälper de här människorna som är mycket sårade och har mycket andra bekymmer runt omkring. De tänker på annat. För en kort stund, med hjälp av kreativ aktivitet, kan de slappna av. De kan glömma bort till och med sina röster också. Det är fokuseringen som hjälper till och intressen och gruppen. Analysen visade att kreativa aktiviteter även bidrog till att skapa en meningsfull sysselsättning för patienten. Deltagarna gav exempel på hur patienter tog med sig den kreativa aktiviteten hem och den bidrog på så sätt till att skapa nya intressen att fylla vardagen med. Detta påverkade i sin tur patientens identitet på ett positivt sätt. Dessutom framkom att den kreativa aktiviteten skapade rutin och struktur i vardagen för patienter med psykisk sjukdom. Deltagarna beskrev att den kreativa aktiviteten fungerade som en positiv spiral för patienterna genom att de motiverades till att t.ex. duscha, klä på sig och sköta sina måltider. 5.4 Kreativa aktiviteter skapar relationer Det framkom i analysen att kreativa aktiviteter var ett medel som skapade gemenskap och på så vis främjade relationer. Intervjuerna visade också att kreativa aktiviteter öppnade upp för samtal mellan patient och arbetsterapeut. Genom att göra något tillsammans skapades ett mer naturligt och dynamiskt samtal vilket bidrog till att patienten vågade öppna upp sig. Deltagarna upplevde därför att det kunde komma fram mer information om en patient när man utförde en kreativ aktivitet tillsammans, än vid ett enskilt samtal. Utifrån deltagarnas erfarenheter framkom att den kreativa aktiviteten skapade en trygghet som kunde leda till en mer öppen kommunikation. Denna skildring gjordes av en deltagare: Och kanske inte bara bli utfrågade, att det inte är ett samtal som är förutbestämt, utan att det blev naturligt. Där har du ju också en viktig faktor med aktivitet, att ibland eller nästan alltid! Det är ju oväsentligt vilken aktivitet du gör. Utan det är ju också det där att det är väldigt lätt att börja prata när man sitter och gör någonting. Deltagarna beskrev kreativa aktiviteter som ett verktyg vilket främjade och skapade en allians med patienten. Genom att arbetsterapeuten och patienten gjorde den kreativa aktiviteten

20 19 tillsammans visade analysen att det skapades en särskild kontakt och förtroende. Det blev en mer avslappnad och jämlik relation som skapade trygghet och bidrog till en närmare relation. Deltagarna beskrev att patienter med psykisk sjukdom kunde ha svårt att formulera och uttrycka sig verbalt. Genom att de fick möjlighet att t.ex. måla ut sina känslor beskrev deltagarna att kommunikationen blev mer konkret. Analysen visade att kreativa aktiviteter skapade inte bara en relation mellan patient och arbetsterapeut utan det bidrog också till kontakt mellan patienter när den kreativa aktiviteten utfördes i grupp. Deltagarna beskrev att många patienter var väldigt ensamma och att de kunde vara socialt isolerade från t.ex. familj, vänner eller samhälle på grund av sin psykiska sjukdom. Utifrån deltagarnas upplevelser framkom att när den kreativa aktiviteten utfördes i grupp ökade den sociala interaktionen och bildade gemenskap. Det blev ett tillfälle för patienterna att träffa andra i liknande livssituation. Deltagarna berättade också att den kreativa aktiviteten öppnade upp för samtal på ett kravlöst sätt. De beskrev att patienterna inte nödvändigtvis behövde samtala med varandra under den kreativa aktiviteten, utan att bara sitta tillsammans och utför den var tillräckligt för att en känsla av gemenskap skulle bildas. Analysen visade samtidigt att det inte fick bli för många patienter i en grupp. Det kunde då bli för stökigt och högljutt vilket kunde leda till för mycket intryck som skapade stress. 5.5 Kreativa aktiviteter i en medicinsk värld I analysen framkom att det i den medicinska kontext som arbetet med kreativa aktiviteter ägde rum i kunde finnas faktorer som påverkade arbetet negativt. Deltagarna berättade att attityder från övrig personal kunde vara ett hinder i arbetet med kreativa aktiviteter. Deltagarna beskrev att de behövde sälja in och göra reklam för sitt arbete. De upplevde att det kunde finnas en okunskap och oförståelse om kreativa aktiviteter och vad dessa skulle kunna tillföra till individer med psykisk sjukdom. Deltagarna berättade att de behövde ta mycket egna initiativ och informera övrig personal om syftet med att använda kreativa aktiviteter som intervention, för att skapa en förståelse och ett bättre samarbete. En deltagare beskrev det såhär: Ibland så kan jag känna att det är ganska mycket snack om medicin på ronderna och det glöms bort lite det här med arbetsterapi och vad vi kan göra. Så man måste ta väldigt mycket initiativ själv. Säga vad man skulle kunna göra, men tror ni att det här skulle vara bra? Ska jag göra det här? Och ja föreslå mycket själv. Deltagarna poängterade att det var viktigt att känna av stämningen i en arbetsgrupp och implementera nya spår i små steg för att övrig personal inte skulle känna sig överkörda. Deltagare beskrev att de initialt kunde vara svårt att få förståelse för sitt arbete med kreativa

