Man föds inte till ledare, man blir det.

Transkript

1 Man föds inte till ledare, man blir det. Vad är gott ledarskap? En god ledare är till exempel målmedveten och ödmjuk, äkta, rejäl och ärlig, han är inte rädd för att göra fel, han lyssnar och han vågar ge av sig själv. Han är känslig, modig, inspirerad och engagerad. Det har skrivits mycket om ledarskap, och ledarskapets betydelse växer hela tiden i synnerhet inom affärsvärlden. Inom scoutingen är det viktigaste ändå att vi leder enligt scoutmodeller. Scoutingen är varken armé, skola eller riksdag. Inom scoutingen står de som ska ledas och deras behov i främsta rummet. I första hand ska vi alltså garantera barnen en möjlighet att växa och få uppleva glädjen i att lyckas. Ledarens möjlighet att utvecklas i sin ledaruppgift kommer i andra hand. Den vuxna ska vara lämpligt mycket närvarande, men ändå ge tillräckligt med utrymme också åt de unga ledarna. Nedan presenteras kort olika ledarroller. Modellen är skräddarsydd (uttryckligen) för finländska scoutledare. De tre första (betjänt, leader och manager) är bestående roller som finns med i allt ledarskap. De tre andra (boss, möjliggörare och fostrare) beskriver mera det som sker i olika ledarskapssituationer. De bestående rollerna beskriver mera ledarens egenskaper. Målet är att scoutledaren utvecklas i de roller som är mer främmande för hans natur och hjälper andra att växa in i de roller de behöver mest. Betjänt Ledaren förbinder sig till sitt uppdrag och sin egen tillväxt. Ledaruppgifterna grundar sig på frivillighet. Betjäntens roll syns på många sätt i vardagen. Akelan ansvarar för att barnen har kvalitativ verksamhet minst en gång i veckan. Huvudkontrollanten på scoutfärdighetstävlingen förbinder sig till sin uppgift av egen vilja, och vill sköta uppgiften efter bästa förmåga. Också ansvaret för internationella ärenden under ett större läger kräver ett starkt engagemang från början till slut av den som tar på sig uppgiften. Ledarskapsuppgifterna inom scoutverksamheten grundar sig på frivillighet. Förutsättningen för frivilligt arbete är att en person är motiverad att binda sig till en uppgift. Leader Inom scoutverksamheten styrs ledarskapet av våra målsättningar och principer. Leadern är en värdeledare. Ett exempel på en leader är en kårchef som förstår och godtar scoutingens värderingar och mål och ser till att scoutmetoden används i kåren. Akelan ger vargungarna en möjlighet till personlig tillväxt. Scoutingens värderingar styr flockens verksamhet. De värderingar som var och en omfattar styr allt beslutsfattande, också inom ledaruppdragen. Manager Till ledarskapet hör planering, förberedelser och utvärdering. Inom scoutingen erbjuds olika modeller för att planera och utvärdera verksamheten. Det är onödigt att uppfinna hjulet på nytt. Det är också viktigt att man tillsammans följer upp det man planerat. Realiseras planerna? Vad beror det på om de inte gör det? De tidtabeller, regelbundna utvärderingar och den respons man kommit överens om i handslaget stöder en planerad verksamhet. Boss Bossen har kontroll över gruppen i alla olika situationer - mötet urartar inte i babbel eller härjande. En boss stiger fram då någon måste ta ledningen. En bra boss kan utnyttja hela gruppen: Om gruppen går vilse får den som orienterar bäst reda ut var man befinner sig. En boss vågar också ingripa i konfliktsituationer. Möjliggörare Att delegera innebär att man delar med sig av ansvar och makt och ger utrymme åt dem man leder, något som är väsentligt för deras utveckling. Ledaren är den som gör gruppens verksamhet möjlig och till denna uppgift hör handledning och stöd. Möjliggörarens innersta väsen kommer bäst fram till exempel i lotsens arbete med explorerscouterna: han sparkar igång verksamheten, ger allt det stöd patrullen behöver och ger explorerscouterna möjlighet att bestämma, pröva och göra själv. Fostrare Scoutingen är en fostrande organisation, vars målgrupp utgörs av barn och unga. Deras möjlighet att växa bör alltså prioriteras. Ledarens fostrande roll bör alltid betonas då ledaren arbetar med barn och unga. Du kan läsa mer om ledarroller och ledarskap i Handbok för scoutledare. Patrulledarens roll är lättare än de ovan nämnda rollerna. Det är ändå all anledning att göra klart för patrulledarna att de också har ett ansvar för patrullens verksamhet. Oberoende av vilken åldersgrupp patrulledaren är ledare för är han konstant i scouternas blickfång. Det är också allt skäl att göra klart för honom att han inte ska bära en för stor börda. Det viktigaste är att han är sig själv och intresserad av vad han gör. Det han inte ännu kan, det kan han lära sig. 1. Förebild och rollfigur Patrulledaren är ansvarig för den bild av ledarskapet hans patrullmedlemmar får. Han ser exempelvis till att verksamheten är trygg, inspirerande och tydlig och att han har tillräckligt mycket auktoritet för att lyckas med patrullens verksamhet. Inte ens patrulledaren är perfekt och det är mänskligt att begå misstag. Patrulledaren måste dock kunna erkänna misstagen öppet. 2. Fostrare Ju yngre barn det handlar om, desto större del av ledarskapet går åt till fostran. Exempel på fortgående fostran är se till att gemensamma uppgifter sköts tillsammans och att scouterna beaktar andra i sin egen verksamhet. Det är också viktigt att minnas att ledaren inte är patrullmedlemmarnas betjänt. Redan vargungarna, för att inte tala om äldre scouter, kan göra många saker själva. 3. Övervakare Patrulledaren måste i första hand vara rättvis. Han får inte favorisera något av barnen eller ge någon specialförmåner. Patrulledaren ska också se till att ingen av patrullens medlemmar åsidosätts. 4. Opinionsbildare I synnerhet för de yngre scouterna är patrulledaren den vars åsikter man inte ifrågasätter. Patrullmedlemmarna kan ordagrant komma ihåg något patrulledaren sagt ännu flera år efteråt. Detta är skäl att hålla i minnet i all verksamhet. För de flesta av oss är scoutingen mer än bara en hobby. Många säger till och med att scouting är en livsstil. Oberoende vilkendera scoutingen är för dig, är den garanterat tidskrävande. Om denna samma tid konkurrerar många olika saker så som andra hobbyer, studier, arbete och familj. För att scoutingen ska förbli en rolig hobby får den inte bli en oöverkomlig börda. Fundera över hur mycket tid du kan lägga ned på scoutingen och håll sedan fast vid det. Prioritera de evenemang som berör din egen grupp. Det att du själv deltar sporrar också dina gruppmedlemmar att delta. Ibland är det bra att utvidga synfältet utanför den egna åldersgruppen och delta till exempel i förberedelserna för en utfärd för hela kåren, eller delta i staben för ett evenemang eller en tävling i regionen eller i FiSSc (Finlands Svenska Scouter). Då alla gör sin del av de gemensamma sysslorna faller inte allt ansvar på enskilda (och oftast samma) ledare. Det viktigaste är ändå att komma ihåg att var och en själv ansvarar för att han orkar. Periodvis kan man ha många projekt på gång men det måste alltid finnas fritid, också från scoutingen. Bland det viktigaste för en bra kontroll över livet är att ha kontroll över tidsanvändningen. Det är viktigt för var och en att veta när skol- eller

