En resa från tomhet till kontakt

Transkript

1 Master i Gestaltpsykoterapi En resa från tomhet till kontakt - vad är det i terapi som hjälper vid depression? Nina Ulvelius T 38 Mastersuppsats Februari 2007 Handledare: Britt Bragée, Master i Gestaltpsykoterapi, doktorand Gestaltakademin i Skandinavien University of Derby

2 2 ABSTRACT Vid depression är det som att världen och jag har kommit på kant med varandra. Den deprimerade personen saknar förmåga att inhämta det hon behöver i den omgivning/fält hon lever i. Den så kallade självregleringsprincipen fungerar inte. Mina informanter ger många levande exempel; låg självkänsla, känsla av att sitta fast. Depression handlar också om förlusten av självaktning. Min studie visade att ett fenomenologiskt förhållningssätt och dialogmöte var viktiga steg på väg mot läkning av depression. Det dialogiska mötet i kontakten med den deprimerade patienten är centralt. Strävandet efter ett Jag-Du möte blir en förutsättning för att återvinna den förlorade värdigheten och självkänslan. Efter avslutat terapi har informanterna fått igång sitt självregleringssystem och återvunnit sin självaktning. För två av informanterna var det av stor vikt att de kommit till insikt om sina tidigare livsstrategier och hur dessa formats i barndomen. Hur vi en gång bemöttes och togs emot till livet har stor betydelse för vårt sätt att hantera vårt fortsatta liv. Och jag menar att detta också spelar in vid förekomsten av depressioner. Att komma till insikt om sina överlevnadsstrategier och kontaktstilar är en viktigt del av terapin liksom en medvetenhet om kroppens betydelse. En känslomässig integrering på alla nivåer är också viktigt. I den litteratur jag har tagit del av inom gestaltterapin anges avbrott i självregleringssystemet/kontaktcirkeln vid depression som orsak till depression. Huruvida dessa avbrottet beror på ofullbordade gestalter diskuteras inte. En fråga för fortsatt forskning inom gestaltterapin skulle kunna vara huruvida ofullbordade och frusna gestalter spelar någon roll i utvecklandet av depression.

3 3 Innehåll 1 Inledning Tidigare forskning 5 2 Teoretiska begrepp och perspektiv Depressionsbegreppet och diagnos Olika förklaringsmodeller kring depression Behandlingsmetoder vid depression 17 3 Metod och tillvägagångssätt Syfte Metod Datainsamling Etik 28 4 Resultat Vad är utmärkande för depression Gemensamma kännetecken Särskilda drag Kännetecknande om vad som var läkande under terapin Gemensamma kännetecken Särskilda drag 39 5 Reliabilitet och validitet 40 6 Diskussion 41 7 Avslutning 47 8 Litteraturförteckning 48

4 4 1 Inledning Jag minns när jag för första gången steg in på en slutenvårdsavdelning inom psykiatrin vad skulle jag möta? Skulle det vara som Gökboet? Skulle jag möta människor som var utom sig, som vred i sig i ångest? Den syn som mötte mig var ett ljust och vackert rum där det satt helt vanliga människor. Det som slog mig var tystnaden, långsamheten som om allt gick i ultrarapid, ledsamheten. Allt sedan dess har jag funderat över varför vissa patienter tillfrisknar snabbare medan andra har svårt att fånga livets möjligheter. I dag arbetar jag själv inom psykiatrin. I fältet finns en kunskap till att leva med en deprimerad mamma som var en av dem som aldrig kom ur sin depression. Min undran är, vad är det som lyfter en människa ur depressionen. Och jag vill studera detta i ett terapeutiskt sammanhang. Vad är det i terapin som hjälper? Depressionssjukdomar är i hela världen en viktig orsak till ohälsa. Världsbanken och Världshälsoorganisationen (WHO) publicerade år 1997 en internationell kartläggning som visade att det bara var luftvägsinfektioner, diarrésjukdomar och spädbarnssjukdomar som orsakade större ohälsa (SBU, 2004). Många studier visar att depressioner, framförallt lindriga och måttliga depressioner, har blivit vanligare och debuten sker tidigare i livet. Några vetenskapligt accepterade förklaringar till sådana förändringar har ännu inte kommit fram (SBU, 2004). I vår vardag möter vi depressionen mer i dag än tidigare. Depression blir ett allt vanligare fenomen allt fler unga klagar över känslor av meningslöshet, de s.k. utmattningsdepressionerna blir allt vanligare. Tidsandan präglas av ett narcissistiskt synsätt och snabba enkla lösningar. På T-bananen lyser affischerna från företagen som tror sig hittat lösningen Bli den du är! Tidningarnas näringslivssidor fylls av idolporträtt av lyckade företagsledare. I TV pumpas budskapet ut- du kan tävla och vinna bli modell, bli politiker eller bara känd! Och lyckas du inte så har vi hjälpen - allt inför TV kamerornas surrande Dr. Phil och Super Nanny här finns hjälp att få! Som en upplysande och fördjupande kontrast framstår Viktor Frankl. I hans böcker, ( Viljan till mening, Man s Search For Meaning ) finns allvaret, accepterandet att livet också innehåller lidande och eftertänksamhet. Frankl betonar de existentiella

5 5 frågorna att reflektera över meningen med livet. Hans menar att det är terapeutens uppgift att hjälpa patienten att finna meningen med sitt liv. Detta kommer att vara en del av min förförståelse av depression. Enligt min utgångspunkt är syftet med terapin att klienten skall bli ett autentiskt jag som kan förhålla sig till sig själv och sin omvärld, och lever ett liv utifrån sina egna behov och villkor. Klienten tar ansvar för sina val och sin kontakt med omvärlden. När detta skett är klienten fri från sin depression. När jag hade bestämt mig för att skriva om depression vaknade jag en natt klarvaken vad hade haft betydelse för mig? Vad hade hjälpt mig att komma vidare, att anta livet och våga leva mera fullt ut? Där, i nattens sena timman, letande efter papper och penna, klottrade jag ner; relation/hållande, känslomässig integrering här och nu samt medvetenhet. 1.1 Tidigare forskning Forskningen om depressioner är mycket omfattande. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) har gjort en systematisk litteraturöversikt 2004 som omfattar tre volymer. SBU lyfter i sina slutsatser fram att antidepressiva läkemedel och flera slags psykoterapier har väl dokumenterad effekt i behandlingen av depression. Det finns belägg för att psykoterapi (främst har man undersökt kognitiv terapi) medför lägre återfallsrisk än behandling med endast läkemedel. Elektrokonvulsiv behandling (ECT) och läkemedel är de bäst dokumenterade behandlingarna vid svåra depressioner, till exempel melankoli och vid psykotiska depressioner. När det gäller psykoterapi snävar SBU in hela fältet genom att redan från början konstatera att de psykoterapiformer som har stöd i kliniska studier är beteendeterapi och kognitiv terapi. Härmed kommer effekten av alla andra former av terapi och även psykoanalys att ligga utanför det observerade fältet. Detta resonemang återkommer även när det gäller andra delar av studien. Bland annat menar SBU att det är svårt att ta ställning till psykoanalytiska och psykodynamiska modeller för att förstå orsaken till depression. Skälet är enligt SBU att den teoretiska utvecklingen bygger på enskilda terapeuters erfarenheter, att kravet på strikt konfidentiellitet minskar möjligheten till

