20 sidor. Modern samhällsbyggnad och innovativ näringslivsutveckling. Hållbara samhällen. Samförstånd. Infrastruktur. Arctic Mining.

Transkript

1 Dec sidor Modern samhällsbyggnad och innovativ näringslivsutveckling Järnmalmsgruvor överflödiga? SGU får ny generaldirektör Stort tryck på infrastruktursatsningar Markanvändning Infrastruktur Stålkrestsloppet Arctic Mining Hållbara samhällen Samförstånd Stålbehovet kan komma att tillgodoses med kretslopp, enligt Jernkontorets Bo-Erik Pers. Sid 6 Lena Söderberg om nya jobbet och SGUs framtida roll. Sid 11 Trafikverkets regionchef Arnold Vonkavaara är mitt i hetluften. Sid 12 Ingår som bilaga i NSD, Norrländska Socialdemokraten, Norran och Dagens Industri (ed Norr). December 2013.

2 2 framtidens Gruv & Mineral Framtidens Gruv- och Mineralindustri utmaningar Vilka bilder finns av gruvnäringen? Är det en kraftigt miljöstörande ålderdomlig näring eller...en viktig verksamhet i teknisk framkant där vår del av världen har stora möjligheter till utveckling? Kränker gruvnäringen ursprungsbefolkningen eller...är det en näring som strävar efter konstruktiva lösningar? Tar gruvnäringen lätt på miljöutmaningarna eller...har man ambitioner om att vara i framkant vad gäller miljöarbete? Skapar näringen bara kortvariga arbetstillfällen eller...är det en uthållig bransch som skapar arbetstillfällen inom kunskaps- och tjänstesektorn? Stjäl gruvnäringen naturrikedomar från oss eller...generarar den resurser tillbaka till samhället? Tematidningen Framtidens gruv & mineral är utgiven av Georange och producerad av Nordic Publishing. Först och främst måste vi alla kanske enas om att ett modernt samhälle behöver metaller. Det är svårt att tänka sig någon verksamhet där inte metaller på ett eller annat sätt är inblandade. Uttrycket If it s not grown it has to be mined stämmer väldigt väl. Vad som är viktigt sedan att notera är hur vi kan använda metaller på ett smart sätt. Ett klokt sätt är att vi använder metaller om och om igen. För det är ju på det viset att metalller inte försvinner utan kan användas gång på gång. I det sammanhanget kommer återvinning in. Vi måste utveckla kloka system inom vilka vi ser till att metaller återvinns. Vi kan t.ex. bygga vidare på den höga kompetens vi har inom återvinningen av elektronik där ju faktiskt Rönnskärsverken utanför Skellefteå är världsledande. Men...det behövs också en nyproduktion. I ett modernt samhälle är det självklart att vi vill ha datorer, smarta telefoner, vindkraftverk, järnvägar, fordon m.m. samtidigt som övriga världen också vill ta del av en utveckling mot bättre livsvillkor. Förhoppningsvis kan man undvika en del av de misstag som vi i västvärlden gjort i vårt samhällsbygge men likväl finns det ett behov av nyproduktion av metaller. Vi kan förhoppningsvis förmedla en del av de erfarenheterna, såväl positiva som negativa, till de som nu bygger framtida samhällen. Sverige har inom gruvnäringen enligt min mening en stor potential att vara ett föregångsland vad gäller tillämpning av ny miljöteknik, efterbehandlingsmetoder, personalpolitik och hantering av motstående intressen. Detta ger möjlighet att de tre förutsättningarna för en hållbar utveckling Frågor om innehållet och programmet besvaras av: Lennart Gustavsson, Georange. E-post: ordf@georange.se Annonsförsäljning: Nordic Publishing Formgivning: Palmgren Artdirection AB E-post: mattias@palmgrenartdirection.se För ett hållbart nyttjande av våra naturresurser (ekonomisk, social och ekologisk) samverkar. Det skapar konkurrenskraft och arbetstillfällen, samtidigt som värdefulla naturvärden och turism, rennärings- och friluftsintressen kan samverka, bevaras och utvecklas. Kort sagt tre bollar i luften samtidigt. Det handlar om att utveckla kunskap om olika intressens verklighet. Det handlar också om att kunna föra diskussioner och samråd med en viss ödmjukhet. Låt mig kort kommentera de olika bilder som jag inledningsvis beskrev. Branschen måste bli bättre på att visa att man är en modern näring i framkant med en mängd intressanta och utvecklande jobb. En bransch som siktar framåt. Branschen måste ödmjukt hantera olika motstående intressen. Detsamma gäller alla andra verksamheter. Ett bra sätt är att öka kunskapen om varandras verklighet och verkligen prata med varandra och inte om varandra. Branschen står för 89 miljoner ton av den totala mängd på 117,5 miljoner ton som företag och hushåll genererade Samtidigt finns minst 250 nedlagda verksamheter med koppling till gruvverksamhet. Att hantera miljöfrågor på ett klokt och framåtsyftande sätt är en stor utmaning för branschen. I sig kan det utgöra en stor framtida konkurrensfördel. Miljökraven kommer inte att bli lägre. Branschen kan visa vägar på hur man bygger långsiktig hållbarhet. Ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet måste gå hand i hand. De kunskaps- och tjänsteföretag som finns knutna till branschen måste synliggöras och tydligare få en lokal och Skribenter: Anders Boström och Maria Engström Andersson. Tryck: Tryck i Norr regional närvaro. I detta sammanhang är det naturligtvis avgörande att branschen kan, vill och törs tydligt arbeta med jämställdhetsfrågorna. Här är det också av stor betydelse att de fackliga organisationerna aktivt och konkret arbetar. Branschen måste ta en diskussion med det omgivande samhället om det ömsesidiga ansvaret att bidra till utveckling. Naturligtvis krävs ett lokalt/regionalt accepterande för att bedriva gruvverksamhet. Dialogen med samhället måste utvecklas även om man tycker att man nått långt. Det kan komma att krävas ett nytt sätt att arbeta med det som ibland kallas CSR = Corporate ssocial Responsibility. En av gruvnäringens stora utmaningar är enligt min mening att kunna visa på den betydelse man har för olika former av utveckling. Det handlar inte bara om gruvproduktion även om den utgör navet. Det handlar om att kunna synliggöra dels det moderna samhällets behov av metaller dels att visa på den världsledande kunskaps- och tjänsteindustri som på ett eller annat sätt tillhör branschen. Vi behöver fler mötesplatser där olika intressen möts. Dialogen och förmågan att prata med varandra och inte om varandra är en avgörande faktor för framgång. En mötesplats där jag personligen ser fram mot många givande möten är Framtidens Gruv och Mineral som genomförs januari på Grand Hotell i Stockholm. Vi ses där! Lennart Gustavsson Ordförande, GEORANGE Distribution: Dagens Industri (ed Norr), Norran och NSD. Foto omslag: Boliden För mer information om tema- och kundtidningar i dagspress kontakta: Nordic Publishing Stockholm AB, Storängsvägen 25, Stockholm. Tel E-post: info@nordicpublishing.se Framtidens Gruv & Mineral januari på Grand Hôtel i Stockholm Välkommen att träffa oss på Framtidens Gruv & Mineral 2014 Den januari medverkar Pöyry på Nordens största mötesplats för aktörer på den svenska gruvmarknaden. Här kan du träffa beslutsfattare från riksdagen och myndigheter, experter och intressenter från nordisk gruvoch mineralindustri, samt företrädare från den finansiella sektorn, för att fokusera på industrin av idag dess möjligheter och ökade betydelse för näringslivsutvecklingen. Tisdagen den 28 januari kommer Jouni Honkala, projektdirektör inom gruv- och mineral, Pöyry i Finland, att hålla sitt föredrag Main challenges in Mining in Sweden and Globally. För mer information, besök gärna vår hemsida Våra experter finns på plats i monter 21. Välkommen till oss för att diskutera framtidens gruvindustri! Sverige har goda tillgångar på de metaller och mineral som behövs i framtidens gröna teknik. För att nyttja dem på ett hållbart sätt krävs kunskap om naturen, om geologiska förhållanden och om miljövänliga utvinningsmetoder. Följ utvecklingen på

