TRAFIKSKADADE BARN OCH UNGDOMAR RIKTLINJER FÖR OMHÄNDERTAGANDE MED AVSEENDE PÅ POSTTRAUMATISK STRESS

Transkript

1 BILAGA 1 TRAFIKSKADADE BARN OCH UNGDOMAR RIKTLINJER FÖR OMHÄNDERTAGANDE MED AVSEENDE PÅ POSTTRAUMATISK STRESS INNEHÅLL Sid BAKGRUND 2 Trafikskadade barn 2 Trauma och traumatisk stress 2 Barn och trauma 3 Förekomst av posttraumatisk stress 4 Riskfaktorer 4 RIKTLINJER 5 REFERENSER 8 BILAGOR 1. Stödfrågor vid det uppföljande samtalet 2. Information till föräldrar/vårdnadshavare 3. Omvårdnadsdiagnos Eva Olofsson 1+2, barnsjuksköterska, doktorand Olle Bunketorp 2, öl, docent Anna-Lena Andersson 2+3, socionom, MedDr 1. Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus, SU/Östra 2. Trafikskaderegistret, Området för ortopedi, SU/Östra, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 3. Kuratorsavdelningen, Kliniken för geriatrik och rehabilitering, Uddevalla sjukhus, NU-sjukvården 1

2 BAKGRUND En olycka förknippas vanligtvis med fysisk skada, men en skadehändelse kan även orsaka ett psykiskt trauma med negativa psykosociala följder. Att krigshändelser, tortyr och katastrofer kan ge svåra psykiska men är välkänt, och samhället satsar betydande resurser för att minska de negativa effekterna av sådana händelser. Att även olycksfall med enstaka drabbade kan medföra långvariga och svåra psykiska påfrestningar är mindre känt. Om detta inte uppmärksammas och beaktas i det enskilda fallet kan helhetssynen inom vård och rehabilitering gå förlorad. Detta gäller inte minst för trafikskadade (1, 2). Barn är en särskilt utsatt grupp i trafiken, och även om trafiksäkerheten för barn har förbättrats dramatiskt under de senaste decennierna återstår mycket för att uppnå målen i FN: s barnkonvention, nr 24, som anger att varje barn har rätt till bästa uppnåeliga hälsa, sjukvård och rehabilitering. År 2002 omkom 1,2 miljoner människor i världen i trafiken (1/5 barn 0-14 år). Ännu fler, 20 miljoner, skadades och invalidiserades (varav cirka 2,4 miljoner i Europa) (3). Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är trafikolyckor ett av det moderna samhällets största folkhälsoproblem. WHO anser att sjukvården har en viktig roll i trafiksäkerhetsarbetet. Den skall inte bara kontinuerligt beskriva problemets storlek genom att redovisa antalet döda, skadade och invalidiserade samt omfattningen av de psykiska konsekvenserna efter en trafikolycka. Sjukvården skall också säkerställa lämplig vård och rehabilitering för alla skadade (3). I WHO: s europaregion uppmanas hälsosektorn att leda forskning och utveckling för förbättrad vård och rehabilitering av trafikskadade (4). Detta inkluderar även psykosociala riskfaktorer och omfattar hela omhändertagandet från olycksplatsen till dess att behandlingen är avslutad. Trafikskadade barn Åtta barn per 1000 skadades allvarligt i Sverige år 2000 till följd av vägtransportolyckor (5). I Göteborg med omnejd skadades under början av 2000-talet årligen ca 600 barn så allvarligt i trafikolyckor att de uppsökte akutmottagningen vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus (DSBUS) (6). Av dessa behandlades ungefär en fjärdedel i sluten vård. Barn med trafikrelaterad skada utgjorde ca fyra procent av antalet besök på akutmottagningen/kirurgi. I en ännu opublicerade studie framkom att av de trafikskadade barnen år 2000, uppgav 15 % att de ett år efter skadan hade kvarstående fysiska besvär. Tjugoen procent angav kvarstående psykiska besvär (7). Dessutom noterades att: barn som skadats på moped, mc eller i bil löpte