Abort en försvarbar gärning!

Transkript

1 Umeå Universitet Inst. för idé- och Samhällsstudier Abort en försvarbar gärning! Datum: Kurs: Filosofi B, Filosofiskt skrivande. Författare: Mattias Karlsson Kursansvarig: Lars Lindblom

2 Inledning Abort kan vara en av världens mest glömda frågor men samtidigt ett gigantiskt problem. Ett problem som glöms bort för att det är så vanligt. I denna uppsats utreds R.M Hares och Thomssons argument för hur man kan se på abort eller snarare om Thomssons tes angående att abort bör vara tillåtet håller. Uppsatsen utgår från Judith J Thomssons kända artikel ett försvar för abort (1971) och Richard M Hares Abort och den gyllene regeln (1977). Bägge räknas som milstolpar för den abortetiska diskussionen. Uppsatsen behandlar den diskussion de förde via sina uppsatser på 1970talet. Uppsatsen kommer fram till att Thomssons argument håller och att Hares motargument inte kan kompromettera Thomssons tes om att aborter bör tillåtas. Bakgrund Thomssons och Hares diskussion var unik i sitt slag då de publicerades på 1970talet men texterna ingår nu i en antologi av abortetiska diskussioner i Anderberg och Perssons (1987) Abortetik. Det som kännetecknade deras diskussion var att man satte pekfingret på så många frågor som man idag fortfarande diskuterar. Thomson och Hare diskuterar: fostrets rätt till livet? Fostret som person! Och Thomsons idé om minimal samaritism gentemot fostret. Samaritism är rent begreppsmässigt hämtat från bibeln men poängen är att individen gör mer än vad som krävs av henne i den givna situationen, ( sökord: the good samaritan ), ett argument som kan åberopas av vilken abortmotståndare som helst. Det finns ytterligare bidrag till deras diskussion och den som denna uppsats kommer att använda sig av är David Boonin-Vails (1997a, 1997b) kritiska hållning till Hares idéer och håller på så sätt uppe Thomsons argumentation. Det finns fler argument via andra uppsatser men dessa kommer inte att användas i denna uppsats. För att nämna någon så brukar Don Marquis finnas med i en abortetisk diskussion. Vid samtliga tillfällen i uppsatsen då det refereras till Thomsson eller Hares uppsatser hämtas det från Anderberg och Perssons Abortetik från Uppsatsen är uppbyggd genom att varje avsnitt presenteras med en ny övergripande titel och dessa är: rätten till Liv! Fostret som en person! Samaritism. Uppsatsen avslutas med sammanfattande diskussion.

3 Den tes som Thomson argumenterar för är: Abort bör tillåtas (abort kan försvaras). Rätten till liv! Thomsons första argument utgår från att kvinnan (modern) äger rättigheterna till sin egen kropp, det är ett kategoriskt ställningstagande som inte går att ta miste på. Thomson lämnar inte utrymme eller möjligheter till alternativa tolkningar. Det klassiska och viktiga exempel hon använder är citerat många gånger: Du vaknar upp på morgonen och finner dig själv ligga i sängen, rygg mot rygg med en medvetslös violinst. En berömd medvetslös violinist. Han har visat sig ha en ödesdiger njursjukdom, och sällskapet för musikälskare har granskat alla tillgängliga medicinska register och funnit att du är den ende som har den rätta blodtypen som kan hjälpa honom. Man har därför kidnappat dig, och igår kväll kopplades violinistens blodcirkulation samman med din egen blodcirkulation, på sås sätt kan dina njurar urskilja gifter från såväl hans blod som ditt eget. Sjukhusdirektören säger nu till dig vi är mycket ledsna att sällskapet för musikälskare har gjort detta dig - vi skulle aldrig tillåtit det, om vi hade haft kännedom om därom. Likväl, de gjorde det, och nu är violinisten kopplad till dig. Att koppla loss dig vore att döda honom. Men bekymra dig inte, ty för din del rör det sig bara om nio månader. Vid det laget kommer han att vara återställd från sin sjukdom, och han utan fara kopplas loss från dig (Thomsson 1987 s.53). Detta argument syftar klargöra att det finns en kategorisk rätt som moder att ingen kan kräva att bära ett foster utan eget medgivande. Den rättighet modern innehar är starkare än den rättighet fostret besitter. Är du moraliskt förpliktigad att acceptera situationen? frågar sig Thomsson och det givna svaret är nej. Problemet som uppenbaras i Thomsons värld är vad skulle hända om graviditeten varade i nio år? Skulle man fortfarande använda samma argument för att inte genomföra aborter som vissa abortmotståndare har? Vore det alltså en skillnad, ur moralisk synvinkel, att abortera om man var tvingad till graviditet i nio år istället för nio månader? Thomson menar att det då blir svårare för abortmotståndare att snabbt svara ja på frågan eftersom en graviditet då skulle uppta en större del av livet, (a.a s.53f). 2

