BD BBL Enterotube II

Transkript

1 BRUKSANVISNING BBL Enterotube II IA Rev: Jan 2007 BD BBL Enterotube II AVSEDD ANVÄNDNING BBL Enterotube II är ett färdigställt identifieringssystem för identifiering av Enterobacteriaceae och en rad andra oxidasnegativa gramnegativa stavar. PRINCIPER FÖR OCH FÖRKLARING AV METODEN Mikrobiologisk metod. Enterobacteriaceae spelar en stor roll som infektiösa agens. Denna grupp av bakterier använder kolhydrater huvudsakligen genom fermentering och oxidation. De är katalaspositiva och nästan alla av dem är oxidasnegativa [Det har nyligen föreslagits att Plesiomonas shigelloides skall inkluderas i Enterobacteriaceae, baserat på 16S rrna-sekvensering och eftersom den innehåller den gemensamma enterobakteriella antigenen. 1,2 Tidigare inkluderades denna organism, som är oxidaspositiv, i familjen Vibrionaceae]. Identifieringen av Enterobacteriaceae grundas på biokemiska reaktioner enligt Ewing och enligt Farmer. Se referenser för detaljer Även om en lång rad olika genus och species har beskrivits över åren, tillhör de organismer som isoleras från kliniska prover 20 till 25 species som varit välkända i många år. 1 BBL Enterotube II är ett slutet, avdelat plaströr innehållande tolv olika medier som möjliggör bestämning av 15 biokemiska reaktioner (glukos, gasutveckling från glukos, lysindekarboxylas, ornitindekarboxylas, H2S, indol, adonitol, laktos, arabinos, sorbitol, Voges-Proskauer (VP), dulcitol, fenylalanindeaminas (PA), urea och citrat). Den medföljande inokulationstråden möjliggör inokulation av alla avdelningar i ett steg från en eller några få enstaka kolonier från ett isolat. Den resulterande kombinationen av reaktioner, tillsammans med tolkningsguiden (kodboken), möjliggör identifiering av kliniskt signifikant Enterobacteriaceae. Tolkningsguiden (kodboken) till BBL Enterotube II konstruerades med procentdatan i referenserna för de biokemiska testerna som utförts av BBL Enterotube II Resultatblocket och färgreaktionstabellen möjliggör en snabb kontroll av de positiva reaktionerna som erhållits med BBL Enterotube II. De avprickade positiva siffrorna läggs ihop och det sammansatta numret lokaliseras i tolkningsguiden för identifiering av organismerna. Om två eller flera organismer räknas upp, anges också den bekräftande testen som krävs för ytterligare identifiering. Följande flödesschema visar hur oxidastesten kan användas för differentiering av medlemmar i familjen Enterobacteriaceae, från icke-fermenterande, oxidaspositiva eller -negativa, och från fermenterande, oxidaspositiva gramnegativa bakterier och när BBL Enterotube II eller BBL Oxi/Ferm Tube II ska användas: Renodling på icke-selektivt medium Oxidastest positiv negativ Inokulera BBL Oxi/Ferm Tube II Inokulera BBL Enterotube II Anaerob glukos Glukos Positiv Negativ Positiv Negativ* Aeromonas spp., Plesiomonas shigelloides, Vibrio spp. Achromobacter spp., Alcaligenes spp., Bordetella bronchiseptica, Moraxella spp., Pasteurella spp., etc. Enterobacteriaceae Acinetobacter spp., Stenotrophomonas maltophilia, etc. * Dessa species kan identifieras med BBL Enterotube II-systemet, men den kan bli nödvändigt att använda BBL Oxi/Ferm Tube II för bekräftning. REAGENSER BBL Enterotube II Substrat, andra aktiva ingredienser och färgning av det inokulerade mediet: IA

2 Medium 1 (Glukos): Glukos (20,0 g/l) i lämpligt basmedium, med kresolrött som ph-indikator. Mediet är täckt med vax för att åstadkomma anaeroba förhållanden och för att möjliggöra detektion av gasutveckling. Oinokulerat: rött. Medium 2 (Lysin): Lysin (10,0 g/l) i lämpligt basmedium, med bromkresolpurpur som ph-indikator. Mediet är täckt med vax för att åstadkomma anaeroba förhållanden. Oinokulerat: gult. Medium 3 (Ornitin): Ornitin (10,0 g/l) i lämpligt basmedium, med bromkresolpurpur som ph-indikator. Mediet är täckt med vax för att åstadkomma anaeroba förhållanden. Oinokulerat: gult. Medium 4 (H 2 S/Indol): Natriumtiosulfat (4,7 g/l), järnammoniumcitrat (0,6 g/l) och tryptofan (1,2 g/l) i lämpligt basmedium. Oinokulerat: beige till ljust bärnstensfärgat. Medium 5 (Adonitol): Adonitol (20,0 g/l) i lämpligt basmedium, med kresolrött som ph-indikator. Oinokulerat: rött. Medium 6 (Laktos): Laktos (20,0 g/l) i lämpligt basmedium, med kresolrött som ph-indikator. Oinokulerat: rött. Medium 7 (Arabinos): Arabinos (20,0 g/l) i lämpligt basmedium, med kresolrött som ph-indikator. Oinokulerat: rött. Medium 8 (Sorbitol): Sorbitol (20,0 g/l) i lämpligt basmedium, med kresolrött som ph-indikator. Oinokulerat: rött. Medium 9 (Voges-Proskauer): Glukos (20,0 g/l) i lämpligt basmedium. Oinokulerat: färglöst till ljust bärnstensfärgat. Medium 10 (Dulcitol/PA): Dulcitol (20,0 g/l), fenylalanin (7,0 g/l) och järnammoniumcitrat (0,5 g/l) i lämpligt basmedium, med bromtymolblått som ph-indikator. Oinokulerat: grönt. Medium 11 (Urea): Urea (20,0 g/l) i lämpligt basmedium, med fenolrött som ph-indikator. Oinokulerat: beige till ljust bärnstensfärgat. Medium 12 (Citrat): Natriumcitrat (2,0 g/l) i lämpligt basmedium, med bromtymolblått som phindikator. Oinokulerat: grönt. FÖRSIKTIGHETSBEAKTANDEN. Endast för professionellt bruk. Rören får inte användas om de visar tecken på mikrobiell kontamination, missfärgning, att vaxet lossnat från respektive medium, torkning, sprickbildning eller annan försämring. Något av följande förhållande kan störa noggrannheten hos BBL Enterotube II: dehydrering eller övergång i vätskeform, att vaxet lyfter från medieytan, annan färgförändning i mediet än vad som anges under Oinokulerat i avsnittet REAGENSER, och varje tecken på tillväxt på medieytan. Följande försiktighetsåtgärder gäller de angivna individuella avdelningarna: Glukos: Vaxöverdraget i denna avdelning ger den grad av anaerob miljö som behövs för att åstadkomma endast den sanna fermenteringreaktionen som är karakteristisk för alla Enterobacteriaceae. Om detta medium fortfarande är rött efter inokulation och inkubering tillhör stammen inte Enterobacteriaceae. Exempel på oxidasnegativa icke-enterobacteriaceae som inte lyckats fermentera glukos under anaeroba förhållanden i BBL Enterotube II är glukosnegativa Acinetobacter-species. Även om dessa organismer kan differentieras från Enterobacteriaceae med BBL Enterotube II (använd databasen för oxidasnegativa icke-fermenterande ämnen i tolkningsguiden), kan BBL Oxi/Ferm Tube II-testem krävas för ytterligare identifiering. Fenylalanin (PA): Mediet kan bli en mörkare grön färg efter inkuberingen. Detta bör betraktas som negativt. Varning: Följ respektive hanteringsanvisningar samt risk- och säkerhetsfraser vid beredning och hantering av indol- och VP-reagens. Se skriften ALLMÄN BRUKSANVISNING för information om aseptiska förfaranden vid hantering, biorisker och bortskaffning av använd produkt. FÖRVARING OCH HÅLLBARHET Förvara BBL Enterotube II mörkt vid 2 8 C i originalkartongen efter mottagandet fram till dess användning. Överhettning och nedfrysning skall undvikas. Rören kan inokuleras fram till utgångsdatum och inkuberas under rekommenderad inkuberingsperiod. Rör från öppnade förpackningar kan användas fram till utgångsdatum. Öppnade rör måste användas omedelbart. KVALITETSKONTROLL UTFÖRD AV ANVÄNDAREN Inokulera BBL Enterotube II med nedanstående stammar. För inokulation, inkubering och avläsning, fortsätt enligt anvisningarna i avsnittet Testförfarande. IA