6 6 kunskapsspridning och att psykoanalytikerna och utbildningsinstituten har varit kallsinniga till empirisk forskning. SBU:s arbete baserar sig på så kallad evidensbaserad forskning. Att tillämpa ett sådant förhållningssätt när det gäller psykoterapi har väckt kritik. Det främsta motargumentet är att psykoterapi inte kan jämställas med vanlig medicinsk behandling. En psykoterapi kan inte ske utan ett mänskligt möte vilket gör att den inte går att utvärdera på samma sätt som ett läkemedel eller en medicinsk behandling (Beck Friis 2005). Utifrån ett evidensbaserat perspektiv ses psykoterapi som ett standardiserat paket som kan tillhandahållas av vem som helst förutsatt att denna person följer standarden som används för att läka ett kliniskt tillstånd. I motsats till denna medicinska modell ser andra psykoterapi som ett utvecklingssamtal som fortgår under en tid och som inte drivs av en diagnos. Syftet är att upptäcka och förstå och terapeuten erbjuder relation, inte behandling (Sandell 2006). Min databasundersökning har omfattat databaserna, PsycInfo och PubMed. Mitt urval har varit gestaltterapi och depression när det gäller PsycInfo och bara depression när jag sökte på PubMed. Jag har också sökt artiklar från Gestalt Review och Gestalt! samt On-line-Bookstore från Gestalt Institute of Cleveland. Forskningen om gestaltpsykoterapi och depression är inte omfattande. Leslie Greenberg har år 1996 gjort studier på effekten av terapier med gestalt terapeutiska metoder vid depression. Greenberg benämner den terapiform han studerat processexperiential therapy vilket grundar sig på den gestaltiska tekniken med stolsarbete (två-stols dialog och tomma stolen). Han fann att stolsarbete med deprimerade hade god effekt avseende förmåga att uttrycka känslor och lösa problem liksom att få kontakt med sina upplevelser på ett djupare plan (Cain 2001). Mulder har i en studie från 1994 jämfört effekten av kognitiv terapi och gestaltterapi i grupp på personer med depressiva symtom som hade HIV/AIDS. Han fann ingen skillnad mellan grupperna avseende förmåga att uttrycka känslor och förmåga till självstöd. Det förelåg inte heller någon skillnad avseende psykiatriska symtom (Cain 2001). Ytterligare en studie handlar om effekten vid depression av gestaltterapi i grupp. Det är en forskningsuppsats om gestaltpsykoterapibehandling av kvinnor med depressiva

7 7 symtom. Studien är gjord år 2000 i USA och omfattar amerikanska tonårsflickor som själva uppgett att de lider av depression. Hälften av flickorna fick gestaltterapi i grupp. Studien fann att gruppen som fick gestaltterapi uppgav sig vara mindre deprimerade efter behandling än före (Cook 2000). 2 Teoretiska begrepp och perspektiv I detta avsnitt behandlas dels depressionsbegreppet och hur man inom några olika terapiriktningar ser på diagnos. De terapiriktningar som belyses är gestaltpsykoterapi, objektrelationsterapi (den engelska skolan med Winnicott, Fairbairn, Balint och Guntrip i förgrunden) och psykoanalys. Objektrelationsteorin har för många verksamma gestaltpsykoterapeuter som arbetar med individualterapier fått fotfäste som utvecklingspsykologi (Mannerståhle 1995). Skälet till att jag vidgat området till att även omfatta andra terapiformer är att det i stort sätt saknas gestaltterapeutisk teori om depressioner samt att mina informanter har gått i olika terapier. I avsnitt 2.2 redovisas bakgrund och eventuella orsaker till depression. I det tredje avsnittet (2.3) beskrivs några behandlingsmetoder. Här ligger tonvikten på gestaltterapi. 2.1 Depressionsbegreppet och diagnos Depression kan definieras på olika sätt. Den definition som används inom psykiatrin handlar om långdragna perioder med nedstämdhet, känslor av hopplöshet och meningslöshet samt att depressionen orsakar svårigheter i arbete och privatliv (SBU 2004). Enligt det diagnossystem som upprättats inom WHO ICD (International Classification of Diseases) kännetecknas en lindrig depression av att två av de s.k. depressiva kärnsymtomen är uppfyllda; (1) nedstämdhet, (2) nedsatt lust eller intresse, (3) nedsatt energi och ökad uttröttbarhet, samt att fyra så kallade ledsagande depressiva symtom finns; (1) nedsatt självtillit och självkänsla, (2) självförebråelser och skuldkänslor, (3) tankar om död och självmord, (4) tanke- och koncentrationsbesvär, (5) agitation eller hämning, (6) sömnstörning, (7) aptit- eller viktförändringar. Vid svår depression skall tre s.k. kärnsymtom och fem ledsagande depressiva symtom finnas. I bägge fallen skall besvären ha gjort sig gällande minst två