21 aktiviteter från övrig personal, men att det med tiden förbättrdes i takt med att personalen insåg att det kunde gynna patienterna. I analysen framkom även att attityder från den egna professionen och den mer medicinska utveckling som deltagarna upplevde att yrket tagit, 20 också påverkade användningen av kreativa aktiviteter som intervention. Deltagarna upplevde en minskning av att använda kreativa aktiviteter. En deltagare uttryckte sig såhär: För jag är ju lite stolt över att vara gammeldags arbetsterapeut på det sättet. För jag tror att det är en stor förslut att hantverkstekniker och sådana, liksom att våga jobba med kreativa aktiviteter försvinner mer och mer. Och då tror jag att arbetsterapeuter har bundit ris kring sin egen rygg för att då har man ju trott att eller man har ju märkt då att de har lägre status. Och så överger man det mot flashiga bedömningsinstrument. Ett annat framträdande hinder som framkom i analysen var att kreativa aktiviteter som intervention inte alltid prioriterades av verksamheten. Deltagarna berättade om bristande ekonomiska resurser som ledde till en minskning av såväl material, lokaler och inredning. Detta påverkade i sin tur utbudet av kreativa aktiviteter vilket gjorde att specifika intressen hos patienter inte kunde tillgodoses. Deltagarna upplevde även en tidsbrist vilket begränsade möjligheten att utföra kreativa aktiviteter med patienter individuellt. 6. Diskussion 6.1 Resultatdiskussion Syftet med föreliggande studie var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom. Studiens resultat visar att arbetsterapeuten har en betydande roll i arbetet med kreativa aktiviteter och att arbetet alltid utgår från patientens vilja. Arbetsterapeuten motiverar och skapar möjlighet till kreativ aktivitet genom att använda sig själv som redskap, samt ett utforskande och tillåtande förhållningssätt. I resultatet framgår att arbetsterapeuten har pedagogiska kompetenser och ledaregenskaper som kan främja kreativa aktiviteter som intervention. Studien visar även att kreativa aktiviteter kan bidra till att skapa goda relationer. För personer med psykisk sjukdom kan utförandet av kreativa aktiviteter dessutom ge upphov till flow och därmed fungera återhämtande och minska psykiska symtom i stunden. Ökat självförtroende har också visat sig vara en positiv effekt. Dock visar studien att attityder, okunskap och ekonomi kan vara ett hinder i arbetet med kreativa aktiviteter. Holder (2001) menar att arbetsterapeuten enbart bör fungera som en ledare av den kreativa aktiviteten och ifrågasätter syftet med att arbetsterapeuten själv deltar i utförandet. Hon argumenterar även för att det är väldigt viktigt att arbetsterapeuten själv besitter kunskap om

22 21 den kreativa aktiviteten. Dessa reflektioner skiljer sig markant från denna studies resultat som visar att arbetsterapeutens eget engagemang i den kreativa aktiviteten spelar en avgörande roll i förhållande till motivation och inspiration. Schmids (2004) forskning styrker dessa resultat. Hon drar slutsatsen att kreativitet genererar mer kreativitet och att arbetsterapeuten kommer ha större framgång i användandet av kreativitet desto mer hen fokuserar på det. Vidare menar Creek (2008) att en positiv förebild påverkar huruvida en patient kommer vara villig att prova en kreativ aktivitet eller inte. Föreliggande studie visar dessutom att arbetsterapeutens delaktighet i den kreativa aktiviteten kan påverka relationen mellan arbetsterapeut och patient och bidra till en starkare allians. Enligt Eklund (2010) kan aktivitet vara en viktig komponent för att skapa en terapeutisk relation mellan klient och arbetsterapeut. För att skapa en bra allians är det av stor betydelse att klienten upplever en självständighet och delaktighet i behandlingen, genom att hen får vara med och diskutera och påverka sin situation. Klienten ska också bemötas som en unik person (Johansson, 2010). Utifrån föreliggande studie finns det fynd som visar att kreativa aktiviteter