störst risk att drabbas av kvarstående fysiska besvär barn som gående blivit påkörda av motorfordon löpte tre gånger större risk att drabbas av kvarstående psykiska besvär än fysiska besvär barn som skadat hals/nacke löpte störst risk att drabbas av kvarstående fysiska besvär barn med skador i hals/nacke och i övre delen av bålen löpte störst risk att drabbas av kvarstående psykiska besvär barn med utländsk härkomst angav oftare kvarstående psykiska besvär än barn med svensk härkomst Trauma och traumatisk stress Trauma (grekiska, sår ), påverkan av människokroppen förorsakad av yttre faktorer och/eller händelser som ger en övergående eller kvarstående 2

3 effekt. Vanligen avses mekaniska krafters inverkan på kroppen vid olyckshändelser, misshandel och mord. Källa: Nationalencyklopedin. Traumatisk stress orsakas av en extremt påfrestande händelse/situation som varken kan undflys eller hanteras med individens tillgängliga resurser, (8). När en individ konfronteras med stress, som är så plötslig, oväntad och katastrofal att den egna förmågan att klara av påfrestningar (bemästrings-, copingstrategier) inte räcker till kan intensiv rädsla och maktlöshet uppstå. (8). Kan den drabbade initialt inte göra något åt saken och inte lägga det hela åt sidan kan ett akut traumatiskt stresstillstånd uppstå, (Acute Stress Disorder = ASD) Om bearbetning och integration av traumat inte heller lyckas senare, kan individen drabbas av ett svårare kroniskt stresstillstånd, så kallat posttraumatiskt stressyndrom (Posttraumatic Stress Disorder = PTSD). Barn och trauma Barn och ungdomar löper stor risk att utsättas för traumatiska händelser (9). Traumat kan också bestå av att barnet ser någon det tycker om utsättas för stor fara. Ett psykiskt trauma som drabbar ett barn, dvs. en individ under utveckling, kan få stor inverkan på den process som tryggar en normal mognad under barnaåren och främjar individens psykiska resurser som vuxen. Den traumatiska händelsen kan även innebära en extra belastning för barn som redan tidigare har anpassningssvårigheter. Barnets reaktioner på trauma kan vara svåra att känna igen, upptäcka och diagnostisera. Även vid tillsynes odramatiska trauman är det nödvändigt att ta hänsyn till det utvecklingsmässiga sammanhang då traumat sker (9). Barn kan ha svårt för att beskriva sitt obehag i ord. Effekterna av traumat kan visa sig i mardrömmar, lek- och beteendestörningar, separationsångest, aggression och i somatiska symtom (10) Kommentar [T1]: Kanske byta man till en individ eller liknande? Kommentar [T2]: Ordval? Resurser? FAKTORER SOM KAN PÅVERKA BARNS REAKTION PÅ TRAUMA (11) om de själva skadas om de befinner sig i centrum av katastrofen eller dess periferi karaktären av exponering föräldrarnas reaktion (villighet att tala, stödja, ge kontakt, tillåta naturliga känsloutlopp) barnets ålder - Före tre års ålder har barn ingen eller ringa ångest inför realistiska hot. De kan skyddas av att inte förstå och av en bristande realitetsuppfattning. - Under förskoleåldern präglas upplevelserna av uttalad egocentricitet. Förmågan att förstå människor och världen omkring bygger mycket på fantasier. Ett omoget tänkande gör det svårt att skapa förståelse för samband mellan orsak och verkan liksom logiska tankeföljder. Även försvarsmekanismerna är omogna. Barnet kan bli extremt beroende av föräldrar och vuxna och gråt och klängighet är inte ovanligt. - I tidig skolålder blir barns tänkande allt mer realistiskt men är fortfarande högst konkret. De använder sig av