Modeller för lärande för äldre genom tillhandahållande av och praktiserande av IT-färdigheter i samband med kompetenser i informationssamhället

Transkript

1 FINLAND Modeller för lärande för äldre genom tillhandahållande av och praktiserande av IT-färdigheter i samband med kompetenser i informationssamhället Pirjo Keinänen 1 Nya vägar för vuxna att närma sig IT Bakgrund I början av år 2000 stod vuxenutbildningen i Finland inför stora utmaningar. Nära hälften av befolkningen över 45 år hade ingen yrkesutbildning. Förändringar i arbetslivet, IT-utvecklingen, höga arbetslöshetssiffror, och förändringar i åldersstrukturen och stora skillnader i utbildningsnivån mellan åldersgrupperna skapade ytterligare utmaningar. Det finländska Nationella åldersprogrammet ( ) ger stöd åt folk över 45, deras kvalifikationer och energi, så att de kan arbeta längre och gå i pension närmare den officiella pensionsålder. Åldersprogrammet är ett av de viktigaste områdena inom vuxenutbildningens olika sektorer. I Rovala-Opisto har vi redan sedan några år intresserat oss för vuxenutbildning åt äldre, oftast arbetslösa. Kursernas huvudmål har varit att finna vägar ut ur arbetslösheten och att ge grundkunskaper i IT. Att ge IT-utbildning har två funktioner: att öka människors möjligheter att få anställning och att ge de äldre en möjlighet att ta del i informationssamhället. Enligt våra erfarenheter är de äldre villiga att lära sig IT, när omständigheterna uppmärksammas; vuxna studerande vill vis studera med jämlikar (ålder, nivå); stöd till gruppen är viktigt; införande av prov (datorkörkort) i programmet ger ytterligare motivation. (Rovala folkhögskola) Nätverk Vi har tidigare samarbetat med Föreningen för arbetslösa i Rovaniemiområdet och Föreningen för Karkalovaaras förortsbor när vi utbildade ledare för självhjälpsgrupper. Nu ordnade vi, genom deras föreningar, ett möte där vi erbjöd möjligheten att lära sig IT samtidigt som vi kunde få djupare insikter om folks behov och förutfattade meningar om lärande och att lära sig IT. Förfrågningar och intervjuer innan planeringsprocessen Femton personer, år gamla, tre kvinnor och tolv män, besvarade vårt frågeformulär. Tio av dem beskrev sina IT-kunskaper som låga, nio hade liten eller ingen möjlighet alls att använda IT på jobbet. Sex av dem hade möjlighet att använda dator hemma och på fritiden. I intervjuerna (nio personer) var huvudtemana vuxenutbildning och informationssamhället. De fann att vuxenutbildning inte alltid var användbar; kurserna ges bara för att fler lärare ska få anställning Enligt deras erfarenheter är kurstempot ofta för högt; lärarna stannar inte till för att utvärdera gruppens framsteg utan försöker pedantiskt följa kursplanen. De önskade att vuxenutbildningen skulle erbjuda kurser som är bättre anpassade till individuella behov. På det hela taget var dock erfarenheterna goda och de sa att det var trevligt att lära sig något nytt. Den vanliga uppfattningen om informationssamhället var att det förändras snabbt. Man måste lära sig datorkunskap utifall all service kommer att ske via Internet, t.ex. sociala förmåner. Utvecklingen av IT minskar antalet tillgängliga jobb och ökar antalet så kallade andra rangens medborgare. Det finns en allmän känsla av att saker inte kan utvecklas så här fort utan ett bakslag. Frågan om sin egen position i informationssamhället och ens förhållande till det: de intervjuade ser sig själva som varken medborgare i det nya informationssamhället eller som marginaliserade; de är bekymrade över dem som riskerar att bli helt marginaliserade, IT ses inte som en viktig del av de intervjuades liv; de vill dra nytta av den (de som kan datorer), men de kan klara sig utan,

