Yttrande Till Utbildningsdepartementet

Transkript

1 Till Utbildningsdepartementet Yttrande Göteborgsregionens kommunalförbunds (GR) politiska ledningsgrupp för utbildningsfrågor, Utbildningsgruppen avger härmed yttrande över Lärarutbildningskommitténs slutbetänkade Att lära och leda En lärarutbildning för samverkan och utveckling (SOU 1999:63). Ärendet har behandlats vid Utbildningsgruppens sammanträde den 14 oktober Att lära och leda (SOU 1999:63) Många av de idéer och tankar som Lärarutbildningskommittén presenterar är goda och lätta att dela. Dock noteras följande: Kommitténs förslag medger bl.a. en hög grad av flexibilitet och rörlighet inom de olika skolformerna. Detta bidrar till att skapa bättre planeringsförutsättningar för skolorna och förbättrar på sikt möjligheterna för relevant personalförsörjning vid alla tidpunkter, oavsett de demografiska fluktuationerna. Dock måste priset för en sådan flexibilitet vägas mot andra angelägna behov i en situation där resurserna är begränsade. Vid sidan av lärarbristen är sjunkande kunskapsnivåer i svenska, engelska och matematik hos alltför stora elevgrupper som lämnar grundskolan ett av de allvarligaste problemen i svensk skola just nu. Mot den bakgrunden saknar GRs Utbildningsgrupp förslag som är inriktade på att väsentligt förstärka kvaliteten på dessa områden. Enligt GRs Utbildningsgrupps uppfattning är det är inte bara en gemensam bas i lärarutbildningen som bidrar till ökad flexibilitet i skolsystemet. Detta kan också åstadkommas på andra sätt. Om tanken bakom det livslånga lärandet skall tas på allvar behöver bl.a. nya former av evalueringssystem utarbetas, där arbete som lärare i viss skolform eller i andra länder, liksom arbete inom också andra yrkessektorer, måste kunna tillmätas ett poänggivande kunskapsvärde som också kan tillgodoräknas för vidare studier till lärare.

2 GRs Utbildningsgrupp tillstyrker inrättandet av ett nytt vetenskapsområde (utbildningsvetenskap) givet att ett sådant inte inkräktar på resurserna för övriga vetenskapsområden. Motiven för inrättandet av detta vetenskapsfält är många, men det förtjänar att i detta sammanhang betona att satsningen på ett nytt vetenskapsområde markerar samhällets syn på lärarutbildning som professionsutbildning ( Att lära och leda SOU 1999:63), vilket ur GRs Utbildningsgrupps perspektiv är ett mycket viktig skäl till att vetenskapsfältet bör etableras. Den framtida lärarutbildningen måste via statlig styrning kvalitetssäkras. GRs Utbildnings-grupp ställer sig i detta avseende bakom Svenska Kommunförbundets utbildningsbered-nings förslag (behandlat vid sammanträde ) till hur en sådan styrning kan utformas. (bilaga 1). GRs Utbildningsgrupp avvisar tanken på en statlig skolledarexamen. Rekrytering och anställning av rektorer är, i enlighet med nuvarande ansvarsfördelning, kommunernas ansvar och mot den bakgrunden är det principiellt tveksamt med en statlig skolledarexamen. Vidare rekryteras rektorer i allt större utsträckning från andra sektorer än skolans. Ledare för förskolor och skolor utvecklas till att bli en alltmer heterogen grupp med personer från olika utbildnings- och erfarenhetsbakgrunder. Dessa olika bakgrunder resulterar i stor variation vad gäller behoven av påbyggnad av kompetens. På samma sätt som för lärare är det därför viktigt att formulera vilken samlad kompetensprofil en rektor behöver för att fullgöra sin uppgift och att skapa ett utbildnings- och utvecklingsprogram som gör det möjligt att välja hela eller avgränsade delar av detta. Vad gäller lärares kompetensutveckling är detta en del i statens styrning av skolan såväl som ett av de strategiskt viktigaste styrinstrumenten över vilka kommunerna förfogar. Det är mot denna bakgrund viktigt att betona kommunernas roll i sammanhanget och dessas fortsatta möjlighet att fritt välja leverantörer av kompetensutveckling för yrkesverksamma i skolan. Denna valfrihet skapar dynamik och konkurrens mellan de aktörer som finns på detta område, både offentliga och privata. Lärarutbildningskommitten lyfter fram vikten av att ställa höga krav på pedagogisk kompetens bland de som utbildar lärare. Enl. GRs Utbildningsgrupp är detta en central fråga om lärarutbildningen skall få den kvalitetsutveckling och legitimitet som krävs. Här kan nya former för samverkan mellan högskolor och kommuner utvecklas, där delar av lärarutbildarnas fortlöpande kompetensutveckling kan ske i kommunernas förskolor, förskoleklasser, skolor, fritidshem och vuxenutbildningar. Lärarutbildningskommittèn föreslår ett ökat externinflytande, vilket GRs Utbildningsgrupp ställer sig helt bakom. Formerna för detta måste utvecklas och kan komma att se olika ut i olika delar av landet. Ett konkret förslag för att i ett avseende konkretisera och formalisera detta inflytande vore att medge att externa avnämare / intressenter får majoritet i de fakultetsnämnder som skall inrättas. Då mycket av det reella inflytande över bl.a. utbildningens utformning på den enskilda högskolan kommer att kanaliseras till dessa fakultetsnämnder är det rimligt att det externa inflytande som Lärarutbildningskommittèn lyfter fram kommer till uttryck i en majoritetssituation för externa parter såsom studenter, kommuner, fackliga organisationer och företrädare för arbetslivet.

