Högskolan på Åland. serienummer 04/2015. Vård. Mariehamn 2015 ISSN

Transkript

1 Att vara trygg på sjukhus barnens egna förväntningar och upplevelser Sabrina Storbjörk Emilia Sundin Högskolan på Åland serienummer 04/2015 Vård Mariehamn 2015 ISSN

2 Examensarbete Högskolan på Åland Utbildningsprogram: Författare: Arbetets namn: Handledare: Uppdragsgivare: Vård Sabrina Storbjörk & Emilia Sundin Att vara trygg på sjukhus - barnens egna förväntningar och upplevelser Katarina Ulenius Abstrakt: Barns ställning och rättigheter har förändrats inom sjukvården under årens lopp. Idag finns tydliga regler och riktlinjer utformade kring hur barn ska bemötas och behandlas utifrån deras individuella utvecklingsstadie. Tidigare studier har ofta fokuserat på att beskriva föräldrarnas förväntningar vad gäller barnsjukvård, vilket kan skilja sig från barnens bl.a. på grund av skillnader i den kognitiva utvecklingen. Det är därför viktigt att skapa en samlad bild av barnens egna förväntningar på och upplevelser av sjukskötaren och omvårdnaden på sjukhus. Syftet med denna studie var att belysa barns förväntningar på och upplevelser av sjukskötaren och omvårdnaden på sjukhus. Metoden som användes var en systematisk litteratursammanställning. Tolv artiklar som beskrev barns förväntningar och upplevelser valdes ut och granskades kritiskt för att sedan sammanställas till ett resultat. Fokus lades på barn i åldern 3-15 år. I resultatet steg sex olika kategorier fram som alla kunde knytas till temat trygghet. De olika kategorierna var följande: underhållning, omgivning, säkerhet, rädsla och smärta, integritet och självbestämmande samt relation och kommunikation. Sammanställningen av litteraturen visade att barn har tydliga förväntningar på och upplevelser av hur en bra sjukskötare ska vara där bland annat personlighetsdrag och kroppsspråkets betydelse lyfts fram. Barnen har även tydliga åsikter om vad som är bättre och sämre omvårdnad. Att få nya vänner respektive att bli väckt på nätterna är exempel på situationer barnen lyft fram. Som implikation föreslås att sjukskötaren på rutin alltid frågar barnen om deras förväntningar och tidigare sjukhusupplevelser som en del av vårdplaneringen. Genom att lyssna på barnens berättelser kan sjukskötaren förebygga negativa och främja positiva upplevelser av sjukskötaren och omvårdnaden. Nyckelord (sökord): Barn, förväntningar, upplevelser, sjukskötare, omvårdnad och sjukhus. Högskolans serienummer: ISSN: Språk: Sidantal: 04/ Svenska 35 Inlämningsdatum: Presentationsdatum: Datum för godkännande:

3 Degree Thesis Högskolan på Åland / Åland University of Applied Sciences Study program: Author: Title: Academic Supervisor: Technical Supervisor: Health and Caring Sciences Sabrina Storbjörk & Emilia Sundin To Feel Safe at the Hospital - Children s Own Expectations and Experiences Katarina Ulenius Abstract: Children s status and rights have changed in health care over the years. Today, there are clear rules and guidelines designed around how children should be treated, based on their individual development stage. Previous studies have often focused on describing parents' expectations in terms of child care, which may differ from the children s, for example because of differences in cognitive development. It is therefore important to create a comprehensive picture of the children's own expectations and experiences of nurses and nursing care in hospitals. The aim of this study was to illuminate children s expectations and experiences of nurses and nursing care in hospitals. A systematic literature review was used as method. Twelve articles describing children s expectations and experiences were selected and reviewed critically and then compiled to a result. This study is focusing on children aged The result emerged in six different categories which all could be linked to the same theme, security. The categories were: entertainment, environment, safety, fear and pain, integrity and self-determination and also relationship and communication. The compilation of the literature showed that children have clear expectations and experiences of what good nurses are like. The importance of personality qualities and body language is highlighted. Children also have clear opinions about what is better and worse care. To make new friends and being woken up at night are examples of situations the children mentioned. As an implication is suggested that the nurse on routine always ask the children about their expectations and previous hospital experience as part of the care plan. By listening to the children s stories can the nurse prevent negative and promote positive experiences of the nurse and nursing care. Key words: Child, expectations, experiences, nurse, nursing care and hospital. Serial number: ISSN: Language: Number of pages: 04/ Swedish 35 Handed in: Date of presentation: Approved on:

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING Bakgrund Barnsjukvård förr och nu Barns ställning och rättigheter idag Barns kognitiva utveckling Att vara förälder till ett barn på sjukhus Att känna förväntan och att uppleva Problemformulering Syfte Metod Datainsamling Analysmetod Etiska aspekter RESULTAT Underhållning Omgivning Säkerhet Rädsla och smärta Integritet och självbestämmande Relation och kommunikation DISKUSSION Metoddiskussion Resultatdiskussion Konklusion Implikationer REFERENSLISTA Bilaga 1. Tabell 1. Artikelsökningar Bilaga 2. Tabell 2. Artikelredovisning

5 1. INLEDNING Att vara barn på sjukhus har ändrats och utvecklats mycket under tidens gång. Från att ofta varit lågt prioriterade är barnen idag högt prioriterade och delaktiga i sin vård. Trots att barnsjukvården har utvecklats till att idag möta barnens individuella behov kan det vara en skrämmande upplevelse för ett barn att vara på sjukhus. Sjukhusmiljön skiljer sig från barnens egen hemmiljö. Barnen träffar flera nya okända människor och kan behöva utsättas för obehagliga undersökningar och behandlingar. Detta kan påverka barnens inställning till framtida sjukhusbesök. Så här berättar en nu 50 årig kvinna om sin negativa sjukhusupplevelse som barn:... Allt började med att jag blev sjuk som 3 åring och var tvungen att läggas in på sjukhus... På den tiden fick inte föräldrarna stanna kvar hos sina barn utan var bara välkomna på besökstiderna. Ej heller fick de föräldrapenning från försäkringskassan så att de kunde vara lediga från arbetet. Min mamma reste med tåg ner med mig till sjukhuset fick lämna mig ensam kvar och ta nästkommande tåg hem igen. Detta upplevdes naturligtvis som ett förfärligt trauma av oss båda. Mamma har berättat för mig i efterhand om hur ledsen både hon och jag var... Jag kom ihåg att jag satt på armen hos en sköterska i ett trapphus och såg min mamma gå ifrån mig. Jag kom ihåg hur sjuksalen såg ut genom ett järngaller (jag låg i en spjälsäng). Jag kom ihåg allt mörker och det ekande ljudet... Mamma kom och besökte mig en gång och jag blev väldigt glad men förtvivlad när hon lämnade mig igen. Den gången när jag skulle få åka hem igen trodde jag inte att det var sant, trodde att de lurade mig igen... Det är tur att föräldrar och barn inte behöver uppleva detta i Sverige idag. ( Denna händelse utspelade sig på talet då barnens fysiska vårdbehov var i fokus och de psykiska behoven inte uppmärksammades i större grad. Kvinnan som berättar detta har fortfarande idag svårt att skiljas från sina nära och kära, ett resultat av den svåra separationen som barn ( Sjukvården idag är utformad för att förhindra händelser liknande den beskriven i citatet ovan. Detta arbete avser att belysa barnens egna förväntningar och upplevelser av sjukskötaren och omvårdnaden inom dagens sjukvård. 5