3 ORGANISM Glukos Gas Lysin Ornitin H2S Indol Adonitol Laktos Arabinos Sorbitol VP Dulcitol Fenylalanin Urea Citrat Godkända biokoder Proteus mirabilis ATCC / / / / Proteus vulgaris +/(+) +/ / ATCC 6380 Providencia alcalifaciens ATCC / / / / / Serratia marcescens ATCC / / / / / Escherichia coli + +/ / ATCC Klebsiella pneumoniae + +/ / / / / ATCC Pseudomonas / aeruginosa ATCC /(+) * * P. aeruginosa är oxidaspositiv och inkluderas därför inte i BBL Enterotube II-databasen. Denna stam är dock användbar som kontrollorganism för detektion av negativa reaktioner i glukos- och gasavdelningarna. + = positive; = negativ; (+) = svagt positiv; +/- = positiv eller (sällan) negativ; +/(+) = positiv eller (sällan) svagt positiv; -/+= negativ eller (sällan) positiv. FÖRFARANDE Tillhandahållet material BBL Enterotube II. Mikrobiologiskt kontrollerad. Results Pad (resultatblock) och Color Reaction Chart (färgreaktionstabell) för BBL Enterotube II. Material som ej medföljer: BBL Enterotube II Interpretation Guide (codebook) (tolkningsguide, kodbok), dokument nr. CM CE, som delas upp i tre databaser: (1) Oxidasnegativa icke-fermenterande ämnen, (2) Enterobacteriaceae metod utan VP och (3) Enterobacteriaceae metod med VP. Kovacs indolreagens (Indole Dropper Reagent, 50 ampuller, kat. nr ) och Voges-Proskauerreagens (Voges-Proskauer A Dropper Reagent, 50 ampuller, kat. nr ; Voges-Proskauer B Dropper Reagent, kat. nr ). Dessa reagens finns att tillgå från BD. Material och reagens för att utföra de tilläggstester som nämns i BBL Enterotube II tolkningsguide. BBL Oxi/Ferm II identification system (kat. nr ) för identifiering av icke-enterobacteriaceae. Extra odlingsmedier, reagenser och laboratorieutrustning efter anvisning. Kovacs reagens måste beredas i laboratoriet på följande sätt: Amyl- eller isoamylalkohol 75 ml p-dimetylaminobenzaldehyd 5 g Saltsyra, koncentrerad 25 ml Lös upp p-dimetylaminobenzaldehyd (reagenset skall vara ljust gult till färgen) i alkohol och tillsätt därefter sakta syran. Det beredda reagenset bör vara halmgult och skall förvaras i en brun flaska i kylskåp för maximal hållbarhet. Om ett reagens är mörkbrunt till färgen får det inte användas. Voges-Proskauer-reagens kan beredas på följande sätt: 5-procentig alfa-naftol-lösning alfa-naftol 5 g Etanol (etylalkohol), absolut 100 ml 20-procentig kaliumhydroxidlösning Vatten Kaliumhydroxid (pellets) Kreatin 100 ml 20 g 300 mg Efter beredning är Voges-Proskauer-reagens hållbart i tätt förslutna flaskor i två veckor vid 2 till 8 C i mörker. IA

4 Provtyper BBL Enterotube II är ett biokemiskt identifieringssystem och får inte användas direkt med kliniska prover. Använd isolat från lämpliga medier (se Testförfarande). BBL Enterotube II kan användas för identifiering av aeroba, fakultativt anaeroba gramnegativa stavar (Enterobacteriaceae) isolerade från alla slags prover. Testförfarande För inokulation av BBL Enterotube II kan tillväxt från MacConkey- (MAC), eosinmetylenblått- (EMB), Salmonella Shigella- (SS) eller Hektoen Enteric- (HE) agar användas, eller från icke-selektivt blodagarmedium. Odlingen som används för inokulationen skall vara minst 18 timmar gammal, men vanligtvis inte äldre än 48 timmar. Kontrollera att isolatet som skall identifieras med BBL Enterotube II är en renodling från en gramnegativ stav. BBL Enterotube II skall endast användas på oxidasnegativa isolat eftersom oxidaspositiva organismer (icke-enterobacteriaceae) kräver användning av BBL Oxi/Ferm Tube II för identifiering. 1. Förbered ett blad i kodningsblocket för isolatet genom att skriva in patientens namn, provnummer och datum. Obs! Användaren kan bestämma om databaser med eller utan VP ska användas. Beroende på detta beslut används framsidan eller baksidan på kodningsblocket. Om databas utan VP väljs, kan det bli nödvändigt att utföra VP-reaktionen som tilläggstest för utvalda organismer. 2. Ta ett BBL Enterotube II-rör och skriv in patientens namn, provnummer och datum på etiketten. 3. Ta av båda locken. Inokulationstrådens spets är under det vita locket. Tråden skall inte brännas. 4. Plocka upp en välisolerad koloni direkt med spetsen på BBL Enterotube II-inokulationstråden (figur 1). En tydlig mängd inokulat skall kunna ses vid spetsen och sidan på tråden. Undvik att röra vid agarn med tråden. Använd en eller flera BBL Enterotube II för att plocka upp ytterligare kolonier alltefter erfarenhet. 