Hur skolledare ser på specialpedagogens arbetsuppgifter

Transkript

1 Malmö högskola Lärande och samhälle Skolutveckling och ledarskap Examensarbete 15 högskolepoäng, avancerad nivå Hur skolledare ser på specialpedagogens arbetsuppgifter Headmaster s thoughts on special educators work assignments. Leif Andersson Specialpedagogexamen 90 hp Slutseminarium Examinator: Lisa Hellström Handledare: Magnus Erlandsson

2 2

3 Sammanfattning/abstrakt Andersson Leif (2017), Hur skolledare ser på specialpedagogens arbetsuppgifter. Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Denna studie avser att höja kunskapen kring specialpedagogens kompetens så att den utnyttjas på rätt sätt för att skolledare skall kunna använda den som ett verktyg för att höja måluppfyllelsen. Syfte och frågeställningar Det övergripande syftet med min kartläggning är att belysa hur sex skolledare använder specialpedagogens kompetens och därmed öka och generera ny kunskap om specialpedagogens yrkesroll. Jag vill undersöka om utredning, kartläggning handledning och skolutveckling är arbetsuppgifter som specialpedagogen utför och i vilken omfattning detta i så fall sker. Jag avser också att kartlägga om det finns andra arbetsuppgifter som specialpedagogen utför. Vilka arbetsuppgifter genomför specialpedagogen? Hur väl känner sex skolledare till specialpedagogens tänkta kompetens utifrån den idag rådande examensordningen? Finns det en skillnad i arbetsuppgifterna för specialpedagogen beroende på om hen arbetar på en F-6 skola eller på en 7-9 skola/gymnasiet? Teori Studien utgår från ett systemteoretiskt perspektiv och tar stöd i den tänkta specialpedagogiska kompetensen i tolkningen av det empiriska materialet. Tolkningen utgår från organisation-, grupp- och individnivå. 3

4 Metod Det empiriska materialet har samlats in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex skolledare. Resultat I resultatet framkommer två olika specialpedagogiska yrkesroller; den specialpedagog som har mer specialläraruppgifter och den som arbetar med mer specifika specialpedagogiska arbetsuppgifter. Det empiriska materialet visar att om specialpedagogen arbetar med rektorer på skolor för yngre elever eller med rektorer som arbetar med äldre elever skiljer sig yrkesrollen och uppdragen. Skolledare med F- 6 skolor pratar mer om att de använder specialpedagogen som en speciallärare som undervisar hälften av sin arbetstid. Detta att yrkesrollerna sammanblandas lyfts också fram i olika rapporter. (Lansheim, 2010; von Ahlefeld Nisser, 2009) pekar också på att specialpedagogerna arbetar med specialläraruppdrag till större delen av sin arbetstid, alltså undervisar. Undervisningen sker enskilt, i grupp eller i klassen vilket också delvis motarbetar inkluderingstanken. Specialpedagoger som arbetar med de äldre eleverna handleder och arbetar mer med skolutveckling än sina kollegor på F-6 skolor. Utredningar av elever och lärmiljöer sker hos alla de undersökta skolledarna. Implikationer Specialpedagogens yrkesroll och uppdrag styrs mer av hur verkligheteten ser ut och hur det dagliga arbetet med elever i behov av stöd genomförs än vad teorin och vetenskapen kring yrkesrollen och uppdraget beskriver. Studien visar att det finns ett behov av att förtydliga specialpedagogens yrkesroll ytterligare för att skapa större förutsättningar för hen att arbeta mer utifrån den gällande examensförordningen. Nyckelord: Specialpedagogiska yrkesrollen, handledningsuppdrag, skolutveckling, förebyggande arbete, inkludering. 4

5 Innehåll 1. Inledning Bakgrund Syfte och preciserade frågeställningar Centrala begrepp Tidigare forskning Specialpedagogens arbetsuppgifter Specialpedagogens kompetens Inkludering Teoretisk förankring Metod och genomförande :1. Urval :2. Genomförandet :3. Etiska principer Resultat Specialpedagogens yrkesroll och arbetsuppgifter Specialpedagogens förebyggande arbete Specialpedagogens mandat och framtiden Analys Specialpedagogens yrkesroll och arbetsuppgifter Specialpedagogens förebyggande arbete Specialpedagogens mandat och framtiden Analys ur ett organisations-, grupp- och individperspektiv Teoretisk tolkning Diskussion Specialpedagogens yrkesroll och arbetsuppgifter Specialpedagogens förebyggande arbete Skolutveckling Inkludering Elevhälsa Handledning Specialpedagogens mandat och framtiden Framtida forskning Implikationer Referenser

6 Bilagor

7 1. Inledning Under de drygt två år som jag har studerat till specialpedagog har jag mött en osäkerhet vad gäller arbetsuppgifter och vad yrkesrollen specialpedagog innebär. Denna osäkerhet har visat sig både hos kollegor och hos en del rektorer och förskolechefer. Det finns två aktörer i den svenska skolan som har specialpedagogiska kompetenser. Det är specialläraren och specialpedagogen. Det sker ibland en sammanblandning av dessa yrkesroller hos skolans andra aktörer såsom rektorer, lärare, föräldrar och elever. Båda utbildningarna ska enligt examensförordningarna medverka i det förebyggande arbetet på förskola, skola och fritidshem. Enligt examensförordningarna skall utbildningarna också leda till att speciallärare och specialpedagog visar en fördjupad förmåga att vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor. Båda yrkesrollerna skall också medverka till ett inkluderande arbetssätt (SFS 2007:638; SFS 2011:186). Det som skiljer är att specialpedagogen arbetar mer mot att förändra lärmiljöer och förutsättningar via handledning och att specialläraren arbetar mer mot enskilda elever eller grupper. Likheten i utbildningen gör att det föreligger en risk att yrkesrollerna blandas samman. Denna sammanblandning får konsekvenser för specialpedagogiken på skolorna och det finns en risk för att arbetsuppgifterna blir mer av akut art och att de förebyggande och skolutvecklande arbetsuppgifterna får en underordnad roll. Detta problem är inget nytt förstår jag efter att tagit del av tidigare forskning. Redan när specialpedagogutbildningen startades på 1990-talet var det med inriktning mot att specialpedagogen skulle kunna ge handledning och medverka i skolans utveckling av lärande miljöer (Lansheim, 2010). Detta i motsats till den tidigare speciallärarutbildningen som var inriktad mot enskilda elever eller till mindre grupper av elever. Trots att utbildningen till specialpedagog har pågått i så många år upplever jag att det kvarstår en osäkerhet om vilka arbetsuppgifter som specialpedagogen skall utföra. Liknande resultat kommer fram i flera rapporter (Lansheim, 2010; von Ahlefeld Nisser, 2009) menar att trots specialpedagogernas breda utbildning arbetar de sällan med handledning och skolutveckling. Arbetsuppgifterna är istället till större delen undervisning av enskilda elever, grupper eller hela klasser. Denna osäkerhet kommer att påverka framtida arbetsuppgifter för specialpedagoger och därför är det intressant att kartlägga hur rektorer i min hemkommun ser på yrkesrollen. Det är viktigt att rektorerna blir medvetna om vilken kompetens som specialpedagoger har efter avslutad utbildning så att de använder specialpedagogen till rätt arbetsuppgifter utifrån den utbildning hen har. Det är rektor som leder och fördelar arbetet på skolan och därför 7

