Verkställande direktörens tal vid ordinarie bolagsstämma den 16 mars Herr minister, herr ordförande, bästa aktieägare, mina damer och herrar.

Transkript

1 Verkställande direktörens tal vid ordinarie bolagsstämma den 16 mars 2006 Herr minister, herr ordförande, bästa aktieägare, mina damer och herrar. Verksamhetsåret 2005 var ett utmärkt år för Fortum. Vi gjorde flera strategiska framsteg, varav det mest betydande var det framgångsrika avskiljandet av oljeverksamheten. Vi fick ett mycket starkare fotfäste i Ryssland och vi fortsatte att expandera kraftigt i Polen. I Finland lyckades vi slutligen nå en uppgörelse om E.ON Finland, och vi avvaktar nu konkurrensmyndighetens godkännande för att kunna slutföra affären. Det var särskilt glädjande att vi hade en nettoökning av kunder på alla våra huvudmarknader trots den ganska livliga offentliga debatten. Därmed visade elkunderna att Fortum är konkurrenskraftigt också på slutkundsmarknaden. Vår resultaförmåga förbättrades ytterligare och alla segmenten förbättrade sitt resultat. Till skillnad från vad som ofta påstås berodde detta inte primärt på externa faktorer, t.ex. grossistpriset på el, som förra året endast steg med cirka 1 procent. Samtliga centrala nyckeltal utvecklades mycket positivt. Bilderna visar utvecklingen för fortsatta affärsverksamheter, alltså dem som finns kvar efter avskiljandet av oljeverksamheten. Det jämförbara rörelseresultatet förbättrades med 16 % från föregående år och överstiger även utan oljeverksamheten det resultat som vi hade för tre år sedan. Resultatet per aktie ökade rentav med 28 % jämfört med föregående år. I ljuset av dessa siffror kan vi alla vara mycket nöjda med verksamhetsåret I praktiken uppnåddes alla uppsatta mål med förstklassiga resultat. Eftersom kassaflödet var starkt och framtidsutsikterna är goda, föreslår styrelsen en vinstutdelning på 58 eurocent. Dessutom föreslår styrelsen att vinsten från Neste Oils resultat och försäljningen av aktierna i Neste Oil i sin helhet utbetalas till ägarna genom en utdelning på 54 eurocent per aktie. Detta blir sammanlagt 1,12 euro per aktie, vilket innebär en utdelningsavkastning på över fem procent. Till detta återkommer vi senare under bolagsstämman. Styrelsen har också definierat en kapitalstruktur för Fortum utifrån ett elbolags behov. Eftersom skuldbördan minskat märkbart efter avskiljandet av oljeverksamheten och balansräkningen är mycket stark, krävs åtgärder för att skapa en optimal kapitalstruktur. Därför föreslår styrelsen ett program för återköp av egna aktier under som omfattar en miljard euro, varav 500 miljoner under innevarande år. Förslaget är mycket flexibelt. Hela programmet genomförs endast om medlen inte behövs för attraktiva investeringar. Utöver goda resultatsiffror gjordes flera fina prestationer under året. Bilden visar en lista på områden där vi belönades eller höjde nivån betydligt. Jag är mycket stolt över Fortummedarbetarna när jag tittar på den här listan. För mig är den nämligen ett bevis på att viljan och förmågan att vara bäst är mycket stark och präglar hela organisationen. Områdena på listan är ganska olika, men var och en representerar en topprestation. Detta bådar gott inför framtiden. Det som utmärkte år 2005, framför allt här i Finland, var den livliga diskussionen om elmarknaden, hur den fungerar, elpriset och konkurrensen. I diskussionen saknas ofta ett bredare perspektiv och

2 synpunkter som baseras på alla fakta. Det är därför viktigt att vi påminner oss vad som ligger till grund för öppnandet av elmarknaden och vad som just nu händer på den här fronten i Europa. Det är nämligen på den utvecklingen som Fortum grundar hela sin strategi. I slutet av 1980-talet uppstod på olika håll i Europa en politisk diskussion om behovet av konkurrens på elmarknaden. Orsaken var densamma som på andra områden: Man ville ha en effektiv användning av kapitalkrävande investeringar, undvika nationella överinvesteringar som syftade till att garantera nationell försörjning under alla omständigheter och genom en effektiv marknad och konkurrens skapa ekonomiska fördelar för både nationer och enskilda konsumenter. De nordiska länderna har alltid stått i spetsen för denna utveckling. Hos oss har en egen regional elmarknad fungerat i ungefär 10 år. Inom EU har utvecklingen varit