5. Inokulera BBL Enterotube II genom att först vrida tråden och därefter dra den tillbaka genom alla tolv avdelningar med en vridrörelse (figur 2). 6. För in tråden igen (utan sterilisering) i BBL Enterotube II, använd en vridrörelse genom alla tolv avdelningar tills trådens jack är inriktat med öppningen på röret (figur 3). Spetsen på tråden ska kunna ses i citrat-avdelningen. Bryt av tråden vid jacket genom att böja den. Den del av tråden som finns kvar i röret upprätthåller de anaerobiska förhållanden som behövs för sann fermentering av glukos, gasutveckling och dekarboxylation av lysin och ornitin. 7. Använd den avbrutna delen av tråden och tryck hål i folien som täcker luftintagen i de sista åtta avdelningarna (adonitol, laktos, arabinos, sorbitol, Voges-Proskauer, dulcitol/pa, urea och citrat) för att stödja aerob tillväxt i dessa avdelningar (figur 4). Sätt tillbaka båda locken. 8. Inkubera vid 35 eller 37 C i 18 till 24 h med BBL Enterotube II liggande på den platta sidan eller i upprätt läge. Lämna rum för luftcirkulation mellan de inkuberade rören. 9. Tolka och registrera alla reaktioner med undantag av indol och Voges-Proskauer. (För fullständiga instruktioner om avläsning av BBL Enterotube II-resultat, se avsnittet Resultat.) Alla andra tester måste avläsas innan indol- och Voges-Proskauer-testerna utförs eftersom de reagens som tillsätts för dessa tester kan påverka resten av reaktionerna i BBL Enterotube II. Tillsats av Indol- och Voges-Proskauer-reagens: 1. Placera BBL Enterotube II horisontellt på bänken eller vertikalt i ett ställ med glukosavdelningen pekande nedåt. Använd en nål eller den avbrutna delen av en BBL Enterotube II-inokulationstråd eller en het inokulationstråd och punktera eller smält ett hål med omkring 3 4 mm diameter i plastfilmen över indol/h 2 S- och VP-avdelningarna. 2. Utförande av indoltest: Tillsätt 3-4 droppar Kovacs reagens (kat. nr eller laboratorieberedd; se avsnittet Material som ej medföljer) i H 2 S/indol-avdelningen och tillsätt reagens i avdelningen. Låt reagenset komma i kontakt med mediets yta. En positiv test indikeras av utveckling av en röd färg i det tillsatta reagenset inom 10 sek. 3. Utförande av Voges-Proskauer-test: Denna test är obligatorisk om databasen med VP väljs. Det kan också bli nödvändigt att utföra denna test vid behov som en bekräftande test när databasen utan VP används. Om laboratorieberedda reagens (se avsnittet Material som ej medföljer) används tillsätts två droppar 20- procentig kaliumhydroxidlösning innehållande 0,3 % kreatin och tre droppar 5-procentig alfa-naftol i absolut etylalkohol. En positiv test indikeras av röd färgutveckling inom 20 min. Vänta inte längre än 20 min innan resultaten avläses! Om Dropper Reagents används tillsätts 3 till 5 droppar Voges-Proskauer A-reagens (kat. nr ) och 1 till 2 droppar Voges-Proskauer B-reagens (kat. nr ). En positiv reaktion indikeras av körsbärsröd IA

5 färgutveckling inom 5 till 15 min. En kopparfärgad till brunaktig missfärgning skall avläsas som negativ. Vänta inte längre än 15 min innan resultaten avläses! Resultat Följ instruktionerna nedan för att identifiera isolatet. Information om positiva och negativa reaktioners utseende medföljer i tabell 1. Obs! Om ingen färgändring eller om en orange färg observeras i glukosavdelningen och tillväxt förekommer enligt färgändringar i andra avdelningar, tillör organismen inte familjen Enterobacteriaceae. (Se avsnittet FÖRSIKTIGHETSBEAKTANDEN). 1. Tolka alla reaktioner efter 18 till 24 h inkubering. Avläs reaktionerna steg för steg, med undantag av indol och VP, genom att jämföra färgerna på medierna i röret efter inkubering med de färger som ges i färgschemat på kodningsblockets framsida och (slutligen) med en oinokulerad BBL Enterotube II som först måste nå rumstemperatur (figur 5). Alla reaktioner som bör vara positiva kan vara lika, svagare eller starkare till färgen i jämförelse med färgerna i färgreaktionstabellen. 