kan vara en intervention som möjliggör detta. Resultatet visar t.ex. att arbetsterapeuten använde ett undersökande arbetssätt och utgick från patientens intresse. Den kreativa aktiviteten gav dessutom patienten möjlighet att fatta egna beslut, använda sina resurser och bidrog till en känsla av åstadkommande vilket är i linje med det Johansson (2010) beskriver. Resultatet visar också att det finns flera fördelar med att använda kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom. Det kan ge upphov till flow och verkar på så sätt avledande, avslappnande och stimulerande. För en person som lever med kronisk sjukdom kan denna totala närvaro i aktivitet vara en stor gåva (Creek, 2008). Flowupplevelsen beskrivs av Argentzell och Leufstadius (2010) som en möjlighet att vila huvudet en stund från malande tankar vilket t.ex. kan distrahera självskadebenägna klienter. Creek (2008) menar utifrån sin forskning att kreativa aktiviteter kan bli en viktig del i att hantera sjukdom genom att det skapar en meningsfull sysselsättning och är en distraktion från smärta och oro, vilket föreliggande studie även påvisar. Griffiths (2008) visar att kreativa aktiviteter kan vara ett sätt att främja engagemang och ger möjlighet till upplevelsen av flow som kan vara både avslappnande, uppfriskande och befriande, för personer med psykisk sjukdom. Ökat självförtroende har också visat sig vara en positiv effekt av att använda kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom enligt studies resultat. Det finns andra studier som styrker detta fynd (Griffiths, 2008; Creek, 2008; Lloyd, Ren Wong & Petchkovsky, 2007). Griffiths (2008) menar att kreativa aktiviteter som behandlingsmetod kan

23 22 skapa en känsla av åstadkommande vilket ger ökat självförtroende. Hennes forskning visar att skapandet ofta bidrar till en känsla av stolthet genom att det ger ett konkret bevis på prestation. Liknande resultat finns från föreliggande studie. En upplevelse blir njutbar och betydelsefull när man inte bara har levt upp till en förväntning eller tillfredsställt ett behov utan också lyckats åstadkomma någonting oväntat, kanske något man inte själv kunnat föreställa sig (Csikszentmihalyi, 2003). Kreativa aktiviteter kräver att individen införlivar något av sig själv i skapandet av produkten eller idén, och har därför en väldigt personlig dimension (Creek, 2002a). Perrin (2001) beskriver hantverksaktiviteter som ett ankare till nuet och verkligenheten. Det som patienten skapar blir ett uttryck för att den egna identiteten och fungerar som en bekräftelse på att patienten existerar och har förmågan att lämna avtryck i världen runtomkring sig (Perrin, 2001). En viktig aspekt som denna studie visar är att arbetet med kreativa aktiviteter måste utgå från patientens intresse och vilja för att det ska vara en meningsfull intervention. Kreativt handlande kräver en positiv attityd till aktiviteten samt en villighet att delta (Creek, 2002a). Det framkommer även i föreliggande studie att arbetsterapeuterna arbetar mycket med att motivera patienterna till kreativ aktivitet, men att det samtidigt är viktigt att ibland respektera ett nej. Det är inte möjligt att dra generella slutsatser om att en viss kreativ aktivitet är gynnsam för alla personer med psykisk sjukdom. Alla mår exempelvis inte bättre av att måla eller dansa, men det är samtidigt viktigt att belysa att vissa gör det. Även om kreativitet kan ses som ett mänskligt behov kommer inte alla personer med psykisk sjukdom att finna återhämtning genom utförandet av en viss kreativ aktivitet (Spandler, et al., 2007). Griffiths (2008) gör liknande slutsats och menar att kreativa aktiviteter som intervention endast ska användas för den som finner det meningsfullt. Leckey (2011) reflekterar också över detta och använder uttrycket One hat does not fit all. Hen argumenterar vidare att en kreativ aktivitet kan vara värdefull för vissa men likväl fungera kontraproduktivt för andra, som inte finner den betydelsefull. Eftersom den kreativa aktiviteten är unik för varje person har författarna reflekterat kring att antalet samt variationen av kreativa aktiviteter som en arbetsterapeut kan erbjuda påverkar patientens möjlighet till att delta. Det kan vara problematiskt att använda en specifik förutbestämd kreativ aktivitet för en hel grupp (Perrin, 2001). Författarna har reflekterat över att kreativa aktiviteter ofta förknippas med traditionella skapande aktiviteter som t.ex. konst och handarbete. Även om kreativitet kan innebära att skapa en ny tanke eller teori (Creek, 2008) så förknippas det i praktiken ofta med att skapa ett föremål, vilket har visats i föreliggande studie men även i litteratur och forskning (Pierce, 2003; Leckey, 2011). Författarna upplever att det finns en risk att kreativitet i andra former inte uppmärksammas,