6 1.1 Bakgrund Idag finns uppskattningsvis 7,2 miljarder människor i världen, av dem är ca 30,6 % barn (Världskoll, 2014; United Nations Children's Fund, 2014). Enligt Förenta Nationernas barnkonvention definieras ett barn som en människa i åldern 0-18 år (United Nations Children's Fund, 2009). De flesta av dessa barn kommer någon gång under sin barndom att vara i behov av sjukvård. Dessa barn är framtiden och sjukskötaren har som ansvar att bemöta dessa på bästa möjliga sätt. Oavsett vilken arbetsplats sjukskötaren är verksam på kommer hen någon gång komma i kontakt med barn Barnsjukvård förr och nu Barns ställning på sjukhus i Sverige har varierat under historiens gång sedan de första barnsjukhusen byggdes i mitten av 1800-talet. Trots detta utbildades inte sjukskötare specialiserade på barnsjukvård förrän år 1934 (E:son Månson & Enskär, 2000). Under mitten av 1800-talet var miljön hemlik och mammorna var aktiva i vården av sina barn. Det ansågs naturligt att mamman vårdade sitt barn och mammans delaktighet också i sjukvården sågs som självklar. Bristen på sjukskötare var även en bidragande faktor till mammans deltagande (Edwinson Månson & Enskär, 2008). I slutet av 1800-talet förändrades synen på barnsjukvården i och med en ökad förekomst av infektionssjukdomar. Fokus lades på god hygien och strikta rutiner, vilket resulterade i att besökare, inklusive föräldrar, förbjöds på många ställen för att hindra smittspridning. De inneliggande barnen tilläts inte heller att leka med leksaker eller varandra. De barn som fick besök av sina föräldrar var ofta förkrossade och oroliga då föräldrarna lämnade avdelningen medan de barn som inte fick besök av sina föräldrar upplevdes som mer lugna och stillsamma överlag. I och med detta drogs slutsatsen att barnen mådde bättre på avdelningen utan föräldrabesök (Edwinson Månson & Enskär, 2008). Först i mitten av 1900-talet började sjukvården uppmärksamma att barnen inte gynnades av separationen från föräldrarna. Barn som vårdades på sjukhus under en längre tid utan att besökas av sina föräldrar var benägna att utveckla depression, apati och störningar i den emotionella utvecklingen, samtidigt som tillfrisknandet försenades. Det konstaterades att barn som separerats från sina föräldrar i samband med sjukhusvistelsen även kunde drabbas av långvariga men såsom separationsångest, anknytningsproblematik, ångest och otrygghet. Under slutet av 1900-talet utvecklades barnsjukvården mot den vård som erbjuds idag genom 6

7 t.ex. utökade besökstider, riktlinjer för vård av barn på sjukhus och föräldrarna gavs möjlighet att stanna hemma från arbetet då barnet var sjukt (Bischofberger, Dahlquist, Edwinson Månsson, Tingberg, & Ygge, 2004; Edwinson Månson & Enskär, 2008). Idag strävar barnsjukvården mot att vara familjecentrerad. Barnen har rätt att uttrycka åsikter och tankar, vilka tas i beaktande i utformandet av vården. Sjukskötaren ansvarar idag för att informera både barn och föräldrar eller närstående, finnas som stöd, ge ett gott bemötande och ha en öppen kommunikation (E:son Månson & Enskär, 2000) Barns ställning och rättigheter idag Barns rätt till ett gott bemötande och god sjukvård är inte bara något sjukskötaren eftersträvar för att uppfylla individuella moraliska värderingar utan något som även finns stadgat i lagen om patientens ställning och rättigheter (FFS, 1992:785; ÅFS, 1993:61). Globala och nordiska riktlinjer (se nedan) har även utarbetas för att gynna barns förhållanden och idag belyses barnen som egna individer med åsikter och förväntningar som ska respekteras (Nordiskt nätverk för barn och ungas rätt och behov inom hälso- och sjukvård, u.å.; United Nations Children's Fund, 2009). Förenta Nationerna (FN) har utformat en barnkonvention på 54 artiklar där målet är att alla världens länder ska sträva efter att förbättra levnadsvillkoren för barnen. Den första versionen utarbetades år Barnen ska ha rätt till utbildning, sjukvård och respekt. De ska även skyddas från krig, ohälsosamma arbetsförhållanden och misshandel. I nuläget har 193 av världens länder ratificerat konventionen, undantagen är USA, Sydsudan och Somalia. Trots detta är det fortfarande en lång väg kvar för att uppfylla barnkonventionen globalt. I artikel 24 belyses barnens rätt till hälso- och sjukvård där fokus ligger på att utveckla primärvården och bekämpa undernäring och sjukdom (United Nations Children's Fund, 2009). Nordiskt nätverk för barn och ungas rätt och behov inom hälso- och sjukvård, NOBAB, (u.å.) har utformat 10 punkter om barnens rättigheter på sjukhus. Riktlinjerna är utformade med FN:s barnkonvention som stöd. Barnen har enligt dessa inte bara rätt till god sjukvård, utbildning och en säker miljö utan även till ett gott bemötande där barnens delaktighet uppmuntras genom att barnen blir hörda, får information på ett lättförståeligt sätt och blir sedda som egna individer. 7