4 Moderns rättigheter väger alltid tyngre än fostrets och det finns många skäl till detta enligt Thomson. Eftersom det skulle vara svårt att avgöra vem av de två liven man skulle behöva rädda om komplikationer uppstod, så skulle slantsingling framstå som ett svagt argument. Därför bör man medge att moderns rättigheter bör vara större än fostrets. Abortmotståndare angriper detta argumentet med att man dödar, och i vissa fall mördar, fostret om man inte agerar överhuvudtaget. Thomson hävdar att det inte är frågan om dödande (mördande) utan endast att låta någon dö, (a.a s.55). Lite förenklat kan man sammanfatta argumentet så här: Ifall modern föder barnet kommer hon att dö men gör hon det inte överlever hon så kan man inte på allvar hävda att det är frågan om mord utan endast om att rädda sig själv. Hur oskyldig barnet än är behöver man inte långsamt invänta sin egen död om inte bådas liv kan räddas. Det finns starka skäl bakom argumentet att moderns rätt till sitt liv och sin kropp är tillräckligt för att kunna hävda moderns liv framför fostrets. Thomsons första argument i försvaret av abort ser ut som följer: Moderns rätt till liv väger tyngre än fostrets. R. M Hare för en annan diskussion som motsätter just de argument som Thomsson anför. Thomssons argument medger en förhållning till rättigheter ur ett ägandeperspektiv och utgår från en människas uppfattning (eller tillgodose en människas rättighet åt gången). Thomssons argumentation pekar på brister, menar Hare, där vi inte kan veta var moderns och fostrets rättigheter står i förhållande till varandra. Denna brist diskuterar Hare så här: Rättigheterna är intuitionisternas tummelplats, och det vore svårt att hitta ett uppriktigt hävdande av en rättighet som inte kunde bemötas med ett lika uppriktigt hävdande av en annan rättighet, utan att båda kan tillgodoses samtidig. (Hare s.73) Hare menar att vi aldrig kan tillgodose mer än persons rättighet samtidigt om vi resonerar som Thomson. Hare menar att man inte i praktiken kan göra abortfrågan till en juridisk definition av rätt och fel, men om det gick skulle han föredra det, så hans förslag är att man diskuterar i termer av bör eller bör inte. Det skulle bli en mer säker och trovärdig diskussion med rätt eller orätt men eftersom det handlar om mänskligt liv med rättigheter var för sig är det svårt att komma fram till definitiva svar. Bör och bör inte ger mer utrymme för tveksamheter i enskilda fall eftersom både foster och moder har rättigheter till liv. Detta resonemang hoppas Hare leder till att man når slutsatsen att det går att tillgodose flera rättigheter samtidigt. 3

5 Samtidigt säger han också att modern inte äger rättigheterna till sin kropp utan likväl kan fostrets rättigheter vara jämbördigt tunga, (a.a s.73-4). Det exempel som Thomson använder i den kidnappade violinisten, anser Hare, bara är en tankekonstruktion utan substans och hennes argument kommer därmed aldrig fram till någon djupare slutsats om rättigheter i abortfrågan. Hares poäng är ju att med en sådan inställning kommer många förhastade och överilade beslut tas. När man kan definiera vad rättigheterna innebär så är det betydligt lättare att ta rätt beslut. På lång sikt, och i sina slutsatser på s.89 pekar Hare (1987) på potentialitetsprincipen som innebär att fostret potentiellt är en person med rätt till liv och att det är en orätt att förneka personen denna rätt. Hares poäng i frågan kring rättighet till liv kan inte enbart vara fokuserat på moderns rättigheter. Utan flera rättigheter kan operera samtidigt och utan att hindra varandra, (a.a s.74). Det är just så Thomsson menar att det inte kan vara nämligen att man måste välja vilken rättighet man fokuserar på och moderns rättigheter tycks vara större än fostrets. Hares kontraargument till tesen som Thomsson anför ser ut så här: Modern äger inte rättigheterna eftersom rättigheter inte behöver motverka varandra och framförallt är det är oklart vilken rättighet vi menar och vilka specifika omständigheter, i termer av rätt eller orätt, gentemot foster och moder. Thomsson och Hare har helt olika utgångspunkter men det som förenar dem är att bägge menar att det kan finnas undantag från de givna exemplen. Men Thomsson råkar i bekymmer när det gäller i vilken grad man har frivilliga sexuella kontakter som leder till graviditeter. Frivilliga graviditeter måste anses vara mer medvetna handlingar som automatiskt ökar både ansvaret och rätten att upplåta sin kropp till ett foster. Man måste medge att en kvinna som har blivit våldtagen med en graviditet som följd ändå har en större rätt att göra abort än en kvinna som frivilligt haft sex med en graviditet som följd. Detta är problemet som Thomsson måste slåss emot för vid första anblicken kan slutsatserna av detta vara enkla eftersom frivillighet borde vara ett mindre giltigt skäl än tvång, och det är det också. Hare diskuterar parallella rättigheter det vill säga att alla individer har rätt till vissa basbehov som att både modern och fostret har rätt till liv, åtminstone försöker Hare hitta en väg till denna slutsats. Detta innebär att man bortser från skillnader mellan individer till exempel att vissa skulle ha mer rätt än andra. Finns det då inte fog för att vissa individer i vissa situationer har mer rätt än andra? Vid uppsägningar på svenska arbetsplatser med kollektivavtal tillämpas 4