2 arbetsdagen börjar eller när kårens vårhajk ordnas. Det lönar sig att planera sin egen tidsanvändning. Detta ger dig en känsla av att du har kontroll över ditt dagliga liv i stället för att leva i ett fullständigt kaos. Att planera sin tid är på sätt och vis att leda sig själv. Då du vet när du ska vara var kan du arbeta effektivt och ofta blir det också mera fritid kvar. Kom ihåg vad du kommit överens om och håll fast vid överenskomna tidtabeller. Då du planerar din tidsanvändning förnuftigt är du nöjdare. Kom ihåg att ogjort arbete är den värsta källan till stress. Lär dig att säga nej Det är inte fel att känna sina egna begränsningar och säga nej. Det visar istället på mognad. Tiden räcker inte till för allt och vi måste varje dag, både inom scoutingen och utanför den, välja mellan allt mera. Be om hjälp Ibland hinner man bara inte göra det som man har lovat. Situationen har förändrats sedan man gav löftet. Be då om hjälp. Den sämsta lösningen är att låta bli att berätta för någon att du inte kommer att hinna sköta uppdraget. Använd kalender på rätt sätt Skriv i kalendern upp allt som du vill bli påmind om när dagen närmar sig. Det här gäller faktiskt allt, men försök att skriva upp bara sådant i kalendern som måste ske just vid den tidpunkten. På det sättet behöver du inte kopiera samma saker till nästa vecka ifall de blev ogjorda den föregående veckan. Skriv upp allt Då du lovar något, eller kommer på något, ska du genast skriva upp saken. Det är förnuftigt att ha en todo-lista där du skriver upp allt du kommer på. Sakerna kan därefter på nedan beskrivna sätt flyttas till minneslistor som är bundna till någon viss plats. Gör upp minneslistor som är bundna till en viss plats. Flytta åtminstone en gång i veckan över allt från todo-listan till separata papper enligt var uppgifterna hör hemma. Varje lista hör i hop med en plats där dessa uppgifter kan göras. Exempel på olika listor är en hemmalista för sådant du kan göra bara hemma, en kårlokals- eller scoutlista för sådant som berör scoutingen, en skollista för sådant som du kan göra bara i skolan, en datorlista för sådant som kräver tillgång till en dator, en inköpslista för sådant du måste köpa i butiken, en lista för större uppgifter som inte kan göras på en gång och en vänta-påandra-lista för sådant som du väntar på att någon annan ska göra. Det här systemet är ganska detaljerat och passar säkert inte alla. Håll dig i så fall till en todo-lista till exempel på ett uppslag i ett häfte. Huvudsaken är att du skriver upp istället för att försöka lägga allt på minnet. Det lönar sig också att hålla antalet listor någorlunda litet. För varje uppgift är det bra att fundera om du kan göra allt på en gång. Du kan inte städa hela kårlokalen på en gång. Det lönar sig att skriva upp kårlokalsstädningen på listan över större uppgifter och sedan börja med att fundera på något konkret som du kan göra för att städa upp i kårlokalen, till exempel att föra ut allt skräp till soptunnan. Uppgifter har en tendens att bli bortglömda och därför lönar det sig att skriva upp dem. Gå regelbundet igenom listorna så du påminns om vad som står på dem. Stryk ut det du redan gjort och fyll i med nytt som du kommer på. Meningen med vänta-på-andra-listan är att du ska komma ihåg att du förväntar dig att också andra gör något. När du har ledig tid och inte har något annat att göra kan du gå igenom listan på ogjorda uppgifter och utföra lämpliga mindre sådana. Ibland är det bra att fundera över om det går åt mera tid till att skriva upp en uppgift än till att göra den med det samma. Det är viktigt att skapa gruppanda. Alla åldersgrupper fungerar i grupper, det är bara gruppernas uppbyggnad och ledare som varierar. Ledaren bör satsa på att svetsa samman gruppen, eftersom en god anda är förutsättningen för att en grupp ska kunna fungera friktionsfritt. En förtätad och sporrande gruppanda ger varje gruppmedlem en möjlighet till positiva erfarenheter och förebygger uppkomsten av problemsituationer. Utan en god gruppanda fungerar ingen grupp särskilt länge! En grupp är en skara människor som känner de andra medlemmarna i gruppen och upplever att de hör till gruppen. Alla gruppmedlemmar står i interaktion med varandra och gruppen har ett gemensamt mål eller en gemensam uppgift, till exempel scoutmötet varje vecka eller projektet att planera en förläggning. För barn och unga är känslan av att höra till gruppen viktig. Lyckade erfarenheter i gruppen kan ha en positiv inverkan också senare i livet. Grundpelaren för gruppandan är ömsesidig tillit. För att alla ska trivas och våga vara sig själva ska det råda en god och trygg stämning inom gruppen. Då gruppen är trygg och bekant kan gruppens medlemmar ta på sig olika roller i olika situationer, och ingen behöver vara rädd för att bli retad. Var och en kan uttrycka sina åsikter, diskutera och fungera på sitt eget sätt. Inom gruppen finns inget tvång på att man alltid måste lyckas. Då man kan lita på att kompisarna hjälper och godkänner en som man är behöver man inte heller oroa sig för att misslyckas. Inom grupper kan man ofta urskilja olika roller, vilket inte nödvändigtvis försvårar verksamheten, utan tvärtom ofta stöder den. Sådana roller är till exempel den sporrande, den kritiska, den som söker kunskap, den som följer efter. Det lönar sig att studera rollerna och att emellanåt avsiktligt blanda korten. Gruppen består av individer och ibland förstärks skillnader i temperament och beteende. En välvillig inställning till varandra och viljan att agera tillsammans sporrar gruppens verksamhet. Då reglerna är klara och eventuella problemsituationer hanteras öppet har man redan sett till att ingen blir ensam. Då gruppen inleder sin verksamhet eller bildas på nytt (t.ex. då ledaren byts eller en ny medlem kommer med i gruppen) inleds en process för att bygga upp gruppen och då kan det behövas en aktiv gruppbildning. Med gruppbildning avser man en medveten process genom vilken man syftar till att förbättra gruppmedlemmarnas tillit, trygghet, kommunikationsförmåga och kännedom om varandra. Det faktum att gruppmedlemmarna lärt sig varandras namn betyder inte att gruppbildningen har skett. Processen är tidskrävande och avsikten är att uppnå en tillitsfull stämning och verklig samverkan. Ledarens roll är av största vikt i början. Det är ledaren som, medan medlemmarna ännu är osäkra på sina positioner, ska styra gruppen i riktning mot en fungerande gruppanda. Under gruppens utformningsfas bör ledaren garantera att alla gruppmedlemmar får sin röst hörd och hjälpa gruppmedlemmarna att bli bekanta med varandra. Spelreglerna börjar klarna och i den gynnsamma stämning som råder visar ledaren hur grundprinciperna för grupparbete fungerar. Utformningsfasen räcker tills gruppens medlemmar blivit ordentligt bekanta med varandra. Efter utformningsfasen kan gruppverksamheten råka in i en så kallad konfliktfas. Konflikterna och skillnaderna mellan gruppmedlemmarna stiger till ytan och ledaren kan uppleva att han inte har situationen helt under kontroll. Inom gruppen kan bildas undergrupper och klickar. Individernas vilja att dra sig undan har ändå sin betydelse för genom att testa ledaren och de andra gruppmedlemmarna söker individen sin plats och roll i gruppen. Ledaren bör ge plats för konflikterna, samtidigt som han ändå håller fast vid gruppens spelregler. På ledarens ansvar ligger att uppmuntra kritiken, blanda undergrupperna och ge respons. Gruppen