3 I detta sammanhang skall särskilt företrädare för kommunerna både, politiker och tjänstemän, lyftas fram, då just kommunerna är de enskilt största avnämarna till landets lärarutbildningar. Lärarutbildningskommittèn föreslår att det nu gällande gemensamma avtalet avseende ersättning för praktikveckor ersätts av separata avtal mellan respektive högskola och kommun. Lärarutbildningskommittèn ser den nuvarande ersättningen som en stor andel av högskolans kostnader för lärarutbildningen. Samtidigt måste utgångspunkten vara att denna praktikverksamhet är en stor tillgång i utbildningen och förslaget får inte få till resultat att kostnader övervältras från stat till kommun. Skall ett system med bilaterala överenskommelser etableras skall dessa vara kostnadsneutrala för respektive part. Lärarutbildningskommittèn föreslår vidare att de särskilda utvecklingsmedel som förekommit de senaste åren skall finnas kvar också framgent. Dessa har varit, och skall även fortsättningsvis vara, ett sätt för regering och riksdag att främja utvecklingen av ett prioriterat område. GRs Utbildningsgrupp samtycker till detta under förutsättning att dessa medel främst riktas till kommunerna som i sin tur stimulerar utvecklingen där regering och riksdag avser, dels genom egna aktiviteter, dels genom uppdrag riktade åt lämpliga aktörer, både privata och offentliga. Det är avslutningsvis av största vikt att den nya lärarutbildningen prioriterar frågor som rör lärares roll som ledare, att utbildningen ger de blivande lärarna metoder och redskap att utöva ett professionellt ledarskap i sin kommande yrkesutövning. Detta perspektiv måste lyftas fram tydligare än vad som gjorts i Lärarutbildningskommittèns slutbetänkande. Dag som ovan GRs Utbildningsgrupp