6 LAS-regeln för att kunna skilja ut vilka arbetstagare som skulle ha mer rätt än andra. Exemplet påbjuder att alla har rättigheter det vill säga att parallella rättigheter existerar ungefär så som också Hare tänker sig. Den uppsagde har en rätt likväl som den som får behålla jobbet har, alltså parallella rättigheter, men den som får behålla sin anställning tycks få en större rätt till jobbet. Kan inte då en moder ha en större rätt till livet än ett foster? Jo säger Thomsson samtidigt som Hare menar att de parallella rättigheterna inte måste tävla mot varandra men Hares logiska slutsatser av detta kan ifrågasättas. När skillnaderna mellan två objekt med krav på rättigheter är för stora måste man helt enkelt välja vem av dem som tillslut kommer att få rätt. Den allra största skillnaden man kan föreställa sig, överhuvudtaget mellan individer, måste vara den mellan ett foster och en moder. En moder är en psykologisk och fysisk varelse som uppnått en viss nivå av medvetandestatus. Fostret är egentligen inget av detta utan enbart just ett objekt som möjligen kan bli en människa. Parallella rättigheter behöver inte innebära att två individers individuella rätt behöver vara exakt lika. Med andra ord skulle man kunna förstå en abort såsom att modern kan ha mer rätt än fostret till livet. Alltså i likhet med LAS exemplet. Thomsons idé bygger på att det är så konstant (fast undantag finns) medan Hare menar att det ibland kan finnas fog för det ena eller andra, men med bakgrunden att fostret är en potentiell människa, (Hare 1987, Thomsson 1987). Invändningen mot Hare är självklar: är det verkligen rimligt att tro att det i varje graviditet skulle få ett så lyckosamt slut att både moderns och fostrets rättigheter tillvaratas? Thomson använder sig ofta av exemplet genom det hemska exemplet av den; 14åriga flickan som nyligen blev våldtagen och med graviditet som konsekvens. Kan man då med Hares resonemang exempelvis ta tillvara bådas rättigheter (14åriga flickan och fostret) trots den hemska händelsen och den ringa åldern? Jag ser i så fall problem med Hares argumentation eftersom det i realiteten måste sägas vara en eventuell rimlig abort. En annan synpunkt på Hares invändningar är att Hare tycks bortse från diskussionen kring frivilliga respektive mer ofrivilliga graviditeter. Ett exempel är ju en kvinna som av misstag blir gravid, alltså en ofrivillig graviditet. Ett problem med detta är att man aldrig kommer kunna komma fram till slutsatsen att en graviditet kan vara rätt att avsluta, trots den ofrivilliga graviditeten, eftersom man inte enligt Hare kan resonera i termer av rätt eller orätt för att komma fram till den slutliga rättigheten. Hare tänker då att vi istället ska resonera i termer av bör och bör inte. Skillnaden är att man aldrig kan säga att en graviditet är 100procent rätt att avslutas, utan enbart indikationer som pekar i den riktningen. Bör och bör inte är sämre på att 5

