Förskoleverksamhet Uddevalla kommun UDDEVALLA KOMMUN. Förskoleverksamhet. Utvärdering av förändring från resursavdelningar till inkludering

Transkript

1 Förskoleverksamhet Uddevalla kommun UDDEVALLA KOMMUN Förskoleverksamhet Utvärdering av förändring från resursavdelningar till inkludering Lena-Maria Vinberg, Sofia Olsson och Jonas Olsson 0

2 Sammanfattning: Uddevalla kommun genomförde en organisationsförändring gällande resurser för barn i behov av särskilt stöd. Tidigare fanns en organisation med särskilda resursavdelningar som hade en egen, gemensam rambudget för barn i behov av särskilt stöd. Organisationsförändringen innebar att resurserna styrdes om och istället började fördelas via tilläggsbelopp. Ett av syftena med organisationsförändringen var att varje förskoleavdelning på alla förskolor i hela staden skulle kunna ta emot barn i behov av särskilt stöd, och ge alla barn, oavsett förutsättningar, det de har rätt att förvänta sig enligt gällande styrdokument. Denna målsättning omtalas i arbetet som inkluderingsmålet. Inledningsvis redovisas kortfattat hur detta inkluderingsmål uttrycks i relevanta styrdokument och vad forskningen har att säga om begreppet inkludering och arbetet med att förverkliga inkluderingsmålet. Utvärderingens syfte har varit att undersöka hur olika berörda grupper föräldrar, personal, förskolechefer samt stödenhetens personal - upplever att inkluderingsarbetet i förskolorna har fungerat samt vilka stöd- och utvecklingsbehov som finns i verksamheterna i avseende på inkluderingsmålet. Fem fokusgruppintervjuer genomfördes, två med förskolans personal och en med vardera av de övriga grupperna. Resultaten visar på att det finns olika erfarenheter av hur väl inkluderingsarbetet fungerar, hos samtliga intervjugrupper. Från personalen framkommer visst missnöje med organisationsförändringen men det framkommer också att de gör mycket bra som är i linje med inkluderingsmålet. Ett antal utvecklings- och stödbehov identifieras i analysen: 1) Att få till stånd en genomgripande kunskapsinventering och -spridning. 2) Att hitta former för att öka det kollegiala delandet av erfarenheter av inkluderingsarbetet mellan avdelningar i kommunen. 3) Att se över systemet för kartläggning av stödbehov och ansökan om tilläggsbelopp. 4) Att hitta organisationsformer som ger större överblick och kontinuitet när det gäller resurser för barn i behov av särskilt stöd. 5) Att hitta arbetsformer som engagerar föräldrar som resurser i inkluderingsarbetet. 6) Att utveckla former för att stödja personal i att ta svåra samtal med föräldrar på ett tidigt stadium. 7) Att se över arbetet med att säkerställa att barngruppernas storlek anpassas efter barnens behov. 8) Att se till att tecken som stöd (TAKK) används i alla verksamheter på sätt som är i linje med inkluderingsmålet. 1

3 Innehåll Bakgrund... 3 Syfte... 3 Styrdokument... 3 Forskning... 4 Inkludering... 5 Framgångsfaktorer... 6 Olika yrkesgruppers syn på arbetet kring barn i behov av särskilt stöd... 6 Metod... 7 Urval... 7 Genomförande... 8 Resultat av fokusgruppintervjuer Hur har inkluderingsarbetet fungerat ur de olika aktörernas perspektiv? Förbättringsåtgärderna från kvalitetsredovisningen Analys Utvecklings- och stödbehov i avseende på inkluderingsmålet Slutsatser Författare: Bakgrund och syfte är formulerat av Lena-Maria Vinberg, verksamhetschef för förskolan. Sofia Olsson, skolutvecklare för förskolan, har skrivit det mesta av avsnitten om styrdokument och forskning. Avsnitten om genomförande, resultat, analys och slutsatser är skrivna av Jonas Olsson, leg. psykolog på Stödenheten, som också har bidragit lite till avsnittet om forskning. Jonas och Sofia har tillsammans gjort urvalet samt planerat genomförandet, men Jonas genomförde fokusgruppsintervjuerna och står ensam för tolkning av resultat, analys och slutsatser. 2

4 Bakgrund Uddevalla kommun hade under en lång rad av år särskilda resursavdelningar för barn i behov av särskilt stöd. Dessa var inte nischade till någon specifik målgrupp, utan arbetade med barn i behov av stöd oavsett grund. Då nya skollagen trädde i kraft gjordes resursavdelningarna om till vanliga förskoleavdelningar och barn i behov av särskilt stöd inkluderades i ordinarie verksamhet. Resursfördelningssystemet förändrades så enhet med ett barn i behov av särskilt stöd kunde söka tilläggsbelopp på samma sätt som skrivits fram i skollagen, och i enlighet med Lagen om bidrag på lika villkor. Processen pågick under hösten 2011 då kartläggning och dialog genomfördes. Det skapades också ett dokument för arbetet med barn i behov av särskilt stöd: Att tidigt fånga Ur kvalitetsredovisning/verksamhetsberättelse Det finns en tradition i kommunen att använda sig av resursavdelningar för placering av barn i behov av särskilt stöd. Det förändrade ekonomiska systemet och föräldrars rätt att själva välja förskola ställer dock krav på att alla förskolor ska erbjuda det stöd som barn är i behov av. För att alla förskolor ska kunna tillgodose det särskilda stödbehov barnet har behövs tillförlitliga kartläggningsinstrument och kompetens att använda det. Personal på förskolan behöver också känns sig trygga i de rutiner som finns i arbetet med barn i behov av särskilt stöd och var kunskaper och stöd finns att hämta. Förbättringsåtgärd: *Se över vilka möjligheter som finns att ta tillvara kunskaper om barn i behov av särskilt stöd. *Arbeta för en höjning av den generella pedagogiska kvaliteten i kommunens förskolor. *Skapa rutiner för arbetet kring barn i behov av särskilt stöd och göra dessa kända hos all personal *Ta fram ett bra kartläggningsinstrument och säkerställa kompetensen att använda det Syfte Syftet med utvärderingen har varit att besvara följande frågeställningar: 1) hur har inkluderingsarbetet fungerat ur de olika aktörernas perspektiv; samt 2) vilka utvecklings- och stödbehov finns i verksamheterna i avseende på inkluderingsmålet? Styrdokument I skollagen kap.8, 9, formuleras att Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver. Om det genom uppgifter från förskolans personal, ett barn eller ett barns vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att ett barn är i 3