2. Ange varje positivt testresultat genom att ringa in numret som visas under tillämplig avdelning på resultatblocket (figur 6). 3. Utför slutligen indol- och VP-testerna. Om dessa är positiva, ringa in lämpligt nummer på det förberedda bladet. VP-testen är obligatorisk om databasen med VP väljs. 4. Lägg ihop alla inringade nummer i sektionen inom parentes och skriv in summan i utrymmet under pilen (figur 6). 5. Leta reda på det femsiffriga numret i tolkningsguiden (kodboken) och finn det bästa svaret (svaren) i raden märkt ID-värde. Se till att rätt databas används [(1) oxidasnegativa icke-fermenterande ämnen, (2) Enterobacteriaceae metod utan VP och (3) Enterobacteriaceae metod med VP]. I exemplet i figur 6, identifieras Klebsiella pneumoniae. Figur 1 Figur 2 Figur 3 Figur 4 Figur 5 IA

6 (A) (B) Figur 6: BBL Enterotube II resultatblock (A= databas med VP; B= databas utan VP) Tabell 1: Negativa och positiva reaktioners utseenden i BBL Enterotube II REAKTIONER ANMÄRKNINGAR Reagenser Negativa Positiva AVDELNING 1 Glukos rött (till orange) gult (till gyllene) Glukos (GLU) Slutprodukten av bakteriell fermentering av glukos är antingen syra eller syra och gas. Ändringen i ph pga. produktion av syra indikeras med en färgändring i mediets indikator från rött (alkaliskt) till gult (surt). Varje nyans av gult bör tolkas som en positiv reaktion, orange skall Gasutveckling vaxet lyfter inte vaxet lyfter betraktas som negativt. Gasutveckling (GAS): Detta påvisas av bestämd och fullständig separation av vaxöverdraget från ytan på glukosmediet, men inte genom bubblor i mediet. Eftersom den utvecklade gasmängden varierar för olika bakterier kan också graden av separation mellan mediet och överdraget variera med de stammar som testas. AVDELNING 2 Lysin gult lila Lysindekarboxylas (LYS): Bakteriell dekarboxylation av lysin, som leder till bildning av den alkaliska slutprodukten kadaverin, indikeras med en färgändring i mediets indikator från ljust gult (surt) till lila (alkaliskt). Mediet förblir gult om dekarboxylation av lysin inte sker. AVDELNING 3 Ornitin gult lila Ornitindekarboxylas (ORN): Dekarboxylation av ornitin, som leder till bildning av den alkaliska slutprodukten putrescin, indikeras med en färgändring i mediets indikator från ljust gult (surt) till lila (alkaliskt). Mediet förblir gult om dekarboxylation av ornitin inte sker. AVDELNING 4 H 2S beige till ljust bärnstensf ärgat. svart Vätesulfidproduktion (H 2S): Vätesulfid produceras av bakterier som kan reducera svavelhaltiga föreningar, t.ex. peptoner och natriumtiosulfat som finns i mediet. Vätesulfiden reagerar med järnsalter som också förekommer i mediet och bildar en svart fällning av järnsulfid, vanligtvis längs inokulationslinjen. Vissa Providencia-stammar kan producera en diffus brunfärgning i detta medium. Detta bör dock inte förväxlas med sann H 2S-produktion, dvs. förekomst av svart färg. Obs! Den svarta fällningen kan blekna eller återgå till negativt om BBL Enterotube II avläses efter 24 timmars inkubering. IA

7 Tabell 1: (forts.) REAKTIONER ANMÄRKNINGAR Reagenser Negativa Positiva AVDELNING 4: (forts.) Indol-bildning färglöst rosa-rött Indolbildning (IND): Produktion av indol från tryptofanmetabolism av det bakteriella enzymet tryptofanas detekteras av utveckling av en rosa till röd färg efter tillsats av Kovacs indolreagens, vilket tillsätts i avdelningen efter 18 till 24 timmars inkubering av röret (se avsnittet Testförfarande). Adonitol, Laktos, Arabinos, Sorbitol Voges- Proskauer rött (to orange) färglöst till ljust bärnstensf ärgat gult (till gyllene) rött Dulcitol grönt gult (till gyllene) PA Urea alla gröna nyanser beige till ljust bärnstensfä rgat. svart rökfärgat grått Ljust rosa till rosa IA AVDELNING 5, 6, 7, 8 Adonitol (ADON), Laktos (LAC), Arabinos (ARAB), Sorbitol (SORB): Bakteriell fermentering av adonitol, laktos, arabinos och sorbitol resulterar i bildning av sura slutprodukter, vilket indikeras