2 De är nyfikna på hur man kan dra fördel av datorer, men de har inga orealistiska förväntningar på vad de nya teknikerna kan erbjuda dem, Användande och utvärdering av de potentiella fördelarna rör sig runt arbetslivet snarare än fritiden. Undervisningsprogram På basis av den information vi fått från förfrågningen och intervjuerna planerade vi ett undervisningsprogram i en första fas: Fas 1: Grundläggande kunskaper i databaser, ordbehandling, Excel, Internet, Pictures (120 timmar); 5 män fullbordade fasen. 2 Efter fas 1 hade vi ett planeringsmöte där lärare, planerare och studerande från nämnda fas tillsammans med nya bestämde sig om innehåll och undervisningssätt i nästa fas. Fas 2: Fler deltagare antogs. Två grupper bildades; en för kvinnor (11 kvinnor mellan 40 och 56 år) och en för männen som avslutade fas 2. I båda grupperna gick en eller två ledare för självhjälpgrupper med. Under denna fas låg tonvikten på att identifiera sina individuella behov beträffande IT-användande. Vi uppmuntrade också studenterna att arbeta mer självständigt i klassrummet. I båda grupperna tog ledarna för självhjälpgrupperna efter hand alltmer ansvar för gruppens lärande. I kvinnornas grupp var studenterna studerande på två plan, så de bestämde sig för att arbeta två och två, så att den som visste mer kunde hjälpa den andra. Efter fas 2 hade vi åter ett planeringsmöte där vi bestämde hur vi skulle gå vidare på vårterminen Fas 3: Den här våren arbetade vi annorlunda än tidigare. I stället för att ha en lärare i klassrummet, kombinerade vi traditionell undervisning med distansundervisning. Båda våra studiegrupper möts fortfarande vid en viss tid och plats för undervisning i klassrum; schema är lagt och är huvudsakligen lika för båda grupper. Båda grupperna har handledare (ledarna för självhjälpgrupperna), som studerar allt material i förväg och som kan hjälpa kamraterna med eventuella problem. Läraren är enbart fysiskt frånvarande. Läraren är tillgänglig antingen per telefon eller via e-post. Material skickat i förväg omfattar både instuderingsblad och uppgifter. Vid gruppmöten delas papper ut av handledarna och alla försöker följa det fasta programmet. Problem, problem Det största problemet var bristen på tid och plats för att kunna använda datorerna fritt. Många av medlemmarna hade inga egna datorer och de två schemalagda timmarna per grupp och vecka räckte bara inte till för att öva på kursen datorer. Att följa det skrivna programmet har också visat sig problematiskt. Våra studenter som är vana vid att en lärare går igenom materialet i samma rum finner det nu besvärligt att gå igenom det skrivna materialet och samtidigt försöka klura ut hur man använder datorn enligt anvisningarna. Det är fortfarande svårt för dem att tillämpa de nya kunskaperna självständigt. Naturligtvis omfattar problemen även tekniska problem. E-postservern på Internet vi använder fungerar inte alltid som den ska. Ibland når inte meddelandena vi skickar i klassen fram tillräckligt snabbt och lektionen är ibland slut när de kommer fram. Men vi har liksom accepterat att tekniken inte alltid fungerar. Våra problem var inte begränsade till studenterna bara. Det geografiska avståndet mellan lärare och studenter kan påverka läraren också. Bristen på omedelbar respons och att inte veta hur det går för studenterna kan vara frustrerande. Även om vi har kommit överens om att hålla kontakten när problem uppstår, och för övrigt också annars, så sker det inte alltid, något som gör att läraren känner sig mycket ensam. Bristen på bra kommunikation mellan studenter och lärare kan också försvåra kursplaneringen.