8 Enligt den finska och åländska lagen om patientens ställning och rättigheter definieras en patient som barn så länge de är minderåriga, fram till 18 års ålder. Barn på sjukhus har i lagen rätt till samma goda bemötande som den vuxna patienten. Bemötandet ska ske så att barnets människovärde inte kränks och individens egna åsikter ska höras, beaktas och respekteras (FFS 1992:785, 3 ; ÅFS, 1993:61). Vården skall, i mån av möjlighet och med barnets utvecklingsstadier och ålder i beaktande, ske i samförstånd med patienten. Bedöms barnet som oförmöget att fatta beslut utformas vården i samförstånd med vårdnadshavare eller annan laglig företrädare (FFS 1992:785, 7 ; ÅFS, 1993:61) Barns kognitiva utveckling Barns uppfattning om sin omvärld skiljer sig en hel del från hur den vuxna människan har förmåga att resonera, se samband och dra slutsatser. För att omvårdnaden ska hålla god kvalité är det av stor vikt att sjukskötaren tar detta i beaktande och ser till individuella skillnader. Varje barn utvecklas i sin egen takt beroende på olika faktorer t.ex. familjeförhållanden eller ekonomiska förhållanden. Att individanpassa information och säkerställa att barnen har förstått är väsentligt för god omvårdnad. Barn kan ha svårt att förstå medicinska termer och tolkar dem ofta bokstavligt och utifrån sina tidigare erfarenheter (Hart & Chesson, 1998). Flera olika teorier om barns utvecklingsstadier finns beskrivna. Den schweiziska psykologen Jean Piaget, verksam , har utvecklat en teori om barns kognitiva utveckling som är väl vedertagen ännu idag. Piaget har delat in barns kognitiva utveckling i fyra olika stadier utgående från utvecklingsnivå: Det sensomotoriska stadiet 0-2 år, det preoperationella stadiet 2-6 år, de konkreta operationernas stadium 7-11 år och de formella operationernas stadium >11 år. Åldersspannen är riktlinjer för de olika stadierna, barnet når inte nästa utvecklingsnivå innan kriterierna för pågående nivå är uppfyllda. Nedan följer en mer ingående beskrivning av Piagets utvecklingsnivåer samt hur barn i respektive ålder kan uppfatta sjukdom och sjukhusvistelse. Detta arbete fokuserar på barn i åldern 3-15 år och därför ligger fokus på att beskriva de utvecklingsstadier som omfattar detta åldersspann (Havnesköld & Risholm Mothander, 2009). Det preoperationella stadiet 2-6 år: I början av denna period ser barnet världen endast ur sitt eget perspektiv, världen kretsar kring jaget. Fantasin har en stor roll, barnet leker med låtsaskompisar och föremål ses som levande. Barnet kan förstå det konkreta men har inte ännu utvecklat sitt abstrakta tänkande. Senare under denna period kan barnet utföra olika 8

9 handlingar systematiskt och organiserat men saknar fortfarande förmågan att motivera till dessa (Havnesköld & Risholm Mothander, 2009). Barn i denna ålder kan inte förstå de fysiologiska orsakerna till sin sjukdom och har därför svårt att se nyttan med undersökningar och behandling. Barnen kan uppfatta sjukskötarens handlingar som elaka då de inte kan se sambandet mellan procedur och resultat. Magi och fantasi har en stor del i barnets verklighetsuppfattning vilket leder till att barnet kan uppleva att sjukdomen orsakats av magi eller som straff (Hart & Chesson, 1998). De konkreta operatonernas stadium 7-11 år: Det logiska tänkandet utvecklas i detta stadie och barnet kan även se saker ur andra perspektiv än sitt eget. Samband mellan olika saker kan ses och barnet har nu förmågan att motivera varför saker blir som de blir (Havnesköld & Risholm Mothander, 2009). Förståelsen för sin sjukdom är mer realistisk i denna ålder men kan fortfarande inte greppas fullt ut. En orsak kan ses, t.ex. En bacill gör mig sjuk., men förståelsen mellan sjukdom och behandling är fortfarande svårt att greppa. Barnet kan förstå att någon form av bacill finns i kroppen och orsakar sjukdomen men inte hur detta går till (Hart & Chesson, 1998). De formella operationernas stadium >11 år: Barnets abstrakta tänkande utvecklas och de är reflekterande och ifrågasättande (Havnesköld & Risholm Mothander, 2009). Barn över 11 år kan i större del förstå och greppa de realistiska orsakerna till sin sjukdom samt sambandet mellan psykiska och fysiska behov. De kan förstå att behandlingen tar tid och ändå se sambandet mellan medicinering och tillfrisknade men också möjliga biverkningar (Hart & Chesson, 1998) Att vara förälder till ett barn på sjukhus Då ett barn behöver vårdas på sjukhus upplevs en påverkan på föräldrarollen. Tidigare studier om barn på sjukhus har i stor utsträckning fokuserat på föräldrarnas perspektiv och föräldrarnas behov och förväntningar på vården (Hart & Chesson, 1998). En familjecentrerad vård är önskvärd. Att hela familjen är involverad och delaktig i vården ökar tryggheten för barnet och höjer därmed vårdkvalitén (Huges, 2006; Tourigny, Chapados, & Pineault, 2005). Föräldrar upplever ofta att deras roll i barnets vård är oklar. För att som förälder till ett barn som vårdas på sjukhus återfå trygghet i sin roll önskas tydliga riktlinjer gällande vad som förväntas av dem och vad som hör till sjukskötarens arbete gällande barnets omvårdnad. Känslan av att vara delaktig är viktig för föräldrarna samtidigt som huvudansvaret för barnets 9

10 vård ska ligga hos sjukskötaren. Föräldrarna känner sig ofta trygga i att sköta grundvården medan de gärna lämnar över ansvaret för den medicinska vården till sjukskötaren (Neill, 1996; Sousa, Antunes, Carvalho, & Casey, 2013; Ygge & Arnetz, 2004). De vill känna att sjukskötaren har en inbjudande attityd och är säker i sin roll samt visar god yrkeskompetens. Om sjukskötaren uppfyller detta upplever föräldrarna att sjukskötaren har ett professionellt tillvägagångssätt vilket resulterar i att de känner sig mer säkra och bekväma med att delta i barnets vård (Kristensson-Hallström, 1999; Tourigny et al. 2005). Föräldrarna vill känna att de har kontroll över situationen för att känna sig bekväma med att delta i barnets vård. För att uppnå detta och ett bra samarbete mellan föräldrar och sjukskötare är kommunikationen en väsentlig faktor. Andra påverkande faktorer är information, stöd samt tydliga riktlinjer och instruktioner. Föräldrarna önskar att sjukskötaren ska ta initiativ till god kommunikation och diskussion angående roller och deltagande (Kristensson-Hallström, 1999; Neill, 1996; Sousa et al. 2013; Ygge & Arnetz, 2004). Då barnet upplever ångest, smärta och sömnsvårigheter kan föräldrarnas delaktighet ha en positiv påverkan. Även barnets känsla av säkerhet och trygghet samt det postoperativa måendet påverkas positivt av föräldrarnas deltagande i omvårdnaden. Trots att föräldrarna är medvetna om att deras medverkan i vården har en positiv inverkan på barnets mående visar tidigare forskning att barnets negativa känslor påverkar deras delaktighet. Ett barn som t.ex. visar stark smärta påverkar föräldrarnas trygghet och i och med detta minskar även föräldrarnas delaktighet i omvårdnaden. Andra faktorer som påverkar föräldrarnas delaktighet är brist på information, oklar ansvarsfördelning mellan sjukskötare och föräldrar gällande omvårdnaden samt känslan av ängslan, oro och ensamhet hos föräldrarna (Kristensson- Hallström, 1999; Ygge & Arnetz, 2004). När föräldrarna har ett barn på sjukhus vill de kunna förmedla säkerhet till barnet. För att kunna göra det behöver de känna säkerhet och att de har kontroll över situationen. Sjukskötaren kan hjälpa föräldrarna att känna sig kompetenta och trygga genom god kommunikation och information. Föräldrarna vill känna att sjukskötaren är kompetent och bjuder in dem till delaktighet och bekräftar dem. De vill passa in i teamet runt barnet och känna att de har en tydlig roll. Detta kan bidra till känslan av lättnad och att de fortfarande är en familj. Då föräldrarnas förväntningar och behov uppfylls blir de mer nöjda med vården (Ygge & Arnetz, 2004). 10