8 kan rektorerna påverka vilka arbetsuppgifter specialpedagogen tilldelas på en skola. Av den anledningen är det viktigt att rektorer tillägnar sig kunskapen om vilka arbetsuppgifter som en specialpedagog är utbildad för. Det är även rektor som har ansvaret för: att undervisningen och elevhälsans verksamhet utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver (Lgr 11). Även Salamancadeklarationen (2006) pekar på att elever i behov av särskilt stöd skall få detta på ordinarie skola och att pedagogiken skall sätta eleven i centrum. Allt för att ge fler elever en fullgod utbildning (Salamancadeklarationen 2/2006). I dessa dokument framgår det att det skall finnas specialpedagogiska kompetenser i den svenska skolan. I min kartläggning har jag en förhoppning om att respondenterna får en ökad insikt i vilka kompetenser en specialpedagog har efter fullgjord utbildning och därmed också bli tydligare i vad som är specialpedagogens arbetsuppgifter. I examensordningen (SFS2007:638) beskrivs det tydligt vad en specialpedagog skall kunna efter examen. (Bilaga 1). Färdighet och förmåga För specialpedagogexamen skall studenten visa förmåga att kritiskt och självständigt identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete och i arbetet med att undanröja hinder och svårigheter i olika lärmiljöer, visa förmåga att kritiskt och självständigt genomföra pedagogiska utredningar och analysera svårigheter på organisations-, grupp- och individnivå, visa förmåga att utforma och delta i arbetet med att genomföra åtgärdsprogram i samverkan med berörda aktörer samt förmåga att stödja barn och elever och utveckla verksamhetens lärmiljöer, visa fördjupad förmåga att vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för kollegor, föräldrar och andra berörda, och visa förmåga att självständigt genomföra uppföljning och utvärdering samt leda utveckling av det pedagogiska arbetet med målet att kunna möta behoven hos alla barn och elever. (SFS2007:638). Jag vill också via kartläggningen undersöka hur det förebyggande arbete som genomförs av specialpedagogerna hos respektive rektor ser ut. En frågeställning som jag inte funnit i tidigare forskning och som jag också vill kartlägga, är om det finns någon skillnad på arbetsuppgifterna beroende på vilket stadie som specialpedagogen är anställd och arbetar på. Är arbetsuppgifterna desamma på en F-6 skola som på en 7-9 skola och en gymnasieskola? Om det ser olika ut vad är i så fall orsaken till detta? 8

9 2. Bakgrund Specialundervisning har bedrivits i den svenska skolan under många år. Den första påbyggnadsutbildningen till speciallärare startade Speciallärarna var de enda som hade specialpedagogisk utbildning i Sverige på den tiden. Oftast arbetade specialläraren med eleverna utanför det ordinarie klassrummet antingen enskilt eller i mindre grupper. Det ansågs att eleven var bärare av problemet och hen skulle normaliseras via extra insatser av en speciallärare. År 1986 tillsattes en utredning för att granska speciallärarutbildningen. Resultatet av denna utredning låg sedan till grund för den nya specialpedagogutbildningen. Specialpedagogutbildningen ersatte 1990 den tidigare speciallärarutbildningen som lades ner. Speciallärarutbildningen var huvudsakligen praktiskt inriktad mot elever med olika handikapp och inlärningssvårigheter. Specialpedagogutbildningens examensordning angav som huvudmål att kunna arbeta aktivt med elever i behov av särskilt stöd. Det fanns också ett antal underordnade mål och dessa var skolutveckling, pedagogisk rådgivning och handledning. Det gjordes en undersökning av samtliga utbildningssäten i Sverige och de hade tolkat det som att specialpedagogen var en ny yrkesroll där det konkreta arbetet med elever i behov av särskilt stöd var ett underordnat mål. Specialpedagogexamen var då inriktad mot fyra inriktningar: mot komplicerad inlärningssituation, mot dövhet eller hörselskada, mot synskada eller mot utvecklingsstörning. Detta skulle gälla inom skola, barnomsorg, vuxenutbildning och inom habilitering/rehabilitering. Huvudmålet skulle ändå vara att studenten skulle tillförskaffa sig specialpedagogiska kunskaper som behövs för att aktivt kunna arbeta med elever i behov av särskilt stöd från dessa grupper (Högskoleverket 2012:11R) infördes en ny examensförordning och då upphörde de fyra inriktningarna. Fortfarande skulle studenterna kunna arbeta med särskilt stöd till elever, ungdomar och vuxna i skola, förskola, vuxenutbildning och habilitering/rehabilitering. Det som var nytt (Högskoleverket 2012:11R) var att studenten skulle: identifiera, analysera och delta i arbete med att undanröja hinder för och orsaker till svårigheter i undervisnings- och lärandemiljöer, genomföra pedagogiska utredningar och analysera individens svårigheter på organisations, grupp och individnivå, 9