5 behov av särskilt stöd, ska förskolechefen se till att barnet ges sådant stöd. Barnets vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta vid utformningen av de särskilda stödinsatserna. I skollagen finns avsnitt som är riktade till alla barn i verksamheten och inte specifikt barn som är i behov av särskilt stöd, som kan vara aktuella i sammanhanget. T.ex. föreskriver kap.8 8, att huvudmannen ska se till att barngrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att barnen även i övrigt erbjuds en god miljö. Förskolans läroplan Lpfö98/10 innehåller få avsnitt som är direkt riktade till barn i behov av särskilt stöd men ett exempel är under avsnittet Mål och riktlinjer där det står att läsa att arbetslaget ska ge stimulans och särskilt stöd till de barn som befinner sig i svårigheter av olika slag. Men läroplanen innehåller också liksom skollagen mer generella avsnitt som kan vara aktuella i sammanhanget. Läroplanen föreskriver bland annat att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förståelse för att alla människor har lika värde oberoende av social bakgrund och oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionsnedsättning vilket indikerar en allmän inriktning på verksamheten - att olikhet och mångfald är något som ska användas och arbetas med, snarare än undvikas. Även barnkonventionens artiklar nr 6 och 23 är relevanta då de talar om att säkerställa varje barns överlevnad och utveckling och att barn med funktionshinder har rätt till ett fullvärdigt liv som möjliggör aktivt deltagande i samhället. 1 Eftersom Sverige undertecknat Salamancadeklarationen finns även dess skrivningar att ta hänsyn till. Deklarationen menar att alla barn, när helst så är möjligt ska undervisas tillsammans, oberoende av eventuella svårigheter. Att sammanföra och sända dem till specialskolor eller avdelningar på varaktig basis bör vara en undantagslösning. 2 Forskning Då förskolans verksamhet ska vila på vetenskaplig grund är det viktigt att ha utgångspunkten i aktuell forskning. Genom vetenskap och beprövad erfarenhet skapas en referenspunkt som hjälp för reflektion över verksamheten. Det finns dock inte någon modell eller metod som fungerar som universellt recept. 3 När vi talar om specialpedagogik bör vi ha i åtanke att den historiskt bottnar i en medicinsk tradition. Även om psykologin har fått ökad betydelse har medicinska traditioner som diagnostisering och specialskolor okritiskt övertagits. Det medicinska paradigmet bidrog till att förstärka tendenser till utstötning från det normala systemet Skolverket (2013) Forskning för klassrummet. Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken. 4 Egelund et al, (2006) Inkluderande pedagogik i skandinaviskt perspektiv. Stockholm, Liber. 4

6 Inkludering Det är svårt att dra generella slutsatser av studier som gjorts kring inkludering eftersom det ofta är oklart vad som avses med inkludering. Under 1980-talet kom begreppet inclusion att bli allt vanligare i skolans värld. Inkludering stod då i kontrast till begrepp som integration som ofta kom att handla om var barn med funktionsnedsättning och särskilda behov skulle placeras inom utbildningen. Det gamla begreppet representerade ett synsätt där barn med särskilda behov skulle anpassas till en skola som inte var utformad för dem. Begreppet inkludering satte istället fokus på hur verksamheten skulle utformas för att möta barnens behov. 5 I en aktuell forskningsöversikt talar man om tre olika definitioner av begreppet inkludering som används i samtiden den gemenskapsorienterade, den individorienterade och den placeringsorienterade. De menar också att bara de två försnämnda kan sägas vara egentliga definitioner av inkludering, såsom begreppet används i forskningssammanhang, eftersom den placeringsorienterade definitionen bara fokuserar på var eleverna är placerade, och därmed ligger närmare det gamla begreppet integrering eller integration. De påpekar också att det tyvärr är en av de flitigast använda definitionerna. 6 Figur 1. Hämtade från Forskning för klassrummet s Nilholm, C. & Göransson, K. (2013) Inkluderande undervisning-vad kan man lära av forskningen? Specialpedagogiska skolmyndigheten och Skolverket. 6 ibid 5

7 Skolverket illustrerar skillnaderna mellan begreppen integrering, segregering, exkludering och inkludering med ovanstående bild. Med inkludering avses alltså något mer än bara att elever i behov av särskilda stöd placeras i samma lokaler som andra barn. Inkluderande miljöer i förskola och skola utmärks av att alla barn är delaktiga i den sociala gemenskapen, att alla barn deltar i lärandeprocesser av olika slag, och att alla barn är involverade i de demokratiska processerna. 7 Framgångsfaktorer För att driva ett inkluderande arbetssätt behövs ansvartagande på alla nivåer i utbildningskedjan från förvaltningsledning och rektor till lärare. Att både tänka och handla på ett inkluderande sätt är nödvändigt för att inte falla in i ett individperspektiv som lätt blir integrerat till sin karaktär. Specialpedagoger och speciallärare har ofta en god överblick och kan vara en viktig resurs för såväl ledning som pedagogisk personal. Bra inkluderande undervisningssätt är sådana som är bra för alla elever, men ställer krav på nytänkande och flexibla tillvägagångssätt. 8 Olika yrkesgruppers syn på arbetet kring barn i behov av särskilt stöd Forskningsresultat indikerar att chefer och personal i skola och förskola har liknande syn på orsaker till varför barn är i behov av särskilt stöd. Det vanliga är att barnets egna brister anses vara den huvudsakliga orsaken, men även brister i hemmiljön kan anses spela in. Detta kallas inom forskningen för ett bristperspektiv eller ett kategoriskt perspektiv och kontrasteras med ett relationellt perspektiv, där stödbehovet anses uppstå i relationen mellan individ och omgivning. Med andra ord - individen har vissa förutsättningar och behov men det är först i mötet med en omgivning som inte är anpassad efter dessa behov som individens behov blir särskilda behov. 9 7 Skolverket (2013) Forskning för klassrummet. Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken. 8 Nilholm, C. & Göransson, K. (2013) Inkluderande undervisning-vad kan man lära av forskningen? Specialpedagogiska skolmyndigheten och Skolverket. 9 Lindqvist, G. (2011). Olika yrkesgruppers syn på arbetet kring barn i behov av särskilt stöd inom förskola och skola. In: Bartholdsson, Åsa; Hultin, Eva (Ed.), Praktiknära utbildningsforskning vid Högskolan Dalarna (pp ). Falun: Högskolan Dalarna 6