fler bemästringsstrategier (coping). Särskilt känsliga anses åren mellan åtta och tolv år vara, då reaktionerna ofta tar sig uttryck i somatiska symtom, fobiska föreställningar och rädsla för att bli skadad. Andra tecken kan vara sömnrubbningar, enures och regression samt avtagande intresse för uppgifter och krav, till exempel i skolan. Könsskillnaden är inte så uttalad i dessa åldrar. - Tonåringar har ofta en ambivalens i förhållandet till föräldrarna. De kan döma sig själva hårt och ta på sig ett vuxenansvar som de inte är mogna för. Depressiva reaktioner, 3

4 tillbakadragenhet och isolering är inte ovanligt. Pojkar kan vara rädda för att förlora kontrollen. Flickor kan reagera kraftigare men har ofta större förmåga att ge uttryck för sina känslor (11). Barn som utsatts för trauma riskerar en mängd funktionella, utvecklingsmässiga och psykiska konsekvenser. En del riskerar att utveckla olika grader av posttraumatisk stress allt från något eller några stressymtom till ASD och PTSD (9). ASD liknar PTSD undantaget varaktighet och tidpunkten när symtomen börjar. ASD kan börja omedelbart efter eller under den traumatiska händelsen och varar inte längre än en månad. Kvarstår symtomen längre än en månad diagnostiseras tillståndet som PTSD. Symtomen på ASD är grupperade i fyra kategorier: avståndstagande (dissociation), återupplevande (re-experiencing), undvikande (avoidance), och överspändhet (hyperarousal) (9). De omedelbara reaktionerna efter trafikolyckan kan vara förvirring, rädsla, ledsenhet och skuld (2). Kvarstående posttraumatiska stressreaktioner kan påverka kamratrelationer, leda till skolproblem och trafikrelaterade rädslor och därmed motverka en sund övergång till vuxenlivet (2). Förekomst av posttraumatisk stress efter trafikskador hos barn Efter trafikskada har posttraumatiska stressymtom (Posttraumatic Stress Symtoms = PTSSs) rapporterats förekomma hos barn, 6-14 år, i 16 % av fallen, 4-6 veckor efter olyckan (12). ASD har rapporterats förekomma hos barn i % (10, 21) och PTSD i % av fallen (13-20). Andra reaktioner är allvarlig trafikrelaterad rädsla 17 % (13), förändring i psykisk funktion 44 % (22) och reducerad hälsorelaterad livskvalitet (HRQoL) 23 % (23,24). Även föräldrar kan drabbas av posttraumatisk stress till följd av barnets skada, % (15, 21). Detta skulle innebära att mellan 150 och 200 barn per år i Göteborg drabbas av någon form av posttraumatisk stressreaktion och att minst sex barn per år drabbas av den allvarligaste formen, PTSD, som försvårar barnets funktion i dagligt liv. Riskfaktorer för utveckling av PTSSs efter skada i trafik Om barnet upplever skadehändelsen som hotfull (12) Svårighetsgraden av PTSD hos barnets far (12) Följande faktorer hade inget samband med förekomst av PTSSs hos barnet: ålder, kön, social klass, skadans svårighetsgrad, eller typ av vård (12). Riskfaktorer för utveckling av ASD efter skada i trafik Hög nivå av psykisk stress under och omedelbart efter olyckan, t ex intensiv rädsla efter olyckan vid röntgenundersökningar, dropp och kirurgiska förband (13). Förälders ASD var associerad med olyckstypen. Fler föräldrar rapporterade symtom på ASD om barnen påkörts av bil än om de skadats i en cykelolycka (21). Följande faktorer hade inget samband med förekomst av ASD hos barnet: ålder, kön, social klass, tidigare psykiska problem, tidigare erfarenhet av trauman och olyckor, skadans svårighetsgrad (13, 21). Riskfaktorer för utveckling av PTSD efter skada i trafik Dödshot: Barnen trodde att de skulle dö. Ju större hot desto större risk (13, 14, 17). Hög nivå av psykisk stress omedelbart efter olyckan (13). Undvikandestrategier, t ex social isolering, distraktion, känslomässig reglering och skylla på andra (13, 15, 19) Motorfordon är inblandat i olyckan (15,18) 4