24 23 vilket kan begränsa möjligheterna för vissa patienter som inte finner traditionella kreativa aktiviteter meningsfulla. I studiens resultat framkom det att deltagarna upplever en minskning av användandet av kreativa a8ktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom. Müllersdorf och Ivarssons (2012) forskning visar att det ändå är en förekommande intervention i Sverige, främst inom psykiatrisk vård. Det anges dock inte exakt hur många av arbetsterapeuterna verksamma inom psykiatrin som använder kreativa aktiviteter som intervention, eller hur många patienter som får denna typ av intervention. Man kan också spekulera kring att det endast var 63% av tillfrågade arbetsterapeuter som valde att svara på enkäten och ifall arbetsterapeuter som använder kreativa aktiviteter i sitt arbete kan ha varit mer benägna att svara, än de som inte gör det. Detta kan i sådana fall ha påverkat resultatet kraftigt. Hur som helst är det svårt att dra några slutsatser kring huruvida användandet av kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom har minskat eller inte, eftersom det saknas tidigare forskning att jämföra med. Det finns dock flera arbetsterapeuter som argumenterar för att det är så (Perrin, 2001; Holder, 2001). Redan 1998 såg Thompson & Blair en förändring. Perrin (2001) frågar sig om förmågan att använda kreativa aktiviteter som intervention håller på att gå förlorad inom arbetsterapi och menar att arbetsterapeuter nuförtiden mest intresserar sig för bedömning. Vissa arbetsterapeuter menar att vi genom att förkasta kreativa aktiviteter som intervention tappar förståelsen för kopplingen mellan kreativitet och hälsa, vilket är en grund som professionen ursprungligen vilar på (Perrin, 2001; Holder, 2001). Schmid (2004) upplever bristen på litteratur om kreativitet inom arbetsterapi som ett förnekande av den egna historien. Holder (2001) menar att det finns ett stigma relaterat till användandet av kreativa aktiviteter då det inte passar in i dagens högteknologiska, medicinska sjukvård. Liknande resultat finns att tillgå utifrån föreliggande studie. Thompson och Blair (1998) reflekterar kring att det dessutom kan ha att göra med en stramare ekonomi, kortare vårdtider och en mer affärs-orienterad sjukvård. Detta kan ha pressat arbetsterapeuter att bevisa sin kostnadseffektivitet och utveckla kvantifierbara, konkreta och tidsbegränsade interventioner. En avgörande faktor kan också vara bristen på forskning inom området. Det saknas helt randomiserade kontrollerade studier som undersöker kreativa aktiviteter som intervention, och den forskning som väl finns är av varierande kvalitet (Leckey, 2011). De studier som visar på att aktivitet påverkar hälsa och välbefinnande är till stor del småskaliga, kvalitativa studier, men de visar och andra sidan undantagslöst en positiv påverkan (Eklund, 2010a). Det behövs dock vidare kvantitativ forskning för att stärka evidensen, med ett tydligt fokus på att definiera aktuella begrepp, tydligt beskriva

25 24 behandlingsmetoden samt använda relevanta mätningsmetoder (Leckey, 2011). Det finns således ett behov av att hitta relevanta mätningsmetoder som mäter den subjektiva upplevelsen av att delta i kreativ aktivitet, då dessa kan vara svåra att fastställa med strukturerade instrument. Även faktorer som kontrollgrupp är av stor relevans för att vidare undersöka effekter av att använda kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom. Författarna vill även belysa att denna studie inte har tittat på skillnader mellan patienter med olika psykiatriska diagnoser vilket skulle kunna vara en faktor som påverkar arbetet med kreativa aktiviteter samt dess effekter, även då detta inte framkommit i föreliggande studie. 