8 Metod Den metod som valdes för den här utvärderingen var fokusgruppintervjuer. Det är en kvalitativ undersökningsmetod, som har fördelen att den ger möjlighet för berörda parter att mera på djupet tala om sina upplevelser och tankar gällande ett specifikt fenomen i det här fallet inkluderingsarbetet och förändringen från resursavdelningar till inkludering. Metoden genererar dock inte i lika hög utsträckning som t.ex. en enkätstudie resultat som är generaliserbara, dvs det går inte utifrån vad som framkommer i intervjuerna att säga att såhär tycker så och så många procent av de olika grupperingarna. I den mån som urvalet till fokusgrupperna sker slumpvis så ökar generaliserbarheten, men det går aldrig att uppnå lika hög grad av generaliserbarhet som genom en enkätstudie eller andra kvantitativa metoder. 10 Fokusgruppintervjuer genomfördes med slumpade representanter från följande grupperingar: - Föräldrar - Personal - Förskolechefer - Personal på stödenheten Urval För grupperna föräldrar, förskolechefer och personal på stödenheten skapades en intervjugrupp för respektive urvalsgrupp. Till föräldragruppen slumpades föräldrar till barn som har eller har haft tilläggsbelopp. 52 barn identifierades. Tyvärr gick det inte att få fram någon särskild lista över barn som var placerade på resursavdelning innan organisationsförändringen, vilket möjligen var en brist i urvalsförfarandet. Listan över barnen numrerades och varje barn fick en siffra, Papperslappar med sifforna 1-52 placerades i en låda och ur lådan drogs 15 lappar. Föräldrarna till de här barnen kontaktades per telefon och en vårdnadshavare i varje familj erbjöds plats i fokusgruppen. Två olika tider föreslogs och föräldrarna tillfrågades 1) om de ville delta, 2) vilka av tiderna de skulle kunna delta, samt 3) vilken tid de föredrog. Av de 15 som kontaktades var det 11 som uttryckte att de ville delta, men bara 7 som gick att samla vid ett och samma tillfälle, och slutligen bara 4 som faktiskt kom. De övriga tre som skulle ha deltagit kontaktades per mail efter gruppintervjun och erbjöds att svara på frågorna per mail i efterhand, eller att bara skriva ner sina tankar och erfarenheter. Två av de tre svarade att de kunde tänka sig att skriva ned sina tankar, men inga svar inkom. När det gäller personalen skapades två intervjugrupper. Ursprungligen var detta för att vi skapade en urvalsgrupp för personal som arbetat på en resursavdelning och en urvalsgrupp 10 Wibeck, V. (2000). Fokusgrupper. Om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod. Lund: Studentlitteratur. 7

9 för personal som inte hade arbetat på en resursavdelning. Urvalet gick till på liknande sätt som med föräldragruppen de bägge listorna numrerades och lappar drogs på måfå ur en låda. De utvalda kontaktades per mail och tre olika tider föreslogs. Deltagarna uppmanades att säga 1) om de kunde tänka sig att delta, 2) vilken eller vilka tider de skulle kunna delta, samt 3) vilken tid de föredrog. När det blev dags att sätta ihop intervjugrupper framkom att det inte gick att samla tillräckligt många från gruppen som arbetat vid resursavdelning vid samma tillfälle, varför två intervjugrupper skapades med representanter från båda urvalsgrupperna. Deltagarna i de två grupperna bjöds sedan in per mail. Samtliga inbjudna deltog i respektive gruppintervju. Till gruppen med förskolechefer gjordes två listor, en med förskolechefer som hade resursavdelning innan förändringen (4 i potten), och en lista med förskolechefer som inte hade resursavdelning innan förändringen (5 i potten). Av dessa nio valdes två namn ut ur respektive pott. Dessa kontaktades per telefon och samtliga fyra deltog. Stödenhetens personal, slutligen, bedömdes vara en så pass liten grupp (5 personer) att samtliga bjöds in till fokusgruppen. Två av de fem var dock sjuka vid intervjutillfället. Genomförande Fokusgruppintervjuerna gick till så att efter att deltagarna hälsats välkomna presenterade intervjuaren hur intervjun skulle gå till genom att säga ungefär: Frågorna är valda och strukturerade utifrån läroplan för förskolan, aktuell forskning och teoribildning om inkludering, samt de lokala styrdokument som formulerades i Uddevalla i samband med den här omorganisationen ( Att tidigt fånga barns behov av särskilt stöd samt kvalitetsredovisning ). Det här med inkludering innebär ju bland annat att alla barn i förskolan ska få sina behov och sina rättigheter tillgodosedda i gemenskap med vuxna och andra barn, oavsett vilka förutsättningar och behov de har. Därför vill vi ta avstamp i läroplanen som ju föreskriver vad alla barn har rätt att förvänta sig att få i förskolan. Det betonades också att frågorna var tänkta bara som utgångspunkter för samtalet och att om deltagarna skulle komma på saker de ville säga om det fokuserade temat så fick de naturligtvis göra det, även om det avvek något från den aktuella frågan. Därefter presenterades frågorna ungefär såhär: Läroplanens avsnitt mål och riktlinjer är indelade i ett antal underrubriker, och jag ska börja med att berätta lite vad som står i dem. 1. Den första rubriken handlar om normer och värden. Där står bland annat att 8