7 indikera en tydlig slutsats. Med den vetskapen är det alltid svårare att avgöra om modern gör rätt eller fel i att avsluta en graviditet, (Boonin-Vail 1997a 293f). Det finns rimliga argument för att vissa graviditeter kan anses vara just ofrivilliga och därmed svårare genom Hares resonemang att komma fram till rätt eller orätt. En kvinna och en man träffas på ett café och blir blixtförälskade och som ett resultat av detta går de hem till kvinnan och några veckor senare upptäcker de att de väntar barn. Är detta en helt och hållet frivillig handling? Kunde de förutse att det skulle sluta med ett barn? Det är jag inte helt säker på. Hon är bara delvis ansvarig för sin graviditet eftersom hon inte ville ha barn egentligen. En jämförbar kvinna i en annan stad träffar också en man och de blir så småningom förälskade. Kvinnan har försökt skaffa barn länge utan att bli gravid men vill i alla fall ha ett friskt barn. Nu visar det sig att hon blir gravid men de upptäcker att barnet inte är friskt. Graviditeten är i detta fall helt och hållet skapad av kvinnan (och mannen) eftersom hon länge velat ha barn hon har hela tiden varit förutseende och planerat för ett barn. Är det någon skillnad på graviditeterna därmed? Ja utan tvekan, i den första graviditeten ger inte kvinnan sitt godkännande till att bli gravid, det blir bara ett oplanerat och olyckligt resultat av handlingen och kvinnan skapar inte situationen utan den kommer över henne. I det andra fallet är medvetenheten och det förutseende planerandet på en annan nivå och gör dem mer ansvariga att också ta hand om barnet. Man skulle av detta kunna dra en mer bestämd slutsats om att ofrivilliga graviditeter leder också till att det är lättare att diskutera rätt eller orätt och inte bara bör eller bör inte. Kontra-Kontraargumentet ser ut så här: Det finns specifika omständigheter där modern äger rättigheterna till sin kropp i de fall hon inte varit förutseende trots att handlingen var frivillig. Foster som en person eller inte? Den svåra frågan om när fostret blir en person vid befruktningen eller i samband med kännbara rörelser i magen är egentligen av underordnad betydelse. Det som inte är av underordnad betydelse är vetskapen om att personer borde få leva och att aborter som utförs då man med säkerhet vet att det är en person är fel. Thomson går tillfälligt med på i sin uppsats att kalla fostret för en person i samband med befruktningen. Detta gör hon eftersom det inte finns någon direkt enighet när ett foster blir en person. Thomson argumenterar 6

8 visserligen senare i sin uppsats att fostret inte kan vara en person men hon gör detta eftersom hon vill bevisa att person-argumentet är ett felaktigt argument mot abort. En del menar att det krävs kroppsliga förutsättningar eller psykologiska förutsättningar för att det ska vara en person. Men oavsett person eller ej så är inte abortutförandet frågan om att man tar livet av en annan människa. Thomson menar att det man egentligen gör är att man låter ett foster dö, eller en variant av det: man låter inte fostret leva vidare, (Thomson 1987 s.52f). Om fostret nu inte är en person vid befruktningen så måste det finnas starka skäl för detta. Thomson menar att premissen för att fostret är en person vid befruktningen är falsk och hon har ett par skäl till detta. Hennes argument består av jämförelser från naturen: Ett ekollon är lika lite en ek som en klump celler, som nyligen befruktat en äggcell, är en person, säger Thomson på s.52. Det är ytterst svårt att vid tillfället B kalla cellerna för människa medan vid tillfället A är cellerna inte alls någon människa. Detta är lutande planets ologiska logik säger Thomsson. I Thomsons slutsatser spelar det just ingen roll om fostret är en person eller inte, för hon visar i alla fall att antagandena är fel som abortmotståndare målar upp, nämligen att: bara man utgår från att det är en person räcker det som argument för att stödja tesen att aborter då är fel. Aborter är inte fel eftersom moderns rätt övergår fostrets och dessutom så finns det ingen logik i att vid befruktningen kalla ett foster för en person. Alltså måste man komma fram till slutsatsen att : En mycket tidig abort är med säkerhet inte dödandet av en person (Thomsson 1971 s.70). Men Thomsson menar förstås också att om det nu är en person och man kan skönja armar och ben och en viss hjärnaktivitet så måste skälen för att göra abort vara starka eftersom det någonstans upphör att vara en klump av celler. Liksom ett ekollon någonstans upphör att vara ett ekollon och blir ett träd. Så här ser Thomssons argument ut: Argumentet att Fostret antas vara en person är inte tillräckligt som argument för att inte tillåta abort Men Thomson har en outtalad premiss av sitt argument ovan som medför att argumentet också innehåller en tydligare förklaring av hur hon ser på fostrets framtid. Många abortmotståndare menar att varje foster är en potentiell människa och därmed bör de ha rätt till liv, alltså den slutsats som Thomson menar är falsk. Men Thomson implicerar också att foster inte är potentiella människor överhuvudtaget. Anledningen till varför slutsatsen är falsk 7