8 8 veckor och det skall inte ha förekommit tidigare tillstånd med hyponami, mani eller blandtillstånd. Andra sjukdomar skall också kunna uteslutas (Cullberg 2000). Det finns olika tillstånd inom depressionsfältet. Dystymi är en lättare form av depression som varar över mycket lång tid, det finns depressioner med psykotiska inslag - depressiv psykos- till tillstånd där sinnestämningen är fångad av hopplöshetskänslor stuporös melankoli (stupor = starkt nedsatt reaktion på yttre stimuli) (Cullberg 2000). Ett tillstånd som ligger nära depressionen är melankolin ibland används också denna benämning för de djupaste och allvarligaste depressiva tillstånden. Enligt Cullberg kännetecknas melankolierna av en rad biologiska förändringar som kan vara en följd av depressionen och också bidrar till att fördjupa tillstånden. Inom gestaltpsykoterapi ser man sjukdom som ett uttryck för en störning i balansen mellan individen och hennes omgivning (Bragée 2001). Själva depressions begreppet används inte så ofta inom gestaltlitteraturen. Clarkson, som en av de få författare som använder begreppet, talar om kontaktavbrott i energicyklen. I själva mobiliseringsfasen uteblir aktivitet (Clarkson 1999). Den som är deprimerad kommer sig inte för att göra något. Samtidigt har gestaltpsykoterapin ett existentiellt förhållningssätt. Ett existentiellt förhållningssätt handlar om att äga sina behov och val, ta ansvar för sin självreglering och våga experimentera och prova nytt för att hitta nya vägar. Utifrån ett sådant förhållningssätt kan depression vara ett uttryck för oförmåga att träda i existens. Yontef skriver: Self-deception is the basis of inauthenticity: living that is not based on the truth of oneself in the world leads to feelings of dread, guilt an anxiety By becoming aware, one becomes able to choose and/or organize one s own existence in a meaningful manner (Yontef 1993, s.126). När det gäller diagnos avläser gestaltterapeuten även icke verbala uttryck hos personen i mötet mellan sig själv och omvärlden. Den gestaltterapeutiska diagnosen är beskrivande och granskar hur problemet visar sig mellan klienten och hennes omvärld (Hostrup 2001). Terapeuten använder sina egna reaktioner och känslor för att se vad klienten gör och hon är mycket uppmärksam på det som klienten visar i kontakten och

9 9 på sin egen reaktion. Hon studerar detta sammanhang utifrån sin kunskap om kontaktavbrott och kontaktkompetens. Det är också en levande materia och ingen etikett som klistras på klienten utifrån vissa förutbestämda kriterier. Terapeuten delar också sina iakttagelser med klienten. En viktig del av diagnosen är att undersöka klientens självstöd. Kan klienten lita till sig själv eller behöver hon eller han stöd utifrån. Kan hon/han söka hjälpa? Kan hon han hantera känslor? Gestaltterapeuten Elinor Greenberg har utarbetat ett diagnosinstrument som hon kallar klientens interpersonal gestalt, det är den figur som klienten skapar i sin interaktion med andra. Denna interpersonal gestalt, är den roll personen vill spela i interaktionen, hur hon/han behandlar sina medmänniskor och hur personen vill bli behandlad av dem. Vilka känslor vill hon/han komma i kontakt med och vad längtar personen efter och vad fruktar hon. Greenberg menar att diagnos genom interpersonal gestalt är särskilt väl tillämpligt vid s.k. personlighetsstörningar. Tankesättet är nära besläktat med objektrelationsteorin. Samtidigt lyfter Greenberg fram att för gestalt handlar diagnos främst om att se och undersöka processen hur personen uppfattar världen och vad som sker vid kontaktgränsen. Hon menar att interpersonal gestalt kan utgöra en bro mellan gestaltterapi och utvecklingsteorin samt objektrelationsteorin genom att studera hur dessa interna kartor träder fram här och nu (Greenberg 1988). Hur klienten förhåller sig till omvärlden hur hennes fält organiserar sig i nuet är en utgångspunkt vid gestaltdiagnos. Min lärare vid Gestaltakademin Judith Beerman Zeligson har poängterat betydelsen av i gestaltterapi ses inte diagnos som något statiskt tillstånd. Hon har introducerat synsättet att vi alla ramlar ner när organismen inte kan bära sig själv när det blir för mycket. Vi bär hela tiden med oss vår historia och frågan är hur den påverkar oss i vår vardag. Hur kan jag bära min historia när jag möter något i livet? Terapeuten är uppmärksam på hur klienten hanterar olika livsstillstånd. Det kan handla om; vanlig vardagstillstånd, krisreaktion (tillföljd av extraordinära händelser) eller en så kallad minikris. Vid minikris förlorar personen för tillfället sin balans eller jämvikt. Denna återfås antingen genom

10 10 självstöd, eller kontakt med någon annan person eller nytt sammanhang (man går till jobbet och släpper grälet med maken). Att man ramlar ner kan illustreras av bilden som symboliserar roten ur (ett V med förlängt tak på höger sida). Hur långt vi ramlar ner hänger samman med hur mycket vår historia blandar sig med nuet och därmed skymmer sikten. Överst ligger det integrerade fältet sedan det ambivalenta (neurotiska) fältet och därefter det polariserade (borderline) och längst ner det kaotiska (psykotiska) fältet. Det är bara i det integrerade fältet som historien inte styr utan man kan vara öppen i nuet. Vid minikrisen ramlar man ner men förmår att ta sig upp igen. Idén är att undersöka hur påverkas klienten av olika händelser och hur kan han bära den uppkomna situationen. Om till exempel klienten hamnar i det polariserade fältet är det viktigt att undersöka om han/hon alltid upplevat omgivningen så eller om detta är något tillfälligt för att utröna om det handlar om en tillfällig kris eller en mer permanent sårbarhet (borderline). Terapeutens förhållningssätt anpassas efter var klienten befinner sig (Beermann Zeligson 2006). Enligt ett psykoanalytiskt synsätt hänger depression ihop med jag känslan. Om jaget inte längre kan skyddas uppstår ett självförakt som kännetecknas av skamfyllda svaghetsupplevelser samtidigt som den kreativa förmågan avtar och det infinner sig en känsla av hopplöshet, tomhet och torftighet. Enligt psykoanalytisk teori är jagets förmåga till självkärlek störd (Cullberg 2000). Detta synsätt har utvecklats av psykoanalytikern Johan Beck-Friis. Han menar att depression bör uppfattas som ett enda, sammanhängande tillstånd som uppträder med olika uttryck och med olika djup (Beck-Friis 2005, s.13). Alla dessa tillstånd utgår ifrån en kärna förlusten av självaktning. 2.2 Olika förklaringsmodeller kring depression Genom studier har man gjort olika skattningar för risken att drabbas av depression. En studie från London i slutet på 70-talet (Brown & Harris 1978 se Cullberg 2000 s. 313). Den fick fram att brist på ett nära och förtroligt förhållande till maka eller vän, att ha förlorat sin mamma som barn, att ha tre eller flera barn under 14 år som bor hemma