3 måste å sin sida göra upp nya spelregler och en ny gruppstruktur. Genom en lyckad konfliktfas kan gruppen bli ännu mer sammansvetsad och ansvaret för att följa spelreglerna och upprätthålla gruppdisciplinen flyttas över till gruppen själv. Gruppandan bildas i mognadsfasen. Gruppens inbördes olikheter accepteras och en känsla av samhörighet föds, liksom också känslan av att höra till gruppen. Rollerna inom gruppen etableras. De gemensamma spelreglerna klarnar och gruppen arbetar för att nå sina mål. Gruppen söker samarbete och undviker konflikter. Ledarens uppgift är att se till att inte en extrem betoning av samhörigheten kör över individualiteten, eftersom också olikheter måste få plats i gruppen. En välfungerande grupp möjliggör fokusering på själva uppgiften, exempelvis aktiviteter enligt scoutprogrammet. Gruppmedlemmarna upplever att gruppen är viktig för dem och förstår att gruppen behövs för uppgifter som en enskild människa inte kan klara ensam. Varje medlems insats är viktig för helheten och gruppen arbetar tillsammans för att nå sina mål. I en välfungerande grupp känner medlemmarna tillit, ger och tar ansvar och tillåter misstag. Ledaren är en i gruppen och hans uppgift är att motivera gruppen och erbjuda nya utmaningar utan att glömma att slå vakt om öppenheten och samhörighetskänslan. En ledare är bäst när folk knappast vet att han finns, inte lika god när folk lyder och hyllar honom, dålig när de avskyr honom. Om du misslyckas med att visa vördnad för andra, kommer de att misslyckas med att visa dig vördnad. Men till en god ledare som pratar lite kommer de alla, när arbetet är gjort och målet nått, att säga: vi gjorde det här själva. Inom scoutingen kan grupper bildas på flera olika sätt. Det nuvarande programmet gör att det är ännu lättare att komma med i vilket skede som helst. Med en patrull av klossmodell avses en grupp som bildats i början av åldersgruppen. Patrullen består i allmänhet av lika gamla scouter. Patrullen hittar på ett namn och egna traditioner åt patrullen och flyttar i sin helhet till följande åldersgrupp när den tiden kommer. En patrull av rörmodell är en patrull som får nya medlemmar varje år. I gruppen finns alltid scouter i alla åldrar inom åldersgruppen. Patrullen kan fungera med samma namn och traditioner i tiotals år i motsats till patrullen av klossmodell som bildas som ny av jämnåriga och fungerar bara i ett par år. Eftersom rörmodellens patruller har scouter av olika ålder utbildas patrullmedlemmarna samtidigt på olika nivåer. Detta medför vissa utmaningar för patrulledningen men är fullt möjligt att genomföra. Gemensam tid och lugn takt. Det lönar sig att sätta ned mycket tid på att lära känna varandra. En gemenskap uppkommer inte i ett nafs, utan med tiden då gruppen gör saker och växer tillsammans. Gemensamma upplevelser. Att göra saker tillsammans, som grupp, skapar en känsla av samhörighet. Till exempel gruppens egna projekt, lillajulsprogram eller traditionella spratt man lurat andra med kan ge de bästa minnena. Gruppen kan också ha en ritual för att ta in nya medlemmar i gruppen. Gemensamma kännetecken och symboler. Gruppens namn hör till de viktigaste symbolerna och det är bra om gruppens medlemmar får vara med och välja gruppens namn. I många kårer går man i B-P:s fotspår och ger grupperna namn efter olika djur. I en del kårer använder man samma traditionella namn om och om igen på grupper i en viss åldersgrupp. De bestående namnen förenar gruppen och dess medlemmar till en mycket större helhet. Gruppen kan också ha en egen vimpel, loggbok, maskot, egna klädesplagg eller prydnader till scouthalsduken. Dessa symboler kan gå vidare som ett värdefullt (historiskt) arv från föregångare till nya grupper med samma namn. Gemensamma mål. Projekt förankras bäst hos gruppen då medlemmarna tillsammans kommer överens om målsättningarna. De mål som ledaren talar för känns inte nödvändigtvis som ens egna, men ett gemensamt beslut om riktlinjer klargör verksamhetens mål och mening för alla medlemmar. Gemensamma spelregler. Regler som gruppen kommit överens om hjälper gruppen att förebygga olika situationer. Fundera på hur man ska göra redan innan situationen är ett faktum. Egna grejer. Vi-andan stärks av sådant som är gemensamt bara för den egna gruppen, exempelvis historier, minnen, hemliga språk och matkärlspåsar man gjort själv. Upplevelsen av att lyckas. Då alla medlemmar får uppgifter de kan klara av får alla lyckas och alla får uppleva känslan av att vara uppskattade. Detta höjer stämningen i gruppen. Gruppbildningsövningar Då gruppen inleder sin verksamhet börjar man naturligtvis med att bekanta sig med varandra. Gruppbildningen fortgår ändå långt efter det första mötet och olika övningar kan gärna tas med i programmet längs hela scoutstigen. Genom gruppbildningen försöker vi öka känslan av trygghet och bygga en grund för inlärning och skapa en miljö där medlemmarna känner sig trygga att visa sina känslor. Gruppbildningsövningarna kan anpassas efter behov och grupp eftersom det finns allt från vilda lekar till lugna skrivuppgifter att välja mellan. Olika övningar hittas till exempel i lekböcker och på internet. Övningar för att bekanta sig med varandra passar bra för nya grupper där medlemmarna inte känner varandra sedan tidigare, eller då en ny medlem kommer med i gruppen. Exempel: Namnlekar och lekar där gruppen ordnar sig på led enligt till exempel hårfärg eller skonummer. Övningar i att uttrycka sig stärker gruppmedlemmarnas kommunikationsfärdigheter och mod. Exempel: olika pantomimlekar och övningar i att uppträda. Samarbetsövningar stöder gruppens samhörighetskänsla och underlättar gruppbildningen. Till exempel olika äventyrsbanor och problemlösningsuppgifter passar bra för att öka sammanhållningen i gruppen. Tillitsövningar utvecklar förmågan att lita på andra, och att vara pålitlig. Ett exempel på en sådan övning är en där alla deltagare ställer sig tätt, tätt i en ring, och sedan samtidigt sätter sig ned i famnen på den bakomvarande. Positivitetsövning. Övningar i att ha en positiv inställning hjälper medlemmarna att se goda sidor hos de övriga gruppmedlemmarna och att ge uppmuntrande feedback åt andra. Detta kan till exempel övas så att alla går runt och skriver positiv feedback på lappar som de andra har på ryggen. Lekar och tokerier av alla slag lättar upp stämningen och får gruppen att skratta tillsammans. Läs mer om lekar och övningar i kapitel Lekar. Väl planerat är hälften gjort. Detta låter kanske som en kliché men det är sant. Var och en av oss har troligen flera gånger bittert fått erfara sanningen i detta talesätt. Då du planerar verksamheten för din grupp i förväg besparar du dig själv många gråa hår under verksamhetsperioden. Man kan jämföra uppgörandet av ett terminsprogram med att lägga pussel. Ett viktigt stöd i planeringen får du i åldersgruppsdelarna i denna mapp. Det lönar sig att göra upp programmet för ett halvt år i taget, alltså separata program för höst- och vårtermin. Åldersgruppens aktiviteter och evenemang utgör en ram för terminsprogrammet. Ett bra terminsprogram görs alltid skriftligt. Programmet upptar datum för varje möte samt vad mötet har för tema och vad man kommer att göra på mötet. Det lönar sig också att skriva in vilken ledare som bär huvudansvaret för mötet och hurudant material som kommer att behövas. Vid planeringen är det skäl att börja med att pricka in alla evenemang som berör gruppen, både kårens egna och de som ordnas av regionen, FiSSc (Finlands Svenska Scouter) eller FS (Finlands Scouter). Ledaren bör noga överväga vilka evenemang gruppen deltar i och vilka egna evenemang som borde arrangeras för gruppen.