10 - förskolan ansvarar för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva sitt eget värde samt att förskolan tillämpar ett demokratiskt arbetssätt där barnen aktivt deltar. Jag skulle vilja sammanfatta avsnittet såhär: förskolan ska se till att barnen bemöts med respekt för sin person och sin egenart, att de får hjälp att utveckla inlevelseförmåga och respekt för andra människor, en förståelse för att människor är olika men har samma värde, oberoende av kön, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning eller eventuella funktionshinder, samt att de utvecklar en känsla av att deras egen röst och vilja tas på allvar och tillmäts både betydelse och inflytande i samspelet med de vuxna och de andra barnen. Jag uppfattar att det alltså är främst genom att 1) barnen själva tas på allvar och ges inflytande; 2) att de ser att de vuxna tar andra barn på allvar och ger dem inflytande, även när de här barnen är väldigt olika dem själva; och 3) att de vuxna kräver att de själva också tar de andra barnen på allvar och ger dem inflytande, som barnen förväntas utveckla de här demokratiska normerna och värderingarna. Hur väl tycker ni att era respektive förskolor lyckas arbeta med detta [när det gäller ert barn]? Därefter lades sammanfattningen av den aktuella rubriken upp som en power point-bild som deltagarna kunde se och läsa under samtalets gång, men utöver enstaka följdfrågor från intervjuaren gjordes ingen systematisk ansträngning att styra samtalet, utan det tilläts utvecklas utifrån deltagarnas egna tankar och inlägg. Till de två första frågorna användes ca 20 min, till de tre sista ca min per fråga. Resterande frågor inklusive kommentarer till de rubriker som inte fick någon egen fråga listas nedan: 2. Den andra rubriken handlar om utveckling och lärande. Den är väldigt omfångsrik men där står bland annat att - förskolan ansvarar för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen ges förutsättningar för utveckling och lärande och stimuleras att använda hela sin förmåga samt får stöd och stimulans i sin sociala utveckling och så nämner man också utveckling inom områdena språk, matematik, naturvetenskap och teknik. Jag skulle vilja sammanfatta avsnittet såhär: barnen ska i förskolan erbjudas en miljö som väcker lust att lära och växa både i det privata, i sin egen tankevärld, sin egen kropp, sina egna färdigheter, och i sin egen personliga kontakt med den fysiska miljön; och i det sociala, i livet tillsammans med andra barn och vuxna. Detta inbegriper både att utveckla sidor som de själva har fallenhet och intresse för, men också att de utmanas och stimuleras att bli nyfikna på och utveckla sidor som kommer mindre av sig självt. Hur väl tycker ni att era respektive förskolor lyckas arbeta med detta [när det gäller ert barn]? [Diskussion med sammanfattningen uppe som powerpoint-bild] Den tredje rubriken handlar om barns inflytande. Det berörs också under första rubriken om normer och värden men jag uppfattar att man anser att detta är så viktigt att det får en egen rubrik. Eftersom vi 9

11 har pratat rätt mycket om de frågorna under den första rubriken tänkte jag dock inte lägga in någon egen fråga här 3. Den fjärde rubriken handlar om kontakten mellan förskola och hem. Den kan man säga handlar om föräldrarnas och hela familjens delaktighet och inflytande. Förskolans arbete med barnen ska ske i ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmen. Hur upplever ni [föräldrar/personal/förskolechefer] att samarbetet och relationen mellan er och [hemmet/förskolan] är? [Diskussion med sammanfattningen uppe som power-point-bild] Den femte rubriken handlar om samverkan mellan förskola, förskoleklass, skola och fritidshem, och den tänkte jag inte heller fråga något om 4. Den sjätte rubriken handlar om uppföljning, utvärdering och utveckling. Det handlar både om att förskolorna ska dokumentera och följa upp sin verksamhet så att mål och resultat prövas och utvärderas och att verksamheten genom detta hela tiden utvecklas (precis som barnen ska göra) men också i vilken mån [ni] föräldrar erbjuds möjlighet att vara delaktiga i detta. Hur upplever ni att detta fungerar på era förskolor, i allmänhet och särskilt med tanke på inkluderingsarbetet? [Diskussion med sammanfattningen uppe som power-point-bild] Som femte och sista fråga diskuterades de förbättringsåtgärder som formulerades i kvalitetsredovisningen : 5. Förbättringsåtgärder enligt kvalitetsredovisning 2012: Se över vilka möjligheter som finns att ta tillvara kunskaper om barn i behov av särskilt stöd. Arbeta för en höjning av den generella pedagogiska kvaliteten i kommunens förskolor. Skapa rutiner för arbetet kring barn i behov av särskilt stöd och göra dessa kända hos all personal. Ta fram ett bra kartläggningsinstrument och säkerställa kompetensen att använda det. I vilken utsträckning upplever ni att detta har genomförts enligt planen? [Diskussion med sammanfattningen uppe som power-point-bild] 10

12 Resultat av fokusgruppintervjuer Frågorna som användes i gruppintervjuerna användes som sagt mer som ganska löst hållna referenspunkter, för att säkerställa att samtalet inte skulle missa att beröra dem, än som en strikt ram för samtalets innehåll. Därför väljer jag att inte strukturera resultatredovisningen utifrån frågorna, utan utgår istället från de två aspekter av utvärderingens fokus som presenterades i inbjudningarna till samtalen, och också upprepades i början på varje gruppintervju dvs dels 1) hur inkluderingsarbetet har fungerat ur de olika aktörernas perspektiv, samt 2) vilka utvecklings- och stödbehov som framkommer i verksamheterna i avseende på inkluderingsmålet. Den första aspekten, hur inkluderingsarbetet har fungerat, kommer redovisas under den här rubriken, medan den andra aspekten, utvecklings- och stödbehov, läggs under nästa rubrik, Analys, eftersom det ter sig svårt att skilja resultat och analys åt när det gäller de mera framåtsyftande utvecklingsbehoven. Resultaten från diskussionerna om förbättringsåtgärderna i kvalitetsredovisningen 2012 kommer att redovisas som en egen punkt under den här rubriken, för att sen följas upp i analysavsnittet. Hur har inkluderingsarbetet fungerat ur de olika aktörernas perspektiv? Här börjar jag rätt detaljerat med det som framkommer i föräldragruppen och går sen vidare till att behandla det som framkommer i de andra grupperna mera översiktligt. Flera av punkterna som jag ser som centrala fördjupas sedan under rubriken Analys. För att underlätta för läsaren har jag försökt hitta korta meningar i fetstil som anger temat för punkten. Faktorer som handlar om organisationens beredskap för att arbeta inkluderande har jag lagt under temat Beredskap för inkludering. Det blir därmed ett förhållandevis brett tema. - Bland föräldrarna i fokusgruppen förekom olika erfarenheter. Vissa var nöjda eller mycket nöjda med förskolans bemötande och arbete med deras barn. Andra var mindre nöjda. Som påpekats under metodavsnittet kan inte detta generaliseras till att hälften eller en tredjedel eller tre fjärdedelar av föräldrarna är nöjda. Vill man veta sådant får man göra en enkätstudie med ett större urval. Från fokusgruppen är det istället möjligt att lyfta fram mera exakt vad som i samtalet lyfts fram som positivt respektive problematiskt, och varför det upplevs positivt respektive problematiskt. Det bör också påpekas att vissa av de intervjuade föräldrarna hade bytt förskolor för sina barn och hade väldigt olika erfarenheter från olika förskolor. - Föräldrar beredskap för inkludering. Föräldrarna som har positiva upplevelser lyfter fram att förskolan bemött dem och deras barn bra från början. Någon säger att redan innan barnet ifråga skulle börja gick personalen en kurs och lärde sig använda ett kommunikationsverktyg som föräldrarna sagt att de själva använde med barnet. 11