11 11 samt arbetslöshet ökade risken med 75% om samtliga faktorer var uppfyllda. Dessa s.k. sårbarhetsfaktorer ökar risken att drabbas av depression i samband med olika förluster. Sårbarheten och den låga självvärderingen ökar känslan av hopplöshet som tenderar att generaliseras (Cullberg 2000). Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) har gjort en systematisk litteraturöversikt 2004 om depression. Denna studie ger ett liknande resultat. SBU:s sammanställning visar att en otrygg anknytning i barndomen kan lägga grunden för depression och andra psykiska problem senare i livet. Bland annat fann man att övergrepp framförallt emotionella övergrepp, och emotionell vanvård var mer förekommande bland deprimerade. En ökad frekvens av depression hos personer som varit utsatta för sexuella övergrepp fann man också belägg för (SBU 2004). Enligt ett gestaltterapeutiskt synsätt kan depression uppstå genom brister i den så kallade självregleringen. När det föreligger kontaktavbrott såsom det gör vid depression hindras självregleringsprocessen. Vid en depression är detta system mer eller mindre satt ur funktion. Självreglering är en inneboende kraft hos alla levande varelser och innebär att organismen kan tillgodose sina behov (Bragée 2001). Sett över tid kan man säga att vår självbevarelse och överlevnad är baserad på en kraft som ser till att organismen både kan växa från ett omoget till ett moget/vuxet tillstånd och samtidigt upprätthålla ett slags jämvikt tillstånd. Denna kraft är självregleringen (Hostrup 2002). Självreglering sker i ett aldrig sinande flöde där balansen hela tiden uppnås, förloras och återvinns. När det uppstår en brist försöker organismen hitta sätt att lösa bristen, om det blir för mycket av någonting försöker organismen göra sig av med överskottet. Störningarna skapas antingen av organismen själv eller från dess omgivning (Bragée 2001). Om vi byter ut ordet organsim mot människa så gäller samma sak. Människan organiserar sina upplevelser i förhållande till behovet, tills det har blivit tillfredställt. När behovet är tillfredställt träder behovet tillbaka. Därefter kan ett nytt behov träda fram och så vidare, och så vidare. Hos en frisk person är dessa processer dynamiska, cykliska och självreglerande. Om det råder konflikt mellan olika behov träder det mest dominerande behovet i förgrunden (Bragée 2001). Vid en

12 12 depression störs denna process, kontakten bryts - det inträder ett kontaktavbrott personen får inte sina behov tillgodosedda (Clarkson 1999). Objektrelationsteorin beskriver på ett annat sätt hur individen utvecklar sin självreglering. Winnicott har myntat begreppen det sanna och falska självet. Ett sant själv grundas på ett autentiskt liv och är också utryck för liv. För att kunna utveckla ett sant själv måste det sanna självet kontaktas och stödjas för att kunna behållas. Enligt Winnicott sker detta genom mammans svar på barnets spontana gest. Denna gest är barnets autentiska eller genuina uttryck för sina känslor, tankar och upplevelser (Andersson 1999). Modern som är tillräckligt bra ger barnet mening och möter dess omnipotens. Om moderns anpassning är tillräckligt bra kan barnet lita på den yttre omgivningen som för barnet uppför sig som genom magi som ett svar på barnets omnipotens. Barnet kan därmed successivt reducera sin omnipotens. Grunder för symbolbildningen har därmed också skapats genom att barnet förnimmer att det finns något mellan barnet och objektet. Barnet kan skapa sig ett inre objekt. (Winnicott 1993). Om detta inte sker om modern underlåter att svara på barnets spontana gest, om hon istället ersätter den med sin egen gest, skapar barnet mening genom att det anpassar sig. Det falska självet har fötts. Enligt ett gestaltterapeutiskt synsätt präglas en sådan person av ett stelt och icke levande förhållningssätt (Hostrup 2002). I de fall modern inte är tillräckligt bra kommer barnet att förledas till anpasslighet, och utveckla ett falskt själv som reagerar på kraven från omgivningen genom att acceptera dem. Barnet utformar ett falskt relationsnät och genom olika introjektioner lyckas det framstå som verkligt och utvecklas till vad modern, sköterskan eller den som har mest kontakt med barnet önskar. Men priset barnet betalar är högt. I allvarliga fall ingår inte någon som helst spontanitet i barnets erfarenhet. Som Winnicott uttrycker det: Endast det sanna självet kan vara kreativt, och endast det sanna självet kan kännas verkligt (Winnicott 1993, s.330). En liknande tankegång finns enligt ett gestaltiskt synsätt nämligen synen på självstöd. Friska människor kan ge sig själva stöd samtidigt som de accepterar ett ömsesidigt beroende till andra människor, de kan växa genom assimilation och kontakt med nya saker i omgivningen. Det är självet som har rollen av att skapa och finna mening. Bragée uttrycker det så här: Självet rör sig på en bestämd förståelsenivå i det aktuella

13 13 ögonblicket runt olika dynamiska teman som föreställning, tolkning, känsla, värdering och erfarenhet (Bragée 2001, s.19). Inom objektrelationsteorin talar man om förmåga att hålla sig själv. När barnet har en tilläckligt bra förmåga att hålla sig själv har det lärt sig egorelatedness som Winnicott kallar det. Då kan de egna känslorna registreras, känslor som kommer och går, de känns igen liksom reaktionerna som bildar förutsägbarheter mönster av erfarenhet (Andersson 1999). Detta lär sig barnet genom att vara hållen. Barnet kan då fortsätta att utvecklas till en självständig enhet och att utseparera sig från den ursprungliga mamma-barn-enheten. Barnet kan uthärda allt längre stunder utan mamma. Det beror på att barnet kan säkra hennes närvaro inuti sig. Mamman har hjälpt barnet skapa en relation till det egna självet genom att hon med sina handlingar visat att hon vill barnets liv. Mammans väsen finns som en trygghet som understödjer barnets upplevelser som alltmer bildar en väv som upplevelsen kan växa i. Barnet får genom det kärleksfulla objektet hjälp att via härbärgerande och bekräftelse forma sin unika inre värld. Genom denna process nås målet uttryckt med Winnicotts ord förmågan att kunna vara ensam i den andres närvaro. Som en följd av denna förmåga kan vi existera som unika individer samtidigt som vi alltid är i ett sammanhang med vår omgivning. (Beck-Friis 2005). Härmed har självstödet utvecklats. Anknytningsteorierna handlar om hur det lilla barnet skapar sin anknytning till världen. Det lilla barnet gör allt för att kunna anknyta till världen, gråter, skriker, klamrar sig fast med händerna eller tittar intensivt in i den vuxnas ögon. Barnet söker närhet och kontakt med en individ som är bättre i stånd att klara världen än vad barnet är. Samspelet kan liknas vid en dans där barnet alltmer fäster sig vid den som finns där. Den känslomässiga anknytningen blir beroende av hur de tillsammans utvecklar relationen. Om omsorgsgivaren är självupptagen, nyckfull eller tom hotfull försöker barnet att anpassa sig på olika sätt (Landerholm 2005). Barnet utvecklar olika försvarsbeteenden eller sätt att möta världen på. Om barnet har erfarenhet av en trygg anknytning finns möjlighet att vara i världen. Om anknytningen varit otrygg får den vuxna ofta hinder i relationen med andra människor. Sinnena blir inställda på