9 är delvis då alltså att modern har större rättigheter än fostret. Det är just detta som Hare angriper. Thomsons outtalade premiss bakom hennes pro-argument kan formuleras så här: Foster är inte potentiella människor lika lite som ett ekollon kan sägas vara en ek. Hares motargument går ut på att tillerkänna ett foster en individstatus och hans resonemang är att personargumentet är oväsentligt i sig självt. Hare menar att person är ett luddigt begrepp som bara låser in debatten i ett hörn och man kommer slutligen bara fram till en sak: om det är en person är det fel att abortera fostret. Ordet person är luddigt eftersom det också är svårt att veta när en person blir en person. Det är skillnad på en potentiell person och en identifierbar individ. Om vi ska använda ordet person kommer vi inte, liksom i rättighetsargumentet, inte fram till tillräckligt vida argument utan man fastnar med svaga moraliska argument. Alltså om det är en person som kommer att födas har man redan låst debatten inom vissa ramar. Hare går så långt att till och med en medicinsk definition av när ett foster blir en person inte skulle påverka den filosofiska debatt som Hare ägnar sig åt. Han menar inte att det är irrelevant men det handlar om andra saker än att bestämma om det är en person, det finns moraliska argument som går över denna fråga. Hare vill inte låsa debatten genom att säga att det alltid är fel att döda. Hare tänker sig istället att man kallar fostret för individ eller icke-individ och på detta sätt lägger ansvaret på den medicinska personalen som avgör frågan. När man vet detta kan man, liksom i rättighetsfrågan, ta ställning till abortfrågan med djupare insikter som grund för de moraliska frågorna huruvida man kan begå abort eller inte. Hare utgår från potentialitetsprincipen, (Hare 1987 s.75). För att komma fram till rätt eller orätt i abortetiska diskussioner krävs fler resonemang än bara vad som är en person. Men vid granskning av detta påstående ser man att det måste handla om hypotetiska personer med potentiell existensrätt. Så individen måste därmed ha en potential till att bli någonting som liknar en människa. Potentialitetsprincipen fungerar på ett väldigt enkelt sätt: om vuxna människor har vissa egenskaper, vilka ger varje annan organism med samma egenskaper en väsentlig rätt att leva, så är åtminstone en av dessa egenskaper sådan att varje organism som potentiellt kan få egenskapen har en väsentlig rätt att leva redan nu (Hare 1977 s.78). Hare påstår att mänskliga egenskaper (bra sådana) är eftersträvansvärda och med dessa nedärvda bör den mänskliga varelsen vara en potentiell individ med goda egenskaper, och därmed bör individen leva. Hares logik kring kontra-argumentet mot tesen formuleras så här: 8

10 personargumentet är luddigt och leder inte till svaret om det är orätt eller rätt att abortera däremot måste fostret anses vara en individ med potential. Både Hare och Thomsson har olika sätt att se på fostret i förhållande till personargumentet. Ingen är helt och hållet överens när ett foster blir en person och därför ligger debatten helt och hållet öppen. Med öppet menas förstås att det är ytterst svårt att bestämma vad som skulle vara den avgörande skillnaden mellan person eller icke-person. Anledningen till varför det är svårt är för att varje individ måste själv avgöra vad som karaktäriseras som det mest mänskliga. Föreställ dig att du ska ta avgöra vad kunskap är? Detta är omöjligt om man inte kan exemplifiera på individer: Person A kommer från en gedigen arbetarbakgrund där föräldrar och syskon inte har några eftergymnasiala studier bakom sig. Men detta har alltså person A nu skaffat sig. Han har utan tvekan gjort en stor kunskaps- och klassresa. Person B har nyss kommit ut ur fängelset efter ett halvt liv i en instängd institution men har för första gången insett att ett kriminellt liv kan skada oskyldiga människor. Därför ska nu Person B leva ett hederligt och nyktert liv härefter. Person C har nyss lärt sig att gå för första gången efter att ha krupit fram i livet. Att kunna avgöra utifrån dessa exempel vad kunskap är eller vilken av dem som är mest betydelsefull är mycket svårt. Det är ett personligt ställningstagande. Vad kännetecknar då kunskap? Allt detta eller finns det någon form av kunskap som betyder mer än någon annan? Att ta reda på vad kunskap är svårt. Ska man sätta humanitära kunskapsvinster i första hand? Som i fallet B. Eller ska man värdera kunskapsvinster där man lär sig saker för första gången i livet som i fallet C? Man kan få väldigt många svar på frågan. Likadant är det med frågan vad som avgör vad en person är. Det finns flera varianter på idéer till svar. Hur ska man avgöra när man blir en person? Thomssons idé går ut på att foster inte kan räknas till varken personer eller blivande personer (potentiella personer) och Hares Idé går ut på att individer med potential bör få leva, (Hare 1987, Thomsson 1987). Men ingen av dem kombinerar andra premisser som exempelvis en psykologisk medvetenhet och en viss fysisk utveckling. Alltså både kognition och fysik. Ett förslag på lösning vore dessa premisser: i) Individen har en tillräcklig nivå av fysisk utveckling ii) Individen har en medvetenhet Alltså är individen en person! 9