långsammare, men under de senaste åren har man utarbetat en elmarknadsstrategi och antagit direktiv som ger en tidtabell för att stegvis avreglera marknaden. EU:s strategi går ut på att utvecklingen går från nationella elmarknader till regionala marknader tills man uppnår en gemensam marknad som omfattar hela EU. Den valda riktningen är den rätta, och från den vägen finns ingen återvändo. Europa går mot en gemensam elmarknad och de som är kloka har redan börjat anpassa sig till detta faktum. Avgörande steg för att åstadkomma en fungerande marknad i Norden har redan tagits. Det finns dock utvecklingsbehov. Både de nordiska energiministrarna och lagstiftarna har tydligt uttalat sin vision samt presenterat en agenda för genomförandet av visionen. Agendan innehåller de förbättringar av förhållandena på marknaden som alltjämt behövs. Listan över utvecklingsbehov motsvarar de ståndpunkter som Fortum redan under en längre tid fört fram och vi önskar att myndigheter snarast möjligt vidtar åtgärder för att förverkliga dessa. På det viset kan den nordiska marknaden behålla sin position som den bäst fungerande regionala elmarknaden och fortsätta att visa vägen för övriga Europa. Men utvecklingen stannar inte där. För att en integrerad inre marknad för el ska komma till behövs mer överföringskapacitet både mellan Norden och Europa och inom Europa. EU-kommissionen stöder kraftfullt denna utveckling. Enligt den nordiska modellen är syftet att öka samarbetet mellan stamnätsbolagen samt garantera tydliga och enhetliga villkor för prisbildningen. Det är uppenbart att den senaste tidens händelser har fått kommissionen att ta energifrågorna på allvar och nu efterlyser man även EU:s gemensamma energipolitik. Marknadsmässigt går kommissionen vidare med beslutsamhet. Neelie Kroes, EU:s konkurrenskommissionär, har konstaterat att marknadskrafterna måste tillåtas att fungera, insynen måste ökas och konkurrenshinder undanröjas. Under den senaste tiden har vi dock även sett tydliga protektionistiska ambitioner, såväl hos oss som på andra håll. Jag är dock övertygad om att en marknadsbaserad utveckling bäst gynnar konsumenternas intressen. Man bör också komma ihåg att Finland, som en liten ekonomi, alltid gynnats av en öppen konkurrens. Jag är övertygad om att samma sak gäller på energimarknaden. Även när det gäller utvecklingen av elmarknaden bör man djärvt gå vidare och främja en ökad konkurrens.

3 Har då avregleringen av marknaden gett konsumenten några fördelar? Ja, i alla fall enligt statistiken, eftersom priserna i Norden, där utvecklingen på marknaden har gått längst, är de lägsta i Europa. När områdets hela produktionskapacitet används effektivt, produceras elen vid varje tidpunkt på det ställe där det kan ske till lägsta möjliga kostnad. Inom Norden överförs elen fritt mellan länderna utan gränstariffer. Norden utgör en fungerande, transparent marknad där det finns ett gott samarbete mellan stamnätsbolagen. Alla dessa faktorer har en dämpande effekt på prisnivån. Hos oss ligger grossistpriset på el klart under den centraleuropeiska nivån. I de nordiska länderna har man också implementerat effektivitetstänkandet i övervakningen av den reglerade nätverksamheten. Även om de nationella regleringsmodellerna skiljer sig från varandra, har var och en ett effektivitetskriterium som bas för bedömningen av tariffernas skälighet. Detta syns på prisnivån som i Norden är bland de lägsta i Europa. Ett lägre grossistpris slår naturligtvis också igenom på slutkundspriserna. Till skillnad från vad som ofta påstås i debatten är även priset på el för nordiska industrikunder bland de lägsta i Europa. Om man dessutom jämför elpriser exklusive skatter ser man att vi har det tredje lägsta priset för medelstora industriföretag i en jämförelse mellan 16 länder. Elpriset är i alla fall inget skäl för den energiintensiva industrin att flytta produktionen utomlands. I dessa tider av globalisering talar man mycket om den energiintensiva industrins konkurrenskraft. Därför finns det anledning att jämföra elpriset inte bara inom Europa utan även mellan kontinenter. Bilden visar att elpriset hos oss är konkurrenskraftigt jämfört med andra kontinenter. Det är viktigt att fortsätta den marknadsbaserade utvecklingen av elmarknaden i Europa för att den här situationen ska bestå. Priset