med en färgändring i mediets indikator från rött (alkaliskt) till gult (surt). Varje tecken på gult bör tolkas som en positiv reaktion, orange skall betraktas som negativt. AVDELNING 9 Voges-Proskauer (VP): Acetylmetylkarbinol (acetoin) är en mellanprodukt i produktionen av butylenglykol från glukosfermentering. Produktionen av acetoin detekteras efter tillsats av VP-reagensen efter inkubation (se avsnittet Testförfarande). Förekomst av acetoin indikeras av röd färgutveckling inom 5 till 20 min. AVDELNING 10 Dulcitol (DUL): Bakteriell fermentering av dulcitol, vilket resulterar i bildning av sura slutprodukter, indikeras med en färgändring i mediets indikator från grönt (alkaliskt) till gult eller ljust gult (surt). Fenylalanindeaminas (PA): Testen detekterar bildning av pyrodruvsyra från deaminering av fenylalanin. Den bildade pyrodruvsyran reagerar med järnsaltet i mediet och producerar en karakteristisk svart till rökfärgad, grå färg. Järnklorid måste inte tillsättas eftersom mediet redan innehåller ett järnsalt. AVDELNING 11 Urea (UREA): Ureas, ett enzym som förekommer i olika mikroorganismer, hydrolyserar urea till ammoniak vilket medför att indikatorn i mediet ändrar färg från gult (surt) till röd-lila (alkaliskt). Ureastesten är starkt positiv för Proteus-species och kan uppstå så tidigt som 4 till 6 h efter inkubering. Den är svagt positivt (ljusrosa färg) efter 18 till 24 h inkubering för Klebsiella- och Enterobacter-species. AVDELNING 12 Citrat grönt blått Citrat (CIT): Denna test detekterar de organismer som kan använda citrat, i form av natriumsalt, som enda källa för kol. Organismer som kan använda citrat producerar alkaliska metaboliter som ändrar färgen på indikatorn från grönt (surt) till mörkblått (alkaliskt). Varje nyans av blått bör betraktas som positiv. OBS! Vissa mikroorganismer kan inte alltid producera den ideala "starka" positiva färgändringen. Ljusare nyanser av samma basfärg bör också betraktas som positiva. KLINISKA PRESTANDA OCH METODENS BEGRÄNSNINGAR BBL Enterotube II är specifikt utformad för att identifiera gramnegativa stavar som är oxidas-negativa och skall endast användas för differentiering av medlemmar i familjen Enterobacteriaceae. Ett begränsat antal oxidasnegativa icke-fermenterande ämnen kan också identifieras med systemet, men användning av BBL Oxi/Ferm Tube II rekommenderas dock för dessa organismer. Kliniska prestanda BBL Enterotube II har utvärderats i flera externa studier. Publicerade data indikerar en identifieringsnoggrannhet på 87 till 99 % Reproducerbarhet: Totalt tio organismer testades i duplikat under tre dagar av tre oberoende laboratorier som använde BBL Enterotube II. Tre (30 %) av organismerna visade identiska biokoder med varje replikat på varje laboratorium där de testades. Fem (50 %) av organismerna visade små biokodvariationer men gav identisk organismidentifiering med varje replikat. Två (20 %) av organismerna visade små biokodvariationer med identisk identifiering med två av 18 replikat för dessa organismer, vilket resulterade i oidentifierbara biokoder. Totalt överensstämmelse för alla replikat var 98,0 %. En studie av 247 tidigare identifierade stammar (inklusive kända ATCC-kulturer) analyserades med identifieringssystemet BBL Enterotube II. Vid den initiala inokulationen visade nio organismer biokemisk diskrepans. Vid upprepad inokulation åtgärdades åtta av dessa diskrepanta resultat. I fem fall motsvarade