10 utforma och delta i arbetet med att genomföra åtgärdsprogram i samverkan mellan skola och hem för att stödja elever och utveckla verksamhetens undervisnings- och lärmiljöer, utveckla principer och former för pedagogisk mångfald inom verksamhetens ram, vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för föräldrar samt kollegor och andra berörda yrkesutövare, genomföra uppföljning och utvärdering samt delta i ledningen av den lokala skolans utveckling för att kunna möta behoven hos alla elever. Ambitionsnivån höjdes och utbildningen förlängdes med en termin och utbildningen på heltid blev tre terminer lång gjordes en ny utvärdering av specialpedagogutbildningen. I den framkom att det fanns för många mål i examensförordningen i förhållande till utbildningstiden. Vidare slog rapporten fast att det krävs en vidgad förståelse av vad begrepp som jämlikhet och människovärde står för. Specialpedagogen skall arbeta för inkludering och delaktighet och lägga vikt på samspelet mellan individer och omgivning som en förklaring till funktionsnivå. Detta står också i Grundskoleförordningen (1994: 1194), att särskilt stöd skall ges i första hand inom ramen för den ordinarie klassen. Rapporten fastslår att det bredare uppdrag som specialpedagogen fick 1990 inte slagit igenom fullt ut på fältet. Det finns på många håll lärare och skolledare som förväntar sig att specialpedagogerna skall arbeta individ- och smågrupps- orienterat liksom de tidigare speciallärarna hade gjort (Högskoleverket 2006:10 R) infördes ytterligare en ny examensförordning för specialpedagoger, denna vilade på den tidigare från Regeringen återinförde även en yrkesutbildning till speciallärare. Examensförordningen för speciallärare hade två inriktningar matematik- och skriv, språk och läsutveckling infördes ytterligare fyra inriktningar för speciallärare. Inriktningarna var utvecklingsstörning, synskada, dövhet och hörselskada samt grav språkstörning. (SFS2011:186) Ett sätt att skilja specialpedagogerna från speciallärarna var att specialpedagogerna arbetade för barn och elever, medan specialläraren arbetade med barn och elever (Högskoleverket 2012:11R). 10

11 3. Syfte och preciserade frågeställningar Det övergripande syftet med min kartläggning är att belysa hur sex skolledare använder specialpedagogens kompetens och därmed öka och generera ny kunskap om specialpedagogens yrkesroll. Jag vill undersöka om utredning, kartläggning, handledning och skolutveckling är arbetsuppgifter som specialpedagogen utför och i vilken omfattning detta i så fall sker. Jag avser också att kartlägga om det finns andra arbetsuppgifter som specialpedagogen utför. Uppsatsen avser också att undersöka hur inkludering av elever i behov av särskilt stöd genomförs på de olika skolorna. De frågeställningar som jag har är: Vilka arbetsuppgifter genomför specialpedagogen? Hur väl känner sex skolledare till specialpedagogens kompetens utifrån den idag rådande examensordningen? Finns det en skillnad i arbetsuppgifterna för specialpedagogen beroende på om hen arbetar på F-6 skola eller på en 7-9 skola/gymnasiet? 11

12 4. Centrala begrepp Inkludering Inkludering innebär att alla elevers olikheter skall ses som en tillgång (Nilholm, 2012). Skollagen (2010:800) slår också fast att särskilt stöd till elever skall i möjligaste mån ges inom den ordinarie klassen. Detta påtalar också Johansson (2013) och menar att de flesta människor inte mår bra av att mot sin vilja lyftas bort ur sin sociala miljö och placeras någon annanstans. Även Skolverkets allmänna råd (2014) angående extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram påtalar vikten av inkludering via att få extra stöd i möjligaste mån i den ordinarie elevgruppen. Eriksson-Gustavsson, Göransson och Nilholm (2011) definierar kärnan av inkluderingsbegreppet med att det är ett sätt att undvika att skapa ett utanförskap med alla dess negativa följder. Följderna är elevers lika möjligheter och rättigheter, möjligheter till att kunna påverka, självkänslan och identiteten. von Ahlefeld Nisser (2014) uttrycker att främja inkludering och att motverka segregerande lösningar ligger inom specialpedagogens arbetsuppgifter. Förebyggande arbete Det förebyggande arbetet grundar sig i Skollagen (2010:800) där det står att utbildningen skall främja alla barn och elevers utveckling och lärande. I Socialstyrelsens Vägledning för elevhälsan (2014) definieras det förebyggande arbetet med att det är åtgärder som skall minska risken för ohälsa. Detta arbeta kan ske på organisations-, grupp- eller individnivå. Exempel på förebyggande arbete kan vara att skapa en god lärandemiljö och ett gott skolklimat, men även att skapa och utveckla goda relationer mellan hem och skola.(socialstyrelsen 2014). I kartläggning av elever i behov av särskilt stöd skall enligt Skolverket (2014) föräldrar och elever medverka i dessa utredningar. Tidig screening av elever och tidiga insatser av stöd till elever med särskilda behov kan enligt Eriksson-Gustavsson, Göransson och Nilholm (2011) tolkas som ett förebyggande arbete. Det är också viktigt enligt författarna hur skolan formulerar problem. Det är undervisningen som skall problematiseras för att möta elever med olika behov istället för att se det som att det är eleven som äger problemet. Hjörne och Säljö (2013) uttrycker detsamma, det att skolproblem ofta blir elevproblem. Berglund, Malmgren, Riddarsporre och Sandén (2007) anser också att när det flyttas focus från elevproblem till lärmiljöproblem är det en stor utmaning för det specialpedagogiska arbetet. 12

13 Handledningsuppdraget Professionell handledning sker i en nära och fortlöpande kontakt med en erfaren utövare. Professionell handledning förutsätter ett samspel mellan handledare och den handledde. Det handlar om att den handledde skall fördjupa sina kunskaper och förståelse för psykosociala processer som den ställs inför och sitt förhållande till dessa. Handledningen syftar till att utveckla förmågan att förhålla sig professionell till sina egna attityder och sin egen problemlösning (Killén 2008). Handledning kan tolkas som ett förebyggande arbete men kan även leda till en mer inkluderande skola (Eriksson-Gustavsson, Göransson och Nilholm, 2011). Johansson (2013) anser att handledningsuppdraget som specialpedagogen har till övriga lärare är mycket viktigt och också tillhör det förebyggande elevhälsoarbetet. Denna åsikt delar även Gustafsson (2009). Juul och Jensén (2012) kallar handledningen för kollegial reflektion och den leder till att höja kompetensen hos personalen. Berglund, Malmgren, Riddarsporre och Sandén (2007) anser att specialpedagogisk handledning av lärarkollegor kan uppfattas som om lärarens kompetens ifrågasätts tack vare att läraren behöver handledning. Detta kan leda till att handledning möts av motstånd. Skolutveckling Enligt Berglund, Malmgren, Riddarsporre och Sandén (2007) berör skolutveckling alla elever inom skolan. Scherp och Scherp (2007) definierar begreppet skolutveckling med att det avser en kvalitets förbättring av verksamheten. Den innefattar elever och lärares vardagsproblem och hur man löser dessa. Förståelse fördjupning av att skapa goda lärmiljöer leder till fördjupad kunskap enligt författarna. Scherp och Scherp (2007) anser vidare att i en lärande organisation betonas det systematiska kvalitetsarbetets lärdomar, de tydliggörs, formuleras och dokumenteras. De anser också att utvärdering och uppföljning är avgörande för kvaliteten i verksamheten. Skolverket (2012) belyser också att den kritiska självvärderingen leder till en högre måluppfyllese för eleverna och med detta en utveckling av hela skolan. Scherp (2013) påpekar att skolutveckling inte bara handlar om att skapa nya lärdomar om lärande och undervisning utan även hur vi använder redan gjorda lärdomar i vardagen. Han menar att det är viktigt att lära och förstå hur den pedagogiska verksamheten kan motverka att problem och störningar uppstår 13