4 Pricka inte in för många evenemang för det blir för mycket också för ledarna. Noggrannare rekommendationer om lämpligt antal olika evenemang för varje åldersgrupp hittar du i åldersgruppernas egna delar i mappen. Med de äldre scouterna är det bäst att tillsammans bestämma vad gruppen ska delta i. Kanske roverscouter inte anser att scouting vartannat veckoslut är för mycket. När man bestämt vilka evenemang gruppen ska delta i är det dags att fundera vilka förberedelser dessa evenemang kräver så att man kan reservera tillräckligt mycket mötestid för dem. Före vargungeförläggningen bör man öva hur man packar ryggsäcken och före ett nationellt explorerevenemang behöver gruppen flera möten för att förbereda sitt eget program. När evenemangen är valda är det dags att välja vilka aktiviteter som ska utföras. Bekanta dig med instruktionerna i förväg och reservera tillräckligt med tid så att rätt mängd aktiviteter och märken blir gjorda. Många aktiviteter omfattar också stor valfrihet. Ledarens uppgift är att veta hur svåra uppgifter gruppen klarar av. Kom ihåg att uppgifterna alltid ska vara utmanande men ändå inte för svåra. Vid planeringen av verksamheten ska man minnas den vuxnas roll. Akelan ansvarar för planeringen av vargungeflockens verksamhet och kaptenen planerar äventyrsscoutlagets program. Det är ändå viktigt att låta också vargungarna och äventyrsscouterna komma med sina åsikter. Spejarscoutpatrullens program planeras av den explorerscout som är patrulledare, med stöd av den vuxna lotsen. I explorer- och roverscoutåldern flyttar ansvaret för verksamhetsplaneringen allt mer över på hela åldersgruppen och patrulledarens och lotsens roll minskar. Mera tips om planeringen av verksamheten finner du i åldersgruppernas egna delar! Inom scoutingen får man göra misstag, och man får lära sig och pröva sig fram. Av denna orsak är utvärderingen av verksamheten av största vikt. Som avslutning på gruppens verksamhetsår är det bra att andas ut och samla ihop det gångna året i ett paket. Det betalar sig att gå igenom terminsprogrammet punkt för punkt och diskutera hur och om alla planer genomförts. Till att börja med bör man genast reflektera över hur det kändes vid olika tillfällen. Vad var tungt? Var vad extra lätt? Vad njöt du mest av? Vad var svårt? Skriv upp allt detta på ett papper och tänk över vad som kunde göras bättre nästa gång. Fundera också över vilka andra saker som påverkat hur det kändes och hur du kunnat påverka detta. I synnerhet när det gäller de små vargungarna stämmer det gamla talesättet om sanning ur barnamun. Särskilt när det gäller vargungar och äventyrsscouter lönar det sig att prata om vad som varit roligt och vad som inte varit det. Fråga vad var och en tyckte var bäst under året. Med äldre scouter fungerar skriftlig respons i allmänhet bättre, i synnerhet om den får ges anonymt. Det går ofta lättast om man skriver färdiga frågor så att scouterna har något att svara på. Gör en kort skriftlig sammanställning av responsen för kommande verksamhetsår. Utvärderingsdiskussion med åldersgruppsansvariga Det är oerhört viktigt att alla ledare får ha en utvärderingsdiskussion också med sin egen åldersgrupps ansvariga ledare. Bägge har respons att ge. Den åldersgruppsansvariga berättar hur han tycker att gruppen har fungerat, vad som gått bra och vad man kunde förbättra. Åldersgruppsledaren eller patrulledaren har å sin sida möjlighet att berätta om han fått tillräckligt stöd för att kunna sköta sitt uppdrag, och vad han skulle önska i framtiden. Utbyt erfarenheter med andra ledare Tala med ledare som varit ledare för samma åldersgrupp. Diskutera ljusglimtar och dryfta misslyckanden. I det här skedet är det bra att samla ihop responsen, berätta om egna erfarenheter och lära sig av det andra berättar. Hur uppfylldes scoutmetoden och målen för fostran? Kom ihåg att till slut fundera över hur scoutmetoden och målen för fostran syntes i gruppens verksamhet. Gå igenom scoutmetoden pusselbit för pusselbit och reptera hur varje bit genomfördes i verksamheten. Gå igenom målen för fostran åtminstone för den egna åldersgruppen. Läs mer om målen för fostran i kapitel 1.2 och om scoutmetoden i kapitel 1.3. Scoutverksamheten består av utfärder och läger samt regelbunden veckoverksamhet. Mötena är en viktig del av verksamheten. Under mötena lär sig scouterna allt möjligt genom att utföra olika aktiviteter och de förbereder sig för kommande evenemang som utfärder, vandringar och tävlingar. Flockarna, lagen och patrullerna samlas i kårlokalen varje vecka. Roverscouterna har möten 1 2 gånger i månaden. Under mötet är man både ute och inne, gör tillsammans och har roligt. Mötet måste inte alltid hållas i den bekanta kårlokalen. Som omväxling kan mötet vara till exempel en paddlingsfärd eller ett besök på brandstationen, i ett museum eller på avstjälpningsplatsen. När man bestämmer mötestiden är det viktigt att försöka beakta andra möten i kåren och scouternas föräldrars tidtabeller. Särskilt yngre scouter blir ofta skjutsade till mötena av sina föräldrar. En rekommenderad längd för ett möte är och en halv timme, men det kan variera mellan åldersgrupper och olika grupper. Det lönar sig ändå inte att hålla möten som är kortare än en timme. Ledarens uppgift är att planera mötesprogrammet på lång sikt. Gruppens verksamhet planeras i förväg för hösten och våren. Mötesprogrammet grundar sig på åldersgruppens program. Genom att bekanta dig med åldergruppen och programmet lyckas du lätt göra ett ordentligt terminsprogram. En av grundidéerna med scoutmötena är att scouterna lär sig olika (scout)färdigheter. I varje åldersgrupps program finns inbakat det som scouter i just den åldersgruppen ska lära sig. Utöver att lära ut färdigheter har veckomötena också andra viktiga uppgifter som till exempel att skapa och upprätthålla gruppandan. Ett möte kan byggas upp kring något tema. Det går lättast om du har åldersgruppens program som grund för mötena. Då baserar sig mötet på någon eller några aktiviteter i programmet. De enskilda aktiviteterna tar olika lång tid att utföra. Ibland hinner man gå igenom flera aktiviteter under ett möte medan det ibland kan behövas flera möten för att utföra en aktivitet. Nytt nöts in med tiden och det lönar sig inte att försöka få in för mycket under ett och samma möte. I en verksamhetskalender ser du lätt på förhand vad du hade planerat för program för ett möte. Då hinner du i god tid skaffa exempelvis det material som du behöver för mötet. Det är också viktigt att informera föräldrarna i god tid. I början av terminen kan du till exempel dela ut gruppens terminsprogram med datum för alla utfärder och avvikande mötestider och -platser. Kom också ihåg att informera noggrant vid förändringar. Alla dessa anvisningar lämpar sig inte nödvändigtvis för just din åldersgrupp. Om du är akela eller kapten är planering och genomförande av möten på ditt ansvar och anvisningarna gäller din verksamhet. Är du lots är din uppgift att hjälpa och stöda den unga ledaren i din åldersgrupp med planeringen. Anvisningarna ovan kan

5 vara till hjälp för honom när han bygger upp gruppens möten. Mera hjälp hittar du i din åldersgrupps egen del av mappen. Förbered mötet noga. Naturligtvis kan du lämna lite utrymme också för spontana påhitt och fantasin, men det är sällan man lyckas hålla ett bra möte helt utan några som helst förberedelser. Före mötet kan du skissa upp mötets ramar på papper och begrunda hur ni kan repetera gammal kunskap och vad som behövs för att scouterna ska lära sig de nya färdigheterna. Ibland måste också ledaren själv repetera eller öva färdigheterna i förväg. För det mesta undervisar ledaren inte, utan handleder scouterna i hur de ska utföra aktiviteten. Därför är det bra att klargöra, inte bara hur aktiviteten eller det nya ska göras, utan också vad scouterna kan lära sig av aktiviteten. Kontrollera före mötet att du själv minns reglerna till de lekar ni ska leka eller att du kan orden till sånger som ni ska sjunga. Det är också bra om du har ett extra program i bakfickan ifall den ursprungliga planen inte kan genomföras eller om det planerade programmet inte tar så lång tid som du hade tänkt. Aktiviteterna och inlärning av nytt är vanligtvis det viktigaste på mötena. Det tar ofta lång tid att lära sig något nytt men det kan ändå vara roligt. Nya saker blir lätt bekanta genom en lek och inlärningen kan effektiveras med hjälp av olika övningar. Aktiviteter och att lära genom att göra (learning by doing) hör scoutingen till. Det är alltså all anledning att minimera mängden pappersuppgifter och istället ta fantasin till hjälp för att lära ut färdigheterna. Upprepning är kunskapens moder, så det betalar sig att också senare återkomma till sådant man gått igenom tidigare. Kom ihåg att beakta åldersgruppens krav vid planering av mötesstruktur och program. Vargungarna orkar inte nödvändigtvis sitta stilla inomhus i en timme och höra på en föreläsning om hur man väljer rätt ved till brasan. Explorerscouterna