11 Tillräcklig (enligt i) i detta sammanhang innebär att man kan se ben eller armar, eller vad man på annat sätt definierar som tillräcklig fysik för att kunna accepteras som människa. Medvetenhet är mer komplicerat men exempelvis skulle ett litet barn som ligger i koma vid 1 års ålder kunna räknas som icke-person. Förutom dessa tvivelaktiga fall bidrar definitionen att klargöra vad en person är. Tidiga aborter å andra sidan kan det inte råda någon tvekan kring hursomhelst eftersom man med säkerhet inte kan veta om fostret uppfyller kraven för att vara en person. Svårigheten är att bortse från argumenten om potentiella människor och deras eventuella rätt till liv. Alltså ungefär så som Hare diskuterar där han byter ut person mot individ och på så vis ger individen en rätt till livet. Om Person A lever ett bra liv nu, kan eventuellt den ofödda personen B också få ett bra liv (personen A är B:s eventuella mamma). future like ours (FLO) kallas dessa argument, (Shoemaker 2008). Det finns flera argument till varför premiss i och ii ändå kan vara objektiva och sanna trots invändningarna om att foster har en automatisk rätt till liv eftersom foster kommer möta samma framtid som andra människor (FLO). Boonin-Vail försöker lösa ett liknande problem om hur man ska se på foster och ofödda individer. Boonin-Vail kritiserar den gängse bilden av FLO eftersom foster inte kan jämföras med en vuxens persons utveckling. Anledningen till varför det är fel att döda (ett foster eller vad som helst) är att man berövar individen FLO som individen under ideala förhållanden kan börja utveckla till önskningar om hur man vill leva sitt liv. Dessa ideala önskningar leder till slut till ett bevarande av våra önskningar som senare blir verklighet. Ideala önskningar övergår snabbt till aktuella önskningar men foster, från och med befruktningsögonblicket, kan inte skaffa sig aktuella önskningar om sin framtida livssituation. Anledningen föregås av argumentet att fostret inte är medvetet vid en så ringa ålder. Vid veckor kan man först se att fostret utvecklar hjärnstrukturer som tyder på medvetenhet och fostret har inte den moraliska status som FLO argumentet låter påvisa. Aborter som utförs före dessa veckor dödar alltså inte personer, eller som Hare menar individer med potential, utan argumentet framhåller tydligt att både en viss medvetenhet hos fostret och en viss fysisk utveckling måste nås. Boonin-Vail menar att argumenten mot aborter inte är framgångsrika utan det finns uppenbara brister i dem, (Westlund 2004). Utifrån detta finns det avslöjande indikationer på att FLO argumenten inte kan vara ett starkare skäl till att aborter inte bör tillåtas. Dessutom så tycks det stärka Thomsons tes eftersom det inte då är en person man dödar utan bara något som eventuellt kan bli en person. Kontra-kontraargumentet mot Hares kontraargument kan nu formas så här: 10

12 Först efter att fostret nått en fysisk och kognitiv nivå så att det ser ut som en människa och det har samma medvetenhet som en människa kan man dra slutsatsen att det är en person. Samaritism och Gyllene regeln! Thomsson menar att ingen är moraliskt skyldig att göra stora uppoffringar för någon annan människa, speciellt inte någon som inte kan kräva den rätten av oss. Thomsson inför det bibliskt kopplade begreppet samaritism där hon menar att det finns två olika förslag på hur man kan agera utifrån begreppet samaritism. Hon diskuterar minimal samaritism och den (fullständigt) barmhärtige samariten. Den senare är förstås helt hämtad ur Lukasevangeliets tionde kapitel medan minimal samartism är en omarbetad variant av den samma. Skillnaden är att i fullständig samaritism krävs av personen att man stiger åtsidan för eventuella egna intressen och all fokus sker på personen som behöver hjälp. I abortetiska frågor menas då att man inte kan göra abort eftersom individen förväntas ta ett barmhärtighetsperspektiv på fostret. Men Thomsson menar att detta varken är möjligt eller eftersträvansvärt. Det finns olika skäl till det men ett starkt skäl hämtar Thomsson från rättighetsargumentet: att ingen är moraliskt erfordrad att göra stora uppoffringar för att hålla någon annan, som inte har rätt att kräva dessa uppoffringar, vid liv. Detta gäller även när uppoffringarna inte omfattar livet självt; vi är inte moraliskt erfordrade att vara barmhärtiga eller på något sätt mycket goda samariter mot varandra (Thomsson 1987 s.67). Detta använder hon för att belägga att ingen är skyldig att göra mer för någon annan än vad just minimal samaritism kräver. Thomsson använder fallet Kitty Genovese som mördades inför 38 åskådare och ingen agerade behjälplig. Det minimala i den situationen borde vara att någon ringer polisen. Ett annat exempel är två bröder, där en av dem får en chokladask på julafton, men han undlåter att bjuda sin bror ett smakprov. Brodern som inte bjuder är glupsk och egoistisk men inte orättvis. Minimal samaritism bygger minsta behjälpliga insats utan att tvingas till något, men man gör det för att det är det minsta som krävs av individen. Motsatsen är att man tvingas till något, exempelvis att föda ett barn. Ett exempel på aborter där minimal samaritism borde tillämpas är det exempel om den fjortonåriga flickan som våldtagits och senare upptäcker att hon är gravid. Det vore vanvettigt säger Thomsson att fordra att flickan föder barnet. Det vore snällt av den fjortonåriga flickan att ge fostret en möjlighet men ingen kan kräva av henne att hon måste föda barnet. En minimal samaritism innebär att varje individ måste tänka efter vad som är rätt respektive fel i olika moraliska 11