3 Vad har vi lärt oss till dags dato? Att lära sig IT är som att lära sig ett språk man lär genom at använda det, Det är svårt att upprätthålla kunskaperna om man inte har sin egen dator, Det är viktig att finna studentens egen takt läraren blir ofta blind för detta, Gruppandan är viktig i inlärningsprocessen, Ibland har vi svårt att visa vikten av IT-kunskaper för människor som inte är vana att leva i bokstävernas värld, Det är mycket viktigt att pejla in verkliga behov för användning av IT. Det är inte tillräckligt att bara inse behovet att lära sig IT utan att också förstå den riktiga användningen av IT i livet. 3 Intervju med Pirjo Keinäinen Rovala-Opisto Det du funnit i dina undersökningar går emot den senaste forskningen som hävdar att äldre arbetare inte vill delta i livslångt lärande. a) Vilka erfarenheter har du av entusiasm och vilja att delta i dina kurser? Mina erfarenheter är mycket positiva. Människor är mycket entusiastiska och villiga att delta i kurserna och nu talar jag om kurser där man lär sig grundläggande IT-kunskaper och de studerande är vuxna, oftast över 45 år. b) Stötte du på den här positiva attityden som en biprodukt i dina kurser eller konfronterade du gruppen direkt med frågor? Jag har många sorters bevis för min uppfattning: Siffror: det är alltid sökande till kurserna, där bara 12 antas. Direkta frågor, formella och informella intervjuer och samtal; när mål och innehåll i kursplanen är klar och tillräckligt konkret som IT tycks vara är vuxna, och äldre, väldigt motiverade till att lära sig, med de har dåliga erfarenheter från skoltiden, så de avvisar vanligen tanken på att gå tillbaka till skolan. c) Kommer folk till kurserna frivilligt eller på obligatorisk grund? d) Kommer de till dina kurser för att söka motivation? e) Kommer de för att de måste, för att inte förlora arbetslöshetsersättningen? f) Väljer de kurserna frivilligt? Rovala-Opisto, vår institution, tillhör vuxenutbildningsområdet, till sektorn folkbildning, så i princip studerar alla här frivilligt. Orsakerna till och sätten att komma till våra kurser är olika och samtidigt innebär det här olika finansieringsstrukturer för oss: Linjer: musik, teckenspråk, media, juridik m.fl: vanligen ej yrkesutbildning; heltidskurser; möjligen internat; ofta förberedelse till intagningsprov till universitet; studenterna är oftast unga vuxna. Finansieringen betalas till 50 procent av staten och 50 procent av studenterna själva (de får studiestöd från staten). Studenterna väljer kurser från vuxenutbildningsmarknader, Extra yrkesutbildning: olika kurser på hel- eller flexibel tid, korta eller långa. Studenterna är över 25 år, ofta äldre (över 45). Staten/Länet köper kurserna av oss och studenterna betalar bara en minimiavgift (arbetslösa inget), men de får ingen arbetslöshetsersättning utan måste leva på studiestödet. Studenterna väljer kurser på vuxenutbildningsmarknader. Arbetsmarknadsinriktad utbildning: våra kurser köps av Arbetsförmedlingen och varar 3-5 månader på heltid. De köpta kurserna består mest av: 1/ yrkesrådgivning + IT, 2/ invandrarundervisning, 3/ kurser som hör till projekt finansierade av den Europeiska socialfonden. I princip kommer arbetslösa till kurserna frivilligt. De söker dem i Arbetsförmedlingens kursutbud, och de som inte gör det kan de förlora sin arbetslöshetsersättning; under studierna får de arbetslöshetsersättning. Korta kurser: deltid (kvällar och veckoslut); studenterna väljer från vårt utbud. Möjligheten finns också för öppna universitets-studier vid vårt institut. Mina erfarenheter kommer huvudsakligen från arbetsmarknadsorienterad utbildning och extra