3 Vi står bakom svensk export inom gruvindustrin även när marken skakar Även i en ostadig världsekonomi söker allt fler inom svensk gruvindustri nya marknader. Med volatila råvarupriser kan kundernas betalningar vara osäkra. Då är det bra att veta att EKN har garantier för betalning och finansiering. Det ger dig möjlighet att göra fler och säkrare exportaffärer även när det är lite skakigt i omvärlden. Vi har branschexperterna Vi har specialister med stor erfarenhet av gruvindustrin. Vill du veta mer om hur EKN kan bli en del av din finansieringslösning? Kontakta Maria Mattsson, Senior under writer, eller mejla till maria.mattsson@ekn.se. Du kan också läsa mer om oss på Sista chansen! Välkommen till Framtidens Gruv- och Mineralindustri på Grand Hôtel Stockholm, januari anmäl dig nu på Några av årets fokusfrågor Samhällsbyggnad och regional utveckling, CSR in mining, markanvändningsfrågan, uppföljning av den nya mineralstrategin och Canadian Outlook. Aktuella talare Lena Ek, Miljöminister. Lena Söderberg, tillträdande Generaldirektör SGU. Lars-Eric Aaro, VD/Koncernchef LKAB. Lennart Evrell, VD Boliden. Åsa Bergman, VD Sweco Sverige. Jonas Lundström, vice VD Northland Resources. Johan Halling, Affärsområdeschef Atlas Copco. Elisabeth Nilsson, Landshövding Östergötland. Maud Olofsson, fd vice Statsminister/Näringsminister samt partiledare (C). Maria Ågren, Generaldirektör Naturvårdsverket. Jouni Honkala, Director Pöyry. Lena Abrahamsson, Professor LTU. Jose-Alberto Moschioni, Marketing and Sales manager ABB mining. Bo-Göran Johansson, VD Atlas Copco Mining and Rock Excavation Technique Sweden. Kjell Larsson, VD Dragon Mining. Bengt Sundelin, VD Zinkgruvan Mining. Anders Ferbe, Ordförande IF Metall. Runar Brännlund, Professor Nationalekonomi Handelshögskolan Umeå Universitet. Per-Olof Stark, Senior Vice President, SSAB Wear Services. Bo-Erik Pers, VD Jernkontoret. Thomas Hörnfeldt, Senior Vice President Special Steels & International Sales Ruukki Metals. Jan Moström, Direktör Boliden Gruvor. Karin Apelman, Generaldirektör EKN. Sven-Erik Österberg, Landshövding Norrbottens Län. Rune J Arnøy, Havnchef Narvik Havn. Arnold Vonkavaara, Regionchef Region Nord Trafikverket. Riikka Aaltonen, Gruvöverdirektör, Arbetsoch näringsministieriet. Morten Smelror, Direktør, Norges Geologiske Undersøkelse. Kaj Lax, Avdelningschef SGU. Åsa Romson, Riksdagsledamot och Språkrör (Mp). Håkan Ekengren, Statssekreterare Näringsdepartementet. Jonas Sjöstedt, Partiordförande (V). Kenneth Macartney, Ambassador of Canada to Sweden. Gustaf Lind, Ambassador Arctic Council. Niklas Granlund, Deputy Director FOI. Tryggve Ahlman, Sveriges Redarförening. Uday Kumar och P O Larsson Kråik, Professor LTU. Paul Evins, Specialist WSP Civils/Rock Mechanics. Maria Viklander, Professor LTU. Jerry Asp, President C3 Alliance Corporation. Håkan Jonasson, Ordförande Sametinget. Anders Forsgren, Boliden. Jan Rannerud, Ordförande Malå Sameby. Arne Muller, Redaktör SVT Västerbottensnytt. Jan Moen, Professor Umeå Universitet. Två utvalda höjdpunkter Anmäl dig till rundabordssamtal med Lars-Eric Aaro, VD på LKAB, Lennart Evrell, VD på Boliden, Åsa Bergman, VD på Sweco Sverige, Jonas Lundström vice VD på Northland och Johan Halling, affärsområdeschef på Atlas Copco. Middag med Västerbottentema ingår. Passa även på att anmäla dig till besök på Atlas Copco testgruva i Nacka. Lena Söderberg, tillträdande Gd SGU Phillip Jerry Asp, CAMA Lars-Erik Aaro, Vd LKAB Ett fåtal platser kvar. Sponsorer: Port of Narvik

4 6 Framtidens Gruv & Mineral Framtidens Gruv & Mineral 7 Stål på väg mot slutet kretslopp Återvinning fokusfråga i stålbranschen Jernkontoret har i ett åttaårigt forskningsprojekt visat att förutsättningarna för att tillverka stål i slutet kretslopp är mycket goda. Om dessutom de internationella beräkningarna håller kommer det framtida behovet av nytt stål att kunna tillgodoses av återvunnet stål redan inom en mansålder. Brytning av jungfrulig järnmalm blir då överflödig. Bo-Erik Pers, vd Jernkontoret. I det läget vore det väl bra att det finns så många svenska järnatomer i systemet som möjligt, funderar Pers. Lite miljöskadad Bo-Erik Pers är vd för Jernkontoret sedan hösten Vi träffas på hans kontor på Kungsträdgårdsgatan och vi böjer stål. Han har små platta stålstavar av ordinärt respektive modernt stål som man helt enkelt böjer. På bara två sekunder kan den minst erfarne inse vilken betydelse ett ståls olika egenskaper kan ha. Enklare och modernt ser exakt likadant ut, men det moderna eller mer avancerade är sex gånger starkare, säger Pers och visar att man måste ta benen till hjälp för att vika ihop det moderna stålet. Pers kommer från en lång karriär inom stålbranschen. Han är KTH-utbildad i maskinteknik och började 1980 arbeta på Scania. Efter några år flyttade han till Borlänge, arbetade inom konsultbolag och från 1989 på dåvarande SSAB Tunnplåt som bland annat forsknings- och utvecklingschef samt marknadsdirektör. Jag är nog lite miljöskadad. Jag tänker stål och konstruktioner i alla sammanhang, säger Pers och tillägger: Jag upptäckte mig själv på Friends Arena med att sitta och titta upp i taket för att studera takkonstruktionen. Det händer lite då och då. Eller så ser man till att specialisera sig och bli stark i utvalda marknadsnischer och klarar sig på det sättet. I Sverige har stålföretagen sedan länge valt att nischorientera sig. Det betyder att de inom många områden är i absolut världsklass och har goda förutsättningar att utvecklas gynnsamt. Tio projekt Återvinning är ett av Jernkontorets prioriterade områden. I fjol avslutades det åtta år långa och 230 miljoner kronor dyra forskningsprojektet Stålkretsloppet.Forskningen har lett till att tio tekniska projekt genomförts som stärker stålets cirkulation i samhället och effektiviserar användningen av råvaror och energi. Bland de delprojekt som fokuserat direkt på återvinning finns bland annat en studie av hur man med hjälp av laser kan analysera skrotets innehåll. I ett annat projekt har man med hjälp av finfördelning kunnat öka renheten och kvalitén i det skrot som levereras till stålverken och på så sätt förbättrat återvinningen. Det är ett stort och viktigt arbete som hanterar hela kretsloppet. Vi blir hela tiden bättre på att ta tillvara skrot och i och med projektet görs det effektivare, säger Pers och betonar: Målet med Stålkretsloppet är en sluten