5 PTSD hos förälder (15) Skadans svårhetsgrad (13-15, 17, 18, 20), och vårdtyp (15) hade ingen betydelse för utvecklandet av PTSD. RIKTLINJER Följande riktlinjer är ett hjälpmedel i omhändertagandet av barn skadade i trafik och skall praktiskt anpassas till den aktuella verksamheten. Alla barn som varit med om eller skadats i en trafikolycka, oavsett skadegrad, skall bedömas med avseende på förekomsten av psykiska komplikationer. Vårdpersonal på sjukhus, i primärvård och skolhälsovård samt föräldrar skall känna till att psykiska besvär kan uppstå efter trafikolyckor, lära sig känna igen symtomen och förstå att hjälp för dessa besvär kan behövas både för barnet och anhöriga. Det är viktigt att förstå att psykiska komplikationer kan uppstå även efter till synes bagatellartade olyckshändelser. Risken är dock störst vid motorfordonsolyckor, om barnet eller någon anhörig eller vän kunde ha dödats eller om barnet verkar mycket rädd, stressad, desorganiserad eller agiterad. Syfte - att uppmärksamma risken för negativa psykosociala konsekvenser av trafikolyckor och därigenom ge en grund för ett optimalt omhändertagande av trafikskadade barn- och ungdomar - att reducera psykosociala konsekvenser som försvårar barns och ungdomarnas funktion i dagligt liv 1. Vid procedurer såsom nålsättning, provtagning, infusioner, narkos, röntgen, gipsning, omläggning och annan behandling skall barnet informeras, förberedas och eventuellt avledas för att mildra rädsla och stress. 2. När tillståndet är medicinskt stabilt bör sjuksköterskan samtala med barnet och dess familj, om olyckan och den efterföljande vården. Familjen behöver höra att det är viktigt att prata med barnet om det som hänt, att om möjligt besöka olycksplatsen och att barnet får möjlighet att bearbeta händelsen. För små barn kan detta ske genom att tillsammans med en vuxen beskriva (t ex leka och rita) händelsen/olyckan. Äldre barn och ungdomar skall ges möjlighet att i trygg miljö prata om olyckan. Respektera också om barnet för stunden inte vill tala om olyckan Frågor som sjuksköterskan kan ställa till barnet: - Vad var det som hände som gjorde att du skadade dig? - Hur fick du hjälp? - Hur kom du till sjukhuset? - Vad minns du från vården på akutmottagningen? - Vad var det som var svårast för dig? - Hur mår du nu? 5

6 - Finns det något som vi eller dina föräldrar kan göra för att du ska må bättre? 3. Var uppmärksam på följande reaktioner tydande på posttraumatisk stress Återupplevande (reexperiencing) Den traumatiska händelsen återupplevs gång på gång på minst ett av följande sätt: - återkommande minnesbilder, tankar. Obs: Hos små barn kan teman eller aspekter av traumat ta sig uttryck i återkommande lekar. - återkommande mardrömmar om händelsen. Mardrömmar kan förekomma utan att innehållet klart uttrycker händelsen. - illusioner, flashbackupplevelser eller känsla av att återuppleva händelsen. Obs: Hos små barn kan traumaspecifika återupprepade handlingar förekomma. - ett starkt obehag inför händelser som påminner om traumat. Jag blir verkligt upprörd om jag ser något som påminner mig om när jag blev skadad. Avståndstagande (dissociation) Följande dissociativa symtom förekom under eller efter den traumatiska händelsen: - känsla av bedövning, likgiltighet