4 yrkesutbildning, vars innehåll ger en sorts andrachansutbildning med betoning på IT-kunskaper. I båda fallen har studenterna kommit till kursen frivilligt (enligt vad de säger) och de har varit mycket motiverade (Arbetsförmedlingen köper inte tillräckligt med IT-kurser ). g) Vad har du stött på som hindrar folk från att delta? 1) Ekonomiska orsaker: för vuxna och speciellt äldre är studier ibland möjliga och ibland inte. Det är inte bara en fråga om attityd; vuxna har familjer och andra ekonomiska krav. Om man vill studera och finansieras av arbetslöshetsersättningen måste man välja i Arbetsförmedlingens utbud, vilket är begränsat och kurserna är korta. Om man väljer yrkes- eller universitetsutbildning måste man klara sig på det lilla studiestödet. 4 2) Dessa äldre som är i störst behov av utbildning (hälften av arbetsstyrkan över 45 har ingen yrkesutbildning) är också så oerfarna att de har svårt att delta i vuxenundervisning över huvud taget. De enda erfarenheter de har är från skoltiden och minnena från den är inte alltid så goda. De är rädda för att delta i kurser med många unga (åldersrasismen har gjort sig gällande ). De är rädda för att de inte kan tillräckligt för att delta i någon form av utbildning och att de inte längre kan lära sig något. Detta utgör en särskild utmaning för våra metoder och också för innehållet. Ursprungligen stod folkhögskolemetoderna (demokrati, dialog etc.) i motpol till vanliga skolmetoder och studenterna var väldigt aktiva och villiga till utbildning och inte i först hand pga. arbetsmarknadsskäl, utan för att kunna leva individualistiskt och kanske kämpa mot myndigheterna. Men nu lever vi i ett samhälle där arbetsmarknadsnyttan gäller. De flesta av dessa äldre har aldrig studerat bara för nöjes skull eller av kulturella skäl eller deltagit i personalutbildning under arbetslivet. Så innehållet i kurserna måste planeras på så sätt att resultatet av utbildningsprocessen leder till pengar eller arbetstillfällen på arbetsmarknaden. 3) Ett stort hinder är att folk inte är vana att hantera den kris, informationskaos, som de oundvikligen måste tackla för att nå vidare till andra kunskapsnivåer. Jag har märkt att den första veckans kaos är en besvikelse för många vuxna; de trodde att det skulle vara roligt att studera och att allt skulle vara ordnat. h) Hur tacklar du hindren i dina kurser? a) Genom att samtala om dem? b) Genom att göra dem till en del av lärandeprocessen? De ekonomiska barriärerna fungerar så att folk inte kommer till kursen fast de ansökt efter att de insett de verkliga förhållandena. Med folk som deltar försöker jag tala öppet om de här sakerna och på så vis är det en del av lärandeprocessen. Jag tror att folk, när de börjar förstå samhället och hur andra fungerar, så känner de sig inte så ensamma med sina känslor längre och de kan börja påverka sina liv realistiskt. I det här nya A-info -initiativet använder vi inte bara intervjuerna och mötena till att få information utan för att bygga upp ett förtroendefullt förhållande mellan lärare och student. i) Vilka är dina och andra forskares kritiska kommentarer till den allmänna en av idéer som tillhör livslångt lärande? Det finns några kritiska kommentarer som forskare gjort inom utbildningssociologin som pekar på att livslångt lärande tillhör medelklasslivet; och genom att ta detta värde som det högsta använder man symbolisk makt över människor som inte är vana vid eller kan tänka så. Initiativet till att utbilda sig kommer verkligen inte från de äldre arbetarna själva, utan utifrån: från utbildare, arbetsgivare, myndigheter. Det betyder att arbetarna själva känner sig okvalificerade och bara kan anklaga sig själva för sin arbetslöshet eller för att inte ha tillräcklig lön för att leva gott. I viss måtto håller jag med dem; jag tycker inte om att livslångt lärande ska användas som ett vapen. Det är inte rättvist att göra dessa människor ansvariga för dagens situation. Fast utbildning är ett medelklassvärde och ett sätt att klassificera folk i deras kamp om jobben så anser jag att man inte har rätt att hindra någon från utbildningens värde (som den tidigare arbetarkulturen gjorde ) och hindra folk från att få nyckeln till dagens liv, kunskaper att simma. Ibland tycks dagens situation vara schizofrenisk; å ena sidan talar man om för folk att de måste utbilda sig för att överleva, å andra sidan är detta bara möjligt för så få att det inte kan hindra marginaliseringsprocessen. j) Hur utvärderar du lärandeprocessen? k) Hur utvärderar du resultatet av dina undervisningsmetoder inför studenterna?