som elförbrukarna får betala för sin el har varit ett flitigt omdebatterat ämne. Det är bra att det diskuteras. Det kommer dock inte alltid fram i diskussionen att vi i Norden har de lägsta slutkundspriserna i Europa, i synnerhet om man jämför elpriset exklusive skatter. Man bör komma ihåg att de faktorer som inverkat på den senaste tidens prishöjningar - olika skatter och avgifter, handel med utsläppsrätter samt drivmedelspriser - inte avgörs av branschen. Dessa beslut har tagits på helt andra håll. Elbolagen kan endast påverka själva elpriset, som inte har höjts i förhållande till konsumentprisindex. Som ett bevis på detta kan vi använda finska Energimarknadsverkets statistik över prisutvecklingen på el för hushållskunder, vilken beräknats i reella termer samt exklusive skatter. Priset är i dag lägre än vid tidpunkten för avregleringen av marknaden. Dessa jämförelser visar varför strävan att avreglera och integrera elmarknaden är så stor. Konkurrensutsättning medför klara fördelar och därför bör utvecklingen fortsätta i den valda riktningen. Hur har företagen reagerat på detta? De europeiska storbolagen har redan börjat agera för att klara sig på en gemensam integrerad marknad. Å ena sidan bygger man starka nationella aktörer som kan möta den skarpare konkurrensen, å andra sidan bygger man paneuropeiska bolag som försöker bli slutspelets vinnare.

4 Man bör komma ihåg hur stora de företag som vi nu talar om egentligen är. Det tyska E.ONs koncernchef har nyligen offentligt konstaterat att det inte finns plats för särskilt många aktörer i en så här kapitalintensiv bransch. Enligt honom finns det i framtiden bara tre betydande elbolag i Europa. I detta spel har ett litet företag exakt två alternativ: att bli uppslukat eller att bygga upp en tillräckligt stark position som en regional aktör. Vilket som är Fortums val framgår av vår strategi. Den nordiska elmarknaden är alltjämt mycket fragmenterad. Det står klart att en hårdare konkurrens minskar antalet aktörer. Det borde vara naturligt att man även här i Finland skulle uppskatta betydelsen av att ha en tillräckligt stark regional aktör på den allt mer integrerade energimarknaden i Europa. E.ON finns redan i Norden. Här finns också andra betydande aktörer, såsom Vattenfall och Statkraft. Båda förstärker sina positioner i Nordeuropa. Vattenfall har vuxit starkt i Tyskland och Polen och gjorde förra året ett genombrott i Danmark. Även Statkraft har en tillväxtstrategi för den kontinentaleuropeiska marknaden, men man vill också befästa sin position i Norden och förra året förvärvade man kraftverk i Finland och Sverige. Vare sig man vill eller inte är det helt klart att omstruktureringen fortsätter och att företagen kommer att bli större. Fortum har nu under fem års tid följt samma nordiska grundstrategi, som baseras på den ovan beskrivna europeiska utvecklingen. Våra resurser räcker naturligtvis inte till för att erövra Europa, men vi har förmått utveckla Fortum till ett av de mest betydande nordiska energibolagen. Vi har även ett starkt fotfäste i nordvästra Ryssland, Baltikum och Polen. Investeringsbehoven såväl i Norden som i Europa kommer att vara omfattande. Elförbrukningen ökar och gammal kapacitet försvinner. På de tre öppnade elmarknaderna i Europa behövs över 400 TWh ny kapacitet fram till år Det är mer än hela den nuvarande produktionen i Norden. Enbart i Norden har man bedömt att det behövs 55 TWh ny kapacitet, varav man beslutat om endast hälften. Det behövs alltså nya investeringsbeslut på cirka 30 TWh, vilket är mer än två kärnkraftverk. Dessa beslut bör tas inom de följande 5 7 åren. Det behöver knappast sägas att investeringar i den här storleksklassen kräver aktörer som är tillräckligt stora och som har en tillräckligt stor risktagningsförmåga. Oberoende av vem som bygger kraftverken, ett privat bolag, stat eller kommun, är kostnaderna desamma. För att täcka kostnaderna behöver man få en tillräckligt stor avkastning på investeringen, dvs. en tillräcklig nivå på grossistpriset på el. Man bedömer att börspriset på el borde hålla sig på en nivå över 35 euro per MWh för att ny kapacitet ska komma till. För att det ska bli nya investeringar i Norden och i Finland måste det alltså finnas en tillräcklig säkerhet för det framtida grossistpriset på el men även för