6.2 Metoddiskussion Utifrån studiens syfte valdes en kvalitativ metod och halvstrukturerade intervjuer utfördes (Kvale & Brinkmann, 2014). Antal deltagare i studien var sju stycken, vilket kan ses som litet. Dock är det inte meningen att studiens resultat mekaniskt ska kunna överföras till en bestämd population, utan författarna vill snarare kunna visa villkor, möjligheter och begränsningar med att använda kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk ohälsa (Malterud, 2009). Enligt Malterud (2009) bör urvalet varken vara för stort eller litet. Det kan vara svårt att få en överblick om materialet ger för mycket information. Om det istället är ett för litet urval kan materialet bli otillräckligt (Malterud, 2009). Författarna upplevde att datainsamlingen gav ett rikt material trots sju deltagare, samt ansåg att det blev hanterbart och gav en bra överblick för vidare analys. Ett strategiskt urval gjordes. Urvalsstrategin var en viktig förutsättning för att bestämma överförbarheten och tillförlitligheten eftersom det avgjorde hur väl författarna lyckades belysa arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med kreativa aktiviteter (Malterud, 2009). Författarna inkluderade deltagare som var verksamma inom olika områden och mot olika patientgrupper. Till exempel så intervjuades deltagare som arbetade med patienter med bl.a. psykossjukdom, bipoläritet, utmattningssyndrom och depression, inom verksamheter som öppenvård, slutenvård, daglig verksamhet och stödboende. På så sätt fick författarna ett innehållsrikt, varierat och nyanserat datamaterial som gav tillgång till alternativa tolkningsmöjligheter, vilket bidrog till att förstå de fynd som gjordes och därmed stärka tillförlitligheten (Malterud, 2009). Innan intervjuerna genomfördes två testintervjuer med arbetsterapeutstudenter vilket gav författarna möjlighet att kritiskt reflektera över intervjuns upplägg och säkerhetsställa att intervjufrågorna gav relevanta och varierande svar, utifrån syfte och frågeställning. På så sätt stärktes tillförlitligheten (Lantz, 2013). Författarna gjorde dock ingen testintervju med någon arbetsterapeut som arbetade med kreativa aktiviteter, vilket Lantz (2013) menar kan vara bra.

26 25 Författarna upplevde trots detta att testintervjuerna gav specifik återkoppling från arbetsterapeutstudenterna som bidrog till att ge en uppfattning om hur intervjufrågorna kunde förbättras. Författarna arbetade ständigt med att förbättra intervjuns kvalitet och genomförande men upplevde inget behov av att revidera intervjuguiden mellan intervjuerna med de olika deltagarna (Lantz, 2013). Detta kan ha berott på att författarna skapade sig en god områdeskunskap kring arbetsterapeuters användande av kreativa aktiviteter som intervention, vilket var en viktig förutsättning för att kunna avgöra vad som var relevant att undersöka. Författarnas förförståelse fick dock inte överrösta den information som kom fram under intervjuerna. På så vis fick författarna fram innehållsrik och relevant data (Malterud, 2009). En aspekt som är viktig att reflektera över är det faktum att författarna är oerfarna intervjuare, vilket kan ha påverkat datainsamlingen (Kvale & Brinkmann, 2014). Författarna noterade att de vid enstaka tillfällen ställt en oavsiktligt ledande följfråga vilket kan ha påverkat datainsamlingen. Samtidigt menar Malterud (2009) att det är viktigt att visa deltagaren vilken sorts kunskap man är ute efter. Hon menar att det är en konst att vara tillräckligt öppen och samtidigt fokuserad. Lantz (2013) påpekar att intervjuplanen är den innehållsmässiga grunden för intervjuernas användbarhet och att förberedelse är en avgörande faktor för ett rikt intervjuinnehåll. Även om författarna saknade erfarenhet av att intervjua kompenserades detta till viss del av grundliga förberedelser. Båda författarna var med under samtliga intervjutillfällen och turades om att ha den ledande rollen som intervjuare. Den andra författaren kunde då fånga upp sådant som missats och ställa kompletterande frågor. Detta bidrog till ett rikare material och hindrade relevant information från att gå förlorad, vilket i sin tur gav rik data som påverkade resultatet positivt. Författarna reflekterade innan kring att två intervjupersoner möjligtvis kunde få den ensamma deltagaren att känna sig underlägsen. Dock upplevde författarna inte att deltagarna reagerade på detta eller att det var något som påverkade intervjuerna. Författarna använde sig av sina sociala förmågor för att etablera en god yrkesmässig relation (Lantz, 2013), och upplevde att de blev mer bekväma i rollen som intervjuare ju fler intervjuer som utfördes. Det gick dock inte att se några skillnader i insamlat material från de olika intervjuerna. Detta kan ha berott på att intervjuguiden genomgående skapat struktur och styrt insamlingen av data. I föreliggande studie har arbetsterapeuter som arbetar med kreativa aktiviteter valts ut och intervjuats. Författarna har reflekterat över att detta kan ha gjort deltagarna mer benägna att framhäva positiva aspekter med interventionen, vilket i sådant fall kan ha påverkat resultatet.