13 dilemman. Men ingen kan kräva orimliga lösningar som att tvingas till handlingar trots att handlingarna på förhand kan verka rimliga, (Thomson 1987 s.66f). Thomsons tredje argument för tesen ser ut så här: Ingen är moraliskt förpliktigad att visa full samarisk barmhärtighet i abortetiska frågor men gör individen det ändå är det utan tvekan mycket snällt av individen. Hares kritik av Thomsons minimala samaritism bygger på argumentet att den behandling man själv blivit bemött med ska omfatta behandlingen av andra. Hare bygger på den kända bibelversen: Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem (Matt 7:12). Hare menar att så som du vill bli bemött ska du bemöta andra och med detta resonemang i en abortetisk diskussion hamnar man med skälet: om du är glad att leva så bör du låta andra leva. Hare har en variant av detta: Vi bör göra mot andra det som vi är glada att de gjorde mot oss (Hare s.77). Tempusbytet går alltså från en hypotetisk önskan till en aktuell önskan som i praktiken innebär att istället för att styras av att göra mot andra som vi önskar att de gör mot oss till att styras av att göra mot andra som vi önskar att de gjort mot oss. Man byter ut det förflutna mot en framtida förväntan av hur man vill bli bemött för att sedan möta andra på samma sätt, (Hare 1987 s.78). Hare menar vidare att gyllene regeln ska uppfattas som en universell regel och alla abortetiska frågor ska behandlas på samma sätt. Gyllene regeln är en moralisk utsaga och alla abortetiska frågor kommer att få samma utfall. Man kan tänka sig att blivande olyckliga barn skulle vara tacksamma för att inte bli födda men Hare påstår att det inte alls förhåller sig så. Det finns en logik i att även de blivande olyckliga individerna lever ett bättre liv som födda än som ofödda. Det är kvalitativt bättre att leva än att inte göra det. Hare uttrycker logiken mellan att just önskan att vara lycklig kommer vara starkare än den aktuella situationen: De som inte är glada att ha blivit födda kommer ändå ha skäl att inte begå abort på dem som skulle kunna ha blivit glada att de blivit födda; för till och med de förra önskar, om de skulle ha blivit glada om de blivit födda, att ingen skulle ha aborterat dem. (Hare 1987 s.78) Hares tredje motargument mot Thomsons tes kan formuleras så här: Vi bör göra mot andra det vi är glada det de gjorde mot oss En problematik är gyllene regelns ursprung ur den kristna traditionen och detta argument tar hänsyn till individens ursprung; barndom och förflutna. Borde det inte vara så att om man 12