13 Signalen blev att klart att vi ska anpassa vår verksamhet för att ditt barn ska få vad hen behöver. Man berömmer också personalen för att de lyckas göra saker som är bra eller t.o.m. nödvändigt för deras barn men utan att peka ut barnet som särskilt man lyckas väva in det i den vardagliga leken. Signalen blir då inte vi gör detta för att X har särskilda behov och det är bra för honom/henne utan vi gör detta för att det är en rolig och bra sak man kan göra tillsammans. Flera lyfter också fram att de har erfarenhet av att när det vid deras barns start i förskolan bedömdes att det behövdes extra personal, satte förskolan in en sådan person som fanns där hela tiden från dag ett, men att efterhand som behovet avtog så drog sig den extra personen stegvis bort och lämnade över till de andra. De har verkligen styrt om det från vad som absolut behövdes då men som inte alls behövs nu säger någon. - Föräldrar beredskap för inkludering. Det beskrivs hur personalen lyckats förhålla sig på ett accepterande och stödjande sätt som inte varit utpekande ( utan att det blir tydligt för X att nu hjälper vi dig ), och att de väl balanserat mellan att måna om å ena sidan barnets särskilda behov och å andra sidan barnets plats i den sociala gemenskapen. Ett barn med språk- eller kommunikationsproblem får t.ex. hjälp vid matbordet när hen säger något som kompisarna inte förstår då finns det alltid en vuxen där som kan upprepa eller formulera om det hen sagt, men på ett snyggt sätt. Där har personalen tänkt till och observerat att det alltid behöver finnas en vuxen vid det barnets bord, och ser sen också till att det upprätthålls. - Föräldrar lärande. När det gäller utveckling och lärande har föräldrarna inte jättemycket att säga, men mest positivt. Det framkommer flera berättelser om hur duktiga personalen är på att väva in lärandet i den naturliga vardagen. De lyfter fram saker som att barnet fått ta sin tid och inte blivit stressat, att barn som haft svårt med det sociala samspelet fått delta i lämpliga aktiviteter tillsammans med ett eller några få andra barn, och att personalen hjälpt och stöttat utan att barnet pekats ut som särskilt i förhållande till de andra barnen. - Föräldrar kommunikation. De som är nöjda tycker också att kommunikationen med förskolorna funkar bra. De har en bra dialog och upplever sig lyssnade på och tagna på allvar, och tycker att de bjuds in för att tycka till och påverka barnets vistelse i förskolan. - Föräldrar beredskap för inkludering. Flera uttrycker tacksamhet och förmedlar en känsla av att vara imponerad av att personalen lyckas arbeta så konstruktivt när det är så många barn i gruppen. - Föräldrar beredskap för inkludering. Någon uttrycker att de vet att det finns andra barn på förskolan som har särskilda behov men de vet inte vilka det är, och personalen pratar aldrig om de här andra barnen. Detta gör att de själva känner sig trygga med att personalen inte pratar om deras barn med de andra föräldrarna. 12

14 - Föräldrar beredskap för inkludering. De föräldrar som uttrycker att de är mindre nöjda lyfter också fram flera aspekter av bemötande som problematiska. De beskriver hur de upplever att deras barn av personalen beskrivs som onormalt, att personalen utmålar barnet som problem, som ställer till det för personalen och de andra barnen, och uppmanar föräldrarna att söka psykologisk hjälp för barnet. Någon beskriver också hur personalen inte alls var förberedda på att möta deras barn och hur föräldrarna upplevde att allt var kaotiskt och oförberett, så förtroendet fick sig en törn redan från början. Föräldrarna i det fallet valde senare att byta till en annan förskola och där beskriver de att de fått ett helt annat bemötande och mött en helt annan beredskap, som tryggat från första början. - Föräldrar kommunikation. De som är mindre nöjda med förskolans bemötande upplever att de som föräldrar ibland lastas för saker deras barn gör. Det förekommer erfarenheter av att det blir ett väldigt ensidigt fokus på kommunikation om negativa händelser mellan förskolan och föräldrarna. När föräldrarna uttrycker att de vill ha en tätare kommunikation så svarar förskolan ibland med att meddela allt det negativa som händer kring barnet (oftast det negativa som barnet självt gör), men ingenting av det positiva. Detta stärker en känsla av att personalen ser negativt på deras barn och minskar förtroendet. - Föräldrar kommunikation. Det framkommer berättelser om att kommunikationen med förskolan upplevdes som bra och konstruktiv tidigare, men sen helt plötsligt ville personalen ansöka om tilläggsbelopp och då vändes kommunikationen till att bli spänd och anklagande. Detta leder till förvirring och ökar känslan av otrygghet har personalen verkligen varit ärliga tidigare? - Föräldrar kommunikation. Alla föräldrarna i fokusgruppen har bra erfarenheter av att förskolan kommunicerar sina handlingsplaner och uppföljningar i skrift, däremot framkommer det synpunkter på att de fysiska mötena med personalen inte upplevs konstruktiva, utom när specialpedagogen är med. Jag tolkar då att det handlar om att föräldrarna känner sig utsatta och anklagade och upplever att samtalet kommer att handla mycket om vad deras barn gör som är problematiskt och onormalt, men att när specialpedagogen är med så leder denne samtalet på ett konstruktivt sätt som gör att mötet kommer att handla mer om framåtriktade frågor. - Beredskap för inkludering. Framkommer från flera av fokusgrupperna en upplevelse av att det fortfarande alltför ofta är så att den eventuella anpassning som behövs görs i efterhand, när det inte längre fungerar med business as usual. Dvs i alldeles för liten utsträckning är det så att förskolorna förbereder och anpassar verksamheten efter barnet, att de tänker till i förväg och råddar verksamheten efter vilka barn som ingår istället för att vänta tills barnet mår dåligt och agerar ut. Det framkommer också att vissa förskolor och avdelningar är mycket duktiga på detta. 13