27 26 För att få en så nyanserad data som möjligt ställde författarna varierande och öppna frågor. Studiens tillförlitlighet hade kunnat stärkas genom att komplettera intervjuerna med observationer för att närmare undersöka samspelet mellan arbetsterapeut och patient i arbetet med kreativa aktiviteter och därmed få en djupare förståelse (Malterud, 2009). Dock hade författarna inte möjlighet till detta. Intervjumetod ansågs mest lämplig utifrån studiens syfte då den möjliggör för deltagaren att dela med sig av minnen och erfarenheter (Malterud, 2009). Det är viktigt att belysa att studiens resultat bygger på arbetsterapeuternas erfarenhet och upplevelser av att arbeta med kreativa aktiviteter samt hur det påverkar personer med psykisk sjukdom. Patienter har inte intervjuats, vilket hade kunnat stärka tillförlitligheten men låg utanför studiens syfte. Författarna arbetade tillsammans under analysprocessen vilken var en fördel då tankar och idéer kunde utbytas. Tydliga gemensamma referensramar kring de formmässiga principerna för databearbetning fastställdes för att skapa ett likartat arbetssätt (Lantz, 2013). Malterud (2009) skriver att forskaren läser data på många olika sätt för att upptäcka olika dimensioner av de svar som materialet kan ge. Studien involverade två författare vilket innebar ökad möjlighet till att hitta dimensioner och kategorier som speglade innebörden av insamlad data och därmed stärks studiens trovärdighet och tillförlitlighet. En nackdel som författarna upplevde under analysprocessen var tidsbristen. Ett nybörjarmisstag vid kvalitativ intervjumetod kan vara att inte låta något av det insamlade materialet gå förlorat (Malterud, 2009), något författarna upplevde. Detta kan ha påverkat studiens resultat genom att författarna inte begränsade analysen och avgränsade framträdande dimensioner tillräckligt tydligt i förhållande till den tidsram som fanns. Malterud (2009) skriver att kärleken till materialet inte ska vara större än flexibiliteten. 6.3 Förslag på vidare forskning Det finns ett behov av randomiserade kontrollerade studier för att undersöka hur kreativa aktiviteter påverkar personer med psykisk sjukdom och som även tittar på långsiktiga effekter av interventionen. Även ytterligare forskning som undersöker arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med kreativa aktiviteter är relevant, för att vidga förståelsen och eventuellt stärka föreliggande resultat. Det skulle också vara intressant med forskning som vidare undersöker utbredningen av kreativa aktiviteter som arbetsterapeutisk intervention i Sverige samt anledningar till varför arbetsterapeuter väljer, eller inte väljer, att använda interventionen. Det finns ingen studie som närmare undersöker attityder mot användandet av kreativa aktiviteter vilket hade varit intressant utifrån de fynd som gjorts i föreliggande studie.