11 1.1.5 Att känna förväntan och att uppleva Att känna förväntan är ett mänskligt fenomen. Känslan kan vara stark och kopplad till både positiva och negativa föreställningar. Ordbok över svenska språket Svenska Akademien Bd 9, SAOB, (1928) definierar ordet förväntan enligt följande väntan, avvaktan... förhoppning (om) resp. farhågor (för att ngt skall ske)... vad man väntar sig (skola ske)... (s. 3573). Senare definierar Natur och Kulturs stora svenska ordbok (2006) förväntan som enbart positivt genom att beskriva det som en tro eller ett hopp att något bra ska hända (s. 337). I denna studie används SAOB:s definition av förväntan då denna definition kan syfta till både positiva och negativa föreställningar. Livet består av upplevelser. Hur människan upplever en händelse är individuellt och knutet till tidigare erfarenheter och förväntningar. En upplevelse är alltid individuell och ingen annan kan till fullo förstå den enskilda individens upplevelse. Svensk ordbok M-Ö (2009) definierar ordet uppleva som att vara med om (ngt) som direkt berörd part... uppfatta och värdera på ett känslomässigt plan (s. 3403). Att vara med om och bli påverkad av det som händer samt att se, höra eller känna något... tycka något är Natur och Kulturs stora svenska ordboks (2006) definition av ordet (s. 1133). Båda definitioner används i denna studie. 1.2 Problemformulering Barns ställning och rättigheter har förändrats inom sjukvården under årens lopp. Idag finns tydliga regler och riktlinjer utformade kring hur barn ska bemötas och behandlas utifrån det individuella utvecklingsstadiet. Även om barnen idag är högt prioriterade på sjukhus bör sjukvården alltid sträva till att fortsätta utvecklas. Tidigare studier har ofta fokuserat på att beskriva föräldrarnas förväntningar vad gäller barnsjukvård, vilket kan skilja sig från barnens bl.a. på grund av skillnader i den kognitiva utvecklingen. Det är därför viktigt att skapa en samlad bild av barnens egna förväntningar på och upplevelser av sjukskötaren och omvårdnaden på sjukhus. 1.3 Syfte Syftet var att belysa barns förväntningar på och upplevelser av sjukskötaren och omvårdnaden på sjukhus. 11

12 1.4 Metod En systematisk litteratursammanställning valdes som metod för detta arbete. Då det avsågs att belysa tidigare forskningsresultat gällande barns förväntningar och upplevelser var detta en lämplig metod för denna studie. En systematisk litteratursammanställning innebär att arbetet är systematiskt utarbetat samt innehåller tydliga inklusions- och exklusionskriterier så att läsaren kan följa arbetets process och bedöma trovärdigheten. Denna studie innehåller också en metoddiskussion där styrkor och svagheter i studien belysts (Friberg, 2006) Datainsamling Det första steget i den systematiska litteratursammanställningen är att anlägga ett helikopterperspektiv. Detta innebär att en översikt över valt område skapas för att ge en bild över utbudet av tidigare forskning. Då helikopterperspektivet anlagts kan utbudet av artiklar ofta vara omfattande och artiklarna kan vara av stor variation gällande t.ex. årtal, geografiskt område och kvalité. Därför behövs sedan ofta ett urval göras med hjälp av noga utvalda inklusions- och exklusionskriterier. De utvalda studierna kvalitetsgranskas innan analysen påbörjas (Friberg, 2006). Helikopterperspektivet visade att det valda området endast var lite undersökt. De flesta studier var gjorda i USA och Europa. Majoriteten var publicerade inom de senaste tio åren. Artikelsökningarna gjordes i databaserna EBSCO/Cinahl, SveMed+, PubMed, SwePub och Google Scholar. Dessa databaser valdes då de täcker studier inom omvårdnads- och vårdforskning. Sökorden som användes utformades med grund i svenska ord, utgående från studiens syfte, och översattes sedan till engelska. Sökorden användes med olika böjningar och kombinerades med AND i olika kombinationer. Följande sökord gav resultat: caring, children, expectations, experiences, fear, hospital, nurse, nursing, pediatric, pediatric nursing, perception, perspective, quality, view och voices. Sökningarna begränsades inte till artiklar i fulltext för att inte gå miste om relevant forskning. Detta resulterade i att tre artiklar som inte fanns tillgängliga i fulltext beställdes som fjärrlån via Mariehamns stadsbibliotek. Endast i databaserna EBSCO/Cinahl och PubMed hittades artiklar som var relevanta för denna studies syfte. Dessa databaser är de främsta inom omvårdnadsforskning enligt Granskär & Höglund-Nielsen (2008). En detaljerad tabell över de sökningar som gav resultat presenteras i bilaga 1. 12

13 Sökningarna begränsades till artiklar skrivna på engelska och svenska eftersom det var de språk författarna behärskade tillräckligt för att kunna säkerställa att tolkningen av innehållet blev så korrekt som möjligt. För att hålla hög kvalité på studien inkluderades endast peer reviewed artiklar. Att en artikel är peer reviewed innebär att den är granskad för att hålla en god vetenskaplig standard. I alla artiklar som användes framkom också en beskrivning av studiens etiska förfarande. Studierna var ettdera godkända av en etisk kommitté eller så fanns en beskrivning av det etiska förfarandet som visade på författarnas medvetenhet. Innebörden av det etiska förfarandet presenteras under rubriken etiska aspekter. Endast omvårdnadsvetenskapliga artiklar inkluderades i denna studie. Europa och USA var de geografiska områden som bidrog med de flesta och nyaste studierna inom området. Sökningarna valdes att i första hand begränsas till studier gjorda inom Europa eftersom USA inte ratificerat FN:s barnkonvention. Undantag gjordes gällande tre artiklar gjorda i USA eftersom de var av hög kvalité och bidrog med relevant data. Av de övriga artiklarna som valdes ut var fyra stycken gjorda i Finland och fem i England. För att hålla resultatet aktuellt inkluderades endast artiklar från år 2004 och framåt. Artiklarna som valdes ut begränsades även i första hand till studier gjorda på barn i åldern 3-15 år. Åldersspannet valdes för att utesluta små barn som har svårt att uttrycka sina förväntningar och upplevelser i tal. Barn över 15 år uteslöts för att deras kognitiva utveckling ofta är på en nivå som allt mer liknar den vuxna människans tankesätt. Fyra undantag gjordes då det framkom artiklar med barn i närliggande ålder som kunde lyfta studien. En av dessa artiklar innefattade även yngre barn, från 2 års ålder. Tre av artiklarna innefattade även äldre barn upp till 16, 18 respektive 20 år. Utsagor av barn i åldern uteslöts i mån av möjlighet från resultatredovisningen nedan. I en av artiklarna definierades barnens ålder som barn före skolåldern, barn i skolålder (upp till 11 år) och unga (över 11 år). I en annan av artiklarna som användes angavs ingen ålder, utan endast benämningen barn. Majoriteten av de utvalda artiklarna var gjorda på barn i åldern Artiklarna innefattar totalt 1009 olika barn. Två av studierna är gjorda på samma 388 barn. Barnen som deltog i studierna hade blandade erfarenheter av sjukhusvistelse. Artiklarna inkluderade barn som varit länge på sjukhus, barn som varit kort tid på sjukhus och barn som inte alls varit inlagda på sjukhus. Inga exklusioner gjordes baserat på sjukdom eller orsaker till sjukhusvistelsen vid artikelsökningarna. 13