eller oförmåga till känslomässig respons - minskad uppmärksamhet på omgivningen (t ex leva som i en dimma ) - derealisation (upplevelse av overklighet) - depersonalisation (utanförskap) - dissociativ amnesi (dvs. oförmåga att minnas någon viktig del av händelsen). Det som hände var inte verkligt för mig, det var som en dröm eller en film. Precis när jag är mitt uppe i något kan jag plötsligt inte minnas vad jag gör. Undvikande (avoidance) Tydligt undvikande av stimuli som återkallar minnen av traumat (t ex. tankar, känslor, samtal, handlingar, platser eller personer). Jag försöker undvika sådant som påminner mig om det som hände. Jag försöker ta bort olyckan ur minnet. Överspändhet (hyperarousal) Påtagliga symtom och tecken på ångest eller ökad retbarhet (t.ex. sömnsvårigheter, irritabilitet, koncentrationssvårigheter, överdriven vaksamhet, lättskrämdhet, rastlöshet). Jag känner mig nervös och orolig jag blir lätt uppjagad. Andra symtom hos barn som kan tyda på post-traumatisk stress - TRAFIKRELATERAD RÄDSLA - medveten om sin dödlighet - skuld - depression - klängighet - humörsvängningar - regression - aggressivitet - separationssvårigheter och rädsla för att vara ensamma - mörkerrädsla 6

7 4. Vårdpersonalen skall uppmana föräldrar/vårdnadshavare att vara observanta på barnets och sina egna reaktioner. Detta kan göras genom att kortfattat gå igenom symtom på återupplevande, undvikande, överspändhet, och avståndstagande. Vid hemgång skall alla vårdnadshavare få den skriftliga informationen Att tänka på om ditt barn varit med om en trafikolycka, se bilaga Information och undervisning kan också behöva ges av barnsjuksköterska till lärare, skolsköterska och primärvård i samråd med barnets vårdnadshavare. 6. Återbesök eller telefonkontakt till barnsjuksköterska skall som rutin erbjudas några dagar och 2-3 veckor efter trafikolyckan. Vid kontakt samtala med barnet och dess familj om olyckan och den efterföljande vården och fråga efter förändringar i barnets uppförande och i familjefunktionen, se bilaga 1. Kom också ihåg att även föräldrar kan drabbas av posttraumatiska stressymtom och att detta kan inverka på möjligheten att stötta barnet. Samtalet med barn och föräldrar är en viktig del i omhändertagandet av trafikskadade barn. Erbjudandet om återbesök/telefonsamtal dokumenteras i Melior. Återbesöket/telefonsamtalet skall registreras i PAX och dokumenteras i Melior. 7. I de fall där sjuksköterskan i uppföljningsskedet bedömer att barnet har kvarstående posttraumatiska stressymtom skall besök till psykolog bokas. Vid behov av psykosocialt stöd till familj/föräldrar kontakta kuratorsenheten. Mål Barn och ungdomar som skadas i trafik, och deras vårdnadshavare skall erbjudas ett eller flera uppföljande återbesök eller telefonsamtal till barnsjuksköterska, angående upplevelsen i samband med traumat, den efterföljande vården samt eventuella konsekvenser. Återbesöken skall helst bokas inom 2-3 veckor efter trafikolyckan. Erbjudandet om återbesök/telefonsamtal skall dokumenteras i Melior. Återbesök/telefonsamtal skall registreras i PAX och dokumenteras i Melior. Kommentar [T3]: Skall vi verkligen begränsa oss till olyckor med motorfordon inblandade? Vårdnadshavare till barn och ungdomar som skadas i trafik, skall vid hemgång få den skriftliga informationen Att tänka på om ditt barn varit med om en trafikolycka. 7