28 27 7. Slutsatser Studien visar att arbetsterapeuten har en betydande roll i arbetet med kreativa aktiviteter, och att interventionen alltid bör utgå ifrån patientens egen vilja. Kreativa aktiviteter kan ge ökat självförtroende och återhämtning för personer med psykisk sjukdom samt främja delaktighet, relationer och bidra till en meningsfull sysselsättning. Det kan därmed vara en relevant arbetsterapeutisk intervention för personer med psykisk sjukdom. Dock är det inte möjligt att dra några generella slutsatser utifrån denna analys. Det krävs vidare forskning för att fastställa evidensen, vilket även skulle kunna bidra till en ökad allmän förståelse för innebörden av att använda kreativa aktiviteter som intervention för personer med psykisk sjukdom. 8. Tack Tack till handledare Karin Johansson för vägledning och stöd genom arbetet. Författarna vill även tacka de arbetsterapeuter som valt att delta i studien och delat med sig av sina erfarenheter.

29 28 9. Referenser Alexandersson, M. (1994). Den fenomenografiska forskningsansatsen fokus. I B. Starrin & P. G. Svennson (Red.), Kvalitativ metod och vetenskapsteori (s ). Lund: Studentlitteratur AB. Argentzell, E & Leufstadius, C. (2010). Teoretiska grunder inom psykosocial arbetsterapi. I M. Eklund, B. Gunnarsson & C. Leufstadius (Red.), Aktivitet & relation - mål och medel inom psykosocial rehabilitering (s ). Lund: Studentlitteratur AB. Blair, S. E. E., & Hume, C. A. (2002). Health, wellness and occupation. I J. Creek (Red.), Occupational Therapy and Mental Health (3 uppl. s ). Edinburgh: Churchill Livingstone. Creek, J. (2002a). Creative activities. I J. Creek (Red.), Occupational Therapy and Mental Health (3 uppl. s ). Edinburgh: Churchill Livingstone. Creek, J. (2002b). The knowledge base of occupational therapy. I J. Creek (Red.), Occupational Therapy and Mental Health (3 uppl. s ). Edinburgh: Churchill Livingstone. Creek, J. (2008). Creative leisure opportunities. NeuroRehabilitation, 23, Csikszentmihalyi, M. (2006). Flow- Den optimala upplevelsens psykologi (5. uppl.). Stockholm: Natur & Kultur. Eklund, M. (2010). Aktivitet, hälsa och välbefinnande. I M. Eklund, B. Gunnarsson & C. Leufstadius (Red.), Aktivitet & relation - mål och medel inom psykosocial rehabilitering (s ). Lund: Studentlitteratur AB. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (2012). Etisk kod för arbetsterapeuter: antagen av Förbundet Sveriges Arbetsterapeuters fullmäktige 1992, reviderad 2004 och ([5.], rev. uppl.) Nacka: Förbundet Sveriges arbetsterapeuter (FSA). Försäkringskassan. (2014). Sjukfrånvaro i psykiska diagnoser: En studie av Sveriges befolkning år (Socialförsäkringsrapport 2014:4). Hämtad från %20psykiska%20diagnoser&plats=&typ=&rows=20&i=3

30 29 Gordon, D. M. (2009). The History of Occupational Therapy. I E. B. Crepeau, E. S. Cohn, & B. A. B. Schell (Red.), Willard and Spackman s occupational therapy (11 uppl. s ). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins. Griffiths, S. (2008). The experience of creative activity as treatment medium. Journal of Mental Health, 17(1), Doi: / Hocking, C. (2009). Contribution of Occupation to Health and Well-Being. I E. B. Crepeau, E. S. Cohn, & B. A. B. Schell (Red.), Willard and Spackman s occupational therapy (11 uppl. s ). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins. Holder, V. (2001). The use of creative activities within occupational therapy. British Journal of Occupationl Therapy 64(2), Johansson, H. (2010). Behandlingsrelationens betydelse. I M. Eklund, B. Gunnarsson & C. Leufstadius (Red.), Aktivitet & relation - mål och medel inom psykosocial rehabilitering (s ). Lund: Studentlitteratur AB. Kielhofner, G. (2012a). Dimensioner av görande. I G. Kielhofner (Red.), Model of Human Occupation (s ). Lund: Studentlitteratur AB. Kielhofner, G. (2012b). Viljekraft. I G. Kielhofner (Red.), Model of Human Occupation (s ). Lund: Studentlitteratur AB. Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun (3 uppl.). Lund: Studentlitteratur AB. Lantz, A. (2013). Intervju-metodik (3uppl.). Lund: Studentlitteratur AB Leckey, J. (2011). The therapeutic effectiveness of creative activities on mental well-being: a systematic review of the literature. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 18: Lloyd, C., Wong, S. R., & Petchkovsky, L. (2007). Art and Recovery in Mental Heatlh: a Qualitative Investigation. British Journal of Occupational Therapy, 70(5), Malterud, K. (2009). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning (2 uppl.). Lund: Studentlitteratur AB. Meyer, A. (1977). The Philosophy of Occupation Therapy. The American Journal of Occupational Therapy, 31 (10),