14 5. Tidigare forskning Specialpedagogens arbetsuppgifter Enligt von Ahlefeld Nisser (2009) visar forskningen att specialpedagoger ofta får uppdrag som traditionellt har tillhört speciallärare och detta är inte något som är utmärkande för Sverige. I Malmgren Hansens (2002) undersökning framkommer att lärarna efterfrågar speciallärare oftare än specialpedagoger och att skolledningen inte motsäger denna önskan. Hon menar att skolledningen är underordnad lärarna och deras önskemål. Orsaken till detta anser han vara gamla tiders förväntningar och erfarenheter vilka kan vara svåra att förändra för skolledarna. Undersökningen visar också på att skolledarna inte tillräckligt ger specialpedagogerna det mandat som behövs för att driva förändringsarbete. Gustafsson (2009) anser att specialpedagogens handledande uppdrag är en kompetens som bör finnas i alla elevhälsoteam. Bladini (2004) menar också att specialpedagogens handledande arbete hjälper skolans övriga personal att förbättra elevernas villkor. Det handledande samtalet kan vidga och bidra till att synen på specialpedagogik förändras. Dock varnar hon för att handledande samtal på kort sikt kan gynna eleverna men att det finns en risk med att samtalen får en rådgivande karaktär och på så vis befäster det individbaserade perspektivet på vem som äger problemet (Bladini, 2004). Hon menar att det finns två sätt att förklara handledning i hennes forskning. Det ena är beskriva handledningen som ett verktyg för att förbättra barns villkor. Denna handledning rör mer barnets situation och pedagogens handlande. Ett samtal av mer rådgivande karaktär. Det andra sättet att se på handledningen handlar om att tillsammans med pedagogerna reflektera. I reflektionen riktas förändringen framför allt mot pedagogernas tänkande kring ett upplevt problem. Samtalet har en karaktär av att pedagogen själv kommer fram till ett nytt synsätt via handledarens frågor (Bladini, 2004). Killén (2008) lyfter också fram handledning som ett verktyg för utveckling av pedagoger i skolan. Specialpedagogiska förebyggande arbetsuppgifter som Eriksson-Gustavsson, Göransson och Nilholm (2011) lyfter fram är kartläggningar. Även Johansson (2013) anser detta vara en arbetsuppgift för specialpedagogen. Den kompetens höjande reflektionen som kan leda till högre måluppfyllese är också en förebyggande arbetsuppgift som kan ledas av en specialpedagog (Juul & Jensen, 2012). Rektors ledarskap och modet att våga förändra lärmiljöer och 14

15 pedagogers sätt att tänka anser ett flertal forskare vara en nödvändighet för skolutveckling (Hargreaves & Fink,2008; Ahrenfelt,2013). OECD-rapporten (2009) föreslår ett utökat ledarskap och kollegialt lärande som en möjlig väg till skolutveckling. Bolman och Deal (2005) uttrycker att förändringar ofta leder till konflikter på något plan och detta menar Scherp (2013) kräver ibland att man undanröjer hinder i organisationen. Det räcker inte alltid med ett lärande (Scherp, 2013). Utvecklandet av goda lärmiljöer istället för att finna dyra särlösningar på undervisning anser Nilholm (2012) också vara en väg för att utveckla skolan. Scherp (2013) lyfter fram utvecklingsorganisationen som en skolutvecklingsmodell där man ägnar sig åt att lära och hur den pedagogiska verksamheten bidrar till lösningar eller motverkar att problem uppstår i skolans värld. Hans forskning visar att utifrån ett organisationsperspektiv kring lärande är det viktigt att dela med sig av sina erfarenheter och lärdomar istället för att behålla dessa själv. Scherp (2013) lyfter fram lärledare som leder dessa samtal och håller gruppen fokuserad på dialogen så att det blir ett samtal där alla gruppmedlemmar deltar och bidrar till att det blir nya lärdomar. I von Ahlefeld Nissers (2014) undersökning av specialpedagogens/ speciallärarens yrkesroll har hon samtalat med rektorer, speciallärare och specialpedagoger. Det framkommer i samtalen att det förebyggande arbetet via att skapa samtalsarenor, där ett utbyte av erfarenheter sker, är viktigt enligt alla de tre undersökta yrkesrollerna. Rektorerna i hennes undersökning har också en inställning om att specialpedagogerna har en spindelfunktion, vilket innebär att de arbetar mer övergripande och inte bara i det direkta elevarbetet. Vidare framkommer det i von Ahlefeld Nissers (2014) undersökning att rektorerna anser att det inte föreligger något problem kring var specialpedagogen är anställd, vare sig centralt eller lokalt med rektorn som chef. Denna åsikt delas inte av specialpedagogerna själva och det finns ingen samstämmighet i vad pedagogerna tycker. En del anser att det är bäst att vara anställd nära verksamheten med rektorn som chef, medan de som är centralt anställda anser detta vara bäst. Det råder samma otydlighet kring arbetsuppgifterna. En del specialpedagoger arbetar direkt med barnen/eleverna medan andra arbetar på ett mer övergripande sätt. Speciallärarna har tydligare arbetsuppgifter och det råder en större samstämmighet i åsikterna kring anställningen också. Speciallärarna anser enligt von Ahlefeld Nissers (2014) undersökning att de bör vara anställda på skolorna och inte centralt. von Ahnfeldt Nisser (2009) menar däremot att centralt placerade specialpedagoger kan samarbeta på lika villkor tillsammans med rektor utan någon hierarkisk ordning vilket kan skapa mer utmanande lösningar. Detta leder till ett förändrat specialpeda- 15