kan å andra sidan bli uttråkade av att bara leka hela tiden. Du måste beakta gruppen och scouternas ålder när du planerar programmet och försäkra dig om att alla kan delta enligt egen förmåga. Tänk på det här före mötet: Utrustning: Vad behöver ni för att kunna genomföra mötets program? Material och anskaffning: Behöver du något material och var hittar du det? Finns det material på kårlokalen eller måste du köpa något? Plats och utrymme: Var kan man utföra aktiviteten? Ute eller inne? Är det något annat du måste beakta? Är det något du måste förbereda i kårlokalen redan före mötet? Kunskap och färdighet: Behärskar du det som krävs för aktiviteten? Måste du öva före eller borde du be någon annan om hjälp? Hålla mötet: Hur genomför ni aktiviteten så att scouterna lär sig genom att göra själva? Hur kan du vid behov anpassa programmet så att alla kan delta på lika villkor? Vad har ni för annat program och vilken lek leker ni under mötet? Meddelanden: Är det något du borde informera om? Var det något ni inte hann med under föregående möte som ni borde fortsätta med den här gången? Vad ska ni göra nästa gång? Är det något som kräver att du delar ut info-lappar under det här mötet? Mötestraditionerna varierar mellan åldersgrupper och olika kårer men vissa grundelement består. Möten som alltid följer samma mönster skapar en känsla av trygghet för vargungarna och ger också de äldre åldersgrupperna en klar bild av hur ett möte kommer att avlöpa. De olika åldersgruppernas möten ser naturligtvis olika ut. De yngre leker mer medan de äldre till exempel använder mer tid till planering. Bra möten har ändå vissa moment gemensamt, så som en klar början och avslutning. Vad detta i praktiken innebär varierar från en åldersgrupp till en annan. Genom att hålla fast vid följande instruktioner bibehåller du det scoutiga under mötet: Till mötet kommer man i tid och närvaron antecknas i en närvarotabell eller loggbok. På mötet används scoutdräkt eller scouthalsduk enligt ett gemensamt beslut eller enligt ledarens exempel. Mötet har en tydlig inledning till exempel en viss sång, en lek eller ett visst rop som fungerar som inledningsceremoni. De äldre åldersgrupperna kan också inleda sina möten på något annat sätt, kanske på något mer symboliskt sätt. Under mötet kan man kort repetera tidigare aktiviteter eller något man gjort under föregående möte. Större delen av mötestiden reserveras för mötets tema, det vill säga den aktivitet som ska utföras. Till utförandet av aktiviteten hör valet av aktivitet, planeringen, utförandet och till slut utvärderingen, dvs. hur man lyckades och vad man lärde sig. Vanligen väljer gruppen tillsammans aktiviteterna för hela terminen i förväg och under de enskilda mötena genomför man planerna och utvärderar efteråt. Lekar är en viktig programpunkt på ett scoutmöte. Mängden och intensiteten i lekarna och hur man leker varierar naturligtvis från åldersgrupp till åldersgrupp. Det är bäst att välja olika slags lekar. I början av mötet passar kanske en lek där scouterna får utlopp för sin energi, medan lekar i slutet av mötet kan lugna ner scouterna före avslutningsceremonin. Lekar passar också bra som stöd för inlärningen. Innan mötet avslutas städar hela gruppen möteslokalen tillsammans. Mötet har en klar och kärnfull avslutning, till exempel en andakt eller en berättelse. I slutet av mötet kan man också gå igenom viktiga ärenden och ge information om kommande möten eller evenemang. Mötet avslutas med tapto. Mer åldersgruppsspecifika ramar för mötena återfinns i varje åldersgrupps egen del av ledarmappen. Kom ihåg att varken akelan, kaptenen eller lotsen är lärare i ordets egentliga bemärkelse. Endast en liten del av scoutingens mål för fostran genomförs genom att scouten lär sig behärska någon viss scoutfärdighet. Det viktiga är inte att scouten lär sig att sätta upp ett tält. Det är viktigare att han är med och sätter upp tältet och upplever allt möjligt under lägret. Koncentrera dig alltså inte på själva lärandet, utan på att handleda och ge scouterna upplevelser av att de lär sig så att alla får vara med och att de får prova själva. Följande råd kan ändå vara till hjälp då du funderar på hur du ska utföra någon aktivitet med din grupp. Förberedelser är A och O. När du klargör för dig själv vad du ska lära ut och vad medlemmarna i din grupp ska lära sig fungerar också utbildningen bättre. Ta alltså vid behov reda på, öva mera eller be om hjälp! Berätta vad som ska göras samt varför och hur det ska göras. Viktigare än föreläsningar är möjligheten för var och en att själv delta. Saker och ting fastnar också bättre i minnet genom upplevelser och då man får göra något i praktiken. Det är lättare att lära sig känna igen olika växter ute i naturen än genom att titta på bilderna i en bok, tältuppsättningen lyckas bara då man prövar själv, inte genom att man lyssnar. Försök skapa tillfällen att träna i praktiken och använd mångsidiga metoder. Gör tillsammans! Inlärning kräver tid. I synnerhet tillsammans med de yngsta måste du gå framåt tillräckligt långsamt. För svåra uppgifter är frustrerande, liksom för lätta uppgifter. Uppgifter av stigande svårighetsgrad inom scoutprogrammet betyder att samma saker återkommer i de olika åldersgrupperna. Försäkra dig om att nivån är lagom för din grupp! Ha som ambition att alla ska lära sig. Beakta gruppmedlemmarnas olika personliga förutsättningar och egenskaper. Övning ger färdighet. Repetition är oftast bra och för detta ändamål lämpar sig olika lekar och tävlingar. För alla åldersgrupper ordnas tävlingar, också på åtminstone regional nivå. Sådana tävlingar är utmärkta tillfällen att testa vad gruppen lärt sig. Beröm och säg tack! Alla behöver få uppleva känslan av att lyckas och få positiva erfarenheter. Kom ihåg att motivera och sporra din grupp. Enklast gör du detta genom att själv vara inspirerad.

6

7 Kontrollera att utfärdsplatsen är lämplig för deltagarna. Kontrollera att alla deltagare har föräldrarnas tillstånd att delta i utfärden. Meddela kårchefen om utfärden. Kontrollera att alla har betalt medlemsavgiften och finns inskrivna i medlemsregistret (scoutförsäkringen) Kontrollera att utrustningen för första hjälpen är i skick. Ta reda på var närmaste hälsostation finns. Ta reda på mobiltelefonernas hörbarhet på området. Kom ihåg att ta med en lista med föräldrarnas telefonnummer. Kontrollera transporterna: busstidtabeller eller andra skjutsar Be markägaren om tillstånd att slå läger och göra upp öppen eld. Kom överens om avhämtning och återlämning av stugans nyckel Beakta varningar för skogsbrand och jaktsäsonger Kontrollera utrustning och material som behövs för utfärdsprogrammet: såg, yxa, vindskydd, köksutrustning, kartor m.m. Ta reda på om det finns dricksvatten på platsen eller om ni måste ta med det själv. Ta reda på deltagarnas allergier och specialdieter. Planera utfärdsmaten, recept och nödproviant. stuga och under en hajk sover man i vindskydd eller tält. Utfärden kan göras till fots, på skidor, cykel eller med kanot. Utfärdens längd och mål väljs enligt deltagarnas ålder och grupp. En bra utfärd inleds alltid med planeringen. Det är allt skäl att planera in tidpunkten för utfärden i terminsprogrammet i förväg och i mån av möjlighet tillsammans med gruppen. Förberedelserna för utfärden börjar redan på scoutmötet. Tillsammans med gruppen kan ni diskutera utfärdens program och vilken utrustning som behövs. Vid behov kan ni också öva grundfärdigheter så som att använda stormkök och sätta upp tält i närheten av kårlokalen. Vid planeringen av utfärden ska ni noga sätta er in i säkerhetsföreskrifterna. Utöver Finlands Scouters säkerhetsföreskrifter kan kåren ha egna regler för hur utfärder ska arrangeras. Ta reda på hur det är i din kår. I en del kårer kan det till exempel krävas att en myndig person är med på utfärden under natten. Grundregeln är ändå att utfärdsledaren har tillräckliga färdigheter samt utfärdserfarenhet, kunskaper i första hjälpen och kännedom om säkerhetsföreskrifterna. Utfärdsledaren måste också ha tillräckligt många hjälpledare. Alla deltagare bör ha betalat medlemsavgiften och alla deltagare under 15 år måste ha målsmans tillstånd att delta i utfärden. Utfärdsplatsen väljs så att den är lämplig för deltagarna. Om ni vill sova inomhus ska en stuga reserveras i god tid. Kontrollera att stugan kan värmas upp om ni far på utfärd vintertid och likaså att det finns ved. Om kåren inte har en egen stuga kan ni fråga till exempel lokala församlingar och föreningar. För att övernatta i terrängen kan ni behöva markägarens tillstånd och någon form av bivack. Med stöd av allemansrätten är tillfällig tältning som inte räcker längre än ett veckoslut i allmänhet tillåten på tillräckligt avstånd från bebyggelse, på naturliga och därmed jämförbara områden så länge det inte vållar någon skada. Däremot är det förbjudet att utan markägarens tillstånd ta ved eller att göra upp öppen eld. Vem markägaren är får du reda på genom att ringa till stadens eller