8 REFERENSER 1. Andersson A-L. Psychosocial Factors and Traffic Injuries (dissertation). Göteborg: Sahlgrenska Akademin Göteborgs universitet; Enheten för Psykisk Hälsa, Samhällsmedicin. Konsekvenserna av en trafikolycka barns och ungdomars perspektiv. Olsson M, Schulman A. Stockholm: Samhällsmedicin, Enheten för Psykisk Hälsa, ( KRIS-PROJEKTET, Krisomhändertagande i samverkan, delrapport V; 2004:2) 3. Peden M et al., eds. World report on road traffic injury prevention. Genève, Världshälsoorganisationen, ad_traffic_injury_prevention/en) 4. Vägverket. En uppmaning till handling. Viktig information ur WHO-rapporten Förebyggande av trafikskador: ett folkhälsoperspektiv för Europa. Vägverket Vägverkets hemsida 5. Socialstyrelsen. Barns skador i Sverige: en rapport från Barnsäkerhetsdelegationen. Stockholm: Socialstyrelsen, 2002 (SOS-rapport;SOU 2002:99). 6. Swedish Traffic Accident Data Acquisition, (STRADA), Vägverkets registreringssystem av skador och olyckor i vägtransportsystemet. Trafikskaderegistret SU/Östra. Telefon eller Vägverkets huvudkontor, Borlänge, telefon Olofsson E, Andersson A-L, Bunketorp O. Trafikskadade barn i Göteborg år en jämförelse med 1980-talet. Opubl. rapport. AL 90 A B 20001:7018. Vägverket Barn- och ungdomspsykiatrin Östergötland. Vårdprogram för barn och ungdomar med posttraumatiskt stressyndrom och/eller dissociativa tillstånd. Östergötland Spates R, Waller S, Samaraweera N, Plaisier B. Behavioural aspects of trauma in children and Youth. Pediatr Clin N Am 50(2003) Jonker B, Hamrin V. Acute stress disorder in children related to violence. J of child and adolescent psychiatric nurs 2003; 16(2): Michel P-O, Lundin T, Otto U. Psykotraumatologi. Studentlitteratur Lund Landolt M, Vollrath M, Timm K, Gnehm H, Sennhauser F. Predicting posttraumatic stress symptoms on children after road traffic accidents. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2005 Dec;44(12): Di Gallo A, Barton J, Parry-Jones W L. Road traffic accidents: Early psychological consequences in children and adolescents. British J Psychiatry 1997;170: Mitchel M (editor). Cantebury R, Yule W. The effects on children of road accidents. P London: Routledge

9 15. de Vries AP, Kassam-Adams N, Cnaan A, Sherman-Slate E, Gallagher PR, Winston FK. Looking beyond the physical injury: posttraumatic stress disorder in children and parents after pediatric traffic injury. Pediatrics 1999 Dec;104(6): Stallard P, Vellerman R, Langsford J, Baldwin S. Coping and psychological distress in children involved in road traffic accidents. British J of Clinical Psychology 2001; 40: Stallard P, Vellerman R, Baldwin S. Prospective study of posttraumatic stress disorder in children involved in road traffic accidents. BMJ 1998;317: Mirza KAH, Bhadrinath BR, Goodyer IM, Gilmour C. Post-traumatic stress disorder in children and adolescents following road traffic accidents. British J Psychiatry 1998; 72: Gillies MJ, Barton J, Di Gallo A. Follow-up of young road accident victims. J of Traumatic Stress 2003;16(5) Zink KA, Mc Cain GC. Post-traumatic stress disorder in children and adolescents with motor vehicle-related injuries. JSPN 2003:8(3) Winston F K, Kassam-Adams N, Vivarelli-O Neill C, Ford J, Newman E, Baxt C et al. Acute stress disorder symptoms in children and their parents after pediatric traffic injury. Pediatrics 2002;109(6):e Ellis A, Stores G, Mayou R. Psychological consequences of road traffic accidents in children. Eur Child & Adolescent Psychiatry 1998;7: Sturms LM, van der Sluis CK, Groothoff JW, Eisma WH, ten Duis HJ. The healthrelated quality of life of pediatric traffic victims. J Trauma 2002;52: Sturms LM, van der Sluis CK, Groothoff JW, ten Duis HJ, Eisma WH. Young traffic victims long-term health-related quality of life: Child self-reports and parental reports. Arch Phys Med Rehabil 2003:84:

10 BILAGA 1 STÖDFRÅGOR FÖR VÅRDPERSONAL VID SAMTAL Familjen behöver i ett tidigt skede höra att det är viktigt att prata med barnet om det som hänt, att om möjligt besöka olycksplatsen och att barnet får möjlighet att bearbeta händelsen. För små barn kan detta ske genom att tillsammans med en vuxen beskriva (t ex leka och rita) händelsen/olyckan. Äldre barn och ungdomar skall ges möjlighet att i trygg miljö prata om olyckan. Respektera också om barnet för stunden inte vill tala om olyckan Frågor att ställa till barnet i uppföljningsskedet efter en trafikolycka (när barnet är medicinskt stabil, inom några dagar) - Vad var det som hände som gjorde att du skadade dig? - Hur fick du hjälp? - Hur kom du till sjukhuset? - Vad minns du från vården på akutmottagningen/vårdavdelningen? - Vad var det som var svårast för dig? - Hur mår du nu? - Finns det något som vi eller dina föräldrar kan göra för att du ska må bättre? Vid den senare kontakten (2-3 veckor efter trafikolyckan) frågas också efter förändringar i barnets uppförande och i familjefunktionen Fråga om barnet förändrats efter olyckan och om ja - på vilket sätt. - Kamratkontakten? - Hur fungerar det på dagis? - Hur går det med skolarbetet, koncentrationen, läxor osv.? - Mat, mage (kiss och bajs), sömn, humör osv. Exempel på reaktioner Barnet är oroligt, rastlöst Barnet är nedstämt, ledset Barnet är irriterat, argt, får utbrott Barnet är klängigt, mera beroende Barnet är grubblande och sluter sig Barnet har svårt för att somna, sover oroligt och har mardrömmar, dag- och nattväta kan förekomma Förvissa Dig om att Du vet vilken effekt barnets skada/upplevelse har haft på familjen. Kom också ihåg att även föräldrar kan drabbas av posttraumatiska stressymtom och att detta kan inverka på möjligheten att stötta barnet. Samtalet med barn och föräldrar är en viktig del i omhändertagandet av trafikskadade barn Helena Fagerberg-Moss/Eva Olofsson

11 BILAGA 2: FÖRÄLDRAINFORMATION Att tänka på om Ditt barn varit med om en trafikolycka Den som varit med om en olycka kan normalt komma att märka av vissa reaktioner under en kortare eller längre tid efter olyckan. Intrycken, upplevelserna, känslorna vid en olycka kan vara så starka och så annorlunda att vi inte klarar av att smälta och bearbeta dem på vanligt sätt. Vi behöver tid på oss för att bearbeta och förstå våra upplevelser. Barns reaktioner kan variera beroende på barnets personlighet, ålder och aktuella livssituation. Exempel på reaktioner som kan uppstå Barnet är oroligt, rastlöst Barnet är nedstämt, ledset Barnet är irriterat, argt, får utbrott Barnet är klängigt, mera beroende Barnet är grubblande och sluter sig Barnet har svårt för att somna, sover oroligt och har mardrömmar, dag- och nattväta kan förekomma Vilka behov har barn efter en olycka och vad kan du som förälder göra? Föräldrar och anhöriga är de främsta hjälparna vid krisreaktioner hos barn. De känner barnet bäst och det är hos dem barnet känner störst trygghet. Barnet behöver mer omsorg och uppmärksamhet än vanligt Barnet behöver tolerans och förståelse för att han/hon inte är sig riktigt lik Uppmuntra barnet att berätta vad som hände vid olyckan. Försök att finna naturliga situationer för sådana samtal. Barn berättar ofta om sina upplevelser genom bild och lek. Respektera om barnet för stunden inte vill tala om olyckan