14 För att under sökningarna hitta artiklar som svarade på syftet med denna studie lästes abstraktet på de artiklar som hade en relevant titel. Till en början valdes 21 artiklar med ett relevant abstrakt ut. Artiklarna som valdes ut var främst kvalitativa, vissa med kvantitativa inslag. Dessa lästes av båda författarna och sedan valdes nio av artiklarna bort då de inte svarade på denna studies syfte. De resterande tolv artiklarna som valdes att användas kvalitetsbedömdes enligt Willman, Stoltz och Bahtsevanis (2006) modell där artiklarna kategoriserades som dålig, medel eller bra kvalité. Kvalitetsbedömningen innefattar frågor angående bl.a. urvalsprocess, datainsamlingsmetod, analysmetod och resultatets rimlighet. Utifrån svaret på frågorna kan artiklarnas kvalité bedömas. De utvalda artiklarna samt resultatet av deras kvalitetsbedömning presenteras i bilaga 2. Alla tolv artiklar som slutligen valdes ut var kvalitativa och de flesta använde sig av intervjuer i kombination med bildstöd och rita- och-skriv -teknik Analysmetod De tolv artiklar som sökningarna resulterade i analyserades enligt Fribergs (2006) modell för analysering av kvalitativa artiklar som består av följande tre steg: genomläsning, sökning efter likheter respektive skillnader samt sammanställning. Det första steget är att läsa igenom alla valda artiklar. Genomläsningen görs flera gånger för att få en klar bild av vad artiklarna handlar om innan analysen fortskrider. I det andra steget söks likheter och skillnader i en eller flera specifika delar av artikeln, t.ex. metodologiska tillvägagångssätt, resultatinnehåll och analysgång. I detta arbete valdes att endast fokusera på artiklarnas resultatinnehåll. Det sista steget är att sammanställa analysen. Detta görs genom att presentera materialet från de kvalitativa studierna som t.ex. teman och kategorier. I första steget lästes valda artiklar noggrant igenom av båda författarna. Detta för att få en känsla av innehållet. Efter genomläsningen diskuterades artiklarnas innehåll för att säkerställa att båda författarna uppfattat innehållet likvärdigt. I analyseringens andra steg lades fokus på att lyfta fram de väsentliga punkterna i respektive artikels resultat. Sedan söktes likheter och skillnader bland de olika artiklarnas punkter. Slutligen gjordes en sammanställning där punkterna sorterades tillsammans med andra liknande punkter. Därigenom uppstod olika kategorier. Vid analysen av artiklarna steg först åtta olika kategorier fram. Efter vidare bearbetning sammanställdes punkterna i sex kategorier. Ur kategorierna framsteg ett övergripande tema. Kategorierna och temat lades som grund för resultatredovisningens upplägg. Temat knyter ihop kategorierna och ger resultatet en röd tråd. 14

15 1.4.3 Etiska aspekter Vid forskning bör de fyra grundläggande etiska principerna beaktas. Principerna innefattar alla mellanmänskliga relationer: autonomiprincipen, godhetsprincipen, principen att inte skada och rättviseprincipen. Respekt, autonomi, integritet, strävan efter att göra gott, att inte skada och rättvisa är de huvudsakliga budskapen som framkommer ur dessa principer. För att en studie ska tillåtas publiceras i medicin- och vårdvetenskapliga tidskrifter krävs både enligt svensk och finsk lag ett godkännande från en etikprövningsnämnd. Att en studie är godkänd av en etikprövningsnämnd innebär bl.a. att de ovanstående grundläggande etiska principerna uppfyllts, att kunskapsvinsten är större än eventuella risker eller obehag genomförandet kan åsamka deltagarna samt att behovet av studien är väl motiverat (Olsson & Sörensen, 2011). I Finland finns Forskningsetiska delegationen som till stor del motsvarar hur en etikprövningsnämnd i Sverige fungerar (Forskningsetiska delegationen, u.å.). Även den så kallade Helsingforsdeklarationen är finska riktlinjer för medicinsk klinisk forskning (Henricson, 2012). Vid forskning på barn gäller i första hand den finska grundlagen 6 3 mom. Där finns stadgat att barn har rätt att vara delaktiga i beslut gällande dem själva. Då det gäller beslut om barnet har vårdnadshavaren rätt att fatta ett motsägande beslut enligt 4.1 i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983). Vid forskning behöver dock forskaren inte ha vårdnadshavarens samtycke till att barnet deltar i studien. Om barnet, efter att ha fått relevant åldersanpassad information, ger sitt medgivande till deltagande räcker detta för att forskningen ska kunna genomföras (Forskningsetiska delegationen, u.å.). Alla artiklar som användes i studien har beaktat detta och uttrycker explicit att samtliga barn och föräldrar blivit tillfrågade och gett sitt samtycke till deltagandet i studierna. 15

16 2. RESULTAT Syftet med denna litteratursammanställning var att belysa barns förväntningar på och upplevelser av sjukskötaren och omvårdnaden på sjukhus. Analysen av litteraturen ledde till sex kategorier som alla kunde knytas ihop med temat trygghet. Kategorierna och temat presenteras i figuren nedan. Underhållning Omgivning Relation och kommunikation Trygghet Säkerhet Integritet och självbestämmande Rädsla och smärta Figur 1. Sammanställning av resultatets kategorier och tema. Det övergripande temat som steg fram under analysen var trygghet. Trygghet innebär att känna säkerhet. Säkerheten uppstår då individen upplever att hen får beskydd eller hjälp och på så vis är fri från fara, hotande eller störande förhållanden. Trygghet kan också innebära lugn och fridsamhet. Vad som upplevs som trygghet är individuellt och det som är trygghet för den ene behöver inte innebära det samma för någon annan (Ordbok över svenska språket. Svenska Akademien Bd 34, 2005). Studien visar att barn generellt är nöjda med omvårdnaden de fått under sin sjukhusvistelse och de flesta barn uttrycker positiva känslor gentemot sjukskötaren (Battrick & Glasper, 2004; Fletcher et al. 2011; Lindeke, Nakai, & Johnson, 2006; Schmidt, Bernaix, Koski, Weese, Chiapetta, & Sandrik, 2007). Barn så unga som 5 år kan se både positiva och negativa utfall 16