14 14 vaksamhet och kroppen reagerar med att balansera mot en omgivning som upplevs som otrygg. Ett annat begrepp som är viktigt ur ett gestaltperspektiv för att söka ursprunget till depressionen är helhetsbegreppet. Gestalt betyder helhet. Cirkeln kan symbolisera begreppet tillsammans med ordet meningsskapande. Människan är en odelbar enhet av mentala, emotionella och kroppsliga erfarenheter (Bragée 2001). Människans organiska funktioner och upplevelser hänger samman med varandra. Man kan uttrycka det så att om delarna skiljs från helheten, så har de inte några egenskaper i sig själva. Ett människohjärta, utan människa, är en klump kött, som Hostrup uttrycker det. Holismen betonar att varken ting eller egenskaper eller psykiska fenomen kan stå själva, då de står i en ömsesidig relation till den helhet som de är en del av (Hostrup 2002). Enligt objektrelationsteorin är världen för barnet laddad med mening. Växandet innebär att barnet kan förstå och ta till sig alla de meningar som livet består av. Detta blir också barnets olycka. När livet är obegripligt försöker barnet skapa mening. När mamma inte kommer skapar barnet mening på så sätt att det är fel på barnet. Det meningsskapande som självet gör är resultatet av balansen mellan de olika krafter som verkar i det så kallade existentiella fältet. Det är alltså kontakten mellan människan och hennes omgivning som utgör själva kärnan i hennes överlevnad och strävan efter att tillgodose sina behov (Bragée 2001). Inom gestaltteorin beskrivs individens kontakt med sin omvärld genom olika kontaktstilar. De olika kontaktstilarna är; konfluens och egotism (identifikation med annan individ eller grupp, konfluens, eller sig själv, egotism), projektion och retroflektion (förläggning av upplevelse och uttryck utanför sig själv, projektion innanför sig, retroflektion, håller inne sina uttryck samt har en sträng inre domare) samt deflektion och introjektion (hantering av kontakt med andra genom avvärjning, deflektion eller uppslukande, introjektion). När kontaktstilarna används medvetet står de i självets tjänst och bidrar till en sund utveckling. Om och när de används omedvetet blir de ett hinder och kontakten bryts utan fullgjord behovstillfredställelse (Bragée 2001). Vid depression handlar kontaktavbrottet om deflektion (Clarkson 2003).

15 15 De tidigare nämnda kontaktavbrotten leder till oavslutade figurer. En uppgift som inte kunnat lösas eller ett behov som inte blivit tillfredställt tenderar att bli mer påträngande i nuet än andra. Det kan tillexempel handla om ett barn som inte får den uppmärksamhet det behöver från andra. Barnet drar sig undan och skapar fantasifigurer som fyller behoven. Barnet fortsätter med detta beteendemönster (att dra sig undan) även som vuxen när hennes behov inte blir tillgodosedda. Det har bildats en så kallad frusen gestalt (Bragée 05). En sådan energi stör och blandar sig oavbrutet i hur sinnesintrycken organiseras i nuet. Det kan utrycks som att energin i organismen samlar sig och leder till ett konstant begär efter att tillfredställa behovet även om detta inte längre existerar reellt utan endast som en erinran (Hostrup 2002, s. 78). Dessa s.k. ofullbordade eller frusna gestalter leder till både praktiska och psykiska problem. Om bara en gestalt i samlingen fryser påverkas helheten och personens varande i världen kommer att präglas av ett fruset förhållningssätt (Hostrup 2002). Ett liknande resonemang finner man inom det psykodynamiska fältet. Från psykoanalysen finns olika tankar och idéer om vad som ligger bakom depressionen och hur den inre världen har byggts upp. Olika former av införlivanden spelar enligt ett psykoanalytiskt perspektiv alltid en viktig roll vid depressioner. Den ungerske psykoanalytikern Sandor Ferenczi har bidragit inom depressionsforskningen genom införandet av begreppet introjektion. Om barnet inte kunnat skapa sin inre värld genom introjektion av kärleksfulla objekt, utan denna process istället varit svekfull skapas inre laddningar av negativ karaktär. Närmaste motsvarighet inom gestaltterapin kan sägas vara ofullbordade gestalter eller så kallade frusna gestalter. Ferenczi definierade detta som den normala företeelsen att införliva laddningar av möten med de objekt vi uppskattar och älskar. Många av dessa introjekt gör vi till våra egna i form av tankar, mm. Dock kommer bortträngning att göra att laddningarna kommer att leva sitt eget liv utan att vi minns varifrån de kom. De kommer dock att fortsatt ingå i vår organism varifrån de fortsätter att ge sin kraft (Beck-Friis 2005). Inom psykoanalysen används begreppet inkorporation (att ta in i kroppen) för de fall där barnet inte kunnat skapa sin inre värld genom introjektion av kärleksfulla objekt. Om mötet leder till svek och sorg kommer minnet att laddas med en särskild