16 gogiskt förebyggande arbete, som i sin tur kan leda till en förutsättning för ett pedagogiskt utvecklingsarbete. Ahnfeldt Nisser (2009) ser att specialpedagogen kan utmana och gå i motstånd mot och förändra invanda strukturer och sätt att handla när hen är anställd centralt. Specialpedagogens kompetens Malmgren Hansen (2002) konstaterar också att skolledningen inte har kännedom om specialpedagogutbildningen och anger att orsaken till detta är alltför stor arbetsbörda för rektorerna. Lansheim (2010) lyfter fram att samarbetet mellan rektorer och specialpedagoger behöver utvecklas ytterligare och en av de frågor som bör diskuteras är mandatet till att utföra sitt uppdrag som rektor ger specialpedagogen. Wetso (2014) pekar på att det finns en stor skillnad mellan olika rektorer vad gäller kompetensen kring specialpedagogik. Det finns rektorer som har stor kunskap inom specialpedagogiken och det finns de som inte alls har kunskap om densamma. Hon menar att den nya rektorsutbildningen från 2015 kommer att innehålla kurser med ett tydligare innehåll om barn med behov av stöd. Detta kommer att ge rektorerna en större insikt om specialpedagogernas kompetenser och därmed också en större möjlighet till specialpedagogerna att utföra de arbetsuppgifter de utbildats för. Skolutveckling, menar Berg och Scherp (2003), bygger på att utveckla lärmiljöer och lärprocesser vilket också ligger inom specialpedagogens kompetens. Inkludering Cameron och Lindqvists (2014) undersökning visar att det har skett en förändring i Sverige och Norge och att specialpedagoger arbetar mindre med enskilda elever. Tidigare undersökning av Byström och Nilsson (2003) visade på att specialpedagogen i Sverige undervisade 75 % av sin tjänst. I Isaksson, Lindqvist och Bergströms (2010) undersökning framkommer också att den svenska skolan fortfarande reducerar skolsvårigheter till individuella elevproblem och att skolsvårigheterna sällan förklaras genom att det finns brister i skolorganisationen, undervisningen eller andra miljömässiga faktorer. Samma resultat kommer också Göransson, Nilholm och Karlsson (2011) fram till i sin undersökning där de lyfter fram att det fortfarande finns många skolor där personalen anser att det är elevernas individuella svagheter som ger dem problem i skolan. 16

17 Göransson, Nilholm och Karlsson (2011) menar också att den svenska skolan inte är så inkluderande som den försöker antyda utan att antalet elever som placeras i segregerande miljö ökar. När det gäller att förändra attityden till inkludering och en förändrad syn på specialpedagogik beskriver Cole (2005) och Abbott (2007) att samma problem finns på Nordirland, Wales och i England. I avsaknad av ledningsstödet och mandat till förändring kring inkluderingstanken sker ingen utveckling utan istället upprätthålls ett ojämlikt system som leder till segregering menar Cole (2005). Även Nilsen (2017) kommer fram till att hela 80 % av specialundervisningen i Norge sker utanför klassrummet. Gjems (2011) menar att akuta problem uppstår som de olika aktörerna i skolan vill ha snabba lösningar på. Kopplat till detta har Hjörne och Säljö(2013) påvisat att elever med diagnoser ökar. Berglund, Malmgren, Riddarsporre och Sandén (2007) anser att dessa akuta specialpedagogiska situationer tar tid ifrån det långsiktiga arbetet. Även Scherp och Scherp (2016) pekar på att det finns en risk att de akuta frågorna tar över all tid. Anledningen till ökningen kan bero på många olika orsaker. Bland annat råder det skilda föreställningar om vad specialpedagoger skall arbeta med och på vilket sätt. Nilholm (2012) varnar för att skolan måste utveckla ett sätt att undervisa dessa elever utan att göra dyra särlösningar. En australisk studie av Lopez och Corcoran (2014) pekar på att inkludering av elever med särskilda behov ger mångfald i klassrummet som berikar undervisningen. Studien bekräftar även hur viktig relationen lärare och elev är för att elever skall lyckas i skolan. En otydlig arbetsbeskrivning kan vara en förklaring till att det råder olika förställningar om vilka uppdrag en specialpedagog skall ha enligt Cameron och Lindqvist (2014). 17

18 6. Teoretisk förankring Det finns två forskningsvetenskapliga huvudinriktningar enligt Thurén (2014). Det är hermeneutiken och positivismen. Positivismen har sitt ursprung i naturvetenskapen och utvecklades i antikens Grekland och den tror på den absoluta kunskapen (Thurén, 2014). Det går ut på att skapa så säker kunskap som möjligt med hjälp av logik och sina fem sinnen. Humanisterna lutar sig istället mot som har en större förståelse för att det inte finns bara en sanning, utan att det finns flera. Min undersökning är inspirerad av hermeneutiken som har en utpräglad humanistisk inriktning. Hermeneutiken tolkar texter och min transkribering kan tolkas som en text. Kvale och Brinkmann (2014) menar att generellt i fenomenologiska kvalitetsstudier försöker man förstå sociala fenomen utifrån de intervjuades egna perspektiv och hur de upplever världen enligt deras tolkningar av den samma. För att förklara och tolka resultat har jag valt att utgå ifrån systemteorin och som Gjems (2011) påpekar är systemteorin en tvärvetenskaplig teori som riktar sig till relationer mellan människor och deras omgivning. Denna teori är en god utgångspunkt när man skall försöka förklara hur relationer och uppfattningar påverkar varandra och hur dessa hänger samman. System som behandlar medmänskliga förhållanden förklarar Gjems (2011) med att det är en grupp individer som arbetar eller lever tillsammans under en längre tid. Gjems (2011) talar om sociala system och att dessa system består av olika delar. I skolan kan ett system vara pedagogerna, ett annat eleverna, ytterligare ett tredje föräldrarna. Dessa sociala system består av olika delar. Delarna är människor som står i en relation till varnadra och som påverkar varandra. Det är relationen mellan människorna som håller ihop systemet. Kvaliteten på kommunikationen och samverkan mellan människorna i systemet leder till rutiner och traditioner som upprätthåller och driver systemet vidare. Det finns två former av styrning av systemet. Handlingar och samverkan tillhör den inre styrningen (Gjems, 2011). Den yttre syrningen av systemet består av att systemet anpassar sig till omgivningen och att omgivningen anpassar sig till systemet. Det som påverkar den yttre styrningen och kan räknas till omgivningen kan till exempel vara lagar, regler och läroplaner. Människorna i ett socialt system kan inte förstås isolerade från varandra utan måste förstås i relation till varnadra. Sociala system måste förstås och hanteras utifrån ett helhetsperspektiv (Gjems, 2011). Alla handlingar som sker i systemet får på ett eller annat sätt effekter på alla andra delar i systemet anser Gjems (2011). Tillstånd hos en person i systemet smittar och påverkar andra delar. Denna påverkan leder till att andra människor kommer att förhålla sig till detta tillstånd antingen genom att bekräfta, 18