14 genom barndomen förvärvat vissa moraliska värderingar så har de blivit ålagda oss av en anledning men utan vår egen reflektion. På vilket sätt kan då en universell regel sägas vara giltig som exempelvis abortfrågan? (Westlund 2004 s.381). Vidare så finns det andra problem med Hares mening av ordet bör. Frågan är vad han menar med bör. I Matteus evangeliet används ordet mer som en önskan snarare än en plikt men i Hares version av gyllene regeln lutar han sig mer mot att det är en åsikt av pliktkaraktär. Om A vill att andra ska ge honom riktigt mycket pengar, finns det då skäl till att A ska få det? Alltså blir A förpliktigad att handla utifrån denna premiss själv? Det finns ingen överensstämmelse i alla tillämpade fall mellan gyllene regeln och dess användning. Det är alltså frågan om en önskan som inte behöver vara tvingande, eller så är det frågan om pliktkaraktär som exempelvis ett bör. Man kan anse eller uppfatta vissa saker i olika situationer men samtidigt önska något helt annat. Det är i detta avseende det blir en konflikt mellan önskan och bör med hänsyftning mot den gyllene regeln som Hare målar upp, Begrunda till exempel detta: Jag önskar bli rik även om det sker på någon annans bekostnad men anser att det i grunden är fel sätt att bli rik på det sättet. Alltså är det svårt att veta vad som egentligen menas med en gyllene regel. Man kan tänka sig en rad förtydliganden och utvecklingar av gyllene regeln för att den överhuvudtaget ska gå att använda (Boonin-Vail 1997b s.188). Boonin-Vail diskuterar just denna problematik men använder ordet tycka. Han menar att Hare inte skiljer på dessa begrepp och att bör är helt fel ord i detta sammanhang. Om gyllene regeln skulle ha relevans borde ordet tycka finnas med i Hares kontraargument (a.a s.188). Som ett avslutande motargument mot Hares kontraargument mot tesen kan det finnas extraordinära skäl för modern att avsluta en graviditet. Modern kan som i Thomsons fall lida mycket på grund av graviditeten. Hare menar att; om jag är glad att jag är i livet så är jag glad att jag föddes och att ingen avbröt den graviditet där jag låg i magen. Detta är den universella moraliska utsaga han ger kring abortetiska frågor. Men som tidigare nämnt kan modern ändå ha skäl att avbryta en graviditet. Men även om modern kan ha svåra plågor i sin graviditet och borde avbryta sin graviditet så ger inte gyllene regeln utrymme för detta, (Boonin-Vail 1997 s.191). Ett annat problem man kan dryfta i samband med detta är frågan kring om barnet överhuvudtaget är lyckligt. Vad händer om personen som funderar på att avbryta sin graviditet ändå inte är lycklig? Ja Hare menar att det är irrelevant men i realiteten verkar det vara mer komplicerat än så och det är det som Thomsson lyckas visa. Bland annat genom 13

15 exemplet med den våldtagna 14åriga gravida flickan. Så när man bryter kopplingen mellan att vara glad att man lever och glad att ingen avbröt graviditeten så fungerar inte den gylleneregeln. Jag kan vara glad att jag föddes men inte glad nu eller tvärtom. Abort blir då moraliskt försvarbart eftersom gyllene regeln inte fungerar, den är som tidigare nämnt för snäv. Kontra-kontraargumentet mot Hares gyllene regel: Gyllene regeln är för snäv och behöver utvecklas för att kunna fungera som universell regel. Dessutom så är kopplingen mellan att vara glad att man lever till önskan att ingen avbröt den svag. Avslutning Sammanfattningsvis menar jag att Thomsson lyckas i sin argumentation och att Hares förslag inte löser abortetiska diskussionen. Thomsson visar att kvinnans rättighet till livet både är större och starkare än ett fosters. Thomssons argument mot att fostret och modern skulle ha samma rättighet till livet är övertygande för i slutändan måste man välja mellan dem, detta lyckas inte Hare med i sin diskussion. Däremot kan han ha rätt i att personargumentet är luddigt för det är svårt att veta när fostret blir en person men idén om att det borde finnas både en fysisk och en psykologisk tröskel är inte orimlig och Boonin-Vails förslag om att ett visst antal veckor måste passera för att åtminstone hitta en minimigräns för vad en person är verkar helt och hållet rimlig. Slutligen menar jag att Hare misslyckas i sin argumentation kring gyllene regeln och det enda rimliga är att hitta en balans i vad som kan krävas av en människa för att rädda ett foster. Det är inte orimligt att hitta en minsta gemensamma nämnare för minimal samaritism, som Thomsson kallar det. Dessutom tycker jag att Gyllene regel argumenten är svaga som Hare använder sig av. Tesen är rimlig och Thomsons argument för dessa är alla hållbara och Hare lyckas inte ta udden ur Thomssons argument för abort. Referenser: Boonin-Vail, D. (1997a). A defense of A defense of abortion : On the responsibility Objection to Thomson s Argument. Ethics 107 (January 1997) Boonin-Vail, D. (1997b). Against the Golden Rule Argument Against Abortion, Journal of Applied Philosophy, Vol. 14, No 2, s

16 Hare, R.M, Abort och den gyllene regeln, s i Abortetik, red. Anderberg, Thomas, Persson, Ingmar, (1987), Doxa AB, Lund. Thomson, J. J. Ett försvar för Abort, s i Abortetik, red. Anderberg, Thomas, Persson, Ingmar, (1987), Doxa AB, Lund. Westlund, C. A. (2004). Journal of Moral Philosophy 1.3. Recension av Boonin-Vails bok: a defense of abortion. Internet: sökord: the good Samaritan: Shoemaker, D (2008). Personal Identity and ethics. Först publicerad