15 - Beredskap för inkludering. Framkommer överlag i flera av fokusgrupperna att det fortfarande varierar stort vilken beredskap olika avdelningar har när det gäller att bemöta de barnen som bedöms ha särskilda behov. Orsakerna till skillnaderna i beredskap och bemötande beskrivs som beroende av både värderingar, kunskap, resurser och ledarskap. Nedan ges fortsättningsvis ett axplock av teman och synpunkter som framkommer i de olika grupperna. - Beredskap för inkludering. På många förskolor saknas kunskap i AKK eller tecken som stöd, men det framkommer synpunkter som hävdar att det är grundläggande för ett barn med nedsatt verbal språklig förmåga för att kunna kommunicera, inte bara med vuxna utan också med andra barn att det därför är viktigt att detta är något som alla lär sig. - Beredskap för inkludering. Det lyfts fram som viktigt att man fortsätter tala om och arbeta med de här frågorna hela tiden, eftersom det kan finnas en skillnad mellan vad man säger och tänker och hur man faktiskt agerar när två barn råkar i konflikt eller ett barn slår någon annan i huvudet Det räcker alltså inte med att man går en utbildning och sen tror att det är klart, för det är risk att gamla förhållnings- och reaktionsmönster slår igenom i akuta situationer. - Beredskap för inkludering. Flera i personalen lyfter fram att den obligatoriska reflektionstiden är värdefull för att kunna tänka tillsammans kring hur man arbetar med i synnerhet barnen med särskilda behov, men det framkommer också att det varierar mycket mellan förskolorna både hur mycket reflektionstid man får avsätta och också när på dagen den förläggs. Vissa lägger två timmar i veckan, andra max en timme, vissa har tid för reflektion avsatt under dagtid, andra tar det på kvällstid. - Stöd för inkludering. Det ser olika ut när det gäller huruvida man får fortbildning när man får ett barn med särskilda behov. Vissa tycker att de får fortbildning på en gång när de behöver det, medan andra inte får det. När man får ett barn med särskilda behov, är det ju inga problem att få fortbildning säger en, medan andra invänder att jo, det är det hos oss. Så det ser olika ut, helt enkelt. - Beredskap för inkludering. När man ansöker om t.ex. en resursperson spelar det också roll vilken person som kommer in, det är inte alltid en person till hjälper, utan det är också viktigt vad den personen har för kompetens. Vissa barn behöver stöd bara några timmar varje dag men personalen menar att det är få som vill jobba så. Det kan vara svårt att få tag på bra personal när det bara behövs lite stöd. 14

16 - Beredskap för inkludering. Det lyfts också fram att det kan vara problematiskt med väntetiden, från det att personalen ansöker om tilläggsbelopp till dess att pengarna kommer - barnen riskerar att fara illa under väntetiden. - Beredskap för inkludering. Flera lyfter fram att det finns också ytterligare en risk med systemet med tilläggsbelopp nämligen att eftersom verksamheterna hela tiden arbetar utifrån snäva ekonomiska ramar finns det risk att de letar efter barn med behov av särskilt stöd, och genom det skapar barn med behov av särskilt stöd. Personalen själva lyfter också fram att de inte tycker det känns bra att fokusera så mycket på brister och stödbehov som de måste göra när de ansöker om tilläggsbelopp. - Beredskap för inkludering. Flera av de intervjuade tror att systemet med resursavdelningar fungerade bättre på vissa sätt, och lyfter t.ex. fram att systemet med rambudget upplevdes mer stabilt, det gick alltid att få fortbildning och det fanns alltid kompetent resurspersonal att tillgå; liksom att material och hjälpmedel cirkulerade mellan resursavdelningarna och därmed var enklare att få tag på när det behövdes. Många i personalen tycks också vara överens om att pengarna i det systemet räckte bättre för de behov man hade nu är det vanligt att man upplever ett behov av extra resurs t.ex. 40 timmar men att man bara får pengar som räcker till 15 timmar. - Missnöje med organisationsförändring. Från personalen som tidigare arbetade på resursavdelning framkommer mycket missnöje med organisationsförändringen. Även flera av de som inte arbetade på resursavdelning förut tycker också att det funkade bättre med den tidigare organisationsformen, men här är det inte lika entydigt. - Utveckling och lärande. När det gäller utveckling och lärande är det många i personalen som uttrycker att de tycker att detta är det faktiskt riktigt bra på. Flera som arbetat länge säger också att det är både svårare men också mycket roligare att jobba idag än när de började jobba, mycket på grund av att de måste tänka till mer och får använda sin kreativitet för att få barnen att växa och utvecklas. - Förskola och hem. Personalen säger att ibland händer det att föräldrar blir missnöjda med den resurs barnen får, men överlag tycker de att de lyckas bra med att bygga ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmen, även när det gäller de barn som har särskilda behov. Det har hänt att någon förälder blivit arg för att de tycker att barnen inte får det de behöver, men många har förståelse för att personalen gör så gott de kan med begränsade resurser. - Förskola och hem. Om det finns behov av extra tid för kontakt med föräldrar/familjer, tar man sig då den tiden? Oftast ja, men ibland inte. Ibland är personal osäkra när det gäller att ta de där svåra samtalen som måste tas men som är obehagliga och svåra, behöver kanske mer uppbackning och stöd här 15