kommunens växel. De förenar dig till rätt ämbetsverk så att du kan få svar på din fråga. De flesta utmärkta utfärdsleder och -områden finns på kommunernas eller statens marker. I dessa fall kan du få svar på dina frågor gällande utfärden till exempel av idrottsverket. Planera redan då ni väljer utfärdsplats hur ni ska ta er dit. Om ni använder er av allmänna kommunikationsmedel ska ni kolla tidtabellerna så att ni kan skriva rätt avfärds- och återkomsttider på infolappen. Ni kan också be om skjuts av föräldrarna. Om utfärdsmålet ligger på lämpligt avstånd kan ni åka skidor eller cykla. Då måste ni ändå ta i beaktande att alla inte orkar skida eller cykla så långt med hela sin utrustning. Minneslista för utfärdsledaren: Se till att det finns tillräckligt med ledare. Informationen är en viktig del av planeringen. Vikten av information framhävs naturligtvis när det gäller de yngre åldersgrupperna. Kårchefen måste alltid informeras i god tid om en utfärd. Då deltagarna är minderåriga måste informationen också gå till deltagarnas föräldrar. Kårchefen bör enligt säkerhetsföreskrifterna känna till åtminstone utfärdens ledare, tid och plats, den planerade rutten och alternativa rutter samt deltagarna. Håll också föräldrarna informerade. Om till exempel återkomsten från utfärden skjuts fram ska föräldrarna meddelas till exempel per telefon eller textmeddelande. Deltagarna och deras föräldrar behöver information om utfärden i god tid. Tidpunkten för utfärden kan gärna finnas utmärkt redan i terminsprogrammet som delas ut i början av terminen. Senare, men ändå i god tid före utfärden, delar eller skickar man ut ett infobrev. I brevet framgår noggrannare uppgifter om utfärdens tidtabell, betalningen av deltagaravgiften samt en utrustningslista. Alla deltagare som är under 15 år måste ha målsmans skriftliga tillstånd att delta i utfärden. Behändigast går det att be om underskriften i samband med infobrevet. Föräldrarna undertecknar och återlämnar anmälningslappen. På samma gång kan man fråga om det är något särskilt man borde beakta som till exempel hälsotillstånd eller allergier, specialdieter eller medicinering. Det finns inte någon utrustningslista som passar alla situationer. Mängden utrustning som behövs beror bland annat på utfärdens längd, art och tidpunkt. Sover ni inomhus eller under bar himmel, åker ni skidor eller paddlar ni, står leksaksinsamling eller maskerad på programmet? Det väsentliga är att utfärdsutrustningen är ändamålsenlig, mångsidig, hållbar, lätt och inte alltför dyr. Allt måste man inte köpa själv, en del kan man låna av kompisar eller släktingar eller av kåren. Gemensam utrustning (bivacker, stormkök, verktyg, första hjälpenväska o.s.v.) kan i allmänhet lånas av kåren eller av FiSSc, ifall man i god tid talar med materialförvaltaren och reserverar utrustningen. Efter utfärden bör man sköta om utrustningen så att man kan återlämna den i minst lika gott skick som den var då man lånade den. Välj en hållbar, lätt och rymlig ryggsäck att bära sakerna i. Höftbälte och axelremmar fördelar vikten och stöder ryggen och de ska gå att justera enligt bärarens mått. Sakerna kan packas i plastpåsar innan de packas i ryggsäcken. Då hålls de säkert torra vid regn och är också lättare att hitta. Sovsäck och liggunderlag väljs noggrant beroende på användningsändamål. På sommaren och inomhus räcker ofta en tunn sovsäck, men då man övernattar utomhus på vintern måste sovsäcken skydda bra mot kölden. Tillverkarna definierar sovsäckarna enligt hur

8 bra de håller köld, vilket ger en fingervisning om vilken användning sovsäcken är tänkt för. Sovsäcken ska förvaras luftigt, helst utrullad och då den packas i påsen ska den knölas in, inte rullas. Annars packar sig fyllningen ojämnt och sovsäckens värmeegenskaper blir sämre. Ordentlig nattsömn är viktig under utfärder och därför är det viktigt att alla deltagare har en torr, tillräckligt varm sovsäck att krypa ned i. Det viktigaste är att utfärdsdeltagarna är utrustade enligt väder och har tillräckligt mycket varma kläder med. På utfärder är man oftast ute oberoende av väder och det är därför all anledning att lägga vikt vid klädseln. Utfärdskläder ska vara lättskötta, vindtäta, snabbtorkande, smutsavstötande och fukt- samt gnisttåliga. På utfärder ska man helst klä sig lager på lager. Då är det lätt att lägga till eller ta bort ett lager efter behov. Bra vinterkängor har plats för flera par sockor och bra vinterkläder är lösa och bekväma. För åtsittande kläder försämrar blodcirkulationen, vilket ökar risken för köldskador. Grundregeln för maten på en utfärd är att det aldrig kan finnas för mycket. På utfärder gör man av med mera energi än vanligt och matlagning är en del av utfärdsprogrammet. En skriande hunger tar effektivt kål på all utfärdsglädje och hungriga scouter blir ängsliga och får hemlängtan. Maten på utfärden ska alltså planeras omsorgsfullt. Kom ihåg att beakta utfärdens längd och tidpunkt, förvaringsmöjligheter och deltagarnas allergier. För att alla ska orka med det egentliga programmet måste ni se till att alla får i sig tillräckligt med näring och vätska (ca 2 liter om dagen). Gör först upp en matsedel för varje dag. Gör därefter upp en inköpslista där ni skriver upp vad ni ska köpa och i vilka mängder. Fundera också gärna över ungefär vad allting kostar så att ni håller er inom ramarna för utfärdens budget. Titta igenom matskåpen i kårlokalen innan ni går till butiken. Utfärdsmaten och förpackningarna ska hålla transport, vara lätta och ta möjligast lite plats. Beakta förvaringsmöjligheterna när ni väljer er meny, till exempel mjölk och rått kött måste förvaras kallt. Om det inte finns dricksvatten i närheten av utfärdsplatsen måste ni transportera dit vatten i dunkar. En god hygien är av största vikt under utfärden eftersom magsjukdomar sprider sig lätt. Det är lätt att förebygga magsjuka: Se till att alla tvättar händerna före matlagningen, innan ni äter och efter besök på avträdet. Se också till att matkärlen är rena. Diska med hett vatten och byt diskvattnet tillräckligt ofta. Förvara maten rätt och se till att allt blir ordentligt genomstekt. Exempel på matsedel för en utfärdsdag Morgonmålet är dagens viktigaste måltid: gröt, bärsoppa eller -kräm, bröd, ost, te och socker. Lunchen tillreder deltagarna ofta själva som en del av programmet: korvsoppa, knäckebröd, smör och vatten eller saft. Middagen är dagens mättande huvudmål: spagetti med sås på malet kött (köttfärssås), ketchup, bröd, smör, ost och saft Till kvällsmålet kan man ibland äta något extra gott: korv med senap, pannkaka med sylt eller socker och saft Mellanmål vid behov: knäckebröd, kex, nötter, russin eller dylikt. Utöver mat och säkerhet måste också utfärdsprogrammet planeras i förväg. Planera programmet så tidigt som möjligt. En utfärd kan vara en dagsutfärd eller räcka ett helt veckoslut eller åtminstone över en natt. I synnerhet utfärder med övernattning kräver tillräckligt mycket program. Det måste å andra sidan också finnas lite fritid. Planera gärna in ett lämpligt förhållande mellan organiserat program och fritid. Också kortare dagsutfärder och mindre utfärder under mötestid kräver planering. Ni kan börja fundera på utfärdens program på många olika sätt. Ni kan välja ett bärande tema, som binder ihop programmet och de aktiviteter ni ska utföra. Temat kan vara precis vad som helst, till exempel en berättelse eller en sagofigur, historiska händelser eller tidsperioder, återvinning eller djurkännedom. Under utfärden kan ni exempelvis sätta er in i gamla hantverksfärdigheter, ordna en kunglig maskerad eller leva som vikingar. Utgångspunkten kan också vara ett specialmärke eller någon färdighet som ni vill fördjupa er i, t.ex. orientering, första hjälpen eller utfärdsmat. Utfärden behöver inte nödvändigtvis ens ha något tema utöver utfärds- och scoutfärdigheter. Genom att beakta årstiderna får ni redan flera olika sorters utfärder. På våren kan ni följa med hur naturen vaknar till liv, på hösten kan ni plocka bär och svamp och på vintern för snö och is med sig nya möjligheter. På en vinterhajk får ni redan mycket program bara med att resa tältet och sova i det. Utfärdsdagen avslutas vanligen med kvällsprogram som också är en av utfärdens höjdpunkter. Ett traditionellt lägerbål är ett gott val. Alla kan delta med egna program. Ett traditionellt lägerbål inleds ofta redan med förflyttningen till lägerbålsplatsen. Bålet tänds och på programmet står sånger, rop, sketcher, tävlingar, stämningsfull musik och berättelser. Så småningom är det sedan dags att tyst avsluta lägerbålet med tapto innan man går tillbaka till tälten. Programmet under utfärden byggs ändå i stort sett upp enligt utfärdens tema och också kvällsprogrammet kan anta olika former. Ni kan också avsluta dagen med flottardans, filmkväll, disko eller en nattlig kanotorientering. Se också: Säkerhetsföreskrifterna på FiSScNät, Mer om utfärder hittar du på en webbtjänst i samarbete mellan Forststyrelsen, scouterna och Suomen Latu.