16 16 aggressivitet. Sveket fastnar och tar nästan kroppslig gestalt och finns kvar som ett svår släkt minne. Inkorporation uppkommer genom att sorgen aldrig fick komma till stånd, då barnets förmåga att härbärgera och ta hand om förlusten saknades vid tillfället. Inkorporationen är en slags genväg, i stunden nödvändig för att överleva men hämmande och låsande i det långa perspektivet (Beck-Friis 2005). Denna tanke har stöd hos objektrelationsteoretikerna. Winnicott menar att det finns ett samband mellan upplevelsen av kroppen med huden som skiljelinje och förmågan att skapa ett jag. Barnet upplever de kroppsliga sinnesförnimmelserna inte som två utan som en. Även barnets kontakt med sin hud är viktig. Den omslutande erfarenheten från livmodern går igen i mammas famn, i badvattnet, kläder och filtar som viras kring kroppen som en andra hud. Barnet omsluter nappen och bröstvårtan i munnen och kan genom sin fantasi erfara en omslutande rumsupplevelse, barnet skapar sig ett upplevelserum. Barnet tar in intryck utifrån parallellt i upplevelserummet och i kroppen genom huden det finns en sammanläkning mellan kropp och psyke (Andersson 1999). Enligt ett psykoanalytiskt synsätt gömmer depressionen en sorg, en sorg över det förlorade självet eller jaget. Denna sorg hindrar en sund självkänsla och förmåga att känna glädje. Sorgen över det förlorade jaget är en frusen sorg som skapades när utvecklingen av den sunda självkänslan och den sunda självaktningen avbröts. När våra känslor stoppas, när vi inte får utrycka t.ex. ilska, skapas ett tomrum där olika känslor kan husera. Det kan handla om ensamhet utan möjlighet till dialog, en annan känsla kan vara skuld över att ha gett uttryck för som man uppfattar det otillåtna; känslor eller skam. Dessa känslor skapar ett självhat i motsats till självkärlek och ur detta djup kan depressionen sedan hämta näring (Beck-Friis 2005). Freud har i sin uppsats från 1917 Sorg och melankoli diskuterat uppkomsten av depression. Han pekar på skillnaden mellan sorg och depression såsom att bägge tillstånden handlar om objektsförlust. Vid sorgen är förlusten medveten medan vid depression är förlusten omedveten. Freud menar att depression eller melankoli kännetecknas av en nedsättning av självkänslan som yttrar sig i självförebråelser och skymfande av självet och kulminerar i en inbillad förväntan om bestraffning (Beck- Friis 2005, s.60). Freud uttrycker det som att i sorgen blir världen tom och fattig

17 17 medan melankolin innebär en förlust av jaget självt. Freud framhåller också att det i melankolin saknas överensstämmelse mellan graden av självnedvärdering och verkligheten. Det är här Freud för första gången diskuterar det så kallade överjaget. Freud har genom sina kliniska iakttagelser sett hur en del av jaget sätter sig över en annan del av jaget, bedömer det kritiskt och gör det som till ett objekt. Självanklagelserna är anklagelserna mot ett älskat objekt, som på detta sätt vänts mot det egna jaget (Beck- Friis 2005, s. 61). Det älskade objektet som jaget riktade sin ilska emot på grund av kränkning eller besvikelse har blivit en del av det egna jaget och det inre livet (Beck-Friis 2005). 2.3 Behandlingsmetoder vid depression Existentiell psykoterapi All psykoterapi handlar om att skapa insikt att hjälpa klienten att upptäcka något nytt i relation till sin omvärld och sig själv. Det handlar om en psykisk process som gör att klienten kan upptäcka olika sammanhang (Hostrup 2002). Enligt gestalt handlar det terapeutiska arbetet om att söka efter den mening som klientens kontaktmönster har när hon möter sin omvärld. Hennes kontaktmönster eller varande i världen har en mening och har fyllt en viktig funktion i hennes liv. Det kan också handla om att undersöka förekomsten av ofullbordade eller frusna gestalter. Detta är något som klient och terapeut undersöker tillsammans. Vilken betydelse har detta kontaktmönster haft? När denna betydelse kan komma i förgrunden blir det möjligt för klienten att förhålla sig till den och därvid också välja om det fortfarande är ett bra förhållningssätt till att möta omvärlden (Hostrup 2002). Uppgiften i terapin är att hjälpa personen att bli medveten om hur hon gör för att hålla denna frysta gestalt vid liv. Kontaktprocessen skall bli mer medveten och tillgänglig för det reflekterande medvetandet för att klienten skall kunna ta ansvar och göra val som är i hennes långsiktiga intresse istället för att som tidigare handla vanemässigt (Bragée 2005). Förhållningssätt inom gestalt består av ett fenomenologiskt synsätt, det dialogiska mötet, fältteorin och strävan efter en ökad medvetenhet samt uppfattningen att vi har ansvar för våra liv en existentiell livssyn.

18 18 Martin Buber (tysk-judisk filosof) har haft stor betydelse för gestalt. Det dialogiska mötet är en av hörnstenarna i den gestaltpsykoterapeutiska grunden. Ett sådant förhållningssätt är betydelsefullt vid läkning ur depressionen (Beck-Friis 2005). Buber beskriver i sin bok Jag och Du det mänskliga mötets betydelse för vår utveckling. Det är i mötet med den andra, med ett Du, som vi människor blir till. Ett sådant möte bygger på fullständig respekt och empati d.v.s. vår förmåga att leva oss in i den andra människans inre värld. Ur sådana möten växer förståelsen för varandra (Buber 1963). Ett sådant gensvar och ömsesidig empati är grunden till ett sunt självförtroende. Daniel Stern har i sina böcker belyst detta tillstånd mellan mor och barn möten i ögonblicket - som han kallar intersubjektivitet (Beck-Friis 2005). Buber skiljer mellan relationen mellan Jaget och Detet, som kan kallas objektvärlden, och mötet med ett Du. Ett möte mellan subjekt. Buber har kallats dialogfilosof då han beskrivit den mellanmänskliga dialogens förutsättningar utifrån filosofiskt perspektiv. Buber lyfter fram det autentiska mötet människor emellan och han ställer alltid ömsesidigheten i centrum. Buber var hela sitt liv präglad av en händelse under sin barndom i samband med att hans mor skiljer sig och lämnar honom när han är fyra år. I sin självbiografi har Buber beskrivit hur han står tillsammans med en något äldre flicka. Buber skriver: Men jag kan stadigt höra hur den äldre flickan sade till mig: Nej, hon kommer aldrig mera tillbaka. Jag vet att jag förblev stum, men att jag inte heller hyste något tvivel om sanningen i det talade ordet. (Beck-Friis 2005, s.49) Denna händelse har haft stor betydelse för honom när han formade sitt livsverk Jag och Du, enligt vad Buber själv gett uttryck för. Upplevelsen med flickan lärde honom den djupgående betydelsen av det mänskliga mötet. Han upplevde ett möte som gick rakt in i hjärtat, som stannande kvar och grep honom och utvecklade honom. Sådana möten kan vi kalla milstolpar (Beck-Friis 2005). Ett Jag-Du möte kan bara ske mellan två människor som helt och fullt respekterar varandra och i ett tillstånd av jämlikhet, att jag uppfattar Dig som ett levande Du. Att jag är fri från mina egna fantasier, krav, förväntningar och begär på den jag vill möta som ett Du. Buber menade att ett Jag-Du möte förutsätter religiositet. Han betonar