övriga villkor. Även en stor aktör med god risktagningsförmåga tvekar om det inte går att förutse villkoren för en dyr anläggning som ska fungera i många decennier. Man bör ha en rimlig kännedom om de framtida spelreglerna. Därför finns det anledning till oro när man tänker på den senaste tidens agerande och diskussion i Finland. Genom införandet av handeln med utsläppsrätter vill man styra energibolagen mot en koldioxidfri produktion, men därefter stiftar man plötsligt en ny lag som skärper fastighetsbeskattningen av vattenkraften samt talar om en beskattning av s.k. övervinster. Även andra förslag på regleringar med marknadsförvrängande effekter har framförts. Den här typen av uttalanden bidrar till en ökad osäkerhet och höjer tröskeln för investeringar. Man måste även

5 komma ihåg att alla extra kostnader vare sig det handlar om skatter eller avgifter till sist slår igenom på det slutliga elpriset. Fortum kommer att växa i närområdet och vi kommer att fortsätta att utveckla Fortum som ett starkt nordiskt energibolag under skärpt konkurrens. Vi har färdiga planer för nästan 3 miljarder euro för att öka produktionskapaciteten med cirka 10 procent. När förvärvet av E.ON Finland slutförts, planerar vi att omedelbart påbörja investeringar även vid Finno kraftverk i Esbo. Det ger upp till 400 MW ny effekt. Det planeras fler nordiska investeringsprojekt, bl.a. för avfallsförbränningsanläggningar. Vi satsar också kraftigt på kundnytta. Förra året berättade vi om en satsning på flera hundra miljoner euro avseende fjärravlästa elmätare till alla våra elkunder. Med hjälp av mätaren kan kunden styra sina elkostnader genom att förändra sin elförbrukning under pristoppar. Sådana små förändringar inverkar inte på komforten, men dämpar priserna och kan minska behovet av effekttoppar med mer än effekten i ett stort kärnkraftverk. En annan stor satsning är förbättring av leveranssäkerheten i våra elnät. Den är redan god, 99,9 %, men samhället är allt mer beroende av en störningsfri tillgång till el. Därför investerar vi sammanlagt 700 MEUR på att förbättra våra nordiska elnät. Energibolag har en lika stor vilja som andra bolag att investera i lönsam tillväxt. Därvidlag är investeringar i produktionen centrala för Fortum. Men vilka är de reella alternativen? Att få tillstånd till kärnkraftsutbyggnad är en nästan oöverkomligt lång och svår process. Vattenkraften får inte byggas ut, kol och torv bör inte användas, naturgas vågar man inte satsa på och avfallsförbränningsanläggningar kan inte byggas. Osäkerhet om tillgången på biobränslen motverkar en mer omfattande ökning av deras användning. Ändå kommer investeringsbehovet att vara stort. Vi aktörer och politikerna har en gemensam stor utmaning att skapa de förutsättningar som behövs för att möjliggöra nyinvesteringar. Den största ökningen av efterfrågan och de största investeringsbehoven bedöms finnas i Ryssland. Fram till år 2020 kommer efterfrågan att öka med minst 300 TWh, och investeringsbehovet beräknas vara mer än 100 miljarder euro. Dessutom behövs ytterligare 20 miljarder euro till år 2015 för att upprätthålla den nuvarande kapaciteten. President Putin har nyligen konstaterat att det största hotet mot en fortsatt ekonomisk tillväxt i Ryssland är bristande elförsörjning. Denna situation utgör både ett hot och en enastående möjlighet för Fortum och hela Finland. Ryssland är ju återigen Finlands viktigaste handelspartner. Om Fortum deltar aktivt i utvecklingen av den ryska elmarknaden samt medverkar till underhåll och utökning av den ryska produktionskapaciteten kommer detta att stödja Rysslands ekonomiska tillväxt. Detta i sin tur förbättrar förutsättningarna för vår egen exportindustri att växa i Ryssland. Finland skulle alltså klart gynnas. Vår position på den ryska marknaden förstärktes klart under förra året. I nuläget är Fortum den enda utländska strategiska investeraren inom den ryska energisektorn och vi har goda förutsättningar för tillväxt. Fortum kommer att ha en andel på cirka 26 % av det regionala energibolaget TGC-1, som började sin verksamhet i oktober förra året. Det handlar om ett betydande energibolag med en produktionskapacitet på ungefär hälften av Fortums nuvarande kapacitet. Över hälften är vattenkraft och resten utgörs till största del av naturgasbaserad produktion.