9 Även om scoutverksamheten i första hand är avsedd för barn och unga så ska du inte glömma bort deras föräldrar. En ansvarsfull ledare informerar föräldrarna om viktiga frågor gällande gruppen, erbjuder dem möjlighet att komma med i verksamheten och visar att barnet finns i en trygg miljö i kåren. Det lönar sig att aktivt erbjuda föräldrarna en möjlighet att delta i verksamheten. Föräldrar uppskattar en öppen och ömsesidig informationsgång. I dagens läge finns det många sätt att upprätthålla kontakten. Gruppledarens eller lotsens uppgift är att ta reda på vilket sätt som passar föräldrarna till just hans gruppmedlemmar bäst. Idag är telefon och e-post antagligen de mest populära redskapen för informationsspridning. Med ett textmeddelande får du snabbt ut kortfattad information till föräldrarna. Också internet erbjuder goda möjligheter till informationsspridning. Många föräldrar läser sin e-post flera gånger om dagen. På kårens webbplats kan ni också bygga upp en egen informationsspalt för varje grupp. Glöm inte heller bort de mer traditionella infobladen av papper. De fungerar i många fall alldeles utmärkt, till exempel för information om läger, hajker och förläggningar. Det är extra viktigt med aktiv kontakt till hemmet då ett barn kommer med i scoutverksamheten eller byter åldersgrupp. Dela gärna redan på det första mötet ut information om åtminstone följande: Kårens namn och namnet på barnets grupp Mötestid och -plats Datum för evenemang under terminen Information om att barnet alltid ska vara utrustat med ordentliga utekläder på varje möte Gruppledarens kontaktuppgifter Datum för föräldramötet Dela gärna i början av hösten varje år ut en blankett där föräldrarna ska fylla i barnets personuppgifter, föräldrarnas kontaktuppgifter, barnets allergier och annat som kan vara bra för ledarna att veta. På det här sättet hålls gruppens ledare och kårens medlemsregisteransvariga uppdaterade om medlemmarnas kontaktuppgifter. Information om alla läger, hajker, förläggningar och andra evenemang skickas alltid hem till scouterna. Läs mer angående information om utfärder och läger på sid 41. Ofta har föräldrarna till nyblivna scouter någon form av tidigare erfarenhet av scouting. Man kan ändå inte utgå ifrån att så är fallet eller se det som en självklarhet. För att scoutingen ska bli en hobby som barnet trivs med är det all anledning att gå igenom vissa frågor mycket noggrant. Berätta gärna för föräldrarna att scouting baserar sig helt på frivilligt arbete och att ingen av ledarna får lön för sitt arbete. Ingen ledare kan heller ägna obegränsat med tid åt verksamheten. Det är ändå all anledning att också betona att vi följer strikta anvisningar gällande verksamhetens kvalitet och att vi utbildar oss för våra uppgifter på olika kurser. Berätta också för föräldrarna om scoutverksamhetens grundprinciper och om kårens viktigaste seder och traditioner. Ge också föräldrarna skriftlig information om vilken ledare de ska kontakta i vilken situation.

10

11 Till scoutens hem roligt att du och ditt barn är intresserade Vad av och valt scouting! Scouting är en mångsidig och social hobby som lämpar sig för hela familjen. Vi hoppas att du följer ditt barn längs hennes/hans scoutstig och att du stöder och hjälper till då det behövs. Information om scoutkåren Kår Grupp flock/lag/patrull Mötestid och -plats Gruppens ledare Telefon och e-postadress Kårchef Telefon och e-postadress Kårens www-sida Talkokraft eller chaufför Föräldern vill stöda barnets hobby, men har inte tid eller intresse att delta i kårens verksamhet. Också de här föräldrarna kan kåren ha nytta av ibland till exempel på kårens talkon, i föräldraföreningen eller som chaufför på utfärder och läger. Bakgrundsfigur En del föräldrar vill inte engagera sig så mycket i barnets hobby. De här föräldrarna deltar sällan i kårens övriga evenemang heller. Tips! Spara telefonnumren till alla gruppmedlemmarnas föräldrar i en kontaktgrupp i din mobiltelefon. Om dina gruppmedlemmar är lite äldre kan du spara deras egna telefonnummer. Då kan du snabbt och enkelt skicka textmeddelanden till allihop. Tips! Ofta har ledare, särskilt kårchef och sekreterare, en del utgifter för scoutsamtal som de ringer med sin egen telefon. Då kan det vara anledning att överväga att skaffa en egen telefon och anslutning till kåren. Det kan vara kårchefen som i första hand har telefonen, men det är bra att ha telefonen med på alla utfärder och läger. Ge också kårtelefonens nummer till föräldrarna. Då vet föräldrarna alltid på vilket nummer de kan få kontakt under olika evenemang. Tips! Gör ett infohäfte som ni delar ut till alla nya scouters hem. Häftet kan vara i storlek A5 och innehålla viktig information om att vara scout, om kårens traditionella evenemang och om hur man anmäler sig till utfärderna. Tänkvärt! Har ni i kåren funderat över era scouters familjer. Trots att vi här i mappen talar om scoutens föräldrar kan det se annorlunda ut i verkligheten. Hemma hos barnen kan vårdarrangemangen se mycket olika ut. Gör inte något stort nummer av det, men håll det gärna i minnet. När man jobbar i grupp uppstår ibland problematiska situationer. Bäst löser ni problemen genom att förutse och undvika situationer i vilka sådana kan uppstå. Det är din uppgift som ledare att vid behov reda ut käbblet och se till att alla i gruppen har det bra och känner sig trygga. Orsaken till oroligheterna är ofta okunskap: Din grupp har inte förstått uppgiften, uppgiften var alltför lätt eller för svår. Försök förutse situationerna och analysera ditt eget handlande! Undvik att gallskrika. Det försvagar effektivt din auktoritet som ledare och ger barnen en dålig kommunikationsmodell. Blunda inte. Då du låter bli att påpeka när någon handlar fel tolkas det som ett godkännande. Ta tag i saken direkt, men utan att anklaga någon. Håll dig lugn, försök leva dig in i situationen och hur parterna känner. För en uppbygglig diskussion. Ge positiv feedback för gott beteende. Om du blir tvungen att bestraffa någon så undvik att förlöjliga eller kompromettera honom. Klargör att du accepterar honom, men inte vad han gjorde. Be vid behov en annan ledare hjälpa till. Ibland räcker det att få tala med någon annan. Större problem är det bäst att alltid diskutera med de andra ledarna och med föräldrarna. Scoutingen är sällan barnets eller den ungas enda hobby, så frånvaro är ibland oundviklig. Lär genast från början gruppens medlemmar att de ska meddela ledaren om de inte kan komma på mötet. Om någon är frånvarande under längre perioder bör man kontakta föräldrarna och höra sig för om orsaken till frånvaron. En utredning av orsaken till frånvaron kan hjälpa dig vidare på din ledarbana. Ibland blir du kanske tvungen att omvärdera gruppens verksamhet. Stampar verksamheten på stället? Är du själv inspirerad och alltid på plats? Går informationen ända fram? Gör ni roliga saker som gruppens medlemmar vill vara med om? Scouting är alltid frivilligt men det lönar sig att diskutera frånvaron. Tillsammans kan ni fundera över orsakerna till att någon uteblir och hitta på lösningar för att förbättra situationen. Borde mötestiden ändras? Behöver ni ett annorlunda program? Om frånvaron beror på någonting som måste redas ut, till exempel mobbning, ska du ta itu med saken genast och se till att barnet smidigt och tryggt kan komma tillbaka till gruppen. Efter en lång frånvaro kan det kännas osäkert att komma till mötet igen, men med ledarens positiva inställning reder situationen säkert ut sig. Repetition av sådant som gjorts under den tid barnet varit borta och gruppbildningslekar kan stärka gruppsammanhållningen igen. Ibland kan frånvaron bero på att barnet slutat. Kanske har scoutverksamheten känts tråkig, familjen flyttat till annan ort eller också slukar nya hobbyer allt mer av barnets tid. Det finns många orsaker till att barn slutar, men diskutera orsaken på tu man hand med barnet eller