19 19 betydelsen av och insikten om det eviga Duet som en förutsättning för den mellanmänskliga dialogen (Buber 1963). Det dialogiska mötet ligger nära fenomenologin och denna utgör en annan av hörnstenarna i gestaltgrunden. Det terapeutiska förhållningssättet är fenomenologiskt, man undersöker upplevelsen som den är och som den visar sig för oss (Hostrup 2002). Med begreppet intentionalitet avses att det råder ett ömsesidigt förhållande emellan de yttre tingen och den egna medvetenheten. Eller uttryckt på ett annat sätt den psykologiska världen och den yttre empiriska kan inte särskiljas. Fenomenologi är både en vetenskaplig metod och en filosofi. I mitt metodavsnitt återkommer därför begreppet men då med utgångspunkten fenomenologi som vetenskapsmetod. Som en grundläggande filosofi för ett terapeutiskt förhållningssätt är begreppen bracketing och reduktion viktiga. Bracketing kan översättas med sätta inom parentes och här avses mina fördomar, värderingar och antaganden. Vi känner igen samma tanke som i dialogfilosofin att bortse ifrån mina egna fantasier och förväntningar. Terapeuten skall möta klienten så öppet (utan fördomar, egna slutsatser mm ) som möjligt. Det kan verka självklart men kräver en god medvetenhet av terapeuten att i stunden sudda ut sin egen psykologiska värld. Ett fenomenologisk förhållningssätt innebär att undersöka och reflektera med öppna sinnen för det som finns. När nya förmodanden, antaganden och fördomar kommer till en, skjuter man dem återigen åt sidan. Man kan beskriva det som att man hela tiden öppnar den ena dörren efter den andra för att tränga närmare och närmare sanningen. Denna process kallade Husserl för reduktion (Hostrup 2002). Ett fenomenlogiskt förhållningssätt är ett sätt att hjälpa klienten fram till en upptäckt av sitt förhållande till existensen. Tanken är terapeuten möter klienten öppet/utan förbihåll och att klient och terapeut tillsammans undersöker klientens inträde i världen. Ett fenomenologiskt förhållningssätt handlar om att möta klienten där hon eller han befinner sig och är en förutsättning för ett dialogiskt möte där klienten känner sig sedd (Hostrup 2002). Awareness medvetenhet (jag använder begreppet medvetenhet) är ytterligare en av gestaltpsykoterapins hörnstenar. Medvetenhet har sitt ursprung i det österländska

20 20 tänkandet. Medvetande begreppet, eller som det också kallas mindfullness är idag känt till följd av de landvinningar terapiformen dialektisk beteendeterapi (DBT) har gjort på senare år. Perls anammade detta tankesätt genom att studera zenbuddismen och taoismen. Begreppen inom gestalt här och nu, zonerns dans, don t puch the river är alla begrepp som på olika sätt utrycker medvetenhet. Perls myntade begreppet awareness continum vilket innebär att göra sig medveten om vad som händer med mig här och nu. Vad rapporterar dina sinnen i varje ögonblick (Mannerstråhle 1995)? I en terapi syftar arbetet till att klientens skall öka sin egen medvetenhet för att kunna leva mer här och nu. Klienten får bättre kontakt med sig själv, större möjlighet att uppleva situationen fullt och helt. Medvetenhet handlar både om självkännedom, kunskap om den aktuella situationen och hur jag fungerar i denna. En person med medvetenhet vet vad han gör och hur han gör det. Han kan omedelbart få en upplevelse av att omfatta/kunna greppa en helhet som består av olika element i fältet. Om han inte uppnår detta utan istället förnekar antingen hela situationen eller delar av den (till exempel intalar sig själv att han inte blir ledsen när kamraterna kritiserar honom) kan detta betraktas som en störning i medvetandeprocessen. Detta förnekande eller repression av en del av fältet ses inom gestalt som en skapande anpassning (creative adjustment). Den kontakt som åstadkommes är den bästa som individen kan åstadkomma under givna omständigheter (Bragée 2001). I takt med större medvetenhet kommer en ökad ansvarsmedvetenhet. Gestalt vilar på existentialismen. Att människan skapar sig själv genom sina fria val är en grundläggande föreställning inom gestalt. Sartres existens föregår essens gäller. Bragée menar att medvetenhet (awareness) definitionsmässigt åtföljs av medvetna val och att individen tar ansvar för sina känslor och beteenden (Bragée 2001). Perls har en genial formulering för ordet ansvar. Han likställer det engelska ordet responsabilty med ability to respond (förmåga att svara an). Förmågan att svara an på livet och dess utmaningar. Inom gestaltterapin innebär att växa och mogna som människa att gå ifrån att vara beroende av omgivningen till att finna stöd i sig själv (Mannerstråhle 1995).

21 21 Perls utryckte det så här; det finns tre olika filosofier, den första kan sägas handla om hur saker borde vara eller saker jag borde göra, den andra kan sägas handla om olika saker och den tredje är existentialismen som talar om det som är. Utifrån ett existentiellt synsätt handlar terapi om att acceptera att det är som det är. Terapin syftar till att hjälpa klienten att bli medveten om hur det är och vad det innebär för klienten. Vad händer nu? Vad gör du nu? (Mannerstråhle 1995). Ett arbete till ökad medvetenhet har förstås ett värde i sig men det förutsätter faktiskt också att det finns valmöjligheter. Och här kommer den existentiella filosofin i förgrunden - nästa steg den existentiella utmaningen att välja. Förmåga att välja, att träda i existens. En viktig del av terapin är att klienten skall bli medveten om hur hon/han gör i olika situationer. Hur påverkar mitt beteende omvärlden/fältet? Hur påverkas jag av omvärlden/fältet? Helhetsbegreppet avser också människans interaktion med sin omgivning. Mellan jaget och omgivningen sker ett ständigt utbyte av information, energier i en ömsesidig påverkan där både omgivningen och personen ständigt förändras. Dessutom hänger alla olika delar ihop och påverkar varandra i en oändlig kedja som aldrig slutar. En individ påverkar ständigt sin omgivning. Det sker en ständig interaktion mellan helheten och delarna mellan fältet och individen (Bragée 2001). Fältteorin är en annan av hörnstenarna i gestalt, i fältet betraktas allt som energi och i rörelse; allt i processen är becoming, det vill säga i utveckling och förändring : (Bragée 2001, s.18). Fältteorin skapades av Curt Lewin. Insikten om att allt påverkar, lever i ett ständigt utbyte är viktigt för att sortera, förstå allt som händer med oss. Allt hänger samman med ibland till synes helt osynliga trådar. Med en större medvetenhet kan trådarna träda fram och bli synliga. Objektrelationsteori Enligt objektrelationsteorin är psykoterapins främsta målsättning att bli mera verklig och levande genom att kunna omfatta sitt liv och sin egen historia. Att ta till sig sina tankar, känslor och erfarenheter och att kunna se dessa upplevelsefragment kan ses i

