Certifiering av avloppsslam för användning som växtnäring på åkermark

Transkript

1 Certifiering av avloppsslam för användning som växtnäring på åkermark Linda-Mari Fridström Sigrid von Seth Examensarbete 2009 Institutionen för Teknik och samhälle Miljö- och Energisystem Lunds Tekniska Högskola

2 ISRN LUTFD2/TFEM--09/5035--SE + (1-135) ISSN

3 Certifiering av avloppsslam för användning som växtnäring på åkermark Linda-Mari Fridström och Sigrid von Seth Examensarbete Februari

4 Dokumentutgivare, Dokumentet kan erhållas från LUNDS TEKNISKA HÖGSKOLA vid Lunds universitet Institutionen för teknik och samhälle Miljö- och energisystem Box Lund Telefon: Telefax: Dokumentnamn Examensarbete Utgivningsdatum Februari 2009 Författare Linda-Mari Fridström Sigrid von Seth Dokumenttitel och undertitel Certifiering av avloppsslam för användning som växtnäring på åkermark Sammandrag För att återföring av näring från avlopp till åkermark i form av slam ska accepteras, måste detta kunna ske på ett sådant sätt att oönskade ämnen inte anrikas i jorden eller att sådana halter upptas av grödorna att det kan påverka människors hälsa. I detta syfte har ett certifieringssystem för kvalitetssäkring av avloppsslam för återföring till jordbruksmark upprättats i Sverige. Syftet med detta examensarbete är att kritiskt granska och analysera certifieringssystemet REVAQ för användning av avloppsslam på åkermark samt att komma med förslag till förbättringar av systemet. Certifiering av slam enligt REVAQ anses vara en bra metod för återföring av växtnäring i slam till jordbruksmark på ett ansvarsfullt sätt. De krav som ställs på certifierat slam som ska spridas på åkermark och det underlag som kraven baseras på är förtroendeingivande. Vidare har REVAQ-slam god acceptans bland många viktiga aktörer såsom Naturvårdsverket, Livsmedelsföretagen, LRF och Svensk Dagligvaruhandel. Viktiga krav som ställs på certifierade slamproducenter är mätningar av metaller i slam och åkermark, arbete för minskning av metaller och oönskade organiska ämnen, stabilisering, hygienisering, förtroendeingivande hantering och fullständig spårbarhet. Dessutom ställs krav på ständiga förbättringar av slamkvaliteten. En klar nackdel med certifieringssystemet är att nuvarande certifieringsregler anses vara för otydliga och ostrukturerade. En arbetsmanual med tillhörande checklistor som är tänkta att underlätta slamproducenternas certifieringsarbete upprättas därför. I manualen beskrivs arbetsprocessen inför och efter certifiering, all nödvändig information från regler och lagar samlas och konkreta exempel på de delar av certifieringsarbetet som kan upplevas som svåra ges. Nyckelord REVAQ, certifiering, slam, växtnäring, toxiska ämnen, åkermark Sidomfång 135 Språk Svenska Sammandrag på engelska ISRN LUTFD2/TFEM--09/5035--SE + (1-135) 4

5 Organisation, The document can be obtained through LUND UNIVERSITY Department of Technology and Society Environmental and Energy Systems Studies Box 118 SE Lund, Sweden Telephone: int Telefax: int Type of document Master thesis Date of issue February 2009 Authors Linda-Mari Fridström Sigrid von Seth Title and subtitle Certification of sewage sludge for usage as plant nutrient on farmland Abstract For the return of plant nutrient from sewage sludge to farmland to be acceptable, it must be done in such a way that unwished substances are not enriched in the soil or that such an uptake in the plants take place that it may influence human health. For this reason, a certification system for quality assurance of sewage sludge for use on farmland has been established in Sweden. The aim of this study is to critically examine and analyse the certification system REVAQ for the use of sewage sludge on farmland and to give suggestions for improvements of the system. REVAQ certification of sludge is considered to be a good method for returning plant nutrient in sludge in a responsible way. The requirements for certified sludge to be spread on farmlands and the basis on which the requirements are made are convincing. Important players in the market have high acceptance for REVAQ sludge. Important requirements that the producers of certified sludge have to work with are measurement of metals in sludge and farmland, efforts for reduction of metals and unwished organic substances, stabilization, hygienisation, convincing handling and complete traceability. Besides there are requirements on continuous improvements of sludge quality. A clear disadvantage with the certification system is that the present certification rules are considered to be too unclear and unstructured. A working manual and checklists which are meant to make the sludge producers certification work easier are therefore established. In the manual, the process before and after certification is described, all important information from rules and laws is gathered and concrete examples of the parts of the certification work which might be considered to be difficult are given. Keywords REVAQ, certification, sludge, plant nutrient, toxic compounds, farmland Number of pages 135 Language Swedish, English abstract ISRN LUTFD2/TFEM--09/5035--SE + (1-135) 5

6 Förord Detta examensarbete är genomfört vid Grontmij AB i Malmö, i samarbete med avdelningen för miljö- och energisystem vid Lunds Tekniska Högskola. Pål Börjesson vid denna avdelning har varit examinator. Stort tack till alla som har bidragit genom att svara på frågor, medverkat i intervjuer och kommit med synpunkter. Speciellt tack till våra handledare Charlotte Malmgren vid LTH och Peter Berglund på Grontmij samt Hans Thelin och Lars Sparrhult vid Ormanäs reningsverk. Malmö, februari 2009 Linda-Mari Fridström och Sigrid von Seth 6

7 Förkortningar Li Livsmedelsföretagen (tidigare Livsmedelsindustrierna) LRF Lantbrukarnas Riksförbund NV Naturvårdsverket Pe Anger den genomsnittliga mängd föroreningar i avloppsvatten som en person ger upphov till per dag. Detta definieras i Sverige som 70 g BOD per person och dag. ReVAQ Projekt i syfte att kartlägga möjligheterna för kvalitetssäkring av avloppsslam för användning som växtnäring inom jordbruket REVAQ Certifieringssystem för kvalitetssäkring av avloppsslam för användning som växtnäring inom jordbruket SLU Sveriges Lantbruksuniversitet SNF Svenska Naturskyddsföreningen SNFS Statens naturvårdsverks författningssamling SNV Statens Naturvårdsverk (nuvarande förkortning NV) SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut TS Torrsubstans VA Vatten och avlopp VAV Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen, nuvarande Svenskt Vatten 7