12 med föräldrarna. Det kan hända att orsaken är något som ledaren inte lagt märke till, exempelvis mobbning eller att nivån på verksamheten försämrats. Ledaren har rätt att fråga om orsaken och ta farväl. Vid behov kan saken också diskuteras med resten av gruppen och ni kan till exempel ordna en avskedsceremoni för den som slutar. Då känner han att han är välkommen tillbaka senare. Det viktigaste är att minnas att scoutingen är en frivillig hobby. Genom att diskutera saken kan du försäkra dig om att den som slutar inte får dåliga erfarenheter av scouting eller av situationen då han slutade. Svårare är det om ledaren märker att föräldrarna tydligt försummar sitt barn. Inte heller då ska ledaren handla ensam, han kan alltid be om hjälp av kåren. Ledaren kan ge akt på olika tecken på försummelse. Var extra uppmärksam ifall barnet eller den unga upprepade gånger kommer till mötet hungrig, smutsig eller frusen eller om vederbörande verkar otrygg eller om han har ett tydligt behov av mera uppmärksamhet, är tydligt deprimerad eller aggressiv. Var också uppmärksam om yngre barn inte hämtas från mötena, inte har nödvändig utrustning medpackad i ryggsäcken på utfärder, om föräldrarna är svårt berusade i barnets sällskap eller om du misstänker att barnet utsätts för fysiskt våld. Det finns tillfällen då samarbetet med föräldrarna inte fungerar. Föräldrarna kan ha andra förväntningar på barnet och scoutverksamheten. Ledaren ska gärna ta kontakt med kårens åldersgruppsansvariga eller med kårchefen omedelbart då han känner att han inte vet vad han ska göra eller hur han ska klara av situationen. Ibland uppstår situationer där föräldrarna inte ser att deras barn gör något fel. Pelle retar konsekvent Kalle på scoutmötena. Ledaren har talat med Kalle och Pelle, men bråkandet bara fortsätter. Pelle tycker att han inte retas, men att Kalle irriterar honom hela tiden. Pelles föräldrar tror på Pelles version av saken och anklagar ledaren för att vara partisk. Ledaren ska då kontakta kårchefen och be honom komma med på mötena för att följa med situationen. Frågan diskuteras med alla vuxna närvarande. Om man inte kommer fram till en lösning på problemet kan ledaren föreslå byte av grupp eller kår. Om situationen fortfarande inte lugnar ned sig, är det också möjligt att barnet föreslås ta en paus från scoutverksamheten eller bli avstängd från kåren. Ibland är problemet att föräldrarna inte vågar släppa iväg sitt barn på utfärder och läger. Föräldrarna är oroliga för sina barn och litar inte alltid på ledaren. Berätta för föräldrarna vad ni kommer att göra på lägret eller utfärden, vem som kommer att vara med, gå igenom säkerhetsaspekter och berätta om ledarnas utbildning. Ibland hjälper det om det är kårchefen som talar med föräldrarna. Mobbning är en allvarlig sak som kräver ett omedelbart ingripande. Normalt småkäbblande mellan barn och unga får förekomma, men upprepat översitteri eller pikande är mobbning. Mobbning kan ta sig uttryck i knuffar, slag, skymfande eller hånande ord. Barnen kan också gömma någons saker och tala illa bakom hans rygg. Mobbning är att avsiktligt göra någon annan illa. Det är inte alltid lätt att upptäcka mobbning, i synnerhet då det inte är fysiskt. Också skratt, viskningar och sårande lappar som skickas runt kan vara mobbning. Det är svårt för en utomstående att upptäcka mobbningen. Mobbning kan också vara helt ljudlös: suckar och miner, någon som utesluts ur gruppen. Flickor mobbar vanligen indirekt, medan pojkar oftare tar till knytnävarna. Det händer ofta att gruppmedlemmarna är oense eller blir sura på varandra. Vid mobbning är mobbaren inte nödvändigtvis arg på den mobbade av någon speciell anledning. Mobbningen är snarare en vana, som ger mobbaren kontroll över den mobbade och stärker mobbarens egen position i gruppen. Mobbaren kan ha svårt att sätta sig in i någon annans situation. Känslolivet har inte utvecklats jämt eller också saknar mobbaren riktiga modeller för socialt umgänge. Vanligen känner man sig skyldig och skäms om man skymfar eller retar någon annan. Brist på empatisk förmåga göra ändå att åsynen av hur dåligt den mobbade mår inte berör mobbaren det minsta. Det är också vanligt att samma person är både mobbare och mobbad. Det egna illamåendet kan lätta temporärt då man överför det på någon annan. Den onda cirkeln måste ändå brytas för att den psykiska balansen och välmåendet ska bevaras. Anfall är inte bästa försvar och det bör den ledare som försöker klara upp situationen också komma ihåg. Den vuxna fungerar som modell då mobbnings- och konfliktsituationer reds upp. För att få slut på mobbningen måste du försöka sätta gränser, öka barnens förståelse och uppskattning för varandra. Följ med situationen. I en mobbningssituations finns fler roller än mobbad och mobbare. Mobbaren kan ha medhjälpare, som lätt följer efter. Förstärkare å sin sida uppmuntrar mobbaren till exempel genom att skratta. På den mobbades sida kan det finnas en försvarare, som försöker få slut på mobbningen. Den tysta godkännaren känner till situationen, men håller sig tyst. Genom att tiga godkänner han mobbningen och gör den möjlig. På det här sättet kan hela gruppen vara delvis delaktig i mobbningen. En del deltar aktivt, andra vågar inte ingripa av rädsla för att själva bli offer för mobbningen. I grupp beter man sig ofta på ett sätt som gör mobbning möjlig. Sådana roller kan vara omedvetna, men är sällan bestående. Då mobbningen uppdagas kan det finnas behov av att diskutera med hela gruppen. En diskussion på tumanhand med mobbaren kan få mobbaren att förstå hur det känns för den mobbade. Viktigt är ändå att i hela gruppen skapa en förtrolig stämning som tillåter olikheter och att ge positiva beteendemodeller. För att lösa situationen och diskutera den har du god hjälp av att känna medlemmarna i din grupp. Gå inte in för att bestraffa, ditt mål ska vara att hitta ett förslag till lösning för att förbättra situationen genom konstruktiva diskussioner. Problemet får inte sopas under mattan utan gruppen måste se att mobbning är något du tar itu med och något som inte accepteras i gruppen. Mobbningssituationen reds ut, parterna kommer överens och ber om ursäkt. Tillsammans med gruppen kan du fundera på situationen ur din synvinkel och komma överens om spelregler för framtiden. Du kan till exempel använda dig av rollekar som hjälpmedel. Avsikten är att ni tillsammans ska försöka förebygga mobbning! Scoutingens uppgift är att erbjuda alla en trygg hobby. Tala vid behov med andra ledare och med föräldrarna. Be om hjälp. Om mobbningen inte upphör kan lösningen vara byte av grupp eller i yttersta nödfall att sluta med scoutingen. Min 8-åriga vargunge mobbades både i scouterna och i skolan samma barn mobbade henne på vartdera stället. Jag redde ut saken hemma hos flickans föräldrar, eftersom flickan själv ville det. Hennes självförtroende stärktes av att en vuxen konstaterade att felet inte låg hos henne! Hon förstod att de andra bara tyckte om annorlunda och häftigare lekar än hon själv och att hon själv ändå var alldeles normal. Flickan är fortfarande, sex år efter händelsen, aktivt med i scouterna. Det betalar sig att ta i saken! Källa: MLL:n Nuortennetti: Kiusaaminen