19 förstärka eller reducera effekterna av tillståndet. Beteendet hos människorna skapar en gemensam helhet i det sociala systemet. Även Thurén (2014) förklarar systemteorin med att den är en studie av system och förståelse av hur dessa system fungerar och förändras. Han menar också att om en del av systemet påverkas av en förändring orsakar det förändringar i andra delar av systemet som försöker hitta en ny balans. Även Öquist (2014) menar att tänka systematiskt innebär att försöka se världen i ett sammanhang av struktur, form, ordning och mönster och hur dessa kan förändras i samspelet, istället för att se världen som avgränsad till individer och enstaka händelser. Han menar att tänka utifrån ett systemteoretiskt synsätt skapar möjligheter till att vidga synfältet och sätta problem i nytt fokus vilket leder till nya insikter. Öquist (2014) anser att systemteorin kan användas för att lösa problem och åstadkomma förändringar. Öquist (2014) menar att skolan ofta utgår från individen och att den är ett slutet system men om systemteorins tankar få råda så vidgas antalet möjligheter och idéer som kan leda till nya lösningar. Han påpekar att om de underliggande strukturerna förändras kan nya och bättre beteendemönster framträda. Jag kommer att försöka använda systemteorin när jag skall förklara rektorernas tolkning av vad den specialpedagogiska yrkesrollen innebär för dem. De olika arbetsuppgifterna som rektor tilldelar specialpedagogen leder till en helhetsbild av yrkesrollen. Denna helhetsbild påverkar sedan i sin tur arbetsuppgifternas utformning och i vilken omfattning dessa sker. Arbetsuppgifterna tillhör den inre styrningen som påverkar den yttre styrningen. Den yttre styrningen är i detta fall andra aktörer som finns i skolans värld. Den bild dessa aktörer får påverkar sedan den specialpedagogiska yrkesrollen tillbaka. Delarna påverkar helheten och helheten i sin tur påverkar delarna. Jag är medveten om att endast en aktör i skolans värld, rektorn, har deltagit i kartläggningen av yrkesrollen. Trots detta kommer jag att analysera och diskutera min undersökning från ett systemteoretiskt perspektiv. 19

20 7. Metod och genomförande För att kartlägga hur sex rektorer ser på specialpedagogens yrkesroll kommer jag att använda mig av en hermeneutisk forskningsmetod. Jag valde att göra en kvalitativ forsknings intervju. Enligt Kvale och Brinkmann (2014) är den kvalitativa forskningsintervjun inspirerad av fenomenologin. Den halvstrukturerade intervjun försöker förstå teman och erhålla nyanserade beskrivningar i den intervjuades vardagsvärld. Intervjun liknar ett vardagssamtal men som professionell intervju har den ett syfte och inbegriper en specifik teknik. Den är halvstrukturerad vilket innebär att den varken är ett öppet vardagssamtal eller ett slutet frågeformulär. Den utgörs av en frågeguide som fokuserar på vissa teman som kan innehålla förslag på frågor. Den kvalitativa intervjun med sex rektorer avser att ge deras syn på yrkesrollen som specialpedagogen har i deras verksamhet. Den kvalitativa intervjun ger ingen absolut sanning men kartläggningen ger en bild av hur sex rektorer tolkar specialpedagogens uppdrag och kompetens. Focus i min undersökning kommer att ligga på hur respondenterna upplever och tolkar sina vardagliga erfarenheter. Enligt Stukat (2011) skall man försöka finna likheter och skillnader i sin undersökning Jag skall försöka förhålla mig neutral och låta respondenterna beskriva sin sanning och göra sina tolkningar av den värld de lever i. Kvale och Brinkmann (2014) påpekar att det är viktigt i fenomenologisk ansats att forskaren försöker tolka det som sägs och hur det sägs. Jag skall i kartläggningen försöka finna mönster som förklarar informanternas åsikter och agerande utifrån dessa åsikter. För att analysera och förklara respondenternas svar i min undersökning kommer jag att använda mig av systemteorin som enligt Gjems (2011) är en tvärvetenskaplig teori som riktar sig mot relationer mellan människor. Systemteorin passar för att analysera min kartläggning för specialpedagogens yrkesroll handlar mycket om hur rollen kommuniceras till andra aktörer i skolans värld. Syftet i min undersökning är att finna vad som påverkar yrkesrollen och systemteorin uppmärksammar relationer mellan människor vilket jag tror har stor påverkan på rollen. Skolledarna agerar inte utan påverkan från andra utan det är delar som påverkar helheten och helheten påverkar delarna. Undersökningen avser också att kartlägga rektorns påverkan i hur specialpedagogens yrkesroll utformas på den enskilda skolan. Även mandatet att utföra arbetsuppgifterna är intressant att följa och analysera utifrån systemteorin. De utskrivna intervjuerna kommer sen att vara det som utgör materialet som skall analyseras. Bryman (2011) menar att i kvalitativ forskning är intresset riktat mot den intervjuades ståndpunkter, medan man i en kvantitativ undersökning mer speglar forska- 20