17 av sjukhusvistelsen. Dels förstår de att sjukhuset kan hjälpa barn att bli bättre och snabbt få gå hem. Dels finns en medvetenhet om att det inte alltid går att hjälpa, att barn kan dö eller att de kan behöva stanna länge på sjukhuset (Wilson, Megel, Enenbach, & Carlson, 2010). Barn i denna ålder antas även kunna uttrycka sina behov och önskemål på omvårdnaden samt beskriva sitt mående (Schmidt et al. 2007). Pelander & Leino-Kilpi (2010) har studerat vad barn anser varit de bästa och sämsta upplevelserna under sin sjukhusvistelse. Det framkommer där att bli bättre eller att bli frisk hör till det bästa med att vara på sjukhus medan att uppleva sjukdomssymtom och smärta är bland det sämsta. Nedan presenteras viktiga kategorier kopplade till trygghet: underhållning, omgivning, säkerhet, rädsla och smärta, integritet och självbestämmande samt relation och kommunikation. Barnens förväntningar samt bättre och sämre upplevelser av sjukskötaren och omvårdnaden på sjukhus beskrivs. Resultatet innefattar även barnens egna ord i form av citat för att ytterligare tydliggöra och lyfta barnens perspektiv. 2.1 Underhållning Barn i alla åldrar belyser att underhållning och tidsfördriv är viktigt för dem under sjukhusvistelsen. Dels vill barnen att det ska finnas roliga grejer såsom spel, leksaker och pyssel dels vill de rita, se på TV eller film, leka och vara ute (Pelander & Leino-Kilpi, 2004, 2010; Pelander, Leino-Kilpi, & Katajisto, 2007; Schmidt et al. 2007). Enligt Wilson et al. (2010) provar barnen gärna på nya leksaker, spel och även olika sjukhusattiraljer, t.ex. sprutor, plåster och fjärrkontrollstyrda sängar. Enligt Pelander & Leino-Kilpi (2004) är djur på avdelningen uppskattat, barnen föreslår fiskar eller hundar. Såhär säger ett barn: Jag kunde leka och titta på fiskarna i akvariet, och, lite nu och då, kontrollera skalan och mitt blodsocker, och sen fortsätta leka igen. (fritt översatt, Pelander & Leino-Kilpi, 2004, s. 147). En studie visar att de yngre barnen till större del är nöjda med underhållningen de erbjudits medan de äldre barnen (över 11 år) pekar ut förbättringsförslag gällande teknologi och hantverk (Lindeke et al. 2006). Underhållningen måste inte alltid innefatta föremål utan barnen värdesätter även att samtala. Föräldrar, syskon, familj och vänner får gärna vistas på avdelningen som sällskap och för att underhålla barnen (Pelander & Leino-Kilpi, 2004, 2010; Pelander et al. 2007; Lindeke et al. 2006; Schmidt et al. 2007). Barn upp till 11 år uttrycker uppskattning över att bli presenterade för andra barn på avdelningen för att kunna leka med dem och få nya vänner (Pelander & 17

18 Leino-Kilpi, 2004, 2010; Pelander et al. 2007). Då barnen känner att de inte får tillräckligt med sällskap skapar det känslor såsom tristess, ensamhet och ledsamhet (Wilson et al. 2010). Barnen förväntar sig att sjukskötaren ska vara delaktig i underhållningen, att hen ska vara med och leka, informera barnen om vad det finns att göra, vara humoristisk, cool, uppmuntrande och rolig, t.ex. genom att berätta skämt (Brady, 2009; McDonald & Rushforth, 2006; Pelander & Leino-Kilpi, 2004, 2010; Pelander et al. 2007; Schmidt et al. 2007). De yngre barnen belyser vikten av att sjukskötaren deltar i leken och ju äldre barnen blir desto mer belyses den verbala interaktionen. De vill kunna samtala med sjukskötaren om icke-medicinska saker (Fletcher, et al. 2011; Randall, Brook, & Stammers, 2008). Brist på underhållning och aktiviteter, att inte bli presenterad för andra barn på avdelningen och att inte få träffa lektanten är sådant som barnen upplever som negativt under sjukhusvistelsen (Battrick & Glasper, 2004; Fletcher et al. 2011; Pelander & Leino-Kilpi, 2010; Pelander et al. 2007; Schmidt et al. 2007). Eftersom barnen lägger stor vikt vid möjligheten till underhållning är det viktigt att det är bra kvalité och tillgänglighet till lek- och rekreationsutrymmen (Battrick & Glasper, 2004). 2.2 Omgivning Barnen vill att avdelningen ska vara mysig och bekväm med bra möjligheter att få vara ifred och vila. Sömnen värderas högt. Det är viktigt att det inte är ljudligt på nätterna. Att dela rum med yngre barn som skriker är inte önskvärt. (Battrick & Glasper, 2004; Pelander & Leino- Kilpi, 2004). Barn uppskattar inte heller då de ordinerats mediciner nattetid då även detta innebär att nattsömnen störs (Schmidt et al. 2007). Barnen värderar stämningen på avdelningen, den emotionella miljön ska kännas bra (Pelander et al. 2007). Olika restriktioner, så som matrestriktioner och väntan inför procedurer upplevs som negativa av barnen. De barn som är sängliggande och isolerade under sin sjukhusvistelse beskriver immobilisering, och den uttråkning som detta resulterar i, som det värsta med att ligga på sjukhus (Pelander & Leino-Kilpi, 2010). Andra saker barnen upplever som negativa är obekväma sängar och kuddar, hög ljudnivå och att inte kunna öppna fönster för att kontrollera temperaturen i rummet (Lindeke et al. 2006). Följande lyfter en tonåring fram som det negativa gällande omgivningen under sin sjukhusvistelse: Jag tyckte inte alls om maten speciellt mycket och jag måste flytta från avdelningen. Att flytta var irriterande. Dessutom visste jag inte om att det fanns ett rum med 18