22 22 en helhet och i ett sammanhang. Patricia Tudor-Sandahl lyfter i sin bok Den fängslande verkligheten fram - vilket förenar objektrelation med gestalt - att det viktiga är att klienten kan känna sig verklig och levande. Förståelsen är av sekundär betydelse. Samtidigt betonar objektrelationsteorin behovet av att ha kontakt med sina tidigare stadier av den emotionella utvecklingen. Psykoterapi handlar om att hjälpa patienten att komma i kontakt med sitt sanna själv det som ofta är skickligt dolt under en välfungerande yta. Tudor-Sandahl uttrycker det så här: Att vara verklig innebär ökad kontakt med de villkor som rådde under den psykiska tillblivelseprocessen (Tudor-Sandahl 1992, s.85). Det terapeutiska förhållningssättet är att skapa en god och tillitsfull relation. Tanken är att patienten skall våga komma i kontakt med sig själv och sin inre verklighet. Terapin skall hjälpa patienten att vistas på den smala gränsen mellan att uppleva sig som dålig och vad som ligger bakom denna (dålighet). På den ena sidan den falska självbilden på den andra sidan de egna autentiska behoven och det egna beroendet. Terapeuten ser patienten som han är och förstår varför han är sådan. Terapeuten håller också fast vid att patienten kan växa och förändras. Patienten skall mötas med empatisk förståelse jag känner dig och jag accepterar dig (Tudor-Sandahl 1992). Psykoanalys Syftet med en psykoanalytisk behandling vid depression är enligt Beck-Friis återgivandet eller återskapandet av en sund självaktning som äger sin egen bärighet (Beck-Friis 2005, s.207). En sådan bärighet innefattar att kunna sörja och glädjas istället för att vid kränkande händelser reagera maniskt eller depressivt. Målet är att patienten skall kunna känna både sorg och glädje och att hon kan vara ensam liksom att kunna leva i ömsesidighet. Upprätthållandet av den egna värdigheten är central. Även Beck-Friis fäster vikt vid det dialogiska mötet i kontakten med den deprimerade patienten. Det centrala i mötet med den deprimerade är att möta henne eller honom med värdighet detta är enda sättet att hjälpa patienten att hitta sin förlorade självaktning. Beck-Friis menar att andemeningen i Bubers diskussion av mötet mellan Jag och Du handlar om just upprätthållandet av värdighet. Strävandet efter ett Jag-Du möte blir en förutsättning för att återvinna den förlorade värdigheten. Innebörden av

23 23 begreppen; att bli sedd, att bli bekräftad och att bli härbärgerad bör ses ur ett dialogiskt förhållningssätt. Ett centralt begrepp för psykoanalysen är härbärgerandet och detta utgör kärnan i det psykoanalytiska arbetet. Härbärgerandet innefattar en aktiv reglering av starka och många gånger outhärdliga känslor och dessa hanteras i fältet mellan analytikern och patienten. Detta fält betecknas överföringsmotöverföringsfältet (Beck-Friis 2005). 3 Metod och tillvägagångssätt. 3.1 Syfte Mitt syfte är att beskriva vad som kännetecknar depression och vad det är i terapin som hjälper vid tillfrisknandet. Genom kvalitativa interjuver har jag försökt fånga fenomenet vad är depression samt vad är det som hjälper i terapin. Jag har valt att göra en kvalitativ studie och genom intervjuer få en bild av tillfrisknandet från depressionen. Mina forskningsfrågor är: Vad kännetecknar en depression? Vad är det i terapi som hjälper vid depression? Jag har intervjuat klienter, som fått diagnosen depression, och som blivit hjälpta genom psykoterapi. Med min studie önskar jag att bidra till diskussionen kring synen på psykiska tillstånd och vårt förhållningssätt till dessa. Ambitionen är att beskriva hur psykoterapi kan hjälpa vid depression genom att undersöka individers subjektiva uppfattning av tillfrisknandet och deras livsvärld. Studien kan vara ett komplement till den evidensbaserade forskningen som i dag bedrivs inom psykiatrin. Med ett fenomenologiskt förhållningssätt har avsikten varit att förstå och kunna tränga djupare in i depressionens mysterier och framförallt hur tillfrisknandet kan underlättas. 3.2 Metod Syftet med min uppsats är att beskriva hur psykoterapi kan hjälpa ur en depression. Tanken är att undersöka individers subjektiva upplevelse. Därför har jag valt att göra

24 24 en kvalitativ studie med en fenomenlogisk metod. Den fenomenologiska metoden kan beskrivas genom metaforer som till själva saken, se och lyssna, hålla ögonen öppna, inte tänka men se. Det handlar om att beskriva det givna så exakt och fullständigt som möjligt. I sökandet efter väsen, väsenskådandet övergår man från att beskriva enskilda fenomen till att söka efter deras gemensamma väsen. Det sammanfaller väl med mitt syfte att hitta vad som är läkande i terapi. Det fenomen jag har studerat är alltså depressions läkning. Jag har övervägt att använda en narrativ metod istället. Anna Johansson beskriver i sin bok - Narrativ teori och metod att narrativ teori inbegriper en rad olika teoretiska traditioner som berättandet och som kritiska teorier: psykoanalytisk teori, hermeneutik, diskursanalys. Inom psykologin kan det handla om att be personer berätta något utifrån ett specifikt tema. Ett vanligt tema i den narrativa traditionen är livsberättelser den berättelse som en person berättar om sitt liv eller valda aspekter av sitt liv (Johansson 2005, s.23). Utifrån min frågeställning har jag stannat för att använda en fenomenologisk metod. Skälet är att det handlar om att studera ett fenomen depressionsläkning. Hade det handlat om ett bredare angreppssätt - t.ex. hur har ditt liv påverkats av din depression? då hade en narrativ metod varit ändamålsenlig. När det gäller analysmetoder har jag valt den så kallade EPP metoden (Empirical Phenomenological Psychological method). Den fenomenologiska metoden är nära förknippad med Edmund Husserl som skapade fenomenologin som en filosofisk riktning under början av 1900-talet i Tyskland. Ansatsen är vidare kvalitativ och syftar till att besvara frågan vad något är och hur det sker (Karlsson 1999). I mitt fall handlar det om att söka fenomenet depression och hur läkningen sker. Jag söker den underliggande (implicita) meningen informanten ger fenomenet hjälper genom sina berättelser (som är explicita) om sin väg ur depression. EPP metoden har utvecklats av Gunnar Karlsson. Traditionen enligt empirisk fenomenologisk psykologi har gett upphov till olika varianter av fenomenlogiska