8 det åtgärdade resultatet referensmetodens initiala resultat. I tre fall motsvarade den åtgärdade testen det initiala resultatet med BBL Enterotube II. I ett fall skilde sig det åtgärdade resultatet från de båda initiala resultaten. Det diskrepanta biokemiska testen åtgärdades genom användning av en tredje metod som gav liknande resultat som BBL Enterotube II. Proven i studien sammanfattas i tabell 2. En lista av genus, species, antal testade stammar, samt procent organismer som gav positiva biokemiska reaktioner medföljer. Metodens begränsningar BBL Enterotube II är avsedd för de taxa som anges. Detta system är ej avsett för identifiering av andra taxa än de som anges i tabell 3. Biokoder för BBL Enterotube II kan inte användas för att fastställa fenotypidentitet mellan isolat från samma eller olika prover. Biokemiska resultat som erhålls med BBL Enterotube II kan skilja sig från andra metoder och publicerade material. Serologisk testning krävs för bekräftning av Salmonella och Shigella spp. Isolat från dessa organismer skall sändas till tillämpliga referenslaboratorier för fullständig serotypning och epidemiologisk övervakning. Identifiering av gramnegativa bakterier skall göras med hänsyn till ytterligare egenskaper som t.ex. provkälla, patientens anamnes, koloni- och mikroskopisk morfologi, samt serologi och antimikrobiella resistensmönster. Identifiering av sällsynta isolat skall upprepas eller ytterligare testning utföras för att verifiera identifieringen av sådana organismer. Vissa organismstammar kan påvisa atypiska biokemiska reaktioner pga. ovanliga näringskrav eller mutationer och kan därför vara svåra att identifiera. l Vissa organismer kan kräva mer än 24 h inkubering för korrekt identifiering. Även om det nyligen har föreslagits att Plesiomonas shigelloides skall inkluderas i familjen Enterobacteriaceae, inkluderas denna species inte i databaserna till BBL Enterotube II. 1,2 Istället måste denna organism testas med BBL Oxi/Ferm Tube II-systemet och dess databas. Tabell 2: Resultat från prestandautvärdering Organism Antal testade GLU GAS LYS ORN H2S IND ADO LAC ARA SOR DUL PA URE CIT ACINETOBACTER A. anitratus A. Iwoffii* BURKHOLDERIA B. cepacia CEDECEA C, davisae C. lapagei* CITROBACTER C: amalonaticus C: freundii ESCHERICHIA E: coli ENTERISKA GRUPPER Enterisk grupp 60* ENTEROBACTER E. aerogenes E. amnigenus bio E. cloacae EWINGELLA E: americana HAFNIA H. alvei* KLEBSIELLA K. oxytoca* K. ozaenae K. pneumoniae KLUYVERA K: ascorbata* IA

9 Organism Antal testade GLU GAS LYS ORN H2S IND ADO LAC ARA SOR DUL PA URE CIT MORGANELLA M: morganii PROTEUS P. mirabilis* PROVIDENCIA P: rettgeri* P: stuartii* SALMONELLA Salmonella species Salmonella (ariz) IIIa SERRATIA S. liquefaciens S. marcescens* S. plymuthica SHIGELLA Shigella grupp A,B,C S. sonnei YERSINIA Y. enterocolitica Y. frederiksenii Y. ruckeri * En organism från denna grupp härrörde från American Type Culture Collection. Tabell 3: Enterobacteriaceae-stammar som inkluderas i databaserna till Enterotube II Buttiauxella agrestis Hafnia alvei Salmonella serotype Pullorum Cedecea davisae Hafnia alvei biogroup 1 Salmonella (arizonae) IIIa Cedecea lapagei Klebsiella pneumoniae Salmonella (diarizonae) IIIb Cedecea neteri Klebsiella oxytoca Serratia marcescens Cedecea species 3 Raoultella (Klebsiella) ornithinolytica Serratia marcescens biogroup 1 (group 47) Cedecea species 5 Klebsiella ozaenae Serratia liquefaciens Citrobacter freundii Klebsiella rhinoscleromatis Serratia rubidaea Citrobacter koseri (diversus) Kluyvera ascorbata Serratia odorifera biogroup 1 Citrobacter amalonaticus Kluyvera cryocrescens Serratia odorifera biogroup 2 Citrobacter farmeri Leclercia adecarboxylata Serratia plymuthica Edwardsiella tarda Leminorella sp. Serratia ficaria Edwardsiella tarda biogroup 1 Moellerella wisconsensis Serratia fonticola Edwardsiella hoshinae Morganella morganii Shigella serogroups A, B, C Edwardsiella ictaluri Morganella morganii biogroup 1 Shigella sonnei Enterobacter aerogenes Obesumbacterium proteus biogroup 2 Tatumella ptyseos Enterobacter asburiae Pantoea agglomerans (Enterobacter Yersinia enterocolitica agglomerans complex) Enterobacter cloacae Proteus mirabilis Yersinia frederiksenii Enterobacter gergoviae Proteus vulgaris Yersinia intermedia Enterobacter sakazakii Proteus penneri Yersinia kristensenii Enterobacter cancerogenus (taylorae) Proteus myxofaciens Yersinia pestis