19 underhållning för tonåringar och det kändes ensamt att vara bland småbarnen. (fritt översatt, Battrick & Glasper, 2004, s. 334). I en studie av Pelander et al. (2007) uttrycks vitt vara en tråkig färg; både avdelningar och sjukskötare får gärna vara färgglada. Även barnen i en studie av Pelander & Leino-Kilpi (2004) belyser vikten av färg. Gardinerna kunde vara mer färgglada, inte vita, mer färgglada eftersom alla barn är där. (fritt översatt, s. 147). Barnen anser att sjukhusmiljön kan vara både rolig och skrämmande. Miljön erbjuder möjlighet att uppleva och erfara nya saker (Wilson et al. 2010). 2.3 Säkerhet Barnen är måna om sin säkerhet och har klara tankar kring hur sjukskötaren ska agera och vara för att säkerställa denna. Sjukskötaren ska vara skicklig, behärska kliniska färdigheter och olika procedurer, t.ex. ge injektioner, sårvård, kontroller, sätta på magisk kräm och administrera medicin (Fletcher et al. 2011; McDonald & Rushforth, 2006). Barnen anser även att sjukskötaren behöver ha god kunskap och vara erfaren både gällande av att jobba med barn och inom vården (Randall et al. 2008). Barnen vill att sjukskötaren ska vara modig, lättillgänglig och närvarande. Hen ska titta in då och då och kolla att allt är okej, samt komma fort vid ringning på klocka (Brady, 2009; Pelander & Leino-Kilpi, 2004, 2010).... [de borde] kolla till dig, typ, om du är alldeles ensam i ditt rum och svimmar eller något, och då kan du ju inte trycka på knappen, så därför kunde de kolla till dig ibland, kika in då och då, bara sådär. (fritt översatt, Pelander & Leino-Kilpi 2004, s. 146). Barnen värderar också att sjukskötaren ser professionell och modern ut, klädd i hela, rena kläder, inte är för hårt sminkad samt har en tydlig namnlapp som också berättar vilken profession hen tillhör (Brady, 2009). Barnen är även måna om att sjukskötaren har rätt skor. Såhär säger en flicka på 9 år:... tofflor... är inte väldigt bra att gå omkring i eftersom de kan trilla av och när du är en sjukskötare går du mycket för att komma till patienterna, så det skulle inte vara särskilt bra om skorna bara föll av hela tiden. (fritt översatt, Brady, 2009, s. 553). Sjukskötarens utseende och identifikation är en bekräftelse för barnen som tryggar att detta är en pålitlig person med yrkeskompetens. Sjukskötaren ska vara en förebild för bra hälsa. Utseendet är inte bara viktigt för att hen ska se professionell ut utan har även hygieniska 19

20 orsaker (Brady, 2009; Fletcher et al. 2011; Schmidt et al. 2007). Barnen belyser vikten av att håret är rent och ordentligt uppsatt så att hårstrån inte faller i deras sår, att händerna tvättas och att handskar och skyddsförkläden används (Brady, 2009). Sjukskötaren ska alltid komma väl förberedd, koncentrerad och ge intrycket av att vara expert på det som ska göras (Brady, 2009; Fletcher et al. 2011; Schmidt et al. 2007). Sjukskötaren ska följa rutiner och ha ett bra säkerhetstänk, såhär säger en flicka i en studie... bära omkring på en sax... jag tror inte att det är så bra eftersom vissa barn kanske... bara tar den och gör saker, klipper av droppslangen till exempel... (fritt översatt, Brady, 2009, s. 553). Att behöva separeras från föräldrar, hem och familj och bli ensam i den obekanta sjukhusmiljön bland främmande människor uttrycker barnen som något av det sämsta med att vara på sjukhus (Lindeke et al. 2006; Pelander & Leino-Kilpi, 2010; Salmela et al. 2010,). I en studie av Pelander & Leino-Kilpi (2004) belyser barnen föräldrarnas roll i deras säkerhet. De finns där för att lätta längtan och rädsla och deras närvaro är betydelsefull. Barnen beskriver att känslan av att vara ensam orsakar föreställningar om att negativa saker ska inträffa. Detta leder till känslor som rädsla, ilska och ledsamhet. Barnen i denna situation önskar skydd i form av föräldrarnas närvaro. Närvaron kan inte förebygga att skrämmande procedurer genomförs men skyddet erbjuder barnen trygghet under proceduren (Wilson et al. 2010). 2.4 Rädsla och smärta I flera studier beskriver barn sina rädslor som starkast innan och just efter ankomsten till sjukhuset. Barnen uttrycker då oro och önskar att personalen ska vara snäll (Fletcher et al. 2011; Schmidt et al. 2007). Under sjukhusvistelsen är rädslan för smärta den största rädslan hos barnen oavsett ålder och något av det som barnen klassar som de sämsta upplevelserna under sjukhusvistelsen. Effektiv smärtlindring är därför viktigt för barnen (Battrick & Glasper, 2004; Fletcher et al. 2011; Lindeke et al. 2006; Pelander & Leino-Kilpi, 2010; Pelander et al. 2007; Randall et al. 2008; Salmela et al. 2010). Olika procedurer som kan vara obehagliga eller innehålla obehagliga mediciner, instrument och/eller utrustning samt sjukdomen i sig kan ge upphov till rädsla hos barnen om de inte fullt förstår vad de utsätts för och varför. Barn som inte fullt förstår nyttan med proceduren uttrycker en känsla av att sjukskötaren skadar dem då proceduren utförs mot barnens vilja. Det är därför viktigt att ärligt och ingående förklara vad som kommer hända som en 20

21 försäkring för barnen, speciellt inför smärtsamma procedurer, annars kan barnen känna sig kränkta (Fletcher et al. 2011; Pelander & Leino-Kilpi, 2010; Salmela et al. 2010). När de sa att det inte skulle göra ont, så gjorde det inte det. (fritt översatt, Schmidt et al. 2007, s. 340). Barnen önskar att procedurerna görs så smärtfria som möjligt och att de inte blir skadade. De uppskattar att sjukskötaren är skicklig på att distrahera dem och de lägger stor vikt vid att kunna lita på sjukskötarens trovärdighet (Brady, 2009; Salmela et al. 2010; Schmidt et al. 2007). I citatet nedan belyser ett barn betydelsen av god distraktion för att lätta rädsla: Flickorna ville inte ha den [sprutan], och de blev väldigt ledsna. De ville vänta tills deras mamma kom och doktorn sa Er mamma är inte här, vi måste ge er den här sprutan nu. Den andra flickan sa Jag tänker inte ta sprutan, inte förrän mamma är här! Om de var rädda eller någonting så kunde sjukskötaren berätta historier så de inte skulle vara så rädda längre. (fritt översatt, Wilson et al. 2010, s. 99). Barn som utsätts för oärligt beteende från en sjukskötare kan tappa förtroendet för alla sjukskötare. Detta kan innebära att barnen inte vill ha hjälp från dessa i fortsättningen (Salmela et al. 2010). 2.5 Integritet och självbestämmande Att integriteten respekteras är viktigt för barnen. Barnen förväntar sig att sjukskötaren ska uppträda respektfullt genom att prata med och lyssna på dem samt ta till sig deras åsikt utan att döma. Barnen vill känna att de har kontroll över situationen och får vara delaktiga i omvårdnaden. För att kunna vara detta förväntar de sig att sjukskötaren ska vara lättillgänglig, stödjande och uppmuntra barnen till att delta och ställa frågor. Sjukskötaren ska på ett lättförståeligt och åldersanpassat sätt förklara och informera barnen om situationen t.ex. kommande procedurer, mediciner, rutiner och eftervård samt hur de kan delta i dessa. Detta för att barnen önskar få klarhet i varför saker görs som de görs (Brady, 2009; Fletcher et al. 2011; Pelander & Leino-Kilpi, 2004, 2010; Pelander et al. 2007; Randall et al. 2008). Jaa, [det är] väldigt viktigt, att du vet, hur... vad som kommer att hända och vad de kommer att göra... Jag tycker de borde berätta det för dig med en gång, du vet, vad som kommer att hända här näst. (fritt översatt, Pelander & Leino-Kilpi, 2004, s. 146). Då barnen inte får tillräckligt med information eller om vuxna ställer krav som är orimliga ur barnens synvinkel känner barnen sig hjälplösa och otillräckliga. Även för mycket regler och förbud påverkar barnens upplevelse av kontroll och självbestämmande vilket kan leda till att 21