tillverkning och användning av stål i samhället. Stål tillhör världens vanligaste konstruktionsmaterial. Den årliga stålanvändningen är ogripbara 1,5 miljarder ton. Siffran är fördubblad sedan 2000 och den kommer sannolikt att fördubblas igen. Men bara en gång till. Sedan behövs inte mer järnmalm, då räcker återvunnet stål till all nyproduktion. Bo-Erik Pers är vd för Jernkontoret. Han berättar om räkneexemplet, en sammanvägning av olika förväntningar på samhället, som visar hur järnmalmsgruvor kan bli överflödiga. Stämmer beräkningarna i en internationell industristudie om lagring av koldioxid så kommer allt stål som vi tillverkar på lång sikt att baseras på återvunnet stål. Prognoser indikerar att behovet av järnmalm för ståltillverkning kommer att toppa omkring 2030, för att 2050 vara tillbaka på dagens nivåer. Först omkring 2090 förväntas i stort sett hela världens behov av nytt stål kunna mötas via omsmältning av skrot, säger Pers. Planar ut Beräkningen kräver att vissa förutsättningar uppfylls. Världens befolkning har passerat sju miljarder människor. Det kan tyckas som om vi bara blir fler, men enligt FN ska befolkningen plana ut vid nio eller tio miljarder runt En andra förutsättning är stålanvänd ningen, som historiskt är kopplad till BNP. När en nation når upp till en viss BNP-nivå upphör produktionsökningen. Världsårsförbrukningen ökar raskt, främst som en konsekvens av den kinesiska utvecklingen. Men ökningen på olika marknader är kopplad till levnadsvillkor och välståndsnivå. Stålbehovet i främst Kina kan verka omättligt för blotta ögat, men det kommer att plana ut. Sedan kommer Indien och ytterligare länder att klättra vidare på välståndstrappan. Det är egentligen samma utveckling som andra länder redan genomgått. Behov upphör Ytterligare förutsättningar är att järn är evigt. Järnatomen försvinner inte. Tvärtom, stål kan göras både starkare och lättare för varje gång. Så har det varit länge och vi kommer alltid att utveckla ett ännu bättre stål, säger Bo-Erik Pers. Med i beräkningen finns också återvinning. Ståltillverkning som bygger på jungfruligt järn är dyrare än motsvarande tillverkning med återvunnet stålskrot. Sammantaget visar exemplet att runt 40 år efter att befolkningskurvorna har planat ut så har levnadsstandarden i världen nått den nivån att behovet av järnmalm mer eller mindre upphör. Stor överkapacitet I träbranschen brukar man säga att stålet som byggnadsmaterial har nackdelar och hänvisar till World Trade Center där det faktiskt var smält stål som gjorde att konstruktionen gav vika. Är stål så bra för byggen? Ja, absolut! Stål är ett fantastiskt material för avancerade arkitektoniska skapelser, som har lång livslängd och därmed låg miljöbelastning. Men kom ihåg att det handlar om att bygga ändamålsenligt och att det är extremt att ett hus blir rammat av en Boeing. Tänk hur det sett ut om det varit ett trähus. Är stålbranschen i med- eller motgång? Både och, faktiskt. Den totala användningen av stål ökar, vilket främst sker i Asien. På sikt kommer årsvolymen att fördubblas. På den negativa sidan ser jag att länder anser det strategiskt viktigt att ha egen stålproduktion. Indien är senast i raden. Problemet är att det redan i dag finns en överkapacitet på en halv miljard ton stål (motsvarande en tredjedel av världsproduktionen). Överkapacitet leder till prispress och det missgynnar existerande bolag. Många gör i dag kraftiga minusresultat. Så vad händer med svenska företag inom branschen på lite sikt? Globalt sett så har stålföretagen två vägar att gå.antingen försvinner man upp i större enheter och överlever i en ny familj. Anders Boström Jernkontoret Fakta! Jernkontoret är den svenska stålindustrins branschorganisation. Den grundades Jernkontoret företräder stålindustrin i prioriterade frågor som bl a berör handelspolitik, energi- och miljöfrågor, forskning och utbildning omsatte Jernkontoret 35 miljoner kronor. Samma år omsatte den gemensamma stålforskningen under Jernkontorets ledning 109 miljoner kronor. Organisationen har 30 anställda och 180 delägare. Delägarna är de bruk som bedriver eller har bedrivit järn- eller stålproduktion. De flesta av de 180 är inaktiva. Aktiva ägare återfinns på runt 20 orter i Sverige. Jernkontoret fick redan på 1760-talet tillstånd att bedriva lånerörelse. Bara Riksbanken av de svenska bankerna har längre historik. Rätten till låneverksamhet används inte i dag. Kompaktering av stålpulver och argonprovtagning.

5 8 Framtidens Gruv & Mineral Framtidens Gruv & Mineral 9 Det finns 51 samebyar i Sverige. Deras renskötselområde upptar ganska precis halva Sveriges yta. Samtidigt och i samma marker finns guld, zink, järn, koppar och ytterligare ett antal malmtillgångar. De flesta av landets 15 gruvor ligger inom renskötselområdet. Intresset för att prospektera efter ytterligare malm är stort. Det finns i dag närmare undersökningstillstånd. Ibland kan gruvbolaget och rennäringen hitta en gemensam lösning. Andra gånger blir konflikt enda utväg. Här möter vi två exempel där gruvindustrin och samer mötts och där händelserna utvecklats i helt olika riktning. parterna agerar och tar sina konflikter? Det tror jag inte. Malå sameby ligger ju i Skellefteåfälten och här har det varit malmbrytning sedan Hedenhös. Vi har en historik och har säkert fått en större acceptans för gruvbolaget än på platser där man inte prospekterat så mycket, säger Rannerud. Malå sameby och Boliden har inga frågor på bordet just nu, men samebyn har överklagat ett prospekteringstillstånd från ett annat bolag. De upplever att en gruva helt skulle skära av renarnas nedärvda vandringsleder och vill mota Olle i grind. De har inte ens kontaktat oss, konstaterar Rannerud. Det är ett utländskt bolag som beviljats prospekteringstillstånd och jag kan inte tänka mig att de kommer att få lägga en gruva där, säger Rannerud och fortsätter: Man ska inte dra alla utländska bolag över en kam, men är det problem i relationen mellan gruvan och rennäringen så är det ett utländskt gruv- eller prospekteringsbolag med i bilden. För svenska bolag är rennäringsfrågan angelägen, för andra är vi en obetydlig prick på en karta. Det är oerhörda kulturella skillnader mellan svenska och utländska bolag. Rannerud menar att det även syns i efterarbetet efter avslutad brytning. De som inte ser längre än malmen räcker är i våra ögon inte bra aktörer. Jag har dåliga erfarenheter av utländska bolag. Riktlinjer Både Jan Rannerud, Malå sameby, och Bolidens Anders Forsgren anser att Boliden har ett bra system för att hantera och minimera konflikter. Och nu är den kunskapen på väg att slås fast lite tyngre. Gruvbranschen håller på att ta fram riktlinjer för hur man som gruvbolag närmar sig och jämkar sig med rennäringen och andra intressenter. Vi vill ge alla som jobbar i Sverige en uppfattning om hur man brukar bete sig. Det kommer förhoppningsvis att minska problemen, säger Forsgren och fortsätter: I vissa områden kan vi säkert inte få tillstånd, men det är min uppfattning att i det dominerande antalet gruvetableringar kan man hitta en