4 Bilaga 1 Starkare styrning av lärarutbildningen Lärarutbildning är ett av statens viktigaste styrinstrument på skolans område. Sedan lärarutbildningen blev en del av högskolan har statens styrning dock varit mycket ringa. I stället har lärarutbildningen till största delen styrts av utbildningsproducenterna själva. Andra aktörer med rättmätiga krav på lärarutbildningarna - kommunerna såväl som studenterna själva - har saknat inflytande och möjlighet att påverka, förändra och utveckla utbildningens upplägg och innehåll. Detta har lett till att nödvändiga förändringar av verksamheten många gånger uteblivit. Och inte heller i detta betänkande finns någon som helst antydan till förslag om statliga styrmedel eller andra incitament som på bättre sätt än idag skapar garantier för att utbildningsanordnarna verkligen utvecklar verksamheten i den riktning som kommittén förordar. Trots att kommittén under arbetets gång på punkt efter punkt konstaterat att styrningen av lärarutbildningen hittills inte fungerat tillfredsställande - och att det i sin tur kan bero på att styrningen varit för svag - föreslår man i det nu presenterade betänkandet att staten inte heller fortsättningsvis ska styra lärarutbildningen utan att stor frihet i stället ska lämnas till universiteten och högskolorna själva. Vi menar inte att lärarutbildningen ska detaljstyras. Det decentraliserade inflytandet över uppläggningen av utbildningen är viktigt. Men all decentralisering av ansvar förutsätter att målen för vad som ska åstadkommas är tydliga. Och att de blir föremål för en ordentlig uppföljning och utvärdering. Inom hela utbildningsområdet finns det emellertid en tradition att den som har ansvaret för att genomföra en verksamhet också är den som själv utvärderar hur man lyckas. Inom skolan är det t.ex. lärarna som både undervisar och sätter betyg på eleverna. Inom lärarutbildningarna är det på samma sätt. Lärarutbildarna både genomför utbildningen och examinerar studenterna. Denna typ av system är sällan bra. Vi menar därför att examinationen av lärare bör skiljas från själva genomförandet av lärarutbildningen. Ny ordning för examination Detta kan t.ex. ske genom att lärarutbildningen avslutas med en inom högskolesystemet genomförd examinationstermin där andra personer än de som varit lärarutbildare anlitas som examinatorer. Det kan t.ex. vara representanter för högskola, lärare i förskola och skola samt arbetsgivare. En termins examination, där de grundläggande yrkeskunskaperna prövas och examineras, skulle dessutom kunna utveckla examinationen till en tid av fördjupat lärande och inte enbart kontroll. Ett sådant system förutsätter en examinationsordning som tydligt anger målen för vad de ska kunna som ska erhålla lärarexamen. Mål som tydligt beskriver vilka kompetenser som krävs för läraryrket. Det är mot dessa mål och kompetensprofiler utbildningen ska utformas och inriktas och det är mot dessa examinationen ska ske. Inom ramen för en examinationstermin skulle lärares teoretiska kunskaper kunna examineras i didaktiska perspektiv där ämneskunskaperna problematiseras. Värderingen av lärares samlade yrkeskompetens skulle kunna bedömas på förskolor och skolor där de skickligaste lärarna och arbetslagen medverkade som examinatorer. Examensarbetet, genom vilket förmågan att doku-

5 mentera kunskaper och färdigheter prövas, skulle i en sådan examination också kunna inriktas på frågor med hög relevans för den berörda arbetsplatsen. Genom en sådan examination skulle staten få ett tydligt och kraftfullt styrinstrument över lärarutbildningen och därmed också kunna utnyttja möjligheten att påverka skolan. Samtidigt skulle lärarutbildningarna kvalitetssäkras. Dels genom att de som anordnar lärarutbildning noga måste sätta sig in i examinationsmålen och utveckla utbildningen så att den uppfyller dessa, dels genom att även den grupp som ska examinera måste göra en kvalificerad tolkning av målen för att kunna pröva examinanderna. Om värderingen av de studerandes kunskaper och färdigheter sker av andra än utbildarna själva blir dessutom själva utbildningsuppdraget för lärarutbildaren tydligare. Student och utbildare får ett tydligare gemensamt intresse av att studenten når målen och klarar examinationen. Läraryrket behöver samtidigt öppnas för personer med andra utbildningsbakgrunder och erfarenheter. Med en examinationstermin skapas möjligheter att öppna för mer flexibla vägar in i läraryrket. Det skulle bl.a. kunna ge invandrare med akademisk ämneskompetens en möjlighet att på ett smidigare sätt än idag komplettera sin utbildning för att kunna examineras för arbetet som lärare. Högskolorna måste då på ett annat sätt än idag tillägna sig metoder att värdera och bedöma också andra adekvata utbildningar och erfarenheter. Svenska Kommunförbundets utbildningsberednings förslag (behandlat vid sammanträde )