31 30 Müllersdorf, M., & Ivarsson, A. (2012). Use of creative activities in occupational therapy practice in Sweden. Occupational Therapy International, 19(3), doi: /oti.1327 Organisation of Economic Co-operation and Development. (2012). Sick on the Job?Myths and Realities about Mental Health and Work. Hämtad från Paterson, C. F. (2002). A short history of occupational therapy in psychiatry. I J. Creek (Red.), Occupational Therapy and Mental Health (3 uppl. s. 3-14). Churchill Livingstone. Förslagsort och förlag? Perrin, T. (2001). Don t despise the fluffy bunny: A reflection from practice. British Journal of Occupational Therapy 64(3), Pierce, D. (2003). Occupation by Design: Building Therapeutic Power. Philadelphia: Davis Company. Schmid, T. (2005a). A theory of creativity: an innate capacity. I T. Schmid (Red.), Promoting health through creativity (s ). London & Philadelphia: Whurr publishers. Schmid, T. (2005b). Promoting health through creativity: an introduction. I T. Schmid (Red.), Promoting health through creativity (s. 1-26). London & Philadelphia: Whurr publishers. Schmid, T. (2004). Meanings of creativity within occupational therapy practice. Australian Occupational Therapy Journal, 51, Spandler, H., Secker, J., Kent, L., Hacking, S., & Shenton, J. (2007). Catching life: the contribution of arts initiatives to recovery approaches in mental health. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 14, Thompson, M., Blair, S. E. E. (1998). Creative arts in occupational therapy: Ancient history or contemporary practice?. Occupational Therapy Intervational, 5(1), Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Wallén, G. (1996). Vetenskapsteori och forskningsmetodik (2. uppl. ed.). Lund: Studentlitteratur.

32 Widerberg, K. (2002). Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur AB. World Health Organization [WHO]. (2016). Mental Disorders. Hämtad från 31 Nationalencyklopedin. (2016). Kreativitet. Hämtat från

33 32 Bilagor Bilaga 1 Hej! Information och tillfrågan om deltagande i studie: Kreativa aktiviteter som intervention - arbetsterapeutens perspektiv Vi heter Erika Andersson och Linda Persson och studerar till arbetsterapeuter på Karolinska Institutet i Stockholm. Just nu går vi sista terminen på programmet och ska skriva vårt examensarbete. Syftet med studien är att få en rikare kunskap och djupare förståelse om kreativa aktiviteter som intervention för individer med psykisk ohälsa/sjukdom, utifrån arbetsterapeutens perspektiv. Därför vänder vi oss till dig med en förfrågan om du vill medverka i studien. Deltagande i studien innebär att vi träffas för en intervju vid ett tillfälle. Tidsåtgången för intervjun är beräknad till max en timme och genomförs på överenskommen plats. Förslagsvis kommer vi till dig på din arbetsplats. Allt material från intervjun kommer att spelas in och transkriberas. Materialet kommer endast att användas i studiens syfte och kommer sedan att förstöras. Största möjliga konfidentialitet eftersträvas i studien genom att ingen obehörig får ta del av materialet. Materialet förvaras så att det bara är åtkomligt för oss. I rapporteringen av resultatet i form av en examensuppsats på Karolinska Institutet kommer deltagarna att avidentifieras så att det inte går att koppla resultatet till enskilda individer. Ditt deltagande i studien är helt frivilligt. Du kan när som helst avbryta ditt deltagande utan närmare motivering. Är du intresserad av att delta eller har ytterligare frågor om studien kan du kontakta oss: Linda Persson Erika Andersson Handledare: linda.persson.1@stud.ki.se erika.andersson@stud.ki.se Karin Johansson Karin.E.Johansson@ki.se