6 På lång sikt tror jag att den ryska elmarknaden integreras med Europa. Det känns naturligt, inte minst med tanke på det geografiska läget, att en ökning av överföringskapaciteten mellan Ryssland och de nordiska länderna skulle ingå i det första skedet av en sådan utveckling. Våra ägarandelar i ryska kraftverk kommer då att utgöra en mycket värdefull del av vår produktionsportfölj. Ryssland erbjuder Fortum ytterligare möjligheter. Vi har träffat samarbetsavtal med flera betydande ryska aktörer och kan därigenom utnyttja vår kompetens inom drift och underhåll av kraftverk. De vidgar också vår insyn i den ryska energisektorn och öppnar dörrar till nya tillväxtområden. Dessutom torde utvecklandet av värmeförsörjningen i S:t Petersburgsområdet erbjuda intressanta möjligheter i framtiden. Det samma gäller för Polen, där vi på tre år gått från praktiskt taget ingenting till en omsättning på 130 MEUR. Våra fyra värmebolag försörjer nära 30 städer med värme och vi kommer även i fortsättningen att vara aktiva i omstruktureringen på fjärrvärmeområdet när privatiseringen fortsätter i Polen. Bästa aktieägare: Vi har fastställt två viktiga målsättningar för bolaget under de närmaste åren: tillväxt och förstklassiga resultat. Våra tillväxtutsikter i produktionsverksamheten har jag redan gått igenom: Nyinvesteringar och företagsförvärv i Norden när spelreglerna på marknaden klargjorts Investeringar i Ryssland, andelar och ny kapacitet Företagsförvärv i Polen Detaljhandel med el är en affärsverksamhet med små marginaler där skalekonomin gäller. Med E.ON Finland-affären får vi över nya slutkunder. Fortum siktar också på att växa organiskt. Vi satsar starkt på att utveckla våra produkter och vår kundservice. Arbetet har gett resultat: Förra året hade vi ett positivt kundflöde i alla de nordiska länderna. Vi gör vårt yttersta för att förstärka den här trenden. Vi kan växa genom att utnyttja vår kompetens ytterligare, till exempel expandera inom fjärrvärme eller utnyttja vår kompetens inom värmeförsörjning till industrin. Vår tradingkompetens är förstklassig och den kan utnyttjas i ännu högre grad i framtiden med avseende på olika produkter, till exempel bränslen. Vi har redan kommit en bra bit på väg när det handlar om förmågan att göra resultat. Fortums resultatutveckling talar sitt tydliga språk men också på många andra områden ligger vi i toppen, även vid en internationell jämförelse. I början av mitt tal berättade jag om en mängd fina bedrifter. Vi fortsätter att sikta på utmärkta prestationer i alla våra verksamheter, vare sig det gäller produktionsanläggningarnas tillgänglighet, övertagande av förvärvade företag, utveckling av webbplatser eller något annat. Ärade åhörare:

7 Fortums ekonomi är i ett utmärkt skick. Marknadsutsikterna är goda och vi har många bra tillväxtmöjligheter i Norden och i närområdet. Vi har en mycket kompetent personal med höga ambitioner. Förutsättningarna finns för att Fortum ska vara framgångsrikt även i framtiden. Vi vill också ha mer konkurrens - fast på lika villkor. Vi är beredda att även i framtiden visa att ett mindre företag kan klara sig bland jättarna och till och med klara sig bättre än de.