21 rens intressen. Det finns både för- och nackdelar med ansatserna och skulle jag gjort en undersökning med många respondenter hade den kvantitativa undersökningen varit bättre, kanske genom en enkät. Nackdelen med enkäter är att det finns en sorts enkät trötthet vilket kan leda till bortfall i svarsfrekvensen. Även frågorna i en enkät kan vara ett problem, då frågeställaren inte vet hur frågorna uppfattas och att det inte finns möjlighet till förklaringar. I denna undersökning med endast sex respondenter avser jag att få ett djupare resultat och därför passar en kvalitativ forskningsintervju bättre. Nackdelen med intervjuansatsen är att det föreligger en risk att intervjuaren påverkar intervjun genom att vara en deltagare i den samma. Kvalitativa intervjuer tenderar att vara flexibla och följsamma och följer respondentens tankar och svar under intervjun enligt Bryman (2011). Intervjuguiden som ligger till grund för intervjun behandlar de frågeställningar som jag har i min problemformulering. Frågeställningarna behandlar de arbetsuppgifter som ligger inom specialpedagogens yrkesroll. En frågeställning behandlar också frågan om det finns någon skillnad på vilket stadie i skolvärlden som specialpedagogen arbetar inom. 6:1. Urval Urvalet av respondenter gick till så att jag valde tre rektorer som var arbetsledare på F-6 skolor och en som arbetade på en F-9 skola. En var högstadierektor och en var gymnasierektor. Alltså tre som arbetade bland de yngre eleverna och tre som arbetade bland de äldre. Det var en man och fem kvinnor, de beroende på att det endast fanns en manlig rektor vid tillfället när intervjuerna gjordes. Det fanns endast en rektor förutom de intervjuade att tillgå då undersökningen gjordes i en mindre kommun. Den rektor som inte deltog i undersökningen var delvis sjukskriven och blev därför inte aktuell för undersökningen. Åldern på respondenterna var mellan 42 och 64 år. Två av respondenterna har varit rektorer i fem år, en har varit rektor i tio år, en i elva år, en i tolv och en biträdande rektor och rektor i tretton år. Alla respondenterna har också lärarutbildning i botten. En av rektorerna har också speciallärare- och specialpedagogutbildning. Alla har genomgått den statliga rektorsutbildningen. 6:2. Genomförandet Innan intervjuerna skickade jag ut ett missivbrev bilaga 2, till de tilltänkta respondenterna. 21

22 Detta brev följdes upp två veckor senare då jag fick tillfälle att delta på ett ledningsmöte där tider bokades med varje rektor för en intervju. Alla som tillfrågades ställde upp i undersökningen. Stukat (2011) anser det vara en bra metod att göra intervjuerna på en trygg plats för respondenterna. Av den orsaken önskade jag att få träffa rektorerna på deras arbetsplatser. En annan orsak till att jag ville träffa dem på deras arbetsplatser var att intervjun inte skulle vara en tidsbelastning genom att de skulle transportera sig till mig och därmed äventyra att någon kanske av den anledningen inte ville ställa upp för en intervju. Jag började med att spela in en pilotintervju med en rektor och som jag därefter lyssnade på och transkriberade. Pilotstudien gjorde jag för att kontrollera att frågeställningen fungerade och att samtalet gav svar på mina frågor. I pilotundersökningen fick jag en känsla av validiteten i undersökningen som visar om jag mäter det jag avser att mäta. Vilket jag anser att jag gjorde. En annan del av validiteten handlar om respondenternas ärlighet, svarar de sanningsenligt eller svarar de vad de förväntas att svara? Pilotstudien visade också att jag inte lät respondenten reflektera utan jag deltog för mycket med kommentarer. Detta fick mig att ändra på intervjun så att min påverkan skulle bli mindre för att reliabiliteten i undersökningen inte påverkas så mycket av mig. Jag tillät respondenterna att reflektera mera fritt utan min inblandning. Reliabiliteten i en kvalitativ undersökning skall alltid ifrågasättas då intervjuaren blir en del av samtalet. Stukat (2011) menar att dagsformen och hur frågorna ställs kan påverka resultatet. Även feltolkningar och felskrivningar påverkar reliabiliteten i en undersökning. Därför är det viktigt att spela in intervjuerna så att det finns en möjlighet att gå tillbaka och kontrollera vad som blivit sagt. Tack vare inspelningarnas kvalitet ökar tillförlitligheten på undersökningen då jag kan gå tillbaka och kontrollera vad som sagts i intervjun. 6:3. Etiska principer Undersökningen följer de etiska principerna som Stukat (2011) lyfter fram. Via missivbrevet fick deltagarna en möjlighet till att avstå intervjun och på så vis uppföljde jag samtyckeskravet. Konfidentialitetskravet där jag informerade respondenterna om att undersökningen kommer att leda till ett examensarbete som kommer att publiceras och att hänsyn kommer att tas till de medverkandes anonymitet gör att denna del av de etiska principerna också uppfylls. Jag gav information till de intervjuade om det så kallade nyttjandekravet där den information som samlats in, bara kommer att användas för forskning. 22

23 8. Resultat I min kartläggning av hur sex rektorer ser på specialpedagogens yrkes roll har jag valt att kalla rektorerna A-F. Rektor A, B och C arbetar som rektorer på F-6 skolor. Antalet elever varierar mellan elever på de tre olika skolorna. Rektor D, E och F är rektorer för en F-9 skola, en 7-9 skola och ett yrkesgymnasium. Antalet elever på F-9 skolan är cirka 220 elever, en 7-9 skolan ungefär 400 elever och gymnasiet har cirka 220 elever. Efter att ha läst igenom mina utskrifter av respondenternas samtal ett flertal gånger har jag kommit fram till att jag kommer att redogöra för resultatet i tre områden. Det första området handlar om hur rektorerna ser på specialpedagogens yrkesroll och vilka arbetsuppgifter hen har. Det andra området jag redovisar är vad som rektorerna anser att specialpedagogen tillför i deras verksamhet. Hur det förebyggande arbetet ser ut och hur rektorn ser på specialpedagogens kompetens/ kunskap, men även hur väl rektorerna känner till specialpedagogutbildningens inriktningar. Det sista området för redovisning är hur rektorerna ser på framtida arbetsuppgifter och hur specialpedagogen själv kan påverka sina arbetsuppgifter. Under denna rubrik redovisar jag även hur rektorerna skulle vilja använda specialpedagogerna Specialpedagogens yrkesroll och arbetsuppgifter När skolledarna i min undersökning skall beskriva specialpedagogens yrkesroll blir det en ganska spretig beskrivning och det finns ingen tydlig bild av hur rollen ser ut. Rektorerna reflekterar kring den specialpedagogiska yrkesrollen utifrån vilka arbetsuppgifter som hen har. Två av rektorerna påpekar att specialpedagogen har viktiga uppdrag på en skola med sin specialpedagogiska kompetens. Två beskriver att specialpedagogen och specialäraren har ungefär samma arbetsuppgifter och att de gör samma saker (C, D). Anledningen till detta menar de är att skolorna är små och att ekonomin inte tillåter att det finns både specialpedagoger och speciallärare. En skolledare (A) anser att specialpedagogens arbetsuppgifter styrs av att elever med särskilda behov bara ökar och ökar. Samma skolledare anser också att administrationen 23