samförståndslösning och verka tillsammans. Anders Boström Anders Forsgren, projektledare på Boliden och Jan Rannerud ordförande i Malå sameby. Här möts samebyn och gruvjätten i ett handslag Malå sameby och Boliden AB är det goda exemplet på samverkan. Parterna har en lång samverkan i frågor där jakten på malm korsar renarnas vandring. Men allt började med en konflikt. Det var Boliden jobbade för en start av Maurlidengruvan samtidigt som ett annat bolag stod i begrepp att köra igång Storliden. Båda gruvprojekten kolliderade med Malå samebys betesmarker och flyttleder. Anders Forsgren, projektledare på Boliden, var ny på jobbet som förhandlare och han minns turerna. Det var ingen bra process från vår sida. Det hade varit ett tag sedan vi senast öppnade en gruva och den MKB (miljökonsekvensbeskrivning) vi gjorde var inte bra, konstaterar Forsgren. Jan Rannerud är ordförande i Malå sameby: De visade ingen respekt för renskötseln. Vi hade fått ärendet på bordet som de ville ha det, men utan diskussion. Därför gick vi in i en förhandling på ett aggressivt sätt. Vi tappade dialogen. Till slut blandades det in jurister. Det är verkligen inget vi önskar. Då blir det dyrt och en helt annan och mer formell diskussion, säger Rannerud. Årliga samråd Men konflikten blev startskottet på något riktigt bra. Det konstaterar i dag båda parterna. Det blev begynnelsen på en form av samverkan som i dag genomsyrar relationen mellan gruvbolaget och samebyn. Vi har ömsesidig respekt och vi anstränger oss för att lösa konflikter, säger Forsgren. Det finns en rad konkreta exempel. Ett första är årliga samråd. Samebyn och gruvbolaget möts varje år för att diskutera långsiktiga planer, vad som kan tänkas komma upp i framtiden som påverkar renskötseln och vad de kan göra för att underlätta för varandra. Vi träffas även utan att ha någon fråga på bordet, säger Rannerud och fortsätter: Ofta är det andra saker än gruvor som är viktiga för oss, som till exempel avverkningar. Boliden har ju mycket mark. Det förekommer ju dessutom omfattade prospektering som vi får diskutera tidigt. Många letar malm I dag finns 15 aktiva gruvor i Sverige. Det 180 meter djupa dagbrottet Maurliden är en av dessa. Där arbetar 31 personer och Boliden bryter en så kallad komplexmalm innehållande zink, koppar, bly, guld och silver. Prospekteringen i Sverige är het. Även om intresset svalnat något det sista året så finns 922 levande undersökningstillstånd. 182 av dessa beviljades under 2012 och de svenska företagen Boliden och LKAB dominerar bilden. De sammanlagda prospekteringskostnaderna i Sverige uppgick 2012 till 110 miljoner dollar (runt 720 miljoner kronor) och vi är en stor nation i sammanhanget. Faktum är att fyra procent av kostnaderna för all världens gruv- och mineralprospektering under det året hamnade i Sverige. En stor del av denna prospektering sker i Skellefteåfälten i Västerbotten, alltså i de marker där också Malå sameby har sin verksamhet. En tankeställare Boliden och Malå sameby träffas över en kopp kaffe och konstaterar att det finns flera exempel på deras goda samverkan. De MKB som Boliden nu tar fram är betydligt mer genomarbetade. Länsstyrelsen i Västerbotten, Statens jordbruksverk och Bergsstaten beställde en rapport om hur just MKB:n behandlade rennäringen inför gruvstarterna i Maurliden och Storliden. De konstaterade att de konsekvenser en gruvetablering skulle ha för rennäringen avhandlades av Boliden på fyra rader. Anders Forsgren använder både väckarklocka och tankeställare om rapporten. Vi ändrade vårt sätt att arbeta mot samebyar. Nu fördjupar vi bilden. Vi tar i en MKB med detaljerade kartor, nuläge, analyserar konsekvenser och undersöker vad som kan göras för att minimera intrånget, för någon form av intrång är det alltid. Samrådsmötena är också förändrade. Tidigare var det ett eller två möten, i dag träffas parter kanske 15 gånger för att reda ut de frågetecken som kan identifieras. Återplanering av renlav Boliden delar även mark med andra samebyar. Anders Forsgren berättar att de i samband med brytstarten i Kankberg ifjol röjde nya flyttleder för renar förbi området. Och i Aitik har de byggt samlingshagar för att underlätta renskötseln. Där har har Gällivare sameby också fått entreprenad på underhåll och nyanläggning av stängsel runt området. Boliden bedriver i Långsele ett återplanteringsprojekt av renlav. Det är på mark efter en nedlagd gruva som Mausjaur sameby nu använder. Renlav utgör vintertid renens viktigaste föda. Men har man en gång förstört förutsättningarna så tar den väldigt lång tid på sig att få fäste. Nu har tiden för återväxt minskas till en tredjedel. Det är väldigt intressant för oss, konstaterar Rannerud. Har ni i samebyn mycket åsikter om efterarbete? Ja, men det är svårt eftersom verksamheten ofta förlängs ganska kraftigt och återställningen är så långt bort, säger Jan Rannerud och tillägger: Storliden anser vi inte vara återställd. Mycket arbete kvarstår men inget händer. De som ägde gruvan flyttade återställningen till ett annat bolag och jag vet inte vem som egentligen har det juridiska ansvaret. Respekt ledord Malå sameby är 13 småföretag, ofta enmansfirmor, medan Boliden omsätter 40 miljarder kronor och närmar sig anställda. Kan ni verkligen mötas på lika villkor? Storleken på företagen har ingen betydelse i diskussionen, säger Forsgren, Boliden, och fortsätter: Vi måste ha ömsesidig respekt för varandras verksamheter. Det är den grundläggande utgångspunkten för Boliden när vi gör ett intrång i en sameby. Jan Rannerud: Vi får inte igenom allt vi kräver, men vi upplever att Boliden lyssnar på oss. Men även om samtalen med Boliden flyter så är Rannerud missnöjd med minerallagen: Minerallagen handlar inte så mycket om att tillvara markägares eller renägares intressen utan mer att se till att vi inte stoppar upp gruvnäringen. Rannerud kräver inte att rennäringen ska ha vetorätt mot gruvor. Det tror jag är till men för landet. Men precis som Malå sameby och Boliden AB sitter här i dag så ska vi vara jämngoda partners i diskussionen. Som lagen är skriven så kan man i princip ta bort det samråd som vi håller på med. Därför måste minerallagen ses över. Prick på kartan Det finns gott om exempel på när gruvan och rennäringen hamnat på kollisionskurs. Finns det geografiska skillnader mellan hur