När behövs hjälp? Om ditt barn fortfarande (efter ca en månad) upplever eller uppvisar något av följande bör Du fundera på att söka professionell hjälp: Om reaktionerna inte minskar efter en tid utan är oförändrade eller starkare Om Ditt barn inte fungerar hemma, på dagis eller i skolan Om Du tycker att Ditt barn inte är sig likt Du som förälder kan också reagera starkt vare sig Du varit med vid olyckshändelsen eller inte. Då kan Du behöva stöd utifrån. För stöd eller för att ställa frågor kan Du kontakta Trafikskaderegistret vardagar Frågor och stöd gällande Ditt barn: Eva Olofsson, barnsjuksköterska, telefon mån. tis. fred eller till nedanstående:. Psykologisk-Psykiatrisk Katastrofledningsgrupp PKL SU/Sahlgrenska BUP drottning Silvias barn-och ungdomssjukhus Eva Olofsson barnsjuksköterska

12 BILAGA 3 Omvårdnadsdiagnos: Stor risk för psykiska konsekvenser relaterat till upplevt trauma, i samband med fysisk skada orsakad av trafik, vilket leder till nedsättning av barnets funktioner i dagligt liv. Mål: Vara fri från kvarstående psykiska besvär som hindrar barnets funktion i dagligt liv 2-3 veckor efter vårdtillfället. Åtgärder: Ska planeras utifrån barnets och familjens individuella behov och skall vara evidensbaserade utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet om posttraumatiska reaktioner hos barn. Medverkan: Föräldrar ansvarar för att barnet om möjligt kan besöka olycksplatsen och att det får möjlighet att bearbeta händelsen. För små barn kan detta ske genom att tillsammans med en vuxen beskriva (t ex leka och rita) händelsen/olyckan. Äldre barn och ungdomar skall ges möjlighet att i trygg miljö prata om olyckan. Vid omsorgssvikt i familjen bör annan vuxen person få detta ansvar ex. släkting eller personal i skola eller förskola. Information/undervisning: Skriftlig och muntlig information till vårdnadshavare om tecken och symtom på posttraumatiska reaktioner (se föräldrainformation ). Information till barnet bör anpassas till dess mognadsnivå. Stöd: När tillståndet är medicinskt stabilt skall barnsjuksköterskan samtala med barnet och dess familj om olyckan, den efterföljande vården och reaktioner, se riktlinjer. Ett återbesök eller en telefonkontakt till barnsjuksköterska skall alltid erbjudas några dagar och 2-3 veckor efter trafikolyckan. Dokumentera. Miljö: Under sjukhusvistelsen skall barnet ges möjlighet till åldersadekvat sysselsättning såsom att leka, läsa, lyssna på musik, umgås med jämnåriga. Besök i Lekterapins lokaler skall göras så fort och ofta som det fysiska tillståndet medger. Observation: All personal som ansvarar för barnet skall vara uppmärksam på reaktioner som kan tyda på posttraumatisk stress, se riktlinjer. Speciell omvårdnad: Vid procedurer såsom nålsättning, provtagning, infusioner, narkos, röntgen, gipsning, omläggning, suturering och annan behandling som kan kännas skrämmande skall barnet informeras, förberedas och ev. avledas för att mildra rädsla och stress. Använd tillgängliga förberedelsematerial såsom dockor, bilder m.m. Samordning: Information och undervisning om tecken och symtom på posttraumatiska reaktioner kan behöva ges av barnsjuksköterska till lärare, skolsköterska och primärvård i samråd med barnets vårdnadshavare. Skall göras speciellt vid omsorgssvikt i familjen. Samordning: Besök kan behöva bokas till annan expertis såsom läkare, psykolog, kurator, sjukgymnast, arbetsterapeut, lekterapeut. Besöket kan ske som en gemensam vårdkonferens. Eva Olofsson Granskad av Sofie Andersson Stavridis

13 13