5 l) Hur utvärderar du studenternas framsteg? Vårt utvärderingssystem är inte väl utvecklat och därför ska vi hösten -99 börja med ett ettårsprojekt med några folkhögskolor för att utveckla våra egna mätsystem för kvalité. Projektet finansieras av Utbildningsministeriet. Under de kommande åren ska i alla fall ministeriet använda sina egna kvalitetsmätningsinstrument för att utvärdera alla institutioner för vuxenutbildning. Den stora frågan är. Vad kan studenter dra för nytta av vuxenutbildningen? Och hur mäter man den? Fram tills nu har vi använt olika frågeformulär under och i slutet av kurserna. Naturligtvis är samtal också ett viktigt sätt att få feedback. Arbetsförmedlingen och länen använder sina egna formulär i de kurser de köpt. Deras uppfattning om nyttan är otvetydig: kursen har varit till nytta endast om man fått jobb efteråt. Jag tror att individer har många olika behov och förväntningar när de väljer vår institution och vår uppgift är att möta dessa så bra som möjligt. I olika linjer och kurser finns det skilda sätt att utvärdera lärandets process. Tester, arbetsprov, uppsatser osv. Nationella datorkörkortsprov och språkprov har visat sig vara nyttiga och motiverande som en del av kursen. 5 Länet du kommer ifrån har en hög arbetslöshet, men där finns det, som du sagt, starka traditioner att handskas med den. a) Finns det några uppgifter om den sociala utvecklingen och framtida utsikter i ditt län? Arbetslösheten i Finland är i juni ,3 procent, men i vårt län ligger den på 22 procent och det finns byar med en arbetslöshet på över 30 procent. Utsikterna är inte goda. Med så olika siffror i landet, 20 procent i Lappland och 8 procent i Helsingfors, så sitter vi inte längre i samma båt. Lappland står för den största nettoutvandringen. Det gör det svårt för länet att behålla jobben och människorna här pga. den nya marknadsorienterade synen: låt människor flytta; varför ge Lappland konstgjord andning? b) Hur påverkar denna utveckling rollen och betydelsen av ditt arbete? Tidigare när problemen var likartade i hela Finland hade Arbetsförmedlingen goda resurser för köp av kurser. Nu har vi en ny situation och en ny regering och kanske kommer politiken att ändras. Men å andra sidan betonar regeringen i sitt program utbildning som ett sätt att motverka marginalisering och lägger tonvikten på de äldre. Det är särskilt en mening som gör oss glada: Regeringen stärker vuxenundervisningens förutsättningar. Jag vet ännu inte vad det kommer att innebära. c) Påverkar ditt arbete situationen på arbetsmarknaden? Jag hoppas det. Jag hoppas att vår utbildning gör folk bättre utrustade för alla skeden i livet att deras roll som aktörer på arbetsmarknaden ska förbättras. d) Hur märks traditionen att hantera arbetslöshet i dina kurser? Under dessa depressionsår har nästan alla någon erfarenhet av arbetslöshet i familjen, så det är väldigt lätt att tala om det och det är lättare för folk att förstå vad som följer därav. Vi har söka-jobbkunskap som en del av samhällskunskapen och kommunikationskunskapen. Du har beskrivit den institutionella ramen för ditt arbete, utvecklingen av ett program för en informationsmotorväg från 1996 och framåt. Med detta vill man fokusera på en förbättring av kunskaperna om informationssamhället. Hur långt har det här programmet kommit? a) vad beträffar skapandet av internationella nätverk för yrkesutbildningsinstitutioner? Jag vet inte! Jag kan inte så mycket om yrkesutbildningsinstitutioner, men jag kan försöka hitta information b/ vad beträffar utvecklandet av nya kommunikationsmetoder och studiematerial? c/ vad beträffar lärarutbildning? Målet för utbildningsministeriet var att göra Internet tillgängligt för alla läroanstalter i Finland till slutet av procent av alla grund- och gymnasieskolor var redan anslutna i början av I början av 1999 var denna siffra procent för grundskolan och procent för gymnasierna och 100 procent för högskolorna.