17 - Förskola och hem. På resursavdelningarna förut bjöds föräldrarna till resursbarnen in till föräldramöten för att berätta för alla föräldrarna på föräldramötena om vilka behov och svårigheter deras barn hade, och fann då stöd i varandra i det, men nu upplever personalen att de sällan vill eller vågar det. Finns det bara ett barn i en grupp som har särskilda behov är det klart att det är svårt att ställa sig upp, det är lättare när de inte upplever sig vara så ensamma. - Förskola och hem. Ibland kommer "de andra" föräldrarna och klagar på att något visst barn beter sig illa. Någon tipsar om att de bör ta diskussionen med de föräldrarna att om det var ditt barn, skulle du vilja att jag pratade om ditt barn med andra förälder? - Samverkan. Från förskolecheferna framkommer ett behov att tala om samverkan med förskoleklassen, skolan och fritidshemmet. De menar att om inkluderingsarbetet ska fungera i det långa loppet, behövs det både fler arenor för samtal liksom ett gemensamt språk och gemensam fortbildning kring de här frågorna. Idag är samverkan alltför mycket upp till enskilda pedagoger eller chefer, finns inga tydliga strukturer och rutiner. Förr var det områdesindelning och ofta samma rektor för förskola och skola, då upplevde de att övergången fungerade bättre. Flera i personalen uttrycker liknande tankar. - Barngruppernas storlek. De flesta i personalen, och många även i de andra grupperna, verkar vara överens om att de stora barngrupperna är ett problem. De menar att det gör det svårt att hinna med att se och arbeta konstruktivt med särskilt de barn som är i behov av särskilt stöd. - Barngruppernas storlek. Andra synpunkter som framkommer är dock att det spelar stor roll hur personalen arbetar med barngrupperna, och att det finns de som lyckas bättre än andra med större barngrupper. Två motbilder lyfts fram å ena sidan personal som är med barnen aktivt och engagerat och både driver och deltar i barnens lek och samspel, och å andra sidan personal som står och pratar med varandra och låter barnen sköta sig själva. Det poängteras att det är extrembilder och att de flesta i personalen befinner sig någonstans mitt emellan och glider in och ut ur de båda förhållningssätten, men också att förhållningssättet inte desto mindre spelar roll för hur svårhanterlig barngruppens storlek blir. - Stöd för inkludering. Många bland chefer och personal lyfter fram att de får mycket bra stöd av specialpedagog och psykolog Det varierar dock mycket huruvida man tycker att man får tillräckligt mycket stöd, där vissa är nöjda men andra skulle vilja ha mer. - Resursavdelningar? Det har framkommit under intervjuerna att kommunen har en särskild allergianpassad förskola. Denna skulle kunna ses som en slags resursförskola som alltså fortfarande finns kvar. Man har bedömt att det finns särskilda behov som är så allvarliga att det faktiskt behövs särskilda anpassade avdelningar för att trygga 16

18 dem. En fråga som ter sig självklar utifrån det är om det kan finnas andra särskilda behov som man inte kan förvänta sig att vilken avdelning som helst kan trygga utan som behöver särskilt anpassade lokaler? Jag kan inte säga att några sådana grupper har framkommit i intervjumaterialet, och inte heller att jag kan komma på några sådana grupper, utan vill bara ställa frågan. Förr eller senare kommer den ställas av andra, tänker jag. Förbättringsåtgärderna från kvalitetsredovisningen 2012 Se över vilka möjligheter som finns att ta tillvara kunskaper om barn i behov av särskilt stöd. Här är grupperna överens inga systematiska försök att ta tillvara på de kunskaper som fanns i de gamla resursavdelningarna har gjorts. Det har gjorts enskilda initiativ, som en lokal samverkan mellan två förskolor som råkar ligga geografiskt nära varandra och ligger under samma förskolechef. Flera av de som jobbade i resursavdelningar berättar att det från ledningshåll i samband med omorganisationen framkom tydliga önskemål om att de skulle åka ut och lära de andra vad de visste, men de kände inte att de kunde göra det - det är ju inte så lätt, inte alltid nåt man kan sätta fingret på, utan det är nåt som man lär sig när man jobbar tillsammans Arbeta för en höjning av den generella pedagogiska kvaliteten i kommunens förskolor. Också när det gäller detta är samtliga överens ja, den s.k. EKO-processen kan sägas vara ett sådant initiativ, som alla inblandade verkar mycket nöjda med. Skapa rutiner för arbetet kring barn i behov av särskilt stöd och göra dessa kända hos all personal. Här blir det tydligt i samtliga grupper att det finns rutiner men också att det varierar hur väl förtrogna personalen är med dem. Flera lyfter att det behövs mer stöd av specialpedagog för att levandegöra dem. Ta fram ett bra kartläggningsinstrument och säkerställa kompetensen att använda det. Samtliga är överens om att det har tagits fram kartläggningsinstrument när det gäller barn i behov av särskilt stöd, och nämner kartläggningsmallen inför ansökan om tilläggsbelopp. Få uttrycker dock att de tycker det är ett bra instrument, och många uttrycker tveksamhet eller missnöje. Flera i personalen pekar på att det är alltför inriktat på fel och brister hos barnet, och flera uttrycker också att de inte känner sig kompetenta att använda det. Framkommer varierande erfarenheter av huruvida man får tillräckligt stöd av chef och stödpersonal när det gäller att använda det. 17

19 Analys Trots att många i personalen lyfter fram att de tycker arbetet med barn i behov av särskilt stöd fungerade bättre i organisationsformen med resursavdelningar, så framkommer ändå att det finns nöjda föräldrar och att förskolorna gör mycket bra. I både föräldrarnas och personalens samtal framkommer som redan påpekats beskrivningar av arbetssätt som jag uppfattar är helt i linje med inkluderingsbegreppet, såsom det förs fram av Skolverket och forskare som Claes Nilholm och Kerstin Göransson. Utifrån de fem fokusgruppsintervjuerna bedömer jag alltså att det finns en bra grogrund för fortsatt arbete. Men också att det finns tydliga utvecklingsbehov. I analysen av utvecklingsbehov har jag utgått dels från faktorer som lyfts fram av flera intervjugrupper, och dels från forskningen om inkludering som nämnts ovan. Utvecklings- och stödbehov i avseende på inkluderingsmålet - Kunskapsinventering och -spridning. När det gäller förbättringsåtgärderna från kvalitetsredovisningen tycks det vara det första målet, att ta tillvara på de kunskaper som fanns i organisationen, som man lyckats sämst med. Här tänker jag att personalen har en poäng när de säger att de själva inte kunde sätta fingret på vad det var de gjorde, utan att det ofta rör sig om osynlig kunskap som man utvecklar när man jobbar tillsammans. Det är inte heller säkert att de skulle känna sig bekväma med att undervisa sina kollegor. Visserligen är det idag vanligt i grundskolan att man har förstelärare som får en sådan lite överordnad roll i förhållande till sina kollegor, men då är det alltid fråga om personer som själva sökt den rollen. För att få till stånd en kunskapsinventering och kunskapsspridning, tänker jag, hade det därför behövts någon i förhållande till avdelningarna utomstående som kom in och gjorde en kartläggning av hur de arbetar, med hjälp av t.ex. observationer och filmning och samtal, och som genom det hjälper personalen att få syn på vad det är de gör, vilken praktisk kunskap som finns lagrad i deras gemensamma kultur, och som sen också hjälper till att föra vidare den här kunskapen till andra avdelningar. Kanske är det fortfarande inte för sent? Det skulle t.ex. kunna vara specialpedagog eller annan formellt utsedd person utanför linjeorganisationen. Kanske vore det också mer konstruktivt om detta skedde parallellt med att personal från andra avdelningar kommer och besöker dem som anses ha mer kunskap, istället för tvärtom. Men även där tror jag det blir mest konstruktivt om någon utomstående kan vara med och synliggöra vad det faktiskt är de ser, annars riskerar också det att bli vagt och otydligt. 18