6 10 Framtidens Gruv & Mineral Framtidens Gruv & Mineral 11 Vild konflikt om gruva i Jokkmokk I Kallak i Jokkmokk planeras en gruva. Där har parterna hamnat på kollisionskurs och gått till handgripligheter, för mycket står på spel. Prospekteringsbolaget ser en miljardaffär. Rennäringen ser sin undergång. Och kommunen ser en chans till överlevnad. Hallå där... Vad blir det första du hugger tag i? Självklart blir det att lära känna verksamheten. När det gäller en så väl fungerande verksamhet som SGUs med många medarbetare är det viktigt att man som ny chef börja med att se över de utmaningar som finns. Vilken är SGUs viktigaste uppgift framöver? Övergripande handlar det om att SGU även fortsättningsvis ska kunna fungera som en bra expertmyndighet och klara av att ta fram de underlag som olika aktörer och ett samhälle i förändring behöver. Det kan röra sig om allt ifrån frågor kring vatten och mineralindustrin till miljö- och klimatanpassning. Ska kunskapen och tillgängligheten kunna öppnas upp krävs det dock att vi förstår mottagarnas situationer och behov. Så att lära oss mer om dem och olika sektorer blir nog den stora utmaningen. Vad har hänt sedan regeringens mineralstrategi kom i våras? Det kan jag ännu inte ge mig in på i detalj. Men generellt har mineralstrategin följts upp med att SGU och andra myndigheter har fått olika, speciella uppdrag av regeringen. De ska vi naturligtvis genomföra. Grundsynen är att SGU ska fortsätta ge underlag till olika sektorer, men få en mer aktiv roll i form av en sektorsmyndighet. Vad innebär det? SGU har av naturliga skäl alltid bistått prospekteringssektorn med basinformation. De senaste åren har också inneburit ett närmare arbete med själva gruvnäringen som helhet. Ambitionen är att vi ska kunna bidra till en hållbar utveckling av mineralnäringen. Här är Sveriges Geologiska Undersökning får ny generaldirektör Lena Söderberg om nya jobbet och SGUs framtida roll. förstås SGUs gedigna kunnande om miljöfrågor och vatten en otrolig styrka, och den ska vi utnyttja. Stora satsningar görs på att producera geologisk basinformation. Är inte allt redan kartlagt? Numera handlar mycket om förfining. Vi kan fortfarande inte alla detaljer. Sedan har frågeställningarna förändrats med tiden geologin är en i hög grad levande vetenskap. Idag vill vi till exempel veta om klimatförändringar. Något som kräver kompletterande information. Men frågeställningen är intressant. För precis som i många andra länder trodde vi en gång att man kartlade och sedan hade svaren. Men det är alltså långt därifrån. Samtidigt som SGU tar på sig uppdrag från olika samhälleliga aktörer, exempelvis inom gruv- och mineralindustrin, ska ni fungera som en oberoende remissinstans i markfrågor och annat. Ser du något bekymmer med det? Det kan absolut vara ett problem om man inte har ordnade rutiner. Så det är något som alla myndigheter med uppdragsverksamhet måste vara tydliga med. Personer som har haft uppdrag åt ett företag ska till exempel inte jobba med underlag i ärenden som rör företaget. Vem är Lena Söderberg privat? Jag är en samhällsengagerad, glad och direkt naturmänniska som är utbildad till jägmästare och fascineras av komplexiteten mellan saker och ting. Jag bor på Södermalm i Stockholm, men har en liten stuga i Arboga som jag brukar fara ut till. Vad tar du med dig till det nya jobbet? Att jag har jobbat med markanvändning från olika håll under i stort sett hela livet: med forskning och utveckling inom företag, som miljöchef åt Stockholms läns landsting och som VD och koncernchef för Krav och just nu som VD för Svensk Vatten, styrelseordförande för Skogsstyrelsen och ledamot för Statens Energimyndighet. Det gör att jag har en röd tråd kring vatten, skogsoch råvaruresurser samt energi- och marknadsdelen. Maria Engström-Andersson I augusti blev konfrontationen i Kallak ett faktum. TV-tittare kunde dagligen följa utvecklingen med demonstranter som klättrade i träd, hällde bensin över sig och blockerade transportvägen. Poliser upplöste och bar bort de mänskliga murarna och prospekteraren Jimab (Jokkmokk Iron Mines AB) tvingades till slut bygga en ny väg förbi demonstranterna. Striden gällde renskötsel och naturvärn mot gruvindustri. De som protesterade mot gruvprojektet vittnade om övervåld från polis. Jimab hävdade att demonstranter saboterat deras bilar genom att lossa hjulbultar. Konflikten var stenhård. Demonstranter anklagade Jimabs vd Fred Boman att bete sig arrogant. Boman dömde i Sameradion ut demonstranterna som sjuka i huvudet. Tio miljoner ton Jimab är ett dotterbolag till brittiska Beowulf Minings. Företaget har provborrat i området och konstaterat malm som de anser väl värd att bryta. Fyndigheten i Kallak upptäcktes ursprungligen redan 1947 och SGU har på 60- och 70-talet undersökt området. Fyndplatsen täcker 500 hektar och beskrivs som en av Skandinaviens största obearbetade järnmalmsfyndigheter. Kallak har en storlek som öppnar möjligheten för effektiv och storskalig brytning, i storleksordningen tio miljoner ton per år, sammanfattar Jimabs vd Fred Boman. Beowulf Mining har kallat det en stor fyndighet av internationell kaliber och man pratar om brytning i 15 år. Finns inga kompromisser Kritiken mot den tilltänkta gruvan har flera bottnar. Det finns åsikter om att den stör världsarvet Laponia. Dammsäkerhetsfrågor inom vattenkraften intill har debatterats. Förstörd natur, nedsmutsning samt vattenoch fiskedöd nedströms är andra argument. Men mest har renskötsel uppmärksammats, drabbade är Sirges och Jåhkågaska samebyar. En gruva slår i ett slag ut rennäringen i området. Det finns inga möjligheter till kompromiss, säger Niklas Spiik, renägare i Jåhkågaska sameby och talesperson i frågan. Samebyarna har för sina renar vinteroch sommarbeten. Dessa ligger ganska långt ifrån varandra. Renarna strövar eller flyttas mellan kust och fjäll beroende på årstid, allt för bete. Flyttleden är ett långsmalt öst-västligt stråk och inom renskötseln menar man att gruvan skär av leden helt och hållet. Alternativet att gå runt finns inte eftersom det är vatten. Isarna, när de ligger, är instabila som ett led av kraftverk uppströms. Och att transportera renen på lastbil, som man annars gör på vissa håll, fungerar bara på hösten. På vårarna är vajorna dräktiga och klarar inte transporterna. Samernas huvudstad I Jåhkågaska sameby finns det vuxna renar. Efter kalvningen har man renar i de 100 medlemsföretagen. Niklas Spiik har hittills varit på ett samrådsmöte med Jimab och tycker att de misskött sig. De har inte gett ett seriöst intryck och vi har inte haft någon dialog, konstaterar han. Spiik menar också att det är extra känsligt i Jokkmokk som han betecknar som något av de svenska samernas huvudstad. I Jokkmokk har sametinget kontor och Ajtte samemuseum ligger där. Kunde ni och Jimab ha mötts på vägen om dialogen varit bättre? Nej, det handlar om existensen för det ena eller det andra, säger Spiik. Fred Boman, vd på Jimab, håller inte med om att en gruva innebär ett allvarligt intrång. Gruvområdet omfattar endast 0,05 procent av samebyns väldiga areal, säger han till SVT. Han har också kallat motståndet för en kampanj av Svenska Samers riksorganisation. Den riktar in sig på att renägarna och samebyarna ska skaffa sig lättförtjänta pengar i framtiden från bland annat gruv-, vatten- och vindkraftsprojekt, säger Boman i Arbetaren. Färre jobb, inte fler Debatten har två sidor, men nejsägarna har hörts mer. Sametinget har i ett remissvar till länsstyrelsen nyligen sagt nej till gruva med hänvisning till att MKB:n är för dålig. Tor Lundberg Tuorda i aktionsgruppen Gruvfritt Jokkmokk förbereder sig för nya konflikter. Gruvan ger inga nya jobb, den tar. Vill folk här ens jobba i en gruva? Vi kommer att få hit influgen personal samtidigt som vi kapar vår rennäring. Det