6 I det nya 1999 års program säger regeringen att nästa steg i informationssamhällsstrategin kommer att vara koncentrerad på lärarutbildning, nya undervisningsmiljöer, på utveckling av läromedel på våra språk (finska och svenska) och en förstärkning av en mångfacetterad läskunskap. Den finländska regeringens livslånga lärande betonar nödvändigheten av att överföra undervisningen till bättre inlärningssätt. I vilken mån har detta koncept realiserats? a) Hur manifesteras det i vuxenundervisningen? Jag skulle säga: Inte mycket. Individuella utbildningsprogram, nära kontakt med yrkeslivet (lära på jobbet), och modulstudier talas det mycket om, men i praktiken används de inte mycket, och resultaten är inte alltid de önskade. Individuella undervisningsprogram som genomförs rätt är mycket dyra. Arbetsplats- och distansundervisning kan missbrukas för att spara pengar. Modulstudier är inte väl utvecklat eftersom holistiskt lärande uppskattas mer. Det finns inte tillräckligt samarbete mellan olika organisatörer och sektorer; vuxenutbildningsorganisationer har traditionellt varit mycket autonoma. 6 b) Sträcker det sig också till traditionell undervisning? Jag tror att problemen är ganska lika. Man har gjort stora ansträngningar till initiativ för att stärka samarbetet mellan utbildning och arbetsliv/företag. Regeringen fokuserade även i sitt initiativ på fortbildningen som en integrerad del av folks liv. Hur befrämjades detta finansiellt, tekniskt och i andra hänseenden? Man har förstås mest betonat det finländska informationssamhället, där medborgarna förväntas anamma och behärska nya tekniska färdigheter med målet att alla eller nästan alla ska lära sig dessa färdigheter. Ministerierna har gjort stora investeringar i den tekniska infrastrukturen. De bästa åren -programmet har börjat (som avsikt, men inga pengar!) för att befrämja livslångt lärande för äldre. Allt detta räcker inte på långa vägar när. Den övergripande idén med motorvägsprogrammet omfattar fem sektorer: livslångt lärande språkprov datorkörkort åldersprogrammet dagligt studiestöd (folk, speciellt äldre människor, får möjlighet att studera utan att förlora arbetslöshetsersättningen) Varför tror du att bara 900 personer drog nytta av det dagliga utbildningsstödet? För det först omfattar inte motorvägsprogrammet dessa sektorer! De nämnda punkterna hör till en ram som jag tror påverkar arbetet här i Rovala-Opisto inom området för vuxenundervisning och kunskaper om informationssamhället för äldre och arbetslösa. Det dagliga studiestödet är en helt ny form av stöd. De nya siffrorna är personer som använde sig av detta stöd, mest kvinnor. Kraven för att få det är rätt hårda, men förra året fanns det ungefär arbetslösa som skulle ha mött kraven. Orsakerna till att inte fler söker detta stöd måst vara att: 1/ folk inte informerades tillräckligt om den nya lagen, 2/ vuxenutbildningens utbud inte motsvarar folks krav, 3/ vuxenutbildningen och dess begrepp är svåra att förstå. Det här var också resultatet av våra tidigare intervjuer ( ). I din forskningsmodell har du utvidgat ditt forskning fält till samarbete med en förening för arbetslösa och en för förortsbor. Kan du beskriva de två institutionerna och varför du har valt att samarbeta med dem? Föreningen för Karkalovaaras förortsbor grundades 1984 och har 50 medlemmar i området med en befolkning på nära vår institution. Arbetslöshetssiffran här är högre än på andra håll. Avsikten är att aktivera invånarna och utveckla samarbete. Föreningen för arbetslösa i Rovaniemi grundades 1993 och har 180 medlemmar. Dess avsikt är att förbättra situationen och livskvaliteten för de arbetslösa. Rovala har samarbetat med de här föreningarna i flera år. Medlemmarna passar in på vår målgrupp, för vilka vi vill utveckla våra metoder.