Enterobacter amnigenus biogroup 1 Providencia rettgeri Yersinia pseudotuberculosis Enterobacter amnigenus biogroup 2 Providencia stuartii Yersinia ruckeri Escherichia coli Providencia alcalifaciens Yokenella regensburgeri Escherichia coli (AD), inactive Providencia rustiganii Enteric group 58 Escherichia fergusonii Salmonella species Enteric group 59 Escherichia hermanii Salmonella serotype Typhi Enteric group 60 Escherichia vulneris Salmonella serotype Choleraesuis Escherichia blattae Salmonella serotype Paratyphi A Ewingella americana Salmonella serotype Gallinarum REFERENSER 1. Farmer, J.J. III Enterobacteriaceae: introduction and identification. In: Murray, P. R., E. J. Baron, J.H. Jorgensen, M. A. Pfaller, and R. H. Yolken (ed.). Manual of clinical microbiology, 8th ed. American Society for Microbiology, Washington, D.C. 2. Abbott, S.L Klebsiella, Enterobacter, Citrobacter, Serratia, Plesiomonas, and other Enterobacteriaceae. In: Murray, P. R., E. J. Baron, J.H. Jorgensen, M. A. Pfaller, and R. H. Yolken (ed.). Manual of clinical microbiology, 8th ed. American Society for Microbiology, Washington, D.C. IA

10 3. Farmer, J.J, III., et al Biochemical identification of new species and biogroups of Enterobacteriaceae isolated from clinical specimens. J. Clin. Microbiol. 21: Ewing, W.H Differentation of Enterobacteriaceae by biochemical reactions, U.S. Department of Health, Education and Welfare, Public Health Service, National Center for Disease Control. 5. Ewing, W.H Biochemical characterization of Citrobacter freundii and Citrobacter diversus. U.S. Dept. of Health, Education and Welfare, Public Health Service, National Center for Disease Control. 6. Ewing, W.H., and M.A. Fife Enterobacter agglomerans and the Herbicola-Lathyri bacteria. U.S. Dept. of Health, Education and Welfare, Public Health Service, National Center for Disease Control. 7. Darland, G., and B.R. Davis Biochemical and serological characterization of hydrogen sulfide producing variants of Escherichia coli. U.S. Dept. of Health, Education and Welfare, Public Health Service, National Center for Disease Control. 8. Ewing, W.H Isolation and identification of Salmonella and Shigella. U.S. Dept. of Health, Education and Welfare, Public Health Service, National Center for Disease Control. 9. Ewing, W.H., B.R. Davis, and M.A. Five Biochemical characterization of Serratia liquefaciens and Serratia rubidaea. U.S. Dept. of Health, Education and Welfare, Public Health Service, National Center for Disease Control. 10. Brenner, D.J., et al Taxonomic and nomenclature changes in Enterobacteriaceae. U.S. Dept. of Health, Education and Welfare, Public Health Service, National Center for Disease Control.:, Oct Ewing, W.H Edwards and Ewing s identification of Enterobacteriaceae. Elsevier Science Publishing Co., New York, N.Y. 12. Holmes, B Comparative evaluation of the Roche Cobas IDA and Enterotube II systems for identifying members of the family Enterobacteriaceae. J. Clin. Microbiol. 27: Mastroeni, P. et al Comparison of six systems for the identification of Enterobacteriaceae. G. Batteriol. Virol. Immunol. 76: Chiaradia, V. et al Comparative evaluation of 3 miniaturized systems (API 20E, Enterotube II, Sensititre AP60) commonly used in clinical microbiology laboratories. Quad. Sclavo Diagn. 19: [in Italian]. FÖRPACKNINGAR/TILLGÄNGLIGHET BBL Enterotube II Kat.nr rör YTTERLIGARE INFORMATION Kontakta närmaste BD-representant för ytterligare information. Becton Dickinson GmbH BD Diagnostic Systems Tullastrasse 8 12 D Heidelberg/Germany Phone: , Fax: Reception_Germany@europe.bd.com BD Diagnostic Systems Europe Becton Dickinson France SA 11 rue Aristide Bergès Le Pont de Claix/France Tel: Fax: BD, BD logo and BBL are trademarks of Becton, Dickinson and Company. Enterotube and Oxi/Ferm are trademarks of Becton Dickinson GmbH. ATCC is a trademark of the American Type Culture Collection Becton, Dickinson and Company IA