20 - Kollegialt lärande och inkludering. Som en förlängning av det ovanstående kan man utifrån intervjumaterialet tala om två typer av extern input som viktig för inkluderingsarbetet: dels 1) att få handledning och stöd av specialpedagog och psykolog men också 2) att dela erfarenheter med varandra, kollegor emellan. Vissa är nöjda med stödet från specialpedagoger och psykolog, medan andra tycker att de får för lite. Men samtliga intervjuade är överens om att den senare formen, kollegialt erfarenhetsutbyte med andra verksamheter, sker alldeles för lite. Kollegialt lärande är något som i forskning ofta lyfts fram som en viktig framgångsfaktor för att få skjuts på barnens lärande. 11 Det framkommer i intervjuerna att det på många förskolor finns särskilt avsatt tid för reflektion, vilket kan sägas vara ett sätt att formalisera möjlighet till kollegialt lärande inom avdelningarna. Men här ser jag ett tydligt utvecklingsbehov: hitta former för mer kollegialt delande av erfarenheter mellan olika avdelningar i kommunen. Studiebesök och reflektionsträffar är exempel på möjliga former för sådant erfarenhetsutbyte. - Tilläggsbelopp och kartläggningsinstrument. Det verkar också finnas något problematiskt med systemet med tilläggsbelopp, såsom det organiseras i dagsläget. Detta berör också den fjärde förbättringsåtgärden från kvalitetsredovisningen , arbetet med kartläggning av barn i behov av särskilt stöd. Av berättelserna med personalen framkommer att det ofta är de som arbetar närmast barnet som förväntas skriva ansökan om tilläggsbelopp. Vissa lyfter fram att de får hjälp och stöd av specialpedagog och förskolechef men att det ändå är de som skriver, medan andra upplever stödet som bristande eller helt frånvarande. Här finns två motstridiga överväganden att göra: å ena sidan kan det tyckas naturligt att det är personalen som känner barnet bäst som beskriver stödbehovet. Å andra sidan finns det en risk att detta cementerar ett patogent synsätt eller ett bristperspektiv, där barnets tillgångar och utvecklingspotential hamnar i skuggan av dess tillkortakommanden och särskilda behov. Med andra ord: det verkar som att personalen utsätts för en systematisk press att fokusera på barnets tillkortakommanden och behov, i och med att de förväntas beskriva barnens svårigheter, och genom att det avgörande för om avdelningen får tilläggsbelopp för barnet i fråga, i stor utsträckning är just hur väl eller hur allvarligt de beskriver barnets svårigheter. I en organisation med knappa resurser finns det alltid en risk att man letar efter särskilda behov just för att få mer resurser. Det bör noteras att detta är något som personalen själva lyfter fram som problematiskt, 11 Skolverket (2013) Forskning för klassrummet. Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken. 19

21 liksom både förskolechefer och stödpersonal. Vill vi skapa inkluderande organisationer som arbetar utifrån ett salutogent, hälsofrämjande synsätt och som genomsyras av läroplanens föresatser om de normer och värderingar som ska prägla verksamheten, kan det vara kontraproduktivt att låta personalen som arbetar närmast barnen ansvara för ansökan om tilläggsbelopp. Vem ska då göra det? Där kan jag bara komma med några få reflektioner. För det första bör man väl titta på hur det fungerar i andra kommuner. Finns det de som löst detta på sätt som kommer runt det här problemet? För det andra - naturligtvis behövs input från personalen. Men kanske vore det mer konstruktivt om det fanns någon eller några i förhållande till avdelningarna externa personer som vore ansvariga för att samla in informationen som ska ligga till grund för ansökan om tilläggsbelopp, och som ett led i detta informationsinsamlande både besöker avdelningarna och intervjuar personalen? - Överblick och kontinuitet avseende resurser. Det har framkommit ett behov av större överblick och kontinuitet när det gäller resurser som ska finansieras av tilläggsbelopp, både materiella och immateriella (dvs personal). Går det att organisera det på ett sätt som gör dels att man kan säkerställa (eller åtminstone öka sannolikheten för) att det är kompetent personal som kommer in som resurs, att det finns en större kontinuitet när det gäller vilka resurspersoner och vikarier som tas in, och att det finns en högre grad av flexibilitet när det gäller att fördela resurser? De som arbetade i de tidigare resursavdelningarna lyfter i fokusgruppintervjuerna fram dels 1) att där fanns en pool av kompetenta resurspersoner som avdelningarna kunde använda sig av; 2) att det när som helst under året kunde fattas beslut om att öka eller minska resurstilldelning till en viss avdelning och flytta över denna till en annan avdelning, utifrån avdelningarnas behov, samt 3) att redskap och hjälpmedel cirkulerade mellan avdelningarna utifrån behov. Idag förstår jag det som att 1) den där poolen som fanns förut är upplöst, vilket ökar risken för att det är mindre kompetent personal som tas in; 2) tilläggsbelopp beslutas om på helårs- eller halvårsbasis, vilket försvårar mer flexibla och resurseffektiva lösningar; samt 3) varje förskola själv får bära sin budget vad gäller redskap och hjälpmedel, vilket minskar den enskilda avdelningens möjligheter att snabbt sätta in de resurser som behövs. - Föräldrar och inkludering. Det framkommer i intervjuerna från flera håll att det är ett problem att föräldrar till barn med tilläggsbelopp kan bli ensamma eller kanske snarare att föräldrar till andra barn inte har någon förståelse för varför vissa barn kan vara utagerande. Ensamma föräldrar som känner sig utsatta är ingen bra grogrund för lyckad inkludering av barn i förskolan eftersom forskning visar att föräldrars oro lätt spiller över på barnen. Alltså vore det en angelägen uppgift att få ut information tidigt till föräldrar om att det på alla avdelningar kan finnas barn som har bedömts vara i 20