22 de känner sig undergivna och inte upplever att de fått någon hjälp av sjukskötaren (Salmela et al. 2010). Att få ha ett privatliv också på sjukhuset upplever barnen som viktigt, speciellt barn över 10 år. Sjukskötaren ska stå upp för barnen och skydda integriteten. De vill kunna vara ifred då de önskar detta och det är viktigt att sjukskötaren kan se och respektera detta behov (Pelander & Leino-Kilpi, 2004; Pelander et al. 2007). Det skulle vara idealiskt om alla rum hade varit enkelrum eftersom du fortfarande behöver egen tid, trots att du träffar trevliga människor. (fritt översatt, Lindeke et al. 2006, s.295). Barn som delar rum med andra patienter under sjukhusvistelsen upplever att deras privatliv åsidosätts (Pelander & Leino-Kilpi, 2010). Såhär beskriver ett barn upplevelsen av att dela rum med ett yngre barn: Då är jag hellre för mig själv, så att jag kan vara alldeles ensam, så att det inte är någon som skriker och gråter... när det också är ett litet barn i rummet med mig då gråter barnet ofta lite. (fritt översatt, Pelander & Leino-Kilpi, 2004, s.147). Äldre barn, i åldern 11-16, påpekar vikten av att bli behandlade efter sin ålder, att bli barnsligt behandlad upplevs som kränkande. Många barn upplever även det som kränkande att behöva klä av sig inför sjukhuspersonalen (Battrick & Glasper, 2004; Salmela et al. 2010). 2.6 Relation och kommunikation Barnen vill känna sig sedda och de vill ha en personlig relation till sjukskötaren. De har många tankar om hur denna relation ska se ut. I en finsk studie på barn i åldern 4-11 av Pelander & Leino-Kilpi (2004) anser pojkar att omvårdnaden är av god kvalité om sjukskötaren är en man, En man, som jag, för att jag är en pojke. (fritt översatt, s. 145). I en annan studie som gjorts i England, på barn i åldern 7-12, kopplar barnen ihop personalens kön med yrkesroll, kvinnor är sjukskötare och män är läkare (Brady, 2009). Sjukskötarens egenskaper belyses dock mer än sjukskötarens kön. Att vara human, familjär och välkomnande uppskattas och förväntas av barnen (Battrick & Glasper, 2004; Brady, 2009; Fletcher, et al. 2011; Lindeke et al. 2006; McDonald & Rushforth, 2006; Pelander & Leino- Kilpi, 2004, 2010; Pelander et al. 2007; Schmidt et al. 2007). Sjukskötaren ska vara delaktig i omvårdnaden då det behövs, inte bara den sjukdomsspecifika omvårdnaden utan även i dagliga aktiviteter såsom bad, toalettbesök och måltider. De barn som behöver hjälp med detta anser att detta i första hand är föräldrarnas uppgift men barnen önskar att sjukskötaren bryr sig om dem tillsammans med föräldrarna (Pelander & Leino- 22

23 Kilpi, 2004; Pelander et al. 2007). Barnen ser det även som sjukskötarens uppgift att servera god mat, trösta och göra barnen bättre (Fletcher et al. 2011; McDonald & Rushforth, 2006). Sjukskötaren ska vara lugn, snäll och omtänksam och alltid arbeta med stort tålamod och mycket fantasi, t.ex. vill barnen att sjukskötaren ska ge något gott för att dämpa smaken efter att barnen fått en äcklig medicin. En bra sjukskötare ska både kunna vara rolig och skoja men även vara allvarlig då situationen kräver (Battrick & Glasper, 2004; Brady, 2009; Lindeke et al. 2006; Pelander & Leino-Kilpi, 2010; Schmidt et al. 2007). Barnen förväntar sig en ömsesidig relation, om de är snälla mot sjukskötaren är hen snäll tillbaka. Såhär säger en 9-årig pojke: En bra sjukskötare tror jag typ... om du behandlar henne bra, om du kanske ler... om du gör något för henne eller ler och tar emot det hon ger kanske hon ler tillbaka och säger att åh, jag gillar verkligen dig, du är en väldigt snäll pojke eller flicka. (fritt översatt, s.549). Det är även viktigt för barnen att sjukskötaren är snäll och artig mot föräldrar och andra besökare (Brady, 2009). Enligt Brady (2009) som studerat barn i åldern 7-12 tycker barnen om då sjukskötaren använder ömhetsbetygelser såsom vännen eller gulle i samtalen. Det får relationen att kännas mer personlig och barnen att känna sig speciella och omtyckta. Barnen i ovan nämnda studie lyfter också fram tolkningar av hur sjukskötaren använder sitt kroppsspråk. En bra sjukskötare har ett ärligt leende som når ögonen och pratar med en bra tonart, vilken barnen beskriver som snäll, lugn, avslappnad, uppmuntrande och vänlig. Barnen tycker även det är viktigt att sjukskötaren håller sig på deras ögonnivå under samtal och visar empati samt berömmer och bekräftar barnen då de varit duktiga. Schmidt et al. (2007) belyser skillnaden mellan långtidssjuka barn och barn som endast vistas på sjukhus under en kort period. De långtidssjuka barnen uttrycker ett större behov av bekräftelse och en god relation till sjukskötaren än barnen med en kortare vårdperiod. I samma studie säger en flicka följande om sjukskötaren hon sa till mig att det pyttelilla framsteget jag har gjort faktiskt är ett stort steg och att jag är duktig. (fritt översatt, s. 340). Barnen belyser också kroppsspråk hos sjukskötaren som tolkas negativt. Att hålla tummarna i fickorna eller händerna i sidorna uppfattas som nonchalant. Barnen gör även tolkningar utifrån sjukskötarens gångstil. En rask gång signalerar att sjukskötaren är stressad och en 23