24 tar mycket av specialpedagogens tid, genom att göra utredningar, kartläggningar och att skriva åtgärdsprogram. En rektor reflekterar mer över rollen än över arbetsuppgifterna. Det är en ganska komplex yrkesroll tycker jag, en yrkesroll som har en tendens att hamna mitt emellan saker, inte med lärarna och inte en del liksom av skolledningen (F). Alla respondenterna kommenterar att specialpedagogen skall handleda lärarna och arbetslagen på skolorna. Framför allt gäller detta kring elever i behov av särskilt stöd. Flera av rektorerna lyfter också fram att specialpedagogen deltar i arbetet med den lokala elevhälsan. Samtliga rektorer utom en (B) betonar också att en av de viktigaste arbetsuppgifterna är att göra utredningar kring elever med särskilda behov. Detta arbete görs tillsammans med lärarna och specialpedagogen har en stödjande roll i detta arbete. I utredningarna och kartläggningarna anser alla skolledarna att det skall ingå observationer ute i klassrummen. Dessa observationer lyfts också fram som en arbetsuppgift som tillhör specialpedagogen. En annan arbetsuppgift som samtliga rektorer anser specialpedagogen skall sköta är den kommunala screeningplanen. Hen skall se till att de tester som skall göras blir gjorda och att även samla in resultatet och dokumentera det samma. Via elevhälsan påstår också rektorerna att specialpedagogen får sina uppdrag att handleda personalen. Arbete direkt i undervisning sker hos fyra av de intervjuade medan två (E, F) inte har specialpedagogen till detta arbete. Fördelningen ser lite olika ut hos de intervjuade rektorerna, det direkta undervisningsarbetet skiljer sig från 50 till 65 %. Tiden för arbetsuppgifterna är inte heller statisk utan det sker ganska många akuta insatser som specialpedagogen måste göra. Tre av de kartlagda skoledarna (D,E, F) nämner skolutveckling när vi samtalar om arbetsuppgifterna som en specialpedagog har. Att föra ut forsking till sina kollegor anse dessa rektorer vara en viktig specialpedagogisk uppgift. När jag omformulerar samtalsfrågan från specialpedagogens arbetsuppgifter, till vad en specialpedagog tillför respektive rektors verksamhet levererar även rektor (A) svaret att vidarebefordra forskning som en viktig arbetsuppgift för en specialpedagog. 24

25 Tre rektorer påpekar att specialpedagogen tillför ett annat sätt att se på problem och lösningar och ge den rätta hjälpen när det gäller elever med särskilda behov. Ett nytt synsätt och att slänga in en fråga som vänder på tankesättet (C). En annan skoledare uttrycker ungefär det samma: Hen ser på skolan på ett helt annat sätt än de andra (B). Och en tredje arbetsledare säger: Nagel i ögat. Det är också en person som hela tiden påminner om elevernas särskilda behov (E). Rektor (D, F) lyfter fram forskning och skolutveckling som de två viktigaste arbetsuppgifterna som specialpedagogen tillför deras verksamhet. Insikten om den kompetensen och kunskapen som en specialpedagog utbildas till är ganska liten hos samtliga rektorer på F-6 skolorna. De rektorer som arbetar med de äldre eleverna uppvisar lite mer kunskap om den kompetens och den kunskap som specialpedagogerna har. Rektor F Rektor E Rektor D Rektor C Handledning/skolutveckling Kartläggning av utredningar Undervisning Rektor B Rektor A 0% 20% 40% 60% 80% 100% Diagram 1. Specialpedagogers arbetsuppgifter 25

26 8.2. Specialpedagogens förebyggande arbete Resultatet av intervjuerna visar tydligt att rektorerna har mycket svårare att beskriva det förebyggande arbetet som specialpedagogerna gör. Reflektionerna blir kortare och inte alls så utvecklade som reflektionerna kring yrkesrollen. Elevhälsan nämns endast av en av skoledarna (A). En av de kartlagda rektorerna anser att det förebyggande arbetet mest innehåller att ha koll på de nya eleverna och att lyssna in vad lärarna säger och att föräldrakontakten är viktig (A). Vidare anser hen att specialpedagogen skall hjälpa lärarna i det dagliga arbetet med olika tips och råd också är ett förebyggande arbete. Rektor B anser också att specialpedagogens förebyggande arbete handlar om att hjälpa lärarna och stötta dem så de orkar hålla ut, i arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Hen tycker också att det förebyggande arbetet består i att titta på organisationen så att det går att bygga bort problemet. Även rektor F anser att specialpedagogen har en mycket viktig funktion när det gäller att ta emot nya elever. Hen menar att överlämnandet från den tidigare skolan kan gå till specialpedagogen och inte till klassläraren. Ibland kan det vara skönt för en elev att få en ny start, där klassläraren inte har all information. För att många gånger så kan det ju hindra eleven om lärarna har det (F). En av de undersökta rektorerna anser också att en förebyggande arbetsuppgift för en specialpedagog kan vara att följa upp elever som slutar skolan och fortsätter ut i arbetslivet. Hen tror att många ungdomar är osäkra när de kommer ut på sina praktikplatser efter skolan. Hen menar att de skulle må bra av stöd från en specialpedagog som kunde handleda dem in i arbetslivet. En av rektorerna uttrycker att mötet mellan lärare och specialpedagoger där de diskuterar elever ingår i det förebyggande arbetet. Hen anser att den hjälp som lärarna behöver i att dokumentera extra anpassningar och åtgärdsprogram är en viktig förebyggande arbetsuppgift som tillhör specialpedagogen på hens skola. Hen anser också att fortbildningen och presentationen av ny forskning tillhör det förebyggande arbetet (D). En skolledare menar att det förebyggande arbetet bland annat består i att: 26