8 Innehållsförteckning FÖRKORTNINGAR 7 1. INLEDNING BAKGRUND PROBLEMFORMULERING SYFTE AVGRÄNSNINGAR METOD AVLOPPSSLAM VATTENRENING OCH SLAMBEHANDLING SLAMANVÄNDNING PROBLEMATIK MED DAGENS SLAMANVÄNDNING HISTORIK LAGAR OCH MÅL FÖR SLAMANVÄNDNING IDAG REVAQ-PROJEKTET VIKTIGA AKTÖRERS SLAMPOLICYS OCH STÅNDPUNKTER KVALITETSSÄKRING AV SLAM LEDNINGSSYSTEM CERTIFIERING AV SLAM CERTIFIERINGSKRAV OCH CERTIFIERINGSPROCESSEN SKILLNADER MELLAN CERTIFIERAT OCH OCERTIFIERAT SLAM SLAMPRODUCENTERNAS ERFARENHETER AV CERTIFIERINGSSYSTEMET KRITISK GRANSKNING AV CERTIFIERINGSSYSTEMET OCH SLAM SOM VÄXTNÄRING LEDNINGSSYSTEMET REVAQ TUNGMETALLER OÖNSKADE ORGANISKA ÄMNEN LÄKEMEDELSRESTER ANDRA MILJÖASPEKTER ALTERNATIVA METODER FÖR ÅTERFÖRING AV FOSFOR EKONOMISK ANALYS AV METODER FÖR ÅTERFÖRING AV FOSFOR VERKTYG VID CERTIFIERING 51 8

9 6.1 ARBETSMANUAL CHECKLISTOR UTVÄRDERING AV ARBETSMANUAL OCH CHECKLISTOR DISKUSSION OCH SLUTSATSER 54 REFERENSER 57 LITTERÄRA KÄLLOR 57 MUNTLIGA KÄLLOR 65 INTERVJUADE CERTIFIERADE SLAMPRODUCENTER 66 APPENDIX 1 ARBETSMANUAL FÖR CERTIFIERING AV SLAM ENLIGT REVAQ 67 APPENDIX 2 CHECKLISTOR 123 CHECKLISTA 1 FÖRE INLEDANDE BESIKTNING 123 CHECKLISTA 2 KVALITETSMANUAL 127 CHECKLISTA 3 ARBETET EFTER CERTIFIERING 130 APPENDIX 3 ENKÄT TILL JORDBRUKARE 132 APPENDIX 4 FRÅGOR TILL CERTIFIERADE SLAMPRODUCENTER 133 APPENDIX 5 NUVARANDE OCH FÖRESLAGNA GRÄNSVÄRDEN 134 APPENDIX 6 EKONOMISK ANALYS AV METODER FÖR ÅTERFÖRING AV FOSFOR 135 9

10 1. Inledning Vi och allt levande omkring oss är djupt beroende av att naturens olika kretslopp fungerar som de ska. Utan fungerande kretslopp för kol, fosfor, kväve och många andra viktiga ämnen skulle en stor del av de arter som existerar idag försvinna från vår planet. Vikten av att ta ansvar och vårda dessa kretslopp är därför av stor betydelse då vi människor i många fall riskerar att sätta dem ur spel. En del av problemet ligger i att den påverkan vi har på miljön ofta inte syns eller kan relateras direkt till enskilda individers handlingar. Många små enskilda handlingar blir ett större kollektivt problem. Ett av dessa problem är de många föroreningar som följer med avloppsvattnet från hushåll och verksamheter till reningsverken. Att det bildas en slutprodukt, avloppsslam, som på något sätt måste tas omhand är en del av problematiken. Det kretslopp där fosfor men även kväve ingår har fått en allt större uppmärksamhet genom bl.a. miljöorganisationer, forskare och media. Detta är mycket på grund av den övergödning av sjöar och vattendrag som det ökade näringsläckaget från bland annat jordbruksskötseln har lett till. För att tillgodose jordbrukarnas behov av näringstillförsel till jordbruksmarkerna, vilket ofta sker med hjälp av handelsgödsel där fosfor är en av huvudkomponenterna, bryts allt mer fosformineral från gruvor. Brytning av fosforfyndigheter är förknippad med allt högre kostnader och större resursutnyttjande, då fyndigheterna blir alltmer förorenade och med lägre fosforhalt. För att minska miljöpåverkan och ackumuleringen av oönskade ämnen i biosfären och teknosfären bör brytningen av fosfatmalm minska och fosforresurserna utnyttjas mer långsiktigt. 1 Priset på fosfor ökar kraftigt och har mer än tredubblats från januari 2007 till december 2008, 2 vilket drabbar jordbrukarna ekonomiskt. Ett slutet kretslopp mellan stad och landsbygd där det näringsrika slammet från bland annat reningsverk kan användas på åkermarken skulle kunna vara en lösning på både de miljömässiga och ekonomiska problemen. Spridning av slam på åkermark förutsätter dock att tungmetaller och andra oönskade ämnen regleras för att förhindra både att grödorna upptar sådana ämnen i halter som kan vara skadliga för oss och att metaller anrikas i de områden där slammet sprids. I detta syfte har ett verktyg i form av ett certifieringssystem för avloppsslam arbetats fram av Svenskt Vatten genom ett samarbete med jordbruks- och livsmedelsbranschen. Certifieringssystemet REVAQ syftar till att kvalitetssäkra avloppsslammet, bl.a. för ökad acceptans bland jordbrukare, livsmedelsindustri och konsumenter, och på så sätt öka möjligheterna för spridning av slammet på åkermark. Certifieringssystemet ligger fortfarande i sin vagga då det hittills bara är ett fåtal reningsverk som har blivit certifierade. I denna rapport analyseras det certifieringssystem som existerar idag och arbetsprocessen kring detta, och systemet granskas kritiskt för identifiering av möjliga förbättringar. Utifrån detta samt befintliga lagar och krav, utarbetas en arbetsmanual och checklistor som syftar till att beskriva och underlätta arbetet för slamproducenter som vill 1 Carlsson Reich 2002 a 2 Nilsson

11 bli certifierade. För att tillämpa detta material och testa dess användbarhet i praktiken, görs en fallstudie på ett idag ocertifierat reningsverk med målsättningen att bli certifierat. 1.1 Bakgrund Den växtnäring som förs bort från åkermarkerna med skörden måste ersättas om jordbrukets produktionsförmåga ska bevaras. Detta kan göras antingen genom nya insatsmedel såsom handelsgödsel, eller genom att återföra organiska restprodukter som livsmedelsrester och avloppsslam alternativt separat utvinna och återföra växtnäringen som finns i dem. Mängden brytvärda fosfortillgångar är dock begränsade; de mest optimistiska bedömarna anger att de kommer att räcka i 1200 år, medan mer pessimistiska bedömare anger 350 år. 3 Den ekonomiska reservens storlek beräknas dock vara kortare. 4 Några bedömare menar att reserverna bara räcker i 90 år med nuvarande brytningstakt. 5 För att öka återvinningen av fosforn fastställde riksdagen 2005, med bred majoritet inom alla partier, följande delmål under det nationella miljömålet God bebyggd miljö: Senast år 2015 skall minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark. 6 I nuläget återförs ca 12 % av fosforn till åkermark. Det finns ett antal metoder för återföring av fosfor. Metoder som tillämpas idag eller som befinner sig nära tillämpning i full skala är återföring till åkermark i form av urin, klosettvatten eller slam samt genom utvinning av fosfor från avloppsvatten, från slam, eller från aska efter slamförbränning. 7 Ska miljömålet uppnås till 2015 är återföring av slam enda möjligheten. 8 Detta utesluter givetvis inte att fosforn återförs på andra sätt parallellt. Även förbudet att deponera organiskt avfall inklusive slam från , har bidragit till det ökade intresset för spridning av slam på åkermark. Genom lagar, miljömål och Naturvårdsverkets arbete kan det konstateras att det finns en vision att sluta kretsloppet mellan stad och land, ett kretslopp som kan tillvarata näringen i avloppsslam inom jordbruket. Om slam ska spridas på åkermarker måste dock detta kunna ske på ett sådant sätt att oönskade ämnen inte anrikas i jorden eller att sådana halter upptas av grödorna att det kan påverka människors hälsa. Genom ett certifieringssystem för slammet med noggranna krav på slammets kvalitet skulle livsmedlens kvalitet kunna garanteras och konsumenternas och jordbrukarnas förtroende gentemot slamproducenterna hållas intakt. För att spridning av avloppsslam på åkermark ska få acceptans är därför kvalitetssäkring av detta mycket viktig. I syfte att säkra att det slam som ska användas som växtnäring produceras på ett ansvarsfullt sätt och att dess 3 Larsson Naturvårdsverket 2002 a 5 Svenskt Vatten Miljömålsportalen Carlsson Reich Balmér 2006, Svenskt Vatten 2008 a 9 SFS 2001:512 11

12 kvalitet uppfyller fastställda krav har ett system för certifiering av avloppsslam utarbetats, vilket kallas REVAQ. Sedan certifieringssystemet kom igång i mars 2008, fram till februari 2009, har 13 slamproducenter i Sverige låtit certifiera sitt avloppsslam enligt REVAQ, och ett tiotal andra kommuner har ansökt om att bli certifierade. 10 Av det totala antalet reningsverk i Sverige, 475 st 11, utgör dessa 13 inte någon stor del. Detta kan bero på att certifieringssystemet är så nytt att inte fler kommuner har hunnit uppmärksamma systemet ännu eller att de ännu inte har hunnit bli certifierade. Det kan dock även bero på att reningsverken upplever certifieringen som alltför krånglig eller att de är osäkra på hur de ska gå tillväga när de vill certifiera sitt slam. Det finns inga tvingande regler för jordbruket att använda sig av slam som näringsämne, varför det är upp till reningsverken att finna samarbetspartners som vill ta emot det. För att systemet ska fungera är det därför av stor vikt att jordbrukarna finner det ekonomiskt lönsamt att ta emot slammet. 1.2 Problemformulering I rapporten behandlas följande huvudfrågeställningar: 1. Är certifiering av slam en bra metod för att uppnå dess syfte, att skapa en slamprodukt som är av tillräckligt hög kvalitet för att accepteras som växtnäring inom jordbruket? 2. Vilka för- och nackdelar har certifieringssystemet idag och hur kan det förbättras? 3. Kan verktyg i form av arbetsmanual och checklistor underlätta reningsverkens arbete med certifieringen? 4. Är spridning av slam på åkermark en ekologiskt och ekonomiskt hållbar lösning på lång sikt? För att kunna besvara ovanstående frågeställningar behandlas även följande frågor: Hur ser viktiga aktörer på användningen av slam på åkermark? Vilka krav ställs på certifierat respektive ocertifierat slam som ska spridas på åkermark? Hur är tillvägagångssättet för slamproducenter som vill certifiera sitt slam? Hur ser redan certifierade slamproducenter på certifieringssystemet? Är återföring av växtnäring till produktiv mark i form av slam en bra metod i jämförelse med alternativa tillvägagångssätt, sett ur en miljömässig och kostnadsmässig synvinkel? Vilka risker kan oönskade ämnen i slammet innebära? 1.3 Syfte Syftet med examensarbetet är att kritiskt granska och analysera certifieringssystemets brister samt potential till förbättring. Vidare syftar det till att undersöka hur certifieringsarbetet hos kommunernas reningsverk kan underlättas, och utifrån detta ta fram användbara verktyg för att underlätta certifieringen. Ytterligare ett syfte är att 10 Svenskt Vatten Naturvårdsverket och SCB

13 bedöma om certifiering av slam för spridning på åkermark är ett steg i rätt riktning mot hållbar utveckling, ur ett ekologiskt och ekonomiskt perspektiv. 1.4 Avgränsningar Studien görs i ett svenskt perspektiv, d.v.s. den omfattar användning av slam producerat i Sverige på svensk åkermark. Detta eftersom certifieringssystemet REVAQ enbart finns i Sverige. Den omfattar granskning av certifieringssystemet REVAQ för avloppsslam samt förbättringsförslag till systemet. Studien fokuserar på den miljömässiga aspekten av spridning av slam på åkermark, men även kostnader för slamspridning jämfört med andra metoder för återföring av fosfor behandlas kortfattat. Även certifierbara ledningssystem som metod diskuteras, och jämförs med miljöledningssystem enligt ISO Arbetsmanual och checklistor behandlar certifieringsreglerna med tillhörande kommentarer utgivna av Svenskt Vatten, Svenskt Vattens, SP:s och Envisys förslag till kvalitetsmanual och utbildning om certifiering av avloppsslam samt lagstiftning som behandlar slamspridning på jordbruksmark. 1.5 Metod Arbetet inleds med en litteraturstudie baserad på Svenskt Vattens certifieringsregler, tillämpliga lagar, rapporter från Naturvårdsverket samt material från aktörer som Svenskt Vatten, SP, reningsverk, lantbruks-, livsmedels-, konsument- och miljöorganisationer samt från ReVAQ-projektet. För att få en insyn i det praktiska certifieringsarbetet för reningsverken, utförs ett studiebesök på Eslövs reningsverk, vilket var det första reningsverket att bli certifierat enligt REVAQ. För att ytterligare få ta del av reningsverkens erfarenheter av certifiering och för att få deras uppfattningar om förbättringsmöjligheter, intervjuas personer med ansvar och delaktighet i certifieringsprocessen på samtliga reningsverk som är certifierade enligt REVAQ idag (februari 2009). Dessutom genomförs muntliga intervjuer och förfrågningar via mail med personer som har deltagit i ReVAQ-projektet och vid framtagningen av certifieringssystemet REVAQ, framför allt från Svenskt Vatten och SP, samt med andra viktiga aktörer. En enkätundersökning om jordbrukarnas kunskap och syn på certifierat slam genomförs m.h.a. ett utskick till ett hundratal av LRF:s medlemmar i Skåne. De observationer och lärdomar som görs under arbetets första fas med litteraturstudie och intervjuer ligger till grund för en kritisk granskning och analys av certifieringssystemet för att hitta dess brister och potential till förbättring. Genom studier av de regler och krav som finns kopplade till certifieringen idag, intervjuade certifierade slamproducenters erfarenheter och utifrån de slutsatser som dragits under den kritiska granskningen, tas en arbetsmanual samt checklistor fram. Dessa verktyg är tänkta att beskriva arbetsgången för certifiering på ett lättbegripligt och praktiskt tillämpbart sätt i syfte att underlätta slamproducenternas arbete med systemet. För utvärdering av arbetsmanualens och checklistornas användbarhet, tillfrågas ansvarig personal vid Ormanäs reningsverk i Höör, ett i nuläget ocertifierat reningsverk med intresse för certifiering enligt REVAQ. Utifrån synpunkter som framkommer vid utvärderingen revideras arbetsmanual och checklistor. 13

14 2. Avloppsslam Avloppsslam definieras i SNFS (statens naturvårdverks författningssamling) 1994:2 som slam från avloppsreningsverk, flerkammarbrunnar eller liknande anordningar som behandlar avloppsvatten från hushåll eller tätorter, eller från andra reningsverk som behandlar avloppsvatten med liknande sammansättning. I Sverige produceras cirka ton TS (torrsubstans) kommunalt avloppsslam per år. 12 Avloppsslam innehåller flera för växter viktiga ämnen såsom fosfor, kväve, kalium, mullbildande ämnen och spårämnen. 2.1 Vattenrening och slambehandling Efter att avloppsvattnet från hushåll, industriprocesser och andra anläggningar har lämnat sina utsläppskällor förs det i de flesta fall via ledningsnät till reningsverk. Där genomgår det en reningsprocess i flera steg som inkluderar både mekanisk, biologisk och kemisk rening. Mekanisk rening Försedimentering Biologisk rening Mellansedimentering Kemisk rening Eftersedimentering Figur 1. Flödesschema för rening av avloppsvatten vid reningsverk. Med hjälp av galler samlas de större föroreningarna som egentligen inte skulle ha hamnat i avloppet från första början upp. Detta kan t.ex. vara papper, bindor, trasor, tops och hår. Sand och andra tyngre partiklar samlas upp i ett sandfång. Detta avskiljs och går vanligtvis till deponitäckning eller förbränning. Vid den biologiska reningen ligger fokus på att avlägsna syreförbrukande organiskt material från avloppslammet. Detta sker i exempelvis biobäddar eller aktivslamanläggningar. Med hjälp av mikroorganismer bryts det organiska materialet ned. Även kvävereduktion kan utföras i detta steg. I nästa steg tillförs en fällningskemikalie till avloppsvattnet, ofta järnklorid eller järnsulfat, för att fälla ut fosforn. Det renade vattnet släpps sedan ut i recipienten. Det slam som bildas i de olika reningsstegen sjunker till botten i sedimentationsbassänger. Slammet skrapas ihop och förs sedan antingen tillbaka till det biologiska reningssteget som returslam eller vidare för slambehandling. 12 SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket, LRF

15 Förtjockning Stabilisering Hygienisering Avvattning Lagring Vidare till användning Figur 2. Flödesschema för slambehandling. För att minska slammets volym och öka torrsubstanshalten förtjockas slammet genom separering av ytvatten och sedimenterat slam. Därefter följer för certifierat slam stabilisering och hygienisering. Stabiliseringen syftar främst till att få bort oönskad lukt och utförs ofta genom rötning av slammet. Vid rötningen sker även en viss hygienisering genom avdödning av bakterier, certifierat slam måste dock hygieniseras ytterligare. Hygieniseringen kan ske genom exempelvis kalkning. Slammet kan behöva ytterligare avvattning för att minska i volym och bli lättare att transportera. Detta kan utföras genom t.ex. torkning eller press. Därefter sker en eventuell lagring av slammet innan det transporteras iväg för slutanvändning. Ska slammet spridas på jordbruksmark tas slamprover för att säkra att slammet ej innehåller salmonella eller för höga halter av tungmetaller. 2.2 Slamanvändning Efter att slammet har avskiljts på reningsverket måste slamproducenten bli av med det på något sätt. Vanliga användningsområden för slammet är vid sluttäckning av deponi, som anläggningsjord på produktiv mark eller för spridning på åkermark. I figur 3 kan utläsas att framförallt användningen på åkermark har ökat från år 2005 till Den största andelen under de tre åren användes för sluttäckning av deponier, detta användningsområde kommer dock troligen successivt minska de närmaste åren då deponeringsförbudet 2005 leder till att allt färre deponier behöver sluttäckas. 13 Innan deponeringsförbudet kunde man lämna slammet på deponier, men idag medges dispens till detta endast undantagsvis. I framtiden förväntas slammet användas framför allt till gödsling av åkermark, gödsling i skogsbruket, anläggningsjord vid anläggandet av golfbanor och i olika typer av markbyggnadsprojekt samt förbränning med energiutvinning Hansson Naturvårdsverket 2007 a 15

16 Figur 3. Redovisning för slamanvändning mellan år 2005 och Problematik med dagens slamanvändning Industrialiseringen har fört med sig en intensivare användning av kemikalier och tungmetaller. Tungmetallernas ökning i biosfären har många orsaker, bland annat metallindustrier, förbränning av fossila bränslen och avfall. En mängd skiljda organiska ämnen såsom flamskyddsmedel och ytbehandlingsämnen används i olika produkter. Dessa föroreningar kommer med avloppsvattnet till reningsverken. Även om användningen av metaller och kemikalier sker under mer kontrollerade former i dagens samhälle och reningsverken numera har tillgång till effektivare reningsteknik, hamnar en del av dem i utgående vatten och slam. Föroreningarna i slam som sprids på åkermarker kan leda till problem. Tungmetallerna riskerar att ackumuleras i marken och några kan tas upp av grödor. Även en del av de oönskade organiska föreningarna kan eventuellt tas upp av grödorna. Dessutom försämrar vissa av föroreningarna livsmiljöerna för marklevande organismer. De läkemedel som reningsverken ej klarar att bryta ned utgör ett annat problem. Läkemedelsrester som sprids med slammet kan eventuellt också kan tas upp av växter. 2.4 Historik Förr i tiden funderade man också kring användningsmöjligheterna för slam. Redan 1866, i samband med att den första avloppsplanen gjordes i Sverige, började man inse att avloppen innehöll värdefull växtnäring, varför benämningen smutsguld kom till. Att bygga reningsverk där smutsguldet kunde samlas upp för användning i jordbruket ansågs dock för kostsamt, och det dröjde till 1940-talet innan värdet av att använda slam från reningsverk som växtgödsel började undersökas av dåvarande Lantbrukshögskolan. 15 Finnson 2008 a 16

17 1973 gavs de första svenska anvisningarna för användning av slam på åkermark ut av Socialstyrelsen, vilka dominerades av hygieniska frågor. 16 Till 1987 ökade återföringen av avloppsslam till åkermark till ca 45 % kom Rådets direktiv 86/278/EEG, med syftet att skydda jordbruksmark där avloppsslam används från föroreningar. Direktivets uppdaterades 1991 och är fortfarande gällande idag. I samband med att Sverige skrev under EES-avtalet 1994 blev det aktuellt att implementera detta så kallade slamdirektiv. Naturvårdsverket fick då i uppdrag att ta fram föreskrifter för området i stället för de Allmänna Råd om hantering och användning av avloppsslam som funnits sedan tidigare. LRF ansåg dock att de föreslagna gränsvärdena för metaller inte var strikta nog, och önskade dessutom införa gränsvärden för ett antal oönskade organiska föreningar. Lösningen blev en frivillig överenskommelse mellan Naturvårdsverket, LRF och VAV (Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen, numera Svenskt Vatten), den så kallade Slamöverenskommelsen om kvalitetssäkring vid användning av slam i jordbruket från Tillsammans skulle man verka för återföring av näringsämnen och mullbildande ämnen i avloppsslam till jordbruksmarken i ett uthålligt kretslopp. För att göra slammet mer användbart som gödsel- och jordförbättringsmedel skulle slammets kvalitet kartläggas och förbättras, bl.a. genom arbete för att minska slammets innehåll av oönskade organiska ämnen. Utöver lagstiftningen har slamanvändning på åkermark i hög grad styrts av denna överenskommelse. 18 De tre aktörerna gav även ut en gemensam informationsskrift Användning av avloppsslam i jordbruket 19 vilken innehåller ett handlingsprogram för att kvalitetssäkra hanteringen av avloppsvatten och slam. Efter en debatt om bromerade flamskyddsmedel i avloppsslam hösten 1999 och efterföljande diskussion om avloppsslammets eventuella miljö- och hälsorisker, valde LRF att bryta slamöverenskommelsen. LRF rekommenderade sina medlemmar att för tillfället inte använda avloppsslam på jordbruksmark, denna rekommendation kom att kallas slamstoppet. Efter en rapport år 2000, som tagits fram på uppdrag av Naturvårdsverket, Svenskt Vatten och LRF, ansågs dock inte bromerade flamskyddsmedel utgöra ett hot vid slamgödsling. 20 Trots detta och det faktum att slammets kvalitet har förbättrats, är slamstoppet en viktig anledning till att många länge har varit skeptiska mot spridning av slam på åkermark. VA-branschen startade i samarbete med livsmedelsindustrin under 2001 projektet Öppen dörr, vilket syftade till att skapa förtroende för slamgödslade grödor hos konsumenterna genom förbättring av slamkvaliteten. Projektet baserades i stort på Livsmedelsindustrins slampolicy (se avsnitt 2.6). Detta projekt utvecklades sedan vidare till ReVAQ-projektet, som i sin tur vidareutvecklades till certifieringssystemet REVAQ (se avsnitt 2.5) Agustinsson SCB och Naturvårdsverket Agustinsson Naturvårdsverket SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket, LRF Länsstyrelsen i Skåne län 2002, Kärrman

18 2.5 Lagar och mål för slamanvändning idag Enligt svensk lag 22 är det tillåtet att sprida konventionellt slam som är godkänt enligt gällande förordningar på åkermark. De odlare som använder slam som inte är certifierat går dock miste om möjligheten att leverera sitt spannmål på ett flertal av den svenska marknadens kanaler då flera svenska livsmedelsindustrier såsom Cerealia och Arla hela tiden har haft en strikt policy för spridning av avloppsslam. Däremot får slam användas utan restriktioner till exempelvis energi- och exportgrödor. Framförallt två av riksdagens miljökvalitetsmål från 1999 lyfter fram och behandlar slamfrågan, målen Giftfri miljö och God bebyggd miljö. I miljömålspropositionen 2000/2001: anges att fosfor från organiskt avfall och avloppsslam bör ingå i kretsloppet mellan stad och land och återföras till jordbruksmark eller annan produktiv mark utan risk för hälsa och miljö (God bebyggd miljö), och att avloppsslammet på sikt bör bli så rent att det kan återföras till jordbruksmark (Giftfri miljö) utökades God bebyggd miljö, delmål 5 om minskning av avfallsmängder och tillvaratagande av resurser, genom målet: Senast år 2015 skall minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark. 24 Nu finns förslag till ett nytt delmål, som specificerar att fosforn ska utnyttjas som växtnäring: Senast år 2015 skall minst 60 % av fosforföreningarna i avlopp utnyttjas som växtnäring, varav minst hälften ska återföras till åkermark. 25 Kommunerna bör enligt Naturvårdsverkets aktionsplan för återföring av fosfor ur avlopp 26 anpassa EU:s avfallshierarki för avloppsfraktioner. Avfallshierarkin innebär att avloppsfraktioner i första hand ska hanteras på ett sätt som ger återföring av näringsämnen, i andra hand väljas hantering så att material eller energi tas till vara och i sista hand får avloppsfraktioner gå till kvittblivning, där varken näring, energi eller material utnyttjas. Kommunerna kommer därmed att ha en viktig roll i det strategiska arbetet med återföring av fosfor ur avlopp. I bilaga 7 till arbetsmanualen beskrivs de lagkrav som gäller för användning av slam på åkermark idag. 2.6 ReVAQ-projektet ReVAQ-projektet (Ren Växtnäring från Avlopp, Q står för kvalitet, konsument och kretslopp) startades i januari 2003 i syfte att kartlägga möjligheterna för kvalitetssäkring av avloppsslam för spridning på åkermark, där användningen inte äventyrar åkermarkens framtida bördighet eller väcker misstro bland konsumenter för de produkter som odlas där. Målet var att återföra näringsämnen, speciellt fosfor, till åkermarken och på så sätt sluta kretsloppet mellan stad och land. Projektet var ett samarbete mellan LRF, Svenskt 22 SNFS 1994:2 23 Regeringens proposition Miljömålsportalen Finnson Naturvårdsverket 2002 a 18

19 Vatten, Livsmedelsindustrierna, Svensk Dagligvaruhandel och Naturskyddsföreningen, vilka tillsammans med de tio deltagande reningsverken utgjorde projektets styrgrupp. Kraven på medverkande verk var bl.a. uppfyllande av en viss miniminivå, ett systematiskt förbättringsarbete avseende metaller och oönskade organiska ämnen, hygienisering och full spårbarhet. Projektet avslutades 2007 med en utvärdering utförd av Svenskt Vatten Utveckling, där även den fortsatta utvecklingen efter projektet diskuterades. 27 Alla aktörer ville finna någon form av fortsättning på ReVAQ som skulle kunna omfatta alla intresserade VAverk, som skulle löpa tills vidare och som kunde uppfylla kundernas grundkrav om ständiga förbättringar och certifiering av ett oberoende organ. 28 Detta utmynnade i det nationella certifieringssystemet REVAQ. De krav och regler som gäller för certifierat slam enligt REVAQ grundas till stor del på ReVAQ-projektet. 2.7 Viktiga aktörers ståndpunkter och slampolicys Sedan 80-talet har kvaliteten hos svenskt slam genom olika åtgärder förbättrats avsevärt. 29 Mätbara positiva resultat har uppnåtts, exempelvis minskade halterna av kadmium, krom, kvicksilver, nickel och bly i Stockholms län med % under perioden Sverige ligger mycket långt fram jämfört med andra länder när det gäller slamkvalitet. 31 Flera aktörer såsom Livsmedelsföretagen och Lantmännen, vilka tidigare sagt nej till spridning av slam på åkermark, är nu positivt inställda till detta förutsatt att vissa kvalitetskrav uppnås. Naturvårdsverket är regeringens centrala miljömyndighet och den beslutande myndigheten när det gäller avfallsfrågor. Slamspridning på åkermark godkänns under förutsättning att reglerna i gällande lagstiftning tillämpas. I ett uppdrag av Naturvårdsverket 32 framkom att det är önskvärt att återanvända näringen i slam av god kvalitet i jordbruksproduktionen. För att uppnå målet om 60 % återföring av fosfor till produktiv mark anser man att såväl återföring genom sorterade system som med slam behövs. Dessutom påpekas vikten av teknikutveckling och en ny förordning med skärpta krav avseende metaller och hygienisering. Naturvårdsverket anser att certifiering av avloppsslam innebär fördelar genom att systemet är informativt och öppet samt ger bra kontroll på produktion och användning och motiv till uppströms arbete. 33 Jordbruksverket är regeringens expertmyndighet inom livsmedelspolitik och har ansvar för jordbruk och rennäring. Verket är i princip positivt till återföring av växtnäringsämnen till jordbruksmark genom användning av avloppsslam. Förutsättningen är att detta kan ske utan att markens långsiktiga produktionsförmåga eller människors och djurs 27 Kärrman Balmér Livsmedelsindustrierna Thuresson och Haapaniemi Lantmännen Lantbruk 2008 a 32 Naturvårdsverket 2002 a 33 Gårdstam

20 hälsa äventyras. Certifieringssystemet ses som ett bra sätt för att skapa förtroende och få till stånd en konstruktiv dialog mellan olika aktörer. 34 Livsmedelsverket är central tillsynsmyndighet för livsmedel, och ska i konsumenternas intresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet. De följer utvecklingen på slamområdet, och kan även bistå andra myndigheter i slamfrågor, men bedriver i dagsläget inget eget arbete eller undersökningar på området. Livsmedelsverket anser att det slam som ska användas som gödselmedel på åkermark ska vara långsiktigt säkert ur ett konsumentperspektiv, och förlitar sig främst på det arbete som görs vid andra myndigheter i dessa frågor. 35 Livsmedelsföretagen (tidigare Livsmedelsindustrierna) är de svenska livsmedelsföretagens intresseorganisation. De fastställde 1999 den slampolicy som fortfarande gäller idag, detta för att bidra till att det förbättringsarbete som redan pågick skulle fortsätta att utvecklas. Ett grundläggande krav för kommuner som vill sprida avloppsslam är att reglerna och villkoren i LRF, VAV och SNV:s överenskommelse 36 uppfylls, bl.a. ska gränsvärdena för metaller enligt SNFS 1994:2 tillämpas. Dessutom har Livsmedelsföretagen sju tilläggskrav: Fortsatt och intensifierat arbete med att minimera halterna oönskade metaller och organiska ämnen i slammet. 2. Säkerställd spårbarhet av slamparti till enskilt fält och odlad gröda genom dokumentation. 3. Markprov för kontroll av markens innehåll av de metaller som anges i SNFS 1994:2 bilaga B före spridning. 4. Tillfredställande hygienisering av slammet. 5. Ingen spridning till grödor där djur kan få i sig betydande mängder jord vid konsumtion. 6. Produktcertifiering och kvalitetssäkring i ett certifierbart system. 7. Inrättande av ett oberoende vetenskapligt råd för att initiera studier och utvärdera ny kunskap avseende spridning av slam på åkermark. Lantmännen är en av Nordens största koncerner inom livsmedel, energi och lantbruk. De tillåter i sin restproduktspolicy från 2008 användning av certifierat slam till standardspannmål som levereras till Lantmännen Lantbruk utan någon karenstid. För Premiumspannmål får konventionellt slam inte ha tillförts fältet sedan år 2000 och certifierat slam inte senare än den sista juni två år före skörd. När det gäller Ekospannmål ska Kravs regler följas, enligt vilka inget slam får ha tillförts fältet efter att det anmälts som KRAV-odling Malgeryd et al b, Malgeryd Sand Naturvårdsverket 1995, bilaga 1 37 Livsmedelsindustrierna Lantmännen Lantbruk 2008 a och 2008 b 20

21 LRF är en intresse- och näringslivsorganisation för personer som äger eller brukar jord och skog samt för deras gemensamma företag. LRF har idag en policy för slam och organiskt avfall. I denna beskrivs LRF:s ambition om återföring av huvuddelen av växtnäringen (kväve, fosfor, kalium och svavel) från livsmedelskedjan. Växtnäringen ska vara lika ren som den är i livsmedlen, vilket innebär att ytterligare metaller eller oönskade organiska föreningar inte tillförs samt att produkterna inte tillför smitta. LRF avråder från användning av avloppsslam till mark där det produceras livs- eller fodermedel, med tre undantag: salix, visst slam från ReVAQ-verk och slam från egen trekammarbrunn. Användning av annat organiskt avfall uppmuntras. Dessutom har LRF ett kortsiktigt mål om att slamproducenter och deras produkter ska vara certifierade (för mindre anläggningar räcker att de är kontrollerade), och ett långsiktigt mål om ett stort förtroende för utvecklingen av avloppssystemen och organiskt avfall från konsumenter, livsmedelsindustri och bönder. 39 Svensk Dagligvaruhandel är en branschorganisation för dagligvaruhandeln, med det övergripande målet att tillgodose konsumenternas intressen. Organisationen har den principiella hållningen att samhällets organiska avfall ska kunna återföras till livsmedelsproduktionen. De anser certifiering av slam vara ett bra sätt att säkerställa kvaliteten på insatsvaror till primärproduktionen och därmed bevara Dagligvaruhandelns kunders stora förtroende för svenska livsmedel. De har stort förtroende för att certifieringssystemet REVAQ kommer att höja kvaliteten på allt slam som produceras, underlätta utfasningen av varor och material som innehåller oönskade ämnen samt få kundernas förtroende. 40 Svensk Mjölk är mjölkböndernas och mejeriindustrins branschorganisation. De har en mer skeptisk hållning till slamanvändning. Enligt deras branschpolicy ska avloppsslam inte användas på mjölkgårdar. Detta dels eftersom mjölkgårdarna oftast har eget stallgödsel i god omfattning och inte behöver tillföra ytterligare organiska gödselmedel, dels p.g.a. smittorisk. 41 Även risken för läkemedelsrester anses vara ett hinder, varför bättre utredningar inom detta område efterfrågas. De har i dagsläget inte några planer på att godkänna REVAQ-slam. 42 Konsumentföreningen Stockholm är en av Sveriges största konsumentföreningar och har medlemmar. Föreningen anser återföring av växtnäring från avloppsslam till jordbruket vara viktigt, om det kan ske utan risk för människa och miljö. Föreningen säger ja till användning av kommunalt avloppsslam om det uppfyller LRF:s och VAverkens strängaste kriterier, vilket man anser att slam certifierat enligt REVAQ gör. 43 Svenska Naturskyddsföreningen är Sveriges största ideella organisation för miljövård och naturskydd och har drygt medlemmar. De menar att återföring av fosfor och andra näringsämnen är nödvändig, och att näringen bör återföras i form av certifierat 39 LRF Svensk Dagligvaruhandel Miljöstyrningsrådet Edman Modin Ungert

22 slam så länge dagens avloppssystem finns kvar. Föreningen påpekar dock vikten av att utveckla avloppssystem där återföring av växtnäring har huvudfokus. SNF anser det vara mycket bra att certifierade reningsverk arbetar systematiskt med ständiga förbättringar för en minskning av oönskade ämnen. De framhåller dock att detta inte får leda till att incitamentet för att utveckla nya sorterande system för att ta om hand främst fekalier och urin försvinner. 44 För att få reda på jordbrukarnas inställning till spridning av certifierat slam på åkermark, har en undersökning bland skånska jordbrukare genomförts. Undersökningen genomfördes med hjälp av LRF, som skickade ut vår enkät (se appendix 3) till 100 slumpvis utvalda skånska jordbrukare. Tyvärr så inkom bara fyra av dessa med svar. Detta anser vi utgöra ett för litet underlag för att kunna dra någon form av slutsatser. Svenskt Vatten undersökte i slutet av 2007 inställningen till ett certifieringssystem för återföring av växtnäring genom avloppsslam. Av de 21 svaren var 11 kommuner, 2 konsulter, 2 myndigheter, 3 organisationer, 1 högskola och 2 privatpersoner. 19 av dessa var i huvudsak positiva medan 2 var negativa (organisationen Konsumenter i Samverkan och debattören Gunnar Lindgren) Grudd Finnson

23 3. Kvalitetssäkring av slam Genom att kvalitetssäkra en produkt garanteras användaren av varan att produkten uppfyller givna specifika krav. För slam certifierat enligt REVAQ innebär detta bl.a. att slammet ska uppfylla krav gällande gränsvärden för tungmetaller, vara hygieniserat, produceras och hanteras enligt skrivna rutiner samt vara spårbart. Certifieringssystemet innebär att producenten inför ett ledningssystem i sin verksamhet som ska hjälpa till att strukturera och styra verksamheten i en riktning som ska garantera slammets kvalitet samt leda till en ständig förbättring av densamma. 3.1 Ledningssystem Genom ledningssystem av olika slag kan verksamheter strukturera sitt arbete för att uppfylla den policy som ledningen har fastställt. Detta utförs bland annat genom upprättande av mål och handlingsplaner. Några vanliga ledningssystem är miljö- och kvalitetsledningssystem enligt ISO respektive ISO De fungerar på liknande sätt med avseende på struktur, planering, implementering och uppföljning. Strävan efter en ständig förbättring är navet i de båda systemen. Arbetet följs regelbundet upp genom revisioner och ledningens genomgångar. Då granskas bland annat dokumentation i form av så kallade styrande dokument, vilket är skriftliga instruktioner, och redovisande dokument, som anger uppnådda resultat eller utgör bevis på utförda aktiviteter. För att ledningssystemen ska fungera effektivt är det viktigt att alla medarbetare är medvetna om de regler och rutiner som berör deras del i verksamheten samt deras inverkan och ansvar för att få ett fungerande miljöledningssystem Certifiering av slam Genom certifiering av avloppsslam kan man återföra viktiga näringsämnen till åkermark och på så sätt sluta kretsloppet, utan att riskera smittspridning eller för höga halter av tungmetaller och oönskade organiska ämnen. För att spridning av avloppsslam på åkermark ska få acceptans är kvalitetssäkring av detta mycket viktig. Därigenom kan ett förtroende för de grödor som har producerats på mark som har gödslats med avloppsslam byggas upp gentemot livsmedelsindustrier och konsumenter. Svenskt Vatten har på uppdrag av medlemmarna utarbetat certifieringssystemet REVAQ för växtnäring ur avlopp som ska återföras till åkermark. Systemet har utarbetats i nära samråd med aktörer inom jordbruks- och livsmedelsbranschen, dagligvaruhandeln, konsumentorganisationer, miljörörelsen och myndigheter. Reglerna baseras på ledningssystemen ISO och ISO 9 001, samt på ReVAQ-projektet och SP:s produktcertifiering. 47 Certifieringssystemet omfattar i nuläget endast slam, men tanken är att det ska kunna byggas ut för att även omfatta andra avloppsfraktioner Almgren et al Henriksson Svenskt Vatten 2008 a 23

24 Viktiga syften med certifieringssystemet är att säkerställa att växtnäring från avlopp produceras på ett ansvarsfullt sätt och att det uppnår fastställd kvalitet. Vidare ska systemet erbjuda alla intresserade öppen och transparent information om slammets sammansättning och hur det har producerats. Det ska dessutom vara en drivkraft för en ständig förbättring av det till reningsverken inkommande vattnet och därigenom även på slammet. 49 Svenskt Vatten är ägare av certifieringssystemet REVAQ under de första åren, varefter delägare välkomnas. Ägaren ansvarar för finansieringen av systemet samt att utse ledamöter till systemets styrgrupp. Styrgruppen har som främsta uppgifter att fastställa certifieringssystemets regler, ansvara för tillämpningen av systemet, komma med förslag till utbildningar samt att utse regelkommitté och prövningsinstans. Regelkommittén ska granska reglerna, följa deras tillämpning och utarbeta ändningsförslag vid behov. Överklagandekommittén beslutar om överklaganden i enskilda ärenden. Strävan är att styrgruppen ska bestå av representanter från aktörer och intressenter och att regelkommittén och överklagandekommittén ska bestå av personer som är kunniga inom intressenternas arbetsområden. Till sin hjälp har styrgruppen ett sekretariat, som bl.a. ska ta fram beslutsunderlag, tillse att besluten verkställs och årligen redovisa hur de certifierade slamproducenternas slamkvalitet förändras. SP (Sveriges Tekniska Forskningsinstitut) har valts som enda certifieringsorgan under , varefter frågan om flera certifieringsorgan ska omprövas Certifieringskrav och certifieringsprocessen Nedan följer en kortare beskrivning av de krav som ställs på slamproducenter för att bli certifierade samt en översiktlig genomgång av hur den process som leder till en certifiering kan ske. Avsnittet baseras på certifieringsreglerna 51 och material från utbildningen om certifiering av avloppsslam 52. För en mer detaljerad beskrivning av certifieringskrav och arbetsprocess, se den framtagna arbetsmanualen för certifiering av slam enligt REVAQ, appendix 1. Efter en skriftlig ansökan till certifieringsorganet börjar slamproducentens arbete för att uppfylla samtliga krav enligt certifieringsreglerna. Vid slamanalysen ska initialt de 60 element som anges i Naturvårdverkets rapport Halter av 61 spårelement i avloppsslam, stallgödsel, handelsgödsel, nederbörd samt i jord och gröda mätas. Minskning av de metaller som vid slamgödsling ger en ackumuleringstakt i marken på mer än 0,2 % per år, kadmium 54 samt övriga metaller som nämns i tabell 1 och som ligger över 50 % av den maximala metallhalten i slam, ska sedan prioriteras vid det kvalitetsförbättrande arbetet av slammet. De prioriterade metallerna ska relateras till 49 Svenskt Vatten 2008 a 50 Svenskt Vatten 2008 c 51 Svenskt Vatten 2008 a 52 Svenskt Vatten, SP och Envisys 2008 a 53 Eriksson Anledningen till att just kadmium prioriteras är att det är en av de metaller som lättast tas upp av grödor och som dessutom anses vara toxisk för människor och djur [Stjernman-Forsberg, Eriksson 2002]. 24

25 fosforhalten och kompletteras med en handlingsplan. De sju metaller för vilka det finns lagstadgade gränsvärden måste mätas och underskrida dessa för såväl varje slamparti 55 som för marken där slammet ska spridas. Tabell 1. Gränsvärden för metaller i avloppsslam vid spridning på åkermark. 56 Metall Maximal metallhalt i slam (mg/kg TS) Maximal metallhalt i mark (mg/kg TS) Årlig maximal tillförsel av metaller med slam (g/ha) 57 Bly (Pb) Kadmium (Cd) 2 0,4 0,75 Koppar (Cu) Krom (Cr) Kvicksilver (Hg) 2,5 0,3 1,5 Nickel (Ni) Zink (Zn) Oönskade organiska föroreningar som riskerar att hamna i slammet ska identifieras med hjälp av kemikalielistor från de anslutna verksamheterna. Därefter utfös en bedömning om hur stor del av dessa som riskerar att spridas till avloppsvattnet. Utifrån detta tas förslag till åtgärder fram. I det fortsatta arbetet bör även andra industrier och verksamheter kartläggas, och krav på att byta ut olämpliga kemikalier bör ställas. För att motverka lukt och smittspridning ska slammet som ska spridas på åkermark vara stabiliserat, hygieniserat och bevisat salmonellafritt. För att avloppsslam överhuvudtaget ska få spridas på svensk åkermark måste kraven i svensk lag, framför allt SNFS 1994:2, uppfyllas. Lagkrav som utöver certifieringsreglerna är viktiga att uppmärksamma vid användning av slam på åkermark, finns i bilaga 7 till arbetsmanualen. Innan slammet sprids måste det enligt REVAQ även hygieniseras och stabiliseras för att motverka spridning av smittor som exempelvis salmonella. Slamproducenten ska tillse att all hantering av slam som lämnat dess område sker på ett korrekt och förtroendeingivande sätt. Lagring, praktisk hantering och spridning ska ske enligt reglernas angivelser och slammet ska vara fullständig spårbart. En av kärnpunkterna i certifieringssystemet är arbetet för ständig förbättring av slammets kvalitet. En policy ska beskriva ambitioner för slammets kvalitet. Utifrån denna sätts mål upp, samt en handlingsplan för hur målen ska uppnås. Mål och handlingsplaner uppdateras sedan regelbundet, så att slamkvaliteten fortlöpande förbättras. En viktig del av det kvalitetsförbättrande arbetet är det s.k. uppströmsarbetet. Genom att arbeta för att minska utsläppen uppströms bland anslutna hushåll och verksamheter och därmed förbättra kvaliteten på det inkommande avloppsvattnet, förbättras även slamkvaliteten. Uppströmsarbetet sker bl.a. genom identifiering och kvantifiering av anslutna hushålls och verksamheters påverkan på avloppsvattnet, påtryckningar på verksamheterna att byta 55 En avgränsad mängd slam med homogen sammansättning producerat under en definierad tid. 56 SFS 1998: Genomsnitt räknat för en 7-årsperiod. 58 I följande län får markens zinkhalt uppgå till 150 mg/kg torrsubstans i jord: Jämtlands, Stockholms, Södermanlands, Uppsala, Västernorrlands och Västmanlands. 25