7 Du har startat A-info-initiativet (Vuxenstudenters informationssällskap) Vad är planerna med detta projekt? Vi tror att orsaken till att folk inte känner sig motiverade att lära sig IT ofta beror på att man inte har någon användning för det. Att ha IT-kunskaper som mål är inte så viktigt; de får sitt värde först när man vet var, hur och till vad man kan använda dem. Vår plan är att förse målgruppen med grundläggande IT-kunskaper för att sedan de dem råd och arbeta tillsammans med dem så att de kan tillämpa kunskaperna efter deras eget önskemål; och som hjälper dem att bli aktiva medborgare i informationssamhället. Du påstår att du ändrat studieplanen alltefter de behov som dykt upp. a) Hur såg din plan ut? b) Hur kom du fram till nuvarande plan? 7 Vi ändrade faktiskt inte studieplanerna, för vi började på ett rent bord; vi ska lyssna till folk och sedan göra en plan. Vi hade förstås tankar om en större bricka, men vi ansåg att vi först måste ge grundkunskaper i IT innan det är möjligt att fortsätta tala om annat innehåll. c/ Vilken sorts råd kommer du att ge? d/ Hur ska du lära lärare att bli rådgivare? Nästa fas i vårt projekt skulle kunna kallas rådgivning och i IT-kunskapen kommer det att kallas så, men det är också ett sätt att få viktig information on hur de vuxna använder kunskapen i praktiken. Hur ska vi förbättra vår undervisning så att den i blir mer användbar vardagslivet? Jag anser också att vuxna och äldre har ganska mycket osynlig kunskap som tycks försvinna när vi bara ser till IT-kunskap. I denna nästa fas byter vi på ett sätt roller; inom många områden vet de mer än vi: om samhälle, politik, jakt eller nåt annat område där de kan använda IT. Fallet är rätt begränsat; bara en IT-lärare har arbetat med dem. Hon vill fortsätta under rådgivningsfasen. Vi har ingen undervisningsplan åt henne. Det kommer att vara en inlärningsprocess för oss också, där vi lär genom försök och misstag (på ett sätt en forskningsmodell för en aktivitet. Vi ska självklart studera allt bakgrundsmaterial och gå på mötena. Vi ska också samarbeta med självhjälpsgruppen som arbetar där. Organisatörerna av självhjälpsgrupperna har tidigare studerat vid Rovala-Opisto. Ett av målen kommer att vara det samma som i självhjälpsarbetet: rådgivningen kommer inte längre att vara nödvändig. Utbildningsprocessen för rådgivare är planerad att börja Hur ska du förbereda detta arbete? Se ovan. Processens storlek beror på hur vi lyckas få nationell finansiellt stöd till REREAL. Vilka verktyg använde du när du utvärderade forskningsprocessen? Hittills har vi gett 15 personer ett frågeformulär och gjort temaintervjuer med 9 personer. Efter grundkursen i IT i augusti kommer vi att dela ut ett till frågeformulär. Vilka verktyg vi ska använda oss av i rådgivningsprocessen beror på den nationella finansieringen. I alla fall ska vi observera, använda dagboksmetoden och någon sorts frågor.