blir i slutändan sämre totalt sett. Många kritiserar den låga skatten som gruvbolag betalar. Skulle det påverka dig om man betalade mer pengar till Jokkmokk eller Sverige för brytningen? Nej, låt Jokkmokk vara gruvfri, säger Lundberg Tuorda. Gruva räddningen I Jokkmokks kommun finns i dag ingen gruva. Men kommunalrådet Stefan Andersson (S) välkomnar den. Jokkmokk har ett jätteproblem. Vi har gått från till invånare. Vi har ett apotek, det är bra. Men vi har inte längre något postkontor, försäkringskassan har flyttat, banker försvinner och vi avvecklar precis ytterligare en förskola. Vi behöver ungdomar till kommunen och därför behövs gruvan. Hur många jobb det kan bli vet han inte, men siffror mellan 200 och 300 har nämnts honom. En gruva skulle bli en injektion. Hur ser du på striderna i somras? Alla måste få säga vad de tycker, det är en grundprincip. Men det ska göras lagligt, säger Andersson och fortsätter: Det har varit en hätsk debatt, men främst på sociala medier. Inne i samhället möter jag inte många som är emot gruvan. Vad gör kommunen för att lindra konflikterna? Vi försöker sprida fakta och arrangerar till exempel informationsträffar. Påståendet att alla samer skulle vara emot gruvan är enligt Andersson helt felaktig. Det är bara en liten del av samerna som jobbar med renskötsel. Många andra är för. Jag är till exempel själv same. Vad händer om det inte blir en gruva? Jag skulle inte använda ordet panik om befolkningsutvecklingen, men läget är ansträngt. Gruvan är inte sista chansen men den vore ett starkt ben att luta sig emot. Som utvecklingen är nu är det svårt att hantera situationen. (Vi har vid ett flertal tillfällen utan framgång sökt Fred Boman och representanter för Jimab för kommentarer). Anders Boström Vi ser behov och skapar lösningar För gruvor och gruvprojekt kan vi bidra med vårt kunnande från förstudie till gruva i drift. Vi har kompetens, erfarenhet och kunnande inom bergteknik, geologisk kartering, brytningsplanering, tid- och resursplanering, gruvmätning och gruvkartor, miljöfrågor, projektering av diverse markarbeten så som slamdammar, vattenreservoarer och mycket mer. Besök oss på

7 12 Framtidens Gruv & Mineral Framtidens Gruv & Mineral 13 Arnold Vonkavaara: Foto: Thomas Johansson och Kerstin Eriksson. Fantastiskt att få ge en mer rättvis bild av den här landsdelen till beslutsfattarna Trycket på väg- och järnvägssatsningar i norr har aldrig varit så högt som efter att gruvboomen körde igång. Samtidigt får Trafikverket hård kritik för att investera för lite och till och med bromsa utvecklingen. Mitt i hetluften finns pajalasonen och Trafikverkets regionchef i Norrbotten och Västerbotten, Arnold Vonkavaara. Arnold Vonkavaara, Trafikverkets regionchef i Norrbotten och Västerbotten. Ursäkta, jag ska bara säga att jag ringer upp. För tredje gången på bara några minuter surrar Arnold Vonkavaaras mobiltelefon. Något tidigare har en av medarbetarna på regionkontoret i Luleå stuckit in näsan för att stämma träff. Det råder ingen tvekan om att chefen för Trafikverket Region Nord har en del att pyssla med eller att det blir en och annan sväng efter de vägar och järnvägar som Trafikverket är satt att ansvara för. Bara under de två senaste veckorna har det blivit dubbla turer till Norge (dels för en trafiksäkerhetskonferens och dels för en transportplan inom Barents). Ett matchmakingmöte i Pajala för företagare. Och en invigning av Åseles första cirkulationsplats. Sedan har infrastrukturministern varit i Luleå på ett tvådagarsbesök, berättar Arnold Vonkavaara. Mycket hänger ihop med mångmiljardsatsningarna i landets nordliga delar. Inte minst inom gruvnäringen. Bara i Norrbotten räknar politikerna med att 200 miljarder ska investeras i en industriell expansion fram till Vilket leder till högre krav på infrastrukturen och helt nya utmaningar för Trafikverket: Tidigare gick mycket ut på att förstärka järnvägsspåren och öka kapaciteten. Nu gör gruvexpansionen och stadsomvandlingarna att vi måste hitta nya, bra dragningar för både vägar och järnvägar, säger Arnold Vonkavaara. Järnvägsflytt I Kiruna har järnvägen flyttats för att gruvan ska kunna expandera. På samma plats ska både E10 och vägen upp mot Nikkaluokta dras om inom en specifik tidsplan. I Pajala måste en 15 mil lång vägsträcka mellan gruvan i Kaunisvaara och Svappavaara förstärkas för att klara specialbyggda jättelastbilsekipage på hela 90 ton, vilket är 30 ton mer än normalt. Samtidigt ställer de ökande transporterna bland annat till malmhamnen i Narvik högre krav på samarbete över landsgränserna. Det kan gälla både teknik och administration, säger Arnold Vonkavaara. Vilka infrastruktursatsningar ser du själv som viktigast för gruvnäringen hittills? Höjningen av axellasten på järnvägen från 25 till 30 ton, och möjliggörandet av längre tåg: från 600 meter till dagens 750 meter. Det har krävt stora åtgärder som förlängningar av mötesplatser och uppgraderingar av el- och signalsystem eftersom vi inte har dubbelspår här uppe. När det gäller vägarna har vi gjort och gör olika bärighetsåtgärder som gruvnäringen har pekat på. Vad mer är på gång? Under 2014 ska alla tolv mötesplatser efter järnvägen från Kiruna till Riksgränsen ha fått full längd, varav den sista nästa år. Sedan ska förstärkningar och ombyggnationer göras efter E 10 i Kiruna där Northland och LKAB har sina omlastningsstationer för malmen. Rena infarkterna Samtidigt får Trafikverket hård kritik för att missgynna landets nordliga delar. Varken dubbelspår efter malmbanan, mittseparering av olycksdrabbade E10:an eller medel till Norrbotniabanan finns med i förslaget till en Nationell plan för transportsystemet trots att malm för 20 miljarder om året bryts och förs ut bara från Västerbotten och Norrbotten. Av 190 miljarder föreslås enbart 3,4 procent gå till de fyra nordligaste länen. Du är själv från Pajala. Hur känns det här? Det är förstås aldrig kul att få kritik, men prioriteringar måste ju göras. Kan du förstå upprördheten? Jag kan förstå när folk tycker så. Men ska man säga vad som är rättvist eller inte måste man ha kunskap om alla delar. Allt sitter ihop, speciellt när det gäller järnvägen, och här skulle vi behöva mycket mer medel totalt för att kunna jobba ikapp de brister som finns. Även om jag arbetar lokalt och regionalt kan jag säga att bristerna finns i hela landet. Särskilt i storstäderna där vi då och då får rena infarkterna alltså totalt stopp i trafiken. Det stör sedan hela systemet. Hur har det kunnat bli så här? Ser vi till järnvägen har inte mycket nytt byggts på 100 år. Under tiden har både gods- och persontransporterna ökat enormt. Då räcker inte den utveckling som skett. Ytterst handlar det om ekonomi. Har politikerna prioriterat rätt? Ser man på bristerna borde vi ha fått mer medel för att kunna möta den ökande efterfrågan. Men samtidigt ska ju pengar även fördelas till skola, omsorg och vård, och det är ingen lätt uppgift. När det gäller Norrbotniabanan som bedöms ha låg samhällsekonomisk lönsamhet kritiseras Trafikverket för att ha lagt större vikt på persontransporter än godstransporter. Men också för direkta räknefel. Enligt era beräkningar kommer transportarbetesförändringen bara att öka med 1 procent fram till 2050 på sträckan Umeå- Boden Den tidigare Kapacitetsutredningen innehöll prognoser som inte var helt uppdaterade. I den Nationella planen har vi däremot använt oss av uppdaterade siffror. Tyvärr rymdes inte Norrbotniabanen, säger Arnold Vonkavaara som utan jämförelser i övrigt visar sig ha egna erfarenheter av bristfälliga kommunikationer. Tyngre malmtåg Under samtalets gång kommer det nämligen fram att han jobbade uppe i Abisko innan bilvägen byggdes: Ja, det var i tjugoårsåldern när jag arbetade i mina svärföräldrars butik och som lärarvikarie. Enda transportmedlet var järnvägen. Så då parkerade jag bilen i Kiruna och tog tåget upp till Abisko Det var för övrigt också här uppe som Arnold Vonkavaara halkade in på järnvägsspåret, efter att ha fått jobb inom elförsörjningen och sedan kommit in på banteknik blev han regionchef. Vilket han inte ångrar även om det inte alltid blåser medvind: Det känns fantastiskt att få vara med mitt i expansionen och ha möjlighet att ge en mer rättvis bild av den här delen av landet till beslutsfattarna. Vilka transportsatsningar är viktigast för regionens utveckling? Åtgärder som ökar järnvägskapaciteten ännu mer. Just nu pågår både svenska och norska utredningar om dubbelspår från Kiruna och norrut. Men sedan diskuterar vi också med LKAB om möjligheterna att höja vikten på malmtågen från nuvarande 30 till 32,5 ton. Fast där vet vi ännu inte vad som skulle krävas. Vidare vore ett utökat samarbete med alla aktörer på järnvägen bra. I Västerbotten där järn och nickel bryts är sedan de öst-västliga förbindelserna oerhört viktiga. Så där görs en åtgärdsvalsstudie för väg E 12 mot Mo i rana. Kommer Pajala-malmen någonsin att transporteras efter järnväg? Fortsätter efterfrågan så tror jag det. Utredningar visar att malmbrytningen har en potential på 60 år, och järnväg är självklart mer långsiktigt optimalt. Samtidigt ser vi att nuvarande väglösning håller. Slitage och en del störningar, som avåkningar, har vi räknat med. Det får man förebygga med vägförbättringar och underhåll. Försöken med ellastbilar då? Det är något som Trafikverket arbetar med nationellt. Man talar om att hitta provsträckor. Men det blir inte i Pajala. Nyheter inom flyg och sjöfart i norr? Just nu utreds en utvidgning av farlederna i Luleå hamn. Tanken är att kunna ta emot större fartyg. Åtgärderna bedöms till 1,6 miljarder. Men några pengar har ännu inte avsatts. Inom flygtrafiken tycker jag att täckningen är rätt god, även på icke-kommersiella inlandssträckor. Givetvis innebär befolkningsunderlaget en begränsning. Men det försöker vi bemöta genom att koppla marktransporter mot flygplatserna. Röster höjs om öst-västliga transportleder mot Kina, en slags ny sidenväg... Ja, här jobbar väg- och transportmyndigheter i Sverige, Norge, Finland och Ryssland med att ta fram en gemensam transportplan. En sammanställning över de olika ländernas planer och önskemål om gränsöverskridande korridorer blev också klar i september. Sjövägen handlar det om transporter över ishavet. Men självklart vore det fantastiskt om länderna kunde knytas ihop med tågförbindelser. Säkert lär det också bli fler transportvägar. Särskilt som mineralletning ses som intressant inom hela Barentsområdet. Hinner du och jag uppleva en sådan järnvägssatsning? Du kanske, men inte jag, haha. Nej, men allvarligt talat så tror jag faktiskt att vi kan det. Kina har ju utvecklats en hel del och Indien kommer. Samtidigt finns den kanske största marknaden för malmtransporter i Europa. Man satsar ju på att bli självförsörjande inom mineraler, och då blir förbindelserna inom Barents otroligt viktiga. Maria Engström-Andersson Fakta! Namn: Arnold Vonkavaara Född: 1956 i byn Liviöjärvi i Pajala där han växte upp med tio syskon. Aktuell: Chef för Trafikverkets Region norr sedan Familj: Gift med Maj, fem vuxna barn och åtta barnbarn. Bor: I Sunderbyn utanför Luleå Bakgrund: Läste företagsekonomi efter gymnasiets naturvetenskapliga linje. Mer än 20 års arbetsledande befattningar inom före detta Banverket och Trafikverket. Bland annat som arbetsledare, produktionsledare och chef för trafikledning. Senast lästa bok: Jag är Zlatan

8 14 Framtidens Gruv & Mineral Ansvarsfull resursutvinning I Kanadas Arktis Krönika A N N O N S 15 Bodens maskinmässa viktig gruvkugge Kenneth Macartney, Ambassador of Canada to Sweden. I maj förra året lämnade Sverige över ordförandeskapet i Arktiska Rådet till Kanada. Det huvudtema som Kanadas minister för Arktiska Rådet, Leona Aglukkaq, som själv är inuit och kommer från norra Kanada, presenterade för ordförandeskapet är Utveckling för människor i norr där fokus kommer att ligga på ansvarsfull resursutvinning i Arktis, säker sjöfart samt hållbara arktiska samhällen. Arktiska Rådet arbetar för att säkerställa att utvecklingen av den arktiska regionen sker på ett ansvarsfullt sätt. För att bygga en hållbar och ekonomiskt stark framtid för den arktiska regionenen så kommer företag aktiva i Arktis att spela en avgörande roll. Etablering av ett arktiskt affärsforum kommer t ex att främja ekonomisk tillväxt samt ge möjlighet för företag att samarbeta med Arktiska Rådet. Nationellt bedriver Kanadas regering en politik för ansvarsfull resursutvinning vars målsättning är förbättrad ekonomisk tillväxt för kanadensare samt att bidra till att den globala energisäkerheten. Efterfrågan på naturresurser förväntas fortsätta öka och både nationella och internationella företag investerar i stora naturresurs- och utvinningsprojekt i Kanada och även de norra delarna. Kanadas gruvindustri sysselsätter personer och utgör 397 miljarder kronor av den nominella bruttonationalprodukten, BNP, eller 3.9% av Kanadas totala BNP. Gruvnäringen stod för 21% av Kanadas export Kanadensiska gruv- och metallföretag investerade även miljoner på forskning och utveckling och sysselsatte 6000 personer inom forskningsområdet. Prioriterade innovationsområden inkluderar hantering av gruvavfall, energieffektivisering, samt effektivare utvinning. Genom att delta i olika forsknings- och utvecklingsprogram samt samarbeten med forskningsorganisationer får utländska företag tillgång till kanadensisk expertis. I nuläget producerar Kanada runt 60 olika typer av mineraler och metaller från över 200 gruvor. Landet rankas bland de fem främsta för framställning av 11 av de mest betydande mineralerna och metallerna globalt. Ett växande intresse för sällsynta jordartsmetaller har sporrat intresset för utvinning over hela landet och ytterligare förlängt Kanadas lista av lovande framtida utvinningar. Utvinning av mineraler är ryggraden i ekonomin i de norra delarna av landet och utgör en stor möjlighet för framtida tillväxt. Norra Kanada är hemvist för ett flertal fyndigheter som spänner över ett brett spektrum av metaller och mineraler. Sammantaget utgör gruvsektorn i norra Kanada runt 20% av dess BNP. Mineralutvinning är också en drivkraft för ekonomisk tillväxt i andra arktiska stater. Konferensen Framtidens Gruv & Mineral nästa månad i Stockholm utgör en värdefull möjlighet att ta del av innovativa affärsutvecklingar vilket även inkluderar kanadensiska gruvföretag med närvaro i de nordiska länderna. Den kanadensiska gruvnäringen har det senaste decenniet gjort betydelsefulla framsteg med att ta miljö- och samhällsansvar, (CSR). Kanadensiska branschorganisationer och gruvföretag har fått erkännande, både nationellt och internationellt, för sin ledande roll i detta CSR-arbete. Mer kan dock göras. Många företag vänder sig till den kanadensiska regeringen för vägledning och stöd för att klara de risker som det medför att bedriva verksamhet i komplexa och krävande miljöer och regeringen har redan tagit stora steg mot att främja och säkerställa så att kanadensiska företag tar samhällsansvar när de utvinner mineraler utomlands samt även i det arktiska området. I de åtta arktiska länderna som utgör det Arktiska Rådet så finns det mer än fyra miljoner människor som kallar Arktis sitt hem. Kanadas ordförandeskap kommer att sätta Northerners eller norrboende i första rummet. Kanada har en klar vision för Arktis där människor med självtillit lever i sunda, levande samhällen, hanterar sina egna angelägenheter samt skapar sina egna livsöden. Arktiska Rådet har länge förstått vikten och värdet av traditionell och lokal kunskap. Denna kunskap har under tusentals år möjliggjort överlevanden för den arktiska befolkningen, den hårda miljön till trots. Rådet vill ta fram rekommendationer för att införliva traditionell och lokal kunskap i sitt arbete. Gruvnäringen kommer också att behöva införliva detta i sina affärsplaner för att nå framgång i Arktis. Årets maskinmässa Load up North i Boden blev en jättesuccé. Inte minst bland företag med ett eller flera hjul i gruvbranschen. Nu laddar man för fullt inför nästa års mässa. Mer än 200 utställare från hela Sverige, Norge och Finland. Inte ett ledigt hotellrum i hela staden. Omkring 7000 besökare. Ett två gånger så stort utställningsområde som det var tänkt från början på hela kvadratmetrar. Och representanter från regionens samtliga stora gruvföretag. Summeringen av Bodens första maskinmässa kunde knappast ha varit bättre. Om inte annat förstår man hur lyckat det blev när man ser till hur många av årets deltagare som direkt efteråt anmälde sig till nästa års mässa, säger projektledaren Bo Sandström, lyriskt. Load up North 2 Nya datumet är spikat till den augusti 2014 och innehållet i Load up North 2 lär knappast bli sämre än i premiärupplagan: Absolut inte. Tvärtom tittar vi just nu på hur vi kan utveckla mässan ännu mer. Större fokus ska till exempel riktas mot marknaderna i nordligaste Norge och Finland. Samtidigt behåller vi det vinnande konceptet med goda tillfällen för provkörningar, föreläsningar, nätverkande och rekrytering, berättar Bo Sandberg. Huvudarrangör är liksom tidigare Boden Arena AB och Nolia AB. Men faktum är att mässidén kommer från gruv- och maskinbranscherna själva, förklarar Bo Sandström. Positiva avtryck Att just Boden blev aktuellt beror på ortens strategiska läge mellan Skellefteåfältet och malmfälten och på att staden har befäst sig som en viktig kugge inom gruvexpansionen. Dels för att förare till gruvindustrin utbildas här. Dels för Cliffton Mining som kör malmen från Pajala har sitt säte i kommunen. Men också för att Pon Mining bygger sin nya komponentserviceanläggning för Caterpillar gruvmaskiner på orten. Mer är dessutom på gång, avslöjar Bodens näringslivschef Jeanette Nilsson som är säker på att bra mötesplatser ger fler positiva avtryck. Hon berättar att parter för Försvarsmakten och Cliffton Mining träffades och skrev kontrakt under årets Load up North - mässa. Vilket nu säkerställer jobb åt unga rekryter: Det gynnar så klart alla inblandade, inklusive Bodens kommun. FAKTA Boden kommun Cirka personer bor på en yta av cirka 4500 km i en dynamisk del av Norrbotten. Traditionellt har näringslivet byggt på den offentliga sektorn, men på senare år har tjänstesektorn vuxit starkt, liksom besöks- och turistnäringen. Små företag med tillväxtambitioner dominerar. Förutom bra utbildningsmöjligheter kan kommunen erbjuda ett rikt föreningsliv, gott om fritidsaktiviteter och närhet till naturen. Bodens kommun Boden Tel: Fax: Gruvindustrin satsar i attraktiva GRUVOR I ETT STÖRRE SAMMANHANG Expansion av gruvan i Garpenberg. Nytt pelletsverk i Kiruna. Ny huvudnivå för gruvan i Kiruna och Malmberget. Alla är de exempel på hur Sweco tillsammans med kunder har skapat hållbara lösningar för Sveriges gruvindustri. Genom att kombinera vår unika kompetens och er farenhet som 50 år inom gruvbranschen har gett oss, med fördelarna med att vara ett stort företag, hoppas vi vara en uppskattad samarbetspartner i minst 50 år till. Vad kan vi göra för dig? Läs mer om våra konsulttjänster på I över 100 år har gruvan varit en viktig del av Gällivares utveckling. Flera generationer har arbetat med att leverera järnmalm över hela världen. Nu byggs ett nytt samhälle upp för att kunna bevara traditionen och fortsätta den positiva utvecklingen. FAVÖR I Foto: Daniel Olausson och Vemod Gällivare befinner sig i en unik situation av högkonjunktur medan lågkonjunkturen skördar nya offer i alla branscher runt om i Sverige. Tillsammans med vårt näringsliv bygger vi upp ett samhälle för att förverkliga drömmen om en arktisk småstad i världsklass. Varje år utser Dagens Industri 100 karriärföretag som erbjuder unika utmaningar, sticker ut från mängden och har extra spännande karriärmöjligheter. LKAB är för andra året i rad med på listan, och Boliden banar också väg för en stark marknad och har byggt en ny anläggning i koppargruvan Aitik. Båda företagen planerar för fortsatta satsningar. Vi blev årets företagarkommun 2011 och näringslivet fortsätter att växa sig allt starkare. Svensk Handel visar på att sällansköpshandeln har ökat med omkring 29 miljoner de senaste åren. Allt fler företag blickar ut över världen, knyter kontakter och skapar affärer över gränserna. För att hjälpa företagare att förverkliga sina drömmar driver vi kommunens nyföretagar- och entreprenörsprogram. Vi har ett nära och förtroendefullt samarbete med näringslivet och deras organisationer vilket är grunden för tillväxt och fortsatta framgångar. Gällivares företagare syns ute i Sverige och under 2013 kan bland andra nämnas att Elisabeth Landby från Sole Adventure & Event AB fick landstingets och Almis Näringslivspris, Kjell Degerman, VD för Advivaföretagen blev utnämnd till årets Sociala entreprenör vid Mittuniversitetet och Margareta Mathiasson som uppfunnit ett nålsticksskydd vann tredje pris när Sveriges största innovationspris SKAPA-stipendierna, delades ut. Arbetet med att bygga upp ett nytt samhälle är ett långsiktigt projekt och vi för en regelbunden dialog med invånarna för att alla ska bli delaktiga i att skapa det attraktiva Gällivare. Gällivare har en av Norrbottens högsta medelinkomster och tillsammans